3
T O R Q U A T O T A S S O ’S
G E R U S A L E M M E L I B E R A T A ,
ofversatt och kommenterad.
2. D e l e n .
s om med vidi beröm da P liilo s. Faculletens tillstånd
af
MAG.
C A R L W I L H E L M B O T T I G E R
E. O. Adjunct i Tyska ocli Italienska Litteraturen
och
OTTO WILHELM ÅLUNI)
a f Ö s tg ö th a L a n d s k a p
koninter att offentligen försvaras på Gustavianska Lärosalen d. 2 3 Nov. 1K42
p. v. t. e. tn.
—»»«♦ »> —
U P S A L A
W a h l s t r ö m df L å s t h o m . I l i A '2
K O N G L . H O F P R E D I K A N T E N ,
PROSTE1V OCH KYRKOHERDEN I ÖSTRA HUSBY A F LINKÖPINGS S T IF T ,
HÖ GÄREVÖRDIGE OCH HÖGLÄRDE
» D A V I D O D O WIDÉN
e n v ö r d a d M o r b r o d e r ,
med innerlig erkänsla
tillegoadt
af RESFONDENTEN.
Åt dyra ocli älskade Anfforvandtcr
li e l g a d l
af
OTTO.
”Ilvad hittills g jo rd es, mycket är till f a r a , T ill möda m er, till ar a io g a ; — men T ill sak ett in tet, sk jutes kriget bara Nu opp, vänds det mot andra trakter se’n.
Ilvad hjelper oss Europas stora skara, O ch el d, i Asien tän d , hvad båtar den?
När slutet på de livälfningar, som gö ra s, B lir , ej att riken b y g g a s, men förstöras?
23.
” Ej b ygger d en , som välden söker bilda P å verldslig gru n dval, aldraminst der lian En ringa h o p , - bland m assor, hedniskt vild a, - A f främ lingar, till hem och tr o , för an;
D er hjelp a f Vesterns lan d , de fjerran skilda, D er tro a f G reker, han ej hoppas kan;
Men väl om störtningar han föranleder,
H varaf h an , krossad, sje lf en graf sig reder.
26.
” Och — T u r k a r , P e r s e r , A n t i o c h i a , (härligt T ill nam n, som sak , man denna treklang hör) Ej voro de v å r t verk; n ej, tillstån ärligt!
B lott him lens under tacka vi derfor.
Men himlen hämnas sk all — jag räds — förfärligt, Om mot dess mål man bruk a f segern gör:
Ja g räd s, han skall sin skänk då från oss ta g a , O eli segerns dån b lir folken sist en saga.
27.
” Ha! må bland o s s , vid G ud, så dyrbar gåfva T ill bruk §9 §Iiilt a f ingen slösas ut!
M ot h vad, den första början tycktes lo fv a , Må verkets fortgång svara, verkets slut!
N u , då hvar väg är fr i, och stormar sofva, O ch gynnsam årstid loek ar, hvar m inut, H vi ila vi ej fram m ot staden, — sägen!
Mot segerns mål? — Ilvem stänger mer oss vägen?
o
P r in c ip i, io v i protesto ( i m iei p ro testi U d r à il m ondo p re se n te , u d rà il fu tu r o , IJo d o n o or su nel cielo anco i celesti) I l tem po dell' im presa e giù m aturo:
M e n divieti op p o rtu n , più che si resti:
Incertissim o fia q u e l, ch e sicuro.
P resag o so n , s e lento il nostro corso, C h 'a v ra d 'E g itto il P a lestin soccorso.
29.
D isse j e a i d e tti segui breve bisbiglio:
M a sorse poscia il solitario P ie r o , C he p riv a to f r a ' p rin cipi a consiglio S e d c a , d e l gran passaggio au tor prim iero.
C iò , d i' esorta G o ffred o , ed io con siglio’, N e loco a dubbio v ’h a , sì certo e il vero E p e r se noto: ci dim ostrollo a lungo,
V o i l'a p p r o v a te , io questo sol v'aggiungo.
30.
