Det offentliga rummets föränderlighet
En studie om stadsutveckling i centrala Sundsvall
Fredrik Spjut
Civilingenjörsexamen Arkitektur
Luleå tekniska universitet
Institutionen för samhällsbyggnad och naturresurser
Det offentliga rummets föränderlighet: en studie av stadsutveckling i
centrala Sundsvall
Fredrik Spjut
Författare: Fredrik Spjut Publikation: Examensarbete Examensdatum: 2011-02-17
Program: Civilingenjör Arkitektur Omfattning: 30 poäng
Luleå Tekniska Universitet
Institutionen för samhällsbyggad
Avdelning för arkitektur och infrastruktur
Bild på framsida: Stortorget i Sundsvalls Stenstad. (Foto: Sundsvalls kommun)
The main purpose of this master thesis has been to analyze how public spaces changes near extensive urban development areas. The subject of interest is how public spaces in future urban develop- ments and near settlements are being used. The different use of public spaces have been studied in a literature review and in a case study situated in Sundsvall.
The city of Sundsvall was chosen because of two comprehensive urban development projects adjacent to the inner city are in the planning stage.
This, combined with the fact that Sundsvalls inner city, the Stonecity, is a well-definied urban core and has a distinct contexture of spaces, makes it perfect for such a case study. Both of the two urban developments projects studied extends along opposite embankment of the bay which makes the areas of study problematic because of bay areas poor unity to the rest of the city. This makes the case study even more current.
To study this complex problem in urban planning a certain spatial analysis tool called space syntax has been used. The result shows that the public spaces in the Stonecity will receive minor changes in their spatial relationships on account of sur- rounding developments although the main road still will appear as highly integrated. However the report shows that the ambitions and goals for public spaces in the new areas will not be met as they were set out in planning documents. Nor will the connection between the new areas and the Stonecity be as strong as described. This report will therefore give proposals for minor structural changes that will improve integration inside the new areas as well as in their connection to the Stonecity. The proposals will also improve integra- tion in existing public spaces of the urban core.
By methodologically and structured analysis of how public spaces function architects and city planners can make better choices concerning urban deve- lopment. This will eventually benefit future settle- ments as well as existing.
Syftet med detta arbete har varit att analysera hur offentliga rum förändras i samband med omfat- tande stadsutveckling. Arbetet ska ge upphov till ny kunskap för hur offentliga rum i framtida nye- tableringar och i närliggande bebyggelse kommer att användas. Det offentliga rummets användande har studerats i en litteraturstudie och i en empiri över Sundsvalls tätort.
Sundsvall valdes som empiri eftersom staden står inför två spännande stadsbyggnadsprojekt i direkt geografisk anknytning till stadens centrum. Detta tillsammans med att Sundsvalls centrum, Sten- staden, är ett väldefinierat stadscentrum, som är tydlig i sin struktur, gör att staden fungerar bra som fallstudie. Båda stadsbyggnadsprojekt som studeras sträcker sig efter var sin kaj vilket, för rumsliga samband beträffar, är problematiska områdena att planera, vilket gör empirin än mer aktuell.
För att studera detta komplexa problem inom stadsbyggnad har rumintegrationsverktyget space syntax använts. Resultatet visar att Stenstadens offentliga rum får vissa mindre förändrade rums- samband av de omgivande etableringarna, även om huvudgatan fortfarande framstår som mycket välintegrerad. Däremot visar studien att ambi- tionerna för de offentliga rummen i de planerade områdena inte kommer att uppfyllas med före- slagna planer. Ej heller är kopplingen mellan de nya stadsdelarna och Stenstaden så stark som beskrivs i planerna. I föreliggande arbete ges därför förslag till mindre strukturella förändring- ar som både förbättrar integrationen inne i de planerade områdena, och deras koppling till Sten- staden, likväl som de offentliga rummens integra- tion i den redan befintliga stadskärnan.
Genom att metodologiskt och strukture- rat analysera hur offentliga rum fungerar kan planerare och arkitekter göra mer välavvägda beslut i samband med stadsutveckling. Detta kan på sikt gynna både framtida strukturer såväl som befintliga.
Det här examensarbetet har genomförts inom ut- bildningen Civilingenjör Arkitektur, med inriktning mot stadsbyggnad, vid Luleå Tekniska Universi- tet.
Arbetet omfattar 30 högskolepoäng och har utförts höstterminen 2010.
Jag vill tacka stadsbyggnadskontoret i Sunds- valls kommun för ert stöd och era resurser. Tack till alla er som hjälpte mig med material och kunskap. Ett särskilt tack vill jag rikta till Claes Rogander, Sundsvalls kommun, som i rollen som min handledare på plats, bidrog med mycket in- siktsfulla kommentarer och inspirerande samtal.
Jag skulle också vilja tacka min huvudhandledare Björn Ekelund, LTU, för att du tog dig tid i din pappaledighet att handleda mig i detta arbete. Du har med din expertis och pedagogik varit mycket värdefull för mig.
