Ambulanssjuksköterskors uppfattningar av professionalism

_____________________________________________________

Specialistsjuksköterskeprogrammet inom akutsjukvård riktad mot ambulanssjukvård _____________________________________________________

Ambulanssjuksköterskors uppfattningar av professionalism

Staffan Hammarbäck och Johan Weissmann

Datum: 2010-01-03

Examinator: Kent-Inge Perseius

Omvårdnadsvetenskap, 15 hp OM5625

Högskolan i Kalmar Handledare: Birgitta Marklund

Högskolan i Kalmar

Humanvetenskapliga institutionen

Arbetets art: Självständigt arbete, 15 hp, avancerad nivå

Specialistsjuksköterskeprogrammet inom akutsjukvård riktad mot Ambulanssjukvård

Titel: Ambulanssjuksköterskors uppfattningar av professionalism Författare: Staffan Hammarbäck och Johan Weissmann

Handledare: Birgitta Marklund

S

AMMANFATTNING

Inom ambulanssjukvården förekommer i olika sammanhang begreppet professionalism. En profession kännetecknas av att den har samhällelig sanktion, egen kultur, auktoritet, etiska regler och systematisk teori. De inom professionen verksamma utövarnas beslut styrs av allmänhetens behov. Ambulanssjuksköterskan är en relativt ny profession och yrkesrollen är under konstant utveckling. Yrkesrollen skiljer sig delvis från andra sjuksköterskor med en ständigt varierande arbetsmiljö. Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka ambulanssjuksköterskors uppfattningar av professinalism. Metoden var intervjuer som kvalitativ datainsamlingsmetod och som forskningsansats valdes fenomenografi. Sju specialistsjuksköterskor arbetande inom ambulanssjukvård intervjuades och i analysen framkom fem kategorier: förväntningar, patientens behov styr vården, uppträdande, att ta ansvar samt en dynamisk ambulanssjuksköterska. Under diskussionen togs det sista steget i analysen och ledde fram till konklusionen att professionalism uppfattas som ett dynamiskt och mångfacetterat fenomen som är en del av utövaren och syftar till att göra gott för patienten.

Nyckelord: professionalism, ambulans, ambulanssjuksköterska, fenomenografi, uppfattning

A

BSTRACT

Within the ambulance care the term professionalism is appearing. A profession is recognized by societal sanction, specific culture, authority, ethical rules and systematic theory. Decisions made by the professional practiser are based on the needs of the public. The ambulance nurse belongs to a rather new profession, which is going through a constant development. With a invariable change in working environment, this profession is partly different from other nurses. The aim of this qualitative study was to investigate ambulance nurses perception of professionalism. Method used was interviews as a qualitative gathering of data and phenomenography applied for the analysis. Seven specialist nurses working within ambulance care were interviewed and in the analysis five categories were identified: expectations, patients need determinates care, appearance, to take on responsibility and a dynamic ambulance nurse. During the discussion, the final step in the analysis was taken and led to the conclusion of professionalism as a dynamic and diversified phenomenon being a part of the practiser and has its foundation in doing what is favourable for the patient.

1. INLEDNING s. 5

2. BAKGRUND s. 5

2.1 SJUKSKÖTERSKEPROFESSIONEN OCH DEN PROFESSIONELLA SJUKSKÖTERSKAN s. 5

2.1.1 Profession som begrepp s. 5

2.1.2Fyra kriterier för professionalism s. 6

2.1.3 Professionell kunskap s. 7

2.2 SOCIALSTYRELSENS KOMPETENSBESKRIVNING FÖR LEGITIMERAD SJUKSKÖTERSKA s. 7

2.2.1 Omvårdnadens teori och praktik s. 8

2.2.2 Forskning, utveckling och utbildning s. 8

2.2.3 Ledarskap s. 9

2.3 ICN:S ETISKA KOD FÖR SJUKSKÖTERSKOR s. 9

2.4 AMBULANSSJUKSKÖTERSKAN s. 10

2.5 PROFESSIONELL IDENTITET HOS SJUKSKÖTERSKAN s. 11

2.5.1 Utvecklingen av en professionell identitet s. 11

2.5.2 En utvecklad professionell identitet s. 11

3. PROBLEMFORMULERING s. 12

4. SYFTE s. 12

5. METOD s. 13

5.1. METODVAL s.13

5.1.2 Begreppet uppfattning s. 13

5.2. URVAL OCH INTERVJUPERSONER s. 14

5.3. DATAINSAMLING s. 14

5.4. BEARBETNING, ANALYS OCH TOLKNING AV DEN INSAMLADE INFORMATIONEN s. 15

5.4.1 Familiarization s. 15 5.4.2 Condensation s. 15 5.4.3 Comparison s. 15 5.4.4 Grouping s. 15 5.4.5 Articulating s. 16 5.4.6 Labelling s. 16 5.4.7 Contrasting s. 16 5.5. FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN s. 16 6. RESULTAT s. 17 6.1 FÖRVÄNTNINGAR s. 19

6.2 PATIENTENS BEHOV STYR VÅRDEN s. 20

6.3 UPPTRÄDANDE s. 22

6.4 ATT TA ANSVAR s. 23

7. DISKUSSION s. 26

7.1. RESULTATDISKUSSION s.26

7.1.1 Förväntningar s. 26

7.1.2 Patientens behov styr vården s. 26

7.1.3 Uppträdande s. 27

7.1.4 Att ta ansvar s. 27

7.1.5 En dynamisk ambulanssjuksköterska s. 27

7.2 KONKLUSION s. 28

7.3 METODDISKUSSION s. 28

7.4 FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING s. 31

5

1. I

NLEDNING

Vår erfarenhet är att det inom vården och speciellt inom ambulanssjukvården, varifrån vi båda har erfarenhet, till och från förekommer användning av begreppet professionalism. Det händer att kollegor använder sig av uttryck så som: ” i de situationerna är det väldigt viktigt att vara professionell”. Vi har stött på begreppet professionalism i olika sammanhang i ambulanssjukvården och vår erfarenhet är att begreppet förekommer i samtal mellan ambulanspersonal, mellan ledning och ambulanspersonal men även i samtal mellan ambulanssjuksköterskor och patienter och deras anhöriga. Begreppet förekommer också i utbildningar och vid föreläsningar. Vi undrade hur vårdvetenskaplig litteratur beskriver professionalism samt vad ambulanssjuksköterskor hade för uppfattning av fenomenet professionalism.

2. B

AKGRUND

I bakgrunden redovisas hur man i vårdvetenskaplig litteratur beskriver begreppen profession och professionell. Sonia Bentling (2001) och Monica Björkström (2005) har skrivit mycket om den professionella sjuksköterskan och utvecklingen mot en egen profession. Vi kommer att fokusera på själva begreppet och vad som innefattas i sjuksköterskans profession. Utvecklingen, nog så intressant, kommer att lämnas utanför detta arbete på grund av studiens syfte. Av samma anledning kommer närheten mellan professionen och sjuksköterskeutbildningen att ges mindre utrymme. Sjuksköterskans profession utgörs av omvårdnad men vi kommer ej att fokusera närmare på beskrivning av själva omvårdnaden. Som det framkommer längre fram i bakgrunden bygger sjuksköterskeprofessionen på att sjuksköterskan besitter en kompetens som ingen annan har. Därför väljer vi också att ta upp Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för sjuksköterskor (2005). Såväl Bentling (2001) och Björkström (2005) som Socialstyrelsen (2005) tar upp vikten av en etisk kod, varför även ICN:s etiska kod för sjuksköterskor (Svensk Sjuksköterskeförening, 2000) återfinns i bakgrunden.

2.1

SJUKSKÖTERSKEPROFESSIONEN OCH DEN PROFESSIONELLA SJUKSKÖTERSKAN

Sjuksköterskeprofessionen har haft en mycket intressant utveckling och stora förändringar har skett sedan utbildningen blev akademisk (Bentling, 2001). Närmast kommer dock en beskrivning av själva begreppet profession utifrån vårdvetenskaplig litteratur. Under resultatdiskussionen kommer sedan resultatet att diskuteras mot föjande beskrivning.

