Sinnessjukhusen - ett redskap för välfärdsstaten?

(1)

Sinnessjukhusen - ett redskap för

välfärdsstaten?

En studie om S:t Olofs sjukhus i Visby 1935-1939

The mental hospitals - a tool for the welfare state?

A study of St. Olof´s Hospital in 1935-1939

Linda Berggren

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Historia III

C-uppsats 15 hp

Handledare: Stefan Backius Examinator: Mikael Svanberg 26 maj 2021

Löpnummer

(2)

Abstract

The state´s responsibility for the health and well-being of the population was part of the development towards the welfare state. Government agencies at various levels were helpful in surveys and were also the state´s tool for enforcing social policy goals. The main purpose of the essay is to investigate in what way mental health care 1935-1939 was a tool for the growth of the welfare state. The pronounced questions are about what mental health care looked like regarding patients’ activation, mental care in families’ homes, sterilization and forensic psychiatry, and in what way mental health care can be said to have been a state administrative unit. The investigated material is documents from the administration at St. Olof's Hospital in Visby and the source material is examined on the basis of Michel Foucault's theories on discipline, control, exclusion mechanisms and biopolitics. The result of the essay is that mental health care and St. Olof's Hospital can be seen as one of the tools for the growth of the welfare state both as part of the administration, as a prerequisite for biopolitics, and as an entertainer and messenger of norms and discipline.

Key word: Discipline, norms, biopolitics, mental health care, St. Olof's Hospital, Visby.

Sammanfattning

Det växande statliga ansvaret för befolkningens hälsa och välmående var en del i utvecklingen mot välfärdsstaten. Statliga organ på olika nivåer var behjälpliga i kartläggningar och

undersökningar och var också statens verktyg för att driva igenom socialpolitiska mål. Syftet med uppsatsen är att undersöka på vilket sätt sinnessjukvården 1935-1939 var ett redskap för välfärdsstatens framväxt. Syftet utmynnade i frågeställningar om hur sinnessjukvården såg ut gällande patienternas sysselsättning, familjevård, sterilisering och rättspsykiatri, samt på vilket sätt sinnessjukvården kan sägas ha varit en statlig administrativ enhet. Källmaterialet som används är handlingar från administrationen på S:t Olofs sjukhus i Visby och

källmaterialet undersöks utifrån Michel Foucaults teorier om disciplin, kontroll,

utestängningsmekanismer och biopolitik. Uppsatsens resultat är att sinnessjukvården och S.t Olofs sjukhus kan ses som ett av verktygen för välfärdsstatens framväxt både som en del i administrationen, som en förutsättning för biopolitiken, samt som underhållare och budbärare av normer och disciplinering.

Nyckelord: Disciplinering, normer, biopolitik, sinnessjukvård, S:t Olofs sjukhus, Visby.

(3)

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.1 Inledning ... 1

1.2 Syfte och frågeställningar ... 2

1.3 Teoretiska utgångspunkter ... 3

1.4 Tidigare forskning ... 6

1.5 Metod, avgränsningar, material och källkritiska resonemang ... 11

2. Undersökning ... 14

2.1 Bakgrund ... 14

2.2 Hur såg sinnessjukvården ut på S:t Olofs sjukhus med utgångspunkt i synen på de sjuka gällande patienternas sysselsättning, familjevård, sterilisering och rättspsykiatri? ... 15

2.2.1 Patienternas sysselsättning ... 15

2.2.2 Familjevård ... 19

2.2.3 Sterilisering ... 22

2.2.4 Rättspsykiatri ... 24

2.3 På vilket sätt uttrycktes sinnessjukvårdens organisation och arkitektur? ... 26

3. Slutsatser ... 31

3.1 Slutsatser ... 31

3.2 Kritisk reflektion över det egna arbetet ... 33

3.3 Förslag på vidare forskning ... 33

Käll- och litteraturförteckning ... 34

(4)

1

1. Inledning

1.1 Inledning

Forskning visar att det växande statliga ansvaret för befolkningens hälsa och välmående var dels en del i skapandet och utvecklingen av en starkare statsmakt, dels en utveckling mot välfärdsstaten.¹ Olika undersökningar och statistikkartläggningar av befolkningen hjälpte staten att kontrollerat, genom till exempel lagstiftning, styra samhället mot olika

socialpolitiska mål. Det kan definieras som biopolitik. Statliga organ på olika nivåer var behjälpliga i arbetet med att samla in data för analys, och var också statens verktyg för att driva igenom sina mål praktiskt.²

I samband med att befolkningen ökade i städerna under 1800-talet blev det också problem med misskötsamhet och det krävdes ökad kontroll och disciplinära åtgärder för bevarandet av ordningen.³ I lagen om lösdriveri från 1885 angavs att den som inte hade eller sökte arbete var lösdrivare, och avsikten med lagen var att upprätthålla ordningen i samhället.⁴

Lösdriverilagen kompletterades 1913 med alkoholistlagen som delvis var tvingande och vars syfte var att återföra alkoholisten till nykterhet så att han kunde arbeta och inte behöva fattigvården.⁵ Målet var att fostra medborgarna genom att bli hårt arbetande och passa in i samhället, i de rådande normerna.

Socialpolitiken och i förlängningen vården av de sjuka har sett olika ut beroende på samhälleliga och sociala förhållanden.⁶ Normer, influenser, socialpolitik, och den

psykologiska vetenskapens framsteg har varit avgörande för vilken vård som har lämnats, till vem, och hur pass frivillig vården har varit. Disciplin och kontroll har gått hand i hand med den psykiatriska vården. Den psykiatriska vården har till stor del varit en klassfråga genom att disciplin och kontroll i de flesta fall riktades mot de fattiga⁷ och det normerande har varit

1 Se t ex Qvarsell, Roger (1996). Vårdens idéhistoria. [Ny uppl.] Stockholm: Carlsson, s. 177.

2 Eriksson, Bengt Erik & Qvarsell, Roger (red.) (2000). Samhällets linneaner: kartläggning och förståelse i samhällsvetenskapernas historia. Stockholm: Carlsson. Sid 9-10, s. 123-157.

3 Nilsson, Roddy (2003). Kontroll, makt och omsorg: sociala problem och socialpolitik i Sverige 1780-1940. Lund:

Studentlitteratur, s. 259-260.

4 Nilsson, 2003, s. 219.

5 Nilsson, 2003, s. 237-239.

6 Se t ex Nygård, Mikael (2013). Socialpolitik i Norden: en introduktion. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, s. 46-47.

7 Nilsson, 2003, s. 219-220.

(5)

2 borgerskapets arbete och hem.⁸ Från att tidigare ha omfattat en blandning av alkoholister, orkeslösa, straffångar, psykiskt sjuka, sinnesslöa, fattighjon och till och med barn, blev

sinnessjukvården från 1823 alltmer differentierad.⁹ Hospitalsvården förändrades mycket under sista delen av 1800-talet och första decennierna av 1900-talet, och utvecklingen berodde delvis på att psykiatrin utvecklades alltmer till en vetenskap.¹⁰ I början av 1900-talet byggdes specialiserade kliniker för att möta platsbehovet och den öppna vårdformen etablerades som en preventiv vårdform, särskilt inom barn- och ungdomsvården.¹¹ Sinnessjukvården har historiskt även benämnts på olika sätt.¹² 1931 ersattes termen hospital av sinnessjukhus¹³ och även för S:t Olofs sjukhus i Visby ändrades namnet från och med år 1931 från Visby Hospital till S:t Olofs sjukhus i Visby.¹⁴ Från 1958 användes allmänt ordet mentalvård.¹⁵ I studien används de termer som i samtiden allmänt användes, samt de som har framkommit i litteraturen.