Fredrik Spjut
Sundsvall, februari 2011
Innehåll
1. Inledning
1.1 Bakgrund 9
1.2 Tillämpning 10
1.3 Syfte och frågeställningar 11
1.4 Metod 12
1.5 Disposition 14
2. Teori
2.1 Den byggda formens funktion 16
2.2 Rörelser i det offentliga rummet 18
2.2.1 Användandet av plats och rum 19
2.2.2 Ekonomiska effekter 20
2.2.3 Sociala effekter 21
2.3 Hur mäter man stadens form? 22
2.3.1 Rummens konfiguration 23
2.3.2 Systemets förståelighet 25
3. Empiri: Sundsvall
3.1 Historik och nuläge 28
3.1.1 Stenstadens uppkomst 28
3.1.2 Observationsstudie av rörelsemönster 32 3.1.3 GIS-analys av Stenstadens funktioner 33 3.2 Pågående planer – Norra och Södra kajen 40
3.2.1 Norra kajen 41
3.2.2 Södra Kajen – Inre Hamnen 43
3.3 Axialanalys av Sundsvalls tätort 47
3.3.1 Global integration 48
3.3.2 Lokal integration 50
3.3.3 Korrelation mellan observation och analys 51
3.3.4 Storgatan – fördjupad studie 54
3.4 Axialanalys Pågående planer 57
3.4.1 Norra Kajen 58
3.4.2 Södra kajen 60
3.5 Resultat 62
3.5.1 Norra kajen 62
3.5.2 Södra kajen 62
3.5.3 Stenstaden 63
4.1 Norra kajen 65
4.2 Södra kajen 67
4.3 Effekter på Sundsvalls tätort 69
5. Slutsatser
5.1 Frågeställningar 72
5.2 Analysmetoden 75
5.3 Framtida forskning 75
6. Referenser
761.1 Bakgrund
I många av de stadsbyggnadsprojekt som bedrivs idag finns det välformulerade mål och ambitio- nerna är vanligtvis att skapa en socialt, ekono- miskt och ekologiskt hållbar stadsdel. Medlen för att uppnå detta är dock fortfarande experimentella eller normativa. Normativa i det avseendet att andra framgångsrika områdens fysiska struktur i flera fall kopieras och appliceras. Misstaget som görs i dessa fall är att man tar för lite hänsyn till de strukturer som finns utanför planområdet och underskattar denna faktor för om området ska bli framgångsrikt eller inte.
Inom dagens stadsbyggnadsarbete har det utvecklats många användbara metoder till att beskriva staden. Vi kan beskriva den som konst- närligt och estetiskt objekt, till exempel vilka upplevelser och associationer den väcker. Vi kan beskriva den som ett tekniskt system, exem- pelvis utifrån dess klimatskyddande egenskaper eller dess olika försörjningssystem. Eller vi kan beskriva dess funktionalitet, till exempel i form av dess förmåga att omfatta olika verksamheter eller att fördela och underlätta flöden (Marcus, 2000).
Det finns däremot få sätt att beskriva kopplingen mellan den byggda formen och dess funktion. Det har dock under slutet av 1900-talet uppkommit metoder som på ett analytiskt sätt beskriver denna koppling. Det som är avgörande för en byggd forms funktion, har det visat sig, är rummens samband till varandra, rummens konfiguration.
För att studera rumsliga samband har Bill Hillier och Julienne Hanson (1984) utvecklat en uppsätt- ning rumsanalytiska metoder som kallas space syntax. Kortfattat kan det beskrivas som metoder att analysera rumsligheters konfigurationsegen- skaper, dess samband i ett system, vilket leder till mätbara värden. Det värde som har starkast kopplingen mellan ett rums form och dess använ-
1. Inledning
dande är integrationsvärdet. Ett högt integrations- värde innebär större sannolikhet för att rummet används. Detta innebär för stadsplanering att gator som är välintegrerade används oftare av fler människor vilket bland annat kan leda till att de upplevs som socialt trygga, eftersom närvaron av andra människor ofta innebär denna effekt (Jacobs, 1961), eller att gatorna får ett bättre underlag för handel (Jacobs, 1961). Svagt integrerade gator, med mindre rörelse, kan också innebära en kvalité i form av att man inte blir störd av rörelse eller ljud. Space syntax ger möjlighet att undersöka var dessa ytterligheter uppstår.
Integrationsegenskaper kan beräknas med olika radie. Gatans samband med hela gatusystemet kallas för global integration medan sambandet till gator inom tre gators omkrets beskrivs som lokal integration. Globala integrationsvärden lyckas fånga trafikflöden som sker över större områden, exempelvis mellan stadsdelar. Lokala integra- tionsvärden kan ofta förutspå hur fotgängare rör sig inom en stadsdel eller ett område. Något som är universellt för konfigurationsforskning, oavsett forskningssyfte, är två företeelser. Den första är att en förändring av konfigurationsegenskaperna i ett element kan innebära förändringar för övriga element i systemet. Det andra är att en föränd- ring av ett element alltid innebär en förändring för systemet som helhet (Hillier, 1996).
Detta innebär inom stadsbyggnadsprojekt att planområdets förändringar kan innebära struktu- rella förändringar för omkringliggande områden samtidigt som det med säkerhet förändrar de rumsliga egenskaparna för systemet som helhet.
1.2 Tillämpning
Studiens empiri är utförd i Sundsvalls tätort, med särskilt fokus på Stenstaden och utvecklingsområ- dena Norra och Södra kajen. Sundsvalls centrala delar brann ner 1888 och byggdes upp igen helt i sten och puts varför Sundsvalls centrum ofta benämns som Stenstaden (Åhman, 1988). Sunds- valls Stenstad är stadens väldefinierade och omiss- känneliga centrum. Stenstaden avgränsas tydligt av Selångersån i norr och järnvägsspår i söder till- sammans med Sundsvallsfjärden i öster.
