Examensarbete
15 högskolepoäng, grundnivå
Klipp dig och skaffa dig ett socialt
kontaktnätverk
En studie om hur rekryteringsprocessen inom film- och tv-branschen
skulle kunna effektiviseras genom en ny digital plattform
It takes a network to tango
A study about the recruitment process within the film and tv industry
and how a new digital platform would make the process more efficient
Maja Janson och Ellen Lefebvre
Examen: Kandidatexamen 180 hp Examinator: Henriette Lucander Huvudområde: Medieteknik Handledare: Carina Ström Hylén Datum för slutseminarium: 2020-05-18
plattformar. Syftet är att skapa förståelse för vilka behov yrkesverksamma filmarbetare har vid användning av en ny digital plattform för att effektivisera rekryteringsprocessen. För att uppnå syftet genomfördes fyra kvalitativa intervjuer med yrkesverksamma personer i film- och tv-branschen. Resultatet från intervjuerna sorterades samt analyserades i fem kategorier: arbetsmarknaden, rekryteringsprocessen, sociala kontaktnätverk, digitala plattformar samt utvecklingsmöjligheter. Resultatet visade att det finns potential till att effektivisera processen genom en ny digital plattform. En fokusgrupp genomfördes därefter för att undersöka vilka behov en ny plattformen skulle fylla och vilka funktioner som skulle ingå för att utifrån det diskutera fram en prototyp. Genom en iterativ process framställdes prototypen därefter utifrån deltagarnas diskussioner för att senare omarbetas med stöd av teori och intervjuerna. Slutsatsen för studien är att det finns en effektiviseringspotential för rekryteringsprocessen i film- och tv-branschen genom en ny plattform med specifika funktioner som fyller olika behov. Däremot kan inte en ny digital plattform ersätta vikten av det sociala kontaktnätverket utan en ny plattform måste beakta den aspekten. En ny digital plattform skulle enbart kunna effektivisera processen om plattformen uppfyller filmarbetarnas behov av en gemensam plattform. Men det är inte förrän filmarbetarna har samlats som det finns en användning av plattformen.
Nyckelord
Rekryteringsprocess, filmarbetare, arbetsmarknad, digital plattform, sociala kontaktnätverk, effektivisering, filmbranschen, tv-branschen, projektarbete, användarbehov.
platforms. The aim with this study is to build an understanding for what needs professional film workers have when using a new digital platform with the purpose of making the recruitment process more effective. The data was collected through four qualitative interviews with producers within the film and tv industry. The result was later categorized into five categories: the labor market, the social contact network, the recruitment process, digital platforms and development possibilities. Furthermore, the result showed that a new digital platform potentially could make the recruitment process more effective. Therefore, a focus group of four participants was put together to discuss what purpose a potential platform could be used for and what functions the platform could include. With the use of an iterative process, a prototype was later made based on the participant’s discussions. Furthermore, the prototype was redesigned with support from the theories and the result from the interviews. The conclusion of this study is that the recruitment process within the film and tv industry could be made more efficient with a new digital platform consisting of specific functions meeting different needs. However, the
structures within the labor market make the role of the social network crucial when recruiting, a new digital platform has to take this in consideration. A new digital platform would therefore only be able to make the recruitment process more efficient if the platform is meeting the users’ needs for a common platform. However, it’s not until the film workers are gathered that the platform could live up to its purpose.
Keywords
Recruitment process, film worker, labor market, digital platform, social contact network, efficiency, film making industry, television industry, project-based work, user needs.
1.1 Bakgrund och problemformulering ... 1 1.2 Syfte ... 3 1.3 Frågeställningar ... 3 1.4 Målgrupp ... 3 1.5 Avgränsningar ... 4 2 Metod ... 5 2.1 Forskningsansats ... 5 2.2 Urval av respondenter ... 6
2.3 Intervju som metod ... 9
2.3.1 Tillvägagångssätt av intervjuer ... 9
2.3.2 Bearbetning och analys av data ... 10
2.4 Fokusgrupp som metod ... 11
2.4.1 Tillvägagångssätt av fokusgrupp ... 12
2.4.2 Bearbetning och analys av data ... 13
2.4.3 Skiss och återkoppling ... 14
2.5 Etiska överväganden ... 14 2.6 Metoddiskussion ... 15 2.7 Källkritik ... 18 3 Studiens kontext ... 20 3.1 Digitala plattformar ... 20 3.1.1 Sociala medier ... 20 3.1.2 Facebook ... 21 3.1.3 Instagram ... 21 3.1.4 IMDb ... 22 3.1.5 LinkedIn ... 22 3.2 Internetanvändande i Sverige ... 22
3.3 Arbetsroller inom film- och tv-branschen ... 23
4 Teori ... 25
4.1 Arbetsmarknaden ... 25
4.2 Sociala kontaktnätverk ... 26
4.3 Rekryteringsprocesser ... 27
4.3.1 Rekrytering inom film- och tv-branschen ... 28
5.1 Intervjuer ... 33
5.1.1 Branschen och arbetssätt ... 33
5.1.2 Rekryteringsprocessen ... 34 5.1.3 Sociala kontaktnätverk ... 36 5.1.4 Digitala plattformar ... 37 5.1.5 Utvecklingsmöjligheter ... 38 5.2 Processkarta ... 40 5.3 Fokusgrupp ... 41 5.3.1 Rekryteringsprocessen idag ... 42 5.3.2 Utvecklingsmöjligheter ... 42 5.4 Skiss av prototyp ... 45 5.5 Återkoppling av prototyp ... 46 6 Diskussion ... 49
6.1 Rekryteringsprocessen inom film- och tv-branschen ... 49
6.1.1 Rekrytering genom digitala plattformar ... 52
6.2 Utvecklingsmöjligheter ... 53
6.2.1 Användningsområde ... 54
6.2.2 Sökfunktion ... 57
6.2.3 Profilsida ... 58
6.3 Implementering och faktorer för framgång ... 62
7 Slutsatser ... 64
7.1 Förslag till vidareutveckling ... 64
Referensförteckning ... 66 Bilaga 1 – Intervjuguide ... 71 Uppvärmning ... 71 Socialt kontaktnätverk ... 71 Digitala plattformar ... 72 Bilaga 2 – Processkarta ... 73
Bilaga 3 – Intervjuguide för fokusgruppen ... 74
Del 1 – Bakgrund ... 74
Del 2 – Resultat & processkarta ... 74
Del 3 – Plattform ... 74
Produktionsledare – Media på Malmö Universitet vid institutionen Medieteknik inom fakulteten Teknik och Samhälle. Uppsatsen är ett examensarbete på kandidatnivå.
Under skrivandet av uppsatsen har vi arbetat nära tillsammans, detta trots geografisk distans till varandra på grund av viruset covid-19. Inledande kapitel samt metodkapitel har arbetats fram tillsammans, följt av studiens kontext där Maja haft ett ansvar över att skriva om digitala
plattformar och internetanvändande, Ellen om arbetsroller. Vidare i teorikapitlet har Maja haft ansvaret att skriva om rekryteringsprocesser, och Ellen om arbetsmarknaden och sociala kontaktnätverk. Teorin om digitala innovationer har skrivits tillsammans. Den insamlade datan är ett resultat av fyra intervjuer samt en fokusgrupp. Intervjuerna samt fokusgruppen är planerad och genomförd tillsammans. Transkriberingarna delades upp, men analyserades tillsammans genom kategorisering för att båda skulle bli insatta i materialet. Diskussionen är genomarbetad tillsammans, men där Maja har haft det övergripande ansvaret att skriva om
rekryteringsprocesser och digitala plattformar, och Ellen om arbetsmarknaden och
utvecklingsmöjligheter. Vi har däremot haft en nära kontakt med varandra, och dagligen gått igenom och diskuterat tillsammans om det vi har skrivit. Omarbetning av uppsatsen är genomförd tillsammans.
Vi vill främst tacka vår handledare Carina Ström Hylén som har hjälpt oss genom hela processen. Trots de rådande omständigheterna med viruset covid-19 och svårigheterna till att träffas har vi fått mycket stöd och hjälp som har kunnat föra vårt arbete framåt. Inte att glömma de klasskompisar som varit med i vår handledningsgrupp för stöd, bra diskussioner och
feedback på vårt arbete samt de respondenter och deltagare som har ställt upp för att medverka i vår studie.
Slutligen vill vi även tacka våra klasskompisar för våra fina studieår samt våra vänner och familj för stöd genom upp- och nedgångar.
förståelse för begreppens innebörd.
