Samhällstjänst – en litteraturstudie om samhällstjänst

MITTUNIVERSITETET Institutionen för Socialt Arbete

ÄMNE: Socialt arbete, C-kurs, SA046G HANDLEDARE: Anna-Lena Suorra

SAMMANFATTNING:

Samhällstjänst är en del av den svenska straffskalan och innebär kortfattat att en dömd person utför obetalt arbete i till exempel en frivillig organisation. Syftet med denna litteraturstudie var att sammanställa forskning kring samhällstjänst i en global kontext, samt att kartlägga studier om hur samhällstjänst upplevdes av de dömda, samt att undersöka och om det fanns en rehabiliterande aspekt i samhällstjänst. Studien belyste även samhällstjänst i jämförelse med fängelse. I resultatet användes åtta artiklar, en avhandling och en rapport som analyserades och kategoriserades för besvarandet av syftet. Resultat var att samhällstjänst finns i ett flertal länder i världen men används mest i de europeiska länderna, Nya Zeeland, Kanada och Australien samt begränsat i USA. Majoriteten av dem som svarade på upplevelsen av samhällstjänst ansåg sig ha en positiv erfarenhet och var nöjda. Den rehabiliterande aspekten har inte funnits sedan samhällstjänst infördes men har blivit en större del av samhällstjänsten med tiden. När det gällde jämförelsen mellan samhällstjänst och fängelse framkom det inga tydliga bevis på att samhällstjänst var bättre än fängelsestraff när det gäller att minska återfall i brott. Samhällstjänst upplevdes av de dömda som ett mindre destruktivt straff och påverkade inte de dömda på samma sätt som ett fängelsestraff.

• • •

NYCKELORD: Fängelse, rehabiliterande, samhällstjänst, upplevelse

TITEL: Samhällstjänst – en litteraturstudie om samhällstjänst

-

FÖRFATTARE: Madeleine Biel

DATUM: December 2009

Innehållsförteckning

INLEDNING 3

Bakgrund och problemområde 3

Syfte 5

Disposition 5

METOD 6

Datasökning 6

Urval 6

Dataanalys 6

RESULTAT 8

Samhällstjänst i global kontext 8

Upplevelsen av att utföra samhällstjänst och samhällstjänstens rehabiliterande aspekt 10

Samhällstjänst jämfört med fängelse 15

DISKUSSION 18

SLUTSATS 23

Källförteckning 24

Inledning

Bakgrund och problemområde

Det brottsförebyggande arbetet är inte bara en del av den svenska kriminalpolitiken utan även en del av socialpolitiken. Det kriminalpolitiska arbetet består bland annat av sociala insatser, attitydpåverkan och då i samband med de åtgärder som sker inom rättsväsendet. En del av detta är att satsa på straff som kan avtjänas utanför fängelse, varav samhällstjänst är en del av detta. Samhällstjänst är en möjlighet för de dömda att betala tillbaka sin skuld till samhället.

Samhällstjänst som föreskrift förvaltas av Frivården som är en verksamhetsgren i Kriminalvården. Frivården fungerar som den öppna instansen av Kriminalvården vilket innebär att det är utanför fängelset. En del av den svenska kriminalpolitiken har sedan i slutet av 1990-talet fokuserats på att bland annat utveckla frivårdspåföljder, förebygga återfall i brott genom individuell påverkan samt att öka samarbetet med ideella organisationer.

Frivårdens mål är att minska återfall i brott samt att ge en möjlighet till återanpassning till samhället (Ekbom m.fl., 2002).

Samhällstjänst har funnits som föreskrift i Sverige sedan 1990, då det startades som

försöksverksamhet vid brottsmål i tingsrätterna i Uppsala, Linköping, Helsingborg, Malmö

och Gävle. Det var under försöksverksamheten förenat endast med skyddstillsyn. Efter att

försöksverksamheten var över och det blev en permanent del i brottsbalken 1999, är det

numera även förenat med villkorlig dom. Innebörden av att det är en föreskrift, är att det

kompletterar påföljderna villkorlig dom och skyddstillsyn. Skillnaden mellan villkorlig dom

och skyddstillsyn är att villkorlig dom påverkar personen mindre då det inte är ett tvång att ha

kontakt med Frivården, den dömde är så att säga på prövotid i samhället. Skyddstillsyn

innebär att personen har regelbunden kontakt med Frivården. Där finns möjlighet till stöd och

hjälp med att arbeta med problem som kan ha påverkat att ett brott har skett, till exempel ett

komplicerat nätverk (Ekbom m.fl., 2002). Samhällstjänst är i första hand avsedd för yngre

personer utan allvarliga missbruksproblem eller andra förhållanden som kan påverka

föreskriften samhällstjänst på ett negativt sätt (Andersson & Alexandersson, 1994). De

vanligaste brotten vid dom till samhällstjänst är våldsbrott, rattfylleri och tillgreppsbrott till

exempel stöld. Återfall efter avtjänad dom till samhällstjänst är efter ett år 13 procent, efter

två år 26 procent och efter tre år 32 procent (Ekbom m.fl., 2002). Det är av vikt att framlägga

att den kontroll som sker om huruvida klienten följer sitt schema, endast är Frivårdens ansvar

och inte kontaktpersonens eller samhällstjänstplatsens ansvar. Arbetsgivaren får ingen ersättning eller utbildning och de har inte heller något ansvar för den dömda (Andersson &

Alexandersson, 1994).

En del av hur informationen om samhällstjänst nås ut till icke kriminella sker bland annat genom media. Till exempel genom Bergfeldts (2009) artikel i Aftonbladet. Där beskrivs samhällstjänst och vilka brott personer som gör samhällstjänst kan ha blivit dömda för. De reaktioner från privatpersoner som framkommer är en rädsla för att brottslingar får avtjäna samhällstjänst ute i samhället bland andra människor. Anledningen till att samhällstjänst har ökat är enligt Kriminalvården att det ger en ekonomisk vinst för samhället och för kriminalvården, samt att samhällstjänst kan vara mer positivt för en förstagångsförbrytare än ett fängelsestraff.

Denna studiens relevans för socialt arbete kan hänvisas till att samhällstjänst är ett samarbete mellan kriminalvården och bland annat frivilligorganisationer. Frivilligorganisationer är en del av dem som tar emot personer som ska göra samhällstjänst. Vissa av dessa frivilligorganisationer, som exempelvis Röda Korset, arbetar bland annat med sociala frågor.