Staden fortsätter att omsluta Sundsvallsfjärden och bildar en Norra kaj och en Södra kaj som
ligger i direkt anknytning till Stenstaden. Vid dessa två kajer står Sundsvall inför en rad spännande stadsbyggnadsprojekt. Detta beror främst på att motorvägen E4 ska få en ny sträckning genom de södra delarna av Sundsvalls kommun och avslutas med en högbro över Sundsvallfjärden. Det här har skapat en mängd möjligheter för Sundsvalls innerstad att utvecklas förbi den barriär som motorvägen innebar för stadens östra delar och det finns redan utstakade planer för hur dessa möjlig- heter ska bemötas (Sundsvalls kommun, 2007).
De offentliga rum som bildas i de nyetablerade områdena i anknytning till Stenstaden kommer att ha en stor del i identitetsbyggandet av framti- dens Sundsvall.
1.3 Syfte och frågeställningar
Syftet med det här arbetet är att undersöka hur tillgänglighet och läsbarhet i nuvarande offent- liga rum kan komma att förändras i samband med omfattande stadsutvecklingsprojekt i dessas närhet.
Syftet är också att undersöka och ge förslag till förbättringar av de pågående planerna för Norra och Södra kajen. I förslaget ska respektive plan studeras och hur de fysiska strukturer som redan är planerade kan förändras med relativt små medel för att bättre motsvara uppsatta mål och ambitioner.
De frågeställningar som arbetet ämnar svara på är:
Figur 1. Karta över pågående planer (Sundsvalls kommun, 2007).
1. Hur kan nyetableringar i närhet till en stadskärna påverka det offentliga rummets användande?
Nyetableringar i staden innebär alltid en föränd- ring för området i fråga. En stadsomvand- ling från exempelvis ett industriområde till en stadsdel med blandade funktioner innebär alltid en skillnad i stadens gestaltning. Det område som omvandlades genomgår både en funk- tionell och en rumslig förändring. De rumsliga samband som existerade i det området av staden byts ut mot nya. Detta innebär en förändring för omkringliggande områden vilket får ytter- ligare effekter för andra delar av stadens rum.
”Förändring av ett rum i ett system innebär alltid en förändring för systemet som
helhet.” (Hillier, 1996, sid. 73)
2. Hur ser användandet av Stenstadens offentliga rum ut idag?
För att kunna analysera hur användande av ett rum kommer att förändras efter en åtgärd krävs det först en analys av hur användandet såg ut innan åtgärden.
3. Hur är befintliga rum kopplade till övriga delar av Sundsvalls tätort?
Mycket av användandet av de offentliga rummen i Stenstaden kan förklaras av de rumsliga samband de har till övriga delar av Sundsvalls tätort. Det behöver dock utredas hur stort detta samband är. Det är också viktigt att analysera Stenstadens rumsliga sammanhang till tätorten som helhet för att kunna upptäcka förändringar i strukturen och vad de kan innebära.
4. Vad finns det för mål och ambitioner för nyetableringarna?
Det liv som skapas på de nyplanerade områdena påverkas av människors användande av de offent- liga rummen, både i nyetableringarna likväl som i Stenstaden. Analys av mål och ambitioner till- sammans med antagna planer kan ge svar på hur de offentliga rummen förväntas användas i de nyplanerade områdena. Detta, tillsammans med analys av deras samband med övriga Sundsvall och med Stenstaden, kan ge svar på hur använ- dandet kan komma att förändras i praktiken, även i Stenstaden.
5. Finns det andra fysiska former för att nå önskade mål?
En analys av alternativa fysiska former för de planerade områdena kan bidra till en ökad förstå- else över hur stadens form påverkar användandet av stadens offentliga rum. Dessutom kan dessa förslag peka på hur små förändringar kan få stora konsekvenser.
1.4 Metod
Litteraturstudie
Litteraturstudie innebär insamling av information från böcker, vetenskapliga artiklar och avhand- lingar. Det sökverktyg jag har använt mest är nätversionen av de svenska bibliotekens natio- nella samkatalog, Libris. De böcker och texter jag främst sökt efter är de som diskuterar kopp- lingen mellan arkitektur, eller den fysiska formen av byggd miljö, och det funktionella utfall som uppstår. Eftersom arbetet inriktat sig mot stadens fysiska form och det liv som uppstår och organi- seras av detta, har många texter varit mer socio- logiskt studerande än arkitektoniskt.
Inventering
För att arbetets empiri ska kunna kopplas samman med någon teoretisk analys krävs det att en inven- tering av stadens befintliga strukturer och använ- danden genomförs. Genom att göra mätningar över hur människor rör sig i staden ges ett underlag till hur stadens rum används av dess besökare. Detta underlag blir viktigt för att analysera hur väl en teori stämmer eller inte. Dessa mätningar utfördes mellan klockan 11.00 och 13.00, en timme vid varje punkt fördelat på tre olika tillfällen. Detta skedde under oktober månad och väderförhållandena de tre olika dagarna var relativt lika. Tidpunkten för studien kan eventuellt vara en felkälla då de flesta rörelser vid den tiden kan tänkas ske i syfte att nå lunchrestauranger.
