De nya protesternas Japan
Analys av protester i Japan 2006-‐2015
Kandidatuppsats i japanska VT 2016
Isak Roslinde
Handledare: André Asplund
Innehållsförteckning
Innehållsförteckning ... 1
Terminologi ... 2
Inledning ... 2
Frågeställning ... 2
Perioder av kontention ... 2
Teorier och begrepp ... 4
Social förändring och protestsamhälle ... 6
Politisk tillfällighetsstruktur ... 6
Järntriangeln och politik ... 7
Opposition och samverkan ... 7
2000-‐talet och informationsteknologin ... 8
Material och metod ... 9
Tidningsmaterial och primärdata ... 9
Analys ... 10
Nyhetsartiklar från 2006-‐2015 ... 10
Mängden och storleken ... 10
Analys av protesterna 2011-‐2015 ... 13
Inledning ... 13
1. politiska aktörer och politisk identitet ... 14
2. Relevant läge när kontentionen började ... 15
3. Strömmarna av kontention ... 15
4. Resultatet av protesterna ... 16
5. Episoder ... 16
7. Återkonstruering av processerna ... 18
8. Jämförelser av andra liknande händelser ... 18
Slutsatser ... 18
Sammanfattning ... 20
Fortsatta studier ... 20
Litteraturförteckning ... 20
Terminologi
Kontention – (contention) En omskrivning från det Engelska ordet. För att göra texten lättare att hantera använder den här uppsatsen sig av en försvenskad variation av det engelska ordet. Ordet betyder visande av missnöje och tvistande.
Artikel 9 – Artikel i den japanska konstitutionen.
Anpo – Förkortning Av USA och Japans säkerhetsfördrag 1960.
Freeter – En person som istället för att ha heltidsanställning lever på korttids extraarbete.
SEALDs – Student Emergency Action for Liberal Democracy. Studentprotestgrupp.
11/3 – Förkortat uttryck för den 11 mars 2011, dagen då den stora jordbävningen inträffade i norra Japan.
Japanska ord transkriberas med det modifierade hepburnsystemet.
Inledning
Att analysera och förstå protester är inte en lätt sak. Speciellt inte när protesterna är nära i tid eller pågående händelser. Under senare år har många japaner visat sitt missnöje genom stora protester.
Protester är inget nytt i landet, men stora protester har däremot inte varit vanligt sedan 1970-‐talet. Efter jordbävningen i Japan och den påföljande kärnkraftskatastrofen den 11 mars 2011 har debatten om kärnkraften flammat upp. Katastrofen i Fukushima visade sig vara en chock för landet och
kontamineringen från katastrofen och den nya oron över säkerheten runt kärnkraften resulterade i att alla Japans kärnkraftverk stängdes ner. Samtidigt var det stora protester i landet där nya som gamla aktivistgrupper gick ut på gatorna för att protestera mot etablissemanget och visa stöd för de drabbade av katastrofen. Protesterna fick många att fråga om landet hade dragit sig mot ett mer demokratiskt
samhälle där folket hade börjat protestera. De följande åren sågs en rad av protester om nya frågor där även fler nya aktörer kom fram på scenen. Detta tycks bekräfta misstanken om att Japan har fått ett nytt och starkare protestsamhälle.
Frågeställning
Denna studie vill undersöka huruvida de stora protestaktionerna efter 11/3 är ett tecken på en större social förändring mot ett protestsamhälle och vad beror det i så fall på?
Finns det en större förändring i det japanska samhället mot ett protestsamhälle? Om så är fallet, varför händer det nu? För att undersöka detta närmare kommer studien att behandla ämnet genom att
statistiskt undersöka rapporteringen av demonstrationer före och efter 2011, för att undersöka skillnader.
Efter det undersöks faktorerna runt protesterna för att se vad som orsakade dem.
Perioder av kontention
Nakazawa (2001) argumenterar att det i Japan har funnits flera perioder då proteströrelser har varit mer eller mindre aktiva. Nakazawas arbete kretsar runt miljöfrågor och dess rörelser, men eftersom många av Japans större proteströrelser har handlat om miljön går det att använda Nakazawas modell med några få modifikationer för att få en viss överblick av förhållandet i landet fram till idag. Nakazawas perioderna är
1945-‐1964, 1964-‐1974, 1974-‐1986, 1986-‐1996. I uppsatsen läggs därefter till två extra perioder, 1996-‐
2011 och 2011-‐2015.
1950-‐talet var början på en aktiv tid för protester i landet. Under den tiden fanns några av de största av proteströrelserna i Japans moderna historia. De så kallade (安保) Anpo-‐oroligheterna handlade om det japansk-‐amerikanska säkerhetsfördraget som brutalt drevs igenom på 1960-‐talet (Cassegård. 2015 ss.
