Medial framställning av
samsjuklighet
En diskursanalytisk studie om hur psykiatrisk samsjuklighet
framställs i rikstäckande tidningsartiklar.
HUVUDOMRÅDE: Socialt arbete
Abstract
Title: “Medial presentation of comorbidity - A discourse analytical study of the depiction
of psychiatric comorbidity in nationwide newspapers.
Tutor: Olov Aronson
Examiner: Magnus Jegermalm
Aim: The aim of the study is to investigate how psychiatric comorbidity (comorbidity of
addiction and mental illness) is portrayed in the Swedish media, and what effects the medial presentation may issue in.
Method: Based on a qualitative social constructionist research design, Carol Bacchi's
(2009) analysis method what´s the problem represented to be has been applied to analyze 15 newspaper articles from Swedish magazines: Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen and Svenska Dagbladet.
Results: The result presents two problem representations identified in the analyzed
material: too complex for healthcare and criminal but marginalized.
Discussion: In the study's discussion, emphasis is placed on the multifaceted connection
that exists between the identified problem representations. The problem representations are derived from discourses about what is considered to be normal in society and what is deviant and needs to be adjusted to become normal. The effects of the problem representations are also discussed relative to earlier scientific studies.
Keywords: Psychiatric comorbidity, portrayal, media, discourse analysis, effects, Carol
Sammanfattning
Titel: ”Medial framställning av samsjuklighet – En diskursanalytisk studie om hur
psykiatrisk samsjukighet framställs i rickstäckande tidningartiklar.
Handledare: Olov Aronson Examinator: Magnus Jegermalm
Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur psykiatrisk samsjuklighet (samsjuklighet i
from av missbruk och psykisk ohälsa) porträtteras i svensk media, samt vilka effekter den mediala framställningen kan antas få.
Metod: Utifrån en kvalitativ socialkonstruktionistisk forskningsdesign har Carol Bacchis (2009) analysmetod What´s the problem represented to be använts för att analysera 15 tidningsartiklar från tidskrifterna Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet.
Resultat: I resultatet presenteras två problemrepresentationer som identifieras i det
analyserade materialet: ”för komplext för vården” och ”kriminella men marginaliserade”.
Diskussion: I studiens diskussion betonas det flerdelade samband som finns emellan de
identifierade problemrepresentationerna. Problemrepresentationerna härleds till diskurser kring vad som anses vara det normala i samhället samt vad som är avvikande och behöver vårdas för att bli normalt. Även vilka effekter problemrepresentationerna bär med sig undersöks i förhållande till tidigare forskning.
Nyckelord: Psykiatrisk samsjuklighet, framställning, media, diskursanalys, effekter, Carol
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 1
1.1 Problemformulering ... 1
2 Syfte och frågeställning ... 2
3 Bakgrund ... 2
3.1 Begreppsdefinitioner ... 3
3.1.1 Psykiatrisk samsjuklighet – missbruk i kombination med psykisk ohälsa ... 3
3.1.2 Missbruk och beroende ... 3
3.1.3 Psykisk ohälsa ... 4
3.2 Psykiatrisk samsjuklighet ... 4
3.2.1 Förklaringsmodeller ... 5
3.2.2 Psykiatrireformen och missbruksutredningen ... 6
3.3 Det svenska medielandskapet ... 7
3.4 Litteraturöversikt ... 8
3.4.1 Medial framställning av psykisk ohälsa ... 9
3.4.2 Medial framställning av missbruk ... 10
3.4.3 Framställning av missbruk och psykisk ohälsa – attityder och stigmatisering ... 11
4 Teoretisk bakgrund ... 13
4.1 Socialkonstruktionistiska antaganden ... 13
4.2 Diskursanalys ... 15
4.3 What´s the problem represented to be - ansatsen ... 16
4.3.1 Problemrepresentation ... 17
4.3.2 WPR-ansatsens analysverktyg ... 18
5 Metod ... 21
5.1 Datainsamling och urval ... 21
5.2 Analysmetod ... 23 5.2.1 Genomförande av analysen ... 23 5.3 Studiens tillförlitlighet ... 27 5.3.1 Begränsningar ... 28 5.4 Forskningsetik ... 29 6 Resultat ... 30
6.1 Problemrepresentation - För komplext för vården ... 30
6.2 Problemrepresentation - Kriminella men marginaliserade ... 33
7 Diskussion ... 35
7.1 Analys av problemrepresentationerna... 35
7.2 Problemrepresentationerna i förhållande till tidigare forskning ... 38
7.2.1 För komplext för vården ... 38
7.2.2 Kriminella men marginaliserade ... 41
7.2.3 Konklusion ... 42
7.4 Metoddiskussion ... 43
7.4.1 Socialkonstruktionistiska antaganden ... 44
7.5 Relevans för socialt arbete ... 45
7.5.1 Vidare forskning ... 45
Litteraturförteckning ... 47
Bilagor ... 53
Bilaga 1. Första urvalet av tidningsartiklar ... 53
Bilaga 2. Andra urvalet av tidningsartiklar ... 55
1 Inledning
European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction (EMCDDA, 2020) fastställer i sin senaste rapport att Sverige har den högsta dödligheten i Europa till följd av missbruk. Majoriteten av individerna med missbruksproblematik, lider även av psykisk ohälsa. Samsjuklighet i form av missbruk eller beroende i kombination med psykisk ohälsa bedöms således vara ett utbrett samhällsproblem, där socialtjänsten samt hälso- och sjukvården idag bär ett gemensamt huvudmannaansvar (Socialstyrelsen, 2019). Aktuell studie syftar till att undersöka hur samsjuklighet i form av missbruk och psykisk ohälsa (härefter titulerat psykiatrisk samsjuklighet) konstrueras som ett socialt problem i svensk media. Media kan förstås som den viktigaste informationskällan för allmänheten i syfte att förmedla kunskap om tillstånd som vi inte själva har erfarenhet av (Weibull & Wadbring, 2020; McCombs, 2006), som påverkar individers föreställningar och samhällsförståelse (Boréus & Bergström, 2018).
1.1 Problemformulering
Studien vilar på socialkonstruktionistiska antaganden om språkets betydelse för vilken kunskap som anses som giltig under en viss tidperiod i en viss kontext. Språket antas konstruera den sociala verkligheten och är inte enbart ett verktyg för att beskriva den (Bryman, 2018). Hur psykiatrisk samsjuklighet framställs medialt bidrar till konstruktionen av det sociala problemet, som kommer att få betydelse för hur problemet hanteras (Bacchi, 2009) och således det sociala arbetets organisering. Utifrån socialkonstruktionismen som övergripande teoretiskt ramverk, så genomförs en diskursanalys av medialt material i form av rikstäckande tidningsartiklar. Den diskursanalytiska inriktning som influerat studien är Carol Lee Bacchis ansats what´s the problem represented to be (WPR-ansatsen). Centralt för analysarbetet är WPR-ansatsens huvudsakliga begrepp: problemrepresentationer (Bacchi, 2009). Problemrepresentationerna konstrueras genom diskurser, som i sin tur påverkar vår förståelse för omvärlden. Analysarbetet syftar till att identifiera framträdande problemrepresentationer för att bringa förståelse för hur psykiatrisk samsjuklighet som socialt problem konstrueras medialt. Problemrepresentationer härleds till lösningar som anges för sociala problem, och de lösningar som uppmärksammas i media påverkar allmänhetens stöd för politiska interventioner, som inverkar på vilka åtgärder och insatser som prioriteras. McCombs (2006) framhåller att forskning om effekterna av medias
rapportering ger stöd för kognitiva varseblivnings- och påverkansprocesser på individnivå, som föregår själva åsiktsbildandet. Det i sin tur formar samhället på makronivå. Medias framställning av det sociala problemet resulterar således i konsekvenser på individnivå, genom att vissa grupper gynnas eller missgynnas av ett särskilt etablerat språkbruk. Psykiatrisk samsjuklighet är ett utbrett samhällsproblem som uppmärksammats mer på senare år. Genom att undersöka hur psykiatrisk samsjuklighet framställs medialt bidrar studien med att synliggöra rådande problemrepresentationer. Analys av porträttering av psykiatrisk samsjuklighet genererar en ökad förståelse av det sociala problemet för yrkesverksamma inom socialt arbete, samt genererar en bredare förståelse för vilka möjligheter som finns för att förändra det. Studien bidrar även till att påvisa en uppfattning, bestående av negativa attityder och stigmatisering, hos allmänheten vilken tenderar att påverka samhällsdebatten och vidare politiska beslut. I Sverige är det svensk lagstiftning som till största delen styr det sociala arbetet varpå allmänhetens uppfattning indirekt påverkar vilka lösningar som prioriteras och förstås som önskvärda inom socialt arbete.
