Malmö Högskola
Lärarutbildningen
Individ och Samhälle
Examensarbete
10 poäng
Vägledarens yrkesroll och identitet
The professional role and identity of the guidance counsellor
Christel Berndt
Studie- och yrkesvägledarexamen 120p Handledare: Katja Hultgren
Sammanfattning
Jag har under mina tre år på studie- och yrkesvägledarprogrammet märkt att vägledares yrkesroll och yrkesidentitet ofta är otydlig eller felaktig. Om människor i vägledares omgivning har en felaktig förståelse för deras arbete och inte värderar yrket så högt orsakar detta, enligt min mening, en dissonans hos vägledaren. För att på sikt kunna bygga en grund att stärka vägledares yrkesidentitet på är det viktigt att först undersöka om vägledare upplever att det finns en dissonans och hur den i så fall påverkar dem. Syftet med mitt arbete är därför att se hur vägledares yrkesidentitet påverkas av människors förståelse och värdering av deras arbete. Undersökningen förankras först i en teoretisk del som dels består av ett historiskt perspektiv, som, genom att visa hur vägledares yrkesroll förändrats genom åren, ger oss en förförståelse för hur vägledarens yrkesroll ser ut idag, dels ett socialpsykologiskt perspektiv som ger oss en inblick i olika teorier om roller, identiteter och grupper vilket hjälper oss att förstå och analysera de bakomliggande processerna i resultaten från undersökningen. Mitt metodval för min undersökning är en kvalitativ intervjustudie med sex utbildade studie- och yrkesvägledare. Eftersom vägledarnas yrkesroller ser så olika ut på olika arbetsplatser så har jag valt vägledare som arbetar på olika arbetsplatser. De är yrkesverksamma inom grundskola, gymnasium, högskola, komvux, vägledningscentrum och arbetsförmedling.
Resultaten från min undersökning visar att omgivningens förväntningar och respondenternas faktiska arbetsuppgifter ibland krockar men att detta inte påverkar vägledarnas yrkesidentitet negativt. Vägledarnas yrkesroller formas på arbetsplatserna där de oftast känner sig trygga med tydliga uppdrag och uppskattning från sin omgivning. På frågan om det finns en outtalad statusrangordning mellan vägledare menar de flesta vägledare att det finns en sådan men de tycker den är obefogad och ett resultat av samhällets värderingar. I möten med nybekanta framkommer det att de flesta vägledare upplever att vägledare har en negativ objektiv identitets-bild. Min slutsats är att yrkesrollen är avgörande för hur yrkesidentiteten formas. Vägledarna använder sig av olika strategier för att upprätthålla en balans i sin yrkesroll. Därför upplever de den individuella yrkesidentiteten som stark. Vägledarnas gemensamma yrkesidentitet är däremot ganska svag eftersom referensgruppen försvagats som ett resultat av att det allt större utbudet av uppdrag för vägledare runt om i samhället. Däremot har vägledningen blivit allt synligare vilket ger hopp om en reviderad och förstärkt ställning för vägledare i samhället inom en snar framtid.
Förord
Jag vill framförallt tacka de sex vägledare som utan tvekan ställde upp i intervjuerna och gjorde sitt bästa för att svara på mina knepiga och abstrakta frågor. Utan deras engagerade medverkan hade inte examensarbetet gått att genomföra. Jag vill också tacka min handledare Katja Hultgren som varit ett bra stöd och gett mig värdefulla tips under arbetes gång. Slutligen vill jag tacka min familj som på olika sätt har stöttat mig helhjärtat genom hela examensarbetet.
Innehållsförteckning
1 INLEDNING 7
1.1 Bakgrund 7
1.2 Syfte 9
1.3 Aktuella begrepp 10
2 VÄGLEDARENS YRKESROLL I ETT HISTORISKT PERSPEKTIV 11
2.1 Fram till 1950 – Vägledarens yrkesroll – I samhällets tjänst 11 2.2 1950-1970 – Vägledarens individ- och processinriktade yrkesroll 12 2.3 1970-talet – Vägledarens kompensatoriska yrkesroll 13 2.4 1980-talet – Vägledarens etablerade yrkesroll 13
2.5 1990-talet – Vägledarens dirigerande yrkesroll 14
2.6 2000-talet – Vägledarens mångfacetterade yrkesroll 14
3 SOCIALPSYKOLOGISKA PERSPEKTIV – om identiteter, roller och grupper 15
3.1 Identitet – Social identitet – Grupper 15
3.2 Roll – Yrkesroll 17
4 TIDIGARE FORSKNING 18
4.1 Vem behöver syo? 18
4.2 Syo-kulturer i skolan 18
4.3 Varifrån till vart? 19
4.4 Arbetsvägledning i närbild 20 5 METOD 21 5.1 Metodval 21 5.1.1 Intervjustudien 21 5.2 Urval 22 5.3 Etik 23 5.4 Genomförande av undersökningen 23
5.5 Bearbetning av insamlat material 23
5.6 Representativitet 24
5.7 Reliabilitet och validitet 24
6 RESULTAT 25
6.1 Samhällsperspektiv 25
6.1.1 Hur påverkar spänningsfältet samhälle – individ vägledarnas yrkesidentitet? 26 6.2 Lokalt perspektiv – Vägledarnas egna arbetsplatser 26 6.2.1 Förståelse och värdering från cheferna 26 6.2.2 Förståelse och värdering från kollegorna 27 6.2.3 Förståelse och värdering från klienterna 28 6.2.4 Hur påverkar människor på arbetsplatsen vägledarnas yrkesidentitet? 29
6.3 Vägledarnas värdering av varandras arbeten 30 6.3.1 Vägledaren på grundskolan 30 6.3.2 Vägledaren på vägledningscentret 30 6.3.3 Vägledaren på högskolan 31 6.3.4 Vägledaren på AF 31 6.3.5 Vägledaren på gymnasiet 31 6.3.6 Vägledaren på komvux 32
6.3.7 Samarbete mellan vägledare över ”gränserna” 32
6.4 Vägledarnas nära omgivning 33
6.4.1 Förståelse och värdering från familj och vänner 33 6.4.2 Förståelse och värdering från nybekanta 33 6.4.3 Hur påverkar den nära omgivningen vägledarnas yrkesidentitet? 35
7 ANALYS OCH DISKUSSION 36
7.1 Vägledarnas yrkesroll 36
7.1.1 Yrkesrollen kontra samhället 36
7.1.2 Yrkesrollen kontra arbetsgivaren 37 7.1.3 Yrkesrollen kontra arbetsgruppen 38
7.1.4 Yrkesrollen kontra användarna 39
7.1.5 Yrkesrollen kontra individens egna behov 40 7.1.6 Sammanfattande kommentar om vägledarnas yrkesroller 40 7.2 Vägledarnas individuella yrkesidentitet 41 7.2.1 Yrkesidentiteten kontra yrkesrollen 41 7.2.2 Yrkesidentiteten kontra familj och vänner 42 7.2.3 Yrkesidentiteten kontra nybekanta 42 7.3 Vägledarnas gemensamma yrkesidentitet 43 7.3.1 Yrkesidentiteten kontra andra vägledare 43 7.3.2 Yrkesidentiteten kontra vägledargruppen 44
7.4 Slutsats 45 7.5 Vidare forskning 46 8 REFERENSER 47 Bilaga 1 48 Bilaga 2 49
1 INLEDNING
Under de tre åren på studie- och yrkesvägledarprogrammet har jag, både i kurslitteraturen och ute på fältet, märkt att vägledare saknar en tydlig yrkesroll och yrkesidentitet. I möte med människor utanför vägledningssfären får jag ofta reaktioner som tyder på att titeln studie- och yrkesvägledare framkallar en negativ bild som fortfarande bara förknippas med den ”gamla” syokonsulenttiteln och jag uppfattar att många människor inte förstår hur vägledare egentligen arbetar. Jag har också, framförallt genom mina kontakter med vägledare ute i olika verksamheter, fått flera antydningar som visar på att det finns en outtalad rangordning i status beroende på var man arbetar som vägledare, trots att alla i grunden har samma utbildning. Detta skulle kunna vara en av förklaringarna till att det råder brist i samsyn mellan vägledare på olika arbetsplatser. Problemen med den otydliga yrkesrollen och bristen i samsyn mellan vägledare hänger ihop och beror till stor del på det stora spektrum av arbetsuppgifter som vägledare utför på olika arbetsplatser i samhället. Hur arbetet för den enskilde vägledaren läggs upp och utförs beror på vägledarens professionalism och uppfattning av sitt uppdrag, verksamhetens syfte och mål och på vägledarens upplevelse av människors förståelse och värdering av vägledarens arbete. Jag vill i mitt examensarbete belysa och undersöka det sistnämnda, dvs hur vägledares yrkesidentitet påverkas av olika människors förståelse och värderingar av yrket. Mitt arbete utgör endast en pusselbit i det stora pussel som handlar om vägledarnas roll och betydelse i samhället. Vill vi öka samsynen mellan vägledare krävs det att vi klargör vår yrkesroll gentemot oss själva och andra. På så sätt kan vi bli stärkta först i vår individuella och därefter i vår gemensamma yrkesidentitet så att vi tillsammans kan arbeta för att förbättra vår position i samhället.