144-‐148). Tvärt emot vad som idag är karaktäristiskt i Japan med svaga fackföreningar hade den japanska arbetsmarknaden under 1950-‐talet många starka fackföreningar och utsträckt protestkultur där höjda löner åstadkoms genom långa protester. Trots detta var inte varje protest en seger för facken, vilket hade den effekten att fackföreningarna över tid förlorade sitt inflytande. Den typ av protester som
fackföreningarna i största allmänhet använde sig av var strejker. Dessa var synnerligen vanliga under protesterna mot anpo fördragen där fackföreningarna organiserade mycket stora strejker. I en studie av Nishikido visade han genom en undersökning av rapporteringar av protester från fackföreningarna att de började direkt efter krigsslutet med en kraftig utveckling av dem under 1950-‐talet. Dessa sjönk däremot med tiden men det var ändå omfattande rapporteringar av protester från fackföreningarna ända fram till 1975 vartefter protesterna minskade(Nishikido. 2007 s. 36-‐39).
Under 1960-‐talet var det fullt av studentprotester i världen och Japan var inget undantag där studenter ockuperade universitetsbyggnader. Protesterna höll i sig ända fram till 1974 då USA drog sig ur Vietnam.
Påföljande inre konflikter i studentrörelserna ledde senare till att de löstes upp (Cassegård. 2015 ss. 144-‐
148). Den här perioden i japansk historia skulle kunna kallas för ”Rörelsetiden” baserat på hur aktiv den japanska proteströrelsen var under dessa år.
Tiden mellan 1974-‐1986 var en förhållandevis lugn period. Möjliga anledningar till varför det var få protester under detta årtionde är att den japanska ekonomin började växa i rask takt och välståndet i landet ledde till ett stort förtroende för den japanska modellen baserad på kapitalism och konsumtion.
Lugnet och den nya typen av konsumtion förändrade landet kulturellt och ekonomiskt mot det land vi ser idag.
Gräsrotsaktivismen växte också fram i Japan under denna period. Denna lokala protestaktivism är den som har varit karaktäristisk för Japan sedan 1980-‐talet och skiljt sig från protester i Nordamerika och Europa. Oftast har protesterna under den här perioden varit fokuserade på frågor om miljö, fred eller lokala byggnadsprojekt. Det speciella med dessa gräsrotsprotester har varit att protesterna har nästan alltid varit en lokal händelse och därmed bara involverat det närmsta grannskapet. Detta är ett mönster som har hållit i sig ända tills idag då lokala medborgargrupper samlas för att uttrycka sitt missnöje.
Kärnkraftsolyckan 1986 i Chernobyl återuppväckte protesterna mot kärnkraften i Japan. Men till skillnad från tidigare protester där bönder och fiskare var de grupper som protesterade mest högljutt var det nu hemmafruar som protesterade (Cassegård & Söderberg, 2015 ss. 239-‐243).
Efter 1996 finns det inga direkta gränser för vad tidigare författare skulle kalla perioder i de japanska proteströrelserna. Det blir komplicerat att inte ha några specifika perioder för undersökningen av proteströrelserna under 2000-‐talet. Därför kommer åren 1996-‐2015 att delas upp i två perioder. Den första perioden är 1996-‐2011 och den andra 2011-‐2015. Anledningen till denna uppdelning är att perioden mellan 1996 och 2011 visade en låg tillväxt i landet och kallas ofta i Japan för det förlorade årtiondet1. Detta är också den tid som en ny aspekt av aktivism började uppstå i landet, den så kallade
1 Traditionellt skulle det förlorade årtiondet vara en period från 1990 till 2001 med nästan en kollaps av den
freeter-‐aktivismen (Cassegård, 2015 ss. 155-‐156). En annan aspekt av den moderna aktivismen som är värd att nämna här är uppkomsten av NPO2 efter Jordbävningen i Kobe 1995, då ett stort antal människor tog sig till platsen för att hjälpa till. En följd av detta blev att den japanska regeringen 1998
instiftade ”NPO-‐lagen” som underlättade arbete för NPO’s (Cassegård, 2015 ss. 153-‐155).
Den stora jordbävningen och påföljande kärnkraftsolyckan 2011 kan ses som en stor brytpunkt för Japan. Storleken på skadan efter jordbävningen och tsunamin blev en chockartad händelse och det politiska agerandet som följde på katastrofen var kraftigt kritiserat. Demonstrationerna och protesterna efter katastrofen skapade frågan om Japan är på väg att bli ett land där man demonstrerar (Cassegård &
Söderberg, 2015 ss. 250-‐252). Av dessa anledningar ses 2011 som den stora brytpunkten för Japan med antagande om att det är stora skillnader i Japan före och efter 2011. Därför ses perioden 2011-‐2015 som en egen period. Det betyder inte att 2015 är det definitiva slutdatumet för perioden, men för att enklare behandla ämnet har dessa datum bestämts.
