Aristoteles kategorier. Akademisk afhandling ... under inseende af Mag. Fredrik Georg Afzelius ... för philosophiska gradens erhållande utgifven af Atle Michael Afzelius af Vestm. och Dahla landskap och till offentlig granskning framställd på gustavianska

A r is t o t e l e s 9 K a t e g o r ie r .

^ ,

Akademisk A f h andling,

med Vidtberömda Philosophiska Fakultetens i Upsala samtycke,

under inseende af

Ma g

F R E D R IK G E O R G A F Z E L IV S

A d ju n k t t th a o re t o ch p ra k t. P h ilo io p h la n ,

fö r P hilosoph iska G radens erhållan de

utgifven af

A T L E MICHAEL. A F Z E L H J B a f V e stm . och D ah la L a n d sk a p

och till offentlig granskning framställd

på Gustavianska Lärosrflcn den 13 Juni 1848

p. r. t. f. m.

t . c t. d e t h v a r k e n

goda

e j h e l l e r

onda

och d e t h v a r k e n

rättvisa

e j h e l l e r

or ätt d s a.

H e r ö f n i n g

*) och

f ä r d i g h e t

sä gas nu i af-

seendo på e t t o c h s a m m a något, såsom t. e x .

synen

och

blindheten

i afseende på

Ögal;

och i allmänhet

g ä l l e r , att i afseende på d e t t a , hvilket

f ä r d i g h e ­

t e n

_{a f n a t u r e n tillkommer, säges h v a r d e r a af}

dem.

B e r ö f r a d t

_{säga vi nu hvart och ett bland de}

a f f ä r d i g h e t e n m ä k t i g a vara d å , n ä r densam­ ma a Ils i c k e f ö r e f i n n e s hos d e t , h v i l k e t den n a t u r I i g e n t i l l k o m m e r , och vid d e n ti d p u n k t , d å det skulle n a t u r 1 i g e n h a f v a den.

Tandlöst

sä ga vi ju i c k e det (v a r a ), som ej h a r

tä n d e r

, och

wf re liqu is s it su bjectus (tv ukhy öv). Jam rursus eadem

at que in pro p o rtio n e nom ina; cfr. Euclid. V . D cf. 18: b jip is tojv _{cixQOjv y.a(Ÿ v r r tia iq io iv ruiv u io o jv , ut A r i­}

sto teles has s y l l o g i s m i p a r t e s e x p r o p o r t i o n i s s i m i l i t u d i n e a p p e l l a s s e videatur” .

*) Höra nde betydelse n a f ordet ortqtjoie (p riv a tio ) bos A r is to t eles i allmänhet hänvisa vi till W a i t z l. I. p .

• i l l f f ; Di e s e l. I. p . 639', Tr e n d e l e n b u r g, A r isto te lis

de A n im a p . 3 0 6 f f , och Geschichte der Katcgorienlehre

p . 104: _{”3 u r Segrifftbcflimmuug ber ovtQ?joie tient am}

bcjkn tie (Stelle ber SlMapbyftî X . 4. (p . ! 01515 a 5 5 ) .

6$ tturb bort feie S e r a u b u n g ( a r ^ a / s ) mit brmSBt* b e r f p r u c t ) (dvriqaoiç) unb ( 9 e g e n f a t j ( h w t tàrrj.t)

bcrgtietbrn. 53eibc finb mit tyr be r r o a nbf , aber boeb n i e b t f i n s . ”

Hindi

i c k e det, som e j har

s y n

, utan endast d e l , som ej h a r , d å d e t a f n a t u r e n b ö r h a f v a : n å ­ g r a hafva nämligen f r ä n f ö d s e l n hvarken

s y n

ejhel-

ler

tänder,

men d e sägas likväl i c k e der före ( v a r a )

hvarken

tandlösa

ejheller

blinda.

Men det, att v a r a b e - r ö f v a d och att h a f v a f ä r d i g h e t e n , ä r likväl i c k e b e r ö f n i n g och f ä r d i g h e t . Ty f ä r d i g h e t är

s y ­

n en ,

b e r ö f n i n g åte r

blindheten

; men d e t , a t t h a f -

r a

syn en ,

är i c k e

s y n ,

ejheller d e t , att v a r a

blind, blindhet.

Blindheten

är nämligen e n v i s s

b e r ö f n i n g , men d e t , att v a r a

blind,

ä r att v a r a b e r ö f v a d , icke b e r ö f n i n g . Dessntom om

blindhe­

ten

vore d e t s a m m m a som d e t , att v a r a

blind,

så skulle b å d a u t s ä g a s o m e t t o c h d e t s a m m a ; nu sä ges väl

m enniskan

( v a r a )

blind,

men

m enniskan

sä ges deremot a l l s i c k e ( v a r a )

blindhet.

Äfven d e s ­ s a , att v a r a b e r ö f v a d och att h a f v a f ä r d i g h e ­ t e n , synas v ara m o t s a t t a s å s o m

beröfning

och

färdighet:

m o t s ä t t n i n g e n s s ä t t ä r nämligen e t t

och d e t s a m m a , ty likasom

blindheten

är m o t s a t t

sy n en ,

likaså ä r äfven d e t , att v a r a

blind,

m o t ­

s a t t d e t , att h a f v a

syn.

Likaså ä r i c k e heller d e t u n d e r n e k n i n g e n o c h j a k n i n g e n (inbegripna) s j e l f t

n e k n i n g

och

j a k n in g*') ;

_{ty j a k n i n g e n är e t t j a k a n d e o r d}

och n e k n i n g e n åter e t t n e k a n d e o r d , men bland d e u n d e r j a k n i n g e n o c h n e k n i n g e n (inbegripna) ä r i n t e t e t t (blott) or d. _{Och iifven d e s s a sägas} vara m o t s a t t a h v a r a u d r a s a s o m

j a k n i n g

och

n e k n i n g :

_{m o t s ä t t n i n g e n s s ä t t är nämligen äf-}

ven i afseende på dessa e t t och d e t s a m m a . Ty likasom j a k n i n g e n är m o t s a t t mot n e k n i n g e n , säsom t. ex.

sitte r

mot

_{icke siller,}

_{likaså är äfven} d e n _{u n d e r h v a r d e r a (inbegripna) s a k e n sjelf} m o t s a t t — d e t , att

sitta ,

mot d e t , att

icke sitta.

Att nu b e r ö f n i u g e n och f ä r d i g h e t e n i c k e ä r o m o t s a t t a s å s o m d e

h ä n f ö r d a

t i l l n å g o t , är uppenbart; ty de sägas ju i c k e vara det m o t s a t ­ t a s ju st d e t t a , som de äro.

Synen

_{är nämligen icke}

blindhetens s y n ,

_{ejheller säges det (vara) på något}

enda annat s ä tt i f ö r h å l l a n d e till detsamma. Och sammaledes kan väl icke heller

blindheten

sägas (v a r a )

synens blindhet,

utan

blindheten

_{säges väl (vara)}

* ) Rörande betydelsen af å n o y a o ti och xaråcpaon —

negatio och a ffirm a tio, ”nekning” och ”jakning” — se

W a i t z I. I . p . 4 0 3 ; B i e s e I . I. p ■ 9 8 ; T k f . k d e i . l m i i n r . ,

E lem enta L ogices Aristotclicce p. 41. Jfr föröfrigt p.

syriens

b e r ö f n i n g , men

synens blindhet

sä g e s den h t *\ ' • ’ * .i ;"i : i i ' . 1 ; : • i l ‘ i? ‘ i i v ( J . ' -ieke. Dessutom *) sä g a s alla d e h ä n f ö r d a t t i l n ä g o t ( v a r a ) i förhållande till s i g o m v ä n d a n d e , så att äf-

ven

blindheten

, såframt den ä r bland de hänförda till

n å g o t, s k u l l e omvända sig om det, i förhållande till hvilket den säges. Men nu o m v ä n d e r d e n s i g i e k e ;

ty

synen

s ä g e s i c k e vara

blindhetens syn.

Att åter d e e f t e r b e r ö f n i n g o c h f ä r d i g h e t k a l l a d e ejhellcr äro m o t s a t t a s å s o m d e

m o t -

s I r i d i g a,

är h d l i g t af följande. Af de m o t s t r i ­

d i g a , h vilka i e k e halva n å g o t i m i d t e n liggande, måste nämligen n ö d v ä n d i g t e t t de r a a l l t i d f ö r e - f i n n n a s hos det, hvilket de af naturen tillkomma eller om hvilket de u ts äg as; d e s s a , af hvilka e t t d e r a nödvändigt måste f ö r e f i n n a s hos det af dem m äkti­ g a , hade ju i n t e t i m i d t e n liggande, såsom t. ex. i afseende på

sjukdom

och

hälsa

samt

udda

och

je m n t.

Ar

d e å t e r , hvilka hafva e t t i m i d t e n liggande, må­ ste a l l s i c k e n ö d v ä n d i g t e t t d e r a u t i a l l t f ö r e - l i n n a s : det är ju i c k e n ö d v ä n d i g t , at t a l l t af_t

*) W a i t z I. I. p . 313 : " A liu d argu m en tu m affert hoc. E tia m s i gu is concedat recte d ici r v g l ö v r ^ a o y i w ç , ta m e n , guia h a c non ita c o n v e rtu n tu r, ut etia m d ic a tu r o g u t T u g S o r g r o t, ea non opponi ut rti ttoS Tt a p p a re t ; con­

dem mäktigt är

hritt

eller

s v a r t, varmt

eller

kallt:

ty ingenting hindrar att n å g o t i m id t e n mellan d e s - .sa liggande förefinnes. Och dessutom hade ju ä f v e n ric n å g o t i m i d t e n liggande, af h v i l k a i c k e e 11 - d e r a n ö d v ä n d i g t m å s t e f ö r e f i n n a s hos det af dem m äk tig a, med u n d a n t a g likväl af d e , hos

. j ’ I I. : ' : - t • lit

h v i l k a a f n a t u r e n d e t e n a f ö r e f i n n e s , såsom t. 7 | ... s å . , .‘ i ’ I I « O fi . i l ) '1 C . I l i . 4 ß i » * ex. hos

eld en ,

att vara

va rm ,

och hos

snön,

att vara

hr it.

_{I afseende på d e s s a måste nu n ö d v ä n d i g t}

e t t d e r a h e s t ä m d t f ö r e f i n n a s , och i c k e h vi 1 - k e t d e r a som helst:

elden

kan ju i c k e vara

kall,

cjheller

snön

vara

svart.

Så att i c k e n ö d v ä n d i g t e t t d e r a a f d e s s a m å s t e f ö r e f i n n a s hos a l l t af dem m äktigt, utan endast hos d e m , hos h v i l k a a f n a t u r e n _{d e t e n a f ö r e f i n n e s , och h o s d e s s a} ( m å s te ) h e s t ä m d t d e t e n a (förellnuas) och i c k e h v il k e t d e r a som helst. I afseende deremot p å b e - r ö f n i n g e n och f ä r d i g h e t e n är i n t e t d e r a af de sagda s a n t : det är nämligen h v a r k e n * ) nödvändigt, att e t t d e r a af dessa a l l t i d skall föreflnnas hos det

* ) Se W a i t * I. I. p . 314: "Scripsim us o v z p , quod et opti­

m i eodiççs habent et ipsa res po stu la t. Quum enim

preeeesserit iq O d tftQ W , sequi debet oiïfç -r- o vrs. A lte ­ ru m ovze ab A risto tp le omissum esse lonqiorc interposito orationis membro non est quod miremur. Quod in animo h a b u e rit, apertum est: namque scripturus erat o v r t

af dem mäk tiga; ty d e t , som ä n n u i c k e n a t u r l i ­ g e n liar

s y n ,

säges h v a r k e n v a r a

blind t

e j h e l l e r

syn hafvande,

sä att d e s s a icke kunna vara bland

d e s å d a n a m o t s t r i d i g a , hvilka i c k e h a f v a n å ­ g o t i m i d t e n liggande. Men nu i c k e h e l l e r (bland d e m ) , hvilka h a f v a n å g o t i m i d t e n liggande: det är nämligen n å g o n g å n g * ) nödvändigt, att e t t d e r a af dem skall f ö r e f i n n a s hos a l l t af dem mäktigt: ty d å , n ä r det r e d a n n a t u r l i g e n h a r

s y n ,

d å skali det sägas ( v a r a ) a n t i n g e n

blindt

eller

syn hafcan­

d e,

och af dessa i c k e b e s t ä m d t e t t d e r a , utan h v i l k e t d e r a som h e ls t: det ä r ju i c k e n ö d v ä n ­ d i g t , att vara a n t i n g e n

blindt

e l l e r

hafvande s y n ,

utan (det kan ju v a r a ) h v i l k e t d e r a som helst. I afseende åter pä d e m o t s t r i d i g a , hvilka hafva n å

-y à ç d el rw SiXTMw (rijs otsq^osojs x a l t'Çeios) d v a y -

y.aiov ■&dt£QOV avxùiv v n d ç y s i v , oj i i n i t w v i v a v i i o r ujv o v ô tv d v å y i o o v i o x i v , o v t t ojs txcl tojv tv a v x iw v iuv t a r i r i d vå p to o v tv S ly e x a t ij p r jS tx tç o v v itd p y tiv TM SexTMM ij T iolv dcpw Q ioutrojs {I d x tq o v , se d a lteru m orationis m em b ru m , quo c la riu s fieret quod sib i v e lle t, p lu rib u s ve rb is expon ere v o lu it, unde fa ctu m e s t , ut constructionem verboru m non o b se rv a v e rit.”

S e W a i t z I. I, p . 3 1 4 : E r it fo r ta s s e cu i delen d u m v i -d e a tu r n o x e , quo-d etia m in version e B oëth ian a o m itti­ t u r ; sed hoc v ix p o sse d eesse in te llig e t, qu i ration em h a b u erit e x e m p li, qu od modo d e d it de c a tu lis , quos aut caecos au t v id e n te s d ic i necesse e s t , quum a d ea m a e ta ­ tem p e r v e n e r in t, qua oculos a p e r to s habere so le n t.’

sr ot i m i d i e n liggande, var det deremot a l d r i g n ö d - v ä n d i g t , at t e t t d e r a skulle f ö r e f i n n a s tios a l l t , men väl hos n å g r a , och h o s d e s s a b e s t ä m d t d e t e n a . _{S å att det är tydligt, alt d e e f t e r b e r ö f n i n g} o c h f ä r d i g h e t m o t s a t t a motsättas (hvarandra) på i n t e t d e r a a f d e s ä t t , som de m o t s t r i d i g a * ) .

* ) Inne hållet af hela detta resonemang, hvarigenom A r i­

st o tel es framställer å t s h i l n a d e n mellan d e e f t e r

b e r ö f n i n g o c h f ä r d i g h e t m o t s a t t a och d e s å ­

s o m m o t s t r i d i g a m o t s a t t a , resumerar W a it j. (I. I.

p. 3 / 3 ) sålunda: ” R atiocinatur hoc modo. Q itae c o n ­

t r a r i a sunt au t se e x c l u d u n t invicem aut m e d i u m

a liq u id habent. C on trarioru m , quae se invicem e x e l u ­

d u n t , a l t e r u m adesse oportet iis , quae alterum eorum su scip ere p o s s u n t: eorum vero , quae m e d i u m aliquid a d m ittu n t, in p lerisq u c u t r u m v i s (a)c tzv y tv ) inesse p o t e s t , quam quam e x c i p i e n d a sunt nonnulla, quae ita co m p a ra ta s u n t, ut in quibusdam rebus — ut calor in igne — non u tru m vis inesse p o ssit, sed a l t e r u m

in iis in esse deb ea t (àqiojqiofiivooç). Jam v id ea m u s,

num de h a b i t u et p r i v a t i o n e idem v a le a t, quod- modo de con tra riis dixim us. Habitum autem et p riv a ­ tionem n o n sib i opponi u t con traria, quae m e d i u m n o n h a b e a n t , inde p a te t, quod n o n in o m n i b u s , quae habitum et p rivationem a d m ittu n t, a l t e r u m eo­ rum necessario in est: nam eatu li, qui oculos nondum habent a p e r to s , neque caeci dicuntur neque vid en tes, q u are caecum esse et videre non sibi opponuntur ut con­

tra ria . _{I\e q u e sib i opponuntur habitus et p riv a tio ut}

c o n tr a r ia , quae m e d i u m a l i q u i d h a b e a n t : nam quae h abitum v el privationem in se su scipiu nt, in iis au t a l t e r u m inesse debet aut a l t e r u m , sed u t r u m - i > i s , non a lteru m àq>OjçiO[iivu)Ç ; quod aliter habet in

c o n tra r iis, quae medium aliquid habent. H orum enim

Vidare ä r det i afseende på d e m o t s t r i d i g a , förutsatt att ett af dera mäktigt förefinnes, m ö j l i g t att e t t o m s l a g s k e r t i l l h v a r a n d r a * ) , såframt iekc a f n a t u r e n d e t e n a f ö r e f i n n e s hos n å g o t, såsom t, ex. hos

elden

att vara

v a rm ;

ty det

frisk a

har m ö j l i g h e t e n att

sjukna

och det

hvita

att bl i f v a

sva rt

och det

kalla va rm t,

och af en

god

nienniska

k a n det bl i f v a en

dålig

och af en

dålig

åter en

god.

Ty den

dåliga

men nisk an , ledd till b ä t t r e sys­ selsättningar och underhållningar ( s a m ta l ) , skall tvif- velsutan f ö r k o f r a sig , om än ringa dock n å g o t, till att v a r a b ä t t r e . Men om hon väl e n g å n g (till en början) h a r t il l e g n a t sig e n , låt vara ringa, f ö r ­ b ä t t r i n g , så ä r det up p e n b a rt, att hon (slutligen) antingen skall f u l l k o m l i g t s l å o m eller åtminstone t i l l e g n a sig e n g a n s k a s t o r f ö r b ä t t r i n g ; ty hon

quorum n a t u r a ita com p a ra ta es t , u t altcru m dqsojçto- p t v o j i (non u tru m vis) in iis in sit. fi'.ï his iq itu r a p p a ­

r e t , h a b i t u m ct p r i v a t i o n e m neque siSti oppon i ut c o n t r a r i a , quae se invicem e x e l u d a n t , neque ut c o n t r a r i a , quae m e d i u m a liq u id a d m itta n t ” S vvarov z i t aXXqka p s r a ß o b ) v y t v i a i ï u i , p olest vicissim

in ter se com m utatio f ie r i, ”möjli gt alt ett omslag sker

till hvaraiidra”, at t (let e n u m ots trid ig a s l å r o m u t i det a n d r a motstridiga ö m s e s i d i g i . R öra nde b e t y ­ delsen a f ord et pezaßoXrj bos A r is to t e le s i allmänhet hänvisa vi till Biesf, /. I. p . 4 6 t jj\

blir s t ä ü s e l ä t t f ö r l i g a r e t i l l d y g d e n , äfven om hon f r ä n b ö r j a n skulle bafva t i l l e g n a t sig en huru r i n g a f ö r b ä t t r i n g s o m h e l s t , sa att det är san­ nolikt, att hon (efterhand) t i l l e g n a r sig äfven s t ö r r e f ö r b ä t t r i n g . Och d e t t a s t ä d s e f o r t g å e n d e för­ s ä tte r henne slutligen t i l l d e n m o t s a t t a f ä r d i g ­ h e t e n , såfram t icke det f ö r h i n d r a s genom t i d e n . Men i afseende på b e r ö f n i n g e n och f ä r d i g h e t e n deremot ä r det o m ö j l i g t , att e t t o m s l a g s k e r till h v a r a n d r a * ) . Ty väl ifrån f ä r d i g h e t e n till b e ­ r ö f n i n g e n sker ett o m s l a g , men ifrån b e r ö f n i n ­ g e n till f ä r d i g h e t e n ( ä r det) o m ö j l i g t . Ty livar- ken h a r n å g o n , som en gång blifvit

blind,

å t e r f å t t

sin

s y n

ig e n , ejheller har någon

skallig

å t e r b l i f v i t

beharatl,

ejheller en

tandlös

å t e r f å t t

tandsprick-

nihg.

Beträlfände slutligen a l l a dé ni , h v i l k a m o t s ä t - l a s s å s o m

j a k n i n g

och

n e k n i n g ,

så är det

up-* ) S r \ \ ait/. I. I. ft. 314: Denique aliutl arqunientu ni a f­

f e r t , (fun h a b i t u m et p r i v a t i o n e m alio modo sibi o p p o n i iloeeat ut que c o n t r a r i a : horum enim a l t e ­ r u m u t r u t u i n c o n t r a r i u m m u t a r i p o t e s t (ex­ c e p tis i t s, quae eum ipsa rei natura conjunctu sunt — h aec enim non m utantur in con traria), p r i v a t i o vero i n h a b i t u m r e v e r t i n e q u i t , quamquam ex h a ­ b i t u f i a t p r i v a t i e f ’

pen b art, att d e s s a i e k e ä r o m o t s a t t a p ä n ä s r o t b l a n d d e a n f ö r d a s ä t t e n ; i afsecnde pä d e s s a e n s a m m a m å s t e nämligen n ö d v ä n d i g t a l l t i d d e l e n a a f d e m o t s a t t a v a r a s a n t o c h d e t a n d r a f a l s k t * ) . Ty hvarken i afseendc på d e m o t s t r i ­ d i g a måste nödvändigt alltid det e n a v ara s a n t och det a n d r a vara f a l s k t , ejbeller i arseende på d « h ä n f ö r d a t i l l n å g o t , ejheller i afseende på f ä r d i g ­ h e t e n och b e r ö f n i n g e n . Så t. ex. är o

hälsan

och

sjukdom en

m o t s t r i d i g a , och i n t e t d e r a är likväl

hvarken s a n t ejheller f a l s k t . Och sammaledes äro äfven det

dubbla

och det

halfva

motsatta såsom d e h ä n f ö r d a t i l l n å g o t , och likväl är i n t e t d e r a af dessa hvarken s a n t ejheller f a l s k t . Och likalitet äf­ ven d e e f t e r b e r ö f n i n g o c h f ä r d i g h e t ( m o t s a t t a ) , sasom t. ex.

synen

och

blindheten.

Och i allmänhet är i n t e t bland dem, hvilka säg as u t a n s a t s f ö r ­ b i n d n i n g , hvarken s a n t ejheller f a l s k t ; men alla

* ) S e W a i t z I. I. p . 315 : ” Q uum o s te n d e r it, non eodem modo in ter se opp o n i c o n t r a r i a et r à tcç/Oî r t , d riu -

dc p ro b a v e rit p r i v a t i o n e m et h a b i t u m neque sibt opp o n i u t t « nf)6e z t neque u t c o n tra r ia , r e s ta t , u t d e ­ m on stret etiam o p p o s i t i o n e m a f f i r m a t i o n i s e i n e g a t i o n i s d i v e r s a m e s s e a b i i s , d e q u i b u s a d h u e e g i t : quod s i fa ctu m e r i t , p a te b it q u a t t u o r esse m o d o s , quibus alteru m a lte r i o p p o n a t u r . "

d e n ä i n n d a sägas u t a n s a t s f ö r b t n d n i n g . Men a l l r a m e s t kan nu n â g o t s å d a n t *) synas i ut r ä f f a

i _{afseende på d e m e d s a t s f ö r b i n d n i n g s a g d a}

m o t s t r i d i g a ; ty d e t , att

Sokrates är fr is k ,

är m o t s t r d i g t mot d e t , att

Sokrates ä r sjuk.

Men i e k e engång i afseende på d e s s a måste n ö d v ä n ­ d i g t a l l t i d e t t d e r a v a r a s a n t o c h e t t d e r a v a ­ r a f a l s k t . Såvida nu en

Sokrates

(verkligen) ä r , så skall visserligen det e n a vara s a n t och det andra f a l s k t , men om han i c k e ä r , sä (skola) b å d a (v a ­ r a ) f a l s k a : då nämligen

Sokrates

sjclf, öfverhufvud i c k e ä r , så ä r hvarken d e t , att

Sokrates är s ju k ,

ejheller d e t , att

Sokrates är fr is k ,

s a n t . I afs e ­ ende äter på b e r ö f n i n g e n och f ä r d i g h e t e n är , då det ( af dem mäktiga) öfverhufvud i e k e ä r , i n t e t ­ d e r a s a n t , och då det ä r , i c k e a l l t i d e t t d e r a s a n t o c h e t t d e r a f a l s k t : d e t , att

Sokrates har

s y n ,

_{är nämligen m o t s a t t d e t , att}

_{Sokrates är}

b lind,

såsom f ä r d i g h e t och b e r ö f n i n g , och då

* ) S c W a i t z I. I. p . 3 15: "ro ro io vro intell. ro àXq&î« xat

y t v d o s . E lcn im quum dem onstraverit m reliquis oppo­

sitoru m ifcneribus non utique verum es se alterum n u d e p r o la tu m , ja m p ro b a t neque ad orationem e o n n e x a eum aliis ista ita com parata esse, ut alterum non p o s­ sit non fa lsu m e s se , alteru m non veru m : h o c enim lo­ cum non h abet n iti in f l / / i r w a t i 8 » g i t U i g ä t i d H S . ”

nn

Sokrates

i i r . maste i c k e nödvändigt e t t d e r a vära s a n t eller ra 1 s k t — d ä , när han ä n n u i c k e n a t u r l i g e n h a r

st/n ,

är o j u h ä d a f a l s k a — och

dä

Sokrates

å te r öfverhufvud i c k e ä r , äro äfven b a ­

d a likaledes f a l s k a , såväl d e t , att lian har

sy n ,

som d e t , att han är

blind.

Men i afseen de på j å k n i n ­ g e n och n e k n i n g e n dereinot skall a l l t i d , det inå

nn

v a r a eller i c k e v a r a , det e n a vara s a n t och det a n d r a f a l s k t . Ty d e t , att

S o kra tes är s j u k

, och d e t , att

Sokrates icke ä r sju k ,

mås te uppen­ barligen, då

Sokrates

sjelf ä r , vara e t t d e r a s a n t e l l e r f a l s k t , och då lian i c k e ä r , l i k a d a n t : d e t . att han

är sju k ,

är nämligen f a l s k t , da han i c k e ä r , men d e t , att han

icke ä r sju k ,

är s a n t . Så att d e t t a , att a l l t i d e t t d e r a af dem är s a n t eller f a l s k t , torde vara e g e t i afseende på d e s s a e n ­ s a m m a , hvilka äro m o t s a ti a s å s o m j å k n i n g o c h n e k n i n g.

Elfte Ka pi t l e t.

M o t s t r i d i g t

mot g o dt är nu visserligen o n d t med nödvändighet; och delta är t y d ­ l i g t genom d e n e n s k i l d a a n f ö r i n g e n *), såsom t. * ) SiJ.or xatŸ ixn oT or in a y o ty tj, m an ifestu m singularum

rerum in d u c tio n e, ” t y d lig t genom den enskilda anfürin-

ex. mot

hälsa sjukdom

oeh mot

tapper het feghet,

och likaledes ärven i afseende på de andra. Mot on dt

af ordet tTtaymyg hos Aristoteles i allmänhet hänvisa vi till W a iTz. I. I. p. 5 3 2 , I I . p. 300: ”firayojyr} d ici­

tu r ea d em o n stra n di ra tio , quae a singulis ad univer­ sa lia p ro e e d it — sic dicta non ah a u d i t o r i b u s i n ­ d u c e n d i s , sed ab e x e m p l i s a f f e r e n d i s (tTiàyeiv rrapadtiypoiTa) j ’ TnEXDELr.sßURG, Elementa Logices A r i- stotelicae p . 65: ”in ayojytjv Ciceiio i n d u c t i o n e m ver­ tit teste Q u i s t i u a n o (In si. O rat. E. 10: "hoc est ex eo g e n e re, quod tTtaytoyi/v G raeci vocant, Cicero i n d u c t i o ­ n e m ”). _{Q u u m dica tu r t n a y tiv if.oyov (Met. I. 7 ) , n a -} p a d t i y p a z a (ex em p la ), ad rem ipsam accommodatius esse v id e a tu r , a f f e r r e , quam i n d u c e r e ; etenim irra- y u y g sin g u la quaeque a f f e r u n t u r et fere e o n g e r u n -

i u r. S e d hoc ipsum inductio valere videtur sim ili p la ­

ne m o d o, a tqu e rationes induci dicuntur (vclu t Cie. E at. IO). _{Q u in tilia n u s (In st. O ra t. E . II in.) : " d ixerunt-} que n a ç à S ts y p a pqxoçsxijV inayiuyrjv. N am illa , qua plu rim u m est S ocrates usus, hanc habuit viam : cum p lu ­ ra in te r r o g a s s e t, quae fa te ri adversario ncccsse esset. n ovissim e i d , de quo qu aerebatur, i n f e r e b a t , ut cui

sim ile concessisset. Id est i n d u c t i o . ” Quo loco i n ­

d u c t i o p e r i n f e r e n d i verbum definitur. Ita q u e in­ ductionis nom en d e auditoribus inducendis et ad genera­

lem se n tentiam qu asi compellendis non agit. A l i i iira -

y to yq v a r e m i l i t a r i translatam esse existim ant. Esse enim tTTuytiv idem atque irci n g o ttç o v a y tiv , s u b i n ­ d e i n f e r r e et a lia atque alia addere, ut ircaywyg sit o rdin u m se ries et consecutio deinceps continuata, ut in ex ercitu com posito agmine procedente, cum ordines dein­ ceps a lii p o s t alios procedunt (A rrian , tract, p. 65. cfr.

Su idas s. w.). _{N cque haec sim ilitudo a re aliena. E st}

enim in d u ctio , quum ex rerum singularium , quae quasi ord in es se in ter se excipiu n t, justu enumeratione u n iver­

sa le a liq u id in str u itu r , omnia illa complectens. Con­

deremot är cndels g o d t motstridigt, endels ä te r o n d t :

mot

bris l e n ,

som är ett o n d t , är nämligen

Öfv er flödet,

som är ett o n d t , motstridigt; ocli likaledes ä r äfven

jem nm åttet,

som är ett g o d t , motstridigt hvardera.

Men någonting sä da ut torde man dock finna endast i afseende pä f ä , och i afseeude pa de f l e s t a är a l l ­ t i d d e t g o d a m o t s t r i d i g t m o t d e t o n d a .

Dessutom ä r det i c k e n ö d v ä n d i g t i afseende pä d e m o t s t r i d i g a a tt , o m d e t e n a ä r , ä f v e n d e t a n d r a s k a l l v a r a . Ty om a l l a är o

fr is k a

, s å skall väl

hälsa

v a r a , men

sjukdom

i c k e ; och likaledes skall äfv en , om a l l a äro

hvita, hvithet

väl v a r a , men

svarthet

i c k e . Dessutom om d e t , att

Sokrates är f r i s k ,

är m o t s t r i d i g t d e t , at t

S o kra ­

tes ä r sju k,

och b å d a i c k e k u n n a p ä s a m m a

g å n g f ö r e f i n n a s h o s e t t o c h d e t s a m m a , s å är

p o st. I I . 19. S e d m inus alteru m ab a ltero tru n sla lu m esse v id e tu r , quam u trum que ex eju sdem v e r b i in re

sim ili usu sua q u a si spon te natum . A p u d P la to n e m

tn a y e iv e t in ayu jyrj logica hac significatione nondum le ­ g u n tu r.” J f r He v d e r, K ritisch e D a rste llu n g u n d V e r ­ gleichung d e r M ethoden A risto te lisc h e r u n d Ile g e lsc h e r D ia lek tik I. p . 219: " S e f e r ijl e« a u f bte 23eb eu fu n g bon

in d y stv ju tite fju g e b e n , m o n a # e« b o n ^ e r b e t j i e b e n b o n SSetfptelen, ^ n l t ^ f e t t e n , ein z eln er S ä ß e , b o n t 21 n * f ü h r e n b on (S tellen au « S i n t e r n , © c& riftfW fern etc. g e b r a u s t n n rb ."

det i c k e heller möjligt a t t , d ä d c t c n a a f d c m o t - s t r i d i g a ä r , ä f v e n d e t a n d r a ä r : då nämligen d e t , att

Sokrates är frisk ,

ä r , så k a n i c k e d e t ,

att

Sokrates är sj uk,

v a r a .

Det är nu tydligt, att d e m o t s t r i di g a a f n a ­ t u r e n f ö r e f i n n a s i a f s e e n de p å e t t o c h d e t ­ s a m m a till a r t eller s l a g .

Sjukdom

och

hälsa

(f ö- reflnnas) nämligen (a f naturen) uti d j u r s k r o p p , och

hvitfiet

och

svarthet

uti k r o p p i allmänhet, samt

rättvisa

och

orättvisa

uti m e n n i s k a n s s j ä l .

Men det är n ö d v ä n d i g t , att a l l a m o t s t r i d i g a äro antingen u t i e t t o c h s a m m a s l ä g t e eller ut i d e m o t s t r i d i g a s l ä g t e n a eller s j e l f v a s l ä g t e n . Sä äro ju

hvilt

och

sva rt

uti e t t och s a m m a s l ä g t e

—

fä rg

är nämligen deras s l ä g t e ;

rutlvisa

och

orätt­

visa

äter uti de m o t s t r i d i g a s l ä g t e n a — d e t c n a s slägte är nämligen

dygd,

det a n d r a s åter

la st;

men

godt

och

ondt

äro i c k e u t i n å g o t s l ä g t e , utan äro

fas tmera s j e l f v a någras s l ä g t e n * ) .

* ) S e W a i t * I. I. p . 315: 'Plerumque contrarium est m al•

bonum , in terd u m etiam malum malo. E o r u m , quae

contraria s u n t, alterum s i ex istit, non necesse est Mt e x istâ t etia m alteru m ; imo interdum fieri nequit. Ht a l­

Tolfte Kapi tle t. F f t r e det e n a det a n d r a s a ­ g e s på f y r f a l d i g t s ä t t * ) , n ä m lig e n f ö r s t och

q nae ve I specie v e l genere eadem s u n t. C o n tra ria n u l in eodem genere s u n t , a u t in c o n tr a r iis , a u t ip sa s u n t g e n e r a .”

* ) R o r a n d e b e t y d e l s e n af o r d e t ttqoteqov h o s A r is to t e le s i a l l m ä n h e t h ä n v i s a vi ti l l AV a i t ? /. /. p . 3 1 6 : ~d iv i­ s i o, quam nostro loco t r a d i d i t , non e st p r e m e n d a; a p ­ p a r e t enirn non id a g i in h i s , u t ip sa re ru m n a tu ra e x p lo r e tu r et p e r v e s tig e tu r , sed u t quae u s u s (e ra t s e r m o n i s q u o t i d i a n i d is tin g u a n tu r a lte ru m nb a l ­ tero et e x p lic e n tu r .” Jt'r R i e s e I. I. p . 3 3 3 ff. ; S c a i v K f . - LER I. I. p . 219: "ttqoxsqov imt> v o r tç o v n u r b g e n a n n t , t r a é e in e m n u e t n i m e r b e f u m m te n 21 n f a n g tn t r g e n b m e l i e r S e j i e f m n g n ä b e r o b e r f e r n e r fte&t {M et. V . 11)',” T r e m d e l e k b u h g , E le m e n ta L ogices A risto te lie a e p . 6 2—6 3 : ”hoc a p u d A risto te le m n p ô r t ç o v xa) r o r t- QOV (M e t. V . 11), p r i u s et p o s t e r i u s , p e c u lia r i in te r p h ilo so p h o s u s u i locum d e d isse v id e tu r . I l l u d dico "a p r i o r i ” et ”a p o s t e r i o r i” , q u o d , e ts i se n su p a n l l n - lu m m u ta to , hodie a p u d doctos e t in d o cto s a u d itu r . A n tiq u itu s enim ” « p r io r i” d e m o n s t r a r e n ih il a liu d s ig n ific a v it, quam e x i p s i s r e i e m u s s i s , q u ip p e quae, A r is to te le a u c to re, et p e r se et n a tu r a p r i o r e s essent', ”a p o ste rio ri” vero cx e f f e c t u , q u i ip s a c a u ssa n a ­ t u r a q u id em esset p o s t e r i o r, s e d n o b i s n o t i o r (ov yÙQ zavTOV TTQOTEQ0V Tq q)VOSl HUI 7TQOS 7;fläs 7TÇOTt- p o v, ». e. n a t u r a, quae e x caussis p r o c r e a t, c a u s s a e p r i o r e s et n o t i o r e s esse d e b e n t, n o b i s v e r o , q u i e x e f f e c t u d em um ca u ssa s co g n o sc im u s, p o s t e r i o r e s et m i n u s n o t a e — u n i v e r s a i g i t u r , in quibus r a ­ tio et ca u ssa i n e s t, a n a t u r a , s i n g u l a q u aeque a n o b i s su n t p r o p i o r a, cf . T o p . E I . 4 , M e t. I I I . 4). I t a T b o h a s A o n » a s D eum ”a p r io r i”, i. e. e x ip s iu s c a u s s is , cognosci p o ssc n e g a v it. Q u a e v is et p o te s ta s a d se cn ln m su p e riu s m a n s it in ta c ta ; a d h u c enim t r a d i