Inventering gjordes också över Stenstaden funk- tioner. Statistiska centralbyrån utförde 2008 en undersökning över arbetsverksamma och boende i Stenstaden (SCB, 2008). Denna statistik bearbe- tades så att det på ett visuellt sätt kunde illustrera hur funktionera i Stenstaden är fördelade. Detta utfördes rent praktiskt genom att sammanfoga statistiken tillsammans med Stenstadens karta i datorverktyget ArcGIS.
Axialanalys
För att genomföra en analys av rumslig konfiguration krävs en klar definition av vad rumslighet innebär.
Därefter måste även en avgränsning genom- föras med avseende på vilka rum som ska ingå i analysen. När dessa definitioner är gjorda byggs en modell upp över avgränsat område. Modellen över rumsligheter byggdes i ArcGIS (se figur 1) för att sedan analyseras i UCL:s programvara Depthmap.
Analysmetoden kallas för space syntax och belyser de konfigurativa egenskaperna av stadens rum, alltså rummens sammanhang i staden.
Det naturliga första steget är att först analysera befintlig bebyggelse för att få en modell över nuvarande rumsliga sammanhang. Här kan vi nu försöka koppla samman den inventerade delen av arbetet och förklara hur användandet av de offentliga rummen och stadens funktioner beror på den rumsliga strukturen. Därefter byggs även en modell av nuvarande planer som finns för Norra och Södra kajen och byter ut motsvarande områden i modellen över staden. Vi kan nu se hur den rumsliga strukturen förändras inte bara för respektive område utan även för hela Sundsvall.
Slutligen analyserades även ett alternativt förslag för att ytterligare belysa hur användandet kan förväntas förändras när rummens samband ändras.
1.5 Disposition
Föreliggande arbete är indelat i tre huvudsakliga delar; Teoretisk referensram, empiriska studier och resultat tillsammans med förslag till förbätt- ringar
Figur 2. Exempel på modellen som analyserades.
Kapitel 2, Teoretisk referensram, börjar med ett resonemang kring den byggda formens funktion och de sociospatiala element som skapas med en byggnad. Vidare fortsätter kapitlet med beskriv- ning av aktiviteter i det offentliga rummet och vad som genererar socialt liv tillsammans med ekono- miskt underlag. Kapitlet fortsätter därefter med att beskriva teorin kring hur sambanden av rum är det mest avgörande för rörelse och användande i ett system. Genom att beskriva hur vi kan mäta stadens form med dessa metoder kan arbetet fortsätta med empiriska studier.
I kapitel 3, Empiri: Sundsvall, beskrivs Sunds- valls historik och nuläge. Här redovisas också de rörelsemönster som sker längs Stenstadens gator tillsammans med de funktioner som existerar i kvarteren. Vidare fortsätter kapitlet med att beskriva stadens planer för nyetableringar i närhet till Stenstaden. Stadens rumsliga konfiguration analyseras och korreleras med befintliga rörelse- mönster och funktioner. Därefter analyseras de planerade områdenas rumsligheter tillsammans med staden.
I kapitel 4, Förslag till förbättringar, redovisas ett antal konceptuella förändringar av befintliga planer. Förändringarna analyseras och resultatet diskuteras utifrån arbetets syfte.
Arbetet avslutas med kapitel 5, Slutsatser, där forskningsfrågor besvaras och en diskussion förs kring eventuella svagheter och styrkor i arbetet.
Förslag till framtida studier avslutar kapitlet.
2.1 Den byggda formens funktion
Läran om den byggda formen är en vetenskap där natur- och samhällsvetenskapliga ämnen kol- liderar med varandra och tillsammans skapar nya värden. Detta kunskapsområde kallas vanligtvis för arkitektur. Nationalencyklopedin (2000) anger följande definition för arkitektur:
arkitektu’r, byggnadskonst. I vidare betydelse avses allt mänskligt byggande och formande av den fysiska miljön. Arkitektur kan då innefatta trädgårds- och landskapskonst, stadsbyggnadskonst och samhälls- planering samt även inrednings- och möbelkonst. I snäv mening syftar man på byggnader eller grupper av byggnader av särskild betydelse eller med konst- närlig kvalitet.
Arkitektur är också en vetenskaplig, teknisk och huma- nistisk disciplin. Dess kunskapsområde har alltsedan antiken ansetts övergripande i sin relation till övriga bildande konstarter, såsom måleri och skulptur, till matematisk och geometrisk konstruktion och praktiskt byggande samt till kunskapen om mänskliga beteenden och behov. (Nationalencyklopedin, 2000)
Arkitektur är alltså, för att tolka definitionen ovan, kunskapen om den byggda formens konstnärliga och funktionella värden. I detta arbete fokuseras det sistnämnda. Detta leder oss vidare till att först definiera vad en byggnads funktionella värden är.
Eftersom byggnader alltid fyller ett syfte förenklar vi ofta frågan kring en byggnads funktionella värden att beskriva byggnaden utifrån sitt syfte. Det är ett avgörande misstag då det inte beskriver några skillnader mellan en byggnad och eventuella andra objekt som också fyller den funktionen exempel- vis de klimatskyddande egenskaper som finns hos en grotta, ett träd eller ett parasoll (Hillier, 1996).
Byggnaden skapar också ett spatialt schema som tillåter människor att socialt använda byggnaden på ett visst sätt. Den spatiala strukturen organi-
2. Teori
serar relationer, aktiviteter och beteenden (Hillier, 1996). En byggnad kan således inte beskrivas utifrån en specifik funktion då byggnader i sin natur är multifunktionella.
