T O R Q U A T O T A S S O ’*
G E R U S A L E M M E L I B E R A T A ,
öfversatt och kommenterad.3. D e le n .
som med vidtberömda Philos. Faculletens tillstånd
a f
MAG.
CARL W I L H E L M B O T T I G E R
E. O. A djunct i Tyska och Italienska L itteraturen
och
AXEL GUSTAF ADLERCREUTZ
a f Vestgötha N ation
E. O. C ancellisi i E cclcsiastik-D cpartem enteU Expedition.
kominer a tt offentligen försvaras på Gustavianska Lärosalen d. 3 Dee. 1842
p. v. t. f. m.
— »>■»» —
U P S A L A
W a h l s t r ö m * Lås tbom. 1 8 4 2 ,
t
H O N U N G E N S
nÖ G T B E T R O D D E M AN, G EN ER A L-LÖ JTN A NTEN, KOMMENDÖREN OCH RIDDAREN A F K. SV ÄR DS-O RD EN
MED STORA K O R SE T , SAMT RIDDAREN AF K. P R E U SSISK A M ILIT. M ER IT-O R DEN,
V Ä L B O R N E H E R R
G IM F MAGO ADLEKIMiTZ
tillegEiadt
a f
son lig vördnad och kärlek.
? ii •
■ •>.’ ' I t
E j Guasco, R u d o lf, tvcnne Guido, — heder Dem tillhör begge — ut jag lenina må:
E j otacksam ja g tystna’ns skuggor hreder K rin g E b e rh a rd och kring Gernier också.
I lv a r t förs, r e ’11 trött att räkna, jag af eder, Gildipp’ och O d o a rd , J såta två?
S o m m akar öm t J delat krigets öden, Ej skolen nu J skiljas, efter döden.
6 7 .
I lv a d lär m an
e ji
Amorsskola? — Svänga Sitt svärd som krigerska h o n lärde der.
V id samma öde tvenne lif nu hänga, V id dyra sidan evigt fäst hon är.
Ej faller h u g g , som blott till en kan tränga;
H v a rt sår till dem en odelt smärta bär:
A r såret h a n s , hos henne qvalet glöder, O ch han g e r andan o p p , om hon förblöder.
38.
M en helst vid ynglingen Rinaldo dröjer
I lv a r blick: — sti skön är ingen härens drott.
G if ak t, h u r mildi han djerfva pannan höjer, H u r kungligt: — alla se på honom blott.
H a n ilar fram om år och hopp: — man röjer R e ’n f ru k t, och blomning kuapt har före gått.
Du honom t a r , n ä r, klädd till strid s, han blossar, F ö r
Ma r s; —för
Am o r,när han hjelmen lossar.
89.
F ö d t honom h a r vid Etschcr-flodens stränder Solia, näm nd den Sköna, åt hans far
B erthold d en Starke; — men ur moderns händer, J a från dess b r ö st, han togs i späda dar.
Mathilda hon om fostrar o p p, och vänder Hans håg till kungavärf: — hos henne var Han s lä d s , tills mäktigt unga sinnet rördes Af k rig stru m peten, som ur ö ste rn hördes.
3
«o.
silio r (neppur tre lustri uvea fo rn iti) Fuggi so letto , e corse strade ignote:
V arco l ’E g e o , passo d i Grecia i liti, Giunse nel Campo in region remote.
N obilissim a fu g a , c che l’imiti B e n degna alcun magnanimo nipote.
T r e anni son eh’ c in g u erra , e intempestiva M o lle pium a del mento appena usciva.
61.
P assati i cavalieri, in mostra viene
L a gente a p ied i, ed e llaim ondo innanti.
B eggca T o lo sa , c scelse in fra P ire n e , E fr a G a ro n n a , e l’Ocean suoi fa nti.
So n quattrom ila, e bene arm a ti, c bene D istru tti, usi al disagio, e tolleranti.
B u o n a e la gente, e non può da p iù dotta 0 da jiiìi fo rte guida esser condotta.
6 2.
M a cinquemila Stefano d ’A m b u o sa ,
E d i B lesse, e di T u r s , in guerra adduce.
N o n e gente robusta o faticosa, Scbben tutta di ferro ella riluce.
L a terra m olle, e lieta , e dilettoso, S im ili a se gli abitator produce.
Im peto fa n nelle battaglie prime',
M a d i leggici' poi langue, c si reprime.
6 3.
A lca sto il terzo vic n , qual presso a Tebe G ià C apaneo, con minaccioso volto:
Seim ila E lv c z j, audace e fe r a p leb e, D agli A lp in i castelli avea raccolto,
Che ’l ferro uso a fa r solchi e fra n g er g leb e,
I n nuove fo rm e , e in pih degne opre ha volto
E con la m a n , che guardo rozzi a rm enti,
P a r eh’ i R e g i sfidar nulla paventi.
l ) å , ensam, flydde h a n , fast faror hölja H a n s vag (tre lustrer Jknapl han räkna k a n ) 5 K o m öfver G rekland, p å iEgeens bölja, T i l l fje rra n tra k t, der Korsets h är han fann.
— E11 ädel flykt, väl värd att efterfölja A f ijågon ättling, stortänkt såsom han! — A r h a r han re’11 i kriget lefvat trenne,
O c b h ak an skägglös än 5 knapt fjun på henne.
6 1.
M e n , efter r y tt e r i t , till mönstring vänder S ig fotfolk nu: främst R aimund a f Toulousc.
F o l k lo g han mellan Oeeanens stränder, O c h P y ren eers berg, Garonnens brus:
O c b fyratusen nu mot striden sänder, V äl ö f v a d c , med rustning blank och ljus.
G odt folket är, vid m ödor vant och härdigt, O ch föra det kan ingen mera värdigt.
62.
F r å n A m b o ise, Blois och T ours tillika, F e m tu se n under Stefans ledning gå.
E j s ta r k a , dessa liitt for mödan vika, F a s t glänsande a f s tå l, från topp till tå.
In v ån a rn e sin hem jord äro lika, D en y p p ig , vek, vällustig5 de också.
I stridens lorsta eld de slåss med ifver, M en flykta l ä tt, n ä r hettan svalnad blifveiv
65.
A lcast kom sc’n. Kapaneus lik vid muren A f T h e b e f ö r r , han hota tycks förderf.
Sextusen Schweizare, — en hjelteburen,
F r å n A lp e r sa m la d , tropp — han anför djerf.
D et j e r n , hvaraf fö rr åkerns t o r f blef skuren, D e smidt till nya form er, bättre värf:
D en h a n d , som vallat hjord i skog och klyfta,
D e sky e j, att med trots mot kungar lyfta.
G4.
V ed i appresso spiegar Vallo vessillo Col diadem a di P ie r o , e con le chiavi.
Q ui settemila adatta il buon Cam illo P edoni, d'arm e rilucenti, e gravi:
L ie to , eh’ a tanta impresa il Ciel sortii lo , Ove rinnovi il prisco onor degli a v i, O mostri alateti, eh’ alla virtù L atina O nulla m anca, o sol la disciplina.
Gä.
31 a già tutte le squadre eran con bella M ostra passate, e V ultima f u questa, Quando G offredo i maggior D uci appella, E la sua mente a lor fa manifesta.
Come appaja dim an l’alba novella V uo*, che l’oste s’invii leggiera e presta , S ì eh’ ella giunga alla C itta sacrata, Quanto è possibil p iù , meno aspettata.
GC.
P rep a ra tevi dunque ed al viaggio, E d alla p u g n a , e alla vittoria ancora.
Questo ardito p a rla r d ’uotn così saggio Sollecita ciascuno, e Vavvalora.
T u tti d ’ andar son pronti al nuovo raggio, E im pazienti in aspettar l'aurora:
M a ’l provvido D uglion senza ogni tema N o n e p e r o , benché nel cor la p re m a ;
67.
P crch ’ egli uvea certe novelle intese, Che s’ c d ’E gitto il re già posto in via I n verso G a za , bello e fo rte arnese D a fronteggiare i regni d i So rìa :
N e creder p u b , che l’uomo a fiere imprese
A v v e zzo sem pre, or lento in ozio stia',
M a d' averlo aspettando aspro nem ico,
P a rla al fed e l suo messaggiero E nrico:
r,7 Gi.
Med Pe tri diadem oc li nycklar l\ ernie, Se! fanan svajar hög. — Sjutusen m an, T u n g t r u sta d e , Camillus under henne H a r sam lat: sjelf han to r dem alla an.
H u r g l a d , att himlen honom valt, är denne!
D e r fädrens h ragd han nu fornya kan, O ch v isa, att på ärans Romar-bana, Öm något fattas, är det endast vana.
GB.
Men m önstrade nu redan voro alla, O ch denna tropp den sista var, man såg;
D å Gottfrid härens forslar låter kalla, Oeli u p p e n b a ra r dem sin p lan , sin håg.
” Med m orgonsoln — så höres han befalla — J a g v ill, sig hären sätter snabb i tåg,
A lt den vid helga staden kan slå läger, F ö r r n fienden en aning derom äger.
CG.
” B ereden er då nu att tåg a, strida!
Bereden er att s e g r a likaså!”
Så dristigt tal från kloka drottens sida E n h v a r ses lifva: högre kraft de få.
O tåligt alla m orgonrodnan bida, T i llr e d s , vid första gryningen, att gå.
Men ej så fri från fru k ta n , som man tycker, A r G o ttfrid, fast han den inom sig trycker.
G7.
H a n vet af nya b u d sk ap, som ej svika, A tt upp Egyptens kung rc ’n brutit har M ot Gazas lastning (skön oeli stark tillika, M ot Syriens land den bildar gräns-försvar):
H an kan ej tro , att m annen, van alt vika F ö r inga f a r o r , makligt still nu var;
Men viss, att honom snart till ovän äga,
Han hörs till H enric, trogen hudsven, säga:
c » .
Sovra una lieve saeltia tragitto V u o \ che tu faccia nella Greca terra.
I v i giunger dovea (cosi m ’ ha scritto C hi m ai per uso in avvisar non erra) Un giovane regai d'anim o in vitto ,
C 1C a fa rsi vien nostro compagno in guerra, Prence e de’ D a n i, e mena un grande stuolo S in dai paesi sottoposti al polo.
G9.
M a perche ’l Greco im perador fallace Seco forse userà le solite a r ti,
P e r fa r , eh’ o torni indietro, o ’l corso audaee Torca in altre da noi lontane parli',
T n nunzio m io, tu consiglier verace, I n mio nome il disponi a ciò, che p a rti N o s tr o , e suo bene', c di’, che tosto vegna, Che d i lui fo ra ogni tardanza indegna.
70.
N o n venir seco tu', ma resta appresso A l re de’ G reci a procurar l’a ju to , C h e , già più d ’una volta a noi prom esso, È per ragion di patto anco dovuto.
Così p a r la , c l’informa', e poi che ’l messo L e lettre ha di credenza e d i sa lu to , T o g lie , affrettando il suo p a r tir , congedo:
E tregua fa co’ suoi pcnsicr Goffredo.
71.
I l dì seguente, allor che aperte sono D e l lucido Oricìdc al sol le p o rte , D i trombe udissi c d i (am buri un suono, O n d ’ al cammiìio ogni gucrrier s’esorte.
N o n e si grato ai caldi giorni il tuono, Che speranza di pioggia al mondo apporte, Come f u caro alle feroci genti
L ’altero suon de' bellici instrumenti.
G8.
” M å på en lätt snällseglare du fara
T i ll Grekland öfvcr! — Dit nu kommer det ( A f e n , som säker [där i uppgift v a ra , J a g genom liref den saken noga vet) E n k u n g a so n , som dela vill vår fara, E n högsint yngling, stor i tapperliet,
E n D anm arks p rin s , och vid lians sida glänser E11 väldig t r o p p , längst bort från polens gränser.
G9.
” M e n , att ej Greklands kejsare må öfva Sin vanda list, alt lionom innan kort T i ll återtåg fö rm å , ocli oss beröfva
l i a n s h je lp , och narra honom fjerran bort ; Gack d u , mitt b u d , hvars nit ja g fö rr fått pröfva, T y d D anm arks prins lians eget väl och vårt!
Ded honom skynda och ha svärdet färdigt!
A llt dröjsm ål h ä r ej vore honom värdigt.
70.
” K om du ej med! Väck kejsarn u r sin dvala, A lt bistå oss! B lif qvar på Grekers jord!
H j e lp , ofta lofvad, må man ej förhala • Oss svor man d e n , må nu man hålla ord !”
Så Gottfrid höres till sin budsven tala,
S o m , snart med fullmakts-brcf behörig g jo rd , I h a st sitt afsked t a r , och lyfter ankar; — O ch fred gör Gottfrid nu med sina tankar.
71.
Ile’n nattens skuggor gryningen försvagar, F ö r soln slår ö s te r n sina p o rtar opp, Då ljud af pukor och trum peter jag ar U r hvilans famn en h var till färdens lopp.
Så lju f ej åskan är på lieta d a g a r,
N är den till jo rd en bringar regnets hopp,
Som kärt det var för dessa tappra alla,
A tt höra stolta krigsmusiken skalla.
fO
7«i.
Tosto ciascun, da gran desio com punto, V este le membra d ell' usate spoglie, E tosto appar di tutte Vanne in punto:
Tosto sotto i suoi duci o(jn ' noni s’accoglief E l'ordinato esercito congiunto
T u tte le sue bandiere al vento scioglie E nel vessillo imperiale e grande L a trionfante Croce al d e l si spande.
75.
In tanto il so l, che da' celesti campi
V a p ia sempre avanzando, e in alto ascende, L ’arm e pcrcote, e nc trac fiam m e, e lam pi T re m u li c ch ia ri, onde le viste offende.
L 'a r ia p a r di fa ville intorno a vvam pi, E tpiasi d'alto incendio in form a sp le n d e , E co’ fieri nitriti il suono accorda
D el ferro scosso, e le campagne assorda.
74.
I l C a p ita n , che da’ nemici agguati L e schiere sue d ' assicurar d esia , M o lti a cavallo leggiermente arm ali A scoprire il paese intorno invia:
E innanzi i guastatori avea m a ndati, D a cui si debba agevolar la v ia ,
E i vuoti luoghi em pire, e spianar gli e rti, E da cui siano i chiusi passi aperti.
73.
N o n e gente pagana insieme accolta, N o n muro cinto di profonda fo ssa ,
N o n gran torrente, o monte alpestre, o fo lta S e lv a , che ’l lor viaggio arrestar possa.
Così degli altri fium i il re ta lvo lta , Quando superbo oltra misura ingrossa, S o vra le sponde ruinoso scorre,
N e cosa e m a i, che gli s'ardisca opporre.
Al* längtan liind, livar kämpe straxt på stunden Sin krigarskrud oeli sina vapen t a r ,
O c li, i iull r u stn in g , träd er ut i runden:
T ill sina drottar sa m lar sig en livar.
Men liela liären, o rdnad oeli fö rb u n d e n , Nu alla fanor löst för vinden liar,
Oeli friimst på faltlierrns högbanér man r ö je r, H u r K o r s e t, se grande, mot skyn sig höjer.
75.
Geli sol’n , som nu från himlens slätter tågar A llt h ö g re o p p , på vapnen faller klar:
H o n b ry ts mot d e m , och glans , som synen plågar, Oeli b lix ta r, d a rra n d e , u r dem hon drar.
A f gnistor glödgad hela luften lå g a r , D et ty ck s, den a f en vådeld skenet h a r 5 Oeli ljud a f stolta gnäggningar, med mängden A f sköldgny b la n d a d t, döfvar hela ängden.
7 4 .
Men fälth errn vill för b a k h å ll, som kanhända F ien d llig t lu ra , tryggad se sin h ä r ,
Oeli skickar u t , alt trakterna få k än d a, En r y tta r-h o p , som lätt beväpnad är.
Skansgräfvare på förhand voro siinda A tt ifrån vägen röja allt b esvär,
Dess g ro p a r fy lla , sänka ned dess b r a n te r, Oeli öppna slängda pass på alla kanter.
7 8 .
Sig hedniskt folk förgiifves mot dem ställer: — Ej finns det m ur så s ta rk , ej g r a f så låg , Ej e lf sä s trid , och berg så högt ej h e lle r, Ej skog nog t ä t , alt hejda deras tåg.
Så ” andra floders konung” , när han sväller
Och öfver liöfvan hvälfver stolt sin våg,
Ses härjande sin strandbädd öfverskölja,
Och i n t e t djerfs sig sätta mot hans bölja.
A l
7 6.
S o l d i T rip o li il r e , e/»’ in ben guardate M u ra genti, tesori, ed arme se rra ,
Forse le schiere F ranche avria ta rd a te , iWrt non osò #/i‘ provocarle in guerra.
L o r con m essi, e con doni a n co , placate D icetto volontario entro la te rra ,
E riceve condizion d i p a ce,
S ì come imporle al pio Goffredo piace.
77.
Qmi del monte S c ir, d i ' alto e sovrano D a ll' oriente alla eittade c presso, G ran turba scese d i F edeli al pia n o , D ' ogni età mescolata e d ’ogni sesso.
P o rto suoi doni al vincitor cristiano, Godca in m ira rlo , c in ragionar con esso:
S tupia d ell' arme p e r e g r i n e c guida Ebbe da lor G offredo amica c fida.
78.
Conduce ci sempre alle m arittim e onde V icino il Campo p er diritte stra d e, Sapendo ben, che le propingue sponde E ' amica arm ata costeggiando ra d e,
L a guai pub fa r , che tutto il Campo abbonde D e ' necessarj arnesi, e che le biade
Ogn' isola de' G reci a lui sol m ieta, E Scio pietrosa gli vendem m i, c Creta.
79.
Geme il vicino m ar sotto Vincarco D e ll' alte n a vi, e de' pia lievi p in i;
S ì che non s'apre ornai sicuro varco N e l m ar M editerraneo ai S a ra c in i}
Che oltr'a quei, eh' ha Georgio arm ati c M arco N e ' V evezioni e L ig u ri confini,
A l t r i In g h ilte rra , e F ra n cia , cd a ltri O la n d a ,
E la fe r til Sicilia altri ne manda.
B loit Tripolis E m ir, som lyckats sluta G u l d , vapen, Tolk, i säkra m urars v akt, * D e C hristna kanske hejda kanj — men njuta L å n g t h eldre vill han fred med deras makt.
Se’ii lian med bud och skänker sökt dem m uta ? F ö r deras intåg ej han hinder lag t,
Men tog em ot, med sinne undcrgifvet, H v a rt fred sv ilkor, a f Gottfrid föreskrifvcl.
77.
F r å n b erg et S e ir, som i öster höjer Sig n ä ra sta’n , h är steg på slätten ner
E n m ängd a f folk. Man dem för Christna röjer, Oeli kön och å ld rar blandade man ser.
Dem Gottfrids tal oeli åsyn ljuft förnöjer:
A t se g ra rn hopen sina skänker g e r,
F ö r v å n a s öfver vapnens syn 5 — oeli vägen A tt tro g e t visa är den gladt benägen.
78.
Nu städs på vägar nära hafvet b ry ter Med Christna hären fram den vise drotl, Väl v etan d e, att utmed kusten flyter Den flo tta , 0111 hvars hjelp han löfte fått.
Den g ö r , att ingenting i lägret try te r, Oeli a tt s itt korn för honom mejar blott I lv a r Grekisk ö , h u r helst den än må h e ta , Oeli vinskörd ger åt honom Chios, Creta.
79.
S å hafvet suckar nära sina stränder
F ö r tyngd a f skepp och mindre larlyg fler, Alt S aracenarn e j, hvart han sig v än d er, P å Medelhafvet trygg kan segla mer.
Ej b lo tt Sanct Georg och Sanct Marcus sänder F r å n G en u a, Venedig, hjelp hit n e r,
F r a n k rik e , E n g la n d , Ilollnnd och det rika
Sieilien sänder skepp oeli folk tillika.
\ \
E tpicsti, che son lutti insieme uniti Con saldissimi lacci in un volere, S ' ciati carchi e provvisti in v a rj liti D i ciò , eh' e d'uopo alle terrestri schiere;
L e quai trovando liberi e sforniti I passi de' nemici alle fro n tiere , I n corso velocissimo scn vanno L a , ’ve Cristo soffrì m ortale affanno.
81.
M a precorsa e la fa m a apportatrice D e' veraci ro m o ri, e de' bugiardi, C h ' unito e il Campo vincitor fe lic e ,
Che già s’e m osso, e che non c chi 'I ta rd i:
Quante, c (piai siati le squadre ella ridice, N a r r a il nom e, e il valor de' piti qaijliardi, N a r r a i lor v a n ti, e con terribil faccia G li usurpatori di Sion minaccia.
82.
E l'aspettar del male b m al peggiore F o rse, che non parrebbe il m al presente:
P ende ad ogn' aura incerta di romore O qni orecchia sospesa, ed ogni m ente;
E un confuso bisbiglio en tro , c d i fu o re , T rascorre i cam pi, e la cittii dolente.
M a il vecchio re ne' già vicin perigli V olge nel dubbio cor fe r i consigli.
8 5 .
A la din detto e il r e , che d i quel regno N o vo signor, vive in continua cura:
Coni già crii d e l, ma 'I suo feroce ingegno P u r mitigato avea l'età m atura.
E g li, che de' L a tin i udì il disegno, C h' han d'assalir di sua citta le m u ra , Giunge al vecchio timor novi sospetti:
E de' nemici p a ve, c de' soggetti;
Och (le, som alla ha cn vilja b a ra , A l’ starka band fören (a med hvarann, P å shiljda kuster lastat in all v ara,
Som nu för liar’n till lands bchöfvas kan 5 M en d e n n a , ljusets tappra riddarskara, Som nu hvart gränspass obevakadt fann, I liastigaste il fard dit ses tåg a,
D e r Christus led på korset dödens plåga.
81.
F r a m f ö r den R y k t e t lo p p , som än har sanna, Ä n falska ljud i skallande trum pet:
” Sig h ä re n sam lat, — segrar, — vill ej stanna, Den ry ck e r fram åt, ingen hin d rar del.”
Dess t r o p p a r huru stora, h u ru d an n a,
Dess främ sta hjeltars namn och bragd del vet, O ch dödens hot u r fasansfulla blickar
D et m ot inkräklarne af Zion skickar.
82.
O ch o n d t att v ä n ta , värre är kanhända, Å11 om det onda sjelft kom oförtäckt. — N u alla ö ro n , alla sinnen spända
O roligt lyssna till hvar ryktets flägl.
E t t ängsligt s o rl, som aldrig tager ända, l i a r , utom , inom, land och stad förskräckt5 Men gamle kungen, som mot faran skälfver, I tveksamt bröst nu grymma rådslag hvälfyer.
83.
Ilans namn var Aladin. Med 01*0 förde H an sliidse spiran i sill nya land.
F ö r r grym 5 hans sinne lidelserna störde Nu m in d re , tyglade a f årens band.
M en, n är hos F ra n k en ia han planen hörde Alt taga in lians stad ined väpnad hand, Till fruktan ny hans (famla vände åter:
Han räds för fiender — och undersåter.
P ero che dentro a una citta commisto Popolo alberga di contraria fede:
L a debil p a rte , e la minore in C risto, L a grande, e fo rte in M acom etlo crede:
M a quando il re f e ' d i Sion Vacquisto, E v i cerco d i stabilir la sede,
Scemi) i pubblici pesi a' suoi paqani, M a p iù gravonne i m iseri Cristiani.
83.
Questo pensier la ferita na tiva ,
C he dagli anni sopita c fred d a langue, Irrita n d o inasprisce, e la ravviva
S ì , che assetata e piti che m ai d i sangue.
T a l fero torna alla stagione estiva Q u e l, che parve nel gel piacevol angue:
Così leon domestico riprende
L 'in n a to suo fu r o r , s'altri Voffende.
8G.
V eg g io , dicea, della letizia nova V e ra c i segni in questa turba infida : I l danno universal solo a lei giova, S o l nel pianto comun pur eh' ella r id a ’, E forse insidie c tradim enti or cova, Itivolgendo f r a se , come m 'uccida, O come a l mio nemico e suo consorte Popolo occultamente apra le porte.
87.
M a noi fa rti: prevenirlo quest' em pj Disegni lo ro , e sfogheromm i appieno:
d i ucciderò', faronne acerbi scernpj, Svenerò i figli alle lor m adri in senoi A r d e r ò loro alberghi, e insieme i Tem pj:
Q uesti i debiti roghi ai m orti fieno;
E su quel lor Sepolcro in mezzo ai voti
V ittim e pria fa ro de' sacerdoti.
K l
T y fo lk , som i sin tro ej ense <lraga, B o i en stad , med skiljda tänkesätt.
P ä Christus tro r den mindre deln, den svaga*
Den s to ra , sta rk a , tro r på Maliomct.
M en n ä r det kungen lyckats Zion taga, O c h han sin tliron der ville stadga rätt, H a n minskade de sinas skatt oeli tunga, A t t desto mera på de Christna slunga.
8 8.
l ie n tanken fart åt medfödd grymhet gifver, Som domnat f ö r r , och kylts a f å r och lid:
Den lifvar, äg g a r, retar så hans ifver, A t t , m er än n å n sin , blodtörst väcks härvid.
S a åter arg mot sommartiden blifver Den 01*111, som under kylan tycktes blid 5 S å lejo net, h u r tam t det än må heta, B lir åter vildt, om någon djerfs det reta.
8G.
” J a — sade lian — en nytänd glädje blänker I dessa falskas ögon, lätt att se:
Det lielas ofärd dem blott nöje skänker 5 N är alla andra s ö rja, dessa le:
Oeli kanske nu som bäst de smida ränker, l l u r j a g skall m ördas, derom rådslå de, Deli h u r för fienden, med dem förbunden, Stadsporten öppnas må i lömska stunden.
87.
” Det skall ej ske. Jag förekommer denna Gudlösa plan: min hämnd skall släckas all.
J a g skall dem m ö rd a , härjande kringränna, I m ödrars sköt jag barnen dräpa skall:
Skall deras hus och deras tempel bränna,
( Dem värdigt bål blir dessa lågors svall !)
Skall på den g r a f , der de sin andakt mätta,
Främ st offra dem , som offertjenst förrätta.”
aa.
Cosi l'iniquo fr a suo cor ragiona ', Pii/- non segue pensici' si m al concetto:
M a , s’a quegli innocenti egli p e r d o n a , E di v iltà , no/t r/t p ic ta d c , effetto:
C h e, se un tim or a incrudelir lo sprona , 11 ritien più potente altro sospetto:
T roncar le vie d'accordo, e de* nemici Troppo teme irrita r l'arm e vittrici.
89.
Tem pra dunque il fcllon la rabbia insana A n z i altrove p u r cerca ove la sfoghi.
I rustici cdificj abbatte e spiana,
E da in preda alle fiamme i culti luoghi.
P a rte alcuna non lascia integra o sana, O nde il F ranco si pasca, ove s'alloghi.
T u rb a le fo n ti e i r iv i, e le pure onde D i veneni m ortiferi confonde.
90.