S e ben raccolgo le d isco rd ie, e l'o tite, Q uasi a p r o v a d a v o i fa tte e p a tite , I ritro si p a r e r i , e le non p ro n te E in m ezzo a ll' eseguire opre im p ed ite, R e c o a d un a lta originaria fon te L a cagion d'ogni in du gio, e d'ogni l ite , A qu ella a u to rità , che in m o lti, c v a r i I)'o p in io n , quasi lib r a ta , e p a ri.
51.
O ve un sol non im p e ra , onde i giu dicj P en da n o p o i de' p r e m j, e d elle p e n e , O n de siati com partite opre ed ufficj, I v i erran te il governo esser conviene.
D e h fa te un corpo sol d ei m em bri am ici:
F a te un ca p o , che g li a ltr i in d rizzi e fre tte :
D a te a d un so l lo scettro e la po ssa n za ,
E sostenga d i R e vece e sem bianza.
”E r , F urstar! jag försäkrar (höre orden Ej samtid b lo tt, men eftervcrld oekså!
D e him m elska dem höra o f v a n jorden):
N u tid är m o g en , att till verket gå.
D en b le f det m indre, om J uppskof gjordenj H vad nu är säkert, b le f högst ovisst då.
Jag spår: E g y p ten , om vi äro sena, M ed P alestinarns skall sin makt förena.”
2 9.
Ilan slöt. E tt sorl flög hastigt genom laget
5M en upp steg P etru s, Eremiten. — H an, Som först om helga tåget väckt förslaget, T ill råds bland Furstar sa lt, fast enskilt m an.—
” M ed Gottfrid röstar jag för företaget, V id sa k , så sjelfklar, man ej tveka kan.
U tförligt l i a n har visat oss det rätta:
J gillen det. Jag lägger till blott detta:
5 0.
” V ill ja g de tvister, skyrnfer, sammanställa, H är lid n a , gjord a, likt med täflans flit, D en str id , som låter ingens mening gälla, O cli e r t, så nära m ålet, brutna n it
5Så hänför jag till en ursprunglig källa A ll grund till hvarje u pp sk of, hvarje split:
T ill denna m yndighet, som inyen äger, Men som här lika mellan alla väger.
51.
” Der ej en enda får befälet föra, Som delar ut belöning, straff, bestyr, Som säger a lla , livad de få och böra, D er b lir, som h är, all ledning hufvudyr.
U p p , att en kropp af brödralemmar göra, E tt h u fv u d , som dem alla led er, styr!
J a , lem nen åt en enda makt ocli spira,
Och honom m å , som K u n g , vi vörda, fira!"'
Q u i tacque il veglio. O r qu ai pensier, qu ai p e tti Sun chiusi a t e , sant' a u r a , c divo ard ore?
in s p ir i tu dell' E rem ita i d e tti, E tu qVim prim i ai ea va lier nel c o r e : S g o m b ri gl’in se rti, an zi ql’innati affetti D i s o v r a s ta r , </* lib e r ta , d ’onore}
S ì che G uglielm o e G u e lfo , i più sublim i, C h iam ar G offredo p e r lor duce i prim i.
SS.
E ’a p p ro va r g li altri. E sser sue p a r ti dentro D e lib e r a r e , t* com andare altrui.
Im ponga ai vin ti legge egli a suo sen n o;
P o r ti la g u e rra , c tfnatolo v u o le , e a cui:
G li a ltr i, già p a r i , ubbidienti a l cenno S ian o or m inistri d eg l’ im p erj sui.
Concluso ciò, fam a ne v o la , e grande P e r le lingue deg li uomini si spande.
54.
E i si m ostra ai soldati', e ben lo r p a re D egno d e ll’ alto g r a d o , ove l ’han posto:
E riceve i salu ti e ’l m ilitare
A p p la u s o in volto p la cid o e composto.
P o i eh’a lle dim ostrarne um ili e care D ’ am or, d ’ubbidienza ebbe risposto,
Im pon che ’l (fi seguente in un gran campo T u tto si m ostri a lu i schierato il Campo.
35.