Det första steget för att komma fram till en sådan slutsats är att börja betrakta byggnaders delar på nya sätt. En byggnads fungerande delar kan beskrivas dels som en fysisk funktion och dels som en social funktion (Figur 3). En vägg fungerar som en fysisk form i en byggnad vars syfte, dess fysiska funktion, är att skydda innehållet innanför väggen.
Innehållet, som finns innanför väggen, är en del av den spatiala formen bestående ett av rum med en social funktion och är det som ska skyddas.
Det är emellertid inte enbart rummets utform- ning i sig som är det avgörande för hur rummet används utan det är även rummens förhållan- den till varandra, d.v.s. rummens konfiguration.
Konfiguration är svårt att beskriva och analysera.
Samtidigt är det något vi väldigt lätt uppfattar intuitivt. Av denna anledning har vi svårt att analysera konfigurationen av rum vilket i förläng- ningen leder till lika stora svårigheter i att förstå hur en byggnad används och därav byggnadens sociala och kulturella egenskaper. Med detta menas att byggnaden besitter en icke-diskursiv funktion som är relevant för definitionen av ar- kitektur. Om vi inte förstår och kan analysera en byggnads funktion fullt ut kan vi heller inte förstå arkitektur. Vi börjar således närma oss en alterna- tiv definition av arkitektur. Hillier (1996) beskriver arkitektur som:
Arkitektur sker när man börjar betrakta de konfigura- tiva delarna av fysisk form och rum, då det är dessa delar som gör byggnaden till ett kulturellt och socialt objekt, och tar dessa delar från deras natur som är att endast uppfattas intuitivt till att kunna bedömas ana- lytiskt. (Hillier, 1996, sid. 45).
Figur 3. Ett diagram över hur en byggnad är uppbyggd (Hillier, 1996, sid. 17).
Hilliers (1996) definition ger lite mer substans och relevans till ett begrepp som blivit väldigt subjek- tivt definierat. Denna beskrivning av arkitektur är värdefull på ett tudelat sätt för samtidigt som den pekar på kärnan av vad arkitektur är beskriver den också hur vi ska behandla denna insikt. Tekniken hur vi behandlar detta kan vi kalla för den icke- diskursiva metoden och beskrivs mer ingående i kapitel 2.3.
2.2 Rörelser i det offentliga rummet
Fysiskt beskrivet är staden en samling av byggnader som är sammankopplade av rum och infrastruk- tur. Funktionellt är staden mediet för ekonomiska, sociala och kulturella processer. Stadens fysiska form är medlet för att uppnå dess funktion, dess mål. Planerare och arkitekter är i regel duktiga på att definiera goda mål men deras medel är fortfa- rande i stor utsträckning experimentella. Det har inte funnits tillräckligt med kunskap i vilka medel som leder till vilka mål.
En av de bredaste och mest svårhanterliga frågorna i samhällsplanering idag är den som rör städers ekonomiska och sociala hållbarhet.
Det svåraste med dessa frågor har varit att på ett effektivt och givande sätt mäta olika fysiska formers prestationer. Det lokalekonomiska un- derlaget beror ofta på det sociala underlaget i en stad. Stadsdelar med ett väl fungerande socialt liv tenderar också att blomstra ekonomiskt (Jacobs, 1961). Det har dock varit svårt att fastställa vad som har gjort olika stadsdelar eller hela städer till socialt lyckade exempel. Framgångsrika exempel har kopierats på sin fenotyp istället för att genom analys förstå vad som har varit bra och varför, exemplets genotyp (Hillier, 1993). Orden fenotyp och genotyp lånar Hillier (1993) från biologin och menar att arkitektur bör betraktas på liknande sätt. Genotyp är de grundläggande lagar och gener som gör att en byggnad används och uppfattas som den gör. Samma genotyp leder till samma användning medan formerna för byggnaden kan variera, byggnadens fenotyp (Hillier, 1993).
Stadens liv och stadens form genererar en socios- patial kategori vi kallar för urbanitet. Stadens liv, som till stor del beror av stadens form, kan beskrivas som de sociala och ekonomiska processer som sker i det offentliga rummet. Lars Marcus (2007) menar att stadens form kan beskrivas utifrån tre
kategorier: densitet, tillgänglighet och mångfald.
Densiteten av byggnadsmassa är en viktig del för urbanitet eftersom det ofta leder till en ökad mänsklig närvaro men är inte den viktigaste delen (Marcus, 2007). Tillgängligheten och mångfalden är viktigare för att definiera urbanitet. Resultatet av en hög tillgänglighet och mångfald leder till att vi i staden kan nå många olika saker oförhind- rat. Genom att mäta mångfalden av fastigheter tillsammans med den tillgänglighet fastigheterna har i det offentliga rummet ges något som Marcus (2007) kallar för spatialt kapital. Tillgänglighe- ten av det offentliga rummet kan mätas genom rumsanalytiska metoder som illustreras i kapitel 2.3. En stadsdel kan alltså analytiskt bedömas hur goda möjligheter som finns för att urbanitet ska uppstå (Marcus, 2007).
