Hans
Glllingstaws
Identifieringen av skdeiten i Magnus
"EaduB5s"
grav
i
Riddarholmskyrkan
ICornmentar tall
Ola
Ryhlbergc araikei BiagerssGnernais gravar
9
RiddarhoBmshcy~kan
En
metodshdie
B
historisk
arkeologi
Ola KyhPberg har i sin artikel P Scandia
%984:2
sbkt omprevva CarP M Fursts ochMartin Olssons framstallning i boken Magnus LadealAs' och Karl Mnutssons gravar
i Riddarholmskyr?ian
(N21).
Kärnan i Kyhkbergs studie %P en analys av benen i dessa gravar och deras place-
ring. Dess publicering i en tidskrift far historisk forskning torde emellertid ha föran- letts av hans f6rs8k att n i längre
%n
Bisson i identifieringen av de begravna perso- nerna.Liksom O1sson konstaterar Myhlberg (s
418
f), att det endast &n tvii personer somi en faga yngre kalla, EriksPa~-Cinlkan, uppges ha blivit begravna E Magnias "ladu49s" grav, n2rnTigei-i denne konung sch hans sonson med s'amma förnamn, konung Bir- gers aIdste son. OHsson (s 4"Lfq har darg5mrce pipekat, att den flera sekler senare le- vande Johannes Messenius uppger, att aven Magnus "'laduEis" brorson ]Erik Valde- marsson, konung Vaidemars son, skaile ha begravts hos sin farbror. Detta föran-
ledde honom att i sina spekulationer angående identifieringen av de Bva-igafyra ske-
letten I graven antaga, att Erik Vaidemarssons son Valdemar Eril~sson och dennes
son Erik Valdemarsson d y skulle kunna komma i fraga. kcgihlberg (s 129 f) anser si-
na iakttagelser rörande begravningsf~ljdena tyda p h t t det av Olsson med konung
Valdernars son Erik identifierade skelettet i stallet ar T~aldemar Eriksson. Erik Val-
demarsson d a vi41 han identifiera med ett skelett i konung Karl LCnuessons grav (s
1371, och det skelett, som Olsson velat identifiera meid Valdemar ErB~ssons, anser
Kyhlberg (s 130) vara hans farfar konung Valdemars.
Svagheten i detta KyhEbergs hypotetiska BauvudresaaHtat ar att ingen kalluppgift
föreligger om att konung Valdemar skulle ha blivit begravd i gribrödraEr4ostret p i
Riddarholmen. An svagare blir det genom att det faktiskt finns en kalluppgift om
att konung Valdemar och hans första gemål, drottning Sofia, skulle ligga begravna
1 Vreta kloster. Denna uppgift ar visserligen belagd Il6rst på 1500-talet, d i Vasa-
kungarnas sekreterare Rasmus Eladvigsson fI2rde In dizn Y en margBaaalantecknia,g i
sin starsta slaktbok, den sl2ktbok som p i 1600-talet anvandes som uppslagsbok i
det kungliga kansliet p5 Stockholms slott och sannolilkt f6rst~rdes i slottsbranden
1497, eftersom den ej kunnat belaggas ha blivit citerad senare. Dessf6rinnan hade
tv5 hllstandiga avskrifter tillkommit, som gen oss m6:jlighet att studera dess inne-
hall.' Det kan tilläggas, att anteckningarna om konung VaEdernars och drottning
L62
Hans Gillingstamgenom fullstandigare excepter2 och ett avskriftsfiagment3 kanda längden aver 8100-talsdonationer till detta kloster.
Den enda kalluppgif en om att en medlem av den detroniserade konung Valde-
mars släktgren skulle ha blivit begravd i gribrödraklostrei p i Riddarholmen här-
rör, såsom 1 det föregiende niimnts, från 1600-talshistorikern Johannes hfesseniras.
BBsson (s 42 f) papekade emellertid, att dennes uppgift e r om Erik Valdemarssons
begravning förekommer i ett felaktigt sammanhang s i till vida som han uppges ha
dödats som finge p5 Stockholms slott. Det finns narnligen en annalnotis' om att han
frigavs ur sin f5ngenslcap redan 8302, alltså samma ar som hans far konung Valde-
mar dog. Erik Valdemarsson Eevde sedan i flera decennier. Efter att ha gift sig med
en dotter tiBE den främste mannen i konung Magnus Erikssons förmyndarregeringi
drotsen Knut Jonsson (Aspen5s-aetenp, föreicornmer han p i 1330-talet som riks-
råd,5 och han dog först 8330.6 Under sidana omstiindigheter är det tvivelaktigt, o m
man vågar acceptera Messenius' uppgift om hans begravning i gr5brödralilostset.
O m Messenius9 skildring återgir p5 tradition, f6refaller det snarast som om det ar
avrattningen och begravningen av konung Birgers r9n Magnus som L denna tradi-
tion hänförts till fel person. Olssons gissningar, att b i d e Erik Valdemarssons son och dennes son skulle ha begravts i Magnus "ladulas" grav, hör tiB1 det svagaste i
hans fiamst3ilning. Vafken Vaidernar Eriksson eller Erik Valdemarsson d
y
tycksha raknats till kungahuset
.'