Oavsett tidsperiod, så finns i själva situationen mellan den som ska vårdas och den som bestämmer innehållet och utförandet av vården, uppenbara olika normativa aspekter och maktförhållanden. Synen på de sinnessjuka har sitt ursprung delvis i dessa förhållanden, vilket i sin tur har påverkat vårdens innehåll. I denna uppsats vill jag med en historisk undersökning bidra till ytterligare kunskap utifrån ett exempel från den gotländska sinnessjukvården 1935- 1939.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att undersöka på vilket sätt sinnessjukvården 1935-1939 var ett redskap för välfärdsstatens framväxt.

Med hjälp av källmaterial från S:t Olofs sjukhus i Visby studeras dels samhälleliga

normerande förhållningssätt inom sinnessjukvården, och dels på vilket sätt sinnessjukvården

8 Nilsson, 2003, s. 190.

9Andersson, Eva (red.) (1990). Sinnessjuk i folkhemmet: vård, arbete och dagligt liv vid S:t Lars sjukhus i Lund 1938-1958. Lund: Lundabygdens ABF, s. 15.

10Qvarsell, 1996, s. 101-103.

11 Qvarsell, 1996, s. 108-109.

12 Se t ex Nilsson, 2003, s. 18, och Nilsson, R. (2005). Postmodernism, källkritik och historieskrivning Historisk tidskrift 12(2), 233-248, om att begrepp och deras innebörd förändras över tid.

13 Nilsson, 2003, s. 264.

14 Landsarkivet i Visby: Ämbetsarkiv 1946-2009: Serie B2. Volym 6. PM 76, 1979-07-09. De gotländska sjukvårdsinstitutionernas organisation fram till 1900-talet. Daterat den 9 juli 1979.

15 Andersson, 1990, s. 9.

(6)

3 kan betraktas som en statlig administrativ enhet beträffande utvecklingen mot en starkare välfärdsstat.

Med utgångspunkt i ovanstående formuleras därför frågorna:

o Hur såg sinnessjukvården ut gällande patienternas sysselsättning, familjevård, sterilisering och rättspsykiatri?

o På vilket sätt uttrycktes sinnessjukvårdens organisation och arkitektur?

1.3 Teoretiska utgångspunkter

De teoretiska utgångspunkterna behöver kunna belysa faktiska förhållanden i samhället och min föresats var att vidga arkivmaterialet med hjälp av Michel Foucaults teorier. Michel Foucaults teorier om disciplin, kontroll, utestängningsmekanismer, och biopolitik har sin grund i de stora svängningarna i samhället. Hans idéer har ofta haft formen av olika citat som har klippts ihop¹⁶ och jag tog mig därför friheten att i min studie använda delar från olika verk. Den teori som jag använde mig av är alltså en sammanvägning av längre litterära utläggningar där man i en större helhet kan spåra logiska teoretiska synteser. Mina teoretiska utgångspunkter bygger helt på Michel Foucault genom att jag också har vävt in förklaringar från både Roddy Nilsson och Magnus Hörnqvist.

Från begynnelsen innebär vansinnesbegreppet en delning, både fysiskt och moraliskt, mellan förnuftiga och oförnuftiga.¹⁷ Michel Foucault förklarade det som att en separation ägde rum, och att de två ytterligheterna blev ”som döda för varandra”.¹⁸ Det tillkom ett avstånd, ett

”snitt”. Galenskap och icke galenskap återfanns parallellt som beroende av varandra för sin egen existens, samtidigt en ömsesidighet som ett åtskiljande. Den moderna människan slutade att stå i förbindelse med den oförnuftige, som lämnades ensam kvar i galenskapen, fjärmad.¹⁹ Detta är en viktig maktprocedur att stanna upp vid, den kallas utestängning, vilket kommer sig av att den hierarkiska ordningen per definition bygger på att vissa personer hålls utanför, det är dess karaktärsdrag.²⁰ Utestängning bibehåller alltså de satta mönstren och rollerna, och

16 Nilsson, Roddy (2008). Foucault: en introduktion. Malmö: Égalité, s. 14.

17 Foucault, Michel (2010). Vansinnets historia under den klassiska epoken. 6., översedda uppl. Lund: Arkiv. Sid 31.

18 Foucault, 2010, s. 31.

19 Foucault, 2010, s 31-32.

20 Hörnqvist, Magnus (1996). Foucaults maktanalys. Stockholm: Carlsson, s. 197.

(7)

4 sker bland annat genom normalisering,²¹ och i diskursen.²²²³ Diskursens oförmåga och ovilja att lyssna på den vansinnige, trots att man på grund av hans tal utesluter honom,²⁴ gör alltså att uppdelningen kvarstår.²⁵ Den vansinniges förfall sker gradvis, och ju sämre han blir desto mer mentalt skydd får han av sin galenskap. Han har alltså till slut ingen skam och ingen avsaknad av självaktning, och han blir ett ”naturens stigmata”.²⁶

Såhär skriver Foucault:

Den moderna människan som avdelar läkaren att syssla med vansinnet och följaktligen inte godkänner någon förbindelse annat än genom sjukdomens abstrakta allmängiltighet;

å andra sidan har vi den vansinnige som kommunicerar med den förnuftige via lika abstrakta förmedlare: samhällsordning, fysiska och moraliska stängsel, den anonyma pressen från gruppen, krav på uniformitet.²⁷

Interneringen i olika anstalter tillkom i ökad omfattning i första hand för att undanhålla och gömma de som inte var följsamma i samhället. I Frankrike var det en mycket blandad

befolkning som fick ta plats innanför murarna, och att det överhuvudtaget kunde ske berodde på en ökad ”tyst social sensibilitet” som till slut gjorde att en befolkningskategori isolerades.²⁸ Skandalen i ”oförnuftets omoral”²⁹ kunde undvikas i och med interneringen, därigenom räddades samhället. I interneringen doldes dessutom en ”befrielse”³⁰ av de vanvettiga, sett ur de förnuftigas synvinkel. Inom väggarna skedde nu ostört ett utökat maktförfarande, som Michel Foucault kallar en ”semijuridisk struktur”,³¹ som existerade parallellt med statsmakten och var på samma gång både beslutande, dömande och verkställande.³²

Disciplinerings- och maktutövningen mot enskilda och grupper utgick från en hierarkisk ordning och startade inom inrättningar som sjukhus och fängelser för att sedan spridas till

21 Ibid.

22 Foucault, Michel (1993). Diskursens ordning: installationsföreläsning vid Collège de France den 2 december 1970. Stockholm: B. Östlings bokförl. Symposion, s. 7.

23 Nilsson, 2008, s. 63.

24Foucault, 1993, s. 9.

25Foucault, 1993, s. 10.