2.2.1 Användandet av plats och rum
Ett problem med att se sambanden mellan medel och mål kan ligga i de svårigheter vi har att skilja mellan plats och rum. Plats betyder vanligtvis ett geografiskt avgränsat rum eller ett rum med ett särskilt innehåll. Rum avgränsas snarare av geometri och har därför, isolerat till sig själv, ingen mätbar attraktivitet men som i sitt sammanhang med andra rum får en viktig betydelse. Platser innehåller således rum som med sina samman- band till andra rum är av stor vikt för platsens kvalitéer (Ståhle, 2005). Det man alltså bör inse är att en plats inte är en lokal isolerad sak utan en del av ett globalt skeende, det vill säga staden.
Ett exempel på detta är formandet av offentliga rum. Om ambitionen exempelvis är att skapa ett välbesökt välanvänt torg bör man förstå vad som gör torg till välbesökta och välanvända. Enligt Jan Gehl (1971) kan man klassificera användandet av stadens offentliga rum i tre aktiviteter; nöd- vändiga aktiviteter, valfria aktiviteter och sociala aktiviteter. Nödvändiga aktiviteter är de vi mer eller mindre är tvingade att göra exempelvis gå till arbete eller skola. Att vi rör på oss är styrt av att vi måste medan hur vi rör oss till stor del är rumsligt betingat. Den rumsliga strukturen styr således utförandet av denna aktivitet. Valfria akti- viteter är det vi gör på vår fritid. Det innebär att vi väljer om vi vill eller inte vill göra något. Ofta kan sådana aktiviteter vara styrda av platsers kvalitéer.
Sociala aktiviteter beror uteslutande på de andra två aktiviteterna. Den är helt beroende av att det finns andra i rummet att leka med, hälsa på, tala
med eller endast se på och bli sedd av. Där de nöd- vändiga och de valfria aktiviteterna möts skapas även en koncentration av sociala aktiviteter. Den typen av platser styrs inte av någon platsspecifik kvalité utan styrs övervägande av stadens form, alltså de rumsliga samband som en plats innehål- ler. Användandet av platser och rum är således beroende inte bara av de kvaliteter de har per se utan också av den fysiska formens effekter.
För att analysera ett rums egenskaper krävs först och främst en definition och avgränsning för begreppet rum. I det här arbetet definieras stadens offentliga rum till de torg, gator och vägar som sprider sig över staden. Gaturum kan vara mer eller mindre tydliga i dess utformning vilket gör frågan om avgränsning än mer central. Det här arbetet väljer att definiera rum som ”de rum vi använder för rörelse” Detta innebär att de delar av staden vi använder för att röra oss i är den kontinuerliga massan av rum som ska analyse- ras. Denna massa delas vidare upp i avgränsade rum genom att differentiera dem med avseende på deras siktlinjer. En siktlinje innebär en rak oavbruten linje möjlig för rörelse (Hillier, 1996).
2.2.2 Ekonomiska effekter
En resa i staden innehåller tre spatiala element;
ursprungspunkten, målpunkten och den serie av rum som ligger mellan dessa två platser (Hillier, 1996). Rörelsen i denna serie av rum kan vi betrakta som biprodukten av att ta sig från a till b.
Denna biprodukt är styrd av den rumsliga struk- turen som existerar i staden. Beroende på hur strukturen ser ut finns det delar av staden med en högre biprodukt än andra. Detta innebär att fastig- heter som finns i områden med hög biprodukt har annorlunda förutsättningar för olika funktioner.
Dessa fastigheter utvecklar exempelvis ofta en högre täthet av verksamheter (Hillier, 1996) som alla vill ta del av denna biprodukt. Den förhöjda tätheten leder i sin tur till att biprodukten ökas yt- terligare av att allt fler ursprungs- och målpunkter etableras i området. Platser eller områden med den här typen av egenskap skapar ekonomiska och sociala centrum (Jacobs, 1961). För varje ny målpunkt som tillkommer till ett sådant område ökar hela tiden anledningen för andra verksam- heter att söka sig dit eftersom biprodukten av rörelser hela tiden ökar. Den här typen av effekt kallas i det här arbetet för multiplikatoreffekt.
Teorin om multiplikatoreffekt härstammar i grunden från ämnet nationalekonomi. Det var nationalekonomen John Maynard Keynes (1936) som i sin bok The General theory of employment, interest and money beskriver hur en ökning av investeringar alltid leder till en större ökning av inkomster än vad den ursprungliga investeringen kostade. Detta eftersom investeringen leder till ökade verksamheter för exempelvis stödindustri- er. Översatt på stadsbyggnad innebär det alltså att en besökare av en målpunkt innebär större vinster för området än enbart den sociala eller ekonomiska vinsten den enskilda målpunkten i frågan kan generera.
2.2.3 Sociala effekter
Multiplikatoreffekten är en del av processerna som leder till den sociala mångfald som urban- teoretikern Jane Jacobs (1961) vurmar för. Jacobs (1961) beskriver fyra förutsättningar som är basala för att social och funktionell mångfald ska kunna uppnås:
1. Behovet av blandning av primära funktioner
2. Behovet av äldre byggnader 3. Behovet av en tillräckligt hög
koncentration av människor 4. Behovet av små kvarter
Den sistnämnda av dessa förutsättningar är den som främst relaterar till stadens form. För stora kvarter i en stad leder till färre gator och en större risk att en gata eller ett kvarter blir isolerade från övriga kvarter. I figur 4 och 5 ger Jacobs exempel på ett socialt lyckat och ett socialt misslyckat kvarter i New York. Anledningen till områdenas olika öden menar Jacobs (1961) beror på kvarterens form.