Den förre gifte tv5 ganger in sig i det svenska högfralset och framträder huvudsakligen som östgötsk storgodsägare,' och den senare varhäradshövding i Dalarna.9
Kyhabergs andra personhistoriska huvudresultat ar att han med hänsyn till ske- lettens ålder anser (s 1281, att Olsson förväxlat skteletten av Magnus "ladu\is" gemål
drottning HeBvig och deras dotter Rikissa. I fråga om Rikissa nämnde emellertid
Olsson (s 41, not ó), att hon enligt Kasmus Eudvigssons utkast till gravstes~sinskrip-
tion i Fb 2 , f X , KB, begravdes i S:ta Clara kloster i ShsckhoPm. dar hon varit abbe- dissa. OBsson söker bortförklara denna uppgift som en slutsats av att kon varit abbe-
dissa dar. Eftersom Ingen kaiiuppgift föreligger om att hon begravts Z grabrödra-
klostret, fejrefalles det emellertid metodiskt mer oförsvar!igt att av hennes fars och brorsons begravning dar dra skutsatsen. att iven hon skulle ligga dar. Det bör i sam-
manhanget pspekas, att hennes bröder hertigarna ErEk och Valdemar jordfastes i
Storkyrkan i ~ t o c k h o l m , ' ~ och att sedan itminstone Erik flyttades till Uppsala domkyrka."
KyhTberg föreslar (s 136, 138 och 141) ocksa, att aven Magnus "ladulås" bror bi- skop Bengt i Linköping skulle ha begravts i hans grav. Detta &r emellertid ännu mindre sannolikt an att Itonung Valdemar och abbedissan Rikissa sltulle vara be-
gravna dar. I hans fall föreligger namligen ett testamente,'* upprättat 4287 och Y6r-
nyat
1289,
allts5 endast t v i ar f3re hans dejd 4291. Enligt detta valde Bengt sin gravplats i Linköpings domkyrka, s c h ett utkast ej14 gravstensinskription dar före-ligger med Rasmus Luclvigssons handstil i Fb 2, f '7,
KB.
Identifiering av andra skelett i Magnus "ladulis" grav an hans eget och hans fika- nämnde sonsons torde ej vara r n ~ j l i g med rara känt kallmaterial, aven o m hans ge-
mål drottning Helvigs begravning dar förefaller sannolik. Sedan Olssons framstall-
nlng skrevs, har jag emellertid pivisat, att niskesjagmannen, sedermera drotsen Leonard (kidhinvard) Odessons (Ornfot) hustru Margareta var systerdotter till Magnus " l a d ~ l å s " . ' ~ Hennes död 28 oktober 4304 har noterats av munkarna i
StocklihoPrns gribrödrakloster, och hon var sannolikt mor till den "Odho kindwar-
Identifieringen av skeletten Y Magnus "iadulis" grav
263
Der maste ocks2 patalas, att flera uppgifter i Myhlbergs artikel vittnar om bristan-
d e fbjrtrogenhet med den historiska liiteraturea.
Liksom Olsson följer han (s
149)
sasunda Erikskrönikaws D-version i fraga omdateringen av konung Birgers son Magnus' avrättning till 27 oktober 1320, ehuru
Hiilsingelagens uppgift. att han avrättades 1 juni närnida ar numera anses trov2rdi-
gare.
"
DA Myhlberg (s 138) undrar, varför konung Karl IlCnutsson begravdes invid Mag-
eus "Hadulas", fcBibPser han, att Rar1 Knutsson sb?átiz legalisera sitt kungadöme ge- nom att i den nya inledning till Erikskrönilcan, som pi 1450-talet tillkom i hans kansli, lata infoga en uppdiktad släktledning, som innebar, att hans morfar skulle ha harstammat fran en för samtida källor okänd nassler t331 Magnus " l a d ~ l a s " . ' ~
Mot denna bakgrund ar det naturligt, att han vilie bli begravd invid denne.
D i ICyk-ilbel-g (s
138)
åberopar Fursts uppgifter 19122 om Magnus Nilssons och Hn-ge d y:s resliga viixt, förbiser han: att Nils Ahnleind k349 publicerade Rasmus Lwd-
vigssons excerpter ur donationsliingden f6r Vreta kloster, som visar, alt de t911 detta
kloster knutna konungarna inte var Magnus Nilsson och Inge d y utan Magnus Hen-
riksson och Inge d ii."
HKyhlbergs framställning om jarl- och hertigtitlarina (s 132) har han inte utnyttjat
min artikel Hertigtitelns inf6rande E Sverige (Hist ticiskr
1972)
och Herman Schiicksbiografi CPver Magnus "ladulas" i Svenskt biografiskt lexikon.