1.1 Bakgrund
”… människor är inte som öar i havet utan som sandkorn i öknen. Människan är en social varelse, inte bara tillsammans med andra utan även när hon är ensam. När människan väl blivit människa, dvs fått medvetande och identitet, försiggår en ständig inre dialog och spegling.”1
Vi människor skapar genom hela livet våra identiteter i samspel med andra människor. Hur andra människor ser på oss och det som de förväntar sig av oss styr till stor del hur vi är som människor, vårt beteende och våra handlingar. I olika sammanhang spelar vi dessutom olika sociala roller, som regisseras och formas av oss själva men även av människor runt omkring oss.
Vägledare har ibland svårt att definiera sin yrkesroll eftersom de ofta upplever motstridiga förväntningar på sitt arbete från olika aktörer. Dresch och Lovén2 hade i en av sina studier kring
vägledning ett seminarium med erfarna vägledare där de först diskuterade den nuvarande vägledarrollen. Deras slutsatser kring denna sammanfattar på ett tydligt sätt vägledarnas dilemma som återkommer i andra undersökningar och som jag själv upplevt på mina praktikplatser:
”Styrdokumenten ansågs vara oklara och inte ge vägledning ett tillräckligt stöd. Vägledarna påpekade även oklarheter i begreppsapparaten kring vägledning och att forskning och metodutveckling inom området har halkat efter. En konsekvens av detta är brist på samsyn inom vägledarkåren och att flera vägledare känner otrygghet i sin yrkesroll vilket gör det svårt för dem att skilja på vad de faktiskt gör och vad de borde göra”.3
Vi har alltså konstaterat vilka några av orsakerna till den svårdefinierbara yrkesrollen är och även hur konsekvenserna ser ut. Däremot råder det, enligt min mening, en kunskapsbrist när det gäller hur oklarheterna i begreppsapparaten kring vägledning egentligen uppstår. Jag menar att vägledare arbetar med en ständig dissonans som uppstår i möten mellan deras egen och andra människors förståelse och värdering av vägledarnas arbete. Enligt Festingers dissonansteori strävar vi människor efter att skapa och upprätthålla kongruens mellan olika sorters information som rör oss själva och vår omgivning.4 För att kunna uppnå konsonans och harmoni är det därför
nödvändigt att först förstå hur den här dissonansen påverkar vägledarnas yrkesidentitet. Det är det som jag vill undersöka närmare i mitt examensarbete. Eftersom vägledare arbetar på arbetsplatser med olika uppdrag i samhället med väldigt varierande arbetsuppgifter är det av intresse att även jämföra deras upplevelser med varandra. Jag anser även att det är viktigt att lyfta fram frågan om det finns någon outtalad rangordning mellan vägledare beroende på var de arbetar för att på sikt kunna öka förståelsen och samsynen mellan vägledare. För att avgränsa arbetet och för att kunna göra en rimlig jämförelse mellan vägledarna har jag valt att begränsa arbetet till den offentliga sektorn. Även om åliggandena ser olika ut hos olika vägledare har de alla i grunden ett samhällsuppdrag och därmed samma arbetsgivare. Jag ämnar i mitt arbete att utgå från vägledarnas upplevelser och kommer därför inte att ta upp och jämföra konkreta arbetssätt och vägledningsmetoder.
2 Dresch James, Lovén Anders, 2003, Vägledning i förändring sid.7 3 Dresch James, Lovén Anders, 2003, Vägledning i förändring sid.7
1.2 Syfte
Syftet med mitt arbete är att bygga en grund att stärka vägledares yrkesidentitet på genom att undersöka hur vägledares yrkesidentitet påverkas av människors förståelse och värdering
av deras arbete.
Med begreppet yrkesidentitet utgår jag från universitetslektorn Olofs Sundins definition;
”Sociala identiteter som skapas upprätthålls och förändras genom individers och gruppers identifiering av sig själva i relation till hur de blir kategoriserade av andra.”5
Mitt begrepp människor innefattar här människor som vägledare möter och berörs av i sitt arbete både direkt och indirekt sett ur tre olika perspektiv; samhället, vägledarnas arbetsplatser och den nära omgivningen. I begreppet förståelse ingår även förväntningar eftersom jag utgår från att människor som har en förståelse för vägledares arbete även har adekvata förväntningar på vad vägledare kan hjälpa till med. Med begreppet värdering menar jag vilket subjektivt värde, både positivt och negativt, som människor tillskriver vägledare och deras arbete. Jag vill och hoppas att mitt arbete ska fylla en kunskapslucka som, i kombination med andra forskningsresultat, kan hjälpa vägledare att stärka sin yrkesidentitet och därmed få en reviderad och förbättrad ställning i samhället. Utifrån mitt syfte har jag valt följande frågeställningar:
• Hur påverkas vägledarnas yrkesidentitet av spänningsfältet som uppstår mellan samhällets och individens behov och förväntningar?
• Hur påverkas vägledarnas yrkesidentitet av chefers, kollegors (andra än vägledare) och klienters förståelse och värdering av deras arbete?
• Hur påverkas vägledarnas yrkesidentitet av andra vägledares, på andra arbetsplatser i den offentliga sektorn, värdering av deras arbete?
• Hur påverkas vägledarnas yrkesidentitet av familjens, vännernas och nybekantas förståelse och värdering av deras arbete?
5 Sundin Olof, 2003, Informationsstrategier och yrkesidentiteter: en studie av sjuksköterskors relation till
1.3 Aktuella begrepp
Yrkesroll – Yrkesidentitet:Yrkesrollen är en av våra sociala roller.6 Begreppet social roll används bl a inom gruppsykologin
för att beskriva hur en individ i en given situation kombinerar sina egna behov med andra berörda människors förväntningar. Yrkesrollen är alltså den rollen vi har på vår arbetsplats och som skapas i mötet mellan arbetsgivarens, kollegornas, klienternas och våra egna behov och förväntningar.7 Yrkesidentiteten sitter djupare och är en del av personligheten. Den bär vi med
oss även utanför vår arbetsplats. Jag kommer att använda mig av båda begreppen i mitt arbete.
Vägledare - Vägledning:
Av praktiska skäl, för att förenkla läsningen och förståelsen av arbetet kommer jag genomgående i mitt arbete att använda ordet vägledare istället för studie- och yrkesvägledare som är den fullständiga yrkestiteln. Med vägledare menar jag en person som gått studie- och yrkesvägledarprogrammet på högskolan och som arbetar aktivt med vägledning i sitt yrke. I det historiska kapitlet används däremot termen vägledare även för att beskriva de tjänstemän som, innan den moderna vägledningens födelse, hade ett vägledningsuppdrag t ex lärare, psykologer och yrkesförmedlare. För att precisera begreppet vägledning tar jag hjälp av Gunnel Lindhs definition av begreppet:
”…en professionell verksamhet som bedrivs inom arbetsförmedlingen, inom skolväsendet eller inom någon annan institution med syfte att hjälpa människor att få ett bättre beslutsunderlag för att åstadkomma en planering som har att göra med arbete och/eller utbildning på kort eller lång sikt.”8
Beslutsunderlaget handlar både om kunskap om sig själv och kunskap om omvärlden. Vägledarnas kompetens innefattar således dels samtalsteknik och vägledningsmetoder med syfte att öka individers självkännedom, dels kunskaper om omvärlden. Vägledarens arbetsuppgifter brukar innefatta information, vägledning och administration i olika omfattning beroende på yrkesroll och arbetsplats.