Det skapar möjligheten att visa olika delar av socialt arbete. Det skapar möjligheten att den

dömde ser sociala arbetets andra del, den frivilliga sektorn. Som tidigare nämnts består

kriminalpolitiken inte bara av åtgärder av rättsväsendet utan även av förebyggande arbete där

socialt arbete är en viktig del. Ett exempel på det är socialtjänstens insatser som bland annat

kommer i kontakt med personer som är på väg in i kriminalitet. Det är även av vikt att utöka

kunskapen om själva samhällstjänsten. Detta gäller både de som är inblandade i processen,

allmänheten samt andra myndigheter så att det skapas en förståelse och kunskap om vad

samhällstjänst innebär för samhället och för de dömda. En del av detta kan ske genom som

tidigare nämnt, media, men även indirekt genom forskning. Det som kan vara en fördel med

att sammanställa forskningen kring samhällstjänst i en global kontext är att man kan få

kunskap om vad som fungerar och inte fungerar i ett internationellt perspektiv. Det som är

viktigt för de dömda och deras upplevelse är att få fram vad som kan utvecklas inom

samhällstjänsten. Dessutom är det angeläget att få svar på hur påföljden samhällstjänst

påverkar de dömda personernas fortsatta livsväg. Det sociala arbetet består inte bara av

myndighetsutövning utan även, som nämnts, den frivilliga sektorn som erbjuder

samhällstjänstplatser.

Den forskning som finns om samhällstjänst berör till stor del utvärderingar om samhällstjänstens effekter på personer och den ekonomiska påverkan för samhället. När det gäller effekterna på personer som har blivit dömda, berör det bland annat om det har skett någon förändring i personernas beteenden och deras förhållningssätt till kriminalitet (Killias m.fl., 2002). Fokus i denna litteraturstudie är därför att kartlägga forskningsläget kring begreppet samhällstjänst.

Syfte

Syftet med denna litteraturstudie är att sammanställa forskningen kring samhällstjänst i en global kontext. Dessutom ingår att kartlägga studier om hur samhällstjänst upplevs av de dömda och om det finns en rehabiliterande aspekt i samhällstjänst. Studien kommer även att belysa samhällstjänst i jämförelse med fängelse.

Disposition

Efter detta kapitel följer metodavsnittet där en beskrivning av arbetsprocessen i denna

litteraturstudie ingår. Därefter följer resultatavsnittet som innehåller vad forskningen visar

angående samhällstjänst som kategoriseras under följande teman: samhällstjänst i global

kontext; upplevelsen av att utföra samhällstjänst och samhällstjänstens rehabiliterande

aspekt och slutligen samhällstjänst i jämförelse med fängelsestraff. Därefter besvaras och

diskuteras studiens syfte i diskussionsavsnittet varpå referenser följer.

Metod

Datasökning

Sökningen gjordes inledningsvis i CSA med sökordet community service, vilket resulterade i 281 träffar i form av vetenskapligt granskade artiklar. Sökning i databasen CSA med sökorden community service tillsammans med probation gav 56 träffar och av dessa träffar valdes sedan sju artiklar. Användningen av sökorden community service and attitudes and probation i CSA resulterade i 15 träffar och varav en artikel valdes. I studien har även en finsk doktorandavhandling ingått samt en svensk rapport gjord av Brottsförebyggande rådet som skett utifrån manuell sökning i litteraturens referenslistor.

Urval

Då det framkom i artiklarnas rubriker och abstract att community serivce betyder olika beroende på vilket land som avses, valdes sökordet probation för att få fram material som ansågs jämförbart med den svenska motsvarigheten till samhällstjänst. Valet till att använda attitudes var att få fram mer om upplevelsen av samhällstjänst. Artiklarna granskades och därefter valdes de artiklar ut som ansågs motsvara studiens syfte. De artiklar som ej ingår i studien hade fokus främst på specifika grupper som utför samhällstjänsten eller andra aktörer inom samhällstjänst. Ingen avgränsning gjordes i avseende vilket år som den berörda studien genomfördes eller om den utfördes i något speciellt land. Avgränsningen har ej heller fokuserat på enbart kvantitativa eller kvalitativa artiklar utan artiklarna som tagits med anses besvara studiens syfte oavsett metod. Författaren av denna studie är dock medveten om att de olika metoderna belyser samhällstjänst på olika sätt samt att studierna har skillnader när det gäller antal deltagare. Det är även viktigt att visa samhällstjänst mer övergripande och att framhäva dess betydelse för personer som utfört samhällstjänst. Samtliga artiklar som inkluderades var vetenskapligt granskade.

Dataanalys

Dataanalysens mål var att systematiskt granska det insamlade materialet och se vad som

framläggs i de olika studierna. Det som först gjordes var att materialet lästes och då med

fokus på att få en helhetsbild av materialet. Denna genomläsning av det valda materialet

genomfördes ett flertal gånger för att få en tydlig överblick över det insamlade materialet.

Sedan undersöktes vad som framstod som viktigast i texterna och hur texterna framställdes av

författarna. Därefter sammanställdes det valda materialet både i tabell och i löpande text för

att få en översiktsbild av artiklarna. Det som togs upp kortfattat i tabell och i löpande text var

titeln på studien, tidskriftsnamnet, landet som studien hade utförts i, författarnas namn, året

materialet utkom, syfte, metod, resultat och sökord. Sedan jämfördes resultaten från de olika

artiklarna för att se likheter och skillnader. Det som valdes som teman var det som framstod

som viktigt i artiklarna.

Resultat

Samhällstjänst i global kontext

Det framgår av litteraturen i denna studie att, när det gäller samhällstjänst i en global kontext används samhällstjänst i alla världsdelar, dock mer begränsat i Sydamerika, Afrika och Asien, jämfört med Europa. I flertalet av länderna som har undersökts i denna studie ingår samhällstjänst i ländernas straffskala. Det finns en skillnad mellan de länder som tillämpar samhällstjänst som påföljd när det gäller om samhällstjänst skall utgöra ett strängt straff eller ett rehabiliterande straff. Själva samhällstjänsten används på olika sätt. I vissa länder är det mer en föreskrift som är förenat med andra påföljder, i andra länder är samhällstjänst en självständig påföljd. Det gemensamma i artiklarna var att samhällstjänsten är ett arbete utan betalning.

På Nya Zeeland har samhällstjänst funnits sedan 1981 och har en tydlig plats i straffskalan.

De timmar som den dömde kan bli dömd till att avtjäna samhällstjänst varierar mellan 20 och 200 timmar och skall avklaras inom ett år. De som har ansvaret för samhällstjänst i Nya Zeeland är Probation Division of Department, vilket kan liknas med den svenska Frivården (Harris & Lo, 2002; Leibrich m.fl., 1986). Om Nya Zeeland jämförs med Sverige är antalet timmar som ska avtjänas i form av samhällstjänst per person färre, Sverige har mellan 40 och 240 timmar. Sverige har liksom Nya Zeeland som mål att samhällstjänsten ska vara avklarad inom ett år (Andersson & Wahlin, 2003). Finland har använt samhällstjänst sedan 1991 men den fastställdes som påföljd 1994. I Finland är det viktigt att samhällstjänsten ska upplevas som ett straff men samtidigt tas det viss hänsyn till den dömdes livssituation, till exempel pågående studier eller tidsbegränsad arbetssituation. I Finland ska samhällstjänst vara ett alternativ till fängelse och vara i högst åtta månader. Den som ska utföra samhällstjänsten måste ge samtycke för att kunna dömas till samhällstjänst (Harris & Lo, 2002; Linderborg, 2001). Enligt Andersson och Wahlin (2003) som utvärderade samhällstjänsten i Sverige på uppdrag av regeringen lades särskilt fokus på hur samhällstjänstpåföljderna utvecklats och om den rättsliga och praktiska tillämpningen. Deras undersökning byggde på en analys av rättsstatistiken och en genomgång av ett urval tingsrättsdomar samt på ett stort enkätmaterial.