Figur 4. Rörelsemönster i en kvartetsstruktur med väldigt långa kvarter (Jacobs, 1961, sid. 206).
2.3 Hur mäter man stadens form?
1900-talets forskning om mänskliga artefakter är något som har tagit vårt samhälle stora steg framåt. Artefakt innebär något som är uppfört av människan och vanligtvis är det en sak som existerar i tid och rum (Hillier 1996). Staden är förmodligen en av våra största och viktigaste arte- fakter. Staden är den artefakt som bäst materiali- serar begreppet samhälle. Staden är representativ för vårt samhälle samtidigt som den är performativ i hur den organiserar vårt samhälle. Vad stadens byggnader och strukturer representerar är något som studerats inom arkitekturforskningen under lång tid medan det finns väldigt lite forskning inom hur staden organiserar vårt samhälle. Frågan är om det går att mäta stadens performativa egen- skaper (Marcus, 2002). De performativa egen- skaperna för en byggnad görs synliga genom att studera sambanden mellan rum. Detta leder till en spatial struktur vars performativitet kan analyse- ras och som tillsammans med stadens represen- tativitet ger den fulla bilden av vad staden både är och gör (Hillier, 1996).
Figur 5. Rörelsemönster i en kvartersstruktur med kortare kvarter (Jacobs, 1961, sid.
209).
2.3.1 Rummens konfiguration
I figur 6 ser vi hur åtta likformade element formas på olika sätt och hur detta påverkar konfiguratio- nen för systemet. För att mäta detta introduceras här några mätbara egenskaper (Hillier, 1996);
• Det totala djupet (td) är antalet steg från varje element till alla andra element.
• Det genomsnittliga djupet (d) är hur många steg det är i genomsnitt från ett element till alla andra i systemet.
• Standardavvikelsen (sd) illustrerar sammantaget hur de olika värdena skiljer sig från medelvärdet.
• Skillnadsfaktorn (df) påvisar
skillnaden mellan det högsta och det lägsta stegdjupet.
• Hur symmetriskt systemet är (t/t) kan beräknas genom att dividera antalet stegdjup med hur många element systemet innehåller.
Det viktigaste värdet för varje element är den siffra som, i figur 6, står i elementens respektive kvadrat.
Den illustrerar hur många steg det är från just det elementet till alla övriga element i systemet. Den här egenskapen kommer fortsättningsvis kallas för integrationsvärde eller stegdjup.
I tekniken för att göra de konfigurativa egenska- perna av rum synliga finns två huvudprinciper:
1. Den första är att förändringen i ett rum kan skapa förändring i
konfigurationsegenskaperna för andra rum i systemet.
(Hillier, 1996, s.73)
2. Den andra är att en förändring i konfigurationen för ett rum alltid har en innebörd för systemets konfiguration i sin helhet.
(Hillier, 1996, s.73)
Figur 6. Åtta likformade objekt i olika konfigurationer. (Hillier, 1996, sid. 75)
2.3.2 Systemets förståelighet
Empiriska studier visar att den här formen av ana- lysmetod har stor potential för att studera gaturum.
I figur 7 ser vi två stadsplaner med samma block av byggnader som är ordnade på olika sätt. I båda exemplen kan vi urskiljda olika gator till- sammans med ett torg i planernas högra del.
De olika planernas miljöer kommer i praktiken att uppfattas olika mycket ”förståeligt” för en människa som befinner sig i någon av planerna.
För att mäta denna förståelighet behöver vi först förklara några begrepp. Rummen, eller ytorna som det handlar om i detta två-dimensionella fall, definieras från byggnadernas fasader. Det kan beskrivas som varje del av gatan man kan se från någon del av fasaden. Detta leder till att det blir många ytor som korsar varandra. Antalet gånger en yta korsas av någon annan yta definie- ras som ytornas konnektivitet. Därefter kan man beräkna de olika ytornas stegdjup till alla andra ytor och på så sätt undersöka hur välintegrera- de ytorna är, alltså hur många steg det är från en yta till alla andra i systemet, figur 8. De ytor som har högst integration bör, för att systemet ska vara förståeligt, också ha en hög konnektivi- tet. Detta innebär att för en välintegrerade yta, som det är få steg till övriga ytor i systemet, också bör vara direkt ankopplad till många ytor.
I figur 9 ser vi hur ytornas integrations- och konnektivitetsegenskaper plottas i ett scatter- diagram. I dessa diagram ser vi hur punkterna tenderar att samlas kring en trendlinje. Detta är
Figur 7. Två stadsplaner med likadana byggnader ordnade på olika vis.
(Hillier, 1996, sid. 95)
Figur 8. Ytornas integration där mörkfärgade ytor är mer integrerade än ljust färgade.
(Hillier, 1996, sid. 95)
mer tydligt i det vänstra diagrammet till skillnad från det högra. Desto mer samlade de förhåller sig kring denna trendlinje desto mer förståe- ligt kan man säga att planen är. Trendlinjen bör inte vara vare sig för brant eller för flack då det innebär att systemet av rum har antingen för hög integration och för låg konnektivitet eller vice versa. Vi ser i figur 9 att den första planen, med sitt scatter-diagram till vänster, är i mycket högre grad förståelig än vad den andra planen är. Något vi kanske kände på oss intuitivt men som vi eventuellt hade svårt att förklara varför.