26 Foucault, 2010, s. 104-106.

27 Foucault, 2010, s. 32.

28 Foucault, 2010, s. 67-73.

29 Foucault, 2010, s. 104.

30 Foucault, 2010, s. 67.

31 Foucault, 2010, s. 68.

32 Foucault, 2010, s. 68-69.

(8)

5 andra delar av samhället.³³ De disciplinerande teknikerna innebär korrigering av oönskade sätt att vara och göra³⁴ och är ett maktförfarande. Det är dock viktigt att särskilja statens makt som arbetar med lag och straff från den disciplinära makten som arbetar med normalisering av befolkningen.³⁵³⁶ Teorin åskådliggör också att makt och vetande hänger tätt ihop.³⁷³⁸ Det innebär att utvecklingen av psykiatrin och medicinen som vetenskaper stegrade

maktutövningen i samhället.³⁹

Begreppet norm kan förklaras som en samhällelig normalitet och något som inlemmas i befolkningen via vanemässiga sätt att handla och agera.⁴⁰ Normaliseringsprocess kan noteras på tre plan; i individernas handlingar, i individernas förhållande till varandra, samt i

individernas förhållande till sig själva (identitet). Genom normalisering får individerna ett ändrat observerbart beteende och handlingar och det är det som slutligen är av vikt.⁴¹ De normaliserande maktteknikernas mål är alltså att skola individer och producera önskvärda observerbara handlingar.⁴² Normaliseringen är tudelad i ”en positiv pol och en negativ pol”⁴³ där individens handlingar belönas eller bestraffas. Till exempel kan vi se att oartighet värderas lägre än artighet, bristande flit värderas lägre än hög arbetsmoral och så vidare.⁴⁴

Centralt i att statsmakten stärks är att staten skaffar sig kunskap och kontroll över befolkningens hälsa.⁴⁵ Michel Foucault benämner det biopolitik. Ett av målen med

biopolitiken är kontrollerad sexualitet och barnalstrande hos befolkningen. Teorin framhåller att behovet av en sådan styrning uppstod på grund av en föreställning om befolkningens omoral och är ett uttryck för disciplinering, kontroll och styrning. Biopolitiken har olika styrningstekniker som till exempel lagstiftning, upplysning till medborgarna, eller olika ekonomiska förmåner som belönar ett visst agerande från befolkningen. Ett exempel är att

33Foucault, Michel (2003). Övervakning och straff: fängelsets födelse. 4., översedda uppl. Lund: Arkiv, s. 143- 146.

34 Nilsson, 2003, s. 26.

35 Nilsson, 2008, s. 100.

36 Hörnqvist, 1996, s. 201-202.

37Nilsson, 2003, s. 21.

38 Hörnqvist, 1996, s. 152-153.

39 Nilsson, 2003, s. 26.

40 Hörnqvist, 1996, s. 225-226.

41 Hörnqvist, 1996, s. 180-181.

42 Hörnqvist, 1996, s. 201.

43 Hörnqvist, 1996, s. 187.

44 Hörnqvist, 1996, s. 203.

45Nilsson, 2008, s. 122.

(9)

6 påverka barnafödande och familjebildning genom lockmedel som högre barnbidrag.⁴⁶

Tillsammans med begreppet biopolitiken använder Foucault begreppet gouvernementalité som har översatts till styrningsmentalitet. Det innebär en omedveten styrningsmentalitet hos befolkningen som en del av välfärdsstatens framväxt och har fört med sig ett behov av olika administrativa rutiner hos myndigheter och ämbetsverk.⁴⁷

1.4 Tidigare forskning

Syftet med studien är att undersöka på vilket sätt sinnessjukvården 1935-1939 var ett redskap för välfärdsstatens framväxt. Syftet utmynnade i två frågeställningar, och detta avsnitt har tyngdpunkt utifrån studiens frågeställningar avseende patienternas sysselsättning, familjevård, sterilisering, rättspsykiatri samt på vilket sätt sinnessjukvårdens organisation och arkitektur uttrycktes.

Arbetsterapi och sysselsättning var av väsentlig betydelse i den dagliga vården som en del i social rehabilitering men fyllde även andra funktioner som identitet, en känsla av värde och delaktighet.⁴⁸Samhället förmedlade via lagstiftning och utredningar att människor skulle fostras in isamhällets ordning genom arbete. Det beskriver Roddy Nilsson i Kontroll, makt och omsorg: sociala problem och socialpolitik i Sverige 1780-1940. Han lyfter fram den politiska aspekten och statens växande roll både inom det sociala området och

arbetsmarknaden. Lagstiftningen var omfattande gällande tjänstetvång, försvarslösa och lösdriveri, som alla hade grunden i arbetslagstiftningen.⁴⁹ Till exempel utformades 1918 års fattigvårdslag så att fattighjälpen gavs som lån för den fattige att betala tillbaka. Den fattige skulle alltså fostras till att själv arbeta^.⁵⁰Eva Anderssons återger i Sinnessjuk i folkhemmet:

vård, arbete och dagligt liv vid S:t Lars sjukhus i Lund 1938-1958 att patienterna inom sinnessjukvården under 1800-talet ansågs kunna botas genom hårt arbete. Inställningen inom sinnessjukvården till arbetet från 1800-talets slut försköts till att mer bli ett medel för att lättare kunna kontrollera patienterna.⁵¹Arbete kallades även medicin,⁵² av vilket man kan tolka att man ansåg arbete vara välgörande. Det viktiga inom sjukhusmurarna var att gränser

46 Nilsson, 2003, s. 229.

47 Nilsson, 2003, s. 27-28.

48 Andersson, 1990, s. 21 och s. 196-197.

49 Nilsson, 2003, s. 124-128.

50 Nilsson, 2003, s. 240. Qvarsell, 1996, s. 163.

51 Andersson, 1990, s. 21.

52 Andersson, 1990, s 123.

(10)

7 hölls och att man fick arbeta med det man kunde⁵³och vi ser också i tidigare forskning att det ordnade borgerliga hemmet blev norm för sinnessjukvården⁵⁴ eftersom de utmärkande dragen för det borgerliga hemmet som hög moral, självkontroll, disciplin och fostran återkom i sinnessjukvården.⁵⁵

De öppna vårdformerna som familjehemsvård och mottagningsvård utvecklades under 1920- talet och därefter, som en följd av att socialpolitiken blev mer inriktad mot prevention och folkhälsa⁵⁶ enligt Roger Qvarsell i Vårdens idéhistoria. Eva Andersson skildrar hur den öppna vårdformen familjevård, som riktades mot ”stillsamma, om möjligt snygga och i någon mån arbetsföra”, innebar att patienterna var inneboende i enskilda hem, företrädesvis på

landsbygden. Men trots att familjevården var noga reglerad mellan familjevårdshemmet och sjukhuset märktes att de sjuka fick arbeta mycket hårt och blev dåligt behandlade, eftersom de ofta kunde vara i dåligt skick när de kom tillbaka till sjukhuset.⁵⁷

1934 kom steriliseringslagen, med en utvidgning 1941. Den antogs 1934 efter mycket omfattande utredningar och lagen som innebar att sterilisering kunde göras utan samtycke med hänvisning till att personen var sinnesslö, sinnessjuk eller bedömdes att inte kunna ta hand om sina barn, utvidgades 1941 till att omfatta även de som ansågs leva ett asocialt liv, som till exempel alkoholister och lösdrivare.⁵⁸ I Sveriges historia. […] 1920-1965⁵⁹resonerar författarna i ett brett perspektiv om orsaker till att steriliseringslagen kom till 1934. Lagen som kom 1934 byggde på den negativa arvshygienen.⁶⁰⁶¹ Nyare forskning framhåller att definitionen av ”asocialt liv” i realiteten innebar oönskad sexuell aktivitet för kvinnors del, och alkoholism och lösdriveri för männens del.⁶² Frågan var politiskt komplex både 1934 och

53 Andersson, 1990, s. 195-197.

54 Nilsson, 2003, s. 190.

55 Nilsson, 2003, s 203.

56Qvarsell, 1996, s. 109.