De kom bland annat fram till vikten av samtycke från de dömda i Sverige, om det saknas

samtycke kan personen inte bli dömd till samhällstjänst. Till skillnad från Finland motsvarar

den svenska samhällstjänsten fängelsestraff på under tolv månader. Ofta rör det sig om att det

ersätter två månaders fängelse. I den svenska kriminalvården tas även hänsyn till eventuellt arbete eller utbildning.

Samhällstjänsten i USA används på olika sätt inom rättsväsendet, vilket innebär att den ibland används självständigt men även tillsammans med en annan påföljd (Harris & Lo, 2002;

Bazermore & Maloney, 1994). Andersson och Wahlin (2003) visar att den svenska samhällstjänsten kontrolleras på statlig nivå. I USA ligger ansvaret för samhällstjänst på delstatlig nivå. Trots att samhällstjänst inte används i lika stor utsträckning som i till exempel Sverige har många inom den amerikanska kriminalvården en viss kunskap och erfarenhet av att arbeta inom processen med samhällstjänst. Samhällstjänst fungerar som en mellanform inom rättsskalan, vilket innebär att det ligger över böter men under fängelsestraff (Harris &

Lo, 2002; Bazermore & Maloney, 1994). Det kan jämföras med den svenska samhällstjänsten, som trots att den inte är självständig kan den ses som en mellanform mellan böter och fängelsestraff (Andersson & Wahlin, 2003). Samhällstjänst har i USA betraktats som ett alternativ till fängelse men med tiden har den även blivit betraktad som ett rehabiliterande straff. Det finns vissa skillnader mellan studierna av Harris och Lo (2002) och Bazermore och Maloney (1994) om hur länge samhällstjänst har funnits i USA. Det hävdes i båda artiklarna att det 1966 fanns någon form av samhällstjänst, men att det dröjde mer än tio år tills den började utvecklas och blev möjlig som straffpåföljd för fler personer (Harris & Lo, 2002;

Bazermore & Maloney, 1994). Bazermore och Maloney (1994) menar att det som anses viktigt i USA är att den dömde ”betalar tillbaka sin skuld” till samhället genom samhällstjänsten. Det sker genom det obetalda arbete, som ofta innebär att arbeta med till exempel människor som har behov av hjälp. Det togs även upp som exempel på att samhällstjänst ibland har använts i speciella situationer, som vid återuppbyggnadsarbetet efter naturkatastrofer och att de dömda kunde vara en del att bygga upp det som skadades av naturkatastrofen. Detta är dock inte den vanligaste av arbetsuppgiften för den som dömts till samhällstjänst. Samhällstjänstens arbetsuppgifter handlar oftare om att till exempel plocka upp skräp vid byggnader. Mer förödmjukande uppgifter kan dock vara att städa toaletter , vilket starkare betonar att det skall upplevas som ett straff för det begångna brottet.

Harris och Lo (2002) sammanställde i deras artikel tidigare forskning om samhällstjänst i

global kontext samt använde bland annat publikationer från berörda myndigheter. De valde att

fokusera på samhällstjänst i Australien, Finland, Tyskland, Ungern, Irland, Nederländerna,

Nya Zeeland, Skottland, USA, Zimbabwe och Hong Kong. De hade som syfte att undersöka

hur samhällstjänst användes i en global kontext. Av deras undersökning framgår det att samhällstjänst i vissa länder inte endast betraktades som rehabiliterande. Den betraktades även som ett sätt att omedelbart möta de ekonomiska problem som uppstått på grund av straffet. Detta innebär att de som hade fått böter och inte kunnat betala av det, kunde betala av det genom samhällstjänsten. I de fall när samhällstjänst förenades med till exempel skyddstillsyn, så visar Harris och Lo (2002) att det kan bli otydligt om vem som har vilken roll bland de inblandade instanserna/myndigheterna. Det kan innebära att det stöd som finns från Frivården genom skyddstillsynen påverkades av det som skedde för den dömde på samhällstjänstplatsen.

Harris och Lo (2004) har i sin studie jämfört England, Wales samt Hong Kong för att se skillnader och likheter mellan länderna. De kom fram till att länderna hade det gemensamt att det finns en rehabiliterande aspekt i samhällstjänst. Harris och Los (2004) val att undersöka dessa länder berodde på att Hong Kong tidigare tillhörde det brittiska samväldet. De kom fram till att det fanns flera skillnader mellan länderna trots de tre ländernas gemensamma historia. I Hongkong måste de dömda vara minst 14 år. I Wales och England är lägsta åldersgränsen 16 år för att kunna bli dömd till samhällstjänst eller andra påföljder. I Sverige är åldersgränsen 18 år för att kunna bli dömd till samhällstjänst eller andra påföljder (Andersson

& Wahlin, 2003). Det som Harris och Lo (2002; 2004) även lyfte fram som skillnader var att i Hong Kong krävs det samtycke av den dömda. I England och Wales är det inte lika viktigt att det finns samtycke från den dömde. I Hong Kong är samhällstjänst en självständig påföljd men kan dock förenas med någon annan påföljd. I England och Wales är det främst en föreskrift som förenas med en annan påföljd. I Sverige fungerar det endast som en föreskift tillsammans med villkorlig dom och skyddstillsyn. Det är även krav på samtycke till samhällstjänst i Sverige (Andersson & Wahlin, 2003).

Upplevelsen av att utföra samhällstjänst och samhällstjänstens rehabiliterande aspekt

Det som framkommer tydligt i större delen av litteraturen i denna studie är att det anses vara

viktigt för den dömda att ha en möjlighet att ge tillbaka till samhället, vilket även är en del av

samhällstjänst. Det framgår av litteraturen i denna studie att en stor del av de som blir dömda

till samhällstjänst var nöjda med själva straffet även om vissa nackdelar påtalas. Det skiljer

sig åt hur samhällstjänsten upplevdes av de som utförde den. Vissa upplevde att somliga

arbetsuppgifter var mindre givande än andra arbetsuppgifter. Forskningen ansåg således att arbetsuppgifternas innehåll måste få vara ett ämne för fortsatt diskussion. Det framgår av majoriteten av de undersökta länderna, att den rehabiliterande aspekten av samhällstjänst är viktig oavsett samhällstjänstens placering i ländernas straffskala. I Harris och Los (2004) jämförelse mellan Hong Kong, England och Wales framkom det att Hong Kong hade större fokus på att rehabilitera och att integrera de dömda personerna i samhället i jämförelse med England och Wales. England och Wales hade tidigare ett större fokus på den rehabiliterande aspekten. Vilket förändrades då de började fokusera mer på att straffa personen för det begångna brottet.

Den rehabiliterande aspektens betydelse och om det upplevdes som ett straff

Det som framkom av litteraturen i denna studie var att samhällstjänst från början var tänkt främst som ett hårdare straff, men med tiden har blivit betraktad som ett mer rehabiliterande straff. Samhällstjänst syftade, med tanke på arbetsuppgifter och samspelet med andra människor, till att påverka de dömda och deras beteenden.

Det som betraktades som rehabiliterande med samhällstjänsten var att det kunde leda till en förändring av beteenden och en utveckling av arbetsfärdigheter. Det kunde även bidra till att de dömda kunde arbeta med de problem som låg bakom brottet (Rex & Gelsthorpe, 2002).

Allen och Treger (1990) syftade, i deras kvantitativa studie, till att undersöka hur

samhällstjänst upplevdes av förbrytarna och kontaktpersonerna på samhällstjänstplatsen. De

intervjuade 73 förbrytare och 42 kontaktpersoner på samhällstjänstplatserna. Deras slutsats

blev att de rekommenderade att alla som var aktuella för skyddstillsyn skulle kunna vara

aktuella för samhällstjänst. De kom också fram till att det var viktigt att förbättra och utveckla

samhällstjänsten. De fann att arbetet under samhällstjänsten påverkade de dömdas personliga

utveckling. De dömda kunde enligt studien arbeta med att hjälpa andra människor i samband

med sin samhällstjänst. Detta kunde för vissa vara en ny upplevelse vilket bidrog till en

personlig utveckling. Författarna fann att det viktigaste målet med samhällstjänsten var den

rehabiliterande aspekten. Det faktum att den dömde kunde rehabiliteras kunde ge en positiv

påverkan och minskade risken för återfall i brott. Bazermore och Maloney (1994) syftade i sin

artikel till att diskutera vilken betydelse rehabilitering i samhällstjänst hade och hur detta

kunde utvecklas. De kom fram till det var viktigt att fortsätta forska om samhällstjänst. De

påpekade att det kunde vara av nytta för de dömda att uppleva att det de gjorde under

samhällstjänsten var en resurs för själva samhällstjänstplatsen, att de inte enbart betraktades

som klienter eller dömda brottslingar. Detta faktum kunde hjälpa de dömda till att bygga upp bättre självbilder och dessutom förbättra samhällets syn på dem. Det faktum att hjälpa någon annan och att vara till nytta kunde göra att deras bakomliggande problem kunde bearbetas och bidra till en positiv utveckling för dem. Författarna tog även upp att den dömdes problem kunde användas till att skapa en förståelse för brottet de begått, till exempel att en person dömd för narkotikabrott blev tilldömd att ha samhällstjänst på en samhällstjänstplats där det sker arbete med att hjälpa missbrukare på olika sätt. Författarna ansåg att samhällstjänst kunde bidra till att skapa en bättre relation mellan klienten och samhället.

Det framkom i Linderborgs (2001) studie att samhällstjänsten upplevdes som ett straff av samtliga 28 deltagare i studien. Det som påverkade denna känsla var förlusten av tid samt att utförandet av arbetet skedde utan betalning. Det faktum att det var obetalt var tydligare för dem som hade sämre ekonomi och som hade haft nytta av att få betalt för det arbete de utförde. I Allen och Tregers (1990) undersökning i USA ansåg cirka 47 procent av 105 förbrytare att straffet upplevdes som ett straff, medan cirka 30 procent ansåg att det var ett rehabiliterande straff. Slutligen ansåg 11 procent att samhällstjänst var ett avskräckande straff.

De flesta av de tillfrågade såg samhällstjänsten som en del av rättsväsendet, men man såg även det som en möjlighet att ge tillbaka till samhället. Det som Bazermore och Maloney (1994) diskuterade i sin studie var hur samhällstjänsten ska upplevas: Ska det vara rehabiliterande eller ska det endast fungera som ett vedergällande straff? Det som författarna efterfrågade var att det borde finnas tydligare samband mellan påföljden och själva brottet, att det brott som har begåtts ska ha ett passande straff. Det framkom att författarna av studien ansåg att det fanns ett behov av att förtydliga samhällstjänsten och dess innebörd i USA.

Betydelsen av att ha möjligheten till att ge tillbaka till samhället

Det påtalades av Linderborg (2001), Leibrich m.fl. (1986), Anderson och Wahlin (2003),

Allen och Treger (1990) att upplevelsen av att ha gjort samhällsnytta beskrevs som att de

dömda genom samhällstjänsten kunde betala tillbaka sin skuld till samhället. Det som

Linderborg (2001) hade som syfte i sin avhandling, med utgångspunkt från främst Finland,

var att bland annat undersöka vad för sorts straff samhällstjänst var. Dessutom ingick det att

undersöka synen på disciplinering och anpassning av människans beteende gällande

samhällstjänst i jämförelse med fängelsestraff. Det resultat som framkom utifrån intervjuerna

med 28 personer som hade utfört samhällstjänst, var möjligheten att kunna göra samhällstjänst

och på det viset känna att man var till nytta för samhället. Detta bidrog också till att klienterna

skötte sig under straffen. Det påtalades att samhällstjänsten tvingade personen att uppföra sig bättre i jämförelse med ett fängelsestraff. Detta kunde ha en viss effekt på dem som hade problem med till exempel alkohol. Det upplevdes att samhällstjänsten gjorde att de var tvungna att handskas med sina eventuella problem på ett annat sätt i jämförelse med att vara inlåst i fängelse. Det som även togs upp var att känslan av ansvar, både för sig själv och för sina arbetsuppgifter, styrktes när man befann sig inom samhällstjänsten. Detta kunde ha en positiv effekt på personen som var dömd till samhällstjänst. Leibrich m.fl. (1986) studerade hur samhällstjänsten i Nya Zeeland hade använts sedan det infördes 1981. Författarna samlade in data från strukturerade intervjuer med 42 frivårdsinspektör, 65 kontaktpersoner, 68 förbrytare och elva domare. Studiens samtliga deltagare ansåg att ett av de viktigaste målen med samhällstjänst var att göra nytta för samhället genom att utföra obetalt arbete. Deltagarna i studien ansåg att det var av vikt att samhällstjänst kunde påverka den som utförde samhällstjänsten. Detta genom att denne gavs möjlighet att lära sig nya arbetsfärdigheter och att träffa människor som inte var kriminella. Det fanns även förhoppningar om att samhällstjänsten skulle bidra till personlig utveckling, vilket skulle kunna minska risken för återfall i brott. Studiens deltagare, främst förbrytarna, ansåg till stor del att samhällsnyttan var uppfylld. Det var omkring 30 procent av förbrytarna som ansåg att de hade gjort rätt för sig och betalt sin skuld till samhället. Allen och Tregers (1990) kvantitativa undersökning angående samhällstjänst i Illinois, USA, fann att 69 procent av 105 tillfrågade förbrytare ansåg att samhällstjänsten var en möjlighet att ge tillbaka något till samhället.

Nöjda klienter och fördelarna med samhällstjänst

I Leibrichs m.fl. (1986) studie tillfrågades kriminalvårdspersonal och domstolspersonal om samhällstjänstens positiva och negativa konsekvenser. De tillfrågade ansåg att fördelen med att utföra samhällstjänst var att personen som utförde samhällstjänsten fick ett mindre destruktivt straff i jämförelse med ett fängelsestraff. Det var omkring 71 procent av totalt 68 förbrytare som upplevde att de hade gjorde nytta, och att de hade haft en bra upplevelse av samhällstjänsten. Ett exempel var att de hade lärt känna andra människor och att de hade upplevt att deras självbild hade förbättrats. De ansåg även att de hade utvecklats i sin arbetskicklighet. Det var 88 procent av 68 förbrytare som var nöjda med samhällstjänst som straff och som ansåg att samhällstjänst var en passande form för att sona de brott de begått.

De som inte var nöjda med påföljden ansåg att samhällstjänst som straff inte var tillräcklig

som konsekvens för de brott som de hade begått. De menade också att samhällstjänsten inte

hade hjälpt deras offer. Det framkom i Andersson och Wahlins (2003) studie att de flesta av

de 227 tillfrågade klienterna upplevde att de var nöjda med det arbete som de hade utfört under sin samhällstjänst. I Rex och Gelsthorpes studie (2002) framkom det också att bland de 1250 tillfrågade förbrytare var majoriteten nöjda med samhällstjänsten. De menade att de hade mestadels positiva erfarenheter av samhällstjänst som påföljd.

Samhällstjänstplatsen

Det framkom i Leibrichs m.fl. (1986) att det som förbrytarna ansåg som positivt med samhällstjänst var att få vara del i en grupp. Det var cirka hälften av 68 förbrytare som upplevde att de hade fått vänner bland de personer som fanns på samhällstjänstplatsen. Det framkom även att de inte hade något emot att umgås mer med dessa människor på sin fritid.

Andersson och Wahlins (2003) tog upp att det var tänkt att arbetsuppgifterna som tilldelades under samhällstjänsten skulle upplevas som meningsfulla, vilket även upplevdes av de dömda.

Omkring hälften av 227 klienter upplevde även att arbetet kändes intressant och ansvarsfullt.

Det var ett lågt antal som ansåg att de inte var nöjda med sin samhällstjänst. Det framgick även att vissa upplevde samhällstjänst som roligt, medan andra ansåg det var tråkiga arbetsuppgifter. Det var fler bland de yngre som var osäkra på om samhällstjänst var det rätta sättet att betala tillbaka sin skuld och minska risken för återfall. Det faktum att det skulle vara meningsfullt arbete framstod även i Harris och Los (2004) studie. I samma studie framkom det att man i Hong Kong ansåg att det vara viktigt att det arbete som utfördes var värdigt för personerna. Det påtalades att det var av vikt att de dömda upplevde att de gjorde något meningsfullt trots att det var ett straff. Linderborg (2001) påvisade att det fanns olika åsikter om samhällstjänsten, om den upplevdes som meningsfull eller inte. Det lades vikt på att arbetsuppgifterna skulle kunna påverka den dömde eftersom det kunde leda till möjlighet att utveckla sociala och praktiska kunskaper. Detta kunde gagna personen efter avtjänat straff.

Det fanns även åsikter om att arbetsuppgifterna skulle vara tråkiga för att betona att det var ett straff. Upplevelsen om att det var ett straff påverkades av utformningen av samhällstjänstens arbetsuppgifter. I Bazermore och Maloney (1994) och Linderborg (2001) studier framkom det att personerna som utförde samhällstjänst, upplevde att mötet med personer med andra problem påverkade dem, och påverkade hur de såg på sina egna problem. Det hjälpte dem att se sina egna problem i relation till andras problem.

Pathfinder projektet användes inom samhällstjänst i Storbritannien. Det skapades av det

Brottsreducerande programmet. Projektet hade som mål att undersöka om samhällstjänst

kunde minska återfall. Detta utvärderades av Rex och Gelsthorpe (2002), och en viktig del av projektet var att utveckla arbetsskickligheter, minska återfall i brott och att påverka att det skedde en förändring i personernas sociala attityder och beteenden. Målet med Pathfinder projektet var att undersöka om miljön på samhällstjänstplatsen kunde gynna ansvarsfullt beteende hos dem som hade utfört samhällstjänst. Det var tänkt att uppgifterna som de dömda gjorde på samhällstjänstplasten skulle bidra till en möjlighet att arbeta med sina beteenden.

Detta genom att till exempel samarbeta med andra människor och att på så sätt lära sig av deras beteenden. Det var även tänkt att kontaktpersonerna skulle fungera som goda förebilder och ha positiva effekter på den dömda. Det påpekades att det var viktigt att de dömda personerna skulle bli behandlade utifrån sina personligheter, och inte utifrån det faktum att de var personer som hade blivit dömda för ett brott. Rex och Gelsthorpe (2002) hade som syfte att utvärdera hur Pathfinder hade fungerat i Storbritannien. De utvärderade projektet och dess mål med hjälp av bland annat 1250 förbrytare som besvarade frågor om hur de upplevde samhällstjänsten. Det framkom att majoriteten av förbrytarna upplevde positiva erfarenheter av samhällstjänsten. De uppgav även att de upplevde att de kände mindre benägenhet för att göra ytterligare brott efter den utförda samhällstjänsten. Det framkom i studien att det från början var tänkt att den dömde skulle få möjlighet, att genom arbetet på samhällstjänstplatsen samspela med icke kriminella personer. Men i praktiken såg det annorlunda ut. Det var ofta fler personer som var dömda till samhällstjänst på samma samhällstjänstplats. Det innebar att samhällstjänsten upplevdes mer som ett straff än som ett försök att integrera dem bland andra icke dömda. De arbetsuppgifter som utfördes under samhällstjänsten påverkade hur de dömda upplevde straffet.

Samhällstjänst jämfört med fängelse

Flertalet av författarna av litteraturen i denna studie påtalade att samhällstjänst kunde vara ett alternativ till fängelse. Samhällstjänst kunde bidra, jämfört med fängelsestraff, till en ekonomisk vinst för samhället och även till en ekonomisk och livsstilsmässig vinst för personen i sig. Samhällstjänst framställdes i den undersökta litteraturen som ett humanare alternativ till fängelse. Man menade också att samhällstjänst kunde minska risken för återfall i kriminalitet och även minska trycket på fängelseplatserna.

Killias m.fl. (2000) hade i en jämförande studie i Schweiz undersökt om samhällstjänst var

bättre än kortare fängelsestraff. De delade in slumpmässigt 123 personer i två grupper, en

fängelsegrupp och en samhällstjänstgrupp. Efter att de två grupperna hade avtjänat straffet, utvärderades experimentet genom att alla de 123 personerna fick svara på frågor som sammanställdes med hjälp av kvantitativt tillvägagångssätt. De betonade att det inte fanns mycket forskning gällande jämförelsen mellan kortare fängelsestraff och samhällstjänst.

Författarna påpekade att trots att det nämndes ett flertal gånger i debatten, att samhällstjänst var ett bättre alternativ än fängelse fanns det inga tydliga forskningsbevis för detta.

Författarna påpekade även att andra studier berörde främst hur samhällstjänst kunde påverka att det skedde en minskning av återfall i brott, och att det kunde bidra till att samhället sparade pengar. Killias m.fl. (2000) studie kom fram till att det var ingen större skillnad när det gällde återfall i grupperna. Det var endast några fler återfall i fängelsegruppen. De kunde därför inte signifikant fastlägga att det fanns någon skillnad mellan straffens påverkan på återfall.

Författarna tar dock upp att fängelsegruppen hade en mer negativ attityd till rättsväsendet vilket kunde påverka deras risk för återfall i brott. Författarna tror själva att det kunde ha en viss betydelse att fängelsestraffet som tilldömdes var högst 14 dagar. I och med att det var ett kortare fängelsestraff hade personer med eventuellt arbete en möjlighet att organisera sitt liv.

Detta genom att ta semester eller tjänstledigt, så att det inte skulle påverka deras livssituation alltför negativt. Det var alltså inte samma risk för att det korta fängelsestraffet skulle ge någon form av skada om de fick samhällstjänst jämfört med om de fick ett längre fängelsestraff. De påpekade även att samhällstjänst skapade större möjligheter för personerna att behålla eventuellt arbete jämfört med fängelsestraff. Harrison (2006) kom i sin studie fram till att det inte fanns tydliga bevis för att samhällstjänst var mer effektivt än i fängelse. Samhällstjänst kunde dock påverka personers beteenden positivare än ett fängelsestraff skulle ha gjort.

Harrison menar dessutom att samhällstjänst skulle vara positivt för samhällsekonomin. Rex och Gelsthorpes (2002) kom fram till i sin utvärdering om Pathfinder projektet i Storbritannien, att klienterna hade haft en positiv upplevelse av samhällstjänst och att de dömda lärt sig nya färdigheter, och att de sett att det man gjorde under samhällstjänsten påverkade samhället. Det kunde ha den effekten att det innebar lägre risk för återfall. Det påpekades även att själva samhällstjänsten och dess arbetsuppgifter kunde innebära en förändring i personens beteende och attityd till brott. Man menade att den dömde, under sin samhällstjänst, träffade människor som inte var kriminella vilket kunde ha en positiv effekt på deras fortsatta livsväg.

Det som framkom i Linderborgs (2001) studie var att vissa av hans 28 intervjupersoner

upplevde att det kunde vara en fördel att vara i fängelse istället för samhällstjänst. Det

berodde på att det upplevdes att det krävdes mer av den dömde vid samhällstjänst än vid fängelse. Vissa av personerna hade även ett arbete vid sidan av samhällstjänsten, vilket gjorde att de arbetade största delen av dygnet. Detta påverkade dem naturligtvis både fysiskt och pysiskt. Det påpekades även att i fängelset följs en viss dagsrutin, man tog del av ett ”färdigt paket” innehållande till exempel mat och boende. Detta upplevdes av vissa klienter som positivt eftersom de inte behövde ta samma ansvar för planeringen av sin dag. Trots det

”färdiga paketet” hade fler av dem som avtjänat fängelsestraff problem med anpassa sig helt till livet i fängelset. Det som ansågs negativt med fängelse var att de inte kunde träffa sina anhöriga i samma utsträckning som innan straffet. Det framkom även att en förutsättning för att bryta med det kriminella livet var att man har haft flera negativa erfarenheter av sitt kriminella liv. Detta skulle innebära ett ökat intresse för att närma sig det icke kriminella livet och på så sätt bli en del av ”det vanliga” samhället. Vidare framkom det i studien att samhällstjänst innebar att man kunde behålla sitt nuvarande liv och samtidigt avtjäna sitt tilldömda straff för det begångna brottet.

I Andersson och Wahlins (2003) rapport som analyserade 15 000 brottmålsdomar från 2001

framkom det att när det fanns möjlighet att döma till samhällstjänst, dömdes enbart 30 procent

av de 15 000 förbrytarna till samhällstjänst. Det antas bero på att domstolarna inte ansåg att

samhällstjänst var ett tillräckligt ingripande straff för de dömda. Det framkom även att

majoriteten av rättsväsendets representanter ansåg att samhällstjänst var ett humanare och

lindrigare straff än fängelse. Det som ansågs vara en av fördelarna med samhällstjänst var att

det ansågs mer ekonomiskt för samhället jämfört med fängelse. Det ansågs ha en mer positiv

påverkan på yngre förbrytare, då de därigenom kommer ifrån de negativa effekter som

fängelse kan ge. Fängelsevistelse, menar man, kan innebära att man tar till sig en kriminell

mentalitet i och med att man delar sin vardag med andra kriminella personer. Det framkom i

studien att det som var negativt med samhällstjänst var att det inte alltid ansågs vara rätt

påföljd för vissa brott, eftersom det inte gav samma påverkan i personens liv jämfört med till

exempel ett fängelsestraff.

Diskussion

Hur ser samhällstjänst ut i global kontext, vilka likheter och skillnader finns mellan länderna?

Det framstår i större delen av den undersökta litteraturen i denna studie att samhällstjänst finns i flertal länder runt om världen, men att samhällstjänst har sitt starkaste fäste i de europeiska länderna samt Australien, Kanada och Nya Zeeland. När det gäller själva samhällstjänsten och dess användning i straffskalan var det vissa skillnader mellan de undersökta länderna. Några av länderna har samhällstjänst som föreskrift, medan andra länder har det som självständig påföljd och som föreskrift. Vid jämförelse mellan Sverige och USA framgick det att den svenska samhällstjänsten kontrolleras genom den statliga myndigheten Kriminalvården. I USA ligger istället själva ansvaret för samhällstjänst på en lokal nivå. Det kan bidra till att användningen av samhällstjänst varierar i USA. Fördelen med att ha det på det statlig nivå är att det skapar en enhetlighet i samhällstjänst. Det som framkommer av Bazermore och Maloney (1994) samt Andersson och Wahlins (2003) studier är att det som USA och Sverige har gemensamt är att samhällstjänst ligger i mitten i straffskalan. Det betyder att samhällstjänst är ett strängare straff än böter men mildare straff än ett fängelsestraff.

De timmar som de dömda ska utföra under deras samhällstjänst varierade mellan länderna men ligger inom liknade tidsram. Det som framkom som gemensamt angående timmarna är att timmarna ska vara avklarade inom ett år. Till största del ska timmar motsvara det fängelsestraff som skulle utdelats om samhällstjänst inte tilldömdes, detta är fallet i Sverige och Finland. Detta kan ses som en fördel då de dömda kan se vad deras brott kunde ha lett till i fängelsetid, men att de istället kunde avtjäna sitt straff ute i samhället (Harris & Lo, 2002;

Linderborg, 2001; Andersson & Wahlin, 2003). I flertalet av de undersökta länderna i denna studie finns det krav på samtycke från de dömda för att de ska kunna få samhällstjänst som straff. Det hänvisades till att de som dömdes skulle vara medvetna om vad samhällstjänst innebar. I England och Wales var samtycke inte ett krav för att bli dömd till samhällstjänst.

Det som är en fördel med samtycke är att det blir ett aktivt val för den berörda personen, och

han/hon har möjlighet att se vad hans/hennes kriminella handling kan få för olika

konsekvenser.

En viktig del av samhällstjänsten är att ” betala tillbaka sin skuld till samhället”. Detta togs bland annat upp av Bazermore och Maloney (1994). I deras artikel framgår tydligt att det var viktigt i USA, att den dömde betalar tillbaka sin skuld till samhället genom att avtjäna sitt straff genom samhällstjänsten.

Hur upplevs samhällstjänsten av dem som utför samhällstjänsten och finns det en rehabiliterande aspekt?

Enligt litteraturen i denna studie har samhällstjänst utvecklats från att endast vara ett straff för

begångna brott till att även ha ett rehabiliterande tänkande. Den rehabiliterande aspekten

hänvisades till samspelet med andra människor under samhällstjänsten, samt att

arbetsuppgifterna kunde bidra till en påverkan på beteendet. Det framgår att i majoritet av

länderna var den rehabiliterande aspekten i samhällstjänsten viktig, oavsett samhällstjänstens

placering i straffskalan. Vid en jämförelse mellan England, Wales och Hong Kong framkom

det att det rehabiliterande tänkandet var tydligare i Hong Kong jämfört med det i England och

Wales. Anledningen till en mer rehabiliterande förståelse av samhällstjänst var möjligheten

till att minska risken för återfall i kriminalitet, samt att de dömda fick nya färdigheter jämfört

med innan samhällstjänsten. Det som fångade mitt intresse var Bazermores och Maloneys

(1994) diskussion om hur samhällstjänsten ska upplevas. Ska den fungera endast som ett

straff för brott eller vara en möjlighet för de dömda att bli rehabiliterade? Det som författarna

även påpekade var att det behövdes fortsatt forskning kring deras frågeställning då frågan är

viktig att belysa. Det faktum att det finns en skillnad om hur samhällstjänst ska upplevas syns

i Linderborg (2001) där det påpekades att det finns ett behov av att arbetsuppgifterna bland

annat ska upplevas som tråkiga för att betona att det är ett straff. Medan i Harris och Lo

(2004) där det betonas att det är viktigt att samhällstjänsten ska upplevas som meningsfull för

de dömda. När det gällde upplevelsen av att samhällstjänst som ett straff, fanns det olika

synsätt i den undersökta litteraturen. De som tydligaste visade på olikheter var Allen och

Treger (1990). I deras studie framkom det att en mindre majoritet av de dömda upplevde

samhällstjänst som ett straff, en tredjedel såg det som ett rehabiliterande straff och slutligen

ansåg ett mindre antal det som ett avskräckande straff. I Harris och Lo (2004) framgår det att

det var viktigt att arbetet som utfördes under samhällstjänsten i Hong Kong skulle upplevas

som värdigt. Det har inte framkommit i den övrigt undersökta litteraturen i denna uppsats.

Det som var viktigaste med samhällstjänsten, enligt den undersökta litteraturen, var möjligheten för de dömda att ge tillbaka till samhället. Detta poängterades även av dem som dömts till samhällstjänst. Själva upplevelsen av samhällstjänst varierade mellan de dömda, men majoriteten av de dömda i de undersökta studierna hade en positiv erfarenhet av samhällstjänst. I Leibrich m.fl. (1986) framkom att det fanns förhoppningar på att samhällstjänsten och dess möjlighet att ge tillbaka till samhället även skulle bidra till en personlig utveckling. Den personliga utvecklingen skulle kunna ha en effekt på deras kriminalitet. De deltagande förbrytare i studien upplevde att de hade gjort nytta för samhället och att de hade betalt tillbaka sin skuld till samhället. I Allen och Tregers (1990) påpekades det att samhällstjänst innebar för de dömda en möjlighet att ge tillbaka till samhället.

Möjligheten att kunna göra rätt för sig kunde även leda till ett bättre välmående. När det gällde upplevelsen av att ha gjort nytta så framstod det att majoriteten av Leibrichs m.fl.

(1986) 68 intervjuade förbrytare upplevde att de var nöjda med samhällstjänsten. De som inte var nöjda med samhällstjänst ansåg att samhällstjänsten inte var ett tillräckligt straff för det begångna brottet. I Andersson och Wahlins (2003) studie var det även stor majoritet av de 227 tillfrågade klienterna som var nöjda med det arbete som de hade utfört under sin samhällstjänst.

Bazermore och Maloney (1994) påpekade något viktigt: möjligheten med att samhällstjänst kunde innebära att de dömda kunde uppleva att få vara en resurs för samhällstjänstplatsen och samhället, samt att de inte enbart betraktades som dömda klienter. Den undersökta litteraturen i denna studie påpekade att den rehabiliterande aspekten har en plats i påföljden samhällstjänst. Samhällstjänst kan bidra positivt till en människas fortsatta livsväg.

Förändringar i attityd och beteenden orsakade av samhällstjänsten har större nytta för samhället i stort, och för den enskilda personen, jämförbart med att använda ett straff i endast avskräckande syfte. Det samspel som sker mellan kontaktpersonen och de dömda, ger en möjlighet för de dömda att ta del av icke destruktiva beteenden som sedan kan ge en positiv effekt för samhället.

I Linderborgs (2001) artikel framgår det att arbetsuppgifterna i samhällstjänsten kunde bidra till en ökad känsla av ansvar, både för sig själv och för arbetsuppgifterna. Själva arbetsuppgifterna var en praktisk upplevelse, att ens arbete gagnade samhället. Det var dock inte alla arbetsuppgifter som upplevdes som meningsfulla, där städning nämns som exempel.

Det kunde vara av betydelse att vissa av arbetsuppgifterna inte var meningsfulla då

samhällstjänsten fick starkare betoning på att det var ett straff. I Rex och Gelsthorpe (2002) framkommer det att arbetsuppgifterna skulle bidra till att de dömda fick en möjlighet att arbeta med sina destruktiva beteenden. En annan viktig del var det samspel som uppstod mellan de dömda och de övriga personerna på samhällstjänstplatsen som inte var kriminella.

Arbetsuppgifterna kunde bidra till nya färdigheter som de dömda kunde ha nytta av senare i ett icke kriminellt liv. I Bazermore och Maloney (1994) och Linderborg (2001) kunde arbetsuppgifterna och samspelet med andra människor bidra till att de dömda såg sina problem i jämförelse med andras problem. Detta kunde ske när de arbetade med att hjälpa utsatta grupper i samhället.

Hur beskriver forskningen samhällstjänst i jämförelse med fängelse?

