Malmö Högskola Internationella Relationer 61-80p IMER Vårterminen 2007 Internationella Relationer Handledare: Magnus Ericson
Paradoxer
En studie av den svenska säkerhetspolitiska diskursens normativa mönster
mellan åren 1999-2007
Sammanfattning:
Uppsatsen behandlar den svenska säkerhetspolitiska diskursens normativa mönster samt ställningstagande i Kosovokonflikten år 1999, Afghanistankonflikten år 2001, Irakkonflikten år 2003 och den pågående Darfurkonflikten utifrån en realistisk förklaringsmodell. Syftet med uppsatsen är att pröva hypotesen att det förekommer paradoxer i den svenska säkerhetspolitiska retoriken kring normer som är stadgade för Sverige och att retoriken saknar intern konsistens. Uppsatsen syftar även till att undersöka huruvida den svenska statens normativa ställningstaganden styrs av en nyttomaximerande aspekt. Uppsatsen visar på att det i den svenska säkerhetspolitiska diskursen framhålls värdet i normer som underminerar varandra samt att Sveriges normativa mönster i uppsatsens valda konflikter är inkonsekvent. Uppsatsen för ett resonemang som visar på att paradoxerna i diskursen och Sveriges inkonsekventa normativa mönster bygger på en nyttomaximerande aspekt, det vill säga Sveriges normativa ställningstagande och agerande i uppsatsens valda konflikter är inte styrt av normerna i sig utan av Sveriges nationella intressen.
Abstract:
This thesis seeks to examine the normative pattern and positioning involved with the Swedish security policy discourse as it pertains to the recent conflicts in Kosovo 1991, Afghanistan 2001, Iraq 2003 and the ongoing conflict in Darfur; as seen through a realistic point of view. The main purpose is to test the hypothesis that there are paradoxes in the Swedish security policy discourse concerning the norms that are decreed and that the rhetoric lacks internal consistency. This thesis is also concerned with whether the normative positioning of the Swedish state is governed by maximizing relative gains. Upon examining the Swedish security policy discourse, the results show that the values behind the norms undermine each other and that the normative pattern of the Swedish political security discourse is inconsistent. Furthermore, it has been shown that the paradoxes and the inconsistent normative pattern in the discourse are governed by the logic of maximizing relative gains. In conclusion, the normative standpoint and actions of the Swedish state, concerning the conflicts in this thesis, are not governed by the norms but of the national interests of the Swedish state.
Innehållsförteckning:
1. Inledning ... 5
1.1 Syfte ... 5
1.2 Problemformuleringar... 6
1.3 Begreppsdefinition... 6
1.4 Motivering till ämnesval och teorival ... 7
1.5 Tidigare forskning... 8
1.6 Disposition ... 9
2. Metod och material ... 10
2.1 Metod ... 10
2.2 Kvalitativ textanalys/Funktionell idéanalys... 11
2.3 Kritiska reflektioner ... 13
2.4 Materialval/Källkritik ... 14
2.5 Avgränsningar... 15
3. Teoretisk förankring... 16
3.1 Realism ... 16
3.1.1 Ontologisk och epistemologiskt reflektion ... 17
3.1.2 Den realistiska teorin ... 17
3.1.3 Alliansteori... 19
3.1.4 Realismens syn på normer ... 20
3.2 Tillämpning... 20 4. Internationella normer... 22 4.1 Definitionen av normer ... 22 4.2 Internationella normer... 23 4.2.1 Suveränitetsnormer ... 23 4.2.2 Internationella rättsnormer... 24 4.2.3 Moderniseringsnormer... 25 4.2.4 Nationella normer ... 25
5. Sveriges säkerhetspolitiska linje... 26
5.1 Sveriges säkerhetspolitiska läge ... 26
6. Mänskliga rättigheter vs. Suveränitet ... 29
6.1 Realistisk reflektion ... 29
6.2 Mänskliga Rättigheter... 30
6.2.1 Mänskliga rättigheter i diskursen... 31
6.2.2 Suveränitetens urholkning ... 33
6.2.3 Skyddande av mänskliga rättigheter ... 35
6.3 Suveränitetsprincipen... 36
6.3.1 Suveränitetsprincipen i diskursen ... 39
6.3.2 Suveränitet i Mellanöstern ... 41
6.4 Diskursens paradox... 42
7.1 Realistisk reflektion ... 45
7.2 Alliansfrihet ... 46
7.2.1 Alliansfrihet i diskursen... 47
7.3 Internationella militära samarbeten... 51
7.3.1 Internationella militära samarbeten i diskursen ... 52
7.3.2 EU samarbetet... 53
7.3.3 EU:s snabbinsatsstyrka ... 55
7.3.4 EU-NATO... 56
7.3.5 NATO samarbetet ... 57
7.3.6 Sveriges deltagande i internationella militära insatser... 57
7.4 Diskursens paradox... 58
8. Sveriges normativa mönster... 61
8.1 Kosovokonflikten... 61
8.1.1 Kosovokonflikten i den svenska säkerhetspolitiska diskursen ... 63
8.1.2 Sveriges normativa ställningstagande... 64
8.2 Irakkriget år 2003... 65
8.2.1 Irakkonflikten i den svenska säkerhetspolitiska diskursen ... 66
8.2.2 Sveriges normativa ställningstagande... 67
8.3 Afghanistankonflikten år 2001 ... 68
8.3.1 Afghanistankonflikten i den svenska säkerhetspolitiska diskursen... 69
8.3.2 Sveriges normativa ställningstagande... 69
8.4 Darfurkonflikten ... 70
8.4.1 Darfurkonflikten i den svenska säkerhetspolitiska diskursen... 71
8.4.2 Sveriges normativa ställningstagande... 72
8.5 Nyttomaximerande förklaringsmodell ... 73
9. Slutdiskussion ... 76
10. Slutsatser... 80
11. Framtida forskning... 82
1. Inledning
Efter Kalla kriget och den bipolära världsordningens slut försvann hotet om en kommunistisk invasion av Sverige. Förändringen medförde stora säkerhetspolitiska omställningar för den svenska staten som därigenom kunde frigöra sig från den så kallade Kalla kriget mentaliteten med det ständiga kommunist hotet och istället utgå ifrån en vidare syn på säkerhet. Hoten mot Sveriges säkerhet är idag mer komplexa än de traditionellt militära då de traditionella mellanstatliga hotbilderna har i allt större utsträckning förskjutits för att ge plats till de nya hoten som präglas av en diffus karaktär, komplexitet och svårförutsägbarhet. Dagens nya hot är inte längre statsfokuserade så till vida att de enbart är riktade mot staters territorium utan hoten riktas även mot samhället och dess funktioner.
Enligt den officiella doktrinen syftar den svenska säkerhetspolitiken idag till att bevara fred och självständighet för Sverige, bidra till stabilitet och säkerhet i närområdet samt stärka internationell fred och säkerhet. Hot mot freden och Sveriges säkerhet ska avvärjas i gemenskap och i samarbete med andra länder utifrån Sveriges militära alliansfrihet. Med andra ord framhåller den svenska säkerhetspolitiska diskursen värdet i normerna suveränitet, mänskliga rättigheter, alliansfrihet och internationella militära samarbeten. Denna uppsats undersöker den svenska säkerhetspolitiska diskursens normativa mönster mellan åren 1999-2007 samt ställningstagande och agerande i Kosovokonflikten år 1999, Afghanistankonflikten år 2001, Irakkonflikten år 2003 och den pågående Darfurkonflikten utifrån en realistisk förklaringsmodell.
1.1 Syfte
Syftet med denna uppsats är att kritiskt analysera den svenska säkerhetspolitiska diskursen genom att åskådliggöra de normkonflikter som existerar i diskursen. Genom att identifiera normkonflikterna i diskursen har jag som syfte att pröva min hypotes att det förekommer paradoxer i den svenska säkerhetspolitiska retoriken kring normer som är
stadgade för Sverige och att retoriken saknar intern konsistens. Jag har även för avsikt att testa min hypotes att den svenska statens normativa ställningstaganden styrs av en nyttomaximerande aspekt, det vill säga den svenska staten anpassar sina normativa ställningstaganden utefter sina egenintressen. För att undersöka mitt syfte analyserar jag den svenska säkerhetspolitiska diskursens normkonflikter mellan åren 1999-2007 samt analyserar vilket normativt mönster som har präglat Sveriges agerande och ställningstagande i internationella konflikter mellan åren 1999-2007.
1.2 Problemformuleringar
• Vilka normkonflikter existerar i den svenska säkerhetspolitiska diskursen?
• Vilket normativt mönster har präglat Sveriges agerande och ställningstagande i internationella konflikter mellan åren 1999-2007.
1.3 Begreppsdefinition
I denna del definieras de centrala begreppen nyttomaximering, normkonflikt och normativt ställningstagande för att läsaren ska få en förståelse av begreppens betydelse inom uppsatsens kontext.
Normativt ställningstagande – I denna uppsats syftar normativt ställningstagande
på de normer som det i diskursen framhålls värdet av i samband med en specifik händelse.
Normkonflikt – I denna uppsats syftar normkonflikt på den konflikt som uppstår
när det i diskursen framhålls värdet av normer vars grund underminerar varandra och som därav är i ett motsatsförhållande. Exempelvis underminerar normen mänskliga rättigheter och suveränitetsnormen varandra eftersom det i normen mänskliga rättigheter ingår att brott mot mänskliga rättigheter inte är en stats interna angelägenhet samt att mänskliga rättigheter ska skyddas av såväl stater som det internationella systemet. Därav är en intervention i en annan suverän stats territorium i syfte att skydda mänskliga rättigheter utav godo trots att suveränitetsnormen gör gällande att varje stat har egen bestämmanderätt över sitt territorium och att ingen annan stat har rätt att lägga sig i en annan stats inre angelägenheter.
Nyttomaximering – Med de medel man disponerar uppnå största möjliga nytta.
Nyttomaximering i denna uppsats syftar på ett realistiskt synsätt av nyttomaximering, det vill säga den svenska staten anpassar sina normativa ställningstaganden utefter sina egenintressen
Stadgad norm – Norm som är generellt accepterad vilket innebär att
argumentation och överträdelser mot den kräver rättfärdigande.
1.4 Motivering till ämnesval och teorival
Upphovet till uppsatsens syfte härstammar från min egen kandidatuppsats ”Från invasions- till insatsförsvar – En teoriprövande studie av den svenska Försvarsmaktens reformering” som skrevs vårterminen år 2006 på Malmö Högskola. Under mitt arbete med kandidatuppsatsen observerade jag att det förekommer paradoxer i den svenska säkerhetspolitiska retoriken kring normer som är stadgade för Sverige och att retoriken saknar intern konsistens. Denna kunskap i kombination med faktumet att normkonflikter existerar i officiella dokument och handlingsstrategier mynnade ut i skrivandet av denna magisteruppsats.
Valet att använda realismens förklaringsmodell i uppsatsen baseras på det faktum att den realistiska skolan har dominerat studiet av internationella relationer sedan mitten av 1900-talet. Realismen har etablerat sig som den mest inflytelserika och dominerande teoretiska traditionen inom internationella relationer genom bland annat sitt historiska filosofiska arv och dess påverkan på internationell diplomati (Burchill 2001:70). Dock har realismen blivit kritiserad för dess kontinuitets och reproduktions resonemang som har medfört att realismen har förbisett den så kallade förändringslogiken, det vill säga internationella relationer är inte statiskt utan kan vara föränderligt. Realismen kritiseras även för att ha utvecklat ett synsätt som medför att dess anhängare ser studiet av internationell politik ur en snäv och etnocentrisk vinkel (makt, stabilitet, avskräckning, nationella intressen, stater och så vidare). Realismens synsätt medför att de teorier som använder alternativa eller motsägelsefulla orsaksförklaringar till internationell politik marginaliseras (ibid:85ff). Exempelvis förbiser realismen den konstruktivistiska teorin med dess fokus på sociala konstruktioner eftersom konstruktivismen inte utgår ifrån de realistiska förklaringsbegreppen för att tolka internationell politik. Realismen kritiseras
även för att vara tendentiös då den beskriver det internationella systemet som konflikt- och krisfyllt vilket därigenom skulle rättfärdiga staters kränkande av etiska principer. Vissa icke-realistiska teoretiker menar på att kostnaderna och riskerna involverade i moraliska handlingar inte är så pass stora som realismen gör gällande utan fördelarna av moralkonsensus och samarbete är större än kostnaderna (Forde 1992:80). Dock är den tyngsta kritiken som riktas mot realismen den som kritiserar realismens kärna, det vill säga egenintresset. Det finns kritiker som menar på att det politiska samhället kräver moraliska idéer för att driva det framåt, vilket egenintresset i sig inte kan tillhandahålla.
Trots den kritik som riktas mot den realistiska teorin har jag valt att använda den i min teorianvändande/hypotesprövande uppsats då jag anser att realismen, trots kritiken, kan producera en tillfredställande förklaringsmodell till Sveriges säkerhetspolitiska ställningstagande och agerande mellan åren 1999-2007.
1.5 Tidigare forskning
Svensk säkerhetspolitisk forskning bedrivs av flertalet forskare dock har jag valt att lyfta fram några forskare vars material har varit användbart eller inspirerat uppsatsens resonemang. Ulf Bjereld och Marie Demker har bland annat skrivit artikeln Foreign
Policy as Battlefield: A Study of National Interest and Party Motives. Artikeln
undersöker de svenska politiska partiernas säkerhetsargumentation under åren 1945-1993 och visar på att de politiska partiernas meningsskiljaktigheter kring utrikes- och säkerhetspolitik grundar sig i ideologiska motsättningar (Bjereld och Demker 2000). Även Nils Andrén bedriver svensk säkerhetspolitisk forskning och har bland annat skrivit boken Maktbalans och alliansfrihet. Boken presenterar ett historiskt perspektiv på svensk säkerhetspolitik och dess anpassning till regionala, strategiska och ekonomiska villkor med tonvikt på efterkrigstiden. Boken beskriver den svenska alliansfrihetens uppkomst och utveckling i relation till de svenska aktiviteterna i Förenta Nationerna (FN) och den kollektiva säkerheten. Andrén menar på att den alliansfria politiken är en konsekvens av maktbalansen i regionen (Andrén 1996:1). Olof Kronvall och Magnus Petersson har skrivit boken Svensk säkerhetspolitik i supermaktens skugga 1945-1991. Boken syftar till att ge perspektiv på svensk säkerhetspolitik under Kalla kriget och dess fokus ligger i Sveriges problematiska balansgång mellan stormakterna (Kronvall och Petersson 2005).
Böckerna och artikeln som har redovisats är skrivna av icke-realistiska forskare vilket har medfört att endast deras empiriska resonemang har varit användbart för denna uppsats. Då jag har använt delar av författarnas empiriska material i denna uppsats har författarna haft viss betydelse i uppsatsens resonemang. Dock har denna uppsats ett teoretiskt resonemang till skillnad från redovisade författares verk.
1.6 Disposition
Uppsatsen är uppbyggd enligt följande struktur. I det inledande kapitlet ger jag en kort introduktion till uppsatsämnet samt presenterar mitt syfte och min problemformulering. Jag definierar även några grundläggande begrepp som är centrala för min uppsats samt motiverar mitt ämnesval och teorival. Därefter ger jag en kort beskrivning av tidigare forskning inom uppsatsens ämne. I kapitel två redogör jag för mina metodologiska tillvägagångssätt samt vilka för och nackdelar som de valda metoderna innebär. Därpå följer en redogörelse av uppsatsens kvalitativa textanalys samt kritiska reflektioner kring den. Därefter diskuterar jag mitt val av källor samt redovisar hur jag förhåller mig till dessa. Kapitlet avslutas med att jag presenterar och motiverar de avgränsningar som gjorts. I kapitel tre redogör jag för de teoretiska utgångspunkterna och verktygen som jag valt att använda mig av i uppsatsen. Kapitel fyra redogör för definitionen av normer samt beskriver de internationella normerna och normkoncepten. I kapitel fem beskrivs Sveriges säkerhetspolitiska linje i syfte att ge läsaren en bild av den svenska säkerhetspolitiska diskursen samt det säkerhetspolitiska läget. I kapitel sex identifierar jag och kategoriserar den säkerhetspolitiska retorikens förespråkande av normerna mänskliga rättigheter och suveränitet. I kapitel sju identifierar jag och kategoriserar den säkerhetspolitiska retorikens förespråkande av normerna alliansfrihet och internationella militära samarbeten. I kapitel åtta kommer jag att analysera vilka normativa mönster som har präglat Sveriges agerande och ställningstagande i internationella konflikter mellan åren 1999-2007. I kapitel nio har jag en avslutande diskussion kring analysens centrala argument och i kapitel tio redovisar jag mina slutsatser. Avslutningsvis presenterar jag i det sista kapitlet förslag till eventuell framtida forskning inom svensk säkerhetspolitik.
2. Metod och material
Följande kapitel syftar till att ge läsaren en förståelse och beskrivning av de metodologiska tillvägagångssätten som jag har tillämpat i denna uppsats. Jag börjar med att beskriva och motivera mitt val av metoder samt diskutera styrkor respektive svagheter med de använda metoderna. Jag ger även förslag på andra tänkbara metoder. Därefter följer en beskrivning av mitt metodologiska tillvägagångssätt gällande den kvalitativa textanalysen samt kritiska reflektioner av den. Därpå diskuterar jag de informationskällor som används samt hur jag förhåller mig till det använda materialet. Slutligen redovisar jag de avgränsningar som gjorts i uppsatsen.
2.1 Metod
Denna uppsats är en kvalitativ teorianvändande fallstudie med en kvalitativ textanalys. Uppsatsen har även en förklarande ambition och en hypotesprövande aspekt. Den hypotesprövande aspekten utgörs av två hypoteser varav den första är att det förekommer paradoxer i den svenska säkerhetspolitiska retoriken kring normer som är stadgade för Sverige och att retoriken saknar intern konsistens. Uppsatsens andra hypotes är att den svenska statens normativa ställningstaganden styrs av en nyttomaximerande aspekt, det vill säga den svenska staten anpassar sina normativa ställningstaganden utefter sina egenintressen.
Uppsatsens kvalitativa fallstudie möjliggör en djupare förståelse av det enskilda fallet än vad som skulle vara möjligt genom en kvantitativ flerfalsstudie. Fallstudien öppnar upp för en djup och relativt komplett analys av fallet vilket möjliggör för en övertygande argumentation och presentation av förhållandet mellan variablerna och analysen av fallet (Burnham et al 2004:55). Dock medför den kvalitativa fallstudien att det blir problematiskt att generalisera i och med att fallstudien är unik och därigenom inte nödvändigtvis representativ för andra fall än för just detta specifika fall. Därav anser en del forskare att fallstudier enbart ska användas för att framställa hypoteser och teorier.
Hypoteserna och teorierna måste enligt forskarna testas genom andra former av metoder än fallstudie i och med att det inte är möjligt att dra några större generaliseringar med enbart en fallstudie (Burnham et al 2004:53). Det finns andra synsätt på fallstudiens relevans inom samhällsforskningen. Bland annat existerar det en argumentation som uttrycker att vår kunskap om den politiska världen baseras på studier av få fall från vilka det har dragits generella slutsatser. Därav är de flesta forskningsfallen både unika fall och delar av ett generellt mönster vilket medför att även fallstudier som endast berör ett enskilt fall måste beröra frågorna; är slutsatserna av fallet applicerbart på andra fall och i vilken mån är slutsatserna i det enskilda fallet styrt av fallets unika omständigheter (ibid:145). Genom att tillämpa frågorna; är slutsatserna i denna uppsats applicerbara på andra fall och i vilken mån är slutsatserna i uppsatsen styrt av fallets unika omständigheter, har denna uppsats en generaliserings ambition vars kärna är att den svenska statens normativa ställningstagande och agerande inte är unikt utan ett generellt beteende bland stater i det internationella systemet.
2.2 Kvalitativ textanalys/Funktionell idéanalys
Uppsatsen undersöker den svenska säkerhetspolitiska diskursen genom en kvalitativ textanalys på primärmaterial såsom regeringsförklaringar, utrikesdeklarationer och propositioner. En kvalitativ textanalys är tolkningar av exempelvis partidebatter och i motsats till en kvantitativ innehållsanalys är frekvensen i vad som sägs inte i huvudsak det intressanta, utan det är syftet och dess innebörd som är intressant (Bergström och Boréus 2005:44). Uppsatsens kvalitativa textanalys präglas av en funktionell idéanalys vilket innebär att textanalysen har en deskriptiv ambition som är inriktad på både idéers effekter och deras ursprung. Konkret innebär det att uppsatsens textanalys undersöker den svenska säkerhetspolitiska diskursens normer genom att analysera officiella dokument för att därigenom undersöka normernas effekter och ursprung. Genom att identifiera normerna i den svenska säkerhetspolitiska diskursen har jag som syfte att pröva mina hypoteser att det förekommer paradoxer i den svenska säkerhetspolitiska retoriken kring normer som är stadgade för Sverige och att den svenska statens normativa ställningstaganden styrs av en nyttomaximerande aspekt (ibid:156f).
För att kunna åskådliggöra och förklara de normkonflikter som existerar i diskursen kan man inte endast analysera den synliga, observerbara ytan. Visserligen kan man identifiera värderingar genom exempelvis partiprogram eller propositioner men under den synliga ytan finns en djupare nivå som inte är disponibel på samma vis. Analysen måste därför omfatta en analys av verkligheten utanför texten som gör det möjligt att placera texten i ett sammanhang. Därmed har idéanalysen ett tvåsidigt syfte, dels identifiera diskursen och dels att göra den underliggande nivån synlig, vilket kräver mer än att man bara läser ett visst textmaterial. Forskaren måste skapa ett analysverktyg, ett ramverk för att därigenom kunna förstå den underliggande nivån (Bergström och Boréus 2005:158).
För att kunna undersöka de ideologiska aspekterna av uppsatsens primärmaterial har jag valt att operationalisera vad jag letar efter i texterna genom att tillämpa vad jag kallar normativa koncept som analysverktyg. Normativa koncept användas på samma sätt som idealtyper, det vill säga normativa idéer fungerar som ett analytiskt instrument som läggs som ett rutmönster över texterna för att därigenom identifiera och kategorisera vissa egenskaper i texten (ibid:159f). De normativa koncepten baseras på normer som är stadgade för Sverige och är; suveränitet, mänskliga rättigheter, alliansfrihet och
internationella militära samarbeten. Genom att analysera och kategorisera den svenska
säkerhetspolitiska diskursens retorik utefter de normativa koncepten har jag som syfte att pröva uppsatsens första hypotes vilken är att det förekommer paradoxer i den svenska säkerhetspolitiska retoriken kring normer som är stadgade för Sverige och att retoriken saknar intern konsistens. Tillvägagångssätt för att pröva hypotesen är att jag genom den funktionella idéanalysen konkretiserar normer i diskursen som kan vara i konflikt med varandra. Därefter följer en argumentation som visar på att suveränitet och mänskliga rättigheter kan vara i ett motsatsförhållande till varandra i likhet med alliansfrihet och internationella militära samarbeten. Argumentationen har som syfte att belysa de paradoxer som finns i den säkerhetspolitiska diskursen genom framhållandet av normkoncept som är i ett motsatsförhållande.
Uppsatsens andra hypotes är att den svenska statens normativa ställningstaganden styrs av en nyttomaximerande aspekt, det vill säga den svenska staten anpassar sina normativa ställningstaganden utefter sina egenintressen. Hypotesen undersöks genom att
jag analyserar vilket normativt mönster som har präglat den svenska säkerhetspolitiska diskursen retorik gällande internationella konflikter mellan åren 1999-2007 samt undersöker och tillämpar regeringens officiella versioner gällande konflikterna. Genom att undersöka vilket normativt mönster som har präglat den svenska statens agerande och ställningstagande i internationella konflikter uppfyller jag den funktionella idéanalysens huvudsakliga syfte vilket är att undersöka normernas effekter och ursprung.
2.3 Kritiska reflektioner
Analysverktyget idealtyper som jag har valt att tillämpa i uppsatsens textanalys har som fördel att det skapar ordning i materialet. Har man väl skapat verktygen kan textanalysen gå smärtfritt och ur ett ansenligt material kan ett mönster rekonstrueras. Ytterligare fördel med idealtyper är att det gynnar systematisk jämförelse och en komparativ analys. Dock kan analysverktyget idealtyper kritiseras för att vara för ett resultat av studien istället för en på förhand konstruerad modell (Bergström och Boréus 2005:171). Det kan även uppstå problem vid användandet av en utvecklad och specificerande analysmodell då det kan medföra att man antingen påtvingar materialet modellen eller att uppgifternas betydelse anpassas utefter modellen, det vill säga man tillskriver materialet något som inte finns i det. Ifall det uppstår tvivel huruvida analysverktyget kan ge en rättvis bild av texten uppstår ett validitetsproblem, det vill säga undersöker jag det som är relevant i sammanhanget. Om analysverktygets utformning istället är för obearbetad kan det resultera i att analysen enbart blir en grovsortering av materialet i ett par kategorier (ibid:172). Användandet av idealtyper kan även medföra tolkningsproblem då olika forskare kan göra olika bedömningar vilket medför att intersubjektiviteten blir bristfällig. För att uppnå en hög grad av intersubjektivitet krävs det att idealtyperna är så pass rimligt konstruerade så att även en annan forskare skulle komma fram till samma idealtyper till textanalysen (ibid:174). Den textanalytiska delen av uppsatsen kan även kritiseras för att vara subjektiv då det i forskningsprocessen har skett ett urval baserat på ens egna intressen och förkunskaper vad gäller vilka primärkällor som används och hur dessa har tolkats. Väl medveten om att fullständig intersubjektivitet inte är möjligt präglas dock uppsatsen i hög grad av transparens då jag huvudsakligen använder citat för att illustrera den säkerhetspolitiska diskursen.
2.4 Materialval/Källkritik
Uppsatsens empiriska material baserar sig i huvudsak på officiella dokument såsom utrikesdeklarationer, propositioner och regeringsförklaringar medan det teoretiska materialvalet baserar sig på erkända teoretikers arbeten. Sekundärmaterialet har sitt ursprung, framförallt, från Internet vilket kräver särskilda källkriterier då vem som helst kan publicera information i vilket namn som helst. Därför är det viktigt att man intar en kritisk hållning när man samlar information på Internet i jakten på de källor som ger de bästa kunskaperna om verkligheten eftersom alla källor är helt enkelt ursprunget till dess påståenden (Thurén 2003:9).
I sökandet efter användbar information på Internet har jag testat källornas trovärdighet och äkthet utifrån Mathias Janssons ”Källkritik på nätet – en handledning” samt Göran Leth och Torsten Thuréns arbete ”Källkritik för nätet”. Utifrån deras kriterier har jag ställt mig följande frågor när jag har undersökt en Internetkällas trovärdighet:
• Vem har gjort informationen? Är det en privatperson eller välkänd organisation? • Vad är syftet med informationen?
• Är informationen objektiv?
• Går det att kontrollera informationen? • När var sidan senast uppdaterad?
Då dessa kriterier är grundläggande för källkritik har jag även applicerat dem på tryckt litteratur. I sökandet efter officiell information från den svenska staten har jag även tagit i beaktning att den informationen som dessa källor publicerar kan vara tendentiös, det vill säga otillförlitlig, då en stats regering och statliga institutioner kan ha intressen av att underdriva eller överdriva fakta i politiska syften (Leth och Thurén 2000:26). För att värdera källors uppgifter är det viktigt att ta i beaktning att alla källor är produkter av den kultur de skapats i, det vill säga faktorer såsom värderingar, historia, seder och ideal skapar kultur och därigenom en världsbild. Vid informationssökandet krävs det en medvetenhet om den världsbild som präglar olika källor och därför bör man inte ställa sig helt okritisk till informationen (ibid:30f). Det finns ytterligare en faktor som man måste ta i beaktande när man ska värdera informationen från en källa. De flesta sanningar är provisoriska, det vill säga det som är sanning idag är möjligtvis falskt imorgon när kunskapsläget förändras och bilden revideras (Thurén 2003:20). Sammanfattningsvis
krävs det kunskap, uppmärksamhet på småsaker, eftertänksamhet och medvetenhet om sina egna fördomar för att kunna bedriva en effektiv och grundlig källkritik. Det räcker alltså inte att endast följa allmänna regler för källkritik (Thurén 2003:22).
Uppsatsens realistiska litteratur baserar sig huvudsakligen på de realistiska teoretikerna Edward Hallett Carr, Stephen M. Walt och John J. Mearsheimers arbeten vilka traditionellt förklarar aktörers beteende genom makt, egenintresse och alliansteorier. Uppsatsens normativa syn baseras på Edward Carrs argumentation i
Twenty years crisis från 1939 medan uppsatsens primärmaterial bygger på
regeringsförklaringar, utrikesdeklarationer och propositioner från åren 1999-2007.
2.5 Avgränsningar
Jag har valt att i denna uppsats avgränsa mig till åren mellan 1999-2007 för att därigenom begränsa primärmaterialets omfattning.
Jag har även valt att begränsa de konflikter som hanteras i uppsatsen till Kosovokonflikten år 1999, Afghanistankonflikten år 2001, Irakkonflikten år 2003 samt den pågående Darfurkonflikten eftersom jag anser de vara relevanta till uppsatsens syfte då Sveriges agerande och ställningstagande i konflikterna är olika.
Uppsatsen är även avgränsad till att endast fokusera på de för Sverige stadgade normerna mänskliga rättigheter, suveränitet, alliansfrihet och internationella militära samarbeten.
3. Teoretisk förankring
I följande kapitel kommer jag att redogöra för de teoretiska utgångspunkterna och verktygen som jag valt att använda mig av i uppsatsen. Samtliga avsnitt syftar till att ge läsaren en grundläggande förståelse för uppsatsens teoretiska förankring. Kapitlet börjar med en introduktion till realismens grunder och dess moderna utveckling. Därefter följer en ontologisk och epistemologisk reflektion samt en redogörelse av den realistiska teorin. Efter redogörelsen av den realistiska teorin följer en beskrivning av alliansteori och slutligen en framställning av realismens syn på normer.
3.1 Realism
Sedan mitten av 1900-talet har den realistiska skolan dominerat studiet av internationella relationer. Realismen har etablerat sig som den mest inflytelserika och dominerande teoretiska traditionen inom internationella relationer genom bland annat sitt historiska filosofiska arv och dess påverkan på internationell diplomati.
Realismen uppstod som en motpol till utopianismen genom att den förkastar den utopiska tanken om bland annat den fria viljan och kreativ spontanitet. Niccoló Machiavelli ses som den första betydande politiska realisten och hans doktrin har blivit grundläggande i den realistiska teorin. Machiavellis doktrin baseras på tre fundamentala lärosatser varav den första är att historia är en sekvens av orsak och verkan vars förlopp kan analyseras genom intellektuella insatser. Machiavellis andra lära är att teori inte skapar verklighet utan verkligheten skapar teori. Machiavellis tredje lära är att politiken inte tillhör etiken utan etiken tillhör politiken (Carr 2001:62). Machiavelli hade en insikt om vikten av moral men ansåg att det inte kan finns någon verklig moral ifall det inte existerar en effektiv auktoritet i och med att moral är en produkt av makt (ibid:63).
De första sammanhängande formuleringarna av ett realistiskt synsätt till internationell politik utvecklades efter första världskriget och baserades på att varken angeläget önsketänkande eller inrikespolitiska principer kan ändra internationell politik
och dess våldsamma prägel (Burchill 2001:70f). Därav försöker realismen förklara och beskriva internationella relationer som de är snarare än hur det borde vara. Följaktligen ser realismen det internationella systemet som en våldsam och osäker plats. Efter andra världskriget har det utvecklats moderna varianter av realismen såsom neorealism och strukturell realism. Neorealismens resonemang baseras på argumentationen att systematisk förståelse av internationella relationer kräver förståelse av det internationella systemet då systemet är större än summan av delarna. Den strukturella realismen, med Barry Buzan i spetsen, har utvecklat den traditionella realismen genom att närma sig Engelska skolans resonemang om ett internationellt samhälle (ibid:94).
3.1.1 Ontologisk och epistemologiskt reflektion
Realismen präglas av en positivistisk ansats och menar på att världen existerar oberoende av vår tolkning av den vilket innebär att forskaren kan inta en objektiv hållning till studier av sociala fenomen (Marsh och Furlong 2002:22). Positivismen anser att målet med samhällsvetenskap är att hitta förklaringar och orsaker till sociala fenomen vilket uppnås genom teorier och observationer ur vilka vi kan skapa hypoteser som antingen kan falsifieras eller verifieras. Detta möjliggör en identifiering av orsakssamband mellan olika fenomen som inte är kontextbundna eller historiskt specifika (ibid). Positivismen anser även att det är möjligt att separera empiriska frågor från normativa frågor vilket medför att man enligt positivismen kan bedriva en objektiv och värderingsfri forskning (ibid:22f)
3.1.2 Den realistiska teorin
Den realistiska teorins syn på internationell politik och staters agerande grundar sig i dess syn på det internationella systemet. Det internationella systemet präglas av anarki, vilket inte är att likställa med kaos enligt Hobbes naturtillstånd. Snarare kännetecknas det internationella anarkiska systemet av en ständig maktkamp och avsaknad av en central auktoritär makt (Buzan 1991:48). I det anarkiska systemet är svaga stater rädda för att bli utnyttjade medan starka stater befarar att regler ska hämma dem mer än att dämpa anarkin (Kagan 2003:47). Därför är överlevnad den mest grundläggande drivkraften enligt realismen. Stater vill förbli suveräna och det ligger i deras intresse att agera
strategiskt för att lyckas med detta. Därav agerar stater enligt realismen rationellt utifrån sina nationella intressen (Mearsheimer 1994/95:10).
Intresse är ett grundläggande begrepp och en stark drivkraft inom realismen. Människan handlar utifrån egenintresse snarare än allas intresse. Dock försöker människan att rättfärdiga sina egenintressen som universella intressen och därigenom belägga dem på resten av världen. På samma sätt agerar stater utifrån sina specifika intressen (Carr 2001:71). Det finns dock meningsskiljaktigheter inom realismen kring vad som präglar staters intressen. Morgenthau argumenterar för att staters intressen präglas av strävan efter makt bestående av ekonomisk och strategisk kapacitet medan Waltz hävdar att staters intressen drivs av säkerhet (Mearsheimer 1994/95:9, Morgenthau 1999:44). Denna studie tillämpar en modifierad tolkning av Waltz och Morgenthaus resonemang för att förklara staters intressen. Staters intressen präglas i denna studie av både makt och säkerhet.
Staters agerande präglas enligt realismen av tre faktorer. Den första faktorn är att stater i det internationella systemet fruktar varandra i och med att de ser varandra som potentiellt farliga då de inte känner till varandras intentioner. Fruktan för andra stater är föränderlig över tid, dock existerar den enligt realismen alltid i och med att staters militära resurser kan användas både för att skydda och anfalla stater (Mearsheimer 1994/95:11f). Den andra faktorn som präglar staters agerande är att varje stat i det internationella systemet strävar efter att säkerställa sin överlevnad. I och med att andra stater ses som potentiella hot och det saknas en central auktoritär makt i det internationella systemet kan en stat inte förlita sig på en annan stat för att upprätthålla sin säkerhet. Stater blir därför tvungna att själva säkerställa sin säkerhet och agerar därför alltid utefter sina egenintressen (ibid). Den tredje faktorn som präglar staters agerande är att stater i det internationella systemet strävar efter att maximera sin relativa maktposition i förhållande till andra stater då en starkare stat är säkrare än en svag (ibid). Alla stater i det internationella systemet är influerade av dessa faktorer vilket medför att stater är både offensivt och defensivt präglade vilket resulterar i ett internationellt system präglat av ett såkallat säkerhetsdilemma (ibid).
Staters maktsträvan kommer slutligen att leda till motsättningar mellan stater dels på grund av den anarkiska strukturen men även för att de nationella intressena är olika
och kan motverka varandra. Det innebär att det inte finns möjlighet att förverkliga alla staters intressen på samma gång vilket enligt realismen resulterar i en maktkamp då makt krävs för att stater ska uppnå det de eftersträvar (Carr 2001:76, Waltz 1999:50). Maktkampen medför svårigheter att genomföra kollektiva säkerhetsarrangemang eftersom gemensamma intressen, enligt realismen, är maskeringar av någon stats egenintressen (Carr 2001:71). Dock argumenterar realismen för att skapandet av en maktbalans kan skapa samarbeten i det internationella systemet trots den anarkiska strukturen. Maktbalans uppstår när maktdistributionen uppnår en balans där ingen stat är alltför dominerande. Skapandet av maktbalans kan även vara en drivkraft för vissa stater ifall det ligger i deras nationella egenintresse (Mearsheimer 1994/95:13, Morgenthau 1999:46).
3.1.3 Alliansteori
Den primära drivkraften till att stater formar allianser är viljan att balansera mot externa hot. Det internationella systemets anarkiska struktur tvingar stater som står inför externa hot att samarbeta med andra stater så att man därigenom uppnår tillräckligt mycket makt för att avskräcka eller bekämpa hot, ett beteende som är förknippat med maktbalans. Maktbalans resonemanget utgår från att stater med mindre resurser förväntas alliera sig mot starkare stater eftersom de inte vill att andra stater ska få en dominant position i det internationella systemet (Walt 1989:4). Svagheten med maktbalans resonemanget är dess fokus på resurser vilket resulterar i att den inte kan förklara varför vissa stater allierar sig med starka stater istället för svagare. Denna brist i resonemanget kan åtgärdas genom att ta i beaktning att stater allierar sig för att balansera hot. Staters uppfattning om huruvida en stat är ett hot beror bland annat på geografiskt avstånd (desto närmre geografiskt en stat är desto större hot utgör den) uppfattningen om den andra statens intentioner samt vilka militära kapaciteter de har tillgång till (Walt 1989:4f).
Det andra beteendet i alliansteori är Bandwagoning vars resonemang baseras på att stater tenderar att alliera sig med den starkaste eller den mest hotfulla staten istället för emot den. Denna strategi är mer kostnadseffektiv då den kräver mindre av statens resurser vilket därigenom gör den intressant för resurssvaga stater (Waltz 2000:38). För starka stater i det internationella systemet innebär bandwagoning att de måste
vidmakthålla sin dominans och styrka för att inte förlora allierade. Därav är starka stater som agerar enligt bandwagoning mer benägna att använda våld för att bevara status quo, i jämförelse med stater som agerar enligt maktbalans (Walt 1989:5).
3.1.4 Realismens syn på normer
Realismen har genom sin förmåga att förklara internationell politik kunnat underminera den utopiska tanken om etiska standarder. Realismen menar på att de etiska standarderna är historisk begränsade och en produkt av omständigheter och intressen samt ett sätt att gynna intressen. Därav är etiska föreställningar enligt realismen sällan en orsak utan snarare en effekt och ett sätt att kräva universell lagstiftande auktoritet utifrån ens egna preferenser. Inte som den utopiska tanken gör gällande att det är de etiska standarderna som är grunden för preferenserna (Carr 2001:65). Realismens syn på normer kan spåras tillbaka till Machiavelli, Hobbes och Hegel och grundar sig på tanken om att stater är kompletta och moraliskt självgående enheter vars relationer präglas av antingen konflikter eller samförstånd. Därav anser realismen att relationer mellan stater präglas av oberoende vilja och inte av ömsesidiga förpliktelser, det vill säga normativa standarder är inte helt förenligt med internationella relationer (ibid:140). Realismens syn på normer och moraliska universella idéer är att stater bör hängiva sig åt dem så länge som de inte är oförenliga med staters viktigare intressen (ibid:144f). Därav utgår den realistiska teorin ifrån att aktörerna agerar rationellt utifrån det nationella intresset. Moraliska universella idéer styr inte aktörerna mer än i särskilda sammanhang och i konkreta former. Exempelvis om en stark stats intressen är förenligt med idéerna kan den starka staten förespråka dem i syfte att rättfärdiga sina egenintressen. Dock är makt och säkerhet enligt realismen starkare drivkrafter än moral och normer i det internationella systemet (ibid:71, 143ff, Morgenthau 1999: 47).
3.2 Tillämpning
Denna uppsats kommer att använda den realistiska teorin för att visa på att den svenska säkerhetspolitiska diskursen styrs av egenintresse, det vill säga makt och säkerhet. Resonemanget kommer att utgå ifrån att normer och etiska föreställningar saknar betydelseför den svenska staten trots att de används för att rättfärdiga ställningstaganden
och ageranden i det internationella systemet. Uppsatsen kommer att föra ett resonemang som visar på att de nyttomaximerande aspekterna styr Sveriges agerande och ställningstagande men att de rättfärdigas genom normer och etiska föreställningar vilket därigenom skapar paradoxer i den svenska säkerhetspolitiska diskursen.
4. Internationella normer
I följande kapitel kommer jag att redogöra för definitionen av normer samt beskriva internationella normer. Avsnittet syftar till att ge läsaren en grundläggande förståelse av internationella normer dock syftar kapitlet inte till att ge läsaren en vägledning och en föraning av hur uppsatsen kommer att använda begreppet internationella normer. Uppsatsen tillämpar en realistisk syn på normer vilket innebär att etiska standarder är historiskt begränsade och en produkt av omständigheter och intressen samt ett sätt att gynna intressen. Därav är etiska föreställningar, enligt realismen, sällan en orsak utan snarare en effekt och ett sätt att kräva universell lagstiftande auktoritet utifrån ens egna preferenser (Carr 2001:65). Därav är realismens syn på normer och moraliska universella idéer att stater bör hängiva sig åt dem så länge som de inte är oförenliga med staters viktigare intressen (ibid:144f).
Kapitlet börjar med en definition av normer. Därefter följer en redogörelse av de internationella normerna enligt Mervyn Frosts kategorisering.
4.1 Definitionen av normer
I dagens globala värld har det genom ökad interaktion skapats behov av globala och gemensamma normer. Dock finns det meningsskiljaktigheter kring definitionen av normer. Meningsskiljaktigheterna grundar sig i att det saknas en allmän definition och ett fullgott klassificeringsschema av normer (Gibbs 1965:586). Under mitten av 1900-talet genomfördes en undersökning av Ragnar Rommetveit som observerade att det fanns tre distinkta begreppsförklaringar av normer. Normer användes bland annat för att indikera likformigt beteende. Normer användes även för att benämna en gemensam referensram samt för att uttrycka existensen av sociala förpliktelser (Rommetveit 1955:18ff).
Normer i en allmän mening innebär, enligt Gibbs, en kollektiv utvärdering av vad som bör och inte bör göras, kollektiva förväntningar av hur man bör bete sig samt reaktioner på beteenden som exempelvis bryter mot normerna (Gibbs 1965:589f). Med
andra ord så är normer standarder för beteende i det nationella och internationella planet (Brown 2002:147). I modern forskning ses dock normer som kontinuerliga snarare än diskontinuerliga enheter såtillvida att de inte antingen existerar eller inte existerar utan snarare existerar i olika styrka. I samtida forskning anses normer vara betydelsefulla eftersom de antingen konstituerar, reglerar eller möjliggör för aktörer att agera genom exempelvis interventioner (Legro 1997:33).
Definitionen av internationellt stadgade normer är, enligt Mervyn Frosts argumentation, normer som är generellt accepterade vilket innebär att argumentation och överträdelser mot dem kräver rättfärdigande. Exempelvis kräver brytandet mot suveränitetsnormen att man rättfärdigar handlandet vilket oftast görs genom att hävda att man intervenerar på grund utav brott mot mänskliga rättigheter. Dock menar Mervyn Frost att ifall en norm är stadgad innebär det inte att alla stater följer den. Därav kan man inte argumentera för att en norm inte är internationellt stadgad ifall någon bryter mot den. Ytterligare en indikator på att en norm är stadgad är att överträdelser av normen sker i det dolda, det vill säga att handlingar som står i motsättning till normen inte exponeras. Mervyn Frost poängterar slutligen att det är normernas koncept som är stadgat i det internationella systemet snarare än uppfattningen av koncepten (Frost 1996:105f).
4.2 Internationella normer
De internationella normerna i det internationella systemet är enligt följande:
4.2.1 Suveränitetsnormer
1. I det moderna statssystemet är bevarandet av den suveräna staten en stadgad norm. Dock förespråkas suveränitetsnormen inte aktivt av alla aktörer i det internationella systemet. Emellertid finns det ingen betydande gruppering av aktörer i internationell politik som inte rättfärdigar deras agerande ifall det bryter mot suveränitetsnormen (Frost 1996:106).
2. I det internationella systemet är det positivt att anses vara suverän, vilket syftar på en autonom stat med kontroll över ett specifikt territorium (ibid: 106f).
3. I det internationella systemet är det fastställt att alla försök från en suverän stat att expandera sin suveränitet genom att underkuva en annan suverän stat är negativt
och att alla handlingar som motverkar sådana handlingar anses vara positiva (Frost 1996:107).
4. Bevarandet av maktbalansen och aktioner för att bevara den kräver inga rättfärdiganden medan försök att kullkasta maktbalansen oftast kräver det (ibid). 5. Patriotism är positivt så till vida att termen förstås som medborgares lojalitet och
kärlek till sin stat. För att kunna försvara staten från möjliga fiender är den statliga ekonomin och militärmakten beroende av statens medborgare. Därmed är en stat utan patriotiska medborgare en svag stat. Dock är patriotism inte att likställa med nationalism (ibid:108).
6. I den moderna statsdiskursen är det stadgat att den suveräna statens huvudsakliga syfte är att bevara och försvara sina medborgares intressen (ibid).
7. Det är en norm att inte intervenera i en annan suverän stats interna angelägenheter. Normen förhindrar militära aktioner mot andra stater förutom när aktionernas syfte är självförsvar eller i en försvarsallians syfte (ibid).
8. Det är stadgat att folkets självbestämmande inom vissa parametrar är positivt (Frost 1996:109).
4.2.2 Internationella rättsnormer
1. Det är en stadgad norm att internationella auktoritativa överenskomna rättsregler är positivt och avsaknad av dessa är negativt (Frost 1996:109).
2. Fred är en stadgad norm i det internationella systemet vilket medför att krig kräver speciella rättfärdiganden. Jus ad bellum formades för att ange riktlinjer när krig är berättigat, det vill säga krig kräver rättfärdigande vilket fred inte behöver (ibid).
3. I händelse av krig är det stadgat att regler för krigsföring ska följas enligt jus in
bello (ibid:110).
4. I det internationella systemet är det en stadgad norm att kollektiv säkerhet i syfte att bevara internationell fred och säkerhet är positivt. Även försöken att skapa sådana arrangemang är positivt. Därav existerar det en enighet i värdet av internationella institutioner såsom FN (ibid).
5. Det är generellt fastställt att stater kan tillämpa ekonomiska sanktioner, i syfte att stödja kollektiv säkerhet, mot andra stater som hotar den internationella freden och säkerheten (Frost 1996:110).
6. I det internationella systemet är diplomati av godo då det ses som ett sofistikerat sätt att hantera internationella kommunikationer och bevarandet av de internationella normerna (ibid).
4.2.3 Moderniseringsnormer
1. I den moderna stats diskursen är det fastställt att modernisering är ett accepterat mål för stater eftersom stater som inte lyckas moderniseras blir utsatta för risken att domineras av andra stater (Frost 1996:110).
2. Det är stadgat att ekonomiska system är av godo (ibid:111).
4.2.4 Nationella normer
1. I det internationella systemet är det stadgat att demokratiska institutioner är att föredra framför odemokratiska institutioner. Då demokratiska institutioner är en internationell norm resulterar det i att icke-demokratiska stater måste rättfärdiga sitt politiska val (Frost 1996:111).
2. Det är en stadgad norm att mänskliga rättigheter är av godo och att de ska skyddas av såväl stater som det internationella systemet (ibid).
5. Sveriges säkerhetspolitiska linje
I detta kapitel har jag för avsikt att beskriva Sveriges säkerhetspolitiska linje i syfte att ge läsaren en bild av den svenska säkerhetspolitiska diskursen samt det säkerhetspolitiska läget. Kapitlet inleds med ett citat från regeringens hemsida med datumet 4 oktober år 2006 vilken beskriver den svenska säkerhetspolitiska linjen. Därefter kommer en redogörelse av det svenska säkerhetspolitiska läget.
"Sveriges säkerhetspolitik syftar till att bevara fred och självständighet för vårt land, bidra till stabilitet och säkerhet i vårt närområde, samt stärka internationell fred och säkerhet. Sverige är militärt alliansfritt. Denna säkerhetspolitiska linje, med möjlighet till neutralitet vid konflikter i vårt närområde, har tjänat oss väl. För framtiden är det tydligare än någonsin att säkerhet är mer än avsaknad av militära konflikter. Hot mot freden och vår säkerhet kan bäst avvärjas i gemenskap och samarbete med andra länder. På det globala planet är det främsta uttrycket för detta vårt stöd till de Förenta nationerna. Genom vårt medlemskap i den Europeiska unionen deltar vi i en solidarisk gemenskap vars främsta syfte är att förhindra krig på den europeiska kontinenten. En betryggande försvarsförmåga är en central del av svensk säkerhetspolitik. Sverige verkar aktivt för att främja nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen." (Regeringskansliet: Sveriges säkerhetspolitik)
5.1 Sveriges säkerhetspolitiska läge
Sveriges säkerhetspolitik utgår från en bred syn på säkerhet. Det svenska säkerhetspolitiska läget har med utvidgningen av Europeiska Unionen (EU) och North Atlantic Treaty Organisation (NATO) förändrats då de traditionella mellanstatliga hotbilderna i allt större utsträckning har förskjutits för att ge plats till de nya hoten som präglas av en diffus karaktär, komplexitet och svårförutsägbarhet. De nya hoten är inte längre statsfokuserade så till vida att de enbart är riktade mot staters territorium utan hoten riktas även mot samhället och dess funktioner. Den nya hotbilden inkluderar även icke-statliga aktörer vilka kan vara välorganiserade och ha tillgång till kvalificerade konventionella och okonventionella vapen såsom automatvapen och
massförstörelsevapen. I det nya, vidgade säkerhetsbegreppet inryms även icke-militära hot. Individens rättigheter och säkerhet har stor betydelse, inte enbart staters (Moore 2003:3).
Efter Kalla kriget och den bipolära världsordningens slut försvann hotet om en kommunistisk invasion vilket medförde stora säkerhetspolitiska förändringar för Sverige. Förändringarna innebar att Sverige kunde frigöra sig från Kalla kriget tänkandet och i större utsträckning fokusera på att bidra till en kollektiv europeisk säkerhet. Globaliseringen, internationaliseringen och spridandet av demokrati har medfört en ökad interdependens mellan stater och individer vilket resulterat i en större medvetenhet och vilja att forma säkerhetsgemenskaper då ekonomiska förbindelser mellan stater har fått ökad säkerhetspolitisk betydelse (Regeringens proposition 2001/02:10 :17). De senaste årens internationella utveckling har även visat att kriser och konflikter snabbt kan utvecklas och få långtgående konsekvenser inte bara i den direkta geografiska närheten utan även på en regional och global nivå. Den stora majoriteten av konflikter är numera inomstatliga och har utspelat eller utspelar sig i bland annat Balkan, Mellanöstern, Centralasien och Afrika.
Den säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa präglas allt mer av samverkan och samarbete för att kunna hantera dessa problem. EU blir en allt tydligare säkerhetspolitisk aktör i och med skapandet av Europas Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) och NATO:s förändring från att vara en militärallians till att allt mer vara en säkerhetspolitisk organisation (Moore 2003:1). Sverige utvecklar och fördjupar dess redan breda deltagande i det internationella säkerhetssamarbetet, inte minst inom FN, EU, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Partnerskap för fred. Deltagandet i det internationella säkerhetssamarbetet ger Sverige större möjligheter att påverka förhållandena i omvärlden och därmed även trygga den egna säkerheten.
I dagens globala samhälle är den svenska staten mer sårbar är tidigare för säkerhetshot såsom terrorism, organiserad brottslighet samt miljö- och flyktingkatastrofer. Det svenska samhället har blivit alltmer beroende av elförsörjning och IT-system för att kunna fungera. Därav har den moderna svenska staten blivit allt mer sårbart vilket kräver en vidgad syn på säkerhet och en försvarsberedskap som gäller för mer än väpnade angrepp. I dagens moderna samhälle ska den svenska
försvarsberedskapen även kunna förebygga och hantera situationer som kan innebära snabba och allvarliga försämringar av samhällets normala funktioner (Regeringskansliet:
6. Mänskliga rättigheter vs. Suveränitet
I följande kapitel kommer jag att identifiera och kategorisera den svenska säkerhetspolitiska retorikens framhållande av värdet i de internationellt och nationellt stadgade normerna mänskliga rättigheter och suveränitet. Syftet med kapitlet är att pröva min hypotes att det förekommer paradoxer i den svenska säkerhetspolitiska retoriken kring normer som är stadgade för Sverige och att retoriken saknar intern konsistens. Tillvägagångssättet för att pröva hypotesen är att jag genom den funktionella idéanalysen kommer att konkretisera normerna mänskliga rättigheter och suveränitet.
Kapitlet inleds med en reflektion av mänskliga rättigheter och citat från den svenska säkerhetspolitiska diskursen som framhåller värdet av mänskliga rättigheter. Därefter följer en reflektion av suveränitet och citat från den svenska säkerhetspolitiska diskursen som framhåller värdet av suveränitet. Därpå följer en argumentation som visar på att suveränitet och mänskliga rättigheter är i ett motsatsförhållande till varandra. Argumentationen har som syfte att belysa de paradoxer som finns i den säkerhetspolitiska diskursen genom framhållandet av normkoncept som är i motsatsförhållande.
6.1 Realistisk reflektion
De forskare som används i reflektionerna kring normerna mänskliga rättigheter och suveränitet är inte realistiska forskare. Detta eftersom realismen anser att etiska standarder är historiskt begränsade och en produkt av omständigheter och intressen samt ett sätt att gynna intressen. Därav är etiska föreställningar, enligt realismen, sällan en orsak utan snarare en effekt och ett sätt att kräva universell lagstiftande auktoritet utifrån ens egna preferenser (Carr 2001:65). Detta medför att realistiska teoretiker inte forskar kring normerna och deras betydelse då normer enligt realismen saknar betydelse. Då jag anser att det krävs en reflektion kring normerna för att uppsatsens resonemang ska gå vidare har jag valt att tillämpa icke-realistiska teoretiker i uppsatsens reflektioner av normerna.
6.2 Mänskliga Rättigheter
Det är en stadgad norm att mänskliga rättigheter är av godo och att de ska skyddas av såväl stater som av det internationella systemet.
De mänskliga rättigheterna anses vara universella eftersom de gäller över hela världen oavsett stat, kultur eller andra omständigheter. De gäller för var och en oavsett, etnisk tillhörighet, hudfärg, kön, språk, religion, politisk uppfattning eller social ställning. De mänskliga rättigheternas grund är att alla människor är födda fria, är lika i värde och har samma rättigheter.
Tanken om mänskliga rättigheter är ingen modern tanke utan redan under början av 1800-talet försökte Storbritannien övertala andra stater att sluta avtal för att förbjuda handel med slavar. Fram till år 1945 fokuserade dock de mänskliga rättigheterna på att gottgöra specifika övergrepp och att skydda särskilda minoriteter eftersom relationen mellan staten och dess medborgare ansågs vara en intern angelägenhet. Detta förändrades i och med Andra Världskriget då USA:s president Franklin Roosevelt formulerade de fyra friheterna (frihet att tala och uttrycka sig, religionsfrihet, frihet från ekonomiskt armod och frihet från rädsla) vars syfte var att skapa generella skydd för alla individer (Malanczuk 1997:209).
Konceptet mänskliga rättigheter är dynamiskt och har med tiden förändrats. Dock har konceptet behållit sin kärna vilken är att varje individ har specifika lagbundna rättigheter som skyddar dem gentemot statligt förtryck. Konceptets dynamik är tydlig när man undersöker hur konceptet har utvecklats genom såkallade ”generationer”. Den första generationen mänskliga rättigheter behandlar förhållandet mellan medborgerliga rättigheter och statlig inblandning utifrån individuell frihet. Den andra generationen behandlar medborgerliga rättigheter i egenskap av individens sociala rättigheter, såsom utbildning, gentemot staten. På senare tid har även en tredje generation mänskliga rättigheter föreslagits. Den tredje generationen gäller rätten till fred, rätten till självbestämmande, rätten till utveckling, minoriteters rättigheter och rätten till rena levnadsförhållanden (ibid:210). Genom utvecklingen av konceptet har mänskliga rättigheter i viss mån frångått sina grundläggande koncept om individens rättigheter. Framförallt i tredje generationens mänskliga rättigheter är det oklart vem som har rättigheterna, individen, gruppen eller staten?
På en internationell nivå har försvarandet av mänskliga rättigheter varit problematiskt i och med att det har varit svårt att skapa en global konsensus kring innehållet och implementeringen av mänskliga rättigheter. En bidragande orsak till problematiken är att FN:s stadgan skrevs primärt för att bevara internationell säkerhet och fred vilket resulterade i att bevarandet av mänskliga rättigheter blev sekundärt. Dock har FN i dagens internationella samhälle utvecklats så till vida att mänskliga rättigheter står högt på dagordningen och allvarliga brott mot individers rättigheter hanteras av olika FN organ ((Malanczuk 1997:220). Brott mot mänskliga rättigheter är därav inte en stats interna angelägenhet trots FN:s artikel 2(7) i FN stadgan i vilken det står skrivet att FN inte har rätt att ingripa i frågor som faller inom vederbörande stats interna angelägenheter så till vida att det inte handlar om hot mot den internationella freden. Förändringen av FN:s syn och prioritering av mänskliga rättigheter har även medfört att andra bi- och multilaterala internationella samarbeten även kan ta upp och hantera brott mot mänskliga rättigheter. Dock krävs det ett internationellt samarbete för att kunna bedriva en humanitär intervenera i en annan stats territorium eftersom det enligt FN stadgan är illegalt att bedriva en unilateral humanitär intervention (ibid:221).
6.2.1 Mänskliga rättigheter i diskursen
I den svenska säkerhetspolitiska diskursen är försvarandet och framhållandet av värdet i den internationella normen mänskliga rättigheter ett dominerande ställningstagande som genomsyrar den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken. I samtliga utrikesdeklarationer och regeringsförklaringar mellan åren 1999-2007 betonas vikten av mänskliga rättigheter och deras inverkan på svensk utrikespolitik. Den svenska säkerhetspolitiska diskursen präglas av tanken om att gränserna mellan inrikes- och utrikespolitik har suddats ut och arbetet för internationella värderingar ska prioriteras.
”Vårt gemensamma ansvar för framtiden har aldrig varit tydligare än idag. Med globaliseringen suddas gränserna mellan inrikes- och utrikespolitik ut. Också rättvisa, mänskliga rättigheter, demokrati och hållbar utveckling måste globaliseras. Vi måste verka för samma värden i Sverige, EU och hela världen.” (Utrikesdeklarationen 2002:7).
Försvarandet och förespråkandet av utvecklingen av gemensamma regler genom ett internationellt normsystem är återkommande i diskursen vilket tydliggörs i bland annat utrikesdeklarationerna från år 1999 och år 2006. Mänskliga rättigheter är och skall genomsyra den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken.
“Vår politik för mänskliga rättigheter och folkrätt genomsyrar hela vår utrikespolitik. En väl fungerande global rättsordning är den yttersta garanten för vår säkerhet. Respekten för gemensamma regler är också en förutsättning för utveckling, liksom för individens frihet.” (Utrikesdeklarationen 2006:8)
”Respekten för de mänskliga rättigheterna skapar en fast grund för fred och säkerhet. Detta perspektiv skall genomsyra vår utrikespolitik. Det är lika viktigt i vårt arbete i Europa som globalt och i vårt bilaterala samarbete med andra stater... I arbetet för mänskliga rättigheter skall vi bidra till att utveckla det internationella normsystemet och handla i konkreta fall när dessa normer kränks.” (Utrikesdeklarationen 1999:7f).
I Utrikesdeklarationen från år 1999 står det att Sverige ska handla i konkreta fall när mänskliga rättigheter kränks. Det är ett ställningstagande som kräver en aktiv utrikes- och säkerhetspolitik. Denna ambition är återkommande och klargörs i regeringsförklaringen från år 2006 då det tydliggörs att Sverige ska föra en mer aktiv utrikespolitik och ta ett större ansvar för mänskliga rättigheter.
“Sverige skall föra en mer aktiv utrikespolitik och ta ett större ansvar för mänskliga rättigheter, frihet, säkerhet, demokrati, välstånd och hållbar utveckling i världen… Sveriges utrikespolitik ska förena engagemanget för internationellt samarbete med en tydlig röst för demokrati och de mänskliga rättigheterna. Ambitionen skall vara klar: Sverige ska bättre bidra till frihet, säkerhet, demokrati, välstånd och hållbar utveckling i världen.” (Regeringsförklaringen 2006:2f).
Sveriges normativa ställningstagande gällande mänskliga rättigheter har enligt ovanstående citat från den svenska säkerhetspolitiska diskursen visat på att Sverige förespråkar ett aktivt engagemang för att främja individens rättigheter i dagens globala värld. Retoriken gällande tillvägagångssättet för att säkerställa mänskliga rättigheter förespråkar internationella samarbeten med FN som huvudaktör. FN är enligt den
svenska säkerhetspolitiska diskursen kärnan i den internationella rättsordningen och den yttersta garanten för att rätt skall gå före makt i världspolitiken.
”FN:s ansvar är ytterst att stå som garant för att rätt skall gå före makt i världspolitiken. FN:s säkerhetsråd är kärnan i den internationella rättsordningen. Genom globalt samarbete kan vi trygga internationell fred och säkerhet och finna lösningar på de stora överlevnadsfrågorna. Regeringen vill stärka det globala samarbetet genom att ställa individen och de mänskliga rättigheterna i centrum.” (Utrikesdeklarationen 2000:8).
Även i regeringsförklaringen från år 2001 markeras FN:s roll och ansvar för att säkra mänskliga rättigheter.
“FN:s roll och uppgifter växer. I en tid av kraftig internationalisering och ökad rörlighet ökar behovet av en gemensam värdegrund. FN och dess säkerhetsråd har det övergripande ansvaret för att säkra internationell fred och mänskliga rättigheter. Sverige ska på alla sätt bidra till att FN respekteras av alla länder, fungerar effektivt och får tillräckligt med resurser.” (Regeringsförklaringen 2001:8).
FN:s inflytande på det svenska utrikes- och säkerhetspolitiska ställningstagandet gällande mänskliga rättigheter är tydlig i utrikesdeklarationen från år 2001 då utrikesdeklarationen inleds med följande citat från FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.
””Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter.” Så inled Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Detta är grundvalen för vårt arbete. Syftet är att försvara den enskilda människans värdighet, frihet och trygghet. Uppgiften framstår idag som extra viktig. I en tid av global ekonomi, information och rörlighet behöver vi, mer än någonsin, en gemensam värdegrund som binder samman civilisationer och människor... Sveriges samlade utrikespolitik skall samverka för dessa mål.” (Utrikesdeklarationen 2001:1).
6.2.2 Suveränitetens urholkning
Brott mot mänskliga rättigheter är inte längre en stats interna angelägenhet trots FN:s artikel 2(7). Mänskliga rättigheter är idag en internationell angelägenhet vilket har medfört att det i den svenska säkerhetspolitiska diskursens markeras att statens