6 Granér Rolf, 1994, Personalgruppens psykologi sid.48 7 Granér Rolf, 1994, Personalgruppens psykologi sid.48-49 8 Lindh Gunnel (red.), 1988, Vägledningsboken sid.16
2 Vägledarens yrkesroll i ett historiskt perspektiv
2.1 Fram till 1950 – Vägledarens yrkesroll - I samhällets tjänst
Under 1900-talets första hälft växte behovet av yrkesvägledning fram allteftersom industrisamhället skapade nya yrkesgrupper som behövde tillsättas av lämplig arbetskraft. Individens utsikter att välja yrke ökade men det var framförallt samhällets behov som styrde dennes reella valmöjligheter. Det var de positivistiska och naturvetenskapliga strömningarna som genom den differentiella psykologin lade grunden för den tidens yrkesvägledning. Människo-synen var statisk och genom anlags- och intelligenstest kunde man fastställa vilket yrke som kunde vara lämpligt för en viss individ. Vägledarens uppgift blev inte vägledning i ordets rätta bemärkelse utan mer att diagnostisera och styra individen till ett passande yrkesval.9
Inställningen var sådan att det som var bäst för samhället var också bäst för individen, vilket ett citat från Ejnar Neymark10 i 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar om
”Skolungdomens vägledning till utbildning och yrke” illustrerar på ett tydligt sätt:
” … och när det därtill förhåller sig så, att olika individer kunna vara högst olika utrustade i vederbörande avseenden, är det givetvis bara sunt förnuft, om man i görligaste mån och på ett så tidigt stadium som möjligt försöker sortera individerna efter vars och ens möjligheter att uppfylla ifrågavarande krav. Det måste ligga i så väl individens som i näringslivets intresse, att så sker. I varje fall bör man göra, vad man kan för att förebygga, att individen hamnar på yrkes- och utbildningsvägar, där hans speciella svagheter eller egendomligheter kunna bli ett onödigt handikapp i konkurrensen eller till förtret för honom själv eller andra.” 11
Även om Neymark genom det här citatet representerar den tidens uppfattning, att individen i huvudsak ska tillgodose samhällets intressen kan man på ett annat ställe i hans betänkande märka en förskjutning mot en syn där även individens behov och intressen togs i beaktande:
”Visst gällde det att i första hand försöka tillgodose individens speciella behov och intressen…”12
9 Lovén Anders, 2000, Kvalet inför valet sid.33-35 10 Neymark Ejnar, 1945, SOU 1945-43
11 Neymark Ejnar, 1945, SOU 1945-43 sid.44-45 12 Neymark Ejnar, 1945, SOU 1945-43 sid.24
Istället för att vägledningen skulle vara präglad av en motsättning mellan samhällets och individens intressen blev det allt tydligare att en lösning där båda parternas intressen och behov kunde tillvaratas var att föredra. Här kunde man för första gången märka av den dubbeltydiga yrkesroll som alltjämt karakteriserar vägledningen.13
2.2 1950–1970 - Vägledarens individ- och processinriktade yrkesroll
Trots att matchningsfilosofin fortfarande dominerade vägledarens yrkesroll på 1950-talet,14
kunde man i 1957 års skolberedning se en förskjutning från en fokusering på individens anlag till dennes intressen vid yrkesval. Det fria valet har i princip konstituerats.15 Istället för ett
urvalssystem hade man med den nya grundskolan övergått till ett tillvalssystem. Tillvalet skulle eleven välja:
”… efter intressen och önskemål inom de gränser som skolans och samhällets möjligheter erbjuder. I förekommande fall bör tillvalet få göras även i strid mot elevernas begåvningsmässiga förutsättningar såsom dessa uppfattas av skolan, men valet skall alltid vara föregånget av erforderlig studie- och yrkesorientering från skolans sida.”16
På 1950-talet infördes pryo (praktisk yrkesorientering) och skolorna började anställa yrkesvalslärare som skulle sköta studie- och yrkesorienteringen men som också skulle undervisa i det nya ämnet samhällskunskap. I och med det nya tillvalssystemet fick vägledningen allt större betydelse och i läroplanerna från 1962 (Lgr 62) och 1969 (Lgr 69) betonades vikten av en bra studie- och yrkesorientering för att eleverna skulle få hjälp med att ”… ställa sina egna inre och yttre resurser i relation till studiernas och arbetslivets möjligheter och krav”.17
På 1960 och 1970-talen fick Carl Rogers klientcentrerade teori (1951) stort inflytande på vägledningen i Sverige. Hans teori handlade om samtalet som ett viktigt redskap för att öka klientens självkännedom. Vägledarens roll blev mer empatisk och icke-styrande. Man använde sig fortfarande av test, men istället för att ställa diagnos och råda klienten lyssnade vägledaren aktivt och försökte få klienten bättre rustad för att kunna fatta egna beslut.18 Den
utvecklingsinriktade teoritraditionen var ytterligare en stor påverkansfaktor inom vägledningen
13 Franke-Wiberg Sigbrit, 1981, Arbete, familj och utbildning sid.110 14 Henrysson Lennart, 1994, Syo-kulturer i skolan sid.18
15 Franke-Wiberg Sigbrit, 1981, Arbete, familj och utbildning sid.130 16 SOU 1961:30 sid. 255
17 Henrysson Lennart, 1994, Syo-kulturer i skolan sid.18 18 Lovén Anders, 2000, Kvalet inför valet sid. 37-38
vid ungefär samma tidpunkt. Lovén19 lyfter framförallt fram Ginzbergs (1951) och Supers (1957)
teorier som betydelsefulla för vägledningsfältet. Deras teorier utgår från den utvecklingspsykologiska teoribildningen och innebär att individer ständigt förändras och att vägledningen därför bör vara processinriktad. Vägledaren fick därmed en förändrad yrkesroll.
2.3 1970-talet - Vägledarens kompensatoriska roll
Eftersom skolan efter omfattande strukturförändringar hade förändrats och fått fler olika linjer och program skapades det år 1971 en gemensam syoorganisation för grund- och gymnasie-skolorna som innebar att det skulle finnas en syokonsulent med syouppgifter, på varje skola.20 En
syoutbildning på ett år startade på högskolan. Vänstervindarna som blåste kraftigt i början på 1970-talet i kombination med ett alltmer socialpsykologiskt synsätt kom att få stor betydelse för vägledarens roll framförallt i skolan men även inom arbetsmarknadsmyndigheterna. Testerna försvann till stor del och man förespråkade istället enskilda samtal och gruppvägledning. Samhällets påverkan på individen betonades och därmed mer förändringsinriktade metoder inom vägledningen. Lovén skriver att ”… vägledaren agerade som förändringsagent både i och utanför vägledningen”.21 Individens sociala arv sattes i centrum och vägledaren skulle arbeta
kompensatoriskt för att hjälpa de svaga och missgynnade så att de skulle få samma möjligheter som individer med bättre ekonomiska och sociala förutsättningar. Vägledaren hade en medvetandegörande och icke-styrande roll.22 Dock kunde man under den här perioden märka en
stor klyfta mellan mål och verklighet. Vägledaren förväntades vara en aktiv deltagare i förändringsarbetet i samhället men saknade redskap för att i realiteten kunna nå upp till målen.23
2.4 1980-talet - Vägledarens etablerade yrkesroll
Allteftersom vägledaren i sin yrkesroll märkte att det saknades vägledningsmetoder och verktyg ökade intresset för att förändra och förbättra den personliga vägledningen, både inom skolan och inom arbetsförmedlingen. Dessutom hade vägledaren i konflikten mellan målen och verkligheten upplevt ett ifrågasättande av vad den egentliga vägledarkompetensen bestod av.24 Därför kom
vägledningssamtalet att bli vägledarens specialitet och bli det centrala inom vägledningen på 1980-talet. Syoutbildningen inriktades på samma sätt för att hitta metoder och verktyg som vägledaren kunde använda i samtalet för att hjälpa individen att öka sin självkännedom.