Uppgiften om en drots "Mats" Magvaldsson (s 139) bör rattas till Magnus Rag- va!dsson.lx
Om man vill klarlagga historiska fakta, racker det inte med enbart arkeologisk
metod. De? behövs framför allt historisk kallkritisk metod och kunskap om den ti-
264
NOTER
astam Hans Gillin,
E 8676 (Skoklostersanal H Fol-vol57), f 360, RA. Rålambska sam1 Fol-vol 12, f 359, KB. Texten om begravningarna i Vreta kloster a r efter den förra handskriften publicerad av
H Spegel, Andra delen utaf swenska kyrkiohistorian (17071, s 238. och efter e n avskrift i Rasmus Ludvigssons lärjunge arltivsekreteraren Per Månsson Utters GoPlectanea ge- nealogica (Genealogica 411, f 5 Ii2 a , RA, av H Toll, Kungagravarna i Vreta Rtioster (1922). s 3. Om de båda förstnämnda handskrifternas karaktär av avskrifter efter Ras- mus Ludvigssons stora förlorade slaktbol< se H Giiiingstam, D e svenska släktböckerna före Rasmus Ludvigsson (Slakt och havd 19511, s 213. O m nämnda slaktboks senare öde se densamme, H a några av medeltidsatterna med en sparre i vapnet gemensamt ur- sprung? (Slakt s c h havd 19531, s 272f, not 4. Om Rasmus Ludvigsson se H Rosman, Wasmus Ludvigsson som genealog (18971% och H Gillingstam, Genealogiska manuskript från vasatiden och stormaktstiden som kallor för svensk medeltidsforskning och äldre arkivhistoria (Personhist tidskr 19741, s 88-96. - Uppgiften om konung Valdemars be- gravning i Vreta kloster förekommer utan lcäilhänvisning i P D Widegren, Försök till e n ny beskrifning öfwer Ostergötland, 1:2 (18181, s 424, A Ridderstad. Historiskt, geogra- fiskt och statistiskt lexikon öfver ostergötland, 2 (18771, s 369, densamme, Ostergöt- lands beskrivning, 2 (1918), s 445, S Curman och E Lundberg. Vreta klosters kyrka (Sve- riges kyrkor. astergötland, 2, 1935), s 171, och L Lagerqvist, Sverige och dess regenter under 1 000 år (1976), s 73.
Utg av W Ahniund, Vreta klosters äldsta donatorer (Wist tidskr 19451, s 319ff. Utg av W Gillingstarn, Ett nytt bidrag till Itunskapen om Vreia klosters äldsta historia (Hist tidskr 1948), s 26f.
G Paulsson, Annales $uecici medii aevi (1974), s 282.
J Rosén, Erik Valdemarsson d ä (Sv biogr lex, 14, 1953, s 306 f ) .
PauPsson, a a , s 307.
H Gillingstam, Folkungaättens Valdemarsgren (Aldre sv fralseslakter. 1:1,1957), s 48. S Engström, Bo Jonsson, 1 (19351, s 280. Engström, s 282, visar. att han aldrig blev riks- råd, såsom Rosen med orätt uppger.
Diplomatarium Dalekarlicum, 2 (18441, nr 292.
Erikskrönikan, ulg av W Pipping (1963), s 244. Jfr Olsson, a a, bilaga 1.
Dipl Svec 3 (1842-501, nr 2357. Jfr J Peringskiöld, Monumenta killerakerensia cum Up- salia nova (1719), s 57, A M Strinnholm, Sv folkets hist fran äldsta tilk närvarande tider,
5 (1854), s 320, not 677, Bj Beckman, Nar avledo hertigarna Erik och Valdemar? (Hist
tidskr 1942), s 59, och Olsson, a a, bilaga 1 .
Dipl Suec 2 (1834-37), nr 941 och 1000. Jfr
H
%chuck, Ecclesia Lincopensis (39591, s 300.H Gillingstam, Leonard Odessons (&fot) hustrus harstamaing f r i n Birger jarl (Per- sonhist tidsltr 1953). Jfr densamme, Leonard Odessons hustrus sigill (Personhist iidskr 1954).
Identifieringen av skeletten i Magnus "ladulås" grav
265
14. J Rosen, Studier i Stockholms grAbrödraklosters diarium (Vetensl<apssocietetens i Lund årsbok 1940), s 110, 115 f och 120.
15. A Nelson, Halshöggs junker Magnus Birgersson del I eller 2 juni 1320? (Hist tidskr 1949, s 26 f ) och dar anförd litteratur. Jfr min artikel cim denne Magnus i Sv biogr lex 24 (1982-84). s 668.
16. Kj Kumlien, Karl Knutsconc politiska verksamhet 1434-1448 (19331, s 12. Jfr bla Bj Beckman, Matts BCattilmundsson och hans tid, 1 (19531, s 344, och 4 Andersson, Eriks- krönikans författare (1958), s 165.
17. Ahnlund, a a , s 323-327.
18.