2.1.1 Profession som begrepp

En profession kännetecknas enligt Björkström (2005) av att den har samhällelig sanktion, egen kultur, auktoritet, etiska regler och systematisk teori. Bentling (2001) skriver att kunskapsmonopol och yrkesmonopol är det som karaktäriserar en profession. Med yrkesmonopol menas att lagar och allmänt omfattande normer ger rätten till att utföra ett visst yrke. Kunskapsmonopolet betyder att skapa, förmedla och använda kunskapen och att rätten att utöva yrket styrs av en bestämd utbildning. Skapandet av ny kunskap är dock inte förbehållet en viss yrkesgrupp utan kunskap av värde för professionen kan komma från företrädare för andra ämnesområden. Samhället ställer vissa krav på kunskaper och utövande

6

av yrket. Professionen får av samhället en omgivningssanktion vilket innebär både legalitet, det vill säga samhället ställer upp kraven på professionen och att denna följer rådande lagstiftning, samt legitimitet vilket rör vårdtagarnas förväntningar på professionella norm- och regelsystem. Det är allmänhetens behov som styr de inom professionen verksamma utövarnas beslut. Bedömningar av behov har sin grund i den särskilda kunskap som är professionen förbehållen.

Den professionella utövaren har en maktposition i relationen till mottagaren eftersom den professionella kunskapen inte delas eller fullt ut förstås av människor utanför. Sjuksköterskan arbetar i förbindelse med den medicinska vetenskapen men det är omvårdanden som utgör basen för professionen. Den professionella utbildningen leder till att bibehålla klyftan mellan sjuksköterskorna och mottagarna av vården. Utbildningen innefattar dock inte bara professionell kunskap utan även etiska regler, riktlinjer och paradigm. Bentling (2001) skriver att Kuhn beskriver ett paradigm som riktlinjer för vad man tror på inom professionen och vad man ska arbeta med och hur man ska arbeta. Att tillägna sig ett paradigm är en del av utvecklingen mot att bli en professionell utövare. Ett paradigm är dock inte beständigt och inte heller helt åtskilt från utövaren. Vidare skriver Bentling (2001) att ett professionellt arbete kan innebära att arbeta för ett högre mål än den egna vinningen, till exempel för mänsklighetens bästa. Detta kan leda till att de professionella får hög status och vinner prestige i samhället (Bentling, 2001).

2.1.2Fyra kriterier för professionalism

Bentling (2001) ställer upp fyra kriterier för begreppet professionalism. Det första kriteriet är att den unika kunskapen om vårdandet ska beskrivas av teorier. Det innebär att teorier och vetenskaplig forskning bygger upp den unika yrkeskunskapen. Av detta följer att kunskapen inte går att ta till sig enbart genom att se hur någon annan arbetar. Den bygger på att utövaren själv tar ställning och låter sina handlingar grundas på teorier och vetenskap. Den professionella kunskapen tillämpas i komplexa situationer och är till stor del beroende av situationen. Enligt Björkström (2005) ingår utvecklingen av det egna kunskapsområdet i den professionella rollen.

Det andra kriteriet gäller samhällsnytta och lagstiftning och politiska beslut anger mål med verksamheten och vad mottagare av vården kan förvänta sig (Bentling, 2001). Samhällsmedborgarna har behov som kräver en unik kunskap och det är sjuksköterskorna som besitter den kunskap som inga andra i samhället gör. Under kriteriet samhällsnytta återfinns även samhällssanktion. Sjuksköterskor erhåller en legitimation, vilken ger rätten att utöva yrket och människor utan legitimation förhindras att utöva professionell omvårdnad. Mottagare av vården ska kunna känna sig säkra på att bli bemötta och behandlade på ett tryggt sätt av professionella utövare som utnyttjar befintlig och vedertagen kunskap (Bentling, 2001).

Det tredje kriteriet handlar om att det finns en etisk kod som styr sjuksköterskans förhållningssätt gentemot mottagare av vården men även gentemot andra inom professionen. Det är filosofiska frågor om världen, livet och vad som ska göras för mottagarna av vården som bygger upp den ideologi om gott och ont, vilken utgör grunden för den etiska koden. Björkström (2005) skriver att etiska riktlinjer ligger till grund för sjuksköterskans arbete.

7

Det fjärde kriteriet som ställs upp behandlar professionens autonomi, det vill säga självbestämmande (Bentling, 2001). Professionen styr själv det egna arbete och avgör när och hur det skall utföras eller om det är i behov av förändring. Den teoretiska kunskapen baseras på forskning inom det egna ämnesområdet. Bentling (2001) skriver dock att autonomi inte per automatik följer på en egen profession och att den professionella ställningen inte alltid kan tas för given utan påverkas av förändringar i samhället. Björkström (2005) skriver att det ligger i samhällets och professionens förväntningar att sjuksköterskan ska sträva efter professionell utveckling, mod och stolthet i yrkesrollen samt att använda sig av omvårdnadsforskning.

2.1.3 Professionell kunskap

Professionen innehåller både teoretisk kunskap och praktiskt handlande (Bentling, 2001). Förutom den vetenskapliga förankringen ingår praktiska färdigheter, erfarenhet, intuition och personligt förhållningssätt i den professionella kunskapen. Björkström (2005) beskriver att ett vetenskapligt förhållningssätt och behovet av ny forskning är en del av den professionella sjuksköterskan. Den professionella kunskapen ska ligga till grund för god omvårdnad av patienten. Samtidigt är det de problem som påträffas i praktiken som ligger till grund för forskningen inom vetenskapen. På detta följer att teori och praktik förutsätter varandra och leder utvecklingen av professionen framåt. Teoretisk kunskap och praktisk kunskap utvecklas olika. Den teoretiska kunskapen är möjlig att läsa om och studera medan den praktiska kunskapen kommer av erfarenhet och är beroende av situationen och ett reflekterande sinne. En viktig del av yrkeskunskapen är det reflekterande sinnet. Genom reflektionen utvecklas det praktiska arbetet. Den teoretiska kunskapen återförs och sätts i relation till det som upplevts i det praktiska arbetet. Reflektion tillsammans med vetenskaplig forskning beskrivs som nödvändig för att utveckla det praktiska omvårdnadsarbetet (Björkström, 2005).

En viktig del av den praktiska kunskapen i professionen utgörs av det som brukar kallas för tyst kunskap (Bentling, 2001). Den är kunskap som inte går att studera in utan följer på att vara uppmärksam på hur de professionella handlar i olika situationer. Den tysta kunskapen gäller inte alltid eller i alla situationer. Den är mer begränsad till den nuvarande, komplexa situation den professionella befinner sig i och har mycket av sitt ursprung i erfarenhet och intuition. Den professionella kunskapen kan sammanfattas av en vetenskaplig grund, praktisk erfarenhet samt livskunskap, det vill säga kunskap både om sig själv och om förmågan att tolka patientens livsvärld (Bentling, 2001). Sjuksköterskors medvetenhet om sin professionella kompetens verkar dock främst vara relaterad till det direkta omvårdnadsarbetet och innefattar vikten av humanistiska värden och praktiska färdigheter (Björkström, 2005).

2.2 SOCIALSTYRELSENS KOMPETENSBESKRIVNING FÖR LEGITIMERAD SJUKSKÖTERSKA Socialstyrelsens kompetensbeskrivningar för reglerade yrken inom hälso- och sjukvården innehåller rekommendationer om yrkeskunnande, kompetens, erfarenhet och förhållningssätt (Socialstyrelsen, 2005). Syftet med kompetensbeskrivningen för sjuksköterskor är att bidra till en god och säker vård genom att tydliggöra sjuksköterskeprofessionen och yrkesutövningen. Sjuksköterskeyrket ställer krav på förmåga till självständigt arbete, vetenskapligt förhållningssätt, mångkulturellt kunnande samt professionellt ansvar. Socialstyrelsen (2005) skriver att sjuksköterskans arbete alltid ska vara förankrat i vetenskap och beprövad erfarenhet, utföras i enlighet med gällande författningar och riktlinjer samt vila på ett etiskt förhållningssätt. ICN:s etiska kod för sjuksköterskor (Svensk Sjuksköterskeförening, 2000)

8

med innehållande riktlinjer bör ligga till grund för sjuksköterskornas arbete. Socialstyrelsen (2005) delar upp kompetensbeskrivningen i tre områden, vilka beskrivs under 2.2.1 till 2.2.3. En helhetssyn på människan och ett etiskt förhållningssätt, vilket innebär en värdegrund som vilar på humanistisk människosyn, ska genomsyra samtliga områden. Sjuksköterskan ska respektera patienters autonomi, integritet, värdighet, olika värderingar och trosuppfattningar samt beakta patienters och deras närståendes kunskaper och erfarenheter. Sjuksköterskan ska också kunna föra patienters eller deras närståendes talan utifrån önskemål och behov. Helhetssyn och etiskt förhållningssätt innebär vidare att använda gällande forskningsetiska konventioner och tillvarata andras kunskaper och erfarenhet genom lagarbete och samverkan för att åstadkomma en helhetssyn (Socialstyrelsen, 2005).

2.2.1 Omvårdnadens teori och praktik

Inom omvårdnadens teori och praktik beskrivs ett flertal delkompetenser. Dessa innebär i stora drag att sjuksköterskan ska ha förmåga att se det friska hos patienten som en resurs och använda sig av kunskaper inom inte bara omvårdnad utan även medicin, habilitering, rehabilitering, samhällsvetenskap och beteendevetenskap. Sjuksköterskan ska kunna tillämpa omvårdnadsprocessen och uppfylla patienters fysiska, psykiska, sociala och andliga omvårdnadsbehov. Med stöd av kunskaper i farmakologi ska hon kunna använda och hantera läkemedel och vid förändringar i patienters psykiska eller fysiska status kunna värdera, prioritera, dokumentera och åtgärda samt så långt det är möjligt lindra lidandet. Sjuksköterskan ska kunna organisera och delta i lagarbetet runt patienterna. Dokumentationen ska ske utifrån gällande lagstiftning och kritisk granskning av egen dokumentation ska förekomma. Vidare beskrivs att bemötande ska ske med respekt och på ett lyhört och empatiskt sätt för att kunna kommunicera med patienter, närstående och annan personal. Avslutningsvis beskrivs att sjuksköterskan ska medverka till utvecklingen av en god vårdmiljö (Socialstyrelsen, 2005).

2.2.2 Forskning, utveckling och utbildning

Inom kompetensområdet forskning, utveckling och utbildning finner vi tre delkompetenser. Det första gäller forskning och utveckling, i vilket vi finner att sjuksköterskan skall besitta förmågan att reflektera över gällande rutiner och metoder samt vara drivande för dialog om ny kunskap. Sjuksköterskan ska, för att omvårdnaden sker utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet, kunna söka och kritiskt granska relevant information. Hon skall även ha förmågan att initiera och medverka i forsknings- och utvecklingsarbete, liksom kunna handleda studerande eller medarbetare i utvecklingsarbetet. Delkompetensen personlig och professionell utveckling berör det som kanske är mest intressant för denna uppsats, nämligen att sjuksköterskan självständigt ska analysera vilka styrkor och svagheter som finns i den egna professionella kompetensen samt fortlöpande engagera sig i den personliga och professionella kompetensutvecklingen. Den sista delkompetensen inom forskning, utveckling och utbildning rör utbildningen och tar bland annat upp sjuksköterskans förmåga att undervisa och handleda studerande och medarbetare (Socialstyrelsen, 2005).

9

2.2.3 Ledarskap

Det tredje kompetensområdet i kompetensbeskrivningen för sjuksköterskor handlar om ledarskap (Socialstyrelsen, 2005). Där beskrivs under delkompetenserna arbetsledning respektive samverkan i vårdkedjan bland annat hur sjuksköterskan på ett systematiskt sätt ska kunna leda, prioritera, fördela samt samordna omvårdnadsarbetet. Avslutningsvis beskrivs att omvårdnadsarbetet ska ledas och utformas utifrån bästa tillgängliga kunskap och att sjuksköterskan ska kunna samverka med andra aktörer i vårdkedjan.

2.3 ICN:S ETISKA KOD FÖR SJUKSKÖTERSKOR

ICN:s, International Council of Nurses, etiska kod för sjuksköterskor fungerar som en vägledning för att omvårdnaden som utförs ska stämma överens med sociala värderingar och behov (Svensk Sjuksköterskeförening, 2000). Svensk Sjuksköterskeförenings ordförande skriver i förordet att det i all omvårdnad finns en etisk dimension. Sjuksköterskan har ett moraliskt ansvar för de beslut och de bedömningar hon gör. Vidare poängteras att professionen utmärker sig av hur de professionella ute i praktiken använder sig av den teoretiska kunskapen. I inledningen lyfts respekten för de mänskliga rättigheterna fram som en del av vårdandets natur. Omvårdnaden omfattar alla oavsett kön, ålder, religion, kulturell tillhörighet och så vidare. De fyra grundläggande ansvarsområdena för sjuksköterskan är att främja hälsa, att förebygga sjukdom, att återställa hälsa och att lindra lidande.

ICN:s etiska kod (Svensk Sjuksköterskeförening, 2000) innehåller riktlinjer uppdelade på fyra olika områden. Det första området rör sjuksköterskan och allmänheten. Där återfinns att det primära ansvaret för sjuksköterskan är att ge andra människor vård. Sjuksköterskan ska i sitt arbete verka för att upprätta en miljö där mänskliga rättigheter respekteras, patienter ges individuellt anpassad information som ger möjlighet till samtycke för vård och behandling, tystnadsplikten skall respekteras och känslig information delas med omdöme till andra. Det finns riktlinjer angående socialt utsatta människor och även en respekt för och skydd av miljön. Det andra området handlar om sjuksköterskan och yrkesutövningen. Dessa riktlinjer belyser personligt ansvar för att utföra arbetet korrekt, upprätthålla sin kompetens, bevara sin egen hälsa, förmågan att värdera kompetens vid delegering och att alltid uppträda på ett sätt som bevarar yrkets anseende och leder till ökad tillit från samhället. Avslutningsvis ges en riktlinje angående beaktande av patienters säkerhet, värdighet och rättigheter vid användning av teknik och forskning. Riktlinjerna i det tredje området behandlar sjuksköterskan och professionen. Där beskrivs att det är sjuksköterskan som har huvudansvaret för att inom omvårdnad, ledning, forskning och utbildning arbeta fram och använda sig av riktlinjer. Vidare skrivs att sjuksköterskan ska vara aktiv vid utvecklandet av ny kunskap inom evidensbaserad omvårdnad och att sjuksköterskan ska bidra till arbetsförhållanden som är säkra, rättvisa, sociala och ekonomiska. Det fjärde och sista området handlar om sjuksköterskan och medarbetare. I riktlinjerna beskrivs att sjuksköterskan ska verka för ett gott samarbete med annan personal samt att sjuksköterskan bör ingripa när patienter, familjer eller samhällets hälsa är hotad på grund av medarbetares eller andra människors handlingar (Svensk Sjuksköterskeförening, 2000).

10

2.4 AMBULANSSJUKSKÖTERSKAN

Ambulanser i Sverige har inte alltid varit bemannade med sjuksköterskor och tillbaka i tiden låg fokus på transport av skadade. Idag bedriver ambulanssjuksköterskor avancerad och ibland högteknologisk vård och ambulansen har blivit en viktig del i vårdkedjan. Införandet av sjuksköterskor i ambulansen har skett gradvis och professionen är under ständig utveckling (Suserud, 2005). Wahlin, Wieslander och Fridlund (1995) skriver att människors kontakt med ambulanssjukvården många gånger är första gången de möter sjukvård och sjukvårdspersonal överhuvudtaget och det ställs således särskilda krav på ambulanssjuksköterskan. Hon ställs ofta inför komplexa problem och arbetar nästan alltid ensam med patienten. Trots detta måste ambulanssjuksköterskan snabbt kunna avgöra om situationen är kritisk och kunna sätta in rätt åtgärder tidigt. Ambulanssjuksköterskan träffar ofta människor i kris och arbetsmiljön är ständigt varierande från att ena stunden vara på en gata eller en väg till att i nästa stund var i ett hem eller ute i en skog (Suserud, Blomquist & Johansson, 2002). Även Bader, Terhorst, Heilman och DePalma (1995) och Suserud (2001) skriver att det ställs stora krav på sjuksköterskor som arbetar prehospitalt och det gäller främst förmågan att ta medicinska beslut.

Efter att ha bedömt rätt vårdnivå måste sjuksköterskan i ambulansen se till att transportera patienten till rätt vårdinstans. Wireklint-Sundtröm (2005) skriver att det är viktigt att ambulanssjuksköterskan gör rätt bedömning på plats och att hon på ett professionellt sätt, utgående från patientens individuella behov, kan välja vart patienten ska transporteras. Wahlin, Wieslander och Fridlund (1995) skriver att bortsett från anhöriga är ambulanssjuksköterksan ofta den första personen som kommer för att hjälpa patienten och för människor i kris symboliserar ambulansen trygghet och säkerhet. De menar att det är värdefullt att ambulanssjuksköterskor har en professionell hållning när de möter utsatta människor. Wireklint-Sundström (2005) beskriver i sin doktorsavhandling hur ambulanssjuksköterskan påbörjar sin bedömning av situationen redan när uppgifterna kommer från SOS och sålunda innan mötet med patienten tar sin början. Ambulanssjuksköterskan står samtidigt inför en förväntan av det givna men även det okända i varje ny situation. Hon skriver vidare att ambulanssjuksköterskan har en oreflekterad, naturligt vårdande hållning med en vilja att lyssna in patienen men att den oprofessionella hållningen kan begränsa möjligheten att hjälpa patienten. Ambulanssjuksköterskans kompetensområde innefattar både vårdvetenskap och medicinsk vetenskap. Dessa vetenskaper bör inte ställas mot varandra utan bör komplettera varandra för att ge patienten det bästa omhändertagandet (Wireklint-Sundström, 2005). Även Ahl, Hjälte, Johansson, Wireklint-(Wireklint-Sundström, Jonsson och Suserud (2005) har funnit att ambulanssjuksköterskor anser att det i deras bedömning av patienten ingår mer än enbart det medicinska. Andra viktiga komponenter är till exempel respekt för patientens integritet.

Alla sjuksköterskor ställs inför etiska konfliker och ambulanssjuksköterskor är inget undantag (Sandman & Nordmark, 2006). Dock uppkommer de etiska konflikterna på grund av andra faktorer än inne på sjukhuset. Det kan till exempel handla om organisatoriska strukturer som påverkar vårdandet, andra professioner kan vara inblandade och anhöriga eller åskådare kan vara närvarande. Sandman och Nordmark (2006) drar slutsatsen att ambulanssjuksköterskan ibland ställs inför etiska konflikter som inne på ett sjukhus skulle hanteras av läkare, till exempel om hjärt-lungräddning skall startas eller inte.

11

2.5 PROFESSIONELL IDENTITET HOS SJUKSKÖTERSKAN

I aktuell forskning angående sjuksköterskans profession och professionalism förekommer begreppen professionell identitet och det professionella jaget. I detta avsnitt beskrivs, utifrån tidigare forskning, utvecklingen av den professionella identiteten samt hur den utvecklade identiteten beskrivs och uppfattas hos sjuksköterskor och sjuksköterskestuderande.

2.5.1 Utvecklingen av en professionell identitet

Mycket av forskningen inom området handlar om sjuksköterskans utveckling till en professionell aktör. Björkström, Athlin och Johansson (2008) nämner till exempel respekten för människovärdet som en viktig del i utvecklingen av ett professionellt jag. Deras studie visade att i takt med att det professionella jaget utvecklades ökade förmågorna till bland annat objektivitet, flexibilitet och kommunikation. Studien visade också att män tendenser att skatta sin professionalism högre än kvinnor. Fagerberg och Kihlgren (2001) undersökte hur sjuksköterskestuderande uppfattade sin sjuksköterskeidentitet och hur den utvecklades under utbildningens gång fram till och med två år efter examen. De fann bland annat att fokuset i sjuksköterskornas arbete flyttades från ett uppgiftsorienterat perspektiv mot ett mer uttalat behovsorienterat perspektiv. Sjuksköterskeidentiteten innebar att skapa en miljö av tillit och kommunikation samt en förmåga till prioritering av arbete utifrån patienters olika behov. Fagerberg och Kihlgren (2001) skriver vidare att allteftersom sjuksköterskeidentiteten utvecklades ökade förmågan till ledarskap och samarbete genom att sjuksköterskorna kunde förklara och försvara sitt synsätt för kollegor. Fagermoen (1997) skriver att den professionella identiteten framkom när sjuksköterskan tog till sig vissa värden och utvecklade sig själv som en moralisk varelse. De värden som togs upp var respekt för människovärdet, hennes autonomi och rättvisa. Vidare beskrevs hur patientens välbefinnande är den professionella sjuksköterskans ansvarsområde. Avslutningsvis finner Fagermoen (1997) att den professionella utvecklingen går hand i hand med den personliga och att även om syftet är altruistiskt menar sjuksköterskor att yrket till lika stor del eller större utvecklar dem själva som människor och inte enbart som professionella yrkesutövare. Gustafsson och Fagerberg (2004) skriver att den professionella utvecklingen hos en legitimerad sjuksköterska har sin grund i reflektion över vårdsituationer och att kvaliten på vården är beroende av hur långt sjuksköterskan har kommit i sin professionella utveckling.

2.5.2 En utvecklad professionell identitet

Öhlén och Segesten (1998) fann att sjuksköterskornas beskrivning av sin professionella identitet på det personliga planet innefattade självkännedom, nyfikenhet, storsinthet, stresstålighet, professionell kunskap samt tillit till de egna förmågorna och känslorna. Dock visade sig det starkaste kännetecknet vara att sjuksköterskorna var sjuksköterskor och inte endast arbetade som det. Att vara sjuksköterska innebar således något större än enbart en yrkstitel. Vidare beskrevs på det personliga planet av professionalism hur personlig mognad tog sig uttryck i att känna sina egna begränsningar och möjligheter. På mer mellanmänsklig nivå av professionalism återfanns tillhörighet till sjuksköterskegruppen och anammandet av värden, normer och ett eget språk. Ett vetenskapligt förhållningssätt, empati, omdöme, närvaro samt förberedelse och beredskap var andra viktiga egenskaper. Den professionella utvecklingen fortsatte konstant genom möten med patienter och förmågan att tillämpa ett holistiskt synsätt (Öhlén & Segesten, 1998).

12

Fagerberg (2004) skriver att sjuksköterskans professionalism innebär en medvetenhet om olika sorters kunskap för att genom omvårdnadskonsten kunna erbjuda patienter den bästa vården ur ett holistiskt synsätt. Fagerberg (2004) fann också att det professionella ansvaret kunde hamna i konflikt med organisatoriska frågor. Till exempel fanns det tendenser att vid minskad personalstyrka gå från en patientfokuserad vård till en mer uppgiftscentrad vård. Professionalism innebar ett holistiskt synsätt, där patientens fysiska, psykiska, andliga och sociala behov beaktades. I en studie från Japan av Gregg och Magilvy (2001) beskrev sjuksköterskor sin professionalism som en fortsatt utveckling av dem själva. Det professionella framträdde i att vara en sjuksköterska, även när de inte hade arbetskläder på sig. Författarna skriver att förhållandena för sjuksköterskor torde vara liknande i Sverige som i Japan varav denna artikel anses relevant även i detta sammanhang. De avslutar sin studie med att påminna om att det är sjuksköterskornas ansvar att undervisa andra sjuksköterskor i syfte att upprätta en professionell identitet (Gregg & Magilvy, 2001).

3. P

ROBLEMFORMULERING

Att vara professionell beskrivs som att besitta en kompetens vilken ingen utanför professionen gör (Bentling, 2001). I olika sammanhang använder sig ambulanssjuksköterskor av begreppet professionell eller professionalism. Det förekommer till exempel i samtal mellan ambulanssjuksköterskor och det förekommer även vid utbildningar och undervisning. Vår uppfattning är dock att begreppet används slentrianmässigt och utan att vara klart definierat. Ambulanser har inte alltid varit bemannade med sjuksköterskor och än mindre med specialistsjuksköterskor (Suserud, 2005). Det är en yrkesroll som vuxit fram bredvid ambulanssjukvårdarnas och vi tror därför att uppfattningen av professionalism är delvis unik för denna grupp av sjuksköterskor. Dessutom skiljer sig arbetsuppgifterna för ambulanssjuksköterskor jämfört med andra sjuksköterskor. Arbetsmiljön förändras ständigt och är inte sällan ogynnsam vilket ställer unika krav på ambulanssjuksköterskan (Suserud, Blomquist & Johansson, 2002). Vidare ingår andra arbetsuppgifter än för andra sjuksköterskor, bland annat att kunna framföra ett utryckningsfordon på ett säkert och effektiv sätt. I bakgrunden ser vi också att begreppet förekommer i aktuell forskning inom vårdvetenskap. I Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för sjuksköterskor (2005) beskrivs att sjuksköterskan fortlöpande ska engagera sig i den personliga och i den professionella kompetensutvecklingen. Vi anser att för att kunna utveckla det professionella är det av vikt att undersöka vad ambulanssjuksköterskor har för uppfattningar om fenomenet idag. Denna studie ämnar därför bidra med kunskap om vad ambulanssjuksköterskor uppfattar som professionalism inom ambulanssjukvården.

4. S

YFTE

13

5. M

ETOD

Val av metod styrs främst av syftet med undersökningen eller frågeställningarna (Dahlberg, 1997). Vi har använt oss av intervjuer som kvalitativ datainsamlingsmetod för att ambulanssjuksköterskorna öppet och med egna ord ska ges möjlighet att berätta om sina uppfattningar om begreppet professionalism. Eftersom vårt syfte är att undersöka ambulanssjuksköterskors uppfattningar, lämpar sig intervjuer bra. I en forskningsintervju ges de intervjuade personerna möjlighet att utifrån sin livsvärld beskriva sina uppfattningar med egna ord och i ett för dem meningsfullt sammanhang (Dahlberg, 1997).

5.1 METODVAL

Som vi beskrivit i syftet är det ambulanssjuksköterskors uppfattningar vi vill undersöka och för detta ändamål har vi använt oss av kvalitativ metod med fenomenografisk ansats. Fenomenografin som forskningsansats har som syfte att undersöka människors förhållande till fenomen i sin omvärld och hennes uppfattningar om fenomenet (Friberg, Dahlberg, Nyström, Pettersson & Öhlen, 2000). Detta brukar kallas för andra ordningens perspektiv, medan första ordningen perspektiv undersöker rena fakta eller sådant som är utifrån observerbart (Larsson, 1986). Huruvida uppfattningarna är rätt eller fel är för forskningsansatsen ointressant. Det är till och med så att det är ointressant vare sig första ordningens perspektiv är sant eller inte. Det resultat som kommer fram med en fenomenografisk forskningsansats beskriver således inte fenomenet i världen omkring människorna utan deras uppfattningar och hur de tänker kring fenomenet (Sjöström & Dahlgren, 2002). Fenomenografin utvecklades under 1970-talet inom pedagogiken och utgår ifrån att olika människor uppfattar ett fenomen eller sin omvärld olika utefter sin erfarenhet och sin relation till fenomenet eller omvärlden. Fenomenografin försöker alltså fånga in människors olika uppfattningar om ett fenomen och tolka dessa utifrån distinkt skiljda kategorier som fångar essensen av variationen (Marton & Booth, 2000). Frågan bör ställas om en forskningsmetod utvecklad inom pedagogiken är användningsbar inom vårdvetenskapen. Sjöström och Dahlgren (2002) menar att så är fallet. Fenomenografins styrka ligger i tonvikten på variationerna mellan uppfattningarna hos de människor som ingår i studien och deras olika sätt att uppfatta världen omkring sig.

5.1.2 Begreppet uppfattning

Fenomenografins grundläggande begrepp uppfattning kan förklaras som det innehåll en människa ger åt sin relation till världen omkring sig (Marton, 1981). Det handlar inte så mycket om en åsikt utan mer om en innebörd vilket klargörs genom att man söker efter uppfattningar ”av” ett fenomen och inte så mycket uppfattningar ”om” ett fenomen. Larsson (1986) skiljer uppfattning från åsikt genom att en åsikt är något som man mer eller mindre väljer bland flera alternativ medan en uppfattning står för det som man ofta håller för självklart. Larsson citerar Martons definition av uppfattningar:

” Uppfattning står ofta för det som är underförstått, det som inte behöver sägas eller som inte kan sägas, eftersom det aldrig har varit föremål för reflektion. De utgör den referensram inom vilken vi samlat våra kunskaper eller den grund, på vilka vi bygger våra resonemang.” (Larsson, 1986, s.21)

14

5.2 URVAL OCH INTERVJUPERSONER

Vi använde oss av ett ändamålsenligt och tillgänglighetsurval när vi tillfrågade ambulanssjuksköterskor på stationer i Södermanland om deltagande i studien. Bristen på specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvård gjorde att vi valde kriterierna:

specialistsjuksköterskor inom akutsjukvård, det vill säga specialistsjuksköterskor inom ambulans, anestesi, intensivvård eller operation.

minst tre års erfarenhet som sjuksköterska i ambulans. för närvarande arbetande inom ambulanssjukvård.

Trost (2005) skriver att bland annat arbetets syfte styr hur stort urvalet skall vara. Ett litet urval är att föredra då många intervjuer lätt ger ett alltför omfattande material som blir svårt eller omöjligt att överblicka och analysera. I studien ingick totalt sju informanter vilka var specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvård, anestesi eller intensivvård. Samtliga arbetade som ambulanssjuksköterskor och hade mer än tre års erfarenhet som sjuksköterskor i ambulanssjukvården. Intervjuerna skedde på informanternas arbetsplatser under arbetstid.

5.3 DATAINSAMLING

Dahlberg (1997) skriver att den kvalitativa forskningsintervjun inte är strukturerad och undviker vanligtvis i förväg bestämda frågor. Dock är inte forskningsintervjun heller helt ostrukturerad utan kan med fördel innehålla ett antal i förväg bestämda frågeområden. Datainsamlingen genomfördes i så kallade öppna intervjuer och för att underlätta intervjun samt säkerställa att vi fångar de intervjuades uppfattningar om begreppen utgick vi ifrån vad Trost (2005) kallar en intervjuguide, vilken innehåller ett antal frågeområden. Intervjuerna kom inte att se lika ut och frågeområden kom olika efter varandra i de olika intervjuerna beroende på informanternas svar. Trost (2005) menar att ofta följer ett nytt frågeområde naturligt på ett annat och att dessa övergångar skiljer sig hos dem som blir intervjuade beroende på bland annat personlighet och erfarenhet. Våra frågeområden var följande:

• Förmågor och egenskaper som utmärker en professionell ambulanssjuksköterska.

• Professionalism i mötet med patienter.

• Vad som uppfattas som icke-professionellt.

• Upplevelse av professionalism gentemot andra yrkesgrupper så som till exempel läkare, brandmän och poliser.

• En professionell ambulanssjuksköterska i jämförelse med en professionell allmänsjuksköterska.

• Professionalism och riktlinjer.

Utifrån informanternas svar ställde vi vid behov följdfrågor och bad dem fördjupa eller förtydliga vissa delar. Intervjuerna genomfördes under arbetstid på informanternas arbetsplatser och vi valde att låta en person ensam leda samtliga intervjuer. Intervjuerna spelades in på bandspelare för att sedan transkriberas till text på papper. Allt som de intervjuade kommunicerade skrevs ner, även harklingar, tystnader och så vidare. Detta för att få så full förståelse som möjligt för deras delgivna upplevelser (Dahlberg, 1997). Under intervjuerna skrevs inga kommentarer ner som användes vid analysen.

15

5.4 BEARBETNING, ANALYS OCH TOLKNING AV DEN INSAMLADE INFORMATIONEN

Vi valde att följa Dahlgren och Fallsbergs (1991) metod i sju steg för att genomföra analysen. De sju stegen och vårt tillvägagångssätt vid analysen beskrivs nedan.

5.4.1 Familiarization

I det första steget läses materialet igenom flera gånger för att göra det bekant för forskaren (Dahlgren & Fallsberg, 1991). Först lyssnade vi igenom intervjuerna ett par gånger innan vi transkriberade dem. Därefter lästes de transkriberade texterna igenom flera gånger av båda författarna. Detta för att bli bekant med materialet och för att finna det som var elemäntärt för vår studie.

5.4.2 Condensation

Forskaren plockar ut delar eller signifikanta element av materialet som representerar större delar av det sagda (Dahlgren & Fallsberg, 1991). Ur varje text plockade vi ut meningar och stycken som representerade något av det som informanterna sagt. Varje signifikant element kodades utifrån vilken intervju den var hämtad ifrån. Detta för att senare kunna gå tillbaka till och inhämta citat. Samtliga signifikanta element samlades under ett nytt dokument, skrevs ut och separerades från de andra. De signifikatna elementen reducerades till enstaka ord eller kortare meningar som tydligt beskrev innehållet. Ett exempel på hur vi gick från signifikant element till talande påstående är:

Jag måste ju se den egna individen utifrån dens förutsättningar… och liksom inte bilda mig några egna uppfattningar om… ja sådant som jag tror, utan… ja utifrån den patienten… ähm… oberoende vem det är då… ja men du får förklara…

Blev till det talande påståendet ”utgå från patienten” som kodades och lades till ett nytt dokument.

5.4.3 Comparison

Forskaren jämför de talande påstående med varandra för att finna likheter och olikheter (Dahlgren & Fallsberg, 1991). Vi läste igenom de signifikanta elementen flera gånger och jämförde dem med varandra. Liknande element testade vi mot varandra för att se om de kunde reduceras till ett gemensamt talande påståenden.

5.4.4 Grouping

Liknande svar samlas i olika grupper (Dahlgren & Fallsberg, 1991). De talande påståendena jämfördes med varandra och liknande påståenden grupperades. Hela tiden gjordes övervägningar och flera av de talande påstående bytte grupper fram och tillbaka för att verkligen pröva var likheterna var som störst. I detta fjärde analyssteg identifierades fem kategorier.

16

5.4.5 Articulating

Forskaren försöker avgränsa kategorierna tydligt från varandra genom att jämföra innehållet i dem (Dahlgren & Fallsberg, 1991). Vi jämförde kategorierna med varandra för att möjliggöra avgränsningar mellan dem. I denna fas visade det sig att vissa talande påståenden passade bättre in under andra kategorier än dem vi ursprungligen placerat dem i.

5.4.6 Labelling

Kategorierna ges utmärkande namn som speglar innehållet i dem (Dahlgren & Fallsberg, 1991). Vi läste igenom kategorierna, med de talande påståenden som byggde upp dem, var för sig och gav dem namn överensstämmande med innehållet i dem.

5.4.7 Contrasting.

Slutligen beskrivs det unika i varje kategori samt likheter och olikheter mellan dem (Dahlgren & Fallsberg, 1991). Beskrivningarna av varje kategori ledde fram till det som har blivit resultatet i föreliggande studie. Jämförelsen mellan kategorierna rörande eventuella likheter och olikheter beskrivs under resultatdiskussionen. För att tydliggöra resultaten och stärka dess trovärdighet återger vi citat hämtade från de transkriberade intervjuerna.

5.5. FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN

Informanterna fick information om studiens syfte samt att intervjuerna var frivilliga och när som helst kunde avbrytas. Det är vanligt att begreppen konfidentialitet, anonymitet och tystnadsplikt blandas ihop (Trost, 2005). Konfidentialitet innebär att det som sägs inte förs vidare på ett sätt som röjer vem som kan ha sagt vad. Detta var naturligtvis något som vi fullständigt beaktade i vårt arbete. Informanterna tilldelades ett nummer från I till VII som sedan anges i citaten under resultatdelen. Förutom författarna kan ingen koppla samman numren med de intervjuade personerna. Den information om undersökningsdeltagarna som kom oss till känna vad gäller namn, yrke med mera, behandlar vi konfidentiellt. Anonymitet handlar om att inte veta vem det är som blir intervjuad och detta blev således inte aktuellt för oss (Trost, 2005). Vad gäller tystnadsplikten får den för oss i detta sammanhang en mer forskningsetisk mening än den har för oss som sjuksköterskor där den gäller framförallt i lagens mening. I detta arbete kommer tystnadsplikten innebära att de som intervjuas blir anonymiserade för läsarna. Vi som intervjuar får ej berätta vilka vi har intervjuat, vilka som inte ställt upp på intervjuar eller vilka som avbrutit en intervju. De som har blivit intervjuade får naturligtvis berätta för vem de vill att de varit med i undersökningen.

Vetenskapsrådet (2002) ställer fyra huvudkrav på forskning:

1. Informationskrav. Undersökningsdeltagare skall ges information om sin uppgift i studien samt de inslag i undersökningen som kan tänkas påverka deras val av att delta. Deltagarna skall upplysas om att deras medverkan är frivillig och det står dem fritt att närsomhelst avbryta deltagandet.

17

2. Samtyckeskrav. Undersökningsdeltagarna skall ge sitt samtycke till undersökningen. De skall utan negativa påföljder kunna avbryta sitt deltagande i undersökningen. 3. Konfidentialitetskrav. Uppgifter om undersökningsdeltagare ska behandlas och

förvaras så att obehöriga inte kommer dem till dels. Vid publicering ska det ej framgå vem som har sagt vad.

4. Nyttjandekrav. De uppgifter som framkommer i undersökningen får endast användas för vetenskapligt bruk.

Vetenskapsrådet (2002) rekommenderar också att undersökningsdeltagare får ta del av etiskt känsliga avsnitt innan de publiceras och att undersökningsdeltagarna ges information om var studien kan inhämtas när den blivit publicerad.

Författarna till föreliggande studie följer samtliga krav från Vetenskapsrådet.

6. R

ESULTAT

Resultatet av den fenomenografiska forskningsansatsen blir kategorier som beskriver variationer i informanternas uppfattningar av fenomenet i fokus för undersökningen (Sjöström & Dahlgren, 2002). Det är viktigt att komma ihåg att resultatet inte beskriver vad som är professionellt hos ambulanssjuksköterskor utan deras uppfattningar av professionalism. Vår analys ledde fram till fem kategorier: förväntningar, patientens behov styr vården, uppträdande, att ta ansvar samt en dynamisk ambulanssjuksköterska. Samtliga kategorier byggs upp av talande påståenden som för tydlighetens skull är kursiverade och som exemplifieras med citat. Resultatet inleds med en resultatöversikt.

18 RESULTATÖVERSIKT

P

ATIENTENS BEHOV STYR VÅRDEN ● Utgå från patienten ● Rätt vårdnivå ● Respekt för patientens autonomi ●Information ● Rätt kontakter

U

PPTRÄDANDE ● Respekt för patientens integritet ● Social kompetens ● Förhållningssätt beroende på möte

A

TT TA ANSVAR ● Skapa förutsättningar för

ett bra möte

● Inge förtroende ● Rättvisa

E

N DYNAMISK AMBULANSSJUKSKÖTERSKA ●Erfarenhet ●Riktlinjer ●Problemlösare ● Att använda sig av sig själv

● Utveckling

F

ÖRVÄNTNINGAR

● Representera en yrkeskår ● Utbildning och legitimation

● Bred kunskap

● Hantera stressiga situationer ● Ta beslut själv

19

6.1 FÖRVÄNTNINGAR

Kategorin förväntningar handlar om att informanterna uppfattar professionalism som att leva upp till de förväntningar som de upplever finns på dem. De uppfattade att förväntningarna kom från patienter, från anhöriga, från dem själva men även från kollegor och andra professionella. Informanter uttryckte att professionalism innebar att representera en yrkeskår och att de i sin roll som ambulanssjuksköterska kände att de skulle hålla tillbaka sina personliga åsikter om patienterna.

Ja, vi är ju så himla duktiga på att säga att det här är ingen ambulansskjuts… till exempel. Men för patienten kan det vara ett jättestort trauma men för oss är det ingenting… och då gäller det att det här ska inte komma fram… vad vi tycker och tänker och känner ( VII )

Men under själva transporten så… var jag korrekt och gjorde rätt saker, så att säga. (…) Fastän när jag pratar med patienten så ställer jag mina frågor och behandlar den efter vad den patienten upplevde. Men när jag kommer tillbaka sedan och sitter och pratar igenom vad som hade hänt och så där, så kanske jag lägger in mina egna personliga värderingar om den här personen. ( VI )

Att inte lägga in sina egna personliga värderingar blev särskilt tydligt när informanterna ombads beskriva vad som var icke-professionalism.

…att man blandar in det personliga… åsikter i vårdandet ( III )

En annan upplevd förväntning var att ambulanssjuksköterskan hade genomgått en gedigen utbildning och erhållit en legitimation. Informanterna uppfattade i och med detta att patienter och anhöriga hade rätt att ha vissa förväntningar på dem. Detta tycktes leda till en professionell identitet hos ambulanssjuksköterskan.

Framförallt våran utbildning, att den är gedigen och... att vi har en legitimation. ( II ) Informanterna delgav att det fanns en stor förväntning på deras breda kunskaper och att kunna svara upp mot denna förväntning uppfattades som professionellt. Förväntningarna på den breda kunskapen kom både från patienter och ifrån den egna organisationen samt från informanterna själva. Men det räckte inte med att ha en bred kunskapsbank. Professionalism förtydligades ytterligare genom att verkligen kunna använda sig av all den kunskap som informanterna besatt.

…vi är ju så breda, vi är ju så breda vi möter ju allt ( V )

…sedan måste jag ju använda hela min kunskap också, självklart… utifrån det patienten säger ( IV )

Informanternas förväntan från dem själva märktes tydligt när det gällde att hantera stressiga situationer. Även om många ansåg att dessa situationer inte hörde till vanligheterna så uppfattades det som professionellt att kunna hantera många stressiga moment samtidigt.

… När man är hos patienter som har hjärtinfarkt då, akut hjärtinfarkt som vi ska åka på PCI med. Där tycker jag också att där gör ju vi väldigt mycket eeh…, tar EKG, vi

20

skickar EKG, vi pratar med bakjouren på, på medicin och får ordinationer, ger diverse läkemedel, eeh kontaktar mottagande enhet, att… så det gör vi ju plus att jag informerar patienten ( I )

…om man kör en svårt sjuk människa men, med alla pumpar och allting. Visst, då känner man sig professionell, det är klart jag ska fan klara det här men… det är sådan liten, liten del. ( II )

Förmågan att kunna ta beslut själv, eller eventuellt efter diskussion med sin arbetskollega, uppfattades som professionalism. Det ansågs även vara den stora skillnaden mellan professionalism hos sjuksköterskan i ambulansen och hennes kollega inne på sjukhuset. Informanter menade dock att det handlade om att vara professionell utifrån de unika förutsättningarna i situationen.

…det är ju det att vi är utsatta, mer utsatta, vi är själva, vi får ta egna beslut och… ähm… måste ju handla utifrån våran egen kunskap och erfarenhet. Vi har aldrig någon vi kan fråga mer än kollegan då. ( II )

Sjuksköterskan i ambulansen måste ta nästan alla sina beslut utifrån eget huvud och sin arbetskollega ( I )

6.2 PATIENTENS BEHOV STYR VÅRDEN

Ambulanssjuksköterskorna uppfattade även professionalism som att vården styrs av patientens behov. Informanterna beskrev vikten av alltid utgå från patienten och att dennes behov styr vårdandet. Det ansågs professionellt att försöka sätta sig in i patientens situation och försöka komma fram till vad som är hans eller hennes problem just nu.

…att man ser patientens bästa, att patienten är… i centrum ( IV ) …att kunna sätta sig in i den unika människans… problem… ( V )

Alla är liksom ju unika och… jag måste ju behandla liksom alla utifrån hur… hur de är… och börjar jag tumma på det, då liksom tycker jag att, då tappar man ju sin profession ( II )

Att utgå från patienten blev också tydligare när informanterna ombads beskriva vad som var icke-professionalism. Informanterna uppfattade fördomar, generaliseringar och förutfattade meningar som icke-professionalism vilket ledde till att man inte såg den unika individen och att vården inte utgick från patienten.

jag tycker när man är ”nonchig” och… dömer folk på… liksom förutfattade meningar och generaliserar grupper ( II )

men man ger inte vården på grund av egna… åsikter angående invandrare, missbrukare… ja religionsåsikter eller vad det nu kan vara ( III )

Efter att ambulanssjuksköterskan hade utgått från patientens behov ansågs det professionella vara att kunna bedöma rätt vårdnivå. Det var självklart att patienten inte skulle behöva bli

21

underbehandlad i ambulansen men för att vara professionell ansågs det viktigt att inte heller överbehandla. Vidare uppfattades det som professionellt att kunna styra om vårdnivån, även om detta innebar att inte agera utifrån patientens initiala önskan.

…att jag använder mig av den… utbildning, erfarenhet, kunskap som jag har… och jag lägger den på den nivån som patienten behöver den, varken under eller över, utan jag försöker träffa rätt. ( V )

…jag tycker att jag varit professionell när jag kanske styr om vårdnivån från att patienten tror att han skall hamna på akuten men den hamnar på vårdcentralen och får träffa en distriktsläkare och kanske gå hem med ett recept eller, ja inte ens det, eller vad det nu kan vara… ( I )

Hur mycket patienterna skulle få bestämma över sin vård rådde det till viss del olika åsikter om. Det kunde naturligtvis bero på i vilka situationer patienterna befann sig i och vad de ville bestämma över med mera. Informanterna var dock överens om att vården skulle utgå från patientens behov och att respekt för patientens autonomi skall finnas hos en professionell ambulanssjuksköterska.

Jag försöker aldrig… köra över någon patient utan jag bedriver min vård utöver… på det sättet som, som jag tycker…äähm… som patienten vill att jag ska göra också. ( VII ) …och då kan man lösa det på ett… bra sätt som kanske just då ääh... klassa som professionellt och att man har en diskussion på en bra nivå ( III )

En förutsättning för att patienten skulle kunna vara med och bestämma var att de delgavs information. Att informera patienter ansågs över huvud taget vara professionellt oavsett syftet med informationen. Informanterna uppfattade enkla saker som att presentera sig och berätta hur man såg på situationen och vad man ämnade göra som professionellt.

Att jag kan prata på ett enkelt sätt om komplicerade saker med dem om jag ska informera dem om vilken behandling jag ska ge eller, eller vad det nu kan vara, eller vilka läkemedel och vad man kan förvänta sig att de ska uppleva för något eller inte ( I ) Man presenterar sig, tar helst i hand och tar även anhöriga i hand om det behövs och talar om vad man heter och vad man har för yrkeskategori och vad man tänker göra… med det här, i den här aktuella situationen och sedan när man tar, när man har bestämt sig för vad man ska göra och då talar man om vart man ska åka någonstans… vad anhöriga kan göra och inte göra och vart de kan höra av sig… ( VI )

Informanterna menade att det ingick i deras professionalism att vid rätt tillfällen kunna använda sig av rätt kontakter. Vem som skulle kontaktas när och om vad var inte alltid tydliggjort utan var något som informanterna själva hade lärt sig. Det fanns sällan nedskrivet och informanterna förklarade att det kunde vara svårt för den oinsatte att förstå vilka vägar man ska gå. Det finns naturligtvis lagar som styr och även regler satta inom organisationen, men dessa ansågs inte kunna täcka in alla de olika situationer som ambulanssjuksköterskan stöter på ute på fältet. Det fanns situationer där patientens behov ledde till att ambulanssjuksköterskan tvingas improvisera och använda rätt kontakter för att kunna tillgodose patientens behov.