Teorier och begrepp
För att göra en analys av kontentionen i Japan kommer den här undersökningen att använda sig av kontentionell politisk teori från Charls Tilly, Sidney Tarrow (2007). Kontention är ett försvenskande av det engelska ordet contention och betyder ungefär visande av missnöje och tvistande. Tilly och Tarrow beskriver kontentionell politik som.
kontentionell politik involverar interaktioner i vilka aktörer gör krav som bär på någon annans intresse, ledande till koordinerade ansträngningar i gemensamma intressen eller program i vilket regeringar är involverade som mål, initierar av krav eller tredje parti.
På så sätt drar kontentionell politik tre familjära kännetecken av socialt liv samman: Kontention, kollektivt agerande och politik.(Tilly &
Tarrow 2007 s.4 egen översättning).
Denna teori kommer att användas för att undersöka varför de protester som nu har uppstått under perioden 2006-‐2015. Det är lätt att se en stor protest som en betydande händelse. Till exempel en protest i augusti 2015 där 120 000 personer deltog i en demonstration utanför parlamentsbyggnaden i Tokyo mot omtolkningen av artikel 9 i konstitutionen. Men detta förklarar inte ifall det finns en större skillnad i protestmönstret i landet. Det vill säga, är det generellt fler protester eller är dessa stora protester en avvikelse? Dessutom, hur kommer det sig att mobiliseringen blev så stor?
För att förklara kontentionell politik är det bäst att först dela in den i dess tre huvudsakliga punkter för att förklara dess innebörd.
1) Det första som behövs för att förklara denna teori är kontentionen, d.v.s. den del i samhället som det finns oenighet om som olika grupper tvistar om. I detta fall handlar det om flertalet olika punkter som Japanska ekonomin 1998. Deflationen i landet varade ända fram till 2007(Cargill & Sakamoto, 2008:15-‐17). För att skapa en period förlängdes den här perioden ända fram till 2011.
2 Non profit organisation
miljö, nationell säkerhet och ekonomi för att nämna några. Men kontention kan också vara om mindre frågor eller något så litet som mellan två individer om vad som ska köpas in till middag.
2) Därefter kommer punkt två, det Kollektiva agerandet. Det kollektiva agerandet gör det möjligt för en större grupp människor att uttrycka sin gemensamma vilja i frågor för att skapa social förändring. Men stora protester kommer sällan från ingenstans. Det behövs en viss expertis för att kunna organisera en större mängd människor. Tidigare erfarenhet om hur man organiserar demonstrationer behövs därför för att driva en lyckad rörelse. Det finns förvisso flera faktorer som har gjort det lättare att organisera i modern tid, vilket återkommer senare i uppsatsen. Men den själva mänskliga faktorn och dess kunskaper måste ha haft en plats att utvinna de nödvändiga kunskaperna för organiserande.
3) Den tredje punkten är politiken. Politiken är den delen som binder teorin från att bara vara
kontention till kontentionell politik. Därmed utesluts kontentionella händelser i samhället till kontention som involverar en regering3. Att det handlar om politiska frågor gör en stor skillnad. En regering har stora övertag mot opposition därför att den har makt att beskatta folket och kan välja hur de distribueras.
Sedan har regeringen också makt över hur kontention får uttryckas. En regering kan godkänna
genomförandet av en demonstration eller inte. Utöver det har också en regering ett våldsmonopol. Det vill säga att den har kontroll över gemensamma militära och polisiära enheter, samt domstolar och fängelser. (Tilly & Tarrow. 2007 ss.4-‐11).
Anledning till att denna teori används är att den söker efter är de faktorer så som politiska aktörer och situationer för att se vilka de underliggande anledningarna till kontentionen. Detta görs genom en formel indelad i åtta punkter som presenteras i boken.
1) Den första punkten är att undersöka de olika huvudsakliga faktorerna runt protesterna. Det rör allt från politiska aktörer, politiska identiteter, institutioner, platser för kontention, med flera, detta är en bred aspekt av teorin och kommer därför behandlas vartefter i uppsatsen för att de olika delarna är så pass vitt spridda.
2) Den andra punkten är att undersöka det relevanta läget när kontentionen började, såsom den sittande regeringen, oppositionen och andra underliggande faktorer. Detta görs för att till skillnad från den första punkten specificera detaljerna då fenomenet började.
3) Den tredje punkten är att undersöka strömmarna av kontention. d.v.s. sekvenserna av kollektivt kravgörande, som kan undersökas för att hitta förklaringar till varför kontentionen inträffade.
4) Den fjärde punkten är att undersöka vilka specifika resultat händelserna resulterade i. d.v.s. Vad ledde hela protestfenomenet till, vilka direkta förändringar i samhället som kan observeras och blev det någon direkt förändring i policy efter demonstrationerna?
5) Den femte punkten är att dela upp strömmarna av kontention i episoder för att skapa jämförbara enheter. Episoderna består av sekvenser av kontentionell interaktion. Detta är en uppradning av de olika aktionerna som själva protestfenomenet har bestått av under den undersökta perioden. En episod kan ses som en mindre del av det större kravgörandet för att göra det lättare att observera hela händelsen.