Digitala plattformar
Digitala plattformar kan ses som ett samlingsbegrepp för de plattformar online, exempelvis webbplatser och applikationer, där användare och aktörer kan interagera med varandra (SSE Executive Education, u.å.). En digital plattform är inte linjär, alltså som enbart går från avsändare till mottagare, utan det måste ske en interaktion mellan dem (Andersson Schwarz & Larsson, 2019). Vidare definierar Andersson Schwarz och Larsson (2019) en analog plattform:
Ordet plattform för ju med sig en konkret betydelse från den fysiska världen: Det är en yta som går att ställa saker på – oftast med mindre besvär än att ställa det på plattformens underlag.
Andersson Schwarz & Larsson, 2019, s. 13.
Andersson Schwarz och Larsson (2019, s. 13) menar att det ”standardbaserade internet” är underlaget medan de digitala plattformarna är ytan.
Filmarbetare
I denna uppsats refererar filmarbetare till de personer i olika yrkesroller som arbetar med film- och tv-produktioner. Skådespelare innefattas inte i detta begrepp.
Funktioner
Arbetsroller inom film- och tv-branschen kan även kategoriseras som funktioner i bokstäverna A, B och C (Dahlström, Hermelin, Östberg, 2007). Kortfattat är A-funktioner de funktioner med ett konstnärligt ansvar, B- funktioner de med tekniska kunskaper medan C-funktioner är
assistenter eller personer under upplärning (Dahlström et al., 2007). Dessa beskrivs utförligare i Studiens kontext.
2019). I denna uppsats kommer denna funktion att benämnas som gilla-markera. Funktionen beskrivs närmare i kapitlet Studiens kontext.
Sociala kontaktnätverk
I denna uppsats refererar sociala kontaktnätverk till de personliga kontakter som personer har till andra människor i det verkliga livet, både online och offline. Sociala kontaktnätverk är i denna uppsats inte att förväxla med sociala nätverkssidor.
Sociala medier
Sociala medier är ett samlingsbegrepp för digitala plattformar där personer kan kommunicera och interagera med varandra med text, ljud och bild (van Dijck, 2013). Inom sociala medier finns det sociala nätverkssidor (social network sites, SNS) där användare kan skapa eget innehåll (user generated content, UGC) (van Dijck, 2013). Vidare är sociala medier förklarat i Studiens kontext, under 3.1.1.
Sociala nätverkssidor
Sociala nätverkssidor (social network sites, SNS) definieras som en webbplats där personer kan skapa personliga profiler (Boyd & Ellison, 2008). På sociala nätverkssidor går det att
kommunicera med andra personer, även kallat att nätverka (Boyd & Ellison, 2008). I denna uppsats kan sociala nätverkssidor även benämnas som sociala nätverk.
1
Inledning
Rekrytering av filmarbetare utmärker sig från många andra branscher eftersom konkurrensen är hård och det i många fall handlar om projektanställningar som kräver att personalen snabbt kommer in i sin roll (Herrman, 2012). Dessutom handlar det om att skapa en så effektiv arbetsprocess som möjligt genom ett tätt samarbete (Herrman, 2012). Inom filmproduktion i USA har rekryteringen inte alltid varit projektbaserad, tidigare producerades filmmaterial på löpande band i studios ägda av stora ledande produktionsbolag (Blair, 2001). Idag ser det däremot annorlunda ut både i USA och England med tanke på att filmteam sätts ihop i syfte att skapa filmer inom en begränsad tidsram (Blair, 2001). I dagsläget finns det ingen mellanhand som binder samman filmarbetarna med arbetet utan det primära sättet att anställa är genom arbetsgivarens inre sociala cirkel (Blair, 2001). Även i Sverige arbetar filmarbetare främst i projekt där kreativa team sätts ihop för att under en begränsad tidsperiod arbeta med varandra (Bunting, Herrman & Johanson, 2013). Då filmprojekt ofta är projektbaserade, är medarbetarna i många fall inte tillsvidareanställda utan arbetar som frilansare (Bunting, et al., 2013).
Filmbranschen i dagens Sverige växer och eftersom efterfrågan på film och tv-serier ökar, skapar det även en press på produktionsbolagen samtidigt som kostnaderna förväntas gå ner för produktionerna och produktionstiden förväntas minska (Haidl, 2019). År 2018 gav
Arbetsförmedlingen ut en prognos för 2019 om att sysselsättningen inom kultursektorn ökar och arbetslösheten minskar (Arbetsförmedlingen, 2018). Prognosen var att sysselsättningen skulle öka med 400 personer. Arbetsgivare är däremot försiktiga med att anställa personer och
sysselsättningen gäller främst de arbeten som är uppdragsbaserade (Arbetsförmedlingen, 2018). Samtidigt som sysselsättningen förväntas öka, råder det en brist på utbildade filmarbetare och aktörer i filmbranschen upplever en brist på personer som är specialiserade samt att det
dessutom inte finns utbildningar som kan tillgodose detta (Haidl, 2019). Utbildningar finns dock för funktioner som har en viktig kreativ roll som filmfotografer, regissörer och manusförfattare (Haidl, 2019). Fler stora aktörer i film- och tv-branschen, som exempelvis Svenska
Filminstitutet och SVT, har gått ihop för att starta en yrkesnämnd med målet att säkerställa yrkeskompetens, men även att skapa en mellanhand mellan utbildning och branschen (Haidl, 2019).
1.1
Bakgrund och problemformulering
Film- och tv-branschen är projektbaserad och den vanligaste arbetsformen i Sverige är projektanställningar (Arbetsförmedlingen, 2018). Baker och Faulkner (1991) beskriver
2
filmproduktion som en temporär organisation, en organisation som har begränsat med tid som arbetar mot samma mål – att få fram ett slutresultat. Varje filmproduktion är unik och behöver en unik uppsättning av filmarbetare med olika kunskaper (Faulkner & Anderson, 1987). Ett filmprojekt kan delas upp i sex faser: ta in finansiärer, anställa den tekniska och kreativa personalen, skapa innehållet, efterarbetning av materialet samt sälja produkten (Faulkner & Anderson, 1987). Yrkesaktiva arbetare i filmbranschen bygger upp en så kallad industriell identitet (industry identity) som förstärks varje gång en person deltar i ett projekt genom internt omdöme från kollegor om hur denne presterar (Faulkner & Anderson, 1987). Genom sin industriella identitet kan personen bli etablerad och undvika att stå utan arbete och hos en etablerad filmarbetare kan den industriella identiteten bli en handelsvara för kunden, det vill säga finansiärerna av projekten (Faulkner & Anderson, 1987).
Enligt Rekryteringsenkäten 2018 som publicerades av Svenskt Näringsliv (2018) blir företag allt mer närvarande på olika sociala medier i rekryteringssammanhang, där de digitala
plattformarna LinkedIn, Facebook, Instagram och Twitter räknas in. Samtidigt är det mest förekommande att företag rekryterar genom informella kontaktnätverk (Svenskt Näringsliv, 2018). En rekryteringsprocess kan vara lång och tidskrävande där sociala nätverkssidor istället möjliggör en snabbare rekryteringsprocess (Nikolaou, 2014). Till skillnad från traditionella cv:n går det genom sociala medier att som rekryteringsansvarig undersöka arbetssökandes bakgrund snabbare (Morgan, 2016). Sociala nätverkssidor kan locka både aktiva samt passiva
arbetssökande på grund av möjligheten att skapa egna profiler för att sedan avvakta ifall det är något arbete som matchar profilen (Nikolaou, 2014).
Grabher och Ibert (2006) menar att nätverk kan delas in i tre olika grupper – communality, sociality och connectivity. Communality network förklaras som den närmsta kretsen av människor, familj och vänner medan sociality network beskrivs som de kontakterna som är knutna till karriären (Grabher & Ibert, 2006). Båda de nämnda grupperna bygger på en kontinuerlig fysisk kontakt. Den gruppen som står för det svagaste relations-bandet är
connectivity networks. Grabher och Ibert (2006) hävdar att denna grupp oftast eller enbart har kontakt via digitala plattformar och kan bestå av flera tusen personer. För att få en första fot in i filmbranschen är det vanligaste sättet att få arbete genom familj eller vänner (Blair, 2001). När filmarbetare väl har kommit in i branschen är det inte lika viktigt med dessa kontakter för att fortsatt få arbete (Blair, 2001).
Lofter (2011) menar på att de som arbetar inom film är en sluten grupp och att det är svårt för unga människor att ta sig in i branschen. Detta kan på sikt ha en negativ inverkan på svensk film då oetablerade film- och tv-produktionsmedarbetare inte kan ta del av den erfarenheten som rutinerade personer i branschen besitter. När dessa personer sedan försvinner från
yrkeslivet överförs inte deras kunskap vidare till nästa generation (Lofter, 2011). De personer som har utbildning kan gå miste om arbete på grund av att det som arbetssökande är svårt att möta arbetsgivare utan ett kontaktnätverk. Herrman (2012) skriver vidare att detta är
problematiskt då filmbranschen dels kräver kompetenta filmarbetare, samtidigt som det sociala kontaktnätverket är en viktig faktor som krävs för etablering i branschen.
Som nämnts ovan använder många branscher digitala plattformar som LinkedIn och Facebook som rekryteringsverktyg (Brown & Vaughn, 2011; Svenskt Näringsliv, 2018). För rekrytering inom film- och tv-branschen har istället det sociala kontaktnätverket en väsentlig roll. Rekryteringen drivs till stor del av muntliga rekommendationer inom den närmsta kretsen och i slutna grupper på sociala medier som Facebook (Blair, 2001; Herrman, 2012). Det är därför intressant att studera huruvida digitala plattform skulle kunna effektivisera
rekryteringsprocessen inom film- och tv-branschen.
1.2
Syfte
Syftet med denna studie är att förklara hur rekryteringsprocessen inom film- och tv-branschen ser ut. Vidare är syftet att skapa förståelse för vilka behov yrkesverksamma inom film- och tv-branschen har vid användning av en ny digital plattform i syfte att effektivisera
rekryteringsprocessen.
1.3
Frågeställningar
• Vad har yrkesverksamma inom film- och tv-branschen för behov vid användning av en ny digital plattform vars syfte är att effektivisera rekryteringsprocessen?
o Hur ser i sin tur rekryteringsprocessen inom film- och tv-branschen ut idag och varför?
o Utifrån detta, hur skulle en ny digital plattform kunna effektivisera rekryteringsprocessen?
1.4
Målgrupp
Studien är intressant för rekryteringsansvariga inom film- och tv-branschen då den kommer att kartlägga hur deras process ser ut för att sedan titta på om det finns möjlighet att effektivisera och förenkla processen genom en ny digital plattform. Det finns även ett befintligt intresse hos frilansande projektarbetare inom film- och tv-branschen som tidigare har kontaktats.
4
Anledningen till intresset är att studien ger insikt i rekryteringsprocessen och kan bidra med information om vilka egenskaper som är centrala vid rekrytering. Studien kan även vara intressant för forskningsfält som anknyter till digitala lösningar samt Human Resources.
1.5
Avgränsningar
I denna studie studeras projektanställningar med en given tidsram, inte tillsvidareanställningar eller fasta anställningar. Studien kommer inte heller att gå djupare in på några ekonomiska aspekter. Uppsatsen fokuserar enbart på rekryteringsprocessen inom film- och tv-branschen. Eftersom denna uppsats berör rekryteringsprocess i kombination med digitala plattformar, kommer inte uppsatsen att gå in djupare på webbdesign eller webbutveckling som
2
Metod
Nedan presenteras de val av metoder som använts för att kunna besvara frågeställningen samt ge en överblick över hur genomförandet gått till. Metoderna som har använts är båda kvalitativa i form av fyra intervjuer samt en fokusgrupp. En processkarta har gjorts som underlag för fokusgruppen, samt en prototyp efter fokusgruppen. Prototypen skickades sedan till deltagarna för att få återkoppling (se Tabell 1). Vidare efter metodval samt tillvägagångssätt presenteras analysmetoderna som använts för bearbetning av data. I slutet av detta kapitel diskuteras de val som har gjorts vid genomförandet.
Tabell 1. Översikt av metodval samt tillvägagångssätt.
2.1
Forskningsansats
Uppsatsen utgår från en induktiv ansats då det i det första steget undersöks hur den aktuella rekryteringsprocessen ser ut, för att sedan analysera detta med hjälp av relevant teori. Lind (2014) menar att när en forskare för fram ny vetenskap med sin utgångspunkt i empirin för att sedan se den teori som finns kring ämnet, använder sig forskaren av en induktiv ansats. Studiens utgångspunkt är hur respondenterna upplever sin verklighet relaterat till fenomenet som
undersöks, det vill säga studien har ett fenomenologiskt synsätt. Justesen och Mik-Meyer (2011) förklarar att det fenomenologiska synsättet bygger på att förstå sociala fenomen utifrån
6
Vidare har uppsatsen präglats av problemlösningsmetoden design thinking, där
tillvägagångssättet är att testa sig fram med problematiken som utgångsläge (Brown & Wyatt, 2010). Design thinking utgår främst från tre steg: (1) inspiration, vilket är problemet eller anledningen till att hitta en lösning, (2) ideation, processen som innehåller idégenerering samt testning och (3) implementation, vilket är då lösningen implementeras (Brown & Wyatt, 2010). I denna uppsats kommer de två första stegen att beröras.
I denna uppsats har kvalitativa metoder använts för att uppnå syftet samt besvara
frågeställningen. Valet av kvalitativa metoder grundar sig i att det är respondenternas personliga uppfattningar som ska studeras. Kvalitativa metoder kan kännetecknas av att samla in så kallad mjuk data, vilket är en motsats till de kvantitativa metodernas hårda data. Istället för att samla in exempelvis statistisk empiri i form av siffror, kan man istället fokusera på hur personer uppfattar, tänker och känner kring vissa ämnen. Datan som samlas in kan därför inte heller mätas på samma sätt som kvantitativ data (Ahrne & Svensson, 2011).
För att sedan planera och utföra ett kvalitativt forskningsprojekt är det viktigt att tänka på vilka metoder som på bästa sätt kommer att hjälpa en att besvara forskningsfrågan (Ahrne & Svensson, 2011). Detta är något som kommer att presenteras nedan i form av de val som gjorts.
2.2
Urval av respondenter
När en person intervjuas om dennes personliga upplevelser, åsikter och tankar, agerar personen som respondent (Ekström & Larsson, 2010). Ahrne och Svensson (2011) rekommenderar att 6-8 respondenter intervjuas, detta är dock enbart en riktlinje. Vidare menar Trost (2010) att det är bättre att utföra ett färre antal intervjuer som är väl genomförda än att ha ett större antal intervjuer där genomförandet är av sämre kvalitet. När det upplevs att ingen ny information tillkommer från intervjuerna, kan antalet intervjuer vara tillräckliga (Ahrne och Svensson, 2011). Trost (2010) går dock emot denna idé och menar att detta kan bero på att personerna som intervjuar kan vara trötta efter ett antal intervjuer och därmed inte kan prestera lika bra som vid första intervjun. För denna uppsats var målet att intervjua 6-8 personer enligt Ahrne och Svenssons (2011) riktlinjer. Däremot har enbart fyra respondenter (se Tabell 2) intervjuats till denna studie på grund av olika omständigheter som har gjort det svårt att få möjlighet till att intervjua fler. De respondenter som eftersöktes till denna studie var producenter som besitter lång erfarenhet i branschen, då syftet var att skapa sig en förståelse för hur nuläget av undersökningsområdet såg ut. Respondenterna eftersöktes genom att kontakta ett tjugotal produktionsbolag i Stockholm och södra Skåne för att hos produktionsbolagen efterfråga producenter med erfarenhet av rekrytering ifall de hade möjlighet att medverka i studien. Detta
kallas för ett tvåstegsurval, vilket innebär att det först sker ett urval av organisationer som är aktuella för studien för att sedan hos dessa organisationer göra ytterligare ett urval av individer som är väsentliga för studien (Ahrne & Svensson, 2011). Dessa personer har dock befattningar som innebär att de har brist på tid. Därför har de varken varit lätta att komma i kontakt med, eller boka en tid för intervju och enbart två respondenter hade möjlighet att ställa upp genom detta tillvägagångssätt. Som ett komplement har kontakt skapats med ytterligare två
respondenter genom stöd av eget kontaktnätverk som hade möjlighet att erbjuda sin tid för studien. Bryman (2011) berättar att det sker ett bekvämlighetsurval när en studie som denna förlitar sig på tillgänglighet av respondenter.
De fyra respondenterna som har intervjuats för denna uppsats arbetar på olika typer av arbetsplatser med olika arbetsuppgifter. Respondenterna består delvis av producenter som har något att säga till om i rekryteringsprocessen, men även en producent som har övergripande ansvar samt en producent som arbetar som frilans och som sätter ihop egna team för att få olika vinklar på det som undersöks.
Tabell 2. Översikt av respondenterna för intervjuerna med tillhörande yrkesroller.
Respondent 1 arbetar som producent på ett produktionsbolag där respondenten själv är en av tre delägare. Produktionsbolaget har utöver delägarna en tillsvidareanställd men de projektanställer kontinuerligt frilansare i olika positioner för sina produktioner. Produktionsbolaget arbetar främst med spelfilm och reklam. Respondent 2 arbetar som producent, utvecklare,
manusförfattare och regissör på ett produktionsbolag med 15 anställda. Produktionsbolaget arbetar främst med manusbaserade produktioner inom film och tv. Respondent 3 är frilansare och har varit projektanställd som bland annat producent, projektledare, regissör och
8
Respondent 4 arbetar som producent på ett produktionsbolag med 15 anställda som främst arbetar med film- och tv-produktion. Dessa intervjuer låg till grund för studiens andra metoden, vilket var fokusgrupp.
Tabell 3. Översikt av fokusgruppens deltagare samt deras arbetssituation och yrkesroll.
När det kommer till antalet av deltagare i en fokusgrupp, menar Wibeck (2000) att det är fördelaktigt ifall fokusgruppen inte har för många respondenter, utan föreslår att gruppen består av 4-6 personer. Antalet baseras på att personerna ska kunna behålla fokus, få sin röst hörd samt att personerna ska kunna ha ögonkontakt med varandra (Wibeck, 2000). Med detta antal blir det då även enklare för deltagarna att vara uppgiftsorienterade utan att det blir för opersonligt (Wibeck, 2000). Vidare anser Wibeck (2000) att det finns både fördelar och nackdelar med homogena samt heterogena grupper och att det beror på syftet med fokusgruppen. Å ena sidan är det enklare för deltagarna att dela med sig av sina tankar och känslor i en homogen grupp där de delar erfarenheter, på grund av att de då känner sig mer bekväma. Ifall syftet däremot är att jämföra personers åsikter med olika bakgrunder är det mer lämpligt med en heterogen grupp (Wibeck, 2000).
För fokusgruppen eftersöktes en större spridning erfarenheter (se Tabell 3). Dels eftersöktes respondenter som arbetar som producenter eller projektledare och har ett rekryteringsansvar. Dels eftersöktes deltagare som är nyexaminerade och nu arbetssökande, samt deltagare som är relativt nya i branschen. Anledningen till detta är att deltagarna i fokusgruppen ska kunna diskutera frågorna utifrån olika erfarenheter och olika perspektiv – både från arbetsgivaren samt arbetstagarens perspektiv. Dessa två grupper är de som potentiellt kan vara användare av en ny rekryteringsplattform.
För att få kontakt med deltagare till intervjuerna kontaktades de produktionsbolag som tidigare kontaktats för intervjuerna, för att höra ifall någon på företaget kunde medverka. På grund av att fokusgruppen låg senare i tiden, var förhoppningen att personer som tidigare sagt nej till intervjuer hade möjlighet för en fokusgrupp istället. Kontakt togs även med de fyra
personer som intervjuats, för att höra ifall de kände någon som kunde medverka. Dessvärre var det ingen som hade möjlighet att medverka i en fokusgrupp. Det har därför varit svårt att få en spridning av deltagare. Slutligen skedde det som Bryman (2011) benämner som
bekvämlighetsurval då fyra deltagare medverkade i en fokusgrupp som kontaktats genom det egna kontaktnätverket. Deltagarna bestod av två personer som är nya i branschen, en person som är etablerat samt en person som försöker ta sig in i branschen. Trots att deltagarna inte är arbetsgivare hade de en övergripande insikt och förståelse för rekryteringsprocessen. Dessa personer var även lämpliga eftersom de förmodligen skulle vara användare av en ny digital plattform ifall en sådan skulle skapas.
2.3
Intervju som metod
För att få en lägesbild av hur rekryteringsprocessen ser ut inom film- och tv-branschen samt undersöka behovet av en ny digital plattform har kvalitativa intervjuer genomförts med fyra respondenter som är insatta i processen (se Tabell 2). Syftet med intervjuerna har varit att få reda på respondenternas uppfattningar om rekryteringsprocessen samt digitala plattformars roll. Att använda sig av intervju som metod är lämpligt när det eftersträvas att få en bild av en individs upplevelser (Kvale & Brinkmann, 2017). Kvalitativa intervjuer kan vidare vara
lämpligt för studier som har som syfte att förstå situationer samt att hitta mönster (Trost, 2010). Det finns olika typer av intervjuer som går att genomföra som en kvalitativ metod, däremot skiljer det sig inte avsevärt när det kommer till genomförandet (Ahrne & Svensson, 2011). Med kvalitativa intervjuer finns möjligheten att justera frågorna allt eftersom intervjun fortlöper beroende på vilket bidrar till att intervjun kan få ett mer djup det går att vidareutveckla frågorna och på så sätt fortsätta en vidare diskussion (Ahrne & Svensson, 2011).
2.3.1 Tillvägagångssätt av intervjuer
I mars 2020 genomfördes de fyra intervjuerna. Inför intervjuerna skapades en intervjuguide som har använts som underlag för intervjuerna (Bilaga 1). En intervjuguide är en sammansättning av intervjufrågor som är mer eller mindre strukturerade (Bryman, 2011). Intervjuguiden
strukturerades på ett sätt som senare möjliggör en jämförelse mellan intervjuerna genom att dela upp frågorna i olika kategorier och ämnen. Samtidigt var frågorna öppna och gav utrymme för intervjupersonerna att kunna reflektera. Ett alternativ till de semistrukturerade intervjuerna hade varit att enbart utgå från en punkt som respondenterna fick diskutera fritt kring (Kvale & Brinkmann, 2014), men detta hade gjort det svårare att kategorisera materialet.
10
En av de fysiska intervjuerna ägde rum på en av respondenternas kontor, medan de andra två intervjuerna ägde rum på caféer. Orsaken till detta var platsbrist på kontoren. Den fjärde intervjun ägde rum över det audiovisuella verktyget Whereby. Detta gjordes på grund av svårigheterna med att träffas fysiskt i samband med spridningen av viruset Covid-19.
Intervjuerna inleddes alla med att berätta om vad intervjun skulle handla om. Det som har varit i fokus på den data som samlats in genom intervjuerna har varit att få en förståelse för hur
rekryteringsprocessen ser ut idag och inte på dess utvecklingsmöjligheter. Det frågades även om tillåtelse till att spela in intervjun, då det klargjordes att inspelningen var till för underlättande av transkribering samt att den senare skulle raderas. Under intervjun antecknade en person, samtidigt som den andra personen intervjuade. Genom att anteckna under tiden går det att komma ihåg punkter som kan underlätta för senare hantering och analys av materialet.
Samtidigt är det bra om det är fler personer som intervjuar, då en person kan bibehålla fokus och lyssna uppmärksamt för att på så sätt visa respekt till respondenten (Ahrne & Svensson, 2011; Kvale & Brinkmann, 2014). När respondenterna blev tillfrågade om intervju angavs en tidsram på en timme, detta för att ha marginal ifall frågor inte skulle hinna ställas (Ahrne & Svensson, 2011). Intervjuerna varade dock i ungefär 30 minuter vardera. Efter intervjuerna ställdes även frågan om det fanns möjlighet till fortsatt mailkontakt ifall det var några fler frågor som senare skulle uppkomma. Respondenterna godkände fortsatt mailkontakt vid behov, men detta var inget som senare behövdes.
2.3.2 Bearbetning och analys av data
Ahrne och Svensson (2015) skriver om tre steg som bör följas när den insamlade data ska analyseras: sortera, reducera och argumentera. När ett material analyseras måste materialet först kodas, det vill säga översätta materialet i forskningstermer för att sedan kunna sortera upp det kodade materialet i kategorier (Ahrne & Svensson, 2015). Efter att intervjuerna
transkriberats kodades materialet i ett digitalt dokument genom att kommentarer sattes på varje stycke för att sammanfatta informationen. En tematisk analysmetod är ofta lämpligt för att strukturera insamlad kvalitativ data (Bryman, 2011). Som benämningen för analysmetoden avslöjar, struktureras den insamlade datan i teman (Bryman, 2011). Ett sätt att kategorisera den kodade datan är att se till att den information som förekommer vid ett flertal tillfällen bildar ett mönster som sedan kan kategoriseras (Bryman, 2011). För att strukturera den kodade datan sorterades den relevanta informationen som skapade ett mönster ut, för att göra en kategori av det. Varje kategori fick sedan en färg som sedan markerades ut i dokumentet för att tydligt dela upp kategorierna. Kategorierna som utformades var: arbetsroller, rekryteringsprocesser,
projektanställningar, digitala plattformar, utbildning, sociala medier, sociala kontaktnätverk samt branschen och arbetssätt. Ett tema som identifieras av den som analyserar materialet ska ha en koppling till frågeställningen (Bryman, 2011). Att reducera material är essentiellt för att ha en styrning i analysen av den empiri som samlats in, för att enbart ha relevant informationen i relation till forskningsområdet (Ahrne & Svensson, 2015). Efter reducering av material som inte var relevanta för studiens frågeställningar togs kategorierna arbetsroller,
projektanställningar, utbildning och sociala medier bort då den data som återstod efter reduceringen kunde inkluderas i andra kategorier. Ahrne och Svensson (2015) menar att den insamlade och strukturerade empirin tillsammans med tidigare forskning ska användas för att argumentera för en riktning eller ståndpunkt i studien, inte enbart framföra ett resultat. Datan omstruktureras och kategorin utvecklingsmöjligheter lades även till efter reduceringen för att kunna ta riktning mot studiens utgångspunkt – frågeställningarna och syftet. Utifrån den data som framkom under kategorin rekryteringsprocesser gjordes en generaliserad processkarta. Detta gjordes genom att färgmarkera samstämmiga mönster i datan för att sedan visualisera det som aktiviteter och beslut i processkartan.