19 Lovén Anders, 2000, Kvalet inför valet sid.38 20 Henrysson Lennart, 1994, Syo-kulturer i skolan sid.20 21 Lovén Anders, 2000, Kvalet inför valet sid.39-40 22 Henrysson Lennart, 1994, Syo-kulturer i skolan sid.20 23 Lovén Anders, 2000, Kvalet inför valet sid.40 24 Lovén Anders, 2000, Kvalet inför valet sid.41
Vägledarens roll präglades också av kreativitet under 1980-talet då många resurssvaga ungdomar behövde hjälp att komma ut i arbetslivet. Gruppvägledningen blev då ett användbart redskap.25
2.5 1990-talet - Vägledarens dirigerande yrkesroll
Den ekonomiska krisen i Sverige i början på 1990-talet medförde en kraftigt ökad arbetslöshet vilket återigen gjorde vägledarens roll mer samhällsinriktad. Vägledaren arbetade med hjälp av individuella utvecklings- och handlingsplaner inom skolan och arbetsförmedlingen för att via utbildningar och/eller praktikplatser lotsa människor åt olika håll, så att deras möjligheter att komma ut på den reguljära arbetsmarknaden skulle öka.26 Datorernas intåg på scenen fick också
stor betydelse för vägledarens arbete på 1990-talet. Internet öppnade upp helt nya möjligheter att söka information och testerna kom tillbaka i nya skepnader. Vägledaren blev mer fri och obunden när det gällde inställning och arbetssätt men samtidigt tvingade nedskärningarna vägledaren att vara mer dirigerande gentemot individen.
2.6 2000-talet - Vägledarens mångfacetterade yrkesroll
Vägledningen idag är präglad av det livslånga lärandet. Dresch och Lovén27 menar att
karriärbegreppet har blivit vidare och innefattar inte bara en individs yrke utan även andra aspekter av individens liv såsom kulturell bakgrund, familj, fritidsintressen och samhälls-engagemang. Den holistiska synen på människan och det livslånga lärandet har medfört en mer mångfacetterad yrkesroll för vägledaren. Flexibilitet och kreativitet är två nyckelord som genomsyrar dagens vägledning. Karriärutveckling är ett mer passande begrepp än studie- och yrkesvägledning eftersom det innefattar hela komplexiteten. Vägledarens uppgift är att:
”…förbereda individen för att framgångsrikt och med självtillit kunna navigera i en föränderlig och dynamisk värld med en tyngdpunkt på personlig utveckling och livslångt lärande”.28
25 Lovén Anders, 2000, Kvalet inför valet sid.41 26 Lovén Anders, 2000, Kvalet inför valet sid.42
27 Dresch James, Lovén Anders, 2003, Vägledning i förändring sid.18 28 Dresch James, Lovén Anders, 2003, Vägledning i förändring sid.18
3 Socialpsykologiska perspektiv - om identiteter, roller och grupper
3.1 Identitet – Social identitet - Grupper
Den symboliska interaktionismen är en av de många socialpsykologiska teorier som lags fram för att förklara hur människor skapar sin identitet. Teorin har sin grund i George H. Meads arbeten (1934) och distanserar sig från en socialt determinerad grundsyn som menar att människan helt och hållet skapar sin identitet utifrån en spegling av sin omgivning. Den symboliska interaktionsteorin lyfter istället fram det sociala samspelet som en central faktor vid identitetsskapandet. Mead använde sig av begreppen ”I” och ”Me” för att förklara interaktionen mellan individen och omgivningen. ”I” är den delen av individen som är det aktivt handlande subjektet som lever i det ständiga nuet. ”Me” är den delen av individen som iakttas och värderas av individen själv men även av omgivningen.29 ”I” är således ett reflexivt subjekt som speglar sig
som ett objekt för att anpassa sina handlingar så att de får önskad respons från omgivningen. Identiteten utvecklas alltså utifrån att individen kontinuerligt anpassar och förändrar sitt beteende som en reaktion på hur omgivningen i sin tur reagerar på beteendet. Att individen utvecklas genom ständiga sociala interaktionsprocesser där han/hon själv är delaktig innebär att individen är inbegripet i ett konstituerande av samhället. På så sätt kan man säga att individen och samhället ingår i ett dialektiskt förhållande till varandra.30 Nader Ahmadi31 lyfter fram begreppen
subjektiv och objektiv identitet för att belysa interaktionen mellan individen och omgivningen i identitetsskapandet. Den subjektiva identiteten är den identitet som individen tillskriver sig själv medan den objektiva identiteten är den identitet som tillskrivs individen av andra. Både den objektiva och den subjektiva identiteten delas upp i en personlig del som handlar om individen själv och en social del som handlar om individens tillhörighet till en grupp. Ahmadi är dock kritisk till den objektiva identiteten eftersom han menar att det egentligen är en stämpel som andra sätter på individen. I det ögonblick individen internaliserar den bilden på sig själv blir den en del av den subjektiva identiteten. I mitt arbete kan det dock vara av intresse att ändå fundera på hur vägledaren upplever att den objektiva, sociala identitetsbilden av gruppen vägledare ser ut, för att se om och hur det eventuellt påverkar den subjektiva identiteten.
29 Mead George, 1934, Medvetandet, jaget och självet sid.132-135, Lindgren M, Packendorff J, Wåhlin N, 2001,
Resa genom arbetslivet sid.37
30 Mead George, 1934, Medvetandet, jaget och självet sid.186-189, Eysenck Michael (red.), 2000, Psykologi – ett
integrerat perspektiv sid.378-379
För att påvisa människans påverkan av sin omgivning i sitt identitetsskapande grundade Tajfel32
(1972) begreppet social identitet som definieras som:
”individens kunskap om att han eller hon tillhör en viss social gruppering, tillsammans med en viss emotionell och värdemässig innebörd när det gäller hans eller hennes medlemskap i denna grupp”.33
Den sociala identiteten handlar alltså om hur individen identifierar sig med andra, kategoriserar in sig själv i ett fack och på så sätt hittar en gruppidentitet på t ex en arbetsplats.34 Tajfel (1978)
utvecklade en teori som säger att social identitet är en produkt av två kognitiva processer, social kategorisering och sociala jämförelser, samt en drivkraft som kallas positiv distinktivitet. Social kategorisering innebär att individen genom att strukturera den obegränsade mängd stimuli som finns i omgivningen förenklar perceptionen och på så sätt anpassar sig till den sociala verkligheten. Sociala jämförelser är den mekanism som gör kategoriseringen möjlig. I kombination med den positiva distinktiviteten, som innebär att individen hela tiden strävar efter en positiv självkänsla, betyder det att individen som medlem i en grupp tenderar att lyfta fram skillnaderna mellan grupper med syfte att få en bättre värdering av sin egen grupp.35
Eftersom individen ofta ingår i flera grupper samtidigt, en tvärgrupp, är det intressant att studera hur det påverkar den sociala identiteten. Tajfel menade att medlemskap i flera grupper medför att individen genom att jämföra de olika grupperna hittar strategier för att positivt kunna differentiera sig själva ifrån grupperna. I kombination med ett minoritetsskap kan den här processen skapa ett behov av att stärka den nya tvärgruppens betydelse och distansera sig från sin referensgrupp.36 Marcus-Nehall m fl (1993)37 gjorde ett experiment vars resultat visade att en
individ som är medlem i olika grupper tenderar att minska kategoriseringen och jämförelsen med andra grupper i de fall där han eller hon upplever att det finns ett utrymme för individualisering. Det är av avgörande betydelse ifall gruppens medlemmar har möjlighet att samspela med varandra på ett personligt sätt eller inte. Mindre samspel i en referensgrupp, som t ex en yrkesgrupp, kan medföra en minskad upplevd likhet mellan gruppmedlemmarna och istället en
32 Eysenck Michael (red.), 2000, Psykologi – ett integrerat perspektiv sid.381 33 Eysenck Michael (red.), 2000, Psykologi – ett integrerat perspektiv sid.381
34 Lindgren Monica, Packendorff Johann, Wåhlin Nils, 2001, Resa genom arbetslivet sid.39 35 Eysenck Michael (red.), 2000, Psykologi – ett integrerat perspektiv sid.443-444
36 Eysenck Michael (red.), 2000, Psykologi – ett integrerat perspektiv sid.455 37 Eysenck Michael (red.), 2000, Psykologi – ett integrerat perspektiv sid.456
ökad upplevd likhet med tvärgruppen vilket i sin tur leder till att gruppgränserna suddas ut och att möjligheterna till personalisering ökar.