57 Andersson, 1990, s. 135- 138.

58 Nilsson, 2003, s. 285.

59 Hirdman, Yvonne, Björkman, Jenny & Lundberg, Urban (2012). Sveriges historia. [rösträtt och demokrati, fackföreningar, förbudsomröstning, depression, Ådalskravaller, Kreugerkrasch, kohandel, Saltsjöbadsavtal, folkhem, krispolitik, urbanisering, neutralitet, samlingsregering, beredskapstid, ATP-reform, radio och teve, bilism, rekordår] 1920-1965. Stockholm: Norstedt.

60 Den negativa arvshygienen innebar att förhindra människor som man ansåg hade dåliga arvsanlag att föra de anlagen vidare, i motsats återfinns den positiva arvshygienen som innebär att öka befolkningsantalet med det som definieras som goda anlag.

61Hirdman, Björkman & Lundberg, 2012, s. 224-225.

62 Hirdman, Björkman & Lundberg, 2012, s. 227.

(11)

8 1941, med ett kvinnopolitiskt intresse för att se över den gällande abortlagstiftningen.⁶³ I utredningarna inför laginförandet fanns också en visad medmänsklighet om de psykiskt sjuka, man ville få den gruppen att kunna leva utanför sjukhus, något som alla skulle vinna på.⁶⁴⁶⁵ Yvonne Hirdman skriver i Det tänkande hjärtat: boken om Alva Myrdal, att avsikten med makarna Myrdals bok Kris i befolkningsfrågan som kom 1934 var att lägga tyngd på förebyggande socialpolitik genom bildning och fostran av befolkningen.⁶⁶ Niklas Ekdal framför i Per Albin Hansson att det delvis fanns ekonomiska motiv till lagen 1934 eftersom man ville göra en samhällelig vinst.⁶⁷ Mikael Eivergård, Veronica Olofsson och Maria Vallström, beskriver ytterst kortfattat och förenklat angående steriliseringar i På anstalt:

andra minnen av det moderna, och de diskuterar inte några politiska bakgrunder till

steriliseringslagarna. De skriver däremot att själva interneringarna delvis hade som syfte att minska reproduktionen, och att krav på sterilisering användes som påtryckningsmedel mot patienterna.⁶⁸

I Utan vett och vilja: om synen på brottslighet och sinnessjukdom belyser Roger Qvarsell rättspsykiatrins historia och hur psykiatrin utformades alltmer till en vetenskap. Läkarnas roll har sitt ursprung i ett behov av att kunna bedöma vilka patienter som var så sjuka att de inte borde straffas för sina brott, utan istället erhålla vård.⁶⁹ I sinnesjuklagen som kom 1929 formulerades det att domstolarna inte skulle kunna döma någon som tidigare haft

sinnessjukdom till fängelse utan att först inhämta utlåtande från läkare⁷⁰ samt att läkarna inte själva kunde besluta om intagnas utskrivning. ⁷¹ 1937-1938 debatterades rättspsykiatrins funktioner inom både vården och domstolsväsendet då det ansågs att psykiatrikernas makt hade blivit för stor och att det fanns oklarheter mellan vården och domstolarna gällande

63 Det var olagligt att göra abort i Sverige fram till 1974.

64 Hirdman, Björkman & Lundberg, 2012, s. 225- 226.

65 Debatten var något annorlunda inför lagändringen 1941, där bland annat ett av syftena var att skapa förutsättningar för sunda familjer, med grunden i Alva och Gunnar Myrdals intentioner om att nå dit med hjälp av upplysning och fostran av folket, alltså att socialpolitiken skulle inrikta sina krafter på förebyggande

åtgärder.

66Hirdman, Yvonne (2007). Det tänkande hjärtat: boken om Alva Myrdal. [Ny utg.] Stockholm: Ordfront, s. 187- 208.

67Ekdal, Niklas (2010). Per Albin Hansson. Stockholm: Bonnier, s. 72-73.

68Eivergård, Mikael, Olofsson, Veronica & Vallström, Maria (2012). På anstalt: andra minnen av det moderna.

Östersund: Jamtli förlag, s. 68.

69 Qvarsell, Roger (1993). Utan vett och vilja: om synen på brottslighet och sinnessjukdom. Stockholm: Carlsson.

Sid 346.

70 Qvarsell, 1993, s. 220-222.

71 Qvarsell, 1996, s. 113.

(12)

9 ansvaret för patienterna. Befolkningen ifrågasatte psykiatrin som vetenskap och många psykiatriker beskylldes för att skaffa sig personlig makt genom patienterna.⁷²

Det finns olika definitioner av välfärdssamhället. De två som ses här nedan, har det gemensamt att de båda utgår från att staten har ett offentlig eller kollektivt ansvar för

medborgarnas sociala välfärd. Roddy Nilsson omnämner det som ” […] en samhällsform där den socialpolitik som bedrivs karaktäriseras framför allt av en hög grad av offentligt ansvar för medborgarnas sociala välfärd”.⁷³ Mikael Nygård pekar på definitionen ” […] en stat som kombinerar ett kollektivt ansvar för medborgarnas sociala välfärd med en omfattande

demokrati samt en viss nivå av levnadsstandard”,⁷⁴ och att staten i välfärdsstatens tillväxt tog på sig en roll som social ”garant” för den enskilde.⁷⁵ Han tar också upp hur brittiske

historikern Asa Briggs betraktade förhållandena i välfärdsstaten, men Nygård påtalar att Briggs definiering av olika anledningar inte är användbar som mall i länder olika

västvärldens, vilket även andra forskare har påtalat.⁷⁶ I Ytterligheternas tidsålder: det korta 1900-talet: 1914-1991 anser E. J. Hobsbawm att det före andra världskriget inte fanns många moderna välfärdsstater, och att den stora depressionen på 1920-talet blev startskottet för uppbyggandet av välfärdssamhällen internationellt sett.⁷⁷ I Sverige hade fattig- och

arbetslöshetshjälpen tidigare varit av frivillig och filantropisk natur men inbegrep i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet olika lagstadgade stöd och man kan säga att ansvaret övertogs alltmer av staten.⁷⁸⁷⁹

Biopolitiken fordrar att politiska beslutsfattare har kunskap om befolkningen. Olika

kartläggningar var alltså en förutsättning för den tidiga samhällsvetenskapen,⁸⁰ och det fanns sett stort intresse från statligt håll redan i slutet av 1800-talet för denna typ av vetskap.

Roger Qvarsell berättar om sociala- och hälsoutredningar, kartläggningar och statistik som gjordes av Medicinalstyrelsen på uppdrag av riksdagen på 1930-talet för att ligga till grund för olika socialpolitiska beslut. Problemet var dock att det fortfarande inte fanns helt

72 Qvarsell, 1993, s. 338.

73 Nilsson, 2003, s. 289.

74 Nygård, 2013, s. 60-62.

75 Nygård, 2013, s. 48.

76Nygård, 2013, s. 60-62.

77Hobsbawm, E. J. (1997). Ytterligheternas tidsålder: det korta 1900-talet : 1914-1991. Stockholm: Rabén Prisma, s. 117-118.

78 Nilsson, 2003, s. 231-236.

79 Nilsson, 2003, s. 291-292.

80Eriksson & Qvarsell, 2000, s. 10.

(13)

10 utarbetade system att enkelt kunna ta in och hantera stora mängder data, och att det ofta var bygdens läkare som inhämtade informationen.⁸¹ Biopolitiken och välfärdssamhället diskuteras också av Karin Johannisson men då utifrån synen på kroppen. Individens kropp, som hon kallar ”den livsdugliga samhällskroppen”⁸² är viktig som en del i välfärdssamhällets organisation, och blev ett sätt att övervaka hela samhället.⁸³

Ett sätt för staten att utöka sin kontroll över vad som sker i verksamheterna är att anordna och ha ansvar för utbildningsinsatser. Utbildning av vårdpersonal gör också vården mer enhetlig.

Många av skötarna hade varit drängar och pigor, och vanligt var också att tidigare soldater tog tjänst,⁸⁴ och eftersom vårdpersonalen var outbildad var det stor personalomsättning. Men i början av 1900-talet började korta utbildningar anordnas för personalen, vid 1950-talet var det två års utbildning varvat med praktik till att bli skötare.⁸⁵

Den ständiga indelningen och kategoriseringen av både patienter och personal som förekom skapade både utestängande och disciplin.⁸⁶ Platsbehovet på anstalterna var 5 gånger större i början av 1900-talet jämfört med 50 år tidigare⁸⁷och sinnessjukhusen byggdes avskilt från övriga samhället.⁸⁸ Särskiljandet mellan sjukt och friskt var viktigt på så sätt att om patienterna ansågs botbara skulle de till hospital, men ansågs de obotliga skulle de istället placeras i asylbyggnader.⁸⁹ Livet inom murarna var en ”egen unik liten värld”⁹⁰där

patienterna slapp konfronteras med samhället utanför. Skötseln och bemötandet av patienterna inbegrep en differentiering där de patienterna som var ”finast” lades ner mer tid och

engagemang på, medan de riktigt dåliga patienterna var de som inte lades knappt någon möda på.⁹¹ Särskiljandet fanns även inom sjukhuset, där det fanns klara klassgränser med läkare och administrativ ledning högst upp.⁹²I skötarnas och patienternas relationer och betydelse för

81 Eriksson & Qvarsell, 2000, s. 130-154.

82Johannisson, Karin (1997). Kroppens tunna skal: sex essäer om kropp, historia och kultur. Stockholm:

Norstedt, s.221.

83 Johannisson, 1997, s. 221-227.

84 Andersson, 1990, s. 24-32.

85 Andersson, 1990, s. 26-29 och s. 67-68.

86Nilsson, 2003, s.103-104.

87 Nilsson 2003, s. 103.

88 Nilsson, Roddy, 2003, s. 104. Andersson, 1990, s. 17.

89 Andersson, 1990, s. 19-20.

90 Andersson, 1990, s. 195-196.

91 Andersson, 1990, s. 92-93.

92 Andersson, 1990, s. 45.

(14)

11 varandra berättas att skötarna kunde se och använda det positiva hos de sjuka,⁹³och det ofta fanns en ömsesidig respekt. Men tyvärr förekom även sadism och underkastelse.⁹⁴

Sinnessjukhusen byggdes pampigt och vackert för att efterlikna äldre slottsbyggnader⁹⁵och byggnaderna gavs en karakteristisk utformning.⁹⁶ Det ansågs läkande att vården skulle innehålla frisk luft och gröna trädgårdar. ⁹⁷

Tidigare forskning om hospitalet i Visby har varit inriktad på ekonomiska och byggnadsmässiga förhållanden. ⁹⁸

1.5 Metod, avgränsningar, material och källkritiska resonemang

Undersökningen har gjorts på lokal nivå, men är inte en lokalhistorisk undersökning. Knut Kjeldstadli definierar skillnaden däremellan som att i lokalhistoria är det ”det lokala för dess egen skull”⁹⁹ som är intressant, men att undersökningar på lokal nivå är ”ett sätt att undersöka en allmän fråga”.¹⁰⁰ Jag har i min studie undersökt en större samhällsfråga utifrån ett mindre samhälle.

Materialet som användes var olika typer av dokument från administrationen på S:t Olofs sjukhus i Visby. I studien behandlades handlingarna i första hand som berättande källor eftersom de är människokapade, de är meddelande och de är beskrivande.¹⁰¹ Men vissa handlingar behandlades även som kvarlevor på det sättet att de är en rest från det förflutna.

Det finns information i dokumenten som har ett värde förutom det bokstavliga innehållet, som till exempel domar och blanketter.

Studien innefattar olika avgränsningar. De tidsmässiga och geografiska avgränsningarna är åren 1935-1939. Anledningen till att just den perioden valdes var att sinnessjukvården i Visby

93 Andersson, 1990, s. 156.

94 Andersson, 1990, s. 169 och s. 196-198.

95 Qvarsell, 1996, s. 136.

96 Eivergård, Olofsson & Vallström, 2012, s. 46.

97 Nilsson, 2003, s. 104. Andersson, 1990, s. 17.

98Tidigare forskning om hospitalet i Visby har gjorts av Richard Steffen, med tyngdpunkten på byggnaderna och ekonomin under åren 1365-1940, samt av Tryggve Siltberg med en sammanställning av Rickard Steffens forskning.

99 Kjeldstadli, 1998, s. 91.

100Kjeldstadli, 1998, s. 91.

(15)

12 flyttade till nybyggt sinnessjukhus 1937. Det är en positiv period att undersöka eftersom den gotländska vården delvis fick ett annat kvalitativt innehåll i samband med flytten.

Undersökningen görs utifrån Gotlands enda sinnessjukhus S:t Olofs sjukhus i Visby. Jag använde mig enbart av S:t Olofs sjukhus arkiv. Studien baseras inte på några patientjournaler eftersom undersökningen inte hade för avsikt att utforska frågorna på individnivå. Studien behandlar inte barns och ungdomars situation, likaså utelämnas olika räkenskaper och statistik.

Gällande urvalet av litteraturen var det tvunget att få ett så brett underlag som möjligt eftersom sinnessjukvårdens historia har en mycket bred spännvidd och är tätt sammanvävd med många olika forskningsfält.

Historikern behöver ha kunskap om grundregler för arkivhållning.¹⁰² Gällande S:t Olofs arkiv inlämnades de flesta handlingar 1979-1980 direkt av sjukhusets personal.¹⁰³ Det framgick inte i vilken omfattning materialet då redan var gallrat, men landsarkivet har inte gallrat något efter 1979. S:t Olofs sjukhus arkiv innehåller en del handlingar och dokument som inte har ordnats än,¹⁰⁴ dessa ligger oregistrerade i ett antal kartonger.¹⁰⁵ Kartongerna innehöll patientjournaler och övriga handlingar om patienter ungefär mellan åren 1904-1966, det var handlingar rörande sjukhusdirektionen och intendenten, kanske även från överläkaren. Jag valde att helt bortse från dessa kartonger på grund av tidsåtgången att gå igenom dessa. Jag var dock medveten om det källkritiska problemet med att inte gå igenom, och kanske ha använt delar av, detta oordnade material. Sjukhusdirektionens arkiv, Sjukhusintendentens arkiv och Sjukhuschefens/Överläkarens arkiv innehöll korrespondens gällande sjukhusets allmänna administration, men även brevväxling gällande patienter i olika situationer. I intendentens volymer fanns uppgifter som var relevanta för min undersökning, men även en stor del dokument, listor och räkenskaper som var irrelevanta. Predikantens arkiv var inte intressant och lämnades därmed helt utan påseende. Det förekom luckor i materialet i S:t Olofs sjukhus arkiv, men det är omöjligt att säga hur omfattande bortfallet var. När det gällde sekretessprövning av arkivmaterialet så rörde det inte i någon stor utsträckning mitt material.

102 Tosh, John (2011). Historisk teori och metod. 3. uppl. Lund: Studentlitteratur, s. 144.

103 Inlämningar i mindre omfattning har gjorts i omgångar senare under åren.

104 Samtal med arkivpersonalen den 15 april 2021.

105 De osorterade handlingarna inlämnades för arkivering år 2015.

(16)

13 Arkivpersonalen gjorde den huvudsakliga sekretessprövningen, sedan gjorde jag under

arbetets gång kontinuerlig etikprövning.¹⁰⁶

Handlingarna är primära om man ser till både tid och rum,¹⁰⁷ i meningen att de upprättades i nära anslutning till händelserna. Ofta var de upprättade samma dag eller dagarna efter av personal som arbetade på sjukhuset, eller av andra personer som på något sätt var en del i händelserna såsom till exempel föreståndare på familjevården, statstjänstemän på Kungliga Medicinalstyrelsen, medlemmar i olika intresseföreningar. De handlingar som upprättades längre tidsmässigt ifrån när händelserna utspelades är årsberättelserna. Ett antal skrivelser var avskrifter av originalet, och texten i dessa var en avskrift av det inkommande brevet som, tillsammans med svaret på samma blad, skickades tillbaka. Kjeldstadli skriver om primära och sekundära källor, att om originalet saknas så kan vi se avskriften (den närmaste källan) som primär källa.¹⁰⁸ Man kan nog anta att en del av handlingarna i S:t Olofs arkiv är tendiösa, eftersom personer som stod i hierarkiskt högre ordning lämnade uppgifter, omdömen och utlåtanden om de som stod lägre i denna ordning. Handlingarna är också information som lämnades till Kungliga Medicinalstyrelsen, som hade den yttersta tillsynen av verksamheten.

Det kan antas att man ville visa upp bra förhållanden, alltså att man helt enkelt bedrev en väl fungerande vård.

Tidningsartiklarna i arkivet erbjöd en svårighet eftersom de inte var daterade, och inte heller framgick det i vilken tidskrift de hade publicerats. Tidningsartiklar har ofta bearbetats mycket innan de läses,¹⁰⁹ men de kan också vara betydelsefull rapportering utifrån allmänna samtida influenser i samhället.¹¹⁰ Jag bedömde, eftersom texterna rörde sig om flytten till S:t Olofs sjukhus och invigningen av det nya sjukhuset, att de antagligen var publicerade någon gång i september månad 1937, i någon av de lokala nyhetstidningarna. Jag använde mig av artiklarna trots osäkerheten om tillkomsten, eftersom de trots allt hjälpte till att ge en nyanserad

helhetsbild av sinnessjukvården på Gotland, men det framgår då i fotnoterna att tillkomstuppgifter saknas.

106God forskningssed [Elektronisk resurs]. Reviderad utgåva (2017). Stockholm: Vetenskapsrådet Tillgänglig på Internet: https://www.vr.se/analys/rapporter/vara-rapporter/2017-08-29-god- forskningssed.html. Sid 40-41.

107 Kjeldstadli, 1998, s. 171. Tosh, 2011, s. 105.

110 Tosh, 2011, s. 109.

(17)

14 Framställningen av undersökningen och mina slutsatser har påverkats av hur jag tolkade materialet. Där kan mina kunskaper och långa yrkeserfarenhet som skötare inom psykiatrisk vård¹¹¹ göra att uppgifter och omständigheter i några fall har tolkats olika än för någon utan den erfarenheten.

2. Undersökning

Dispositionen i undersökningen är upplagd utifrån studiens frågeställningar. Kapitlet är därför indelat i Patienternas sysselsättning, Familjevård, Sterilisering, Rättspsykiatri. I avsnittet om På vilket sätt uttrycktes sinnessjukvårdens organisation och arkitektur återfinns ett brett spektrum av infallsvinklar på hur administrationen och organisationen uttrycktes. Analyser görs både löpande och efter varje avsnitt.

2.1 Bakgrund

S:t Olofs sjukhus i Visby var under tiden åren 1935-1939 organiserat med sjukhusdirektion, sjukhusintendent och sjukhuschef/överläkare. Dessutom fanns sjukhuspastor och annan personal. Förutom sjukhuset fanns under åren ett centralhem i Stenkyrka och ett i Lummelunda, familjehemsvård, och en öppen hjälpverksamhet.¹¹²

Vi kommer i undersökningen se att vården delvis fick ett nytt innehåll eftersom den från 1937 kunde ges i nya lokaler och omgivningar, och att de medeltida lokalerna gjorde att det var svårt att ge en tidsenlig vård. ¹¹³ Dessutom var hospitalet konstant överbelagt¹¹⁴ ¹¹⁵ och i juni 1937 var 115 patienter inskrivna på gamla hospitalet i Visby, trots att det endast fanns plats för 63 patienter.¹¹⁶

111 På psykiatriska kliniken i Visby under tiden 1990-2001.

112 Landsarkivet i Visby: S:t Olofs sjukhus arkiv: Sjukhuschefens/Överläkarens arkiv. Volym B:2. Årsberättelser med bilagor. 1930-1962. Årsberättelser för åren 1935, 1937, 1938.

113 Landsarkivet i Visby: S:t Olofs sjukhus arkiv: Sjukhusdirektionens arkiv.Volym F:6:1. Skrivelser och

betänkanden angående uppförandet av ett nytt hospital i Visby. 1927. Svar från socialministern daterat den 23 maj 1923.

114 Landsarkivet i Visby: S:t Olofs sjukhus arkiv: Hospitalsdirektionens arkiv. Volym A:1:17. Protokoll med bilagor 1922. Verkställd inspektion av Visby hospital den 22 juli 1922.

115 Landsarkivet i Visby: S:t Olofs sjukhus arkiv: Sjukhusdirektionens arkiv.Volym F:6:1. Skrivelser och

betänkanden angående uppförandet av ett nytt hospital i Visby 1927. Interpellation till socialministern daterad 5 maj 1923.

116 Landsarkivet i Visby: S:t Olofs sjukhus arkiv: Sjukhusdirektionens arkiv. Volym F:2. Handlingar rörande invigningen av S:t Olofs sjukhus. 1937. Tidningsartikel utan tidningsnamn, ej daterad.

(18)

15

2.2 Hur såg sinnessjukvården ut på S:t Olofs sjukhus med

utgångspunkt i synen på de sjuka gällande patienternas

sysselsättning, familjevård, sterilisering och rättspsykiatri?

2.2.1 Patienternas sysselsättning

De gamla lokalerna på gamla Hospitalet i Visby försvårade och omöjliggjorde varierad

sysselsättning och arbete för patienterna. Det framgår att det 1922 förordades att ett nytt piano behövde köpas in, och det står även i protokollet att det är viktigt att man utnyttjar de resurser man har tillgång till för att sysselsätta patienterna.¹¹⁷ I årsberättelsen för S:t Olofs sjukhus 1935 framkommer det att arbetsterapin även detta år ”har liksom tidigare försvårats av de knappa utrymmena”.¹¹⁸ Det hade alltså varit svårt att upprätthålla arbetsterapin på grund av trånga eller obefintliga lokaler, och den omständigheten var säkerligen till nackdel för alla inblandade och är antagligen därför det noterades i årsberättelsen. Både de kvinnliga och manliga patienterna arbetade med det man kunde, och många hjälpte till med handräckning på avdelningarna. Dessutom sysslade kvinnorna med bland annat sömnad, matlagning och tvätt.

De manliga patienterna arbetade med vävning, ved, jord- eller skogsbruk, målning, snickeri, borstbinderi eller skolagning. Trädgårdsarbete och arbete i odlingar utgjorde också en del av sysselsättningen, och i årsberättelserna framkommer det att patienternas egna initiativ i odlingsarbetet sågs som positivt.¹¹⁹¹²⁰¹²¹ Enligt en reporter på guidad tur på S:t Olofs

sjukhus i Visby hösten 1937 rådde mycket glad stämning och arbetsglädje i arbetslokalerna.¹²² Men det förekom inte enbart arbete, utan i årsberättelserna framgår att det fem gånger under

117 Landsarkivet i Visby: S:t Olofs sjukhus arkiv: Hospitalsdirektionens arkiv. Volym A:1:17. Protokoll med bilagor 1922. Verkställd inspektion av Visby hospital den 22 juli 1922.

118 Landsarkivet i Visby: S:t Olofs sjukhus arkiv: Sjukhuschefens/Överläkarens arkiv. Volym B:2. Årsberättelser med bilagor. 1930-1962. Redogörelse för årsberättelse från S:t Olofs sjukhus i Visby 1935.

119 Landsarkivet i Visby: S:t Olofs sjukhus arkiv: Hospitalsdirektionens arkiv. Volym A:1:17. Protokoll med bilagor 1922. Årsberättelse över sjukvården vid Visby hospital år 1921.

121 Landsarkivet i Visby: S:t Olofs sjukhus arkiv: Sjukhuschefens/Överläkarens arkiv. Volym B:2. Årsberättelser med bilagor. 1930-1962. Årsberättelse från S:t Olofs sjukhus i Visby för år 1937.

(19)

16 vartdera åren 1937 och 1938 anordnades patientfester. ¹²³¹²⁴ Det anordnades också varje månad kaffefester och på storhelgerna arrangerades det mer festligheter.¹²⁵

Gymnastiken var mycket omtyckt av patienterna och ”omfattas av livligt intresse”.¹²⁶ Patienterna fick ”gymnastikundervisning” vid gamla hospitalet med två lektioner i veckan med uppehåll vid jul.¹²⁷ Vad undervisningen bestod av framgår inte. Däremot framgår det av handlingarna att gymnastikundervisningen för patienterna fortsatte vid nya S:t Olofs sjukhus i Visby,¹²⁸ och i årsberättelsen framkommer att ökade resurser lades på gymnastiken beroende på att den var så populär.¹²⁹ Gymnastiken var alltså en aktivitet som fortgick oavsett om man huserade i de gamla eller nya lokalerna. I en tidningsartikel framgår att på S:t Olofs sjukhus fanns ”gymnastiksal där inga gymnastiska attribut saknas”.¹³⁰ När gymnastikläraren slutade sin anställning övertog en manlig skötare rollen som gymnastiklärare. Det är tydligt att gymnastiken sågs som något värt att investera i, antagligen märkte vårdare och läkare den positiva effekten av fysisk rörelse.

Gudstjänst hölls varje söndag och helgdag för ”patienternas uppbyggelse”,¹³¹ och gudstjänstlokal byggdes även i nya S:t Olofs sjukhus.¹³²¹³³ I samma lokal var också det planerat ett ”biomaskineri” ¹³⁴ och det framgår i årsberättelsen för år 1938 att bion

128Landsarkivet i Visby: S:t Olofs sjukhus arkiv: Sjukhuschefens/Överläkarens arkiv. Volym B:2. Årsberättelser med bilagor. 1930-1962. Årsberättelse från S:t Olofs sjukhus i Visby för år 1937.

(20)

17 färdigställdes under 1938, med ”föreställning”¹³⁵ en gång i månaden, vilket var mycket uppskattat.¹³⁶

Trädgårdarna och parkerna var en stor del av den yttre arkitekturen nationellt sett men det var också ställen att arbeta på eller strosa runt i. När trädgården och parken skulle iordningsställas på S:t Olofs sjukhus togs en trädgårdsarkitekt in från fastlandet. Några av patienterna fick vara med och iordningsställa parken.¹³⁷ S:t Olofs sjukhus byggdes alltså tidsenligt med både promenadgårdar och liggverandor.¹³⁸ Redan i årsberättelsen för år 1937, alltså samma år som flytten ägt rum, kan man läsa att patienterna mådde bättre i de nya lokalerna. De bedömdes vara lugnare, vilket visade sig i att färre tvångsmedel behövde sättas in jämfört med

tidigare.¹³⁹

Analys

Tidigare forskning har visat att sysselsättning och aktivering av patienterna med arbete och arbetsterapi var viktigt och genomsyrade hela sinnessjukvården. Sysselsättningen i Visby var likadan som har visats i tidigare forskning med bland annat sömnad, tvätt, matlagning, disk, vedhantering. Många patienter på S:t Olofs sjukhus hjälpte till på avdelningarna och de gjorde också dagsverken i skogen eller i odlingar. Av arkivmaterielat framkommer att det förekom en stor variation och mängd av både enklare sysselsättning, arbete, gymnastik och

gudstjänster för patienterna på S:t Olofs sjukhus. Vi har också läst i källmaterialet att det rådde mycket glad stämning i arbetslokalerna. Vi kan förstå att de nya lokalerna och S:t Olofs geografiska plats erbjöd bättre förutsättningar med arbetsterapi, gymnastik, kaninhållning och odling jämfört med de tidigare byggnaderna och den geografiska platsen som tidigare var i trånga Visby innerstad. Som ett slags kompensation för de dåliga förhållandena på gamla hospitalet inköptes ett piano, och det visar att alla gjorde det man kunde för patienterna utifrån de förhållanden som rådde. Av handlingarna kan man tolka att gymnastik och fysisk rörelse

(21)

18 upplevdes som mycket positivt av både personal och patienter, och det investerades också i en bra gymnastiksal med inventarier.