22

…och det tycker jag att jag gör lit… kanske jag inte gör, men jag gör det professionellt genom att jag kontaktar. Jag skulle ju lika gärna bara kunna lämna honom hemma och så hade det gått… eeh… hade aldrig kommit fram till hans behandlande läkare förmodligen… ( I )

6.3 UPPTRÄDANDE

Ett korrekt uppträdande uppfattades som en viktig del i ambulanssjuksköterskans professionalism. Informanterna uppfattade förmågan att anpassa sitt uppträdande utefter situationen som professionellt. På olika sätt berättade informanterna om vikten av att ha respekt för patientens integritet. Vissa lyfte fram att ambulanssjuksköterskan är i överläge i mötet med patienten och att det är viktigt att bevara patientens värdighet, oavsett varför den aktuella situationen har uppkommit. Det uppfattades också som professionellt att ha en förståelse för andra människors kulturer och personligheter och inte låta det stå i vägen för en bra vård.

…det här är första gången de ringer efter en ambulans och tycker att det är självklart att man ska ringa efter en ambulans för det här, medans vi tycker att det här var en bagatell… och då handlar det om behandla patienten med värdighet, tycker jag. ( VII ) på ett sådant sätt så att jag inte… öh… förolämpar eller förnedrar patienten på något sätt (III)

Men det måste det ju också vara att jag kan, att jag kan… förstå det är ju också, förstå andra människor… kulturer och behov… ( IV )

Även denna kategori belystes ytterligare när informanterna berättade vad de uppfattade som icke-professionalism.

…prata så att de inte förstår ( IV ) …inte tar folk på allvar ( II )

Informanterna berättade att det inom professionalism ingår att ha en viss social kompetens. Social kompetens kunde innebära att visa respekt mot kollegor både vid ambulansen och mot andra inom sjukvården. Men främst gällde det att kunna föra sig mot patienterna, oavsett vilka de var och vad de hade gjort. Det kunde handla om en så enkel sak som att presentera sig.

Ja att man är socialt kompetens, kompetent(!) också… att man… att man alltså vet hur man ska föra sig både… ja vad ska jag säga både socialgrupp tre och socialgrupp ett kanske, eller om det nu finns några socialgrupper ( I )

…för det första måste det ju bara vara att jag presenterar mig och liksom… min yrkesroll ( IV )

Inom kategorin uppträdande innefattades även förmågan att kunna ändra förhållningssätt beroende på mötet. Informanter uttryckte att de i mötet med andra professionella som läkare eller poliser ställde betydligt högre krav än vad de gjorde mot patienterna. Samtidigt fanns där hos några av ambulanssjuksköterskorna en uppfattning att de alltid ändrade sitt

23

förhållningssätt till patienterna eftersom dessa var alla unika individer. Andra menade att de alltid var samma professionella sjuksköterska oavsett vem de mötte. Rollen förändrades således inte. De som menade att deras förhållningssätt förändrades poängterade särskilt hur de i kontakten med andra professionella tryckte särskilt på organisatoriska faktorer, vem som hade ansvar för vem och huruvida det var säkert på arbetsplatsen.

… man har ju lite olika förhållningssätt till… de olika grupperna. (…) …där är jag lite mer rak och… tydlig på… just det här organisatoriska, säkerheten… och vad jag anser behöver göras för våran… trygghet, vad vi behöver hjälp med… ( III )

ja, jag lägger… jag tror att jag är mer som… mer ödmjuk och sådär mot … vad jag är, mot en patient och mer saklig mot en… polis… och jag tror likadant att polisen är samma sak mot mig, att de... de är ju bara intresserade av vad som har hänt, de skiter i det andra. Det handlar bara om det. ( VII )

Jag menar, möter jag en sjuk människa så ställer jag ju inte lika stora krav på den i det unika mötet ( V )

6.4 ATT TA ANSVAR

Att ambulanssjuksköterskan har ett ansvar i relationen med patienten framkom tydligt och att kunna ta det ansvaret uppfattades som professionellt. Det var främst ett vårdande ansvar som informanterna berättade om och de berättade att det låg på dem att skapa förutsättningar för ett bra möte. Att skapa det goda mötet skedde genom att försöka känna av var patienterna befann sig, hur de uttryckte sig och genom att utvärdera sina vårdåtgärder. Att skapa ett bra möte handlade om att ambulanssjuksköterskan och patienten hade hamnat på samma nivå och att den initiala maktförskjutningen i viss mån hade utjämnats.

men vi kanske kan få dem att känna sig att de blir väl omhändertagna (III)

Egentligen är ju det här vardagliga som är det viktigaste… att jag känner när jag har lämnat patienten att den är nöjd, att vi är samstämmiga, att de känner att de har litat på mig och vi har gjort en, en gemensam… bedömning ( II )

Informanterna ansåg också att det låg på deras ansvar att inge förtroende hos patienterna. De uppfattade det som professionellt att kunna utstråla lugn och få patienterna att lita på dem och känna sig trygga. Det uppfattades som professionellt att kunna förmedla lugn till patienter och deras anhöriga även om ambulanssjuksköterskorna kände sig stressade inombords.

Och sedan framförallt att patienten är ju så väldigt utlämnad när vi kommer… ähm… och känner ju trygghet när vi kommer och då, den tryggheten måste man ju svara upp emot då… och, och det gör man genom att vara professionell, inge förtroende så de känner att de är i goda händer. ( II )

…men att jag uppträder på ett sådant sätt så att folk får förtroende för mig ( III ) och sedan att man är lugn, avslappnad… ser i alla fall lugn ut på ytan…( VI )

24

Informanterna uttryckte även att det ingick i professionalism att ta ansvar för att agera utifrån rättvisa och att alla människor har lika stort människovärde och således rätt till lika vård. Personliga värderingar eller fördomar fick inte stå i vägen för att ge adekvat vård.

mycket är att man ska försöka behandla alla lika, oavsett vad man själv tycker om den personen som man träffar på, på stan. Vare sig de är berusade, narkotikapåverkade eller… ja… ( VI )

alla har ju rätt till… till precis lika vård. Det är viktigt. ( II )

6.5 EN DYNAMISK AMBULANSSJUKSKÖTERSKA

Det framkom att ambulanssjuksköterskan för att vara professionell var tvungen att kunna röra sig mellan olika vetenskaper, känna till de regler som styr verksamheten och att utifrån den aktuella situationens problem kunna finna lösningar som gagnar patientens bästa. Professionalismen uppfattades inte som statisk utan förändrades med erfarenheten och utifrån de unika mötena med patienter. Samtliga informanter uppfattade erfarenhet som en mycket viktig del i deras professionalism. Förutom erfarenhet inom ambulanssjukvård uttrycktes det att en professionell ambulanssjuksköterska behövde erfarenhet som allmänsjuksköterska men även till stor del livserfarenhet.

min erfarenhet och den kunskap jag har också bakom mig… eeh… som också gör det, det måste ju också ha en del i min professionalism också… att man har den… kunskapen med sig… ( IV )

Det är ju en jättesvår grej och där… där handlar det om erfarenhet som… som man märker att nu har jag jobbat i si och så många år, nu… då… man har varit med om vissa situationer och man vet… ( VII )

jag tycker att en professionell sjuksköterska har erfarenhet, livs… livserfarenhet eeh… inte nödvändigtvis som har med jobbet att göra, utan livserfarenhet över huvudtaget ( I ) Informanterna uppfattade riktlinjer som någonting positivt och att känna till aktuella riktlinjer och regler var förenligt med professionalism. Dessa var någonting att utgå från och ha med sig i bakhuvudet så att inget viktigt glömdes bort när patienterna skulle vårdas. Men informanterna uttryckte även att det var professionellt att frångå riktlinjer och regler för att kunna göra det bästa för patienten. Vissa uttryckte det även som oprofessionellt att inte frångå om man visste att det skulle vara bättre för patienten.

där har jag riktlinjer hur jag gör och jag följer ett schema (…) jag glömmer inte bort någonting, jag följer det här schemat i huvudet… ( IV )

Behandlingsriktlinjerna ser jag som en, ett stöd… att ha någonting att improvisera ifrån. ( VI )

Sedan måste du ju kunna… det är ju också en del i ambulanssjukv… du måste kunna kliva ifrån riktlinjer också för att finna en lösning, för det här är det du har framför dig och det här problemet ska lösas… ( IV )