6) Den sjätte punkten är att undersöka episoderna efter mekanismer som skapade skillnader i protesterna. En mekanism är en händelse som påverkar kontentionen. En viktig aspekt är att en mekanism kan ofta i sin tur bestå av egna mekanismer och på så sätt delas in i mindre mekanismer i sig
3 För att specificera så menas en regering med en organisation som har kontroll över alla andra organisationer inom ett fysiskt territorium. Interaktionerna inom denna organisation är därför det som menas med politik.
Från 1900-‐talet har det oftast varit i formen av det vi idag skulle kalla det styrande organet av en nation.
själv.
7) Dessa sätts sedan samman i punkt sju till processer för att förklara vilka mekanismer som skapade skillnader i resultatet mot liknande händelser .4
8) Detta kan sedan användas i punkt åtta för att göra en jämförelse med en annan liknande händelse för att se om liknande händelser får liknande resultat(Tilly & Tarrow. 2007 s. 207).
Social förändring och protestsamhälle
Demokrati och protestsamhälle går hand i hand i den meningen att demokratisk struktur öppnar möjligheter för människor att uttrycka och påverka samhällets framtid.
Det går att argumentera att en direkt instabilitet finns i ett samhälle där vägarna för att visa missnöje och påverka policy är begränsade. Därför är ett protestsamhälle viktigt för ett stabilt demokratiskt samhälle. Om grupper i samhället kan aktivt vissa missnöje och därmed få en utvecklad makt i samhället som bygger på det politiska engagemanget i form av protester så är det ett protestsamhälle. Men om samhället har möjligheter för protester men de inte används som ett redskap för att påverka samhället så är det ett svagt om ens existerande protestsamhälle. Därför finns skillnaden mellan samhällen som använder sig av protester i stor skala och samhällen som inte använder sig av protester i någon större grad. Dessa former är inte låsta och aktivisters agerande kan därför förändra synen på vad för sorts samhälle det är.
Om protestmönstret, speciellt storleken och mängden i form av demonstrationer har ökat i Japan, samt visar en viss uthållighet så skulle det kunna tyda på en viss förändring i hur japaner uttrycker missnöje över politiken. Det vill säga att olika grupper i det japanska samhället har börjat uppvisa ett större engagerande i politiskt kravskapande och dess aktioner för att driva igenom sina krav. Ett större intresse hos allmänheten kan också tyda på en förändring. D.v.s. att även människor som inte är ute och deltar i protesterna också försöker hålla sig informerade om händelserna kan tyda på en skillnad i samhället.
Speciella skillnader här kan vara att i kontrast till tidigare, där protester i stora drag har handlat om en lokal fråga så skulle dessa nya protester i högre utsträckning handla om större nationella och även internationella frågor som oftast inte rör den enskilde individen direkt, utom frågor som påverkar samhället i stort.
För att specificera; det är själva agerandet att i enighet visa missnöje för politisk förändring som pekar på den sociala förändringen från att vara relativt oengagerade i politiken mot förändringen till ett protestsamhälle där politik bedrivs genom protester för att påverka policy.
Politisk tillfällighetsstruktur
Den politiska tillfällighetsstrukturen kan ses som det utrymme som finns för aktörer att agera. Att genomföra aktioner i politiken är inte alltid möjlig på grund av rådande läge och barriärer. En kris kan däremot lösa upp status quo och skapa den möjlighet som behövs för att aktörer ska kunna skapa förändring.
4 Mekanismer och Processer kan ses som en väldigt fri del i teorin eftersom den i sig själv är mycket böjbar om vad som kan vara en mekanism i längden en process. Därför kan här tas en del friheter i de olika aspekterna och om forskningen tillåter det i nästan omöjlig komplexitet. Därför måste en del av mekanismerna kortas mer till mindre segment för att göra några avgränsningar.
JÄRNTRIANGELN OCH POLITIK
Det japanska politiska systemet är uppbyggt på allmän frihet och rösträtt för medborgare. Däremot har det varit stagnerat i dynamiken och själva regeringen med en liten förändring mellan de olika
administrationerna. LDP5 höll hårt i makten i landet från 1955 fram till slutet av 1993 där partiet förlorade sin dominans över politiken i Japan. Ofta har denna dominans setts som anledningen till Japans starka ekonomiska tillväxt som varade under efterkrigstiden. Efter valet 1993 blev det politiska systemet inte lika stabilt när LDP blev tvungen att söka sig till koalitioner för att kunna behålla makten (Cargill & Sakamoto.
2008 ss. 15-‐17). Stabiliteten i politiken under efterkrigstiden skapade utrymme för ett system uppbyggt på ett samarbete mellan tre av de politiskt starka grenarna. Stora företag, byråkrater och politiska cirklar.