Hur samlade punkterna är kring trendlinjen går att mäta matematiskt genom regressionsanalys och ges ett mätdata som kallas korrelationsgrad.
Denna korrelationsgrad betecknas R2 och ger ett värde mellan noll och ett där ett betyder perfekt korrelation och noll betyder att ingen korrelation existerar.
I figur 10 och 11 är ytorna som utgör torget i respektive plan markerade samtidigt som ytornas motsvarande punkter i scatter-grafen markerats. Vi ser att ytorna i den första planen har högst konnektivitet och är de mest integre- rade. I den andra planen är ytornas punkter mer utspridda över grafen vilket visar på att stads- rummet kommer få en sämre orienterbarhet.
Figur 10. Den första planens torgytor markerade i planen och grafen (Hillier, 1996, sid.
96).
Figur 11. Den andra planens torg ytor markerade i planen och grafen (Hillier, 1996, sid.
96).
Figur 9. Ytornas integra- tionsegenskaper plottade i en scatter-graf. Denna graf kan vi betrakta som en förståelsegraf som visar en bedömning på hur förståeligt ett system av rum är (Hillier, 1996, sid. 95).
Figur 12. De två planernas stadsrum illustrerade i sikt- linjer. De mörkare linjerna är mer integrerade än de svagt färgade. (Hillier, 1996, sid.
97)
Figur 13. Siktlinjernas egen- skaper plottade i en scatter- graf. (Hillier, 1996, sid. 97)
Det finns även andra sätt att illustrerar rums- ligheter på än element som ytor. Det har visat sig att axiallinjer har en bättre förmåga att il- lustrera visibilitet i stadsrummet, de motsvarar vad som tidigare benämndes som siktlinjer. I figur 12 ser vi hur linjer utritade som tangenter till varje hörn på varje byggnad får illustrera alla de olika siktlinjer som existerar i planerna.
Efter en likadan integrationsanalys ser vi i figur 13 att förståeligheten för den första planen för- bättrats ytterligare utifrån dessa axiallinjer.
Att matematiskt beräkna de offentliga rummens integrationsegenskaper tillåter oss inte bara att analysera redan byggda miljöer utan även förutspå hur planerad bebyggelse kommer att fungera och användas. Sådana analyser leder i förlängningen till en större förståelse om hur städer fungerar i praktiken.
3.1 Historik och nuläge
Sundsvall fick sitt stadsprivilegium 1621 medan Gustav II Adolf var kung. Den rutnätsplan som centrala Sundsvall utgörs av anlades i mitten av 1600-talet av Nicodemus Tessin d.ä. och är till stor del oförändrad. Staden växte långsamt under de första århundradena och brändes 1721 ner av ryska trupper. Staden brann igen 1803 och i samband med återuppbyggandet anlades det stora torget, idag kallad Stortorget (Åhman, 1988).
Under 1800-talet började industrialismen spridas även till de norra delarna av Sverige. Sågverks- industrin blomstrade längs med norrlandskusten och människorna i områdena kring Sundsvall insåg att det fanns arbeten runt omkring den fortfaran- de lilla staden vilket innebar en snabb urbanise- ring. Sundsvall växte kraftigt under 1800-talets andra hälft och 1849 anlades den första ångsågen strax nordost om staden. 1846 stenlades det stora torget men i övrigt var staden fortfarande småskalig bestående av träbyggnader i en eller två våningar. Staden spred sig snabbt till Sundsvalls norra och södra malmar. Det var främst de allra fattigaste som tvingades bo i utkanten av staden, ofta i mycket dåliga förhållanden. Med anledning av detta antog Sundsvall en ny stadsplan 1878, med stort stöd i 1874 års byggnadsstadgar, som skulle reglera utbyggnaden av staden och sanera dessa ohälsosamma miljöer (Åhman, 1988).
3.1.1 Stenstadens uppkomst
Den 25 juni 1888 ödelades återigen hela Sundsvall av en omfattande brand, se figur 14. 383 tomter brinner till grunden och ungefär 9 000 människor blir hemlösa. Hjälpaktioner anordnades både i Sverige och utomlands (Eriksson, 1990). Åter- uppbyggnaden av staden måste initieras av en ny stadsplan och stadsingenjör Emil Rydbeck författar en plan, helt i byggnadsstadgans anda, med glesare bebyggelse och bredare gator. Denna plan var dock stadsfullmäktige i Sundsvall inte alls
3. Empiri: Sundsvall
intresserade av. Tomtgränser var dragna sedan tidigare och Sundsvalls mäktiga herrar såg helst att de fick behålla sina fastigheter som de såg ut innan branden. Stora investeringar hade även lagts ner i ett vatten- och avloppssystem med an- slutningar till befintliga tomter. Samtidigt fanns det en uppfattning att den småskaliga bebyggel- sen, som byggnadsstadgans stadsplan innebar, inte gav staden den kommersiella livlighet den förtjänade. Stadsfullmäktiga skrev 1889 att:
Vi se huru städer såsom Karlstad, Gefle och Söderhamn, hvilka efter öfvergångna eldsvådor blifvit reglerade med 60 fots
längdgator och 40 till 60 fots tvärgator, förlorat sin karakter af kommersiell liflighet. (Åhman, 1988, sid. 14).
Man insåg dock att den ständigt överhängande brandfaran innebar att man inte kunde bygga enligt tidigare tomtstruktur och i byggnader av trä.
Den kommersiