Med luppen på omsorgen

BARN–UNGA–SAMHÄLLE

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Med luppen på omsorgen

With the care in focus

Jenny Göransson

Jessika Adelstam

Förskollärarexamen 210 hp

Datum för slutseminarium: 2018-01-23

Examinator: Hilma Holm Handledare: Fanny Jonsdottir

Förord

Redan i början av vår förskollärarutbildning, i januari 2015 så fick vi en bra kontakt med varandra. Vi bestämde oss tidigt under våren 2017 för att skriva examensarbetet tillsam-mans och kom snabbt fram till att det skulle handla om omsorg.

Det har varit en givande och intressant period i vår utbildning eftersom vi har haft möj-lighet att fördjupa oss i något som vi verkligen velat lyfta. Skrivandet av arbetet har vi gjort tillsammans och vi har båda varit lika delaktiga i processen. Litteraturen som vi har letat fram till examensarbetet har vi båda läst. Vissa textstycken har vi skrivit var för sig, men dessa har sedan bearbetats gemensamt via fysiska träffar eller telefonkontakt då ar-betet skett i Google dokument.

Till att börja med vill vi tacka respondenterna som ställde upp i våra intervjuer. Utan er hade detta arbete inte varit genomförbart. Tack till vår handledare Fanny Jonsdottir för ditt engagemang samt konstruktiva handledning under denna för oss betydelsefulla del av utbildningen. Vi vill också tacka våra familjer för er förståelse och uppmuntran under arbetets gång. Till slut så tackar vi varandra för ett fantastiskt samarbete.

Sammanfattning

I läroplanen för den svenska förskolan Lpfö98/2016 står det att “Omsorg om det enskilda barnets välbefinnande, trygghet, utveckling och lärande ska prägla arbetet i förskolan” (Skolverket 2016). I det här examensarbetet har syftet varit att undersöka förskollärares berättelser kring omsorg om barn i förskolan samt hur de dokumenterar omsorg i sitt systematiska kvalitetsarbete. Vår uppfattning är att begreppet omsorg inte har en fram-trädande roll i förskolans läroplan.

I den här studien utgår vi från tre övergripande teman; hur förskollärare arbetar med om-sorg i sin verksamhet, hur förskollärare dokumenterar omom-sorg i kvalitetsarbetet samt de-ras tillbakablickar och framåtblickar kring omsorgsbegreppet. Genom dessa teman har vi velat ta reda på hur förskollärare tolkar omsorgsbegreppet, samt hur de utifrån läroplanen arbetar med och dokumenterar omsorg i sin verksamhet. Vi intervjuade sex förskollärare som alla arbetade på samma förskola. Metoden som användes var kvalitativa semistruk-turerade intervjuer. Dessa analyserade vi sedan utifrån innehållsanalys för att få syn på mönster, likheter och skillnader i respondenternas svar.

Vår teoretiska grund bygger på Nel Noddings (2012a, 2012b, 2012c)teori om omsorgs-etik. Utifrån studiens resultat har vi kunnat se att förskollärarna anser att trygghet är en stor del av omsorgen samt att den är en grundläggande faktor för barnens välbefinnande. Resultaten visar även att förskollärarna inte anser sig dokumentera omsorgen utan den får stå tillbaka för dokumentationen kring barnens lärande. På grund av detta får inte omsor-gen och lärandet likvärdig status och kan på så vis inte verka på samma villkor. Flera av förskollärarna talar om negativa faktorer som stora barngrupper och tidsbrist som skeen-den som delvis påverkar deras arbete med omsorg. De tycker däremot att en revidering av läroplanen och ett förtydligande av omsorgsbegreppet är något bra och nödvändigt.

Nyckelord: Dokumentation, fostran, förhållningssätt, förskollärare, lärande, omsorg, om-sorgsetik

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 7

1.1 Bakgrund och problembeskrivning ... 7

1.2 Omsorg i förändring ... 8

1.3 Syfte och frågeställningar... 9

2. Teoretisk bakgrund ... 10

2.1 Nel Noddings teori om etisk omsorg ... 10

2.2 Pedagogens etiska förhållningssätt ... 11

3. Tidigare forskning ... 14

3.1 Forskningens syn på begreppet omsorg ... 14

4. Metod ... 19 4.1 Metodval ... 19 4.2 Urval ... 19 4.3 Genomförande ... 20 4.4 Forskningsetiska överväganden ... 21 4.5 Analysmetod ... 22

5. Resultat och analys ... 24

5.1 Förskollärares arbete med omsorg ... 24

5.1.1 Omsorgen om yngre och äldre barn ... 27

5.1.2 Omsorg utifrån barns kön ... 29

5.1.3 Förskollärarens förhållningssätt ... 30

5.2 Dokumentation ... 31

5.3 Tillbakablickar och framåtblickar om omsorgen... 32

6. Diskussion och slutsats ... 34

6.1 Metoddiskussion ... 34

6.2 Sammanfattning och slutsats ... 35

6.3 Förslag på framtida forskning ... 37

Referenslista ... 38

Bilaga 1 ... 41

1. Inledning

Under denna rubrik presenteras bakgrunden till varför vi valt att skriva om omsorgsbe-greppet, en problembeskrivning inom ämnet samt en kort tillbakablick kring omsorgens förändrade betydelse under förskolans utveckling. Vi redogör även för studiens syfte samt våra frågeställningar.

1.1 Bakgrund och problembeskrivning

Vi som skriver detta arbetet har var och en arbetat inom förskoleverksamheten i cirka tjugofem år. Vi har alltså hunnit arbeta med både det pedagogiska programmet för för-skolan och förför-skolans läroplan. Vi har också sett hur arbetet inom förför-skolan har förändrats efter hand som reviderade läroplaner tillkommit. Vi intresserar oss för den pågående de-batten inom utbildningsvetenskapen som rör omsorgsbegreppet i förskolan.

År 2016 kom boken ”Omsorg i en förskola på vetenskaplig grund” med Bim Riddersporre och Barbro Bruce som redaktörer. Den är en del av diskussionen kring hur förskolans personal arbetar med omsorg i förskolan, där lärandet fått allt mer plats i verksamheten de senaste decennierna. Syftet med boken är att lyfta begreppet utifrån de vetenskapliga fält som har tillämplig kunskap om omsorg. Omsorgsbegreppet beskrivs således i boken ur filosofiska, psykologiska, sociologiska och medicinska perspektiv (Riddersporre & Bruce 2016).

Förra året inledde skolverket ett arbete som innebär att läroplanen ska skrivas om och begreppet omsorg är en del av det som kommer att förtydligas. I den skrivelse som rege-ringen skickat till skolverket skriver de att förskolan både har ett omsorgsuppdrag och ett lärandeuppdrag men att läroplanen är otydlig när det gäller omsorgsbegreppet, ”Det sak-nas dock en närmare definition av vad begreppet omsorg innefattar” (Utbildningsdepar-tementet 2017).

Detta innebär enligt regeringen att betydelsen av omsorg kan tolkas på olika vis vilket skulle kunna leda till en minskning av den trygga omsorgen på förskolan. Regeringen menar vidare att begreppet omsorg behöver förtydligas i förhållande till det som framgår av begreppet undervisning i skollagen (Utbildningsdepartementet 2017).

Betyder detta att omsorg är något som kommer att spela en viktigare roll i läroplanen och i förskolans verksamhet framöver? Det kan vi inte svara på, men vi vill undersöka hur förskollärare ser på omsorgsbegreppet idag. Vår uppfattning är att diskussionen om om-sorg om barn kommer i skymundan för samtal om barns lärande. Enligt Lpfö98/16, är förskolans uppdrag att ”verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet” (Skolverket 2016). Omsorgsbegreppet är inte definierat i Läroplanen och inte heller hur det ska fun-gera och arbetas med i praktiken. När vi granskar Läroplanen så nämns ordet lärande 41 gånger och ordet omsorg 9 gånger.

Vi vill med vår studie skapa en ökad diskussion om och en medvetenhet för betydelsen av omsorg, hos de som arbetar i eller med förskolans verksamhet. En av de frågor som vi också är intresserade att studera är om omsorg om barnen skrivs ner i den dokumentation som ingår i det systematiska kvalitetsarbetet. Utifrån skolverkets (2016) krav ska förskol-läraren ansvara för att utvärdera kvaliteten i förskolan samt skapa förutsättningar för barns lärande och en del av detta arbete sker genom dokumentation. Vi anser att omsorgen är en del av verksamheten som inte skrivs ner i dokumentationen och därför vill vi under-söka detta i vår studie.

1.2 Omsorg i förändring

I Sverige har förskolan en drygt hundraårig tradition som grundades i barnkrubborna och barnträdgårdarna på 1800-talet, till daghem och deltidsgrupper och vidare till dagens för-skola. Ellen Keys bok “Barnets århundrade (1900/1996)” utkom år 1900, i vilken hon presenterade de tankar om hur skolan och barns uppfostran skulle genomföras, samt hen-nes önskan om att barnen skulle sättas i centrum (Frånberg 2015).

Barnstugeutredningen tillsattes 1968 av Regeringen och 1972 presenterades utredningens arbete, i vilket termen förskola introducerades (Frånberg 2015). Förskolans uppgift var att sammankoppla omsorg och pedagogik för att tillgodose både föräldrars och barns be-hov (ibid.). 1987 publicerades “Pedagogiskt program för förskolan” (Socialstyrelsen 1987), där en helhetssyn på barns utveckling betonades (Frånberg 2015). I boken “Peda-gogiskt program för Förskolan” står det att en av förskolans uppgifter är att:

I förskolan ska barnen få en god, trygg och kärleksfull omsorg och gemenskap, få medvetet stöd för att utveckla sin personlighet och kompetens, få vidgade kunskaper om sig själva och om sin omvärld samt fostras till demokratiska värderingar (Soci-alstyrelsen 1987, s. 12).

I slutet av 1990-talet skedde stora förändringar för förskolan. 1996 flyttades ansvaret för förskolan från socialdepartementet till utbildningsdepartementet och därmed blev försko-lan en del av utbildningsväsendet, något som med tiden inneburit att förskoförsko-lans roll som kunskapsförmedlare stärkts (Frånberg 2015). Förskolan fick sin första Läroplan 1998 och i den understryks det bland annat att “förskolan ska lägga grunden till det livslånga läran-det”, samt att “omsorg, fostran och lärande ska bilda en helhet” i förskolan (Skolverket 1998).

Synen på barnet förändrades från att tidigare ha utgått från pedagogiska texter där ut-vecklingspsykologin varit grunden till att istället ha ett synsätt i vilket barnets kompetens är i centrum (Halldén 2007). I och med Läroplanens tillkommande så ändrade förskolan inriktning, från omsorg och tillsyn till omsorg och lärande. Förskolan blev en egen skol-form i den nuvarande skollagen som trädde i kraft den 1 juli 2011, i vilken lärandet står i fokus. (Skolinspektionen 2016).

1.3 Syfte och frågeställningar

Syftet med föreliggande studie är att undersöka förskollärares berättelser kring omsorg om barn i förskolan och hur de dokumenterar omsorg i sitt systematiska kvalitetsarbete.

För att uppnå studiens syfte utgår vi från följande frågeställningar: • Vilka faktorer anser förskollärare ingår i begreppet omsorg? • Hur arbetar förskollärare med omsorg i sin verksamhet?

• Hur dokumenterar förskollärare omsorgsarbetet i verksamhetens kvalitetsarbete utifrån förskolans läroplan?

2. Teoretisk bakgrund

I detta kapitel presenteras vald teori, Nel Noddings (2012a, 2012b, 2012c) omsorgsetik samt de begrepp som kommer att användas vid analys och tolkning av empirin. Utifrån Noddings perspektiv kring omsorgsetiska relationer anser vi att teori och begrepp är en bra utgångspunkt för studiens syfte, att lyfta omsorgsbegreppet i förskolans verksamhet

.

2.1 Nel Noddings teori om etisk omsorg

Omsorgsetik handlar i grund och botten om en relation som skapas mellan två personer. “In care ethics, relation is ontologically basic, and the caring relation ethically (morally) basic” (Noddings 2012b). Hon menar att varje mänskligt liv startar i en relation och det är genom relationer som ett mänskligt liv framträder (ibid.).

Enligt Nel Noddings (2012a) uppstår omsorg i en ömsesidig relation mellan en individ som agerar omsorgsgivare samt en individ som då är omsorgstagaren. Omsorgsgivaren och omsorgstagaren är inte statiska roller utan de är tillfälliga och framträder i konkreta möten människor emellan, det är just det som är brännpunkten i en omsorgsetisk situation. Det betyder även att omsorgsgivaren i en situation kan vara mottagaren i en annan (ibid.).

Noddings (2012a) menar att alla människor har en medfödd förmåga för omsorg. Hon menar vidare att människor ofta reagerar spontant på andras omsorgsbehov, något hon kallar naturlig omsorg. Hon anser dock att det omsorgsetiska förhållningssättet kan bidra till att människors naturliga omsorg om varandra kan växa (ibid.).

In relational caring, we are mainly interested in the caring relation, not so much in the merit of the carer. When things go wrong, when the cared-for does not recognize the effort of the carer, there is no caring relation. The carer -parent, school librarian, teacher, social worker, nurse, diplomat -- must try something else (Noddings 2012c, s. 53).

Nel Noddings (2012c) belyser att i en omsorgsetisk situation så är det omsorgsrelationen som är av vikt, inte omsorgsgivarens ansträngning att ge omsorg. Om omsorgstagaren inte förstår omsorgsgivarens vilja att ge omsorg så har alltså ingen omsorgsetisk situation uppstått. Då måste den som ger omsorg tänka i nya banor för att nå fram till mottagaren.

2.2 Pedagogens etiska förhållningssätt

Etik och moral är två ord vars betydelse kan vara lätt att blanda ihop. Moral är enligt Nationalencyklopedin (2018-01-06) ”uppfattning om rätt och orätt som styr värdering av handlingar, allmänt rådande eller individuell” och etik är ”läran om (god) moral” (ibid.)

Noddings (2012a) menar att i omsorgsetiska relationer går det inte att skilja etiken från de som ingår i relationen eftersom omsorgsetik är perspektivbunden. Detta innebär att det inte finns några färdiga etiska lösningar att använda sig av, utan varje sammanhang är unikt och har sin egen etiska överenskommelse. Eftersom individer har olika livserfaren-heter kan de etiska värdena mellan dem variera och därför även de sätt som de hanterar olika etiska situationer på. Varje omsorgssituation bör därför ses som unik och omsorgs-givaren bör se omsorgstagaren som en individ med egna etiska utgångspunkter och för-utsättningar till att bemöta omsorgen (ibid.).

Vårt val av Noddings teori om omsorgsetik som teoretisk utgångspunkt för vår studie stämmer överens med synen på de grundläggande värdena i förskolans läroplan där “Om-sorg om och hänsyn till andra människor, ska lyftas fram och synliggöras i verksamheten” (Skolverket 2016). För att kunna uppnå dessa värden är det därför betydelsefullt att för-skollärarna har en samsyn kring värdegrunden, samt att man strävar mot samma mål, eftersom barn tillägnar sig etiska värden och normer genom konkreta upplevelser (ibid.).

Noddings (2012a) utgår från fyra komponenter, “modeling, dialogue, practice and

con-firmation” som en grundförutsättning för att barn ska kunna utvecklas till omsorgsetiska

individer. Dessa fyra komponenter utgör grunden för ett etiskt förhållningssätt som visar hur förskolläraren ger barn omsorg. När det gäller dessa komponenter använder vi oss av Fanny Jonsdottir och Charlotte Paggettis (2016) översättningar, “förebildlighet,

dia-log, praktiska handlingar och tid samt bekräftelse”. Vi anser att deras översättningar är

bra och fungerar väl i vår text.

Med förebildlighet menar Noddings (2012a) att det är genom sina handlingar som peda-gogen kan visa för barnet vad god omsorg innebär. Det är extra viktigt att vara en god förebild i situationer som innefattar omsorg.

We have to show in our own behavior what it means to care. Thus we do not merely tell them to care and give them text to read on the subjekt: we demonstrate our caring in our relations with them (Noddings 2012a, s. 237).

Noddings (2012a) menar att som förskollärare så räcker det inte bara att berätta för barnen att de ska vara omsorgsfulla i sitt bemötande till varandra, utan det krävs att förskolläraren visar barnen vad omsorg innebär genom sitt eget agerande i bemötande situationer med barn samt andra vuxna. Med andra ord så är förskolläraren en viktig förebild för barnen för att de ska kunna utvecklas till omsorgsgivare samt omsorgstagare.

Vidare menar Noddings (2012a) att genom dialog, så lär vi känna den andre, det vill säga omsorgstagaren bättre. Den kunskapen behövs och är betydelsefull för att kunna agera som en effektiv omsorgsgivare. Detta innebär att förskolläraren i sin roll som omsorgsgi-vare behöver uppmärksamma och engagera sig i barnet samt att barnet som omsorgsta-gare är mottaglig för pedagogens ansträngning i att ge omsorg (ibid.).

Utan dialog som komponent i Noddings (2012a) omsorgsetiska filosofi kan inga om-sorgsetiska situationer uppstå. Dialogen är en förutsättning för att omsorgsgivaren verk-ligen ska kunna förstå omsorgstagarens tankar och känslor. För att barn ska kunna växa upp till omsorgsfulla människor som bryr sig om andras perspektiv så måste de enligt Noddings ges förutsättningar att utveckla och öva denna förmåga (ibid.).

Praktiska handlingar och tid är en sådan förutsättning för att få tillgång till relationer med

vuxna som är goda omsorgsgivande förebilder.

Children need to participate in caring with adult models who show them how to care, talk with them about difficulties and rewards of such work, and demonstrate in their own work that caring is important (Noddings 2012a, s. 239).

Så det är av stor vikt att både förskolläraren och barnet ges förutsättningar till att få prak-tisera handlingar för att på så vis utveckla sin omsorgskompetens. Noddings (2012a) an-ser också att lärarens uppgift är att berätta för elever att det primära syftet med att samar-beta, är att hjälpa varandra. Målet är inte alltid eller främst ett kunskapsbaserat lärande utan det innebär också att förstå, dela med sig och ge varandra stöd (ibid.).

Noddings (2012a) anser att bekräftelse handlar om att verkligen se och förstå den som man vill ge omsorg. Hon menar vidare att sådan bekräftelse kräver både förtroende och

kontinuitet med anledning av att det tar tid att lära känna en människa. Noddings upp-märksammar läsaren på att i situationer när vi bekräftar en individs handling så identifi-erar vi dennes “bättre själv” och uppmuntrar dess utveckling (ibid.).

Noddings (2012a) anser även att strävan inte är att skapa en sann idealbild av barn och på så vis ha samma höga förväntningar på alla, utan istället handlar det om att se det bästa i varje barns handling och att bekräfta och uppmuntra den, “We do not confirm people in ways we judge to be wrong”. I rollen som förskollärare bör det innebära att uppmärk-samma och bekräfta det goda i barnet, istället för att döma barnet efter något som det gör på ett icke önskvärt sätt.

De begrepp som kommer att användas i resultat och analyskapitlet är omsorgsetiskt för-hållningssätt, förebildlighet, dialog, praktiska handlingar och tid samt bekräftelser.

3. Tidigare forskning

I detta kapitel redogör vi för tidigare forskning rörande begreppet omsorg som vi fördju-pat oss i. Här nedan presenteras ett antal forskares syn på och arbeten inom omsorgsfältet som är av betydelse för denna studie.

3.1 Forskningens syn på begreppet omsorg

Synen på begreppet omsorg och vad det innefattar i förskolans verksamhet har sett olika ut under den tid som förskolan funnits i Sverige. “Omsorg i en förskola på vetenskaplig grund” (Riddersporre & Bruce 2016) är en antologi som lyfter fram omsorgens betydelse och värde i förskolan idag. Syftet är att lyfta fram de vetenskapliga discipliner som berör omsorgsbegreppet som till exempel; “filosofi, psykologi, pedagogik, sociologi och medi-cin”. Det som genomsyrar samtliga författares synsätt är att omsorgen är mångskiftande och engagerande, “och oändligt viktigt” (ibid.). I det här arbetet utgår vi från några fors-kare som bidragit med studier i ovannämnda bok, men vi har även använt oss av andra forskares studier som vi anser fördjupar den vetenskapliga bilden av omsorgen i försko-lan.

Gunilla Halldén är en av de forskare som bidragit med ett kapitel i boken. Hon anser att målet med omsorg är att ge barnet tillhörighet i världen och en medvetenhet om sitt eget värde (2016). Det kan uppnås i en miljö som är trygg och där barnet får möjlighet att arbeta med alla sina sinnen. Den trygga miljön kan då göra att barnet kan leva och möta de svårigheter som livet för med sig. De verksamheter som arbetar med individens alla sinnen arbetar enligt Halldén med omsorgen i fokus. Omsorgen betecknar då den relation som råder mellan människan och hennes omvärld i alla dess dimensioner (ibid.).

Begreppet omsorg har enligt Halldén (2007) fått stå tillbaka för begrepp som har med lärandet att göra. Hon kopplar det till den läroplan för förskolan som kom på 90-talet då förskolan blev en del av skolan. Halldén påpekar att omsorgsbegreppet inte ska lyftas utifrån ett vårdande perspektiv där kvinnans vård om barnet är i fokus. Det ska istället ses utifrån feministiska filosofers forskning, där de närmare studerat samspel mellan männi-skor ur ett etiskt perspektiv (ibid.).

Halldén (2007) anser att begreppet omsorg är starkt förknippat till kroppen, det gäller i förskolan, inom vården av funktionsnedsatta individer samt i omsorgen av äldre. Halldén skriver även att ordet omsorg i ett språkligt sammanhang kommer från “att sörja för”. I ovanstående sammanhang så innefattar begreppet omsorg att hjälpa till med de mest ele-mentära saker så som mat, påklädning, hygien, blöjbyte och sänggående (ibid.).

Vidare är begreppet också kopplat till omsorgsfullhet, vilket till exempel innebär att nå-gon handling utförs med omsorg, det vill säga med “noggrannhet, allvar och aktsamhet” (Halldén 2007). Inom vårdforskningen har omsorgsbegreppet en central plats och där har omsorgsetiken vuxit fram till ett betydelsefullt område. Dessvärre är omsorgsetiken enligt Halldén (2007) förbisedd inom förskolan. Hon påpekar även att omsorgsbegreppet har fått en sekundär placering i förskolans diskurs. Detta anser Halldén är problematiskt och vill därför “lyfta fram betydelsen av omsorg som ett självständigt begrepp vid sidan av lärandebegreppet” (ibid.).

Enligt Johansson och Pramling Samuelsson (2001) så har omsorgen i förskolan starka kopplingar till vårdande situationer och hos de yngre barnen prioriterar man omsorgen medan pedagogiken kommer i skymundan. De resonerar mot denna uppfattning om en dikotomi mellan omsorg och pedagogik och påstår att man inte kan skilja mellan omsorg och lärande. Vidare anser de att förskollärare i sin profession både bör utnyttja tradition-ella omsorgssituationer pedagogiskt samt att använda sig av ett omsorgsinriktat perspek-tiv i allt lärande, det vill säga i förhållningssättet till barn i stort (ibid.).

Jonsdottir och Paggetti (2016) undersöker i en studie förskollärares tankar om omsorg och dess betydelse för barns trygghet, tilltro och välbefinnande i förskolan. Enligt förfat-tarna är detta en förutsättning för barns utveckling och lärande. I deras analys framkom-mer det att förskollärarna både har kunskap och kompetens rörande begreppet omsorg. Men förskollärarna menar att omsorgen om barn i förskolan behöver förtydligas i försko-lans planering av verksamheten samt lyftas i diskussioner i arbetslagen (ibid.).

Andra forskare som intresserat sig för betydelsen av omsorg i den svenska förskolan idag är Löfdahl och Folke-Fichtelius (2014). De har intresserat sig för begreppet omsorg i förhållande till bland annat arbetet med dokumentation på förskolan. Deras studie bygger

ett antal förskolor i en kommun. Det visar sig i resultatet att varken förskollärarna eller deras chefer pratar så mycket om begreppet omsorg. Omsorgen verkar inte vara något som relateras till särskilda mål utan ses som “något som utförs och som även andra kan göra”. När begreppet förs på tal så framgår det att respondenterna tycker att begreppet omsorg är svårt att både definiera och dokumentera (ibid.).

En jämförelse över tid visar här att det skett en förskjutning i användningen av be-greppet omsorg, från omsorg som serviceuppdrag, till omsorg som pedagogiskt red-skap. Med dessa förskjutningar markeras förskolans närmande till skolan (Löfdahl & Folke-Fichtelius 2014, s. 4).

Löfdahl och Folke-Fichtelius (2014) menar i studien att begreppet omsorg inte framhävs i sammanhang som har med dokumentation att göra. En förklaring till förändringen av omsorgsbegreppets status kan enligt Persson (2010) vara att förskolan numera är en del av skolans värld och i samband med det en viktig part i “den internationella utbildnings-ekonomins krav”.

Persson (2010) skriver vidare att ambitionen av förskolans förflyttning till skolsystemet var att förskolan och skolan skulle kunna lära av varandra, med vikt på att förskolans pedagogik skulle kunna influera skolans. Studier visar dock att det snarare skett en “skoli-fiering” av förskolans verksamhet. Perssonanser att det har skett en positionsförskjutning i förskolan, “från en social och omsorgsinriktad verksamhet till en förskola med inrikt-ning mot kunskap, utbildinrikt-ning och lärande” (ibid.).

Samma år som Johansson och Pramling Samuelsson presenterar sin studie ”Omsorg - en central aspekt av förskolepedagogiken” skriver Persson (2001) i en artikel om begreppet omsorg. Han menar att omsorg kan förstås utifrån två olika inriktningar, både som sakin-riktad, genom att göra något omsorgsfullt och som relationsinsakin-riktad, att visa omsorg om någon. I omsorgsarbetet så arbetar man med barns sociala utveckling som anses vara grunden till deras förmåga att lära. Vidare skriver Persson att barn har större möjligheter att lära sig om de är trygga (ibid.).

Gunnel Colnerud (2006) anser att det grundläggande med omsorgsetiken är att man alltid ska handla utifrån dess principer som är att skapa, bevara och uppmuntra omsorgsrelat-ioner. Dessa principer är inte bestående det vill säga de utgår inte från någon bestämd

analys i moralfilosofi, utan de uppstår i stunden där möte sker mellan en omsorgsgivare och omsorgstagare. I omsorgsetiska relationer har omsorgsgivaren ett ansvar gentemot den som tar emot omsorgen (ibid.).

Colnerud (2006) påpekar att vitsen med omsorgsetik är att den knyter an till en relation, att någon riktar omsorg till en annan som tar emot den och bekräftar omsorgens vikt. Hon menar även att omsorgsetiken borde vara grunden för förskolans och skolans verksamhet eftersom barn måste få erfara omsorg för att de i sin tur ska kunna bemöta andra personer med densamma (ibid.).

En förutsättning för att barn ska må bra och trivas i förskolan är enligt Broberg, Hagström och Broberg (2012) att de som arbetar i förskolan har förståelse för anknytningens bety-delse. Enligt författarna anses anknytningsteorin vara den psykologiska teori som har mest betydelse för hur små barn förhåller sig till, såväl omsorg, som att utvecklas och upptäcka världen. Begreppet anknytning går att koppla till omsorg då det handlar om samspelet mellan dessa båda.

Enligt Broberg, Hagström och Broberg (2012) är det lilla barnet beroende av hur om-sorgstagaren, som kan vara barnets förälder eller pedagog på förskolan, sörjer för barnets trygghet men också möjligheter för barnet att våga utforska sin omgivning (ibid.). Hag-ström (2016) menar att barnets anknytningsrelationer är uppbyggda efter en specifik hie-rarki. Det kan betyda att barnet vill vara nära den omsorgsgivare som betyder mest i stun-der då det känner sig ledset eller otryggt, det vill säga den vuxna person som ligger högst i anknytningshierarkin.

Eidevald skriver även han i antologin “Omsorg i en förskola på vetenskaplig grund” (2016). Han lyfter frågan om hur omsorgen om barn kan se olika ut beroende på vilket kön barnet har. Han menar att det finns föreställningar om hur pojkar eller respektive flickor är eller förväntas vara, vilket påverkar det sätt som de blir bemötta på. Utifrån en sådan föreställning så utgår omsorgsgivarna från att barnen är “könade”, det vill säga att barnet har vissa egenskaper på grund av vilket kön det tillhör. Det skulle kunna betyda att flickor ses som stillsamma och pojkar som livliga. “Genom att tro att det är barnets beteende som får oss att tolka flickor och pojkar på olika sätt, kan vi fortsätta göra skillnad

Eidevald (2011) poängterar, trots att detta är vad forskningen har visat så uppfattar förs-kollärare oftast att de inte har detta synsätt, utan att de istället behandlar barnet utifrån vilken individ det är.

De olikheter vi sedan eventuellt ser mellan flickor och pojkar riskerar då att uppfattas som något som ligger “naturligt i barnen”, och inte som en effekt av olika omsorg (Eidevald 2016, s. 185).

Den här uppfattningen hos förskollärarna kan enligt Eidevald (2016) bli ett problem för jämställdhetsarbetet i förskolan.

Else Foss (2009) har gjort en avhandling i vilken hon undersöker de vuxnas omsorgsfulla förhållningssätt i relation till barn som uttrycker ett behov av omsorg. Fältarbetet genom-fördes på en norsk förskola under drygt fem månader 1999 och bestod av observationer av barn och vuxna samt intervjuer med förskollärare och assistenter. Hon undersökte bland annat pedagogernas bemötande av barn när de grät. Syftet var att undersöka relat-ionen mellan omsorgen som förhållningssätt och uppfostran samt fostran av barn i den norska förskolan. Foss kom i sin studie fram till att pedagogers bemötande av barns om-sorgsbehov är livsavgörande för deras utveckling av självkänslan. Hon menar vidare att ett omsorgsfullt bemötande av barn ur ett etiskt perspektiv är ett grundläggande krav och moraliskt sett handlar det om att den som ger omsorg är ansvarig för sitt bemötande av barnet. Här kan vi göra en jämförelse med Noddings (2012a) som menar att det är om-sorgsgivaren som bär ansvaret i den omsorgsetiska situationen.

Utifrån ovanstående forskning samt tidigare presenterad teori tar vi med oss ett flertal begrepp som vi anser är relevanta för att förstå studiens syfte och resultat. Dessa begrepp är följande; omsorgsetiskt förhållningssätt, anknytning, förebildlighet, dialog, praktiska

handlingar och tid samt bekräftelse.

4. Metod

I detta avsnitt kommer vi att redogöra för val av metod, urval, genomförande vid insam-landet av data, etiska överväganden samt analysprocessen.

4.1 Metodval

Vår studie bygger på kvalitativ forskning. Det handlar om att tolka ett fenomen, för att på så sätt kunna bidra till en bredare förståelse för det som man vill undersöka (Alvehus 2013). Som metod har vi valt att använda oss av kvalitativa intervjuer. Intervjuerna har varit semistrukturerade, det vill säga, samtalen har utgått från en intervjuguide (Bilaga 1) med tre övergripande teman med några underliggande frågor.

I den semistrukturerade intervjun har respondenten möjlighet att påverka samtalet. Alve-hus (2013) belyser att den som intervjuar är den som leder samtalet, men bör inte styra respondenten för mycket. Genom sin intervju vill forskaren nå respondentens tankar, känslor och erfarenheter, för att på så vis få en förståelse för hur den intervjuade ser på och upplever sin omvärld (ibid.).

En fördel med den kvalitativa metoden är att forskaren under intervjun kan fördjupa in-tervjuguiden genom att ställa ytterligare frågor (Larsen 2009). Det gäller dock att inte stirra sig blind på mängden frågor, utan det viktiga är att ha fokus på den intervjuades berättelse (Alvehus 2013). Utifrån den här metoden var vår intention att få kunskap om förskollärares tolkningar av och tankar kring omsorgsbegreppet, samt hur de bedriver och dokumenterar sitt omsorgsarbete.

4.2 Urval

Vi har intervjuat sex förskollärare som alla är verksamma på samma förskola, men ingen arbetar på samma avdelning. Förskollärarna på respektive avdelning valde själv vem av dem som ville delta i intervjun. Valet av förskola kändes relevant eftersom en av oss hade en etablerad kontakt där. Alla respondenter är kvinnor och har arbetat inom yrket mellan 4 och 26 år. Tre av förskollärarna arbetar med yngre barn mellan ett och tre år, och två av

pedagogista och arbetar inte i barngrupp utan som arbetsledare. Ytterligare en sjunde till-frågad förskollärare valde att inte delta i någon intervju men svarade skriftligt på våra frågor. Denna förskollärare arbetar med barn i åldrarna tre till fem år.

Vi har i vår studie gjort ett bekvämlighetsurval då vi begränsat antalet respondenter till sju personer. Detta urval anser vi vara rimligt ur både tids- och kvalitetsaspekten. Enligt Dalen (2015) är arbetet med intervjuerna en process som kräver tid. Samtidigt ska fors-karen se till att empirin är av god kvalitet för genomförande av analys och tolkning (ibid.). Vårt val av förskola känns också motiverat med anledning av att det är en stor förskola med åtta avdelningar, vår utgångspunkt är att det på dessa avdelningar finns skillnader i hur förskollärarna arbetar. Dalen (2015) menar att den typen av urval kan ge forskare bra möjligheter att få en god variation i respondenternas svar.

Vi valde att intervjua förskollärare från barngrupper med olika ålderssammansättning, yngre respektive äldre barn. Det gjorde vi därför att vi ville jämföra förskollärarnas be-rättelser om omsorg. Vi ville bland annat undersöka hur åldern på barnen påverkar det omsorgsarbete som förskollärarna bedriver på sina respektive avdelningar. Vilka likheter och skillnader kan det finnas? Vi ansåg också att det var av intresse för vår studie att intervjua en arbetsledare. Detta utifrån att dennes roll på förskolan skiljer sig från de andra förskollärarna, då hon har en handledande roll bland annat kring dokumentationen.

4.3 Genomförande

Inför studien kontaktades förskolechefen på vald förskola för ett godkännande. Respon-denterna kontaktades via telefon för inbjudan att delta i varsin intervju. Efter inbokad intervju mailade vi respondenterna de tre övergripande temafrågor som vår intervjuguide består av, samt en samtyckesblankett (Bilaga 2) angående de etiska överväganden som de behöver ta ställning till. Detta för att de skulle kunna förbereda sig för intervjun.

För att kunna använda intervjuerna i forskningssammanhang så krävs det enligt Dalen (2015) förutsättningar som att lyssna på och ge informanterna tid att berätta. För att re-spondenterna inte skulle uppleva någon stress erbjöd en av oss att hjälpa till i barngrup-perna under intervjuerna. Det var dock ingen av förskollärarna som ansåg att vår hjälp

i barngruppen ansågs flyta på bra. Innan intervjuerna påbörjades fick förskollärarna skriva på den samtyckesblankett som de fått via mail för godkännande av medverkan i intervjun.

En av oss ledde intervjun och den andra förde anteckningar. Intervjuerna spelades in med diktafon samt mobiltelefon och var cirka en timme långa. Vi utgick från vår intervjuguide, men alla intervjuer kompletterades med nya följdfrågor beroende på vilka ämnen som respondenten kommit in på.

Vid ett intervjutillfälle så var respondenten sjuk men en annan förskollärare på avdel-ningen ställde upp istället. Detta innebar att denna förskolläraren inte fick möjlighet att förbereda sig, utan kort information gavs om intervjuns syfte samt om de forskningsetiska principerna. Respondenten fick också skriva på samtyckesblanketten innan vi påbörjade intervjun. En sjunde tillfrågad förskollärare valde istället att lämna in skriftliga svar på våra frågor. Vid fem av intervjuerna var vi båda närvarande men vid ett tillfälle utfördes intervjun utav en av oss.

4.4 Forskningsetiska överväganden

När man bedriver forskning ska man följa de fyra forskningsetiska principer som Veten-skapsrådet (2002) angivit. Det gäller informationskravet, samtyckeskravet,

konfidentiali-tetskravet och nyttjandekravet. Respondenterna fick via en samtyckesblankett

informat-ion om dessa fyra krav innan de intervjuades.

Enligt Informationskravet (Vetenskapsrådet 2002) ska forskaren informera respondenten om studiens syfte, samt vad det innebär att delta i forskningen. I samtyckesblanketten redogjorde vi för att studien är ett examensarbete på Malmö högskola och att syftet är att intervjua dem kring deras tankar om omsorgsbegreppet i förskolan. Detta för att skapa en ökad medvetenhet kring omsorg i förskolan.

Följande krav, samtyckeskravet (Vetenskapsrådet 2002) handlar om respondenternas rät-tigheter i förhållande till forskningen. I samtyckesblanketten framgår det att deras delta-gande är frivilligt och att de när som helst kan avbryta sitt deltadelta-gande. De informeras

Konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet 2002) handlar om respondentens rätt till

anony-mitet. I samtyckesblanketten delges respondenterna information om att de kommer att avidentifieras i det färdiga examensarbetet. I vårt arbete har därför alla förskollärare fin-gerade namn.

Slutligen gavs i samtyckesblanketten även information rörande nyttjandekravet (Veten-skapsrådet 2002). Det framgår att allt material endast kommer att användas för den här studien, samt att allt material kommer att förstöras efter avslutad examination.

4.5 Analysmetod

Vårt insamlade material har analyserats utifrån innehållsanalys (Larsen 2009). Genom denna analys kan forskaren identifiera kopplingar eller mönster som framkommer i dess insamlade data, samt eventuella skillnader och likheter. Denna analys följer en viss ar-betsgång som börjar med att materialet transkriberas till text för att sedan kunna kodas (ibid.).

I vårt fall bestod materialet av inspelade intervjuer som skrevs om till text. Dessa texter kategoriserade vi sedan i teman. Vi utgick från de tre övergripande teman som vi använt i vår intervjuguide:

· Hur förskollärare arbetar med omsorg i sin verksamhet. · Hur förskollärare dokumenterar omsorg i kvalitetsarbetet. · Tillbakablickar och framåtblickar kring omsorgsbegreppet.

Genom dessa teman analyserade vi vad omsorg betyder för förskollärare i deras yrkesroll. Vi gick igenom empirin tillsammans och färgkodade de mönster, skillnader och likheter som vi fann intressanta efter gemensam diskussion. Denna text samlade vi i ett särskilt dokument för att kunna använda för vidare analys. I analysen av empirin kunde vi utifrån det första temat finna flera underliggande rubriker som vi ansåg var intressanta att analy-sera. Dessa rubriker handlar om; omsorgen om yngre och äldre barn, omsorg utifrån

barns kön samt förskollärarens förhållningssätt. De mönster, samt likheter och skillnader

om omsorgsetik. Denna innefattar bland annat fyra grundläggande komponenter,

före-bildlighet, dialog, praktiska handlingar och tid samt bekräftelse. Vi analyserade även

materialet utifrån den tidigare forskning kring omsorgsbegreppet som vi funnit relevanta för vår studie. Detta kommer vi att redogöra för i följande kapitel som innehåller resultat och analys.

5. Resultat och analys

I det här kapitlet kommer vi att redovisa resultaten av våra intervjuer. Det gör vi utifrån vårt övergripande syfte, att undersöka förskollärares berättelser kring omsorg om barn i

förskolan samt hur de dokumenterar omsorg i sitt systematiska kvalitetsarbete. I analysen

kommer vi att utgå från de tre övergripande teman från intervjuguiden. Det första temat kommer att analyseras genom ytterligare tre underliggande rubriker. Dessa rubriker in-nefattar; omsorgen om yngre och äldre barn, omsorg utifrån barns kön samt

förskollära-rens förhållningssätt

5.1 Förskollärares arbete med omsorg

Våra intervjuer inleddes med frågan vad förskollärarna tänker när de hör begreppet om-sorg och vad det står för i deras verksamhet. Vi fick flera liknande svar på dessa frågor och det som genomsyrar respondenternas syn på begreppet omsorg är att den står för något grundläggande i verksamheten. Omsorg handlar också om barnens behov av trygg-het menar förskollärarna. Tryggtrygg-heten kommer först, utan den anser de att man inte kan komma vidare i omsorgsarbetet med barnen.

Ja, det är grundläggande, tycker jag. Först och främst är det tryggheten för är du inte trygg då fungerar inte de andra grejerna heller, i omsorgen, tänker jag (Eva).

Jag känner att det är grunden för alltihop (Lena).

Omsorg, det är ju liksom det grundläggande. Du måste knyta an till barnen för knyter du inte an till barnet så kan ju inte barnet få förtroende för dig, få den där tryggheten (Annika).

Förskollärarna beskriver också betydelsen av närhet till barnen. Genom att vara nära bar-nen kan de bygga relationer med dem. De menar att utan denna grundläggande trygghet i omsorgen, så kan man inte heller leda barnet vidare i dess utveckling och då kommer inte något lärande ske hos barnet. Enligt Halldén (2007) har förskolan en uppgift i att skapa miljöer för barnen där de kan växa ur ett psykosocialt perspektiv, det vill säga mil-jöer där barnens egna tankar och idéer får utrymme. Det innebär bland annat att de vuxna i förskolan måste ha förståelse för hur viktigt det är att skapa nära relationer med barnen (ibid.). Detta stämmer överens med Noddings (2012c) filosofi att omsorgsetiken precis som livet själv, börjar i en relation.

Men om man inte kan skapa en relation, så jag tänker att omsorg och relation är grunden för allt. Det är en grund en början, om jag visar omsorg för dig så kanske vi kan få en relation som vi kan bygga vidare på med andra saker sedan (Boel). Utan omsorg så kan du inte få den här dialogen, man kan ju inte möta barnen och se deras behov om du inte har omsorg med dig. Den är jättestor. Jag tycker att man pratar för lite om den egentligen...Det står ju i vår läroplan att omsorg, lärande och fostran ska bilda en helhet (Annika).

Jag tänker att lärande och omsorg går in i varandra och de går in över hela dagen, och jag tror att vi är lite farligt på det om vi börjar plocka loss bitar av omsorg eller lärande (Cecilia).

Förskollärarna menar att man måste skapa trygghet för barnen på förskolan. Endast då kan man ge dem den grundläggande omsorg som sedan kan leda vidare till ett lärande. Våra respondenter vill inte skilja på begreppen omsorg och lärande utan anser att dessa två bildar en helhet. De anser vidare att ett lärande hos barnet endast kan ske om det bygger på goda och nära relationer mellan barn och pedagog. Johansson och Pramling Samuelsson (2001) menar att det är viktigt att förskollärare reflekterar över begreppet omsorg för att förstå vilken betydelse den har i det pedagogiska arbetet. Utan en sådan analys så finns det risk för att omsorg och lärande delas upp var för sig, det vill säga “att dessa betraktas som dikotomier eller att omsorgens betydelse i pedagogiken undervärde-ras” (ibid.).

Enligt Noddings (2012b) bör det omsorgsetiska förhållningssättet vara grunden i lärares arbete och kan därför inte ses som något som de “också” måste arbeta med i skolan utan är istället högst nödvändigt.

In talks with teachers about this approach, I am often asked how they can ‘do this’— —establish a climate of care——‘on top of all the other demands’. My answer is that establishing such a climate is not ‘on top’ of other things, it is underneath all we do as teachers. When that climate is established and maintained, everything else goes better (Noddings 2012b, s. 777).

Respondenterna anser att barnen på förskolan överlag är bra på att visa omsorg om varandra. Vidare berättar förskollärarna för oss att de är noga med att uppmärksamma när något barn hjälper någon annan genom att bekräfta och uppmuntra barnets handling.

Barn har stora hjärtan och visar ofta viljan att hjälpa och lyfta varandra. Det kan vara enkla saker som att låna ut sina vantar (Vanja).

Ja, jag tänker att det är värdegrundsarbetet, hur vi är mot varandra som kommer i omsorgen (Lena).