Detta samarbete i politiken har ofta kallats för järntriangeln. Symbiosen mellan de tre grenarna är uppbyggda på byråkratins makt att reglera företagsaktiviteter och nödvändiga licenser. I sin tur måste byråkrater följa lagstiftning från den sittande regeringen, vilken i sig själv är beroende av donationer från företag för att kunna driva partiet (Sugimoto 2010 s. 219). Att kunna göra långtidsinvesteringar i den politiska strukturen genom donationer har varit en essentiell säkerhet för de stora företagen, där speciellt företag för byggnadsprojekt har kunna sätta sig in och få kontrakt för byggandet av infrastruktur. En anledning till varför detta system har kunna fungera har varit den starka byråkratin i landet där relativt lågavlönade byråkrater har kunnat bestämma över de olika investeringarna för att sedan använda sig av 天下り(amakudari), ungefär översatt till nedstigande från himmelen. Detta försäkrar byråkrater att de mot slutet av karriären kan få ett högt uppsatt jobb i affärsvärlden med goda förmåner. Dessa byråkrater har i sin tur goda kontakter med fler byråkrater vilket möjliggör ett fortsatt samarbete. 2009 van DPJ6 valet på en plattform där uppbrytandet av amakudari-‐kulturen var en av de viktiga punkterna och att byråkraters inflytande över politiken skulle minska. 2012 förlorade däremot DPJ makten efter bara 3 år av styre åter till LDP (Moberg. 2015 ss. 163-‐169).
Under större delen av den andra halvan av 1900-‐talet har Järntriangeln haft ett stort inflytande i den japanska politiken vilket begränsar externa aktörers inflytande över politiken. Därför kan järntriangeln ses som en barriär som måste överkommas för de som vill agera i politiken i Japan. De stora företagen agerar därför som några av de huvudsakliga politiska aktörerna inom Japan och har därför ett stort inflytande över den politiska situationen. Ett exempel för detta är TEPCOs7 samarbete med regeringen. Samarbetet med energibolaget var uppenbar efter Fukushima-‐katastrofen där ofta en Vice VD i företaget var en pensionerad tjänsteman från METI8. ”
Informationen från TEPCO i samband med olyckan vid Fukushima var också synnerligen bristfällig, vilket ökade oron bland allmänheten som inte visste om den kunde lita på den information de fick
.”(Cassegård. Söderberg. 2015 ss. 243).Strukturen i Järntriangeln är ännu en stark politisk faktor i den japanska politiken även om den tycks ha blivit allt mer ifrågasatt de senare åren. Men ännu är Järntriangeln där som en del i systemet som aktörer måste ta hänsyn till i politiken.
OPPOSITION OCH SAMVERKAN
Det viktigaste i den här typen av social rörelse är själva protesterandet. Men för att förstå dynamiken mellan protestaktioner och politik måste mer än bara antalet protester tas i åtanke. Protestaktioner fungerar för att sätta tryck på sittande politiker och skapa utrymme för en opposition att agera. Därför är det ofta möjligt att se hur oppositionen skapar en allians med de protesterande och gör ett gemensamt krav mot den sittande regeringen. Problem uppstår däremot då oppositionen inte kan genomföra de
5 Liberal Democratic Party
6 Democratic Party of Japan
7 Stort energibolag i Japan. Är det företag som är ägare av Fukushimas kärnkraftverk.
8 Ministry of Economy, Trade and Industry
politiska beslut som har lovats genom att ställa sig på de som protesterats sida. Därför kan en del redan sittande politiker vara försiktiga med att ställa sig på en specifik sida i händelse av att de inte kan uppfylla löften som skulle skada deras tilltro. Däremot om de ställer sig på protesterandes sida ger det legitimitet till de protesterande genom att de nu har inflytelserika allierade. Som exempel i de protester som här undersöks hade anti-‐kärnkraftsprotesterna i Japan uppbackning av flertalet tidigare premiärministrar samt flertalet kända intellektuella, författare och musiker(Cassegår, Söderberg. 2015 s. 244-‐247).
2000-‐TALET OCH INFORMATIONSTEKNOLOGIN
I och med att åtkomsten till Internet har blivit allt vanligare och med uppkomsten av sociala medier har den nya informationsteknologin blivit ett allt viktigare redskap i sociala rörelser. Eftersom mängden av potentiella deltagare som kan nås har ökat genom användandet av sociala medier har organiserandet av protester via internet blivit allt vanligare under de senaste åren. På platser där tillfällighetsstrukturen tidigare inte haft utrymme för organiserande av protester har internet varit ett ovärderligt redskap för organiserande och mobiliserande. M.L. Weiss uttrycker det så här.
Most importantly, online independent news sites, online civic media produced by parties and social movement organisations, blogs and social networking tools should be understood to have distinct
implications for mobilisation, especially when conceptualised in terms of the shift in collective identity that allow new patters of collective action
. (2013).Det vill inte säga att det bara är de som mobiliserar för protester som har använt sig av
informationsteknologin för att driva sin agenda, men även regeringar och företag bedriver sin egen aktivitet på de nya plattformarna som har uppkommit. Problemet med online aktivismen har varit att mobilisera off-‐line där själva protesten får en fysisk skepnad. För att uppnå en vilja att gå off-‐line måste de som mobiliserar skapa en känsla av identitet för de potentiella deltagarna där ett ”vi” måste göra något (Weiss. 2013).
Sociala medier ska däremot inte underskattas i effektiviseringen av mobiliseringen för protesterna efter 2011. Sidor så som Twitter och Facebook har gjort det lättare än någonsin tidigare för protester att formas och har varit betydande i mobiliseringen av speciellt unga personer. Grupper så som SEALDs har visat sig ytterst effektiva i hur de organiserar sig själva genom sociala media där nästan allt de gör går ut på ett Twitterkonto och dagliga uppdateringar håller hela rörelsen igång. De har använt sig av populära lokala sociala medier i huvudsak för att förmedla sin information. Speciellt genom sociala media som Twitter, Facebook och Youtube där de lägger upp alla sina nyheter, bilder, videor samt allmän information.
Denna nya metod att sprida nyheter minskar dessutom den ekonomiska barriären eftersom det som förr skulle ta ett helt team av människor att genomföra nu kan hanteras av så få som en person med en smartphone.
Men inte bara grupper som SEALDs har använt sig av sociala medier för att organisera protester utan också privatpersoner. Ett exempel är en ung kvinna från Sapporo som med hjälp från några
arbetskamrater organiserade en protest med 700 deltagare9 via Instagram (asahi shimbun 2015). Att ha en så pass förenklad organisering har med säkerhet gjort det mer möjligt att göra större mobiliseringar än det var bara några år tidigare.
Material och metod
Tidningsmaterial och primärdata
För att undersöka protestfenomenet i Japan och se om det har blivit en direkt förändring i mängden och storleken på protester samlades först data in genom att undersöka rubriker i Asahi Shimbun. Denna tidning används för att materialet är lättillgängligt och att studier av flera tidningar skulle ta för mycket tid att undersöka under den angivna perioden för undersökningen.10
Tidsperioden för undersökningen är från den 1 januari 2006 fram till den 31 december 2015. För att undersöka om det finns en skillnad mellan före och efter 2011 använder undersökningen denna 10-‐års period. Dessa 10 år är sedan uppdelade i två sektioner, där den första perioden är från den 1 januari 2006 fram till den 31 december 2010 och den andra från den 1 januari 2011 fram till den 31 december 2015. De undersökta protesterna är 347 stycken men antalet artiklar som de olika protesterna är hämtade från är något färre. Detta är det primärdata som undersökningen kommer att använda sig av för att undersöka vilka skillnader det finns mellan perioderna.
Det finns flertalet variationer av Asahi shimbun, men för att begränsa antalet av nyhetsartiklar och minska risken för att en protest får en dubbelrapport kommer informationen som samlas in att vara från rubriker av Tokyovariationen av tidningen. Från detta material kommer datum, plats, typ, storlek, grupp och anledning till det som protesteras samlas in till en databas som sedan undersöks. Om någon av faktorerna inte finns i artikeln kommer fältet att antingen lämnas tomt eller som en nolla. Om en artikel behandlar flertalet protester samtidigt kommer de att delas upp och behandlas som separata händelser.
För att underlätta insamlingen av data har datumet som angetts varit när artikeln blev publicerad. Detta resulterar i att det ofta är någon dags skillnad mellan rapporteringen och själva händelsen. Men eftersom det är större drag av protester i Japan som ska undersökas kommer detta inte påverka själva resultatet något märkbart. Artiklarna sammanställs sedan och behandlas månadsvis där mängden av artiklar om protester och hur många som rapporterades kommer att vara möjliga att ta ut. Detta material hämtas ur Asahi shimbun Kikuzo II Visual.
Det finns en del problem med den här typen av analys. Ett möjligt problem är att en del data försvinner och att tidningen i sig själv missar viktiga händelser. De kan också nämna en protest som något annat i rubriken. Sedan går också intresset i vissa typer av nyheter i cykler vilket kan göra informationen problematisk.
Materialet blir för stort om alla möjliga kombinationer av ord för protester ska undersökas, därför minskas undersökningen till ett speciellt sökord för att få fram ett tillfredsställande material. Ordet som har valts ut är デモ ”demo” kort för demonstration vilket vill säga att just demonstrationer blir vanligare i sökningen istället för andra typer av protester. Men om det här görs en generalisering av protester och
9 Artikeln där detta skrevs om använde ordet ”Enligt sponsorn”. Så det kan finnas lite kritik här. Men på hemsidan finns det också en video på eventet som gör det hela något mer troligt.
10 Det skulle vara intressant med en större undersökning av fler tidningar för att se de skillnader det finns mellan olika tidningar rapportering av protester men eftersom att materialet som ska undersökas så måste materialet begränsas.
förändringar över en period av 10 år för att se om det har varit en förändring över hur många
demonstrationer det har varit och dess storlek, samt om en ökning av rapporteringen har skett. Demo har förvisso flera betydelser i på Japanska men eftersom undersökningen går in i artikeln och hämtar ut material från den så kommer artiklar som handlar om annat och händelser utanför Japan att sållas bort.
Analys
Nyhetsartiklar från 2006-‐2015
Artiklarna mellan 2006 och 2015 har behandlat demonstrationer med varierande storlekar och anledningar. Dessa har varierat från anti-‐kärnkraftsdemonstrationer till missnöje med en flygplats.
Eftersom det är Tokyo variationen av Asahi shimbun som har undersökts så är det mest lokala
demonstrationer i Tokyo, Chiba-‐prefekturen, Saitama-‐prefekturen, Kanagawa-‐prefekturen m.m. som har blivit rapporterade. En del protester från städer som Osaka och Nagoya har också fått en del publicitet, men över lag har det varit de mer lokala demonstrationer som har stått i centrum för rapporteringen.
Sättet som artiklarna allmänt har rapporterat om demonstrationer har varit tydliga med anledning, plats och mängd direkt i titeln, medan andra artiklar inte har varit lika tydliga med rapporteringen. Det mesta av rapporteringen har därför varit den relativt klar sak när det kommer till rapportering om protester i tidningen Asahi shimbun.
Mängden och storleken
Rapporteringen om antalet personer som har deltagit i demonstrationer har ökat under åren för undersökningen med en speciellt kraftig ökning efter 2011. 2012 hade däremot rapporterna om demonstrationerna minskat något men inte till samma nivå som 2010. Detta följdes av en ny våg av demonstrationer som var större än tidigare 2013. Den relativa minskningen 2014 är däremot förvånande och antalet demonstrationer sjönk under gränsen för 2008. Men det blev en ny ökning 2015 som gick över de tidigare rapporterade mängderna.
0
20000 40000 60000 80000 100000 120000 140000 160000 180000 200000
2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015
Antal rapporterade deltagande i demonstraooner
Graf 1. Hur många deltagare som har rapporterats i alla demonstrationer åren 2006-‐2015 sammanställning med utgångspunkt från genomgångna artiklar.
Här kan slutsatsen dras att antalet människor går ut för att demonstrera har ökat efter 11/3, men på graf 2 går det att observera att det är ett fåtal händelser som ökar antalet demonstrationer. Trots detta tycks det vara mer aktivitet efter 2011. Detta pekar på att de flesta protesterna fortfarande är relativt små händelser men att större mobilisering har blivit markant vanligare.
Innan den senare perioden efter 11/3 ska behandlas noggrannare, låt oss undersöka 2008 för att se anledningen till varför det var fler rapporterade demonstrationer under det året. Vid närmare granskning är det möjligt att observera att 2008 hålls G8 summit i Sapporo. Denna händelse tycks ha dragit till sig många människor. G8 möten är vanligtvis följda av demonstrationer, därför är den uppstickningen i statistiken inte oväntad.
Under 2009-‐2010 var demonstrationsaktiviteten åter igen nere på en låg nivå trots starten på den ekonomiska krisen efter 2008. Vanligtvis blir det nedskärningar efter ekonomiska kriser med påföljd av protester. I detta fall blev landet bara indirekt påverkat av krisen, detta av att Japan inte hade gjort någon större investering i den Amerikanska fastighetssektorn (Nakamura, Ström. 2015 ss. 197-‐199). Detta kan förklara varför det inte syns någon markant ökning av rapporterade demonstrationer åren efter finanskrisen.
Under 2011 finns det två större rapporterade demonstrationer. En var till stöd för offren av den 3 Mars den andra var mot kärnkraften i landet. Rapporteringen av demonstrationerna minskade något i mängden under 2012 men var ändå förhållandevis stora. Här finns däremot en avvikelse mellan rapporteringen i tidningen och sekundära källor. Cassegård och Söderberg säger ”
under sommaren hölls bland annat en stor demonstration med titeln ”Adjö kärnkraft” (Sayōnara genpatsu) med 170 000
deltagare i Yoyogi-‐parken i Tokyo.
” Cassegård och Söderberg fortsätter.Särskilt uppmärksammade blev de manifestationer som varje fredag hölls utanför premiärministerns residens i Nagatachō i centrala Tokyo.
Dessa började i mars 2012 med omkring 300 deltagare men växte lavinartat under juni och juli, då de vecka efter vecka samlade över hundra tusen personer. Vid en demonstration i slutet av juli deltog så många – 200 000 människor enligt arrangörerna -‐
…(2015 s. 245).Anledningen till att dessa stora händelser missades i datainsamlingen tycks ha varit att sökordet inte användes för att beskriva protesterna. Om så är fallet var den största händelsen redan så tidigt som 2012, inte 2015 som det insamlade materialet föreslår.
Under 2013 var det enligt statistiken fortsatta stora protester mot kärnkraften med en ökning från tidigare år. 2014 går det att se en minskning av de rapporterade demonstrationerna, även om det märks att det är något större än före 2011. Detta följt av det mycket demonstrationsintensiva året 2015 som
tycks ha haft mer intensitet än de andra åren både vad gäller antal demonstrationer och storleken på dem.
Troligen finns det utöver detta ett mörkerantal av demonstrationer som inte har rapporterats eftersom att det stora antalet av protester förhindrar rapportering.
Graf 2. Enskild rapportering av alla demonstrationer mellan 2006-‐2015 där pikarna är de stora enskilda demonstrationerna.
Genom att se på rapporteringen sedan 2006, så visar det att själva mängden av rapporter tycks ha ökat.
Anledningen till varför det är en ökning nu går att ifrågasätta om det är för att det är flertalet tillfälligheter som ligger bakom detta eller om det är ett större missnöje. Det kan också vara möjligt att
demonstrationer rapporterades med andra ord före och efter 2011. Eller så kan det vara så att metoden för att visa kontention genom demonstrationer var ovanligare innan. En möjlig anledning är också att små händelser inte rapporterades lika frekvent tidigare. Det exakta svaret på detta är däremot svårt att veta.
Men om det insamlade materialet är något att gå på så tycks det som att rapporteringen mellan små och stora demonstrationer har varit likartade före och efter 11/3. Antalet rapporter om demonstrationer med färre än 500 deltagare är 74,8% innan 2011 och 63,6% av rapporteringarna efter 2011.11
Detta leder vidare till graf 3 vilken visar mängden artiklar som rapporterade demonstrationer. Antalet artiklar om demonstrationer var relativt låga under 2006-‐2007 vilket pekar på att det inte var mycket aktivitet under dessa år. 2008 så är det ett märkbart hopp i antalet artiklar vilket möjligt även här kan förklara med G8 mötet i Sapporo. Det är inte förvånande att denna pik existerar i likt graf 1 och 2 för även här går antalet artiklar ner 2009-‐2010. Men den intressanta aspekten av denna graf är det som händer efter 2011. Det är direkt möjligt att se att mängden med artiklar ökar 2011 för att sedan stanna på en hög nivå åren efter. Mängden ökar sedan successivt förutom 2014 där det var en relativ minskning i
rapporteringen. Men detta är ändå värt att nämna att det är en klar kontrast mellan storleken på
11 Antalet artiklar före 2011 är en 111 stycket därav 83 stycken som handlar om demonstrationer med färre än 500 deltagare. Antalet artiklar 2011 framåt är en 236 stycken där 150 stycken handlar om demonstrationer med färre än 500 deltagare.
0 20000 40000 60000 80000 100000 120000 140000
måndag 9
januari 06 osdag 9
januari 07 onsdag 9
januari 08 fredag 9
januari 09 lördag 9
januari 10 söndag 9
januari 11 måndag 9
januari 12 onsdag 9
januari 13 torsdag 9
januari 14 fredag 9 januari 15
Demonstraooner 2006-‐2015
protesterna som rapporterades 2014 och hur många artiklar som skrevs. Detta tyder på att rapporteringen var frekvent trots ett avtagande i styrkan av protester under året. Om här görs en jämförelse mellan graf 2 och grav 3 kan det här antas att det var flertalet mindre demonstrationer under 2014, men att demonstrationerna inte nådde den storlek som var under de andra närliggande åren.
Graf 3. Mängden med artiklar för varje år mellan 2006 och 2015.
Men om en slutsats ska dras från statistiken tycks mängden och intensiteten av demonstrationer ökat sedan 11/3. Både antalet människor som har demonstrerat och även antalet demonstrationer tycks ha ökat. Utöver detta har även rapporteringen ökat. Därför går det här slå fast att det har varit en markant ökning efter 2011.
Analys av protesterna 2011-‐2015
INLEDNING
Under den här delen av analysen kommer de olika underliggande faktorerna till varför det japanska protestfenomenet inträffade just nu att undersökas. För att göra denna analys används Charles Tilly och Sideny Tarrows teori från boken contentious politics. Den delar upp de olika bitarna av protesterna för att undersöka den kontentionella politiken i Japan. Detta genom att först undersöka de deltagande aktörerna så som de protesterande, deras identiteter, det relevanta läget när kontentionen började, strömmarna i kontentionen, resultatet, episoderna, mekanismerna och processerna samt titta på tidigare händelser för att ge en klarare bild. Inledningsvis undersöks de olika delarna av de senaste protesterna och dess bakgrund för att senare undersöka de närmare aspekterna av dem.
Den ekonomiska situationen ända sedan 1990-‐talet och bubbelekonomin har förändrat bilden av vad som kan förväntas av säkerheten i arbete och vad som kan förväntas av ett ”normalt liv”. Detta har lett till flertalet nya rörelser där speciellt unga har varit tvungna att anpassa sig till nya situationer där många redan långt innan 2011 hade protesterat av olika anledningar. Detta med nya vågor av händelser som gett folket anledningar till att protestera har med sannolikhet gjort det möjligt för protestfenomenet att
0 10 20 30 40 50 60
2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015