P acca n ell’ oriente il S o l rito rn o , S eren o c luminoso oltre l ’u sato ,
Q uando co’ raggi usci d e l nuovo giorno S o tto l ’insegne ogni guerriero a rm a to , E si m o stro , (pianto p o tè , più adorno
A l pio liu g lio n , gira n d o in largo prato .
S ’era egli fe r m o , e si ved ea d a va n ti
P a s s a r d istin ti i c a v a lie ri e i fanti.
Den gam le tystnar. Nu livad bröst väl blifver F ö r d ig , du A ndens gudalåga, lyekt?
A t Erem itens mun du orden gifver, I riddarenas bröst du in dem tryckt.
Du röjer bort all rotad, medfödd ifver T ill tvånglVi m akt, till sjelfvisk iiras % s ‘ , A tt W ilh e lm , W e lf , de främsta bland dem alla, Nu med sitt val på Gottfrid genast falla.
55.
D e andra stämde in. — A f h o n o m bara Må allt bero! Han må från denna dag
K rig , när lian v ill, mot hvem lian v ill, förklara, O eh åt de slagna föreskrifva lag!
Ilan s vapenbröder förr, nu skola vara Ilan s tjen are, ocli lyda lians behag. — Så afgjordt: ryktet flyger, högt att sprida D et u t , från mun till mun, i hären vida.
54.
lia n visar sig for tropparna. Den ära, livart ill han ly fte s , syns han väl dem värd, Oeh gladt sin hyllning de ål honom bära Med krigar-jubel oeh med klang af svärd: — H a n , mildt alfvarlig, svarar på de kära, D e undcrgifnn hjertans vördnadsgärd
5O e h , på en vidsträckt slä tt, dem alla bjuder I m orgon sam las, när trumpeten ljuder.
55.
De östra bergen Soln med purpur målar, N u , m er än v an ligt, lysande och klar, D å , med den nya dagens första strålar, liv a r kämpe träder under sitt st andar:
I bästa skrud han för sin Ilöfding prålar; — Men Gottfrid sje lf midt blaiul dem stadnat har, Oeh rytteri oeh fotfolk nu på heden
För honom tåga fram i slutna leden.
56.
M e n te , d eg li anni e d e ll* oblio nem ica, D elle cose custode e disp en sicra , F a g lia m i tua ragion s ì, eli io rid ica
D i (piel C am po ogni d u ce, ed ogni schiera.
Suoni e risplen da la lor fam a a n tic a , F a tta d a g li anni ornai tacita e n e r a : T o lto d a ’ tuoi tesori orni m ia lingua C iò , ch’ascolti ogni e tà , nulla l ’estingna.
57.
P r im a i F ran ch i m o stra rsi: il duce loro Ugone esser so le a , d e l I te fra tello . N e ll I so la d i F ra n cia eletti f o r o , F r a qu a ttro f u m i am pio paese e hello.
P oscia che Ugon m o rì, d e’ g igli d ’oro Seguì l ’usata insegna il f e r d ra p ello S otto C lo ta re o , capitano eg regio ,
A cu i, se nulla m anca, e il nome regio.
58.
M ille son d i gravissim a a rm atu ra : Sono a ltretta n ti i ca va lier segu en ti, D i disciplina ai p r im i, e d i n a tu ra , E d ’a r m e , e d i sem bianza in differen ti, N o rm a n d i tu tti, e g li ha R o b erto in cu ra , C h ’e prin cipe natio d i quelle genti.
P o i duo pa sto r d e’ p o p o li spiegaro L e itisegne l o r , G uglielm o ed A d em a ro .
59.
L ’uno e l ’altro d i lo r , che ne’ divin i U ffc j gin tra tto pio m inistero,
S otto l ’elmo prem endo i lunghi c r in i, E sercita d e ll’ arm e or l’uso fero.
D a lla citta d ’O ran ge e d a i confini
Q uattrocento g u errier scelse il prim iero-,
M a gu ida quei d i P oggio in gu erra l ’a ltr o ,
N u m ero eg u a l, tie rnen n ell’ arm e scaltro.