2.4
Fokusgrupp som metod
För att sedan undersöka rekryteringsprocessens utvecklingsmöjligheter har en fokusgrupp online genomförts med hjälp av det audiovisuella kommunikationsverktyget Zoom. En fokusgrupp som metod kännetecknas av en grupp människor som tillsammans diskuterar ett förutbestämt ämne under en angiven tidsram (Wibeck, 2000). Denna metod kan användas både för att studera hur personer agerar gentemot varandra, men även för att frambringa diskussioner och personers tankar kring ämnet (Wibeck, 2000). En fokusgrupp kan även med fördel göra det lättare för de delaktiga personerna att prata om ämnen som är känsliga samt föra resonemang kring huruvida de är överens eller inte om en fråga (Wibeck, 2000).
Det finns tidigare studier som har använt fokusgrupper online som metod. I Gustafssons (2008) doktorsavhandling studerades den digitala fokusgruppen, som i avhandlingen benämndes som virtuell fokusgrupp. Ett av syftena var att genomföra en studie med en relativt obeprövad metod Fokusgrupp online ansågs vara intressant av den anledning att det är enklare än att genomföra fysiska fokusgrupper. Detta då det är enklare att samla respondenter från olika geografiska positioner och på så sätt minska kostnader. Samtidigt kan fokusgrupper online göra det enklare att samla respondenter i det avseende att respondenterna inte behöver planera sin tid lika mycket för restid. För att genomföra en fokusgrupp online krävs det att använda sig av kommunikationsmedel som är lämpade för detta. Exempelvis är Skype ett förslag på ett
12
audiovisuellt kommunikationsverktyg då det både går att se samt höra respondenterna
(Gustafsson, 2008). För denna uppsats lämpade sig ett audiovisuellt kommunikationsverktyg då tanken var att deltagarna under fokusgruppen skulle skissa på papper.
Genom att använda sig av ett flertal olika metoder går det att få respondenterna att dela med sig av sina erfarenheter och tankar. Dessa olika metoder bidrar till olika nivåer av djup i diskussionerna (Sanders & Stappers, 2012) vilket är presenterat i Figur 1 nedan. Detta
tillvägagångssätt kallas även för co-creation och har i denna uppsats haft som mål att användas i kombination med fokusgruppen för att få ett ytterligare djup.
Figur 1. Olika metoder som studerar vad personer Say, do, and make (baserad på Sanders & Stappers, 2012).
Genom olika tekniker och verktyg kan personer återskapa minnen och förmedla känslor på ett annat sätt än vad som går att göra enbart genom intervjuer (Sanders & Stappers, 2012). Ett problem med att enbart intervjua respondenter är att det personerna säger kan skilja sig från vad de faktiskt gör. I vissa fall kan de försöka säga saker som får dem att framstå bättre (Sanders & Stappers, 2012). Wibeck (2000, s. 66) skriver om så kallat ”stimulusmaterial” för att lättare kunna väcka diskussion. Detta kan röra sig om exempelvis artiklar, filmer eller bilder som har en anknytning till det som personerna i fokusgruppen diskuterar. Detta skulle kunna likna de verktyg som Sanders och Stappers (2012) skriver om för att skapa djupare diskussioner.
2.4.1 Tillvägagångssätt av fokusgrupp
Fokusgruppen genomfördes i april 2020 online genom det audiovisuella
kommunikationsverktyget Zoom. Fyra respondenter deltog i fokusgruppen. Inför fokusgruppen förbereddes det en intervjuguide med diskussionsämnen som vägledning under tiden (Bilaga 3). Det skapades även en processkarta med utgångspunkt från de tidigare intervjuerna (Bilaga 2). Dessa diskussionsämnen valdes efter att ha bearbetat den data som samlades in med hjälp av intervjuerna. Den problematik som upplevdes och diskuterades under intervjuerna låg sedan som grund till fokusgrupperna. Ett pilottest genomfördes innan fokusgruppen, för att testa
frågorna samt för att minska eventuella oklarheter. Pilottestet genomfördes på en person i det egna kontaktnätverket som tidigare har varit yrkesverksam i film- och tv-branschen. Efter testet omformulerades några frågor, även genomgången av processkartan behövde göras tydligare för en bättre förståelse. Vidare inför fokusgruppen skickades ett meddelande ut till respektive respondent där de informerades om hur det skulle gå till, samt om de ämnen som skulle diskuteras. De informerades även om att vara förberedda med papper och pennor samt att fokusgruppen skulle spelas in med ljud.
Fokusgruppen delades upp i tre delar. Under den första delen fick respondenterna berätta om sig själva samt vad de arbetar med. Detta gjordes för att de skulle lära känna varandra och för att få en uppfattning om deras tidigare erfarenheter. Under den andra delen berättades det om de tidigare intervjuerna samt vad som där uppkommit. Processkartan som skapats inför
fokusgruppen (Bilaga 2) utifrån intervjuerna visar hur en generell rekryteringsprocess ser ut. Denna presenterades under fokusgruppen och fungerade som det stimulusmaterial som Wibeck (2000) föreslog. Utifrån den information som respondenterna fått samt processkartan fick respondenterna sedan diskutera detta och vad de har för uppfattningar. Under den tredje delen diskuterades möjliga vägar för en lösning till problematiken. Där diskuterades plattformar samt vilka funktioner som skulle vara lämpliga att ha med i en ny samlad plattform för film- och tv-branschen. Inför diskussionen blev deltagarna ombedda att använda papper och penna för att skissa. Deltagarna fann det däremot svårt att skissa samtidigt som de pratade. Därför
diskuterade de enbart utan att skissa samtidigt. Istället ligger dessa diskussioner som underlag för den skiss som vi tog fram i efterhand.
2.4.2 Bearbetning och analys av data
Fokusgruppen bearbetades på samma sätt som intervjuerna. Med andra ord sorterades materialet först för att senare kunna reduceras och argumenteras. Ljudupptagningen från fokusgruppen transkriberades för att kunna analysera och sedan kategorisera den insamlade datan. I datan kunde fyra centrala ämnen urskiljas: arbetsmarknaden, sociala kontaktnätverk, syfte och funktioner. Dessa ämnen färgkoordinerades för tydligt strukturera upp den data som samlats in. Därefter sorterades data som inte ansågs vara relevant för studien bort. Under kategorin
arbetsmarknad och sociala kontaktnätverk innefattas data som handlar om deltagarnas
uppfattning om hur arbetsmarknaden ser ut och är därmed aspekter som är viktiga att ta hänsyn till vid skapandet av en ny plattform. Datan som samlades in och kategoriseras under syfte och funktioner var deltagarnas diskussioner om i vilket syfte en ny plattform skulle användas samt vilka funktioner deltagarna tyckte var nödvändigt att inkludera på en ny plattform. Utifrån
14
deltagarnas diskussioner om syfte och funktioner kunde samband uppdagas och på så sätt klargöra hur prototypen skulle utformas. Även deltagarnas diskussioner om arbetsmarknaden och sociala kontaktnätverk kunde användas som stöd i utformningen av prototypen.
2.4.3 Skiss och återkoppling
Skissen skapades i programmet Adobe Illustrator och designen utgick från Malmö universitets grafiska profil. Anledningen till detta var att deltagarna främst skulle fokusera på funktionerna och inte på designen, något som dock kanske enbart uppfattas som neutralt för de som studerar på Malmö universitet. Å andra sidan vid återkopplingen informerades deltagarna om att inte fokusera på designen. Eftersom denna uppsats inte fokuserar på webbdesign eller
webbutveckling som ämnesområde, valdes skissen att skapas enkel; med huvudsakligt fokus på funktionerna. Skisserna av prototypen kan även ses som en så kallad prototyp. En lo-fi-prototyp definieras som en lo-fi-prototyp som skapas som det första steget (Maron, Missen & Greenberg, 2014). Skapandet av en lo-fi-prototyp ska således vara enkelt att skapa även för de som inte arbetar som programmerare. Prototypen kan skapas med billiga material som kartong, papper och penna (Maron et al., 2014).
Deltagarna kontaktades sedan en vecka senare genom kommunikationsverktyget Messenger på Facebook, där skissen presenterades. Messenger var det kommunikationsverktyg som deltagarna dagligen använder och därför mest tillgängligt. De fick ingen förklaring om funktionerna, för att de inte skulle påverkas av instruktionerna, utan ombads istället att reflektera själva. De fick dock information om att inte fokusera på designen. De hade då möjlighet att berätta ifall det var det som de hade tänkt, eller ifall de hade nya tankar. Detta ses som en iterativ process. En iterativ process i design-sammanhang betyder att processen upprepar sig själv (Wikberg, Ericson & Törlind, 2015). Anledningen till att arbeta iterativt är för att ”säkerställa att användarbehoven uppfylls” (Wikberg et al., 2015, s. 30). Istället för att fokusera på slutprodukten, ligger fokus istället på själva processen. Genom detta tillvägagångssätt får användaren vara med och påverka, vilket leder till större sannolikhet att användarens behov uppfylls (Wikberg et al., 2015). Efter att deltagarna givit återkoppling om skissen omarbetades prototypen ytterligare en gång med intervjuerna som kompletterande underlag för att bättre tillfredsställa användarnas behov.
2.5
Etiska överväganden
Eftersom uppsatsen senare blir en allmän handling och de förväntningar som ställs på forskningsresultat, är det viktigt att fundera över etiska frågor under skrivandet.
Vetenskapsrådet (2017) har tagit fram åtta allmänna regler presenterat i God forskningssed för forskare att följa för att genomföra studier av hög kvalitet samt respektera de personer som forskningen berör. Dessa allmänna regler har i denna studien tagits till hänsyn, både när det kommer till att vara sanningsenliga och öppna med resultatet men även hänsyn till andra människor. Inför intervjuerna samt fokusgruppen informerades respondenterna och deltagarna om syftet med studien samt att de förblir anonyma i studien (se Bilaga 1 och Bilaga 3). De tillfrågades även om samtycke av röstinspelning och informerades om att den samt
transkriberingen senare raderas.
En anonymisering är i många fall en förutsättning för att en studie ska bli godkänd, vilket sker genom att omöjliggöra andra personer att ta reda på vilka respondenterna är
(Vetenskapsrådet, 2017). Detta har tagits hänsyn till genom att respondenterna i denna studie benämns som siffrorna 1, 2, 3 och 4 istället för namn samt att företagen där respondenterna arbetar på inte nämn. Företagen som respondenterna arbetar för har inte en central del i studien och benämns därför enbart utifrån branschtillhörighet samt hur många anställda de har. Detta för att kunna sätta respondentens roll i företag i proportion till företaget som personen arbetar på. Företagets storlek och branschtillhörighet är relevant för att få en uppskattning av omfattningen av medarbetare och projekt som respondenten arbetar med. Även deltagarna från fokusgruppen benämns vid siffror.
2.6
Metoddiskussion
Svagheterna med kvalitativa intervjuer är att det är svårt att generalisera empirin som samlats in. Det är dock fortfarande viktigt att ha generaliserings-aspekten i åtanke. Genom att samla in mer empiri från olika personer kan trovärdigheten ökas, vilket även kan göras genom att prata med personer som arbetar på olika företag, eller att anknyta till mer allmänna teorier (Ahrne & Svensson, 2011). För att resultatet ska kunna bli mer generellt går det att fundera över ifall det som studeras kan sättas i ett större sammanhang, eller vara ett symptom på ett annat fenomen (Ahrne & Svensson, 2011). Resultatet kan även generaliseras ifall det möjligtvis skulle gå att tillämpa på ett annat fall (Kvale & Brinkmann, 2014). Denna studie skulle i så fall kunna ses ur ett större sammanhang, där rekryteringsprocessen är ett symptom på något större.
En annan aspekt är antalet respondenter som intervjuas. För att kunna generalisera datan behöver ett flertal intervjuer genomföras. På grund av Ahrne och Svenssons (2011) riktlinje om 6-8 respondenter, kan det vara bra att boka in ett flertal intervjuer. I denna studie intervjuades fyra personer, vilket av den anledningen kan vara för få för att kunna generalisera resultatet. Å andra sidan upplevdes det en form av mättnad vid den fjärde intervjun, då svaren på
16
problematiken samt vad som skulle kunna lösa detta var liknande de svar som uppkommit vid tidigare intervjuer. Detta kan ha att göra med att några av frågorna var smala, samtidigt som de fyra respondenterna hade liknande arbetspositioner. Ifall det däremot hade varit fler intervjuer skulle det förmodligen gett en större inblick med fler perspektiv, men frågan är huruvida det hade skiljt resultaten nämnvärt åt för att sedan kunna genomföra fokusgruppen för att besvara frågeställningen. Att mättnaden upplevdes kan även bero på det som Trost (2010) menar på, att de senare intervjuerna inte är lika bra som de tidigare och att genomförandet då kan ha
påverkats.
Vid val av miljö för intervjuerna var det önskvärt att dessa befann sig på respektive respondents kontor, för att ha en så lugn miljö som möjligt. Bryman (2011) menar att detta är bra för att inspelningarna ska bli så tydliga så möjligt och för att buller i bakgrunden inte ska störa. Men även för att respondenterna ska känna sig trygga. Detta var dessvärre endast möjligt vid den första intervjun, på grund av att den andra respondenten inte kunde ta emot besökare på sitt kontor samt att den tredje respondenten arbetar som frilansare och därmed inte har ett kontor. Dessa två intervjuer genomfördes därför istället i kafémiljöer. Dock var det vid båda tillfällena lugnt på kaféerna och påverkade därför inte ljudinspelningarna märkbart. Den fjärde intervjun genomfördes genom det audiovisuella verktyget Whereby på grund av att
respondenten befann sig på en annan ort. Bryman (2011) menar att telefonintervjuer kan vara till fördel då det gör det mer tillgängligt att genomföra intervjuer med respondenter som inte befinner sig i samma stad. Även om det i detta fall inte rörde sig om en intervju via en telefon, stämmer det i detta fall. Samtidigt menar Bryman (2011) att det finns negativa aspekter, så som att det är svårare att läsa av kroppsspråk samt att det är enklare för respondenten att avsluta intervjun. Eftersom denna intervju istället valdes att göras med ett audiovisuellt verktyg, där det gick att se varandra, var det enklare att tyda kroppsspråk och sociala signaler. Dock menar Hallin och Helin (2018) att en förutsättning för att genomföra en audiovisuell intervju är internetuppkoppling, detta kan göra att känslan av närvaro till situationen förloras och intervjun kan då uppfattas som rörig. Detta var något som upplevdes under den fjärde intervjun: internet-anslutningen var varierad för båda parter, vilket gjorde att respondenten fick återupprepa sig vilket störde flödet i konversationen. Det uppfattades som att respondenten vid några tillfällen blev störd i sina tankegångar av detta.
Antalet deltagare utifrån Wibecks (2000) rekommendationer var 4-6 personer för att deltagarna ska kunna bibehålla fokus och föra en diskussion där alla blir hörda. Detta var även passande för denna studien då syftet med fokusgruppen var att gemensamt komma fram till en lösning på den problematik som framkommit under intervjuerna. Inför fokusgrupperna eftersträvades det att genomföra en fokusgrupp med sex personer. Eftersom det fanns en risk
med att personer kunde hoppa av fanns det då fortfarande utrymme för att gruppen inte skulle bli för liten. I slutändan var det dock fyra personer som kunde delta. Dessa personer hade olika befattningar och erfarenheter för att kunna föra diskussioner från olika infallsvinklar. Eftersom fokusgruppen genomfördes genom det audiovisuella kommunikationsverktyget Zoom, visade det sig vara svårare att föra diskussioner. Det är svårare för personer att bryta in i samtalet, och föra en diskussion utan att avbryta någon. Därför lämpade det sig att enbart ha fyra deltagare och det hade förmodligen varit svårare att komma till tals för alla deltagare ifall de hade varit fler.
Wibeck (2000) visar även på fördelar och nackdelar med heterogena respektive homogena grupper. I denna studien var det betydelsefullt att få respondenterna att känna sig bekväma med att dela med sig av sina erfarenheter, samtidigt som det var betydelsefullt att få olika
infallsvinklar. Därför fungerade det bra med heterogena grupper, då ämnet inte heller var av det känsligare slaget för att diskutera. Kanske hade studien fått ett annat resultat om det istället hade genomförts fler fokusgrupper, som alla var homogena, för att sedan jämföra de fokusgruppernas resultat.