Normen i samhället var att arbeta, vilket framkommer tydligt bland annat i lagstiftningen och på ett sätt kan man säga att arbetet och arbetsterapin på sinnessjukhuset många gånger var en skapad form av arbete, som fyllde många olika funktioner. Denna skapade form av arbete baserades på ”riktigt” arbete som patienten kanske skulle haft om han eller hon inte var inskriven, eller hade haft tidigare. Det verkar som att alla skulle aktiveras, men utifrån sina förutsättningar, intresse och förmåga. I tidigare forskning framhålls att arbete mer och mer blev ett sätt att styra patienterna. Det ordnade borgerliga hemmet med självkontroll och disciplin var normerande i samhället och normerna återkom i sinnessjukvården, och var det sinnessjukvården strävade efter att förmedla.Jag anser att arbetsterapi och all annan form av sysselsättning kan tolkas som ansträngningar att upprätthålla en normalitet och rutin som arbete och aktivering ger i vardagen. Både arbetet och arbetsterapin, som kan förstås som en skapad form av arbete, skapade olika resultat hos den enskilde personen som till exempel ökad självkänsla, att kunna åstadkomma något eller igenkänning från barndomen.Arbetets roll och funktion i samhället har historiskt sett varit mycket viktig för den enskilde. Staten har försökt att genom lagstiftning styra och fostra befolkningen till att arbeta och vara

självförsörjande. Ett exempel är lagen om lösdriveri från 1885 och alkoholistlagen från 1913 som visar att ordningen i samhället var förbundet med att befolkningen borde arbeta. Varken lösdriveri eller alkoholism är sinnessjukdom per definition idag men i samtiden sågs de som något destruktivt för både den enskilde och samhället och något som därför med kraft behövde korrigeras och disciplineras. Och svaret var att korrigeringen, disciplineringen och fostran skulle ske genom arbete. Teorin från Michel Foucault anger att vansinne och

utestängande har ett tätt samband och utifrån teorin var arbetets ställning i samhället verkligen viktigt för den enskilde om man ser till möjligheterna att minska utestängandet. Vi har alltså i tidigare forskning sett att samhällets normer krävde att var och en arbetade, och att de som inget arbete hade, eller kanske inte kunde arbeta, löpte risk att omfattas av gruppen som skulle disciplineras och fostras genom att vårdas. Ett samhälle som i grunden har som mål att

omfatta många, blir per definition utestängande mot de som inte omfattas. Studien visar på en väldigt stor förlust av självbestämmande och ett socialt utestängande för den som inte hade arbete, och att sinnessjukvården försökte upprätthålla rutinerna genom sysselsättning, arbetsterapi och arbete.

(22)

19 2.2.2 Familjevård

Familjevård som vårdform användes på Gotland under 1930-talet. Sensommaren 1937 var antalet strax över 30 stycken, efter att nyligen ha flyttat 30 till S:t Olofs sjukhus i Visby.¹⁴⁰ För att sätta in det i ett sammanhang kan noteras att det totalt fanns ungefär inskrivna 180- 200 patienter i den slutna vården.¹⁴¹ De patienter på Gotland som kom ifråga för den här typen av vård var ”stillsamma och renliga sinnessjuka, som icke anses vådliga för sig själva eller andra”¹⁴² och patienterna skulle väljas ut av överläkaren.¹⁴³ De som sedan hade löpande tillsyn närmast patienten föreslogs från Medicinalstyrelsen vara de kvinnliga vårdarna, och överrapportering från familjevårdshemmet skulle ske minst en gång i veckan till sjukhuset.¹⁴⁴ Patienterna arbetade som pigor eller drängar, men fick inte tvingas till arbete genom hot eller hård behandling.¹⁴⁵¹⁴⁶ Familjevårdshemmet fick ersättning från sjukhuset per patient

beroende på hur arbetsför patienten var, men handlingarna visar att ersättningen skulle för Gotlands del enligt Medicinalstyrelsen vara max 1,75 kronor per patient och månad för år 1926.¹⁴⁷

I avtalet mellan familjevårdshemmet och hospitalet var det noga reglerat hur

familjevårdshemmet skulle vårda den sjuke. Det skulle ske enligt överläkarens eller förestånderskans ”anvisningar och förhållningsregler”¹⁴⁸ och om så inte skedde kunde den

142 Landsarkivet i Visby: S:t Olofs sjukhus arkiv: Sjukhuschefens/Överläkarens arkiv. Volym F:2. Handlingar rörande familjevårdsverksamheten vid S:t Olofs sjukhus, skrivelser, förteckning på patienter mm, 1926-1954.

Brev från Kungliga Medicinalstyrelsen daterat den 10 september 1926.

Brev från Kungliga Medicinalstyrelsen den 10 september 1926.

146 Landsarkivet i Visby: S:t Olofs sjukhus arkiv: Sjukhuschefens/Överläkarens arkiv. Volym E:1A:1. Handlingar rörande familjevårdsverksamheten vid S:t Olofs sjukhus. 1926-1954. Familjehemsavtal.

(23)

20 sjuke hämtas tillbaka av hospitalet.¹⁴⁹ Familjevårdshemmet skulle förse patienten med

”tillräcklig föda […] god och näringsrik husmanskost”,¹⁵⁰ och patienten skulle ha ren, möblerad och uppvärmd bostad med lyse.¹⁵¹ I avtalet reglerades att hospitalet skulle stå för sjukvård och medicin, samt bad en gång i månaden. Lagning och tvätt av kläder skulle

familjevårdshemmet sköta. ¹⁵² Tyvärr gjorde platsbristen på Visbys Hospital att familjevården fick ta hand om patienter som var så dåliga att de inte borde ha placerats i den vårdformen.¹⁵³

Förutom sådan familjevård som innebar att patienterna bodde inneboende hos familjer inrättades även centralhem i Stenkyrka och Lummelunda socknar på norra ön.

Centralhemmen var en del av familjevården på Gotland.¹⁵⁴ Ett centralhem upprättades först på prov med start från hösten 1926.¹⁵⁵ Sedan anordnades ytterligare ett hem i augusti 1928 eftersom det första föll så väl ut.¹⁵⁶¹⁵⁷ Det senare hemmet hade plats för 12 patienter och 4 vårdare.¹⁵⁸ Gården som hyrdes bestod av bostadsbyggnader, tillhörande tomt med frukt- och

Brev från Kungliga Medicinalstyrelsen den 14 november 1930.

Hyresavtal daterat 6 augusti 1928.

Kostnadsförslag från Visby hospitalskontor till Kungliga Medicinalstyrelsen den 4 juni 1930.

158 Landsarkivet i Visby: sjukhus arkiv: Sjukhuschefens/Överläkarens arkiv. Volym F:2. Handlingar rörande familjevårdsverksamheten vid S:t Olofs sjukhus, skrivelser, förteckning på patienter mm. 1926-1954.

Kostnadsförslag från Visby hospitalskontor till Kungliga Medicinalstyrelsen den 4 juni 1930.