0 M inne, tingens trogna vårdarinna, Som evigt Iiat till är och glöm ska bär, M ig bistå n u , alt namnen jag må finna,
H var liö fd in g s, och bvart fo lk s , i denna här!
Ilv a d åren sk ym t, i nyfödd glans må b rinna, Må åter lju d a, hvad förstum madt är:
M in sång försköne s å , livad d u m ig lånar, A tt h va rje tid det h ö r , ej en utplånar!
57.
F räm st visade sig Franker. K ungens hroder
— Ila n s namn var litig o — förr dem anfört har:
O ch Isle de F ra n ce , ett m ellan fyra floder S k ö n t , vidsträckt la n d sk ap , deras hembygd var.
S e ’n Ilu g o d ö tt, Clothar b efälets roder H ar få tt, och gyh ln e liljornas standar:
En utmärkt h ö fd in g , en a f härens Store; — Om något fa tta s, namn af K ung det vore.
58.
H an tusen man a f tyngsta rustning leder;
O ch lika många har den tr o p p , som der N u rycker fram. T ill k rigstu k t, vapen, sed er, O ch a n letsd ra g , den lik den forra är.
N orm ander a lla , föras de med heder
A f infödd p rin s, som nam net R obert bär. — T vå folk en s herdar breda nu standaret, O ch W ilh e lm , A d h em ar, så heter paret.
59.
D e b ä g g e , fordom fromma tem pelprester 1 H errans h elg ed o m , i fridens sp å r, N u taga d el i krigets vilda fe ste r ,
Med lå n g t, inunder hjelm cn p ressad t, hår.
D en förras hop a f fyrahundra gäster Ifrån O ran g e, och från dess ä n g d , består;
Men från Puy en trop p , till antal lika,
Har Adhem ar. D e n ger i bragd ej vika.
40.
B a ld o r ia poscia in m ostra a d d a r si ve d e C o ’ B ologn esi suoi quei d e l (ferm ano, C he le sue genti il pio fr a te i g li cede O r , eli ei d e’ capitani e capitano.
I l C onte d e ’ C a rn u ti in d i succede, Potente d i con siglio, c p rò d i mano, l ari con lu i quattrocento', e trip lica ti Conduce B a ld o vin o in sella arm ati.
41.
O ccupa G u elfo il cam po a lo r v ic in o ,
T o m , eh* all* alta fo rtu n a agguaglia il m erto.
C onta costui p e r gen itor L a tin o
D e g li A v i E sten si un lungo ordine e certo.
M a G erm an d i cognom e, e d i dom ino, JYella gran casa d e ’ G u elfon i c inserto:
R e g g e C o r in tia , e presso l ’I s tro e ’l B eno C i ò , che i p risch i S u c r i, e i R e ti avieno.
42.
A q u esto , che retaggio era m atern o, A c q u isti ei giunse gloriosi e g ra n d i, Q u in di gente tr u c a , che p ren d e a scherno D ’atular contra la m o rte , o v ’ ei com andi, U sa a tem prar ne* c a ld i albergh i il verno , E celebrar con lieti in v iti i p ra n d i.
P u r cinquem ila a lla p a r te n z a , e appena ( D e ’ P e r s i avan zo) il terzo or qui ne mena.
43.
S eg u ia la gente p o i can dida e bio n d a ,
C he tra i F ra n c h i, e i G e rm a n i, e ’l m ar si (jiacc, O v e la M o sa ed ove il B en o inonda
T e r r a d i biade e d ’an im ai fe ra ce j E gl' Iso la n i lo r, che d ’alta sponda R ip a r o funsi a ll* Ocean v o ra c e,
L ’O cean, che non p u r le m erci e i leg n i,
M a intere inghiotte le citla d i e i regni.
D erpå med Balduin li 11 mönstring skrider Folk Iran B ouillon. En del följt förr hans liror;
T y , vald fili drott for drollarna omsider, S ilt lolk åt lionom denne nu förtror. — Så Grcfven u taf Chartres fram der rider,
1
striden tap p er, som i rådslag stor.
Han fyrahundra har till häst; men liera H ar B ald u in , ja trenne gånger mera.
41.
I)em närmast kommer W e l f , han, i hvars händer F örfjen st och lycka lika man förnam.
lla n , genom fadern, kan från Latiens slränder L ång rad a f Estc-anor räkna fram
5Men T ysk fili nam net, Tysk till sina länder, Inym pad nu i W elfcrs ädla stam,
lla n K ärnlhen styr, oeh styr det folk, som lefver K ring Hhen och Donau (fordom Rhetier, Suever).
42.
T ill detta , som var m ödra-arf, han lade Ej ringa sträckor, dein han sjelf lorvärft:
Och derifrån han folk nu utfört hade, S o m , der han bjuder, gä mot döden djerft.
I värmda hus de mildra vintern glade,
Med skämt och samqväm — bruk a f fädren ärfdt.—
Qvar a f fem tusen linns, som anträdt färden, Knapt tredjedelen (Persers lemning är den).
43.
E tt lju slett fo lk , lj usk åra d t, nu ses folja
9Som m ellan liafvet, T yskland, Frankers jo rd , Sitt hem vist h a r, der llhen och Mosci skölja En b y g d , på spanmäl rik oeh boskaps-lijord.—
Derefter ö b o r , som mot hafvets bölja,
Den g lu p a n d e, sin skans ha färdiggjord,
Mot O cean’, som skepp och varor sniken
U p psväljer, ja , oeh hela släder, riken.
G li uni e (jli a ltr i son m ille , e tu tti vanno S o tto un altro R o b e rto insieme a stuolo.
M a g g io r alf/uanto e lo squadron B rita n n o : G m jliclm o il regge a l R e m inor figliolo.
Sono gV Inglesi s a g itta r j, ed hanno G ente con l o r , eli e p iù vicina a l polo.
Questi d a ll9 alte selve irsuti m anda L a d ivisa d a l moiulo ultim a Irla n d a .
'i 3.
V ieti p o i T a n c re d i, e non e alcun f r a tanti (T r a n n e R in a ld o ) o fe r ito r m aggiore,
0 p ia bel d i m aniere e d i sem bian ti, 0 p iìi eccelso ed intrepido d i core.
S ’ alcun om bra d i colpa i suoi gran vanti R e n d e men c h ia ri, e sol fo llia d'am ore:
N a to f r a Varine am or d i breve v is ta , C he si nutre d ’affanni, e fo r z a acquista.
46.
E fa m a , che quel d ì , che glorioso Fé* la ro tta d e9 P e r s i il p o p o l F ra n co , P o i che T a n cred i a l fin vittorioso
1 fu g g itiv i d i seguir fu stan co, C erco d i refrigerio e d i riposo
A lV arse la b b r a , a l tra vag liato fianco, E tra sse , ove invitollo a l rezzo estivo C into d i v e r d i seggi un fonte vivo.
47.
Q u ivi a lui d'im proviso una d o n ze lla , T u tta , fu o r che la fr o n te , a rm a ta apparse.
E r a p a g a n a , e la venuta aneli ella P e r Vistessa caqion d i ristorarse.
E g li m ir o lla , ed am m iro la bella
S em b ia n za , e d'essa si com piacque, c ti arse.
Oh m era vig lia! A m o r , eh'appena e n a to,
Giti gran de v o la , c già trionfa arm ato.
44.
E n annan R obert anför bäggedcra :
- Ilv a r tropp liar tusen man
5- men Englands lå n , D e n B rittiska sq uadron, liar något mera
5D e n fo rs a f W ilh e lm , kungens yngre son.
M ed dem — bågskyttar alla — folja flera U ta f ett f o lk , än mera norr ifrån:
U r skogars d ju p, d e m , ruggiga ocli v ild a, H ar Irland sä n d t, det längst från verlden skilda.
45.
N äst dem T ancred. — Rinaldo undantagen, B land alla ingen strider mera käckt,
E j finns g e sta lt, mer smyckad a f behagen, Ej finns en s jä l, mer hög och oförskräckt.
O
111n ågot skugga ger åt h jeltedragen , D e t kärleks-yrsel ä r , bland vapnen väckt.
F ö d d a f en flyhtig sy n , ej än utplånad, I la n s kärlek närs a f qval och höjs af trånad.
46.
D et s ä g s , den d a g , då efter tappra strider D e t ly ck a ts Franken P ersers härar slå , T a n c r e d , att dem förfölja trött om sider, V ill efter segern någon läskning få:
A f törst hans g o m , hans kropp a f matthet lider, H an söker sig en plats att livila p å ,
O ch gröna säten snart i skuggan finner, D e r , m ellan lö fv en , klar en källa rinner.
47.
I hast en sköldinö står vid källans krusning, F u llt väp n ad
5s e s blott hennes anlet kan:
E n hednisk m ö , till löfvens svala susning N u lockad dit a f samma sk ä l, som han.
H an hen ne såg: hans undran b le f förtjusning, H an såg sig icke m ätt, han n jö t, han brann.
O under! Amor , fö d d knapt, till vår häpnad
R e’n flyger fu llväxt, segrar re’n beväpnad.
E lla (Celino coprissi-, e se non era C ICaltri (/nini a r r iv a r , ben C assaliva.
P a r tì d a l vinto suo la donna a lte r a , C1Ce p e r necessita sol fu g g itiv a ’, M a Vimmagine sua bella e gu erriera T a le ei serbo nel c o r , qual* essa e viva . E sem pre ha nel pensiero e C a tto , e 7 lo co, In che la v id e , esca continua a l foco.
49.
E ben nel volto suo la gente accorta
L eg g e r p a tria : questi a r d e , e fu o r d i spene;
Così vien sospiroso, e così po rta P asse le cig lia , e d i m estizia piene.
G li ottocento a c a v a llo , a cui fa sco rta , L a scia r le piagge d i C am pagna a m en e.
P o m p a m aggior d ella n a tu ra , e i c o lli, C he vaqijhegipa il T irren fe r tili e m olli.
HO.
V en iali dietro (lugento in G recia n a ti, C h e son quasi d i fe r ro tutto sc o rc ili:
P en doli sp ad e rito rte a ll un d e* l a t i , Suonano a l tergo lo r fa re tre ed a r c h i:
A s c iu tti hanno i c a v a lli, a l corso u s a ti, A l la fa tica in v itti, a l cibo p a rch i:
JXell* assalir son p r o n ti, e nel r itr a r s i;
E combatton fuggendo erra n ti e sparsi.
ol.
T a tin regge la sc h ie ra , e sol fu q u esti, C h e G reco accompagnii V an n i L atin e.
O h ve rg o g n a , oh m isfatto! or non a vesti T u , G r e c ia , quelle guerre a te ideine?
E p u r quasi a spettacolo se d e s ti,
L en ta aspettando de* grand* a lti il fine;
O r , se tu se* v ii s e r v a , è il tuo servaggio
(IVon ti lagnai') g iu stizia , e non oltraggio.
Ilo n sii yler sii»* ined hjelm en: om en skara Al* folk ej k o in m il, envig lion begär.
Den stolta viker, men a f nödtvång bara, T y d en , hon flyr fö r , re’n besegrad är.
Men han i hjerlat glädes alt bevara D en skönas krigarbild
5bon lefver der:
O ch hennes s tä lln in g , stä llet, blickens fråga, Al l t ser han jem t: — allt näring för lians låga.
49.
” Ilan brinner h o p p lö st” , så en hvar skall tänka, Som honom s e r , och sjell* känni kärlek räti : Sä suckande han k om m er, så lian sänka Sitt öga s e s , på sorgens dystra sätt. — Men åttahundra ryttare der blänka
5H a n fört dem frän Campanicus ljufva slätt
9(N aturens p rak t-u p plaga) och från kullar, Vid hvilkas fo t T yrrhenska hafvet rullar.
80.
I rustning lät t, med harnesk nästan inga, Tvåhundra komma nu från Greklands ängd:
P å ryggen bågarna och kogren klinga, En krokig sabel är vid sidan hängd:
D e magra hästar h a , som eldigt springa, O ch so m , lätt fö d d a , trotsa vägens längd:
E n tro p p , till anfall snabb och snabb att vika, S o m , sk in grad , strider och som flyr tillika.
81.
T atin dem a n fö r , ensam han hland Greker, Som följde L aliens vapenskaror nu.
O b lygd ! S å , G rekland, intet dig beveker, D ig dock så nära har du kriget ju?
Och dermed b lo tt som skådespel du leker, H elt makligt dram ats utgång bidar du. — N u , om en ringa tr ä l, dig ej beklaga!
Din Iriildom iir ej v å ld , är rättvis aga.
32.
S q u a d ra d 'ord in e estrem a ecco vien p o i , ilfa d'on or p r im a , e d i v a lo r e , e d'arte.
S on qui qli a vven tu rieri in v itti e r o i, T e r r o r d e ll' A s i a , e fo lq o ri d i M a rte.
T accia A r q o i M in i, e taccia A r ti i que' suoi E r r a n t i , che d i sogni empion le ca rte $
Ch* ogni antica m em oria appo costoro P e r d e . O r qu al duce f a degno d i loro?
33.
D u don d i C o m a e il duce: e p erch e duro F u il giu dicar d i sangue, e d i v ir tu te , G li a ltr i sopporsi a lu i concordi f u r o , C h' avca più cose f a t t e , e p iìi vedute.
E i d i v ir ilità g ra ve e m a tu ro ,
M o stra in fresco vig or chiome canute ’, M o s tr a , quasi d ’onor vestigj d eg n i, D i non bru tte fe r ite im pressi segni.
34.
E u stazio e p o i f r a p r im i, e i p r o p r j p r e g j Illu stre il fa n n o , e p iìi il fr a te i D uglione.
G ern an do v' e , nato d e’ I t e N o r v e g j, C he sce ttri v a n ta , e tito li, e corone.
Itu q g ic r d i D a ln a v illa in fra g li egregj L a vecch ia fa m a , ed E n g erla n ripone:
E celeb ra ti son f r a i più g a g lia rd i
Un G en to n io , un R a m b a ld o , e duo G h erard i.
33.
Son fr a ' lo d a li U baldo a n co , e Dostnondo D e l gran ducato d i L in caslro erede.
N o n fia eh' O b izzo il Tosco a g g ra vi a l fondo C h i f a d elle m em orie a v a re prede^
N e i tre fr a te i L o m b a rd i a l chiaro mondo
I n v o li, A c h i ll e , S fo r z a , e P a la m e d e ’,
O 'l fo r te O tto n , che conquisto lo scu d o ,
In cui daU'angue esce il fan ciu llo ignudo.
D er kominer s is t, men främst att sig inviga A t ärans m ödor ocli åt farans stund,
Squadro^ a f lijeltar, som frivilligt kriga, K rigsgudens åskor, A siens skräckförbund.
Med sina Minyer må Argo tiga, Ej A rtkur skryta med sin taffelrundj
H var fornbild bleknar bort för denna skara.
N u — hvem är värd att dessas köfding vara?
83.
D e t D udo är a f Consa. — Som de alla I börd ock bragd ka dcrtill lika rätt, Med enigt val till drott de honom kalla, Som mer kar sett ock rönt på alla sätt.
K ring m anlig kjessa gråa lockar svalla, D ock är hans hjerta u n gt, kans sinne lätt, O ck frisk kans kraft: — Han visar
ä n n uspåren I djupa ärr a f icke fula såren.
84.
E ustachc är bland de främsta. Honom tryter E j bragd ; a f Broderns är kan större än. — G ernand, en N orriges kungason, som skryter A f spiror, titlar, kronor, kommer se’n.
R u ggier de B ern aville, ett namn, som bryter Igenom sekler. — Engerlan näst den:
O ck bland de tappraste vill ryktet veta G enton, R am bald, ock två, som Gerhard keta.
8 8 .