En av förskollärarna upplever däremot att barn idag inte alltid visar medkänsla och hon poängterar att “medkänsla är något som barn behöver lära sig”. Noddings (2012a) menar att alla har en medfödd förmåga för omsorg men anser dock att ett omsorgsetiskt förhåll-ningssätt kan leda till att människors naturliga omsorg om varandra kan växa. Här har yrkesverksamma inom förskolan en viktig roll, nämligen att föregå med gott exempel och agera förebilder så barn har möjlighet lära sig att agera som goda omsorgsgivare. En förskollärare berättade om en självupplevd händelse med två pojkar på ungefär två och ett halvt år. Den ena pojken Kalle har svårigheter med det sociala, han är ofta arg och utåtagerande. Däremot är han väldigt händig, han är praktiskt lagd och kan lösa problem lätt som en plätt. I en leksituation var det en annan pojke, Erik, som blev så trött på Kalle och sa att han var dum. Förskolläraren svarade då Erik med att säga; “Nej, han är ju inte dum. Han har bara svårt för…, han vet inte riktigt hur man ska göra när man ska vara en bra kompis”.

Förskolläraren pratade med Erik och menade att de måste hjälpa Kalle så att han kan bli en bättre kompis, och frågade då Erik om inte han kunde hjälpa Kalle? Och då hände det fantastiska! Erik hämtar en duploambulans där luckan ligger löst på golvet. Erik kan inte själv sätta på luckan, men uppenbarligen så känner han Kalle så pass bra och vet att han kan. Erik går fram till Kalle och frågar honom om han kan hjälpa honom att sätta på luckan. Kalle tar emot ambulansen och sätter fast luckan och säger; “Varsågod”.

“Som pedagog får jag gåshud”, säger förskolläraren. “Det var så smart av den pågen att hämta en duplobil och han hjälpte ju honom till att bli en bättre kompis. Han hjälpte honom att hjälpa, det är stort “(Stina).

Ovanstående situation stämmer överens med Noddings (2012a) teori om omsorgsetik, i vilken det krävs en omsorgsgivare samt en omsorgstagare för att det ska uppstår en om-sorgsetisk handling. Eftersom Erik känner Kalle så vet han hur han ska göra för att ge Kalle omsorg på ett sätt som Kalle accepterar och bemöter.

Vår analys av den här situationen är att förskolläraren visar ett omsorgsetiskt förhåll-ningssätt gentemot de båda pojkarna. Ett bemötande som innefattar Noddings (2012a)

alla fyra omsorgsetiska komponenter; förebildlighet, dialog, praktisk handling och tid samt bekräftelse.

Förskollärarna uttrycker att de kämpar med olika förutsättningar för att kunna vara goda omsorgsgivare. Bland annat så påverkas omsorgen om varje enskilt barn på grund av det faktum att barngrupperna är så stora. Det finns en oro för att man till exempel förbiser något av de barn som inte hörs och syns lika mycket som vissa andra. En av responden-terna uttrycker under intervjun följande:

Alltid någon personal borta, det blir tungt för de som är kvar. Och där tänker jag, om du tänker på omsorg där, så kanske du inte ser allting heller, de som kräver att vara nära oss eller vad det nu kan vara, det kan du missa när du blir stressad (Eva).

Flera av respondenterna uttrycker att de måste dela barngruppen för att minska konflik-terna samt skapa en lugn miljö för barnen.

För när vi delar gruppen då har man tid att sätta sig ner. Då blir det inte så många konflikter mellan barnen, det blir inte lika många möten (Lena).

Praktiska handlingar och tid är en av de komponenter som ingår i Noddings (2012a)

omsorgsetiska teori. Hon menar att omsorgsetiskt arbete mellan barn och pedagoger krä-ver vissa förutsättningar för att de ska kunna ske. Pagetti & Jonsdottir (2016) påpekar att tid är en sådan faktor som påverkar omsorgsarbetet på förskolan.

5.1.1 Omsorgen om yngre och äldre barn

Respondenterna anser att omsorgen är lika betydelsefull för de yngre som för de äldre barnen. De ser dock en skillnad i att de yngre barnen har ett större behov av närhet samt den rutinartade omsorgen som till exempel blöjbyte, hjälp med påklädning och matsitu-ationer.

Jag känner att de stora också behöver omsorg men då kan omsorgen vara att släppa dem lite, inte vara så omhuldande, utmana dem lite… De yngre behöver känna att det är någon i ryggen, de rör sig inte lika långt ifrån som de äldre barnen gör (Lena). Medans de äldre blir ju mer och mer, klarar sig mer och mer själv rent fysiskt med påklädning, man behöver inte vara så nära dem… Det blir annorlunda, omsorgen tar andra former (Boel).

Hagström (2016) beskriver skillnaden i omsorgsbehov mellan de yngre och äldre barnen. Hon menar att man måste ta hänsyn till att de yngre barnen har ett större behov av närhet

till några få personer på grund av att anknytningens betydelse. Förskollärarna är de som ersätter föräldrarna när de arbetar och då är det viktigt att de som arbetar i förskolan för-står anknytningens betydelse (ibid.). Anknytningsteorin handlar om människors förmåga att ta emot omsorg i form av närhet eller beskydd men även förmågan att våga undersöka sin omvärld (Broberg, Hagström & Broberg 2012).

Vilken omsorg ett barn får i hemmet och på förskolan kommer att påverka utvecklingen av förmågan av att bli självständig och våga upptäcka sin omgivning. Om den vuxne kan ge barnet den trygga bas som den behöver så kommer barnets förmåga att våga upptäcka påverkas positivt. Den trygga basen står för en grundläggande omsorgsförmåga inom an-knytningsteorin. Den grundar sig på två omsorgsbehov hos barnet, dels att den vuxne ska kunna vara en “trygg bas” som barnet kan lämna för att utforska världen och samtidigt vara en “säker hamn” som det kan komma till om det upplever att något är farligt (Bro-berg, Hagström & Broberg 2012).

Hagström (2016) skriver att även de äldre barnen mellan tre och sex år behöver trygghet för att utvecklas men de har en större förmåga att tala om vad de behöver. Det innebär att anknytningssystemet inte aktiveras så ofta hos de äldre barnen som hos de yngre. Det gör att de äldre barnen blir mer självständiga att utforska och leka utan en vuxen i sin ome-delbara närhet (ibid.).

Vikten av trygg omsorg hos de yngsta barnen på förskolan men även god omsorg i form av lagom utmaningar för de äldre, kommer fram i de svar som vi fått av förskollärarna. De anser att de yngre barnen behöver mer närhet och trygghet, medan de äldre barnens omsorgsbehov ser lite annorlunda ut och innefattar bland annat att förskollärarna utmanar dem mer i olika situationer.

Nu är jag bland de stora barnen och då jobbar vi mycket med att, jag kan själv. Jag tänker på det kompetenta barnet och det handlar också om omsorg, att man ska klara sig själv...Jag tror också att alla mår gott av att klara saker själv. Man blir också stärkt i sig själv av det (Eva).

Men det är ingen skillnad på hur vi ser på omsorgen. Vi ställer andra krav på ett äldre barn både i lärande och omsorgen. Utmanar ett äldre barn på ett annorlunda sätt. Men så som jag ser på omsorg så förändras den men blir inte mindre viktigt (Cecilia).

Att få växa och bli en självständig individ ses som något positivt för barnets enskilda utveckling, men även att kunna hjälpa sina kamrater med olika saker i vardagen.

5.1.2 Omsorg utifrån barns kön

Utifrån frågan om vilka eventuella skillnader i omsorg det skulle kunna finnas utifrån barnets kön så svarar förskollärarna övergripande att de inte hoppas att det finns några skillnader. De anser också att det finns en medvetenhet kring genusfrågor i förskolan idag och att de inte tror att de behandlar barnen olika utifrån vilket kön de har.Det finns dock en osäkerhet i om detta verkligen stämmer eftersom de anser att det är svårt att utvärdera sig själv i sådana situationer.

Jag hoppas verkligen inte det...Men jag kan bara prata utifrån mig själv och jag hop-pas verkligen inte att jag gör skillnad beroende på kön...Men jag kan ju inte gå hem och svära på det (Boel).

Det är lite intressant. Vi har faktiskt bara tre flickor hos oss och tretton pojkar. Jag har haft barngruppen innan och så kom två nya kollegor. Båda två har sagt att det tog flera veckor innan de reflekterade över det...Det har vi diskuterat en del, vad det kan bero på (Stina).

Jag tänker att man alltid försöker att vara lika, men det är det inte säkert att man är. Alltså man ser ju inte det hos sig själv (Eva).

Förskolläraren Eva menar vidare att det är viktigt att inkludera arbetet med genusfrågor i den vardagliga verksamheten, till exempel genom att läsa böcker som tar upp frågor om kön. Det kan också enligt henne handla om att ta sig tid till diskussioner med barnen om människors olikheter. Hon berättar också att hon och arbetslaget nyligen uppmärksammat att flickorna inte är lika framträdande i deras projekt som pojkarna är.