Det som framstår som gemensamt mellan de undersökta länderna i denna studie var att samhällstjänst ses som ett alternativ till fängelse och bör även vara det. Det som togs som en viktig aspekt i användningen av samhällstjänst jämfört med användningen av fängelse, var möjligheten att det kunde uppstå en positiv effekt för den dömde och för samhället.

Den artikel som har tydligast fokus på jämförelsen mellan fängelse och samhällstjänst var Killias m.fl. (2000) och som till skillnad från övrig forskning fokuserade på utvärderingar av samhällstjänst. Trots att samhällstjänst antas vara bättre än fängelse fanns inga tydliga forskningsbevis på det. Studien kom fram till att det inte var någon stor skillnad mellan de som gjorde samhällstjänst, jämfört med dem som satt i fängelse i högst 14 dagar när det gällde återfall. Dock var det ett litet antal fler i fängelsegruppen än i samhällstjänstgruppen som återföll i brott. Detta kunde dock inte signifikant bevisa att samhällstjänst var bättre än fängelsestraff gällande återfall. Dock fanns det en mer negativ attityd till rättsväsendet i fängelsegruppen som kan påverka deras eventuella framtida kriminalitet. Harrison (2006) kommer fram till en liknande slutsats. Hon framlägger att det inte finns några tydliga bevis för att samhällstjänst är mer effektivt än fängelse. Men hon menar ändå att samhällstjänst kan ha en mer positiv effekt på personens beteende än ett fängelsestraff.

Det jag anser vara en fördel med Killias m.fl. (2000) tillvägagångssätt är att de inte bara antog

att samhällstjänst var bättre än fängelse utan verkligen genomförde ett experiment för komma

fram hur det egentligen var. Dock kunde de inte bevisa att samhällstjänst var bättre än

fängelse. En viktig del av samhällstjänst var arbetsuppgifterna och Rex och Gelsthorpe (2002) framlade att möjligheten att lära sig nya arbetsfärdigheter kunde bidra till en mindre risk för återfall i brott. Det som även var positivt med samhällstjänst var samspelet med icke kriminella personer till skillnad från fängelse. Utifrån Linderborgs (2001) intervjuer framkom att en fördel med fängelse var att de dömda kunde ta del av ett ”färdigt paket” vilket innebar mindre ansvar och planering för dagen. Det som ansågs negativt med fängelse var att man inte kunna träffa sina anhöriga i samma utsträckning som innan straffet. Andersson och Wahlin (2003) fann att rättsväsendet, och då främst domstolen, ansåg att samhällstjänst inte alltid var passande för vissa brott, eftersom man menade att det inte gav tillräckligt stor inverkan i personens liv. Dock var fördelen med samhällstjänst enligt Andersson och Wahlin (2003), att personer har större möjlighet att behålla det som är stabilt i livet, till exempel arbete och utbildning och den dagliga kontakten med anhöriga.

Framtida forskning

Det som kan vara av intresse för framtida forskning är att jämföra samhällstjänst med andra

påföljder än endast fängelse. Det har till stor del varit koncentrerat till fängelse då

samhällstjänst anses vara ett alternativ till fängelse. Detta kan vara av intresse både i en

svensk kontext och i en global kontext. Det skulle även vara av intresse att forska mer om

samhällstjänst verkligen gagnar den dömda personen jämfört med fängelse då det inte finns så

många studier som fastslår att samhällstjänst verkligen är bättre än fängelse. Det kunde även

vara intresse att studera samhällstjänstplatserna och hur det påverkar dem att ta emot en

person dömd till samhällstjänst.

Slutsats

Denna litteraturstudien har visat på att samhällstjänst finns i flertalet länder. Det finns främst i de europeiska länderna samt Nya Zeeland, Australien och Kanada. Samhällstjänst finns även i USA, men används inte lika utbrett som i de tidigare nämnda länderna. Det används i de ovanstående länderna både som självständig påföljd samt i kombination med annan påföljd.

Majoriteten av klienterna i denna studiens litteratur var nöjda med samhällstjänsten och den upplevdes som en möjlighet att ge tillbaka till samhället. Det rehabiliterande tänkandet i samhällstjänst har utvecklats från att ha haft en mindre betydelse till att vara en viktig del i samhällstjänsten. Det som bidrar till att rehabilitera de dömda är att de får ta del av samspelet med andra människor på samhällstjänstsplatsen, att de får insikt och utvecklar nya färdigheter.

Denna studien har även jämfört samhällstjänst med fängelsestraff och här har framkommit att

det finns inga tydliga bevis på att samhällstjänst är bättre än ett fängelsestraff gällande risken

för återfall i brott. Det bör dock påpekas att samhällstjänst är mindre destruktivt och har inte

samma påverkan på de dömdas liv.

Källförteckning

Allen, G. F. & Treger, H. (1990). Community service orders in Federal probation: Perceptions of probationers and host agencies. Federal Probation, 54: 8-14.

Andersson, K. & Wahlin, L. (2003). Samhällstjänst i samhällets tjänst. Stockholm:

Brottsförebyggande rådet.

Andersson, T. & Alexandersson, L. (1994). Samhällstjänst som alternativ till fängelse- utvärdering av 1990-1992 års försöksverksamhet. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.

Bazemore, G. & Maloney, D. (1994). Rehabilitating community service: Toward restorative service sanctions in a balanced justice system. Federal Probation, 58: 24-35.

Bergfeldt, C. (2009-10-28). Brottslingars straff – jobb på badhus. Aftonbladet Hämtat den 2009-10-28: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6029313.ab

Ekbom, T., Engström, G. & Göransson, B. (2002). Människan, brottet, följderna- kriminalitet och kriminalvård i Sverige. Stockholm, Natur och Kultur.

Harris, R. J. & Lo.T. W. (2002). Community Service: Its Use in Criminal Justice.

International Journal of Offender Therapy and Comparative Criminology, 46: 427-444.

Harris, R. J. & Lo.T. W. (2004). Community Service Orders in Hong Kong, England, and Wales: Twins or Cousins. International Journal of Offender Therapy and Comparative Criminology, 48: 373-388.

Harrison, K. (2006). Community Punishment or Community Rehabilitation: Which Is the Highest in the Sentencing Tariff? Howard Journal of Criminal Justice, 45: 141-158.

Killias,M., Aebi ,M. & Ribeaud,D. (2000 ).Does Community Service Rehabilitate better than

Short-term Imprisonment?: Results of a Controlled Experiment. Howard Journal of Criminal

Justice, 39: 40-57.

Leibrich, J., Galaway, B. & Underhill, Y. (1986). Community Service Sentencing in New Zealand: A survey of users. Federal Probation, 50: 55-64.

Linderborg, H. ( 2001). Brott och straff- en undersökning av samhällstjänsten som straff.

Åbo: Åbo Akademis förlag.

Rex, S. & Gelsthorpe, L. (2002). The Role of Community Service in Reducing Offending:

Evaluating Pathfinder Projects in the UK. Howard Journal of Criminal Justice, 41: 311-325.