Som nämnts ovan anses en iterativ process vara bra att arbeta med för att se till användarnas behov (Wikberg, Ericson & Törlind, 2015). Utgångspunkten med fokusgruppen var att
deltagarna själva skulle göra egna skisser på prototypen. Om detta hade genomförts hade ytterligare ett steg i processen lagts till där deltagarna hade varit medverkande. På så sätt hade deras skisser kunnat sammanföras för att sedan göra den gemensamma skissen som de sedan fick reflektera kring. Detta hade möjligtvis lett till ett mer genomarbetat resultat. Ett annat alternativ till genomförandet hade varit att genomföra ytterligare en fokusgrupp med samma personer, där de fick diskutera skissen och tillsammans omarbeta den. Detta då det kan vara svårt att genom skriftlig kommunikation få fram det som deltagarna faktiskt anser. Som tidigare nämnt kan personer från olika företag intervjuas för att på så sätt lättare kunna validera
resultatet och göra det mer generaliserbart (Ahrne & Svensson, 2011). Ett alternativ hade därför kunnat vara att genomföra en fokusgrupp med andra personer där de fick diskutera om den skiss som tagits fram. På så sätt hade även pålitligheten, även kallat reliabilitet kunnat undersökas, vilket innebär att metoden går att tillämpa vid ett annat tillfälle och få liknande resultat
(Bryman, 2011). Å andra sidan arbetar de medverkande deltagarna på olika företag samt besitter olika arbetsroller.
Som nämnts tidigare är skisserna tolkade och skapade utefter vad fokusgruppen diskuterade. Funktionerna som presenteras i prototypen har därför baserats på de respektive deltagarnas personliga åsikter för att sedan sammanställas till gemensamma funktioner för att de ska överensstämma med deras önskemål. Detta kan därför ha medfört att skisserna som skapats
18
delvis har påverkats av författarnas tidigare erfarenheter. Att därför be om återkoppling av skissen kan ses som en form av validering (Bryman, 2011), där det försäkras om att den skiss som tagits fram överensstämmer med deltagarnas tankar och diskussioner samt att deras tankar inte har missuppfattats. För att kunna ta hänsyn till användarnas behov (Wikberg, et al., 2015) omarbetades prototypen ytterligare i diskussionen med stöd av intervjuer samt teori. Detta kan leda till att prototypen är närmre den generalisering som tidigare diskuterades på grund av fler olika användare och perspektiv. Vidare har inte deltagarna samtalat kring hur de vill hantera den data som ska vara på plattformen, utan enbart hur de vill se den. Hur dessa funktioner skulle kunna interagera med varandra eller fungera rent praktiskt, kommer därför inte att vara ett huvudsakligt fokus i denna uppsats, utan kan lämnas till framtida studier.
Under skrivandet av denna uppsats spred sig viruset Covid-19, och från att ha varit avgränsat till vissa länder drabbade det även Sverige. Rekommendationer från Folkhälsomyndigheten menade att personer ansågs hålla sig isolerade om möjligt. Till följd av detta var det svårt att nå personer som var villiga att ställa upp på intervju samt fysisk fokusgrupp. Beslutet togs att istället genomföra den resterande intervjun över telefon samt att fokusgruppen skulle
genomföras online istället för fysiskt. Genomförandet av en fokusgrupp online kan ha påverkat resultatet gentemot ifall fokusgruppen skulle ha genomförts fysiskt. Sanders och Stappers (2012) samt Wibeck (2000) skriver att fokusgrupper möjliggör att kunna studera vad personer gör, detta blev däremot svårare med den digitala fokusgruppen. Det var inte lika enkelt att interagera med varandra: istället för att skissa och arbeta tillsammans frångicks detta och det blev istället enbart en diskussion med varandra. Det hade kanske varit enklare att genomföra skisserna i en fysisk fokusgrupp, eftersom den fysiska dimensionen faller bort i digitala kommunikationsmedel eller samtal. Ifall en person i en fysisk grupp tar initiativ till att skissa, kan det bli enklare för de andra deltagarna att skissa vidare och följa med. Därför kan det bli svårare att spontant använda sig av verktyg som papper och penna vid en digital fokusgrupp. Vid en fysisk fokusgrupp finns dock risken att deltagarna tittar på varandras skisser och inspireras istället för att tänka själva.
2.7
Källkritik
Denna uppsats har undersökt digitala plattformar och dess betydelse på rekryteringsprocessen inom film- och tv-branschen. Det har varit svårt att hitta teori och vetenskapliga artiklar om dessa ämnen kombinerat då det fortfarande är relativt outforskat. Vid granskandet av källor finns det fyra källkritiska principer. Dessa är äkthet, tidssamband, oberoende samt tendensfrihet
(Thurén, 2013). Dessa kriterier har använts för att granska de sekundära källorna som har använts i denna studien i form av böcker samt vetenskapliga artiklar.
Det första kriteriet, äkthet, innebär att ”källan är vad den ger sig ut för att vara” samt att källorna inte är förfalskade (Thurén, 2013, s. 17). I denna uppsats har vetenskapliga artiklar använts som har varit peer-reviewed, vilket innebär att flera forskare har granskat källan, som stärker källan äkthet.
Det andra kriteriet, tidssamband, innebär att källorna inte påverkas av den tid som har gått från det att källan publicerades (Thurén, 2013). Då internetanvändande förändras dagligen har det därför strävats efter att hitta så nya rapporter som möjligt; det som skrivits tidigare kan av den anledningen vara missvisande. Faulkner och Andersons (1987) teorier om
projektanställningar inom filmbranschen är en av de teorier som denna uppsats bygger på. Då denna skrevs 1987 kan det därför verka tvivelaktigt ifall denna källa fortfarande är relevant. Det är dock många vetenskapliga artiklar som refererar till Faulkner och Anderson och det kan därför ses som en grundläggande teori i organisations-ämnet, samtidigt som även tidsaspekten kan vara en anledning till antalet citeringar. Blair (2001) och Herrmans (2012) studier som tas upp i denna uppsats bygger på Faulkner och Andersons (1987) teorier.
En annan källa är den vetenskapliga artikeln om användandet av sociala nätverks-plattformar i rekryteringssyfte av Brown och Vaughn (2011) skriven för nio år sedan, och användandet av dessa plattformar kan ha förändrats sedan dess. Däremot är detta ingen källa som bygger teorin, utan den används enbart i inledningen för att stärka en annan källa. Detta leder in till kriteriet oberoende, vilket innebär att källan inte ska vara en ”avskrift eller ett referat av en annan källa” (Thurén, 2013, s. 7). Blair (2001) är en annan forskare som har studerat filmbranschens
arbetsmarknad. I Blairs forskning refereras det till bland annat Faulkner och Andersons teorier. Samtidigt som detta då bidrar till att Blair gör en ny tolkning av teorin, sätts det i en ny kontext i kombination med andra källor. Det sista kriteriet, tendensfrihet, innebär att källan inte ska vara påverkad av personliga intressen, eller åsikter samt att detta inte ska bidra till en felaktig bild av verkligheten (Thurén, 2013). I denna studie har källor undvikits som skulle kunna ses som vinstdrivande eller har en annan tanke bakom som skulle kunna göra källan tvivelaktig.
20
3
Studiens kontext
I detta kapitel presenteras information om digitala plattformar, internetanvändande samt arbetsroller inom film- och tv-branschen. Det som presenteras i detta kapitel är således inte teorier eller centrala delar i uppsatsen, men nödvändigt för att få en större förståelse för vilken kontext studien är i.
3.1
Digitala plattformar
Digitala plattformar består av olika delar, där det tekniska utgörs av data, algoritmer samt gränssnitt (van Dijck, Poell & Waal, 2018). Datan definieras som själva bränslet, medan algoritmer och gränssnitt är det som organiserar datan. Ekonomiskt och socialt finns det
personer eller företag som äger plattformen. Dessa drivs av affärsmodeller och plattformen styrs av användare som i sin tur genererar datan (van Dijck, Poell & Waal, 2018). Efter
millennieskiftet kom Web 2.0 och internet blev mer deltagande för internetanvändarna. Istället för att enbart kunna iaktta blev det mer interaktivt och internet fungerade från två håll
(Hesmondhalgh, 2013; van Dijck, 2013).
Andersson Schwarz och Larsson (2019) menar att en digital plattform inte är linjär i användningen av den. Exempelvis är en nätbutik som säljer produkter från sitt lager direkt till kunden linjärt och därmed inte en digital plattform (Andersson Schwarz & Larsson, 2019). Däremot ses en nätbutik som möjliggör användare att sälja egna kläder till andra användare som en digital plattform då även användarna använder sig av plattformen för att nå andra (Andersson Schwarz & Larsson, 2019).