3.2 Roll - Yrkesroll
Varje individ upptar ett antal olika funktioner i sitt liv och varje funktion kan benämnas med en social roll, t ex förälder, make, student, kund eller vägledare. Varje roll har vissa förväntningar riktade mot sig, förväntningar som individen internaliserar, ofta omedvetet, och till viss del gör till sina egna.38 Det finns olika syner på hur roller uppkommer och upprätthålls. Den strukturella
rollsynen innebär att individen, utan vidare reflektion, antar ett visst beteende i en speciell roll medan den interaktionistiska rollsynen utgår från att en roll uppstår i en viss situation och det är själva interaktionen som avgör hur rollen ser ut.39 Om en individ upplever motstridiga
förväntningar på honom eller henne i en viss roll uppstår en intra-rollkonflikt. Om individen innehar flera positioner mot vilka det ställs olika förväntningar kallas det för inter-rollkonflikt.40
Rolf Granér41 talar om yrkesrollen som en social roll som formas på arbetsplatsen i mötet mellan
behov och förväntningar från arbetsgivaren, användarna, arbetsgruppen och individen själv. En del förväntningar är öppet uttalade, andra kan vara dolda eller till och med omedvetna. Arbetsgivaren ger individen den formella yrkesrollen och kan använda olika påtryckningsmedel, t ex lön eller avancemang, för att påverka individen i en viss riktning. Granér menar vidare att själva arbetsgruppen strävar efter balans mellan rollerna och när denna balans uppnåtts brukar det vara svårt att ändra på den. Det finns ofta en viss tröghet som gör att om det kommer en ny medarbetare till en arbetsplats förväntas ofta att vederbörande ska vara på samma sätt som sin företrädare. Således har arbetsgruppen stor betydelse för vilken yrkesroll individen får. Användarna har större betydelse ju mer intensiv kontakten med dem är och ju mer beroende individen är av dem.42 Att individen också får utrymme för sina egna behov i sitt arbete är en
grundförutsättning för att kunna trivas. Förhållanden på arbetsplatsen påverkar individens bild av sig själv och det är därför viktigt att individen får möjlighet att utnyttja sina kunskaper och sin förmåga på optimalt sätt för att stärka självkänslan och bygga upp en trygg yrkesroll.43
38 Angelöw Bosse, Jonsson Thom, 2000, Introduktion till socialpsykologi sid.31
39 Lindgren Monica, Packendorff Johann, Wåhlin Nils, 2001, Resa genom arbetslivet sid.38 40 Angelöw Bosse, Jonsson Thom, 2000, Introduktion till socialpsykologi sid.33
41 Granér Rolf, 1994, Personalgruppens psykologi sid.49 42 Granér Rolf, 1994, Personalgruppens psykologi sid.49-52
4 Tidigare forskning
4.1 Vem behöver syo?
Borhagen och Lovén44 gjorde en studie på tolv grundskolor, åtta gymnasieskolor samt fyra
kommunala uppföljningsenheter på uppdrag av skolöverstyrelsen med syfte att ge en bild av syoverksamheten som kunde användas som bas i arbetet med att utveckla syofunktionen. De intervjuade alla involverade personer i skolan, dvs skolledare, lärare, vägledare, kuratorer, elever och skolsköterskor om syofunktionen och dess värde.
Det framkom i undersökningen att syofunktionen i praktiken inte är en målstyrd verksamhet utan att den ofta utformas efter skolledares, lärares och elevers behov och förväntningar.45 Trots att
det i målen står att studie- och yrkesvägledning ska integreras i hela skolverksamheten är det ofta vägledaren som är ensam ansvarig för syoverksamheten. Begreppet vägledning är oklart för de flesta utom vägledarna. Borhagen och Lovén uttrycker att det är viktigt att vägledarna själva tydliggör vägledningsbegreppet för alla inblandade. Annars finns det en risk att olika grupper talar förbi varandra.46
Trots att skolledare och lärare ofta inte vet målen för syoverksamheten värderar både de och eleverna vägledaren högt och uppskattar dennes arbete. Vägledaren själv känner att deras arbete är betydelsefullt och värderas högt av övriga på skolan. De vägledare som arbetar ensamma uppskattar friheten i yrkesrollen men saknar ibland en kollega att diskutera med. På de arbetsplatser där de är fler vägledare lyfter de intervjuade vägledarna fram fördelen med att vara fler.47
4.2 Syo-kulturer i skolan
Lennart Henrysson48 genomförde 1994 en studie på några valda högstadieskolor för att visa på
variationen i uppfattningen av syoverksamheten. Han myntade begreppet syo-kultur som inbegriper de föreställningar och värderingar av syoverksamheten som finns på en skola och hur dessa tar sig uttryck i personalens och elevernas uppfattningar om densamma. Syokulturen är en del av skolkulturen som enligt Berg (1991, citerad av Henrysson) utgörs av:
44 Borhagen Kerstin, Lovén Anders, 1991, Vem behöver Syo? sid.6 45 Borhagen Kerstin, Lovén Anders, 1991, Vem behöver Syo? sid.32 46 Borhagen Kerstin, Lovén Anders, 1991, Vem behöver Syo? sid.36 47 Borhagen Kerstin, Lovén Anders, 1991, Vem behöver Syo? sid.23-24 48 Henrysson Lennart, 1994, Syo-kulturer i skolan sid.35
”osynliga regler och vanor som – medvetet och eller omedvetet – styr, begränsar och reglerar skolpersonals och elevers arbetsförhållanden i såväl snäv som i vid mening”. 49
Syo-kulturen är beroende av skolkulturen och kan därför bara förändras om skolkulturen förändras. Resultatet i studien visar återigen att vägledaren i stort har ansvaret för syoverksamheten själv samt att det finns motsättningar mellan olika personalgruppers uppfattning av syoverksamheten. Henrysson skriver att en skolas syokultur präglas:
• ” av vissa hävdvunna uppfattningar som varit motståndskraftiga mot förändringar,
• av att olika intressentgrupper lägger vikt vid olika aspekter av syoverksamheten och därmed blottar motsatsförhållanden och
• av att alternativa uppfattningar har svårt att få genomslag i hela syo-kulturmönstret.”50
4.3 Varifrån till vart?
James Dresch51 gjorde 1996 en studie om vägledares och skolledares syn på syoutbildningens
relevans och vägledarrollen. I mitt examensarbete är det framförallt vägledarrollen som är intressant och jag tänker därför lägga fokus på relevanta resultat inom det området. I studien framkommer att vägledarna över lag är positiva till sitt arbete men att de upplever brister i skolorganisationen som medför svårigheter att utnyttja den kompetens de faktiskt besitter.52
Dresch menar att det saknas en tydlig roll för vägledarna på skolan vilket leder till att det uppstår ett spänningsfält mellan olika förväntningar. Han presenterar i sin rapport tre olika strategier som vägledare använder sig av för att få uppskattning och bekräftelse. Individualisten arbetar hårt men ofta osynligt med sin verksamhet och förutsätter att han eller hon kommer att få uppskattning av omgivningen när den ser resultatet av hans eller hennes arbete. Kollegan ser däremot den sociala aspekten av arbetet som grundläggande och bygger upp relationer med lärarna med syfte att nå ut med och integrera syoverksamheten i hela skolan.
Skolledaren håller sig så nära skolledningen som möjligt för att visa att vägledaren har en betydelsefull roll och för att kunna anpassa verksamheten efter skolledningens intentioner.53
49 Henrysson Lennart, 1994, Syo-kulturer i skolan sid.28 50 Henrysson Lennart, 1994, Syo-kulturer i skolan sid.202-203 51 Dresch James, 1996, Varifrån till vart?
52 Dresch James, 1996, Varifrån till vart? Sid.32-33 53 Dresch James, 1996, Varifrån till vart? Sid.51-52
4.4 Arbetsvägledning i närbild
Anders Lovén54 gjorde ett projekt för att kartlägga och analysera vägledningen på
arbetsförmedlingen där han med kvantitativa och kvalitativa metoder undersökte vägledningssamtal ur både den sökandes och vägledarens perspektiv. Det framkom i undersökningen att renodlade vägledningssamtal är sällsynta trots att de sökande uppvisar ett behov av det. En förklaring till detta kan enligt Lovén vara att vägledarna utgår från de sökandes behov och intressen och därför inte känner ett behov av att vidga deras vyer. En annan förklaring tros vara att vägledarna helt enkelt har brister i sin vägledningsmetodik. Trots detta är de sökande överlag nöjda med samtalen.55 Den stora skillnaden mellan skol- och arbetsvägledning
bekräftas också i Lovéns undersökning:
”… de begränsade valmöjligheterna tydliggörs i arbetsvägledningen. Varken vägledare eller sökande har några som helst illusioner om ett fritt val eller att alla har ett lika värde”.56
Angående spänningsfältet individ – samhälle framkommer det tydligt att vägledarna står på individens sida men ändå beaktar arbetsmarknadens krav. Över lag upplever de inte någon konflikt på det här området även om en av vägledarna medger att det ibland leder till merarbete att ställa sig på individens sida.57 När det gäller de sökandes förväntningar uttrycker vägledarna
att det finns två grupper av sökande; en stor grupp med anspråkslösa förväntningar och en mindre grupp med mer orealistiska förväntningar och krav. En vägledare säger:
”De väntar ju att man ska trolla fram nånting, många gånger gör de ju det. Att man ska ha nåt här i lådan; här har du”.58
54 Lovén Anders, 1990, Arbetsvägledning i närbild
55 Lovén Anders, 1990, Arbetsvägledning i närbild sid.56-57 56 Lovén Anders, 1990, Arbetsvägledning i närbild sid.66 57 Lovén Anders, 1990, Arbetsvägledning i närbild sid.77 58 Lovén Anders, 1990, Arbetsvägledning i närbild sid.85
5 METOD
Inom forskning är det främst två förhållningssätt som styr vilken inriktning som undersökningen ska utgå från; det positivistiska och det hermeneutiska. Den positivistiska inriktningen har sin grund i den naturvetenskapliga traditionen och bygger på objektivitet, logik och mätbarhet. Vidare menar de som stöder den positivistiska inriktningen att helheten i ett problem alltid kan studeras genom att reducera ner problemet i olika delar och studera delarna enskilt.59 Med
utgångspunkt i mina frågeställningar ämnar jag istället att utgå från det hermeneutiska perspektivet, där intentionen är att inta ett holistiskt perspektiv och försöka förstå helheten utifrån en studie och analys av olika delar. Jag intar en öppen forskarroll och är medveten om att min egen förförståelse och mina tankar kring det valda ämnet gör min utgångspunkt och även min förståelse och tolkning av resultaten subjektiv. Inom hermeneutiken ses den subjektiva rollen som en tillgång och en förutsättning för en givande analys.60 Eftersom det är människors
upplevelser jag vill komma åt är det emellertid av stor vikt att jag håller mig neutral och inte låter mina egna åsikter få betydelse vid själva intervjutillfället.61
5.1 Metodval
Syftet i mitt arbete är att studera vägledares yrkesidentitet och jag utgår därför från vägledare och deras upplevelser av andra människors förståelse och värdering av deras arbete. Jag är intresserad av att utifrån vägledares egna tankar och känslor kring sin yrkesroll och yrkesidentitet gå på djupet och försöka förstå och tolka vilken påverkan andra människor har på deras yrkesidentitet. Med den här utgångspunkten kände jag redan på ett tidigt stadium att en kvalitativ metod var att föredra eftersom den är mest lämplig när det gäller att förstå, hitta mönster och kunna särskilja olika människors sätt att tänka och resonera. En kvantitativ metod kan med fördel användas när man vill hitta statistiska och mätbara resultat vilket inte är fallet i min studie.62
5.1.1 Intervjustudien
Med utgångspunkt från mitt syfte och min problemställning valde jag att genomföra en kvalitativ intervjustudie med sex vägledare som arbetar på olika arbetsplatser i en större kommun i södra Sverige. Eftersom vägledares arbetssituation och yrkesroll kan skilja sig mycket från varandra
59 Patel Runa, Davidson Bo, 2003, Forskningsmetodikens grunder sid.27 60 Patel Runa, Davidson Bo, 2003, Forskningsmetodikens grunder sid.28-31 61 Trost Jan, 1997, Kvalitativa intervjuer sid.103
beroende på var de arbetar ville jag även kunna jämföra deras upplevelser med varandra. För att sammanställa intervjufrågorna utgick jag från de tre perspektiven i mina frågeställningar, dvs samhällets, vägledarnas arbetsplatser och den nära omgivningen. Jag utgick från fyra öppna frågor63 och hade sedan stödfrågor64 att använda mig av vid behov för att försäkra mig om att jag
skulle få svar på de olika delarna i mina frågeställningar. Eftersom jag använde mig av samma frågor och i samma ordning vid de olika intervjutillfällena är intervjuerna präglade av en relativt hög grad av standardisering. Däremot lämnade de öppna frågorna ett stort svarsutrymme för respondenterna vilket innebär att intervjufrågorna hade en låg grad av strukturering.65
5.2 Urval
Till intervjustudien valde jag ut sex vägledare som arbetar på olika arbetsplatser i den offentliga sektorn. De arbetar på grundskola, gymnasieskola, komvux, högskola, vägledningscentrum och arbetsförmedling. Mina kriterier för deltagande i intervjustudien var att vägledarna skulle ha fullföljt studie- och yrkesvägledarutbildningen samt att de skulle ha arbetat fem år eller mer på sina respektive arbetsplatser. Detta för att jag ville att de intervjuade skulle vara väl integrerade i sina verksamheter och i sin yrkesroll. Jag ansåg detta vara av stor vikt vid urvalet eftersom mitt arbete handlar om yrkesroller och yrkesidentitet och hur de formas och påverkas av omgivningen. Vägledarna på grundskolan, gymnasieskolan och komvux hade jag på olika sätt kommit i kontakt med under utbildningens gång. Jag kontaktade dem per telefon och efter att jag hade presenterat temat för mitt arbete frågade jag om de kunde tänka sig att vara med i min undersökning. De var alla tre mycket positiva och svarade att de gärna ville vara med. Vägledarna på vägledningscentret och högskolan valdes ut av instanserna själva efter att jag på samma sätt som ovan ringt och gjort en förfrågan om de ville delta i min studie. Eftersom jag presenterat för instanserna vilka urvalskriterier för intervjupersoner som gällde anser jag inte att det är av någon märkbar betydelse att instanserna själva valde ut de som var med i undersökningen. Vägledaren på arbetsförmedlingen kom jag i kontakt med genom en studiekamrat på utbildningen. Per telefon gjorde jag förfrågan om hon ville vara med i min undersökning och även hon var positiv och ville gärna ställa upp.
63 Se Bilaga 1 64 Se Bilaga 2
5.3 Etik
Eftersom mina frågeställningar är ganska abstrakta och kanske lite svåra att ta till sig, kände jag att det kunde vara bra att vägledarna redan innan intervjuerna visste vad intervjuämnet skulle handla om. Därför informerade jag vägledarna, redan vid intervjuförfrågan, om att intervjun skulle handla om yrkesidentiteten och hur den påverkas av människor runt omkring oss. Jag garanterade vägledarna att deras svar skulle behandlas på ett konfidentiellt sätt, och att de skulle raderas när mitt arbete var slutfört. Dessutom klargjorde jag att de när som helst kunde avbryta sin medverkan om de ångrade sig under arbetets gång.
5.4 Genomförande av undersökningen
Intervjuerna bokades in under en treveckorsperiod och genomfördes på respondenternas olika arbetsplatser. Fyra av intervjuerna genomfördes på respondenternas arbetsrum och två i personalrum på arbetsplatsen. Alla intervjuer genomfördes i lugn miljö, utan tidspress eller störningar av andra slag. Mina frågor var väldigt svåra för respondenterna att ta till sig, och jag fick ofta förtydliga eller använda stödfrågor för att få svar som täckte in mina frågeställningar. Respondenterna behövde ofta tankepauser så jag var noga med att låta tystnaden få sin plats så att de skulle få den tid de behövde. Intervjuerna varade i genomsnitt i 30 minuter och spelades in på mp3-spelare efter de intervjuades medgivanden. Jag är medveten om att intervjusvaren kan ha påverkats av inspelningen men valde ändå den metoden för att försäkra mig om att svaren skulle registreras exakt.66
5.5 Bearbetning av insamlat material
Samtliga intervjuer genomlyssnades först en gång i sin helhet. Därefter lyssnade jag av en frågeställning i taget ca tre gånger per intervju under tiden som jag skrev ner svaren. För varje gång jag lyssnade fyllde jag på med mer detaljer. När jag hade lyssnat och antecknat ner en frågeställning från samtliga intervjuer sammanställde jag resultaten för att sedan gå vidare med nästa frågeställning. Jag valde att bearbeta varje frågeställning var för sig för att kunna fördjupa mig i varje tema och på så sätt lättare kunna jämföra och tolka de olika svaren.
5.6 Representativitet
Med hänsyn till den begränsade tidsaspekten för examensarbetet har jag valt att genomföra en mycket begränsad studie, med endast sex intervjuer. Därför kan inte resultaten anses visa upp en generell bild för hur vägledares yrkesidentitet påverkas av andra människors förståelse och värdering av deras arbete. Mina resultat ska istället ses som en tolkning av de intervjuades upplevelser utifrån deras specifika yrkesroller vilken skapar en bild som kan byggas på och utvecklas i vidare forskning.
5.7 Reliabilitet och validitet
Reliabiliteten i min studie är relativt låg eftersom jag inte vet om jag skulle kunna uppnå samma resultat vid en identisk undersökning. Med en kvalitativ intervjumetod vet man generellt inte om man skulle få samma svar om man ställde samma fråga till samma person igen, eftersom människan är föränderlig och ständigt utvecklas i interaktion med sin omvärld.67
Validiteten anser jag vara hög då jag fått svar på de frågor jag ställt och försökt analysera dem utifrån olika perspektiv med syfte att erhålla en sån tydlig bild som möjligt. Vid kvalitativa undersökningar brukar man bedöma validiteten utifrån hela forskningsprocessen.68 Med tanke på
att ämnet som jag valt att studera snuddar vid många olika forskningsområden är jag medveten om att jag kunde ha valt andra teoretiska utgångspunkter. För att avgränsa arbetet har jag dock fått välja ut den litteratur jag tyckt vara mest relevant i min undersökning. Jag anser att den litteratur jag valt att utgå från på ett bra sätt lyfter fram och förklarar viktiga aspekter i mina intervjuresultat.
67 Patel Runa, Davidson Bo, 2003, Forskningsmetodikens grunder sid.103 68 Patel Runa, Davidson Bo, 2003, Forskningsmetodikens grunder sid.103
6 RESULTAT
6.1 Samhällsperspektiv
Samtliga vägledare utom vägledaren på arbetsförmedlingen hade samma inställning i frågan om hur de förhåller sig till det faktum att de har ett samhälls- och individuppdrag på samma gång. Alla menade att de vet att samhället har vissa förväntningar på dem men det är inget de tänker på eller tar hänsyn till i själva vägledningssamtalet. Där uttryckte samtliga vägledare att individen är i centrum. Följande citat från vägledaren på högskolan sammanfattar det här på ett tydligt sätt:
”När man går till jobbet är det ju klart att man vet att man gör en samhällsinsats och man vill att det ska bli så bra som möjligt, med rätt man på rätt plats…men det är ju inte den inställningen jag har när jag sätter mig och har ett samtal utan jag skulle vilja säga att då är jag mer åt individhållet.” (vägledare på högskolan)
Vägledaren på arbetsförmedlingen tänkte också på individen i första hand. ”Människors liv är så viktiga…” men hon menade att de, på AF, arbetar nära samhället och är ganska styrda från t ex A-kassan. Hon talade om att det gäller att uppnå en balans mellan individens önskemål och samhällets förväntningar. Hon menade att man på utbildningen (studie- och yrkesvägledar-programmet) pratade mycket om individens fria val, men det blir som en våg som väger fel. Hon ansåg att det är tråkigt om man vägleder en individ åt fel håll så att han eller hon inte får något arbete. Det är ju viktigt för individen själv att vara självförsörjande och delaktig i samhället. Hon uttryckte också att det är att försöka hitta den här balansen som är spännande och intressant i hennes arbete. De andra vägledarna talade också om den här balansen fast på andra sätt. Samtliga vägledare framhöll vikten av att informera och upplysa individen om arbetsmarknadsläget eller andra faktorer som kan verka hindrande för individen. Men detta är för individens eget bästa. En vägledare har t ex en lista över bristyrken på anslagstavlan, en annan menade att man inte ska lura in folk i en utbildning där de inte kan få jobb. En av vägledarna menade att han är rak mot individen och ser det som sin uppgift att upplysa individen om eventuella orealistiska drömmar och försöka hitta alternativa vägar för honom eller henne:
”Du kan komma hit och ställa en fråga om nånting och så kanske vi vet att det är inte lönt... och då måste man ju försöka att hitta andra vägar.”(vägledare på vägledningscentrum)
Tre av vägledarna inom skolvärlden talade också om de snabba förändringar som sker på arbetsmarknaden och hur de leder till osäkra prognoser. Därför, menade de, kan man inte leda individen åt ett eller åt ett annat håll. Man vet helt enkelt inte hur det ser ut om några år:
”Förändringarna går ju så snabbt nu. Ingen kan sia om framtiden.”(vägledare på grundskola)
6.1.1 Hur påverkar spänningsfältet samhälle – individ vägledarnas yrkesidentitet?
Trots att samtliga vägledare på något sätt känner av samhällets förväntningar är det ingen av dem som känner att det orsakar någon inre konflikt eller påverkar deras yrkesidentitet. De var eniga om att det är individens bästa som står i centrum. Ett citat illustrerar tydligt den här uppfattningen:
”Jag tycker att det är självklart att det är alltid deltagarnas bästa som man ska tänka på och det är deras val som är det viktiga.”(vägledare på komvux)
Två av vägledarna uttryckte att det kanske ibland kan kännas lite jobbigt om en individs önskemål krockar med samhällets krav och möjligheter, men de tyckte inte att det påverkar deras yrkesidentitet. Vägledaren på gymnasiet tyckte att det kan vara lite jobbigt om en elev vill arbeta med något där det är väldigt lite efterfrågan, men hon lyfte fram vikten av att individen ska satsa om det verkligen är något som han eller hon tror på och vill. Hon upplevde inte det som ett djupare problem:
”Jag känner inte av att det är en konflikt.” (vägledare på gymnasium)
Vägledaren på AF som kände sig mer målstyrd än de övriga, uttryckte det så här:
”Ibland är det jobbigt med A-kassan men nä jag tycker nog att jag har hittat en balans. Det passar mig bättre att jobba nära arbetsmarknaden och därmed samhället.”(vägledare på AF)
6.2 Lokalt perspektiv - Vägledarnas egna arbetsplatser
6.2.1 Förståelse och värdering från chefernaSamtliga vägledare utom en upplevde generellt ett stort stöd från sina chefer och en god förståelse och värdering av deras arbete. Två av vägledarnas chefer har själva vägledarbakgrund
vilket respondenterna uttryckte som mycket positivt. Två av de andra vägledarna berättade att cheferna från början inte hade förstått vad deras arbete handlade om men efter att vägledarna arbetat hårt med att synliggöra sin verksamhet har cheferna nu en stor förståelse och värderar deras insatser högt:
”Tidigare förstod de inte men vi har marknadsfört oss under våren i olika sammanhang och det har lett till en ökad förståelse så nu har vi hamnat mera rätt i diskussionerna.”(vägledare på högskola)
Vägledaren på gymnasiet hade samarbetat mycket med sin chef och upplevde att denne därför har stor förståelse för och uppskattar hennes arbete. Endast vägledaren på grundskolan upplevde att cheferna inte förstår och värderar syofunktionen så högt och menade att det ses som en fristående del från övrig skolverksamhet:
”Jag tror de (cheferna) tycker det är bra så länge det funkar… vill inte bli inblandade…de är medvetna om att min roll är nödvändig…det (studie- och yrkesvägledningen) har ingenting med verksamheten (skol-) att göra.”(vägledare på grundskola)
Trots det hade cheferna uttryckligen sagt att de är nöjda med hennes arbete så hon känner sig ändå uppskattad. Lite senare i intervjun framkom det dock att om hon skulle välja yrke idag är hon inte säker på att hon skulle valt att bli vägledare. Detta på grund av att hon anser att vägledare inte får tillräckliga resurser för att kunna utnyttja sin kompetens till fullo.
6.2.2 Förståelse och värdering från kollegorna (andra än vägledare)
Samtliga vägledare kände att kollegorna värderar deras arbete högt och känner sig uppskattade. Fyra av vägledarna tyckte också att kollegorna har relativt god inblick i och förståelse för deras arbete medan två kände att kollegorna inte riktigt förstår vad vägledning egentligen handlar om och därför ibland ger dem arbetsuppgifter som ligger utanför deras ansvarsområde:
”De (kollegorna) vill ju gärna trycka över arbetsuppgifter som inte har att göra med vägledning och det tror jag har att göra med att de vet inte vad vägledning betyder egentligen.”(vägledare på högskola)
”Lärarna kan ibland ha nån konstig uppfattning om vad det är vi ska syssla med…”(vägledare på komvux)
Vägledaren på gymnasiet tyckte att kollegorna har god förståelse för hennes arbete. Hon har ett mycket nära samarbete med de andra yrkesgrupperna på skolan och tycker att de lyfter fram varandras styrkor på ett bra sätt. Några av de äldre lärarna tror dock fortfarande att vägledare arbetar med rådgivning. Vägledaren på grundskolan uttryckte tvärtom att hon inte har något samarbete med de andra på skolan men hon upplevde ändå att de förstår hur hon arbetar och värderar det högt. Lärarna respekterar henne och hon är välkommen in på lektionerna.
6.2.3 Förståelse och värdering från klienterna (elever, studenter, deltagare, sökande)
Endast vägledaren på grundskolan kände att klienterna helt och fullt förstår vad hon arbetar med och hur hon kan hjälpa dem. Hon kände också att de tycker att hon är viktig och värderar henne mycket högt. Vägledaren på högskolan tyckte tvärtom att klienterna nästan aldrig vet vad vägledarna kan hjälpa till med när de kommer:
”De (klienterna) förväntar sig rådgivning, att man ska lägga hela konceptet i famnen på dem och säga: Gå dit där på måndag så löser allt sig, men tyvärr är vi ju inte så snälla utan de får jobba mycket själva.”(vägledare på högskola)
Samma vägledare berättade vidare att klienterna trots det ofta blir positivt överraskade och värderar deras arbete högt när de förstår vad de kan få hjälp med. De övriga fyra vägledarna uttryckte att de flesta klienterna förstår hur de arbetar men att en del förväntar sig hjälp som egentligen ligger utanför deras område. Två av vägledarna menade att det inte gjorde dem något utan tyckte att de har en servicefunktion och gärna hjälper till med andra saker om de har tid. De uppskattade variationen i arbetet. Vägledaren på AF var mer begränsad och sade att hon ganska snabbt hänvisar klienten vidare om han eller hon förväntar sig hjälp som går utanför hennes uppdrag:
”Vad det gäller sökande kan jag ibland känna att de efterfrågar mer än jag kan ge, alltså de kan ibland vilja ha livsvägledning, de kan vilja ha vägledning som täcker hur mycket som helst och behöver fler samtal som kanske riktar sig mot högskola och så… och då säger jag stopp och hänvisar dem vidare.”(vägledare på AF)
Samtliga vägledare upplevde att klienterna till största delen är positiva till deras arbete och uttryckte att de känner sig uppskattade även om klienterna inte alltid har förståelse för vad själva vägledningen handlar om.
6.2.4 Hur påverkar människor på arbetsplatsen vägledarnas yrkesidentitet?
Vägledarna uttryckte sig som om det ibland kan kännas lite jobbigt att de ofta måste klargöra vilka arbetsuppgifter de faktiskt har, men det är inget som de tänker på eller som bekymrar dem nämnvärt. Vägledaren på vägledningscentret menade att det är en naturlig del i arbetet att hela tiden få tydliggöra vad vägledning handlar om:
”Ibland kan det bli lite löpande bandprincip… det är ju en del av yrket på något sätt. Jag tror inte att du kan stöpa folk att det här är vägledning. Jag tror inte det. Visst kan det vara jobbigt ibland men det är inget jag tänker på.”(vägledare på vägledningscentrum)
Vägledaren på komvux uttryckte det så här när hon fick frågan om hur hennes yrkesidentitet påverkas av att människor på arbetsplatsen kanske inte alltid vet hur hon arbetar:
”Jag vet inte, jag har inte tänkt på det så… det är jättesvårt att svara på…jag bryr mig inte så mycket. Har jag tid att göra något som egentligen inte ingår i mina arbetsuppgifter så kan jag väl göra det.”(vägledare på komvux)
Vägledaren på gymnasiet menade på liknande sätt att studie- och yrkesvägledningen på skolan är en servicefunktion och att allt hänger ihop:
”Vi får nog ändå den rollen på oss att vi är schyssta och ställer upp. För mig är det absolut inte någon konflikt utan det är inbakat i hela konceptet, alltså service, hjälpsamhet, kontakt, relation, vägledning.”(vägledare på gymnasium)
De intervjuade vägledarna uttryckte att de arbetade på olika sätt för att synliggöra och tydliggöra sin verksamhet, men det var inget de upplevde som en extra belastning. De såg det som en naturlig del av arbetet. Fyra av vägledarna arbetade på arbetsplatser med fler än två vägledare och de gav uttryck för en styrka i att vara fler. Som grupp är det lättare att lyfta fram och klargöra sitt arbete.
6.3 Vägledarnas värdering av varandras arbeten
6.3.1 Vägledaren på grundskolanVägledaren på grundskolan kände generellt att vägledare på grundskolan har låg status inom vägledarkåren, eftersom det finns en uppfattning att de ”bara” sysslar med gymnasieintagningen. Rent lönemässigt menade hon också att det var tydligt att hennes arbete värderades lägre. Hon tyckte själv att detta var fel och att hennes arbete också var viktigt, eftersom omvalen kostar samhället mycket. På frågan om hon upplevde att det finns en outtalad rangordning för vägledare på olika arbetsplatser, svarade hon:
”Helt klart ser jag själv också att grundskolan har lägst status och sen ser jag då högskolan som högsta.” (vägledare på grundskolan)
Vägledare på gymnasieskolan, komvux och vägledningscentrum kom mitt emellan. Vägledare på AF tyckte hon var svåra att placera in i någon slags rangordning. De är för sig själva. Vidare i intervjun framkom det att hon själv faktiskt tyckte att det nog är en större utmaning att arbeta på t ex högskolan eftersom de har mer variation i arbetet och att deras ”bitar” är större. Trots att hon upplevde att hon befann sig längst ner i rangordningen tyckte hon inte att det var något som påverkade hennes yrkesidentitet negativt. Hon uttryckte en stor stolthet över sitt arbete.
6.3.2 Vägledaren på vägledningscentret
Vägledaren på vägledningscentret kände att vägledare på andra arbetsplatser hade mycket synpunkter på deras arbete och att många värderar deras arbete högt. Han trodde också att det kan finnas en viss avundsjuka eftersom de arbetar i en sammansvetsad grupp och att deras arbete är ganska fritt. På frågan om det finns en outtalad rangordning mellan olika vägledare svarade han:
”oh ja, absolut… alltså jag tycker inte så men det finns de som gör det…jobbar man på högskola så är man lite förmer än andra, det tror jag…lägst stående är nog grundskolan, det är min bild. Egentligen har du mer ansvar på grundskolan för det är där du lägger grunden för vilka intressen du skapar för framtiden.” (vägledare på vägledningscentrum)
Arbetet som vägledare på AF tyckte även han är speciellt eftersom de även har ett ekonomiskt ansvar. Då blir rollen annorlunda menade han.
6.3.3 Vägledaren på högskolan
Vägledaren på högskolan upplevde att andra vägledare tycker att de är ambitiösa på högskolan, att de har en hög nivå på vägledningsområdet. Han upplevde att andra vägledare nästan blir lite matta när de hör om alla deras projekt. På frågan om det finns en outtalad rangordning mellan vägledare svarade han:
”Ja, det tror jag och jag tror att vi är i toppen på den skalan. Det vill jag inbilla mig i alla fall.” (vägledare på högskolan)
Han menade att han själv inte hade någon rangordning men att samhället värderar arbetena olika dels genom lönesättningen dels genom att man har fler eller färre vägledare på olika arbetsplatser. På grundskolan finns det t ex oftast bara en vägledare trots att det är en stor utmaning att arbeta där. Han lyfte också fram vikten av att vara fler vägledare på en arbetsplats för att skapa en större drivkraft. Vägledare på AF har en svår roll eftersom de är mer styrda.
6.3.4 Vägledaren på AF
Vägledaren på AF hade ingen uppfattning om hur andra vägledare värderar hennes arbete eftersom hon inte har någon kontakt med dem. På frågan om hon upplevde att det finns en outtalad rangordning mellan vägledare svarade hon:
”Jaa, jag vet inte om det är så men jag tycker själv att det klingar lite tjusigare med vägledare på högskola och universitet och att det är för att det är närmare arbetsmarknaden, det är akademiska studier, det är statligt, det är bättre anställningsförmåner och ofta bättre betalt än om man är kommunalt anställd.” (vägledare på AF)
Hon menade att vägledare på grundskolan gör ett fantastiskt jobb men att de också arbetar med andra bitar som har mer med uppfostran att göra. Vägledare på AF tyckte hon låg ganska högt i status eftersom de som statligt anställda ofta hade högre lön än vägledarna på de kommunala skolorna.
6.3.5 Vägledaren på gymnasiet
Vägledaren på gymnasiet tyckte det var svårt att svara på hur hon upplever att andra vägledare värderar hennes arbete. Hon lyfte fram att det är lätt att skylla på varandra mellan skolorna. Gymnasiet skyller på grundskolan om det kommer en elev som har valt ett program som inte