Vi ser oftast killarnas intressen tydligare, tjejerna är inte så tydliga. Om det verkligen är så. När vi diskuterar vad vi ska göra med barnen. Oftast kommer killarna med olika förslag och tjejerna vill pyssla och skapa (Eva).

Eva menar att tjejernas intresse för att pyssla och arbeta med skapande inte lyfts fram av pedagogerna lika mycket som killarnas idéer i projektet. Det förs dock en diskussion i arbetslaget kring hur de ska kunna uppmärksamma tjejernas intressen i barngruppen. Förskollärarna säger sig tro att de är medvetna om att de ska ge barnet en likvärdig omsorg oavsett vilket kön det har. Problem kring genusfrågor som de behöver lyfta i barngruppen anser de till exempel kan vara när barnen har starka åsikter om vad som är “pojkigt” eller “flickigt”. Enligt flera av förskollärarna verkar dessa påståenden från barnen komma hemifrån. De uppfattar att en del av föräldrarna har tydliga åsikter om vad flickor eller pojkar kan eller bör göra. En förälder hade svårt att tro pedagogen när hon berättade att

hennes flicka hade fäktats med pinnar tillsammans med ett annat barn och därför hade ett märke på kinden.

Enligt Eidevald (2016) visar både hans egen och annan forskning att vuxna i förskolan ofta är omedvetna om att de gör skillnader i bemötandet mellan pojkar och flickor. Han menar vidare att de föreställningar som vi vuxna har kring hur pojkar eller flickor ska vara påverkar den omsorg som vi ger till dem (Eidevald 2011). Sett ur det perspektivet verkar en av förskollärarnas tankar kring att de borde dokumentera hur de bemöter pojkar respektive flickor i omsorgssituationer vara relevanta.

5.1.3 Förskollärarens förhållningssätt

I vår intervjuguide har vi inte haft någon specifik fråga kring förskollärarnas förhållnings-sätt till barnen. Under vårt analysarbete har vi däremot kunnat se att många av svaren från respondenterna kring begreppet omsorg handlar om hur de förhåller sig till barnen. Några nyckelord återkommer i våra transkriberade texter. Det handlar om vad förskollärarna uttrycker kring till exempel fostran, barnsyn och demokrati.

Fostran och trygghet och fasthet varvat med kärleksfullhet...Liksom, det ska vara på riktigt, engagemang och riktigt intresse i barnet...Att man också har en ärlig, en trygg och tillitsfull relation (Stina).

Jag gillar ordet härvarande, att man är här och nu. Man kan ju vara närvarande men du kanske inte är det i huvudet (Annika).

För mig är omsorg också demokrati...Barnsynen hänger också ihop med omsorgen. tror vi att barnen har något viktigt att säga eller tror vi att vi ska fylla dem med allt vi vet... Det kan också vara omsorg att som pedagog förstå att barn behöver olika omsorg (Cecilia).

Hur formar vi barnen i förskolan till att bli omsorgsetiska individer? Noddings (2012a) talar om förebildlighet som innebär att förskolläraren måste visa barnet vad omsorg be-tyder via sitt eget handlande. Ur detta omsorgsetiska perspektiv så bör förskolläraren väg-leda barnet till att växa som omsorgstagare och omsorgsgivare (ibid.). Våra respondenter talar om ett förhållningssätt som innebär att se till barnens demokratiska rättigheter och att det hänger ihop med omsorgen om barnen.

Så att det är väldigt mycket att man respekterar barn, man måste tänka lite hur man själv vill bli bemött som vuxen. Varför ska vi behandla barnen olika där? Ja, det går mycket in i demokratiska rättigheter också. Jag tycker inte att man kan säga att om-sorg är det här lilla utan det går in i allting. Det är ett stort begrepp (Annika).

För att kunna se till varje enskilt barns rätt till att uttrycka sina åsikter är det viktigt att värna om dialogen mellan den vuxne och barnet.

Vi har diskussioner kring, måste barn smaka på allting? Ja, men jag smakade ju på morötter igår, måste jag smaka varje dag? Måste barn smaka varje dag så tycker jag inte att man respekterar barnet (Annika).

Enligt Noddings (2012a) är dialogen betydelsefull för att förstå omsorgstagarens perspek-tiv och i praktiken kan det innebära att förskolläraren visar förståelse för barnets egna åsikter och initiativ.

5.2 Dokumentation

När vi frågar respondenterna om de dokumenterar situationer rörande omsorg i sitt sys-tematiska kvalitetsarbete så lyder svaren genomgående, att det är inget som de gör utan det som dokumenteras är lärandet. För att dokumentationen kring omsorgen ska priorite-ras i kvalitetsarbetet så menar de att direktiv behöver komma “uppifrån”. Det vill säga förskollärarna efterlyser tydliga mål från ledningen kring hur omsorgen ska dokumente-ras.

Respondenterna ser däremot på omsorgen som en stor bit som genomsyrar verksamheten och som finns där hela tiden utan att man tänker på den. Om omsorgen skulle finnas som ett prioriterat mål i deras verksamhet så menar de att de skulle reflektera mer över om-sorgsbiten. Till exempel genom samtal om omsorgen om barnen i arbetslagen samt doku-mentationens utformning. Det skulle leda till att de såg på omsorgen med andra ögon. Flertalet av respondenterna efterlyser också en tydlighet i läroplanen kring hur de ska dokumentera omsorgen om barnen.

Det gör jag alldeles för lite, för det gör jag inte alls. Möjligtvis omsorg mellan barn, att barn visar omsorg mellan varandra och då kallar jag det för samspel. För vi pratar ju inte så mycket om omsorg, det är inget som man lyfter (Boel).

Nej, kunskapsmålen prioriteras (Lena).

Men det är klart om vi har omsorgen som ett utav våra prioriterade mål så kommer det att komma upp på ett annat sätt (Boel).

Löfdahl och Folke-Fichtelius (2014) har undersökt hur förskollärare i sitt dokumentat-ionsarbete presenterar sin verksamhet, samt vilka delar som blir mer eller mindre synliga i detta. Detta undersökningsområde har de intresserat sig för utifrån “hur omsorg fram-ställs när chefer och förskollärare talar - eller inte talar om begreppet” (ibid.). Respon-denternas svar går i linje med Löfdahl och Folke- Fichtelius (2014) tolkning av att omsorg är något som tas för givet, samt att arbetet med den är “osynligt och oreflekterat” vilket gör det svårt att skriva om den.

Ofta när jag använder läroplanen så blir det något sådant lärandemål. Det är ju inte alltid eller så ofta som man dokumenterar omsorgsbiten...Så jag tycker nästan att man är bättre på de här, de andra målen än det som står skrivet om omsorg (Stina).

Detta skapar problematik enligt forskarna, när en så stor del av förskollärarens arbete är osynligt i kvalitetsarbetet (Löfdahl & Folke- Fichtelius 2014).

5.3 Tillbakablickar och framåtblickar om omsorgen

De respondenter som har arbetat länge som förskollärare upplever att det har skett för-ändringar kring omsorgens plats i förskolan. När de började arbeta i förskolan så arbetade de med “Pedagogiskt program för förskolan” och såg på förskollärarrollen som ett om-sorgsyrke och inte som ett läraryrke.

Ja, det var mycket utifrån basbehoven. Maten, göra rent och hygien. Då var det om-sorg. Man pratade inte om omsorg att man skulle titta på hur barnen trivdes utan det var mer konkreta saker som kopplades till omsorg (Annika).

De anser att det i förskolan idag är mer målstyrt, fokus på kunskap samt att begreppet undervisning är ett ”hett ämne”. Förskollärarna är positiva till att läroplanen ska revideras och att begreppet omsorg ska definieras så man pratar om omsorg på samma vis.

Tycker att det behövs en revidering om vad omsorg egentligen är för någonting. För många tror att det handlar om att bara hjälpa barn vid måltider, blöjbyten, påklädning och sådana rutinsituationer. Helheten - alla förstår inte den, att omsorgen är med i allt man gör (Annika).

Sven Persson (2010) menar att förskolans position i samhället har förändrats från att ha varit kopplad till familjepolitiska och sociala åtgärder till att numera ingå i utbildnings-väsendet. I den svenska förskolan har begreppen omsorg och lärande bildat en helhet, något som även uppmärksammats internationellt under beteckningen educare. Persson frågar sig vad som händer med denna helhet när förskolan alltmer går mot en kunskaps-inriktad verksamhet. Han ställer frågan kring vilka normer och värden som den svenska förskolan ska bevara i den förändring av den som nu sker (ibid.).

Jag tror att vi fokuserar på fel saker, för mycket fokus på lärande och kanske glöm-mer bort fostransbiten som jag tycker ingår i omsorgsbiten. Omsorg och fostran är en helhet, det pratas för lite fostran och omsorg i förskolan (Stina).