3.1.1 Sociala medier
Sociala medier uppkom efter etableringen av Web 2.0 och är ett samlingsbegrepp för
plattformar som istället för att fungera som en väg, istället ses som en tjänst (van Dijck, 2013). Kaplan och Haenlein (2010) definierar sociala medier som:
Social Media is a group of Internet-based applications that build on the ideological and technological foundations of Web 2.0, and that allow the creation and exchange of User Generated Content.
Sociala medier innefattas av User Generated Content (UGC), som i sin tur möjliggjordes tack vare teknologin av Web 2.0 (Kaplan & Haenlein, 2010). UGC är det innehåll som publiceras på sociala medier och som är skapad samt ämnad för användarna (Kaplan & Haenlein, 2010). Vidare är social network sites (SNS) de specifika hemsidor som innefattas av sociala medier. Ett tydligare exempel är att personer använder sociala medier, men går med i sociala nätverk (Kaplan & Haenlein, 2010).
Sociala nätverkssidor kan även definieras som en webbplats där det är möjligt att bli medlem och skapa en antingen offentlig, eller halvt offentlig personlig profil (Boyd & Ellison, 2008). På sociala nätverk som Facebook eller LinkedIn är det i sin tur möjligt att interagera med andra människor eller grupper (Boyd & Ellison, 2008; van Dijck, 2013). Tidigare var sociala medier mer informellt. Texter och bilder som delades var med utvalda personer, medan det idag är mer offentligt och det som publiceras kan ha mer långvarande effekter (van Dijck, 2013).
3.1.2 Facebook
Facebook är världens största sociala nätverk, etablerat 2004, och där kan användare skapa kontakter och kommunicera med andra människor (Internetstiftelsen, 2019). Sedan 2011 finns även verktyget Messenger, som är en chattfunktion (Facebook, 2020a).
På Facebook kan användaren skapa en personlig profil och dela information om sig själv, samt skapa och dela inlägg (Facebook, 2020e). Det går även att skapa så kallade grupper där olika personer kan samlas. En grupp kan skapas för att samla personer med exempelvis ett gemensamt intresseområde och gruppmedlemmarna kan sedan dela inlägg eller diskutera intresset (Facebook, 2020e).
På plattformen Facebook finns det olika funktioner. En av dessa funktioner är att gilla-markera ett inlägg, vilket användaren kan göra för att gilla-markera sitt intresse. Det går även att gilla-markera andra personers kommentarer på ett inlägg. Om användaren gilla-markerar ett inlägg kommer andra personer se markeringen (Facebook, 2020b).
3.1.3 Instagram
Efter Facebook är Instagram det näst största sociala nätverket, vilket etablerades 2010 och ägs sedan 2012 av Facebook (Internetstiftelsen, 2019). Plattformen är främst en applikation till mobiltelefonen där personer kan ladda upp en profil för att dela med sig av bilder och videoklipp (Facebook, 2020c). Det går även att gilla-markera och kommentera andras inlägg (Facebook, 2020c). På Instagram kan direktmeddelanden skickas till andra personer och dessa
22
är privata, det vill säga att konversationen är enbart mellan de två personerna som det berör (Facebook, 2020d).
3.1.4 IMDb
IMDb är en digital plattform som etablerades 1990, men ägs sedan 1998 av Amazon.com (IMDb, 2020a). Plattformen är en databas över filmer, TV och underhållningsprogram samt skådespelare och filmarbetare. På IMDb kan man lära sig mer om exempelvis en specifik film samtidigt som användarna av plattformen kan ge recensioner samt integrera med varandra (IMDb, 2020a). En användare kan skapa en personlig profil och lägga till information om sig själv som exempelvis erfarenheter, medverkande i filmer eller priser (IMDb, 2020b).
3.1.5 LinkedIn
LinkedIn är ett socialt nätverk där medlemmar kan skapa kontakter i ett professionellt syfte (Internetstiftelsen, 2019). Användaren skapar själv sin personliga profil och publicerar exempelvis arbetserfarenheter, utbildning eller annan information som kan vara relevant för eventuella arbetsgivare att ha vetskap om (LinkedIn, 2020a). På LinkedIn kan sedan sökverktyget användas för att hitta andra personer, jobb eller företag (LinkedIn, 2020b).
3.2
Internetanvändande i Sverige
I rapporten Svenskarna och Internet 2019 (Internetstiftelsen, 2019) framkommer det att svenskarnas användande av några av de största sociala nätverken fortfarande ökar. Däremot minskar tillväxttakten. I diagrammet nedan visas andelen av internetanvändarna som använder de olika sociala nätverken. Statistiken utgår från personer som är över tolv år.
Figur 2. Andel av internetanvändarna som använder sociala nätverk (Svenskarna och Internet, 2019).
Studien visar att yrkesverksamma personer i högre grad använder LinkedIn än andra internetanvändare. Som diagrammet ovan visar (Figur 2) är det en mindre andel av
internetanvändarna som använder sig av det LinkedIn. 31% använder LinkedIn, medan 5% av internetanvändarna använder plattformen dagligen (Internetstiftelsen, 2019). Som socialt nätverk är Facebook det som används i störst utsträckning av alla internetanvändare. 74% använder Facebook, medan 51% använder plattformen dagligen (Internetstiftelsen, 2019).
3.3
Arbetsroller inom film- och tv-branschen
Figur 3. Produktionsprocessens faser och dess arbetsroller. Modellen är en förenklad version baserad på Coe
och Johns (2004), och har fokus på arbetsrollerna från fas (1) Finansiering till fas (4) Efterproduktion.
Figur 3 ovan baseras på Coe och Johns (2004) sammanställning av produktionsprocessen. Modellen som de skapat har utgått från ett ekonomiskt perspektiv, men i denna uppsats har
24
fokus varit på aktörerna. Coe och Johns (2004) menar att produktionen av en film kan delas upp i sex stadier (Coe & Johns, 2004): finansiering, förproduktion, produktion, efterproduktion, distribution och visning. Inom dessa stadier arbetar olika specifika arbetsroller (Coe & Johns, 2004). Eftersom fokus i denna uppsats är på filmarbetare som yrkesroller, kommer enbart arbetsrollerna i de fyra första stadierna att presenteras. I finansierings-stadiet eftersöks ekonomisk finansiering hos kunder (Coe & Johns, 2004). De centrala kreativa rollerna för produktionen kan även anställas i detta stadie (Coe & Johns, 2004). Dessa roller är exempelvis manusförfattare eller regissörer (Dahlström, Hermelin & Östberg, 2007). Under
förproduktionen sätts grunden för produktionen, det vill säga att de projektansvariga går från idé till förberedelser, exempelvis schemaläggning. Här sätts även de ekonomiska ramarna (Coe & Johns, 2004). Utifrån Coe och Johns (2004) sammanställning av produktionsprocessen kan yrkesroller som manusförfattare, casting-ansvariga och platsansvariga vara betydelsefulla roller under förproduktionen.
När basen i form av förproduktionen är färdig kan produktionsstadiet inledas (Coe & Johns, 2004). Som visas i Figur 3 är arbetande roller i detta stadie är exempelvis teknisk personal som kamera-, ljus-, och ljud-arbetare samt kreativ personal som skådespelare, produktionsdesigner, rekvisita-ansvariga och makeup-artister. Även produktionsansvariga som arbetar med att koordinera de anställda, transportpersonal samt assistenter behövs i denna fas (Coe & Johns, 2004).
När allt material är producerat sammanställs det till ett slutresultat och denna fas kallas för efterproduktionen. I detta stadie behövs det personer som arbetar med bilder, ljud och
extraeffekter för ett gemensamt slutresultat. Även musiker kan användas i denna fas (Coe & Johns, 2004).
Det femte stadiet består av distributionen, vilket bland annat innebär marknadsföring och förmedling av produktionen till slutkunden. Visningen, det sista stadiet, sker när slutkunden konsumerar produkten genom exempelvis visning på biografer eller genom kabel-tv (Coe & Johns, 2004).
Arbetsrollerna kan även kategoriseras i , B- och C-funktioner (Dahlström, et al., 2007). A-funktioner har ett betydande ansvar i uppbyggnaden av det konstnärliga i en filmproduktion och ses som de centrala kreativa rollerna. Dessa kan exempelvis vara fotograf, regissör och
manusförfattare. B-funktioner är filmarbetare som kräver specialiserade kunskaper men som inte har ett centralt kreativt ansvar (Dahlström, et al., 2007). C-funktioner är de personer som exempelvis assisterar och är under upplärning, det vill säga de behöver inte ha några