2 Syfte och frågeställning
Med utgångspunkt i tidningsartiklarnas rapportering, är syftet med studien att undersöka hur psykiatrisk samsjuklighet framställs medialt, i rikstäckande tidningsartiklar. För att analysera den mediala framställningen har författarna influerats av Carol Lee Bacchis teoretiska och metodologiska ansats what´s the problem represented to be, med tonvikt på problemrepresentationer. Studien har också som ambition att, tillsammans med tidigare forskning, resonera kring vilka effekter de identifierade problemrepresentationerna kan antas generera. För studiens syfte har en frågeställning formulerats:
Vilka problemrepresentationer identifieras i rikstäckande tidningsartiklars framställning av psykiatrisk samsjuklighet?
3 Bakgrund
Inledningsvis så introduceras centrala begrepp av relevans för studien med övergripande förklaringar, samt redogörelser för hur begreppen kommer att användas i aktuell studie. Dessa begrepp är psykiatrisk samsjuklighet, missbruk/beroende och psykisk ohälsa. Därefter
presenteras psykiatrisk samsjuklighet utifrån aktuell lagstiftning, statistiska mätningar och förklaringsmodeller. En historisk tillbakablick med avstamp i 1995 års psykiatrireform ges i syfte att kontextualisera dagens huvudmannaskap för socialtjänst och hälso- och sjukvård. Sedan följer en kort presentation av det svenska medielandskapet för att kontextualisera medias samhällsposition idag. Bakgrunden avslutas med en litteraturöversikt över tidigare forskning.
3.1 Begreppsdefinitioner
3.1.1 Psykiatrisk samsjuklighet – missbruk i kombination med psykisk ohälsa Samsjuklighet, eller komorbiditet på fackspråk, innebär att en individ uppfyller diagnostiska kriterier, enligt International Classification of diseases (ICD) eller Diagnostic and Statistical manual of mental disorders (DSM), för två eller flera sjukdomar samtidigt (SOU, 2011:35). I aktuell studie görs avgränsning till samsjuklighet i form av missbruk eller beroende i kombination med psykisk ohälsa eller sjukdom, vilket Alborn (2012) definierar som psykiatrisk samsjuklighet. Begreppet psykiatrisk samsjuklighet kommer att användas genomgående i arbetet då denna form av samsjuklighet åsyftas.
3.1.2 Missbruk och beroende
I Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) (SoL) är begreppen ”missbruk” och ”missbrukare” inte definierade, men enligt Socialstyrelsen (2019) så syftar begreppen inom socialtjänsten vanligen på de negativa sociala, fysiska och psykiska konsekvenser som bruk av alkohol och andra droger kan medföra. Definitioner och termer för att ha ett problematiskt förhållande till alkohol och narkotika varierar och har olika betydelse utifrån verksamhet och yrkesgrupp. Inom det medicinska området härleds begreppet till diagnossystemen i ICD och DSM, vilket också är utgångspunkten för Socialstyrelsens riktlinjer. Folkhälsomyndigheten (u.å.) specificerar fem sorters missbruk som myndigheten arbetar med att förebygga för att minska ohälsa i den svenska befolkningen, varav två är föremål för aktuell studie; alkoholmissbruk och narkotikamissbruk.
3.1.3 Psykisk ohälsa
Folkhälsomyndigheten (2021) definierar psykisk ohälsa som ett samlingsbegrepp för flera tillstånd men av olika svårighetsgrad. Hit hör psykiatriska tillstånd som delas in i två huvudgrupper: (1) psykiska sjukdomar och syndrom samt (2) neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Tillhörande är också psykiska besvär vars sjukdomsbild inte är tillräckligt komplex för att uppfylla kriterier för en psykiatrisk diagnos. I aktuell studie har ingen avgränsning för specifika psykiatriska tillstånd gjorts, utan samlingsbegreppet psykisk ohälsa används genomgående.
3.2 Psykiatrisk samsjuklighet
Individer med psykiatrisk samsjuklighet är en av samhällets mest utsatta grupper (SOU 2020:68), med större behov av slutenvård och med åtta gånger högre dödlighet än bland normalbefolkningen (Alborn, 2012). Vårdbehovet för individer med psykiatrisk samsjuklighet är oftast flerdelat och varierande, vilket kräver insatser från olika vårdgivare. Socialtjänsten har tillsammans med hälso- och sjukvården ett gemensamt ansvar för individer med psykiatrisk samsjuklighet (Socialstyrelsen, 2019). Huvudmannaansvaret för individer med missbruksproblematik åligger socialtjänsten enligt 5 kap 9-9a §§ SoL samtidigt som sjukvården bär huvudmannaansvaret för behandling av psykisk ohälsa enligt 2 kap 1 § hälso- och sjukvårdslag (SFS 2017:30) (HSL). Socialtjänsten har däremot det yttersta ansvaret för att enskilda får den hjälp och det stöd som de är i behov av (2 kap 1 § SoL). De professioner som arbetar med patientgrupper av psykiatrisk samsjuklighet har i regel specialiserad utbildning inom ett område: som socialt arbete, medicin eller psykologi. Det resulterar i att patienter med samsjuklighet tenderar att skickas fram och tillbaka mellan psykiatrisk vård och missbruksvård, utan fullgod bedömning eller behandling. Det är inte ovanligt att dessa patienter även lider av kroppsliga sjukdomar och andra sociala problem, där bostad- och sysselsättningsproblem, isolering och hemlöshet, i kombination med svaga sociala nätverk förvärrar levnadssituationen för denna grupp (EMCCDA, 2020).
I 2019 års kartläggning av psykiatrisk samsjuklighet, rapporterar Socialstyrelsen att mer än hälften av de individer som år 2017 vårdades för intag av beroendeframkallande substanser inom specialiserad öppen- eller slutenvård, även fick vård för en eller flera psykiatriska diagnoser. Exakta siffror är 52 procent av männen och 64 procent av kvinnorna. År 2011 beräknades missbruksproblematikens omfång för kriminalvårdens klienter uppgå till minst
70% (SOU 2011:35). Inom sluten missbruksvård beräknas 60 procent av patienterna uppfylla kriterier för psykiatrisk diagnos och nästan 40 procent av kvinnorna samt 25 procent av männen har vid något tillfälle även vårdats enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (SFS 1991:1128) (LVM) (SOU 2020:68). EMCCDA (2015) bekräftar den höga förekomsten av psykisk ohälsa hos individer med missbruksproblem. De visar vidare på det faktum att psykiatrisk samsjuklighet resulterar i hög andel akutinläggningar och psykiatriska sjukhusvistelser, samt en högre frekvens av självmord. Samband mellan psykiatrisk samsjuklighet och våldsamt eller kriminellt beteende, samt psykosociala funktionsnedsättningar (exempelvis hemlöshet och arbetslöshet) påvisas också i rapporten.
3.2.1 Förklaringsmodeller
Det finns flera olika förklaringar till hur psykiatrisk samsjuklighet uppstår, men oavsett hur det uppstår är kombinationen mycket vanlig. Anledningen till den höga förekomsten av psykiatrisk samsjuklighet går att förstå mot bakgrund av minst fyra olika förklaringsmodeller. Den första statuerar att beroende och psykisk ohälsa samexisterar med varandra på grund av gemensamma riskfaktorer. Den andra understryker att beroende är en konsekvens av självmedicinering mot redan existerande psykisk ohälsa. Den tredje hävdar att bestående psykisk ohälsa är en konsekvens av beroende. Den fjärde menar på att temporär psykisk ohälsa existerar som konsekvens av abstinens eller intoxikation av ett beroende (EMCDDA, 2015). Individer med psykiatrisk samsjuklighet är en heterogen grupp med stort varierande behov av vård och stöd, avhängigt vilka substanser och i vilken omfattning dessa brukas samt beroende på vilken form av psykisk ohälsa som är aktuell (Socialstyrelsen, 2019). Psykiatrisk samsjuklighet i form av depression, ångest och personlighetsstörningar är mest förekommande, enligt Alborn (2012). Alborn redogör för flertalet studier som visar på att alkohol- och narkotikaproblem samvarierar med förekomsten av psykiatrisk sjukdom. Det innebär att desto mer omfattande missbruk eller beroende en individ har desto högre förekomst av psykiatrisk problematik har individen. Herlofsson (2014) poängterar vikten av att behandlingsinsatser riktas mot att bearbeta den primära problematiken. För att exemplifiera beskriver Herlofsson hur samsjuklighet kan fungera utifrån fallet att en individ med primär ångeststörning använder alkohol som ångestdämpande medel, som i sin tur resulterar i depression.