De intervjuade förskollärare i föreliggande studie delar uppfattningen att omsorgen om barnen i förskolan behöver lyftas. Detta utifrån att de anser att de uppmanas att fokusera på lärandet. När förskollärarna blickar framåt så handlar deras visioner om en förskola med färre barn i barngrupperna, i vilken omsorg och lärande bildar en helhet samt där fostran får en större och viktigare plats i arbetet med omsorgen.

6. Diskussion och slutsats

I den här studien har vi haft som syfte att få en fördjupad förståelse för förskollärares berättelser kring omsorg om barn i förskolan samt hur de dokumenterar omsorgen i verk-samheten. I detta kapitel diskuterar vi vårt val av metod samt presenterar de slutsatser vi kan härleda till våra resultat. Vi kommer även ge förslag på framtida forskning som rör omsorg om barn, samt vår syn på dokumentationen kring begreppet omsorg i förskolan.

6.1 Metoddiskussion

Utifrån vald metod har vi velat få en fördjupad bild av förskollärares berättelser kring omsorg och arbetet med omsorg om barn i den svenska förskolan. Vi upplever att våra semistrukturerade kvalitativa intervjuer har gett givande svar på detta, tack vare att den här formen av intervjuer möjliggör för respondenterna att ge utförliga svar. Utifrån stu-diens resultat av den insamlade empiri menar vi att den valda metoden fungerade väl.

En av förskollärarna valde att svara skriftligt på frågorna i intervjuguiden. Dessa svar var inte lika uttömmande som hos övriga förskollärare. Det beror troligen på att vi inte kunde föra fördjupande samtal som vid de övriga intervjuerna och därmed inte heller ställa några följdfrågor, som enligt Larsen (2009) är en av fördelarna med den kvalitativa metoden. Om vi jämför resultatet från de skriftligt inlämnade svaren med resultatet från intervju-erna, så framgår det att semistrukturerade intervjuer är att föredra i en sådan här studie.

Vid första intervjutillfället var respondenten sjuk och en kollega ställde upp istället. Det innebar att denna förskollärare enbart fick en kort förberedelse av studiens syfte innan intervjun. Vi upplevde dock ingen stress från respondenten under intervjun utan vi kunde ställa frågorna i lugn och ro. Vid ett annat intervjutillfälle så genomfördes intervjun av endast en av oss. Vår reflektion är att intervjuerna som genomfördes gemensamt gav mer information från respondenterna. Detta eftersom vi kunde stötta varandra i användandet av intervjuguiden, genom att till exempel ställa relevanta följdfrågor.

Vår totala upplevelse av den valda metoden är att vi anser att utförandet gick bra. Inter-vjuerna gick lugnt och metodiskt tillväga och ledde fram till, för studien relevanta svar från respondenterna.

6.2 Sammanfattning och slutsats

Vi har i denna studie velat lyfta fram omsorgens betydelse, utifrån tanken att den har en otydlig och ovetenskaplig roll i förskolans verksamhet. Utifrån studiens teoretiska grund samt den tidigare forskningen som har gjorts kring omsorgens betydelse och mening i förskolan, har vi fått stöd i vår analys av förskollärares berättelser om hur omsorgen ser ut i deras arbete med barnen.

Enligt Noddings (2012a) så bör alla som arbetar i förskolan utgå ifrån ett omsorgsetiskt perspektiv. För att detta ska kunna uppstå krävs det nära och genuina relationer mellan förskollärare och barn. Analysen visar att förskollärarna har ett omsorgsetiskt förhåll-ningssätt gentemot barnen, till exempel så lyfter de vikten av att se till och respektera varje barn som en individ. Men också att de hjälper barnen att förstå och ta hand om varandra. Enligt Noddings (ibid.) är det viktigt att den vuxne kan vara en förebild när det gäller hur vi ska bemöta varandra. Den synen delar även Foss (2009) som i sin avhandling studerat hur pedagoger bemöter barns gråt i olika situationer. Enligt Foss så bör ett om-sorgsfullt bemötande av barn vara grunden för ett etiskt förhållningssätt (ibid.).

Noddings (2012b) menar också att det omsorgsetiska arbetet måste prioriteras i förskolan. För att detta ska kunna ske krävs vissa förutsättningar i verksamheten, till exempel färre barn i barngrupperna så att förskollärarna kan ägna mer tid åt varje barn. Respondenterna ser de stora barngrupperna, tidsbristen samt det faktum att det saknas utbildade vikarier som faktorer som gör det svårt att etablera, bevara och uppmuntra omsorgsetiska relat-ioner med barnen. Enligt Colnerud (2006) så lyfter Noddings inte den här typen av pro-blematik som lärare ställs inför. Vi delar Colneruds uppfattning i att Noddings inte kom-mer med några förslag på hur lärares förutsättningar för att arbeta omsorgsetiskt ska för-bättras.

Studiens resultat visar att respondenterna anser att omsorgen är grundläggande för att skapa trygghet hos barnen och att inget lärande kan ske utan den. Resultaten visar även att förskollärarna arbetar med omsorgen men att det inte är något som de dokumenterar. Att detta inte sker kan bero på att lärandet är det som prioriteras i styrdokumenten samt från ledningen. Detta var även något som forskarna Löfdahl och Folke-Fichtelius (2014) kunde se i sin studie kring förskollärares dokumentation om omsorgen om barnen. Vi

anser att omsorgens betydelse i det systematiska kvalitetsarbetet behöver lyftas för att få en starkare ställning i förskolan. Detta efterlyser även respondenterna och påpekar att det behövs direktiv från ledningen för att det ska ske. Den slutsats vi kan dra av dessa resultat är att ett förtydligande kring omsorgen i styrdokumenten är det som krävs för att den ska få sin rättmätiga position i förskolans verksamhet.

Att lärandet har fått en mer betydande roll än omsorgen ser vi som problematiskt. Det stämmer överens med Halldéns (2007) beskrivning av förändringen av omsorgens värde inom förskolan. Hon anser att omsorgen är underordnat lärandet vilket kan bero på att den inte problematiseras. Halldén tar ställning för omsorgens betydelse och menar att det finns behov av ett omsorgsbegrepp som är skilt från lärandet. Vitsen med att skilja ut omsorgsbegreppet och inte låta det försvinna i lärandebegreppet är för att kunna belysa samt se dess speciella roll och på så vis bli ämne för reflektioner (ibid.).

Den andra slutsatsen som vi kan dra från våra resultat är att det saknas relevanta diskuss-ioner kring omsorgsbegreppet utifrån den betydelse som våra respondenter anser att den har. En anledning till att detta är fallet kan bero på “den mycket starka ställning som omsorgen har haft inom förskolan gör att den utgör en självklarhet och inte något man tycker sig behöva lyfta fram” (Halldén 2007). Det är möjligtvis det som är faran i dagens förskola, att omsorgen finns där men tas för given och därmed osynliggörs.

Johansson och Pramling Samuelsson (2001) menar att omsorg och lärande bör utgöra en helhet i det pedagogiska arbetet med barnen på förskolan. Utan omsorg kan inget lärande ske och lärandet är en del av omsorgen om barnen. Respondenterna i den här studien skiljer inte på dessa begrepp utan anser att de är bundna till varandra. Vi menar dock att på grund av att omsorgen inte dokumenteras så kan den inte heller ses som likvärdig lärandet och därför inte verkar på samma villkor.

Respondenterna framhåller att likställdhet mellan begreppen omsorg och lärande inte kan hända förrän omsorgen får en tydligare plats i det systematiska kvalitetsarbetet. Hur det ska ske kan förhoppningsvis den kommande reviderade läroplanen visa oss. Vår förhopp-ning är att omsorgen kan lyftas till den vetenskapliga nivå som den förtjänar. Det skulle också kunna leda till tydligare direktiv på hur omsorgen om barn ska dokumenteras i förskolan. Detta är även något som de intervjuade förskollärarna efterlyser.

Vi anser att vår studie har betydelse för vårt yrke som förskollärare. Det med anledning av att det är av stor vikt att barn på förskolan bemöts med omsorg, för deras utveckling och välmående. I styrdokumenten så prioriteras lärandet medan vi ser att omsorgen får ta ett steg tillbaka. Meningen med vår studie var att skapa en medvetenhet och förståelse för omsorgens betydelse. Både under och efter intervjuerna så påpekade respondenterna att vi satte igång tankar och funderingar kring hur de arbetade och förhöll sig till omsorgen på deras respektive avdelningar. De uttryckte att de framöver skulle prata om omsorg på sina arbetslagsreflektioner. Utifrån den positiva responsen från våra respondenter så tol-kar vi att vår studie är av relevans för förskollärare som arbetar i förskolan.

6.3 Förslag på framtida forskning

Förskolan har genomgått stora förändringar, från en institution med omsorg i centrum till att i dagsläget ha lärandet i fokus. När vi blickar framåt är vår förhoppning att den nya reviderade läroplanen för förskolan kommer att innehålla ett större och tydligare fokus på omsorgen om barn i förskolan. Vårt förslag till framtida forskning är att genomföra en liknande studie om ett antal år för att undersöka om omsorgen har fått en mer betydande plats i förskolans dokumentations arbete.