3.2.2 Psykiatrireformen och missbruksutredningen
Psykiatrireformen är en övergripande strategi för den svenska psykiatriska vården och trädde i kraft år 1995. Reformen instiftades med utgångspunkt i idéer om normalisering av livsvillkor för individer med psykisk ohälsa. Målsättningen var ett integrerat samhälle, där genomgripande nedläggning av psykiatriska slutenvådsinstitutioner genomfördes. Ansvaret för vård, boende, sysselsättning och samordning av insatser för individer med allvarlig psykisk ohälsa övergick från landstingen (idag regionerna) till kommunerna. Psykiatrireformen kan förstås mot bakgrund av en utbredd kritik mot dåtidens psykiatriska vård, med hänsyn till medborgerliga rättigheter. Individer med psykisk sjukdom kunde fram tills 1989 bli omyndigförklarade, vilket innebar förlust av rösträtt och handhavande över personlig egendom (Topor et al., 2019).
Den svenska missbruks- och beroendevården har rötter i den svenska fattigvården och kommunerna har idag, precis som då, det främsta huvudmannaansvaret. Den lagstiftning som reglerar missbruks- och beroendevården är ursprungligen utformad för individer med alkoholproblematik. Vården har traditionellt varit övergripande orienterad mot psykosociala stöd- och behandlingsinsatser, men utvidgades till att inbegripa medicinska insatser efter narkotikans intåg i Sverige på 1960-talet (SOU 2011:35). En översyn av det svenska vårdsystemet för missbruk och beroende påbörjades 2008 (dir. 2008:48; SOU 2011:35) med målsättningen att skapa en kunskapsbaserad missbruks- och beroendevård med utgångspunkt i den enskildes behov. 2008 års översyn refereras till som Missbruksutredningen, och innebär att lagstiftning sågs över i syfte att tydliggöra ansvarsfördelningen och stärka samverkan för att bättre tillgodose vårdbehov, stöd och behandling genom dagens huvudmän: socialtjänst och hälso- och sjukvård (prop. 2012/13:77). I slutbetänkandet år 2011 (SOU 2011:35) poängterades vikten av förändrad lagstiftning med utgångspunkt i samhällsutvecklingen. Bland annat ny kunskap, förändrad organisering, samt ökad omfattning av dolt missbruk eftersom vården under denna tidpunkt enbart når en av fem med boendeproblem och då främst individer med en långt gången social problematik. En utbredd förekomst av psykiatrisk samsjuklighet identifierades, med slutsatsen att andra medicinska insatser krävs. Även kritik mot tvångsvårdslagstiftningarna, utifrån brister i innehåll, rättssäkerhet och kompetensbrist hos personal framfördes. Kravet på samordning mellan huvudmännen grundade sig främst i en uppfattning att bristande kontinuitet och samordning leder till försämrade behandlingsresultat.
Sammanfattningsvis så har ansvarsfördelningen och samverkan mellan kommun och region för individer med psykisk ohälsa, samt för individer med missbruk och beroende, förtydligats genom lagstiftning under de senaste decennierna. Flera utredningar och rapporter har dock konstaterat att dessa bestämmelser och samverkansverktyg inte har gett avsedda resultat (SOU 2020:68). Socialstyrelsen (2019) påvisar en ihållande oklarhet för instanserna då reglerande lagstiftning är ramlagar, det vill säga öppna för tolkning, exempelvis utifrån kostnadsansvar samt vem som bär ansvaret för att tillhandahålla specifika insatser. Påföljande konsekvenser som uppdagas är de stora skillnaderna i organisering och utbud av vård- och behandlingsinsatser mellan landets olika kommuner och regioner. Följaktligen riskerar många individer med psykiatrisk samsjuklighet att inte tillhandahållas adekvat samordnad vård, vilket försvårar behandlingsprocessen och riskerar att stjälpa individens motivation. År 2020 beslutade regeringen att en utredning kring samordnade insatser vid psykiatrisk samsjuklighet ska genomföras (SOU 2020:68). Utredningen planeras att presenteras senast under hösten 2021. Uppdraget syftar till att skapa förutsättningar för att individer med psykiatrisk samsjuklighet erbjuds en behovsanpassad och patientcentrerad vård. En väsentlig punkt i utredningen är huruvida en gemensam huvudman och en gemensam tvångslagstiftning ska ersätta nuvarande organiseringsform och lagstiftning.
3.3 Det svenska medielandskapet
Det svenska medielandskapet har, enligt Weibull och Wadbring (2020) historiskt präglats och präglas än idag av dagspressens stora spridning, en stark public service inom radio och tv, en professionell journalistkår samt av ett statligt ansvar att stödja, men ej styra, medierna. De övergripande målen med mediepolitiken är att skapa förutsättningar för fri åsiktsbildning och fritt utbyte av idéer, samt skapa reella möjligheter att granska olika företeelser och verksamheter i samhället. Nyheterna som sprids anses också vara sammanlänkat med samhällets sociala, politiska och ekonomiska karaktär - vad som blir nyheter beror på tidsålder, kontext och kultur. En omfattande tidningsspridning i Sverige och de övriga nordiska länderna förstås utifrån en långvarig demokratisk tradition i kombination med en måttlig polarisering mellan olika samhällsgrupper. Således påverkar ekonomiska och sociala klyftor hur medievanorna ser ut, särskilt med utgångspunkt i nyhetsmedierna. Med högre segregering i ett samhälle är även spridningen av
mediekonsumtionen högre. Vilket är en utveckling som kan identifieras under de senaste åren (Weibull och Wadbring, 2020).
Weibull och Wadbring (2020) poängterar också att de nyheter som hamnar på dagordningen, aldrig kan vara representativta för verkligheten eftersom rapportering om allt som sker är omöjligt. Objektivitet är således inte möjligt att uppnå - det är subjektivt att välja vad som rapporteras om. Av vikt är även McCombs (2006) slutsats om att de frågor som media belyser, tenderar allmänheten att uppfatta som viktiga samhällsfrågor. Weibull & Wadbring (2020) redovisar ett generellt stort förtroende bland den svenska befolkningen för de etablerade mediekanalerna. Både traditionella- och sociala medier har stor betydelse för det moderna samhällets sätt att fungera. Till traditionella medier räknas dagspress, radio och tv i sin ursprungliga publiceringsform samt online men med en organisation bakom sig. Trots sociala mediers framfart under 2000-talet anses de traditionella medierna än idag vara huvudkällan till journalistiken (Weibull & Wadbring, 2020), och innehar fortfarande en mycket viktig roll för nyhetsförmedlingen och samhällsdebatt (Ahlquist & Borglund, 2017). På grund av tekniska framsteg finns det idag också större möjligheter för traditionella medier att nå ut till fler läsare (Weibull & Wabring, 2020). Alquist och Borglund (2017) betonar etiska aspekter med medias maktposition i samhället, utifrån att journalistikens grundpelare: sanning, transparens och samhällsansvar, måste upprätthållas. Dock så poängterar författarna att journalistiken inte bär ansvaret för de konsekvenser som rapporteringen för med sig – om hänvisning till allmänintresset kan fastställas.
3.4 Litteraturöversikt
Syftet med aktuell studie är att undersöka hur psykiatrisk samsjuklighet framställs medialt. Genom att presentera tidigare forskning om medial framställning av psykisk ohälsa och missbruk, ämnar författarna redogöra för hur forskningsläget ser ut i relation till aktuell studies syfte. Önskvärt hade varit att presentera studier som visar på hur psykiatrisk samsjuklighet framställs diskursivt i media. Men utifrån författarnas kännedom har inga sådana forskningsstudier, varken nationella eller internationella, kunnat hittats. Sökningar i databaser på hälsotillstånden missbruk och psykisk ohälsa var för sig, i kombination med medial framställning, har därför genomförts. I litteraturöversikten redogörs det följaktligen för kunskapsläget av medial framställning av psykisk ohälsa och medial framställning av
missbruk. Avslutningsvis presenteras forskning kring attityder och stigmatisering, gentemot individer med psykisk ohälsa eller missbruk, med utgångspunkt i framställningen av sjukdomstillstånden.
3.4.1 Medial framställning av psykisk ohälsa
Flertalet forskningsstudier (Liljekvist et al., 2019; Stuart, 2006; Riles, 2020; Ma, 2017) visar på att medias skildring av individer med psykisk ohälsa är felaktig, negativ eller överdriven. Av vikt är även det faktum att individer med psykisk ohälsa mycket sällan skildras genom att själva få komma till tals (Nairn & Coverdale, 2005). Nairn och Coverdale genomförde en kvalitativ diskursanalys med ett urval på 600 tidningsartiklar, där endast 0,8% (fem stycken) av artiklarna rapporterade erfarenheter från individer med psykisk ohälsa i första person.
Med utgångspunkt i en svensk kontext genomförde Liljekvist et al., (2020) en innehållsanalytisk studie av psykiatrisjuksköterskors uppfattning om medial framställning av psykisk ohälsa. Resultatet konstaterar att psykiatrisjuksköterskorna upplever medias skildring som negativ, ofullständig utifrån ett helhetsperspektiv av psykiatrisk omvårdnad samt med alltför stor vikt på det medicinska perspektivet. Studiens slutsats, att psykiatrisjuksköterskors kunskap och expertis bör ges mer utrymme i offentlig rapportering, påvisar också en brist av pålitliga källor om psykisk ohälsa i medial rapportering. Även Stuart (2006) rapporterar felaktiga och överdrivna mediala skildringar av psykisk ohälsa och behandlingsmetoder. Stuart redogör också för att barnprogram framställer individer med psykisk ohälsa som farliga och oberäkneliga, vilket antas leda till att barn tidigt socialiseras in i negativa uppfattningar om dessa grupper. Stuart redogör för hur media skapar en felaktig grund för stigmatisering - men att medier har möjlighet att skildra psykisk ohälsa mer verklighetstroget för att minska stigmatisering, vilket även Ma (2017) framlägger bevis för. I Mas (2017) litteraturöversikt av medias framställning av psykisk ohälsa, redovisas slutsatsen att media fortfarande skildrar psykisk ohälsa negativt med utbredd stigmatisering som konsekvens. Dock så framför Ma att diskussioner kring psykisk ohälsa, exempelvis på sociala medier, tenderar att vara objektiva och informativa vilket kan förbättra allmänhetens kunskap om psykisk ohälsa och minska stigma. Dock så erkänner Ma nyhetsmedier störst inflytande på allmänna uppfattningar.
I en italiensk kvantitativ studie (Carpiniello et al., 2007) analyserades 2279 tidningsartiklar om våldshandlingar, i syfte att identifiera framträdande mönster i hur dessa handlingar skildras när de attribueras individer med psykisk ohälsa. Resultatet visade på en användning av betydligt fler antal ord och bilder, samt ett mer stigmatiserande språk. Forskarna identifierade också tidningsartiklar där gärningspersonen tillskrevs psykisk ohälsa, trots att gärningsmannen ännu inte var identifierad. Carpiniello med kollegor drar slutsatsen att skribenterna av tidningsartiklarna baserar sina formuleringar på övertygelser/fördomar, snarare än evidensbaserad kunskap. Att tidningsartiklar som skildrar våldsbrott utelämnar information om att majoriteten med psykisk ohälsa varken är kriminella eller våldsamma, samt att de flesta psykiatriska diagnoser inte är riskfaktorer för våld, påtalar Nairn et al., (2006). Nairn med kollegor genomförde en longitudinell diskursanalys i syfte att undersöka intertextualitet (inbördes samband mellan dokument) i medias skildring av våldsbrott. Resultatet visar på att bilder, ordval och sidlayouter gjorde efterföljande skildring mer hotfull, vilket förstärkte upplevelsen av hot om våld eller brott i samband med psykisk sjukdom.
En betydande del av rapportering om Schizofreni eller missbruksproblematik kopplas till kriminella frågor i australiensisk media, enligt Francis et al., (2005). Francis och kollegor utforskar medias skildring av psykisk ohälsa utifrån ett kvantitativt tillvägagångssätt, med ett första urval på 13 389 tidningsartiklar (därefter analyserades 10% genom ett stratifierat slumpmässigt urval). I mer än 25% av materialet definierades inte vilken psykisk sjukdom som åsyftades, medan depressionssjukdomar var överrepresenterade då psykiatriska tillstånd specificerades. Francis och kollegor hävdar att resultatet inte ger en adekvat representation av verkligheten, då ångestsyndrom generellt är mer utbrett i den australienska befolkningen. Deras analysarbete påvisade även att en betydande del av informationen om behandlingsfrågor var vilseledande för allmänheten, samt att informerande detaljer kring orsaker, symptom, behandling och prognos enbart uppgavs i en minoritet av medierna.
3.4.2 Medial framställning av missbruk
Studier om medial framställning av missbruk är utifrån sökningar i databaser få jämfört med forskning som behandlar psykisk ohälsa. Nielsen och Bonn (2008) genomför en kvantitativ studie, baserat på årligen genomförda statliga enkäter i USA från 1975–2004,
där individers inställning till finansiering av samhällstjänster för narkotikamissbruk anses påverkas av hur det exponeras i media. Resultatet påvisar samband mellan högre exponering av narkotikamissbruk med allmänhetens uppfattning om att finansieringen till problematiken är för låg, och detta oberoende av vilket statlig regent som vid tillfälle har makten. Forskarna menar att deras resultat ger en ökad evidens för att sociala problem är socialt konstruerade - och att media är en viktig aktör i den processen.
Kilgo och Midberry (2020) undersöker vilken vinkel som media väljer att måla upp opioidkrisen i USA ifrån, samt hur detta påverkar konsumenter. Studien är en kvantitativ innehållsanalys baserad på data i from av Facebook inlägg gällande opioidkrisen, inhämtat från väl etablerade nyhetsredaktioners Facebookkonton. Resultatet visar att media till större del väljer att skriva om krisen med inriktning på lösningar, snarare än de risker som krisen innebär. Studien visar att de inlägg som skildrar lösningar uppmärksammas mer i befolkningen, samt att allmänhetens engagemang i frågan verkar öka. Forskarna presenterar också att “vita” personer får en betydligt större plats i narrativa inlägg gällande krisen än vad “svarta” får, vilket bekräftar forskarnas hypotes. Kilgo och Midberry undersöker även om det är medialt uppmärksammande av samhällsproblem som bidrar till politiska aktioner mot dessa grupper, eller om det är statligt uppmärksammande och politiska aktioner av ett specifikt samhällsproblem som får media att skildra samhällsproblemet. Resultatet påvisar att medierna började uppmärksamma problematiken med opioider efter att dåvarande president Donald Trump uttalade opioidkrisen som en statlig hälsokris.
3.4.3 Framställning av missbruk och psykisk ohälsa – attityder och stigmatisering
Barry et al. (2014) genomförde en webbaserad nationell enkätundersökning med ett urval på 709 individer, där allmänhetens attityder gentemot individer med missbruksproblematik och psykisk ohälsa jämförs. Attityder mättes genom enkätfrågor utifrån stigma och diskriminering, samt allmänna uppfattningar om behandlingseffektivitet och politiskt stöd för insatser riktade mot båda dessa grupper. Resultatet visar på betydligt mer negativa åsikter gentemot individer med missbruksproblematik jämfört med psykisk ohälsa. Att individer med missbruksproblematik stigmatiseras i högre grad, än individer med psykisk ohälsa eller fysiska funktionsnedsättningar, har tidigare även påvisats av Corrigan et al., (2009). Två av slutsatserna som Barry et al., 2014 redovisar är att narkotikamissbruk ofta
behandlas som en underkategori till psykisk ohälsa, samt att åtskilda offentliga åsikter om dessa grupper kan kräva olika tillvägagångssätt i syfte att reducera stigmatisering.
Rey et al., (2019) baserar sin kvantitativa undersökning på samma enkätfrågor om attityder som Barry et al., (2014), men undersökningspopulationen är istället verksamma beteendeanalytiker. Forskarnas avsikt med undersökningspopulationen grundas i uppfattningen att professionen bör förstå missbruk och psykisk ohälsa som likvärdiga sociala problem, utifrån likartade biologiska- och sociala orsaksfaktorer. Resultatet visade dock inte på detta, då signifikant mer negativa attityder gentemot individer med missbruksproblematik identifierades. Både utifrån aspekter som rör stigma, diskriminering, behandlingsmetoder och politiska riktlinjer. McGinty et al., (2015) redogör dock för potential att påverka allmänhetens attityder gentemot behandlingseffektivitet och sociala insatser, utifrån ett vinjettbaserat randomiserat experiment med ett urval på 3940 deltagare. Forskarna hävdar utifrån experimentet att medial skildring av individer med framgångsrikt behandlad psykisk ohälsa eller narkotikamissbruk bedöms som en lovande strategi för att förbättra allmänhetens tilltro till behandlingsarbete, samt för att minska stigma och diskriminering mot dessa grupper.
Även Ritterfield & Jin (2006) har utifrån en experimentell metod, inriktad på Schizofreni, undersökt hur framställningen påverkar stigmatisering samt kunskap om psykiatriska diagnoser. Resultatet påvisar att ökad kunskap om Schizofreni inte nödvändigtvis reducerar stigmatisering. Dock så förändrades deltagarnas uppfattning om Schizofreni som bidragande faktor till våldsamt och aggressivt beteende, från 99% till 31%, då deltagarna fått se experimentets informationsvideo och filmklipp om diagnosen.
Med utgångspunkt i forskning som statuerar medias inflytande på attityder, genomförde Riles (2020) ett datorbaserat experiment, med syftet att skapa en modell för medias påverkan på individers beteenden som följer av negativa attityder. Experimentets 646 deltagare fick se klipp ifrån filmer som visade olika former av psykisk ohälsa och därefter svara på enkätfrågor. Forskarna baserade sin modell på tre teorier: ”media priming theory”, ”expectation-value theory” och ”the reasoned action approach”, i syfte att förstå olika psykologiska mekanismer som inverkar negativt på individens intentioner till sociala interaktion. Resultatet visar på att vissa mönster av mediekonsumtion influerar olika sociala uppfattningar, men deras modell stödjs enbart delvis, eftersom filmklippen även påvisade ökande positiva attityder gentemot individer med psykisk ohälsa. Slutsatser som denna
dagsaktuella studie gör är att det krävs mer forskning kring komplexa orsakssamband mellan attityder och sociala uppfattningar med faktiskt beteende.
4 Teoretisk bakgrund
I den teoretiska bakgrunden presenteras socialkonstruktionism som övergripande teoretiskt ramverk för studien, i syfte att kontextualisera teoretiska utgångspunkter för diskursanalys och WPR-ansatsen. Studien är starkt influerad av WPR-ansatsen, en diskursanalytisk inriktning, som framhäver vikten av att undersöka hur sociala problem konstrueras i texter.
4.1 Socialkonstruktionistiska antaganden
En enda obestridlig definition av socialkonstruktionism anses inte existera, enligt Burr (2015) och Wenneberg (2001). Giddens och Sutton (2013) gör dock ett försök till att sammanfatta socialkonstruktionismens grundläggande idé. Giddens och Sutton beskriver hur perspektivet bygger på uppfattningen om att den sociala verkligheten, i olika grad, är en produkt av interaktioner mellan individer. I jämförelse med Burr (2015) och Wenneberg (2001) kan inramningen av begreppet dock upplevas till synes smalt och platt. Burr (2015) hävdar att det trots olikheter i socialkonstruktionistiska forskares beskrivningar av begreppet, finns fyra gemensamma egenskaper som går att likna med en familjär likhet i den meningen att medlemmar i samma familj skiljer sig åt i de familjeegenskaper som de har. På samma sätt finns det ingen funktion som kan sägas identifiera en socialkonstruktionistisk ställning men det går att löst resonera kring huruvida olika socialkonstruktionistiska forskare eller studier accepterar ett antal viktiga antaganden. Dessa antaganden är: (1) en kritisk inställning till självklar kunskap, (2) historisk och kulturell specificitet, (3) kunskap upprätthålls av sociala processer, (4) kunskap och social handling går samman (Burr, 2015).
En kritisk inställning till självklar kunskap innebär att det inom socialkonstruktionismen finns en misstänksamhet kring människors antaganden om hur världen verkar vara. Det betyder att den kategorisering vi människor gör för att förstå världen, exempelvis psykiskt frisk eller psykiskt sjuk, inte nödvändigtvis syftar till verkliga indelningar. Den för oss
förgivettagna indelningen förstås utifrån socialkonstruktionismen som en social konstruktion skapad genom mänsklig interaktion (Burr, 2015).
Historisk och kulturell specificitet innebär att det sätt vi människor kategoriserar och förstår välden på är beroende av tidsepok och geografisk existens. Ett exempel kan härledas till en socialkonstruktionistisk syn på psykisk ohälsa. Sandström (2019) poängterar att diagnoser inte har en objektiv existens, det vill säga huruvida individen som genom sjukvården blivit diagnostiserad faktisk är diagnosen. Sandström framhåller diagnossystemet som ett redskap i syfte att beskriva individens beteende, utifrån likheter mellan olika tillstånd. Det är således individen som upplever det verkliga tillståndet, medan observatören av individen fastställer diagnosen. Utifrån att nya kunskaper, behov och sammanhang utvecklas har diagnostiseringssystemen förändrats, både med hänsyn till vad som anses som friskt eller sjukt, antalet diagnoser och diagnoskriterier. Sammantaget så antas upplevelsen och synen på olika begrepp inte enbart vara specifika för historiska perioder och kulturer, utan också produkter av historien och kulturen, avhängigt särskilda sociala och ekonomiska förhållanden (Burr, 2015).
Kunskap upprätthålls av sociala processer härleds till att människors kunskap och gemensamma förståelseramar för omvärlden inte är naturliga i den bemärkelsen att de produceras genom en på förhand given ordning. Socialkonstruktionistiska forskare kan därav enas om att gemensam förståelse och kunskap skapas i den dagliga interaktionen mellan individer. Det är under loppet av det sociala livet som vår version av kunskap fabriceras. Forskarna lägger därför stor betoning på interaktionens alla former, men särskilt på språket. Boréus och Bergström (2018) beskriver att en essentiell utgångspunkt i socialkonstruktionismen är att vår kunskap bygger på språket, vilket innebär att språk och verklighet inte kan skiljas åt. Språket fungerar som en lins för att förstå oss själva och omvärlden. Socialkonstruktionism förnekar således en neutral eller objektiv syn på kunskap och världen, utifrån att språket inte anses kunna ge en korrekt återgivning av verkligheten.
Burr (2015) beskriver att kunskap och social handling går samman, det innebär att sociala praktiker kan producera en variation av sociala konstruktioner av händelser. För att exemplifiera beskriver Burr Temperance-rörelsen som uppdagades i USA och Storbritannien under 1800-talet. Innan rörelsen sågs individer med alkoholproblematik som ansvariga för sitt beteende och var därför klanderbara för beroendet, vilket ofta ledde till straff i form av fängelse. När Temperence-rörelsen spred sig förändrades uppfattningen
om alkoholens effekter till att inbegripa en sjukdomsaspekt. Den sociala åtgärden av beroende övergick från att hanteras med straff till att beredas vård. På så sätt går det att säga att människors konstruktioner av världen upprätthåller vissa mönster av social handling och utesluter andra (Burr, 2015).
4.2 Diskursanalys
Diskursanalys beskriver Svensson (2019) som en metod för att förstå och studera språkanvändning och dess effekter på samhället, människor och deras relationer. En vanligt förekommande inledande definition av begreppet diskurs är enligt Börjesson (2003) “ett bestämt sätt och tala om och förstå världen” (s.35). Norman Fairclough (1992:64) (citerad i Boréus & Bergström, 2018) definierar diskursers inverkan på individens förståelseramar genom att “discourse contributes to the construction of systems of knowledge and belief” (s. 209). Bergström och Ekström (2018) menar på att diskursernas effekter hänförs till hur vissa grupper missgynnas eller gynnas av ett visst etablerat språkbruk. Språket betraktas därav som meningsskapande, det konstruerar den sociala verkligheten, snarare än att enbart förstås som ett medel för att beskriva verkligheten (Bryman, 2018). Boreús och Brylla (2018) beskriver diskursers socialkonstruktionistiska inverkan på människan utifrån tre funktioner: ideationell-, relationell-, och identitetsfunktion. Ideationell funktion innebär att diskurser befäster förståelseramar för hur någonting är eller borde vara, relationell funktion innebär att diskurserna etablerar bestämda relationer mellan olika grupper, och identitetsfunktionen förklarar identiteten som konstruerad genom diskurser.
Svensson (2019) redogör för hur diskursanalys är ett teoretiskt perspektiv om språkets funktion, och samtidigt en samhällsvetenskaplig metod för att studera språkanvändning. Metoden syftar till att undersöka hur språkanvändning bidrar till att skapa, upprätthålla, utmana och rasera social ordning. Genom att studera hur de kategoriseringar av världen som tas för givna uppkommer, sprids och vidmakthålls exempelvis genom medias rapportering. Dessa kategorier förstås som nödvändiga för att tänka, agera och fördela resurser i samhället. Bryman (2018) beskriver det som att olika versioner av världen, av samhället och händelser produceras genom diskurser som påverkar människornas inre psykologiska verklighet. Diskursanalys bör även förstås som en eklektisk ansats med flertalet inriktningar (Bryman, 2018), dock med den gemensamma grunduppfattningen om
språkets konstruerande förmåga samt att konkreta diskurser anses manifesteras i texter (Boréus och Bergström 2018). Boréus och Bergström härleder diskursanalysens vanligaste syfte till ”att studera frågor förbundna med makt, till exempel hur olika kategorier av människor (…) konstrueras språkligt och hur detta kan påverka handlingsmöjligheterna för människor som kategoriseras så” (s. 25–26). Att människors handlingar möjliggörs eller begränsas utifrån rådande diskurser kan förstås utifrån begreppet subjektspositioner; diskursivt bestämda positioner för människor (Bergström & Ekström, 2018). Människan anses inte existera oberoende av rådande diskurser, utan vår uppfattning och förståelse om vilka vi är formas genom subjektspositioner som samhälleliga diskurser tillhandahåller. Subjektspositioner presenteras närmare under avsnittet om WPR-ansatsens analysverktyg (avsnitt 4.3.2).
4.3 What´s the problem represented to be - ansatsen
What´s the problem represented to be (WPR-ansatsen) är ursprungligen en teoretisk- och metodologisk ansats för policyanalys (Bacchi, 2009). Ansatsen används idag även på andra sorters textdokument än policydokument, där Bergström och Ekström (2018) framhäver ansatsens användbarhet för analys av medialt material. WPR-ansatsen grundades av den kanadensisk-australienska statsvetaren Carol Lee Bacchi, och är tydligt influerad av Michel Foucaults arbete om maktrelationer (Bergström & Ekström, 2018). Michel Foucault har influerat diskursanalytiska inriktningar genom sin omfattande forskning om språkbruk, system för kategorisering och sanningsproduktion (Svensson, 2019). Michel Foucaults centrala teoretiska ingång är enligt Börjesson (2003) relationen mellan makt och kunskap. Vad som anses vara erkänd kunskap i ett samhälle förstås konstrueras utifrån olika samhälleliga maktrelationer. Rådande maktstrukturer resulterar därför i dominerande samhälleliga diskurser. Diskurserna förstås som avgörande för de kategorier (exempelvis kategorin missbrukare), som definieras som logiska och verklighetsrepresentativa i rådande sammanhang eller tidsepok (Börjesson, 2003).
WPR-ansatsen framhäver uppfattningen om att sociala problem är socialt konstruerade. Utgångspunkten är att det aldrig finns ett varaktigt eller självklart sätt att betrakta och definiera sociala problem, och inte heller definitiva tillvägagångssätt att åtgärda dessa på (Blestas, 2012). Av vikt att notera är att WPR-ansatsen inte förnekar personligt lidande för individen som konsekvens av sociala problem, utan ifrågasätter hur sociala problem
konstrueras och upprätthålls, samt hur dessa konstruktioner får effekter på individnivå. Ansatsen menar på att inflytelserika samhällsaktörer, som regeringen och massmedia, är aktiva i konstruktionen av vad som uppfattas som ett socialt problem (i denna studie med fokus på psykiatrisk samsjuklighet). Uppfattningar skapas, upprätthålls och omdefinieras av inflytelserika samhällsaktörer när sociala problem och dess lösningar definieras offentligt. Därav besitter olika aktörer makt i hur sociala problem tolkas av allmänheten som ”sanning”, vilket påverkar hur sociala problem angrips och hur grupper av individer bemöts och behandlas (Bacchi, 2009).
4.3.1 Problemrepresentation
Intentionen med WPR-ansatsen är att analysera problemrepresentationer för att synliggöra sambandet mellan diskurser och dess samhällseffekter. Diskurser förstås som någonting mer än bara ord och tal - utan något som påverkar människors liv på ett högst konkret sätt (Bergström & Ekström, 2018). Problemrepresentation är ansatsens centrala begrepp, som syftar till att identifiera hur sociala problem konstrueras och hur denna konstruktion påverkar hur makt utövas med hjälp av riktade handlingsåtgärder. De som besitter makt i samhället antas påverka hur omvärlden uppfattas och vad som definieras som ett socialt ”problem”. Problemrepresentationerna konstrueras genom diskurser som i sin tur påverkar vår förståelse för omvärlden. Vad som uppfattas som sociala problem producerar samt reproducerar rådande samhällsnormer, vilket i sin tur befäster och konstruerar diskurser (Bacchi, 2009).
Problempresentationer tas fram genom diskurser. Begreppet diskurs är, som redan nämnt, ett svårgripbart begrepp med skiftande betydelse beroende på analytisk tradition. Bacchis definition av begreppet diskurs hänvisar inte bara till språk eller till diskursanalytisk tradition med inriktning på språkanvändning, utan förstår också diskurser som socialt producerade kunskapsramar som sätter gränser för vad som är möjligt att tala, skriva eller tänka. Till exempel, genom de sätt som begreppen psykisk ohälsa och missbruk samtalas kring skapas en form av social kunskap, som i sin tur gör det svårt att tänka eller samtala utanför de förståelseramar som etablerats. Det är dock viktigt att minnas att social kunskap inte existerar utan de uttalanden som skapat den. Socialt konstruerad kunskap förstås som väldigt kraftfulla fiktioner, då kunskapsinnehållet är allmänt accepterat och uppfattas i det närmaste som ”sanning”. Att undersöka problemrepresentationer innebär, enligt Bacchi
(2009), ett sätt att ifrågasätta olika sociala kunskapers sanningsstatus. WPR-ansatsen vilar på tre grundpelare: (1) att individer styrs av problemrepresentationer, (2) att problemrepresentationerna bör studeras snarare än det som uppfattas som ”problemet” samt att (3) problemrepresentationerna ska granskas genom att undersöka de effekter som de resulterar i (Bacchi, 2009).
4.3.2 WPR-ansatsens analysverktyg
Bacchis (2009) analysverktyg innehåller sex stycken frågor som syftar till att identifiera och analysera problemrepresentationer i forskningsmaterialet. Nedan presenteras analysfrågorna i sin helhet. Hur analysfrågorna har tillämpats i aktuell studie presenteras i metodkapitlet (avsnitt 5.2.1).
Q1: What’s the ‘problem’ (for example, of ‘problem gamblers’, ‘drug use/abuse’, ‘gender inequality’….) represented to be in a specific policy or policy proposal? (Bacchi, 2009, s. xii). Bergström och Ekströms (2018) översätter frågan till: hur representeras problematiken i ett specifikt policydokument eller policyförslag? Den första frågan avser att klargöra hur problemet framställs i forskningsmaterialet, som Bacchi benämner problemrepresenation. De viktigaste utgångspunkterna för WPR-ansatsen är att människor antas vara styrda av problemrepresentationer, som motiverar studiet av själva problemrepresentationerna – snarare än att studera det sociala ”problemet”. En grundläggande tanke inom WPR är att problemrepresentationen avspeglas i vilken lösning av problemet som anges. Det härleds till policydokuments syfte att lösa sociala problem, men där uppfattningen istället är att denna typ av publika dokument konstruerar sociala problem (Bacchi, 2009).
Q2: What presuppositions or assumptions underpin this representation of the ‘problem’? (Bacchi, 2009, s. xii). Bergström och Ekström (2018) översätter frågan till: vilka antaganden och föreställningar ligger till grund för dessa problemframställningar? Frågan syftar till att analysera de antaganden som stödjer den identifierade problemrepresenationen. Vad som tas för givet och vad som ifrågasätts eller ej, är användbara följdfrågor. Tanken med fråga två härleds till Foucaults ontologiska och epistemologiska resonemang om vad som anses vara erkänd kunskap i en viss kontext, vilket möjliggör en viss uppsättning tankestrukturer hos individen. Frågan syftar till att undersöka djupt rotade kulturella värderingar som spelar in på hur problemrepresentationer framställs i forskningsmaterialet. Här poängterar Bacchi
uppmärksammas, på grund av dess komplexitet (Bacchi, 2009). Bacchi framhäver hur policydokument och medierapportering är framställda med utgångspunkt i diskurser (som härleds till hur mening skapas).
I syfte att identifiera framträdande diskurser nyttjar Bacchi tre verktyg: binära system, koncept och kategorier. Binära system förstås genom att två indelningar är ömsesidigt uteslutande som exempelvis man-kvinna eller friskt-sjukt. Hur dessa indelningar skapas och fungerar kan ge insikt i den identifierande problemrepresentationen. Koncept beskriver Bacchi som abstrakta uppdelningar som kan variera i betydelse för olika individer, exempelvis koncepten hälsa och välfärd. Kategorier, exempelvis psykisk sjuka, unga eller kriminella bör undersökas utifrån tanken om att kategorierna ger mening till problemrepresentationerna. De kategorier som används i syfte att gruppera människor anses påverka politiken samt hur människor förstår sig själva och andra. Bacchi utvecklar detta resonemang genom fråga fyra och fem; hur problem presenteras antas påverka människors uppfattning av problemet och såldes hur människor behandlas, som följaktligen inverkar på människors självuppfattning (Bacchi, 2009).
Q3: How has this representation of the ‘problem’ come about? (Bacchi, 2009, s. xii). Bergström och Ekströms (2018) översättning: hur har denna problemrepresentation uppstått? Fråga nummer tre ämnar undersöka hur problemrepresentationen har uppkommit, exempelvis genom att identifiera olika vägval av specifika politiska beslut som gjorts. Frågan fokuserar på de processer som lett fram till nuvarande problemrepresentation och på de maktrelationer som möjliggjort denna utvecklingsprocess. Under denna fråga problematiserar Bacchi även statistiska siffror som redovisas med utgångspunkt i varför just dessa siffror anses avspegla verkligheten och varför dessa ges företräde framför andra statistiska mätningar (Bacchi, 2009).
Q4: What is left unproblematic in this problem representation? Where are the silences? Can the ‘problem’ be thought about differently? (Bacchi, 2009, s. xii). Översättning av Bergström och Ekström (2018): vad lämnas oproblematiserat och vilka lösningar blir därav perifera utifrån dessa framställningar? Kan problemet definieras annorlunda? Fråga fyra syftar till att identifiera vad som utelämnas i relation till problemrepresenationen. Analys av binära system (som presenterades i fråga två) kan ge stöd åt kritisk granskning av hur dessa förenklingar av indelningar förvränger vissa (sociala) problem. Denna ingång kan också visa på perspektiv som exkluderas, eller som blir perifera gentemot de perspektiv som lyfts fram. Frågan
härleds också till de effekter som problemrepresentationen ger upphov till (fråga två och fem), utifrån grundtanken att alla problemrepresentationer genererar konsekvenser för enskilda individer (Bacchi, 2009).
Q5: What effects are produced by this representation of the ‘problem’? (Bacchi, 2009, s. xii). Översättning av Bergström & Ekström (2018): vilka effekter möjliggörs genom denna problemdefinition?Fråga fem appliceras i syfte att identifiera och analysera effekterna av problemrepresentationerna, med målet att undersöka hur dessa gynnar eller missgynnar vissa grupper. Effekterna bör granskas utifrån tre infallsvinklar: diskursiva effekter, effekter på subjektsprocessen och upplevda effekter. Diskursiva effekter härleds till gränser för vad som är möjligt att tänka och uttrycka i tal och skrift. Dessa begränsningar antas utesluta alternativa lösningar och negligera andra sociala förklaringsmodeller. Effekter på subjektsprocessen syftar till hur individens subjektivitet och syn på andra medmänniskor skapas genom diskurser. Uppfattningen är att diskurser gör den sociala världen begriplig, som i sin tur möjliggör ett visst antal subjektspositioner. Subjektspositioner förstås här som vår uppfattning om oss själva i relation till andra, och synen på andra i relation till oss själva. Exempel på denna form av uppdelning är psykisk sjuk – psykiskt frisk, som fastslår önskvärt beteende i samhället vilket kan få stigmatiserande konsekvenser för grupper vars beteende anses som oönskat. En viktig aspekt som Bacchi poängterar här är även att problemrepresentationen ofta antyder vem eller vilka som är ansvarig för problemet. Utifrån ovanstående exempel med psykisk ohälsa påverkar indikationer om ansvar i sin tur hur dessa individer uppfattar sig själva. Den tredje infallsvinkeln, upplevda effekter, syftar till vad som antas påverka individen med utgångspunkt i materiella konsekvenser. Exempelvis tillgången på resurser och vilka medel som avsetts för olika välfärdskategorier (Bacchi, 2009).
Q6: How/where has this representation of the ‘problem’ been produced, disseminated and defended? How has it been (or could it be) questioned, disrupted and replaced? (Bacchi, 2009, s. xii). Översättning av Bergström och Ekströms (2018) översättning: Hur/var har denna framställning av ”problemet” producerats, spridits och försvarats? Hur har/kan det ifrågasatts, förändrats och ersättas? Den sista frågan syftar till att kartlägga vart problemrepresentationen produceras och hur de når ut till tilltänkt publik. Frågan bör förstås som utveckling av fråga tre, och fokuserar på de processer som frambringar vissa dominerande problemrepresenationer. Bacchi exemplifierar medias roll i stödjandet av hur problemrepresentationer sprids och vidmakthålls, genom att särskilda förståelseramar för ett ”problem” befästs hos allmänheten genom medias rapportering (Bacchi, 2009).
5 Metod
I kapitlet presenteras studiens metodologiska tillvägagångssätt. Inledningsvis presenteras genomförandet av datainsamling och urval. I nästkommande avsnitt följer en redogörelse för studiens strategi, hur WPR-ansatsens analysverktyg har influerat och anpassats till aktuell studie, samt genomförandet av analysarbetet. Därefter presenteras studiens tillförlitlighet, identifierade begränsningar samt etiska ställningstaganden.
5.1 Datainsamling och urval
Bryman (2018) beskriver att urval i kvalitativa studier vanligen innebär ett målstyrt urval. Vilken sorts målstyrt urval som används varierar från studie till studie men den gemensamma nämnaren är att urvalet görs utifrån forskningens syfte, så att analysmetoden väljs ut med hjälp av kriterier som gör det möjligt att svara på forskningsfrågorna. I aktuell studie består urvalets tillvägagångsätt utav dels en icke-sekventiell urvalsmetod, det vill säga att urvalet mer eller mindre är bestämt i början av en studie varpå det inte inkommer mer material som utgör urvalet under studiens gång. Dels ett a priori-urval vilket innebär att kriterierna för vad som ska inkluderas i urvalet är fastställda redan i början av undersökningen, de upplevs dock fortfarande vara utformade för att ge svar på forskningsfrågorna, men kriterierna utvecklas inte efter hand som studien fortskrider (Bryman, 2018).
För att besvara de frågeställningar som formuleras inleds arbetsprocessen med att välja vilka tidskrifter som ska inkluderas i studien. Tidskrifterna väljs utifrån två kriterier: (1) de ska vara rikstäckande samt (2) kvälls- eller dagstidningar. Orvesto (2021) presenterar i sin räckviddsrapport alla tryckta mediers, samt deras digitala utgåvors räckvidd under helåret 2020. Utifrån deras lista på olika mediekällor väljs fyra tidningar, som uppfyller de tidigare nämnda kriterierna, ut. Dessa är Dagens Nyheter (DN), Svenska Dagbladet (SvD), Aftonbladet (AB) och Expressen (Exp). I nästa steg i urvalsprocessen inhämtades empiriskt material genom sökningar i databasen Retriever Mediearkivet. Utifrån flertalet provsökningar så konstaterades att antalet tidningsartiklar som behandlar studiens ämne, psykiatrisk samsjuklighet, är relativt begränsat i nuläget. Sökningar på synonymer till samsjuklighet, komorbiditet och dubbeldiagnos, genomfördes i kombinationen med sökorden missbruk och psykisk ohälsa, men utan adekvata sökresultat för studien. Med utgångspunkt i att
antalet artiklar som behandlar psykiatrisk samsjuklighet skulle bli tillräcklig omfattande för analys, så bestämdes en slutgiltig sökning:
I sökfält “alla dessa ord” - psykisk ohälsa, missbruk.
I sökfält “sökresultatet kommer att innehålla minst ett av dessa ord” - samsjuklighet, kombination.
I sökfält “utan dessa ord” - spel.
Vidare avgränsas antalet artiklar genom ytterligare begränsningar utöver sökorden. Dessa begränsningar är:
Alla datum (2000–2021)
Val av specifik tidskrift: AB, SvD, DN och Exp.
Sökningen resulterar i ett totalt antal av 28 artiklar (se bilaga 1 för fullständig artikelsökning) som sedan läses igenom. Beslut tas om att artiklarna efter en första genomläsning ska delas in i tre grupper: (1) inkluderade, (2) eventuellt inkluderade och (3) förkastade. För att en tidningsartikel skulle inkluderas i det slutgiltiga empiriska materialet bestäms ytterligare avgränsningar. Tidningsartikeln behövde antingen uttalat nämna psykiatrisk samsjuklighet, alternativt behandla psykisk ohälsa och missbruk var för sig eller tillsammans där samsjuklighet inte nämns ordagrant men kan antydas. För att en artikel ska förkastas nämner artikeln psykisk ohälsa och missbruk enbart som exempel, utan att vidare beskriva sjukdomstillstånden eller psykiatrisk samsjuklighet. Efter en första genomläsning innehåller gruppen inkluderade totalt 11 artiklar, gruppen eventuellt inkluderade innehåller totalt fem artiklar och gruppen förkastade innehåller 12 artiklar (se bilaga 1).
Av de artiklar som kategoriserats under inkluderade samt eventuellt inkluderade genomförs en andra manuell genomläsning. Vid denna genomläsning riktas uppmärksamheten främst på de artiklar som diskuterar psykisk ohälsa och missbruk var för sig eller tillsammans där samsjuklighet inte nämns ordagrant men kan antydas. Det som undersöks vid en andra genomläsning är i hur hög grad psykiatrisk samsjuklighet antyds implicit. Artiklarna placeras sedan in under kategorierna inkluderad eller förkastad. Efter en andra genomläsning (för full kategorisering av den andra genomläsningen se bilaga 2) innehåller gruppen
inkluderad totalt 15 artiklar och gruppen förkastad innehåller totalt en artikel. De artiklar som ingår under gruppen inkluderad är de artiklar som utgör studiens empiriska material.
5.2 Analysmetod
Enligt Bryman (2018) är en central utgångspunkt för diskursanalysen språkets betydelse för hur den sociala verkligheten uppfattas, och dess variation av metoder kan appliceras på olikartade kommunikationsformer och texter. I analysarbetet av texter framhäver Boréus och Bergström (2018) vikten av att forskaren tolkar texten, samt är medveten om vilken strategi som nyttjas. Hur tolkningen görs beror på syftet med studien, på textens karaktär samt valet av analytisk ansats. I aktuell studie har både en diskursorienterad strategi och mottagarorienterad strategi applicerats. Diskursorienterad strategi definierar Boréus och Bergström som att forskaren ämnar undersöka hur betydelse skapas ur diskurser genom att analysera mönster, exempelvis hur kategorier används, utifrån hur specifika ämnen presenteras i specifika kontexter. Det bör studeras på ett systematiskt sätt och relateras till ett bredare socialt sammanhang. I aktuell studie har den diskursanalytiska inriktningen WPR-ansatsen influerat analysarbetet i syfte att finna framträdande problemrepresentationer baserade på rådande diskurser. Vidare redogör Boréus och Bergström för mottagarorienterad strategi, som syftar till att undersöka vilken betydelse och inverkan texten har på sin primära publik. Textens betydelse och mening anses avgöras av dess mottagare, och den tolkning som görs anses påverka mottagarens omvärldsförståelse. I aktuell studie är allmänheten, de som konsumerar tidningsartiklar, den tilltänkta mottagaren. Den mottagarorienterade strategin har applicerats genom att undersöka tänkbara effekter eller konsekvenser som medias rapportering om psykiatrisk samsjuklighet kan resultera i.
5.2.1 Genomförande av analysen
Forskningsfrågorna i aktuell studie har influerats av Bacchis teoretiska ramverk och analysverktyg (WPR-ansatsen), då WPR-ansatsens analysfrågor har anpassats till syftet med studien. Frågeställningen ämnar undersöka hur psykiatrisk samsjuklighet framställs i media och därav identifiera framträdande problemrepresentationer. Frågeställningen baseras på analysfråga ett, två och fyra i WPR-ansatsen analysverktyg. Analysverktygets femte fråga
syftar till att undersöka potentiella effekter av den mediala rapporteringen, men med utgångspunkt i komplexa orsakssamband identifieras begränsningar i att besvara detta. Därav så kommer möjliga konsekvenser av den mediala rapporteringen endast att problematiseras i diskussionen med utgångspunkt i tidigare forskning. För att identifiera problemrepresentationer så har studiens tidningsartiklar således analyserats med utgångspunkt i fråga ett, två och fyra i Bacchis analysverktyg (se tabell. 1).
Bacchis tredje analysfråga syftar till att undersöka hur diskurser och problemrepresentationer har uppstått historiskt, vilket bedöms vara för omfattande med utgångspunkt i studiens tidsram. Frågan bedöms heller inte tillföra relevant information i förhållande till aktuell studies syfte och forskningsfråga. Bacchis sjätte analysfråga: vart diskurserna sprids, produceras och försvaras undersöks inte vidare i vår studie, då syftet med studien är att undersöka specifik medial framställning. Frågan kan delvis härledas till den övergripande uppfattningen om medias roll i spridningen av diskurser och problemrepresentationer i samhället. Vidare fyller undersökning av andra aktörer som deltar i producerandet av problemrepresentationer ingen funktion för aktuell studies syfte varpå ingen vidare undersökning genomförts.
Tabell 1
Analysfråga Underbyggande analysfråga
Q1. Vilka
problemrepresentationer identifieras i tidningsartikeln?
Vilken lösning på problemet anges? Vad är det underförstådda problemet?
Q2. Vilka diskurser har lett fram till
problemrepresentationerna i artikeln?
Identifiera binära system, koncept och kategorier som framställs i artikeln.
Q4. Identifiera vad som förblir oproblematiserat i tidningsartikeln samt vilka perspektiv som lyfts fram respektive utelämnas.
Analysen av det empiriska materialet har genomförts systematiskt utifrån Bacchis metod som nämns ovan. Nedan presenteras analysprocessen utifrån två faser. Noggranna anteckningar av analysprocessen skrevs ner i dokument för att underlätta tillbakablick i processen, samt för att kunna se vad som uppmärksammades vid olika tidpunkter. Den första fasen i analysarbetet syftade till att identifiera framträdande problemrepresentationer, som inleddes med att båda författarna kodar de 15 tidningsartiklarna var för sig. Kodningen gjordes manuellt genom att färgmarkera ord, meningar och stycken av relevans för studiens syfte. Till varje tidningsartikel sammanfattades utmärkande teman, ord och citat. Tanken med att koda enskilt var att inte påverkas av vad respektive författare tänker, för att kunna jämföra vilka problemrepresentationer som identifierats i materialet. Boréus och Bergström (2018) beskriver intersubjektivitet, att olika forskare gör samma tolkning utifrån samma analysmaterial, som en del av studiens tillförlitlighet. Boréus och Bergström fastställer dock att det är nära omöjligt för olika individer att göra exakt samma tolkning och komma fram till identiska resultat utifrån samma forskningsmaterial, på grund av förförståelsen. Den första fasen av analysen i aktuell studie, med målet att fastställa någon form av intersubjektivitet, genomfördes därför enskilt. Författarna jämförde sedan vilka problemrepresentationer som identifierats i forskningsmaterialet. Samma tolkning av materialet kunde urskiljas, men den ordagranna definitionen av problemrepresentationerna skilde sig något åt. De två problemrepresentationerna som presenteras i resultatet tolkades således initialt fram av båda författarna enskilt, och har sedan omformulerats och definierats i syfte att presentera korta informativa namn på problemrepresentationerna. Då problemrepresentationerna presenteras ingående i resultatkapitlet och i diskussionen, har en sammanfattande tabell gjorts i syfte att förenklat redogöra för hur problemrepresentationerna tolkades fram genom tidningsartiklarna. Tabell 2 är således enbart gjord med ändamålet att underlätta för läsaren att förstå författarnas resonemang.
Tabell 2 Kodning av centrala ord/teman Huvudsakliga teman Problemet och underförstått problem Problemrepresentation - Vården brister - Socialtjänsten felar - Vårdens otillräcklighet
- Bristfällig vård Vården framställs som bristfällig och psykiatrisk
- Kunskapsbrist - Resursbrist - Samverkan - Specialistkompetens - Ej hanterbart våld - Barn drabbas - Skam/skuld - Psykos - Bristfälligt bemötande - Kränkningar - Dold problematik - Död - Förödande - Konsekvenser - Bortom räddning - Komplext - Diffust - Sjukdomen som tolkningsfråga - Komplext sjukdomstillstånd - Bristfällig samverkan - Bortom räddning samsjuklighet framställs återkommande som ett komplext och diffust sjukdomstillstånd. - Kriminella - Oundviklig kriminalitet - Våldsamt beteende - Mördare - Utsatta - Undermåliga levnadsvillkor - Destruktivitet - Lidande - Fråntagna rättigheter - Hemlöshet - Arbetslöshet - Uppgivenhet - Suicid - Risk för närstående - Aggressivitet - Nödvändigt tvång - Kriminalitet - Utsatthet - Levnadsvillkor - Marginalisering Individer med psykiatrisk samsjuklighet sammanlänkas med kriminalitet, samtidigt som dess marginaliserade position i samhället belyses. ”Kriminella men marginaliserade”
När framträdande problemrepresentationer identifierats granskades alla tidningsartiklarna av båda författarna tillsammans. Citat och utdrag som författarna enskilt identifierat som representativa för problemrepresentationen sammanställdes i ett dokument. Tidningsartiklarnas utdrag placerades således under vardera problemrepresentation. Därefter arbetade författarna gemensamt med WPR-ansatsens analysfrågor två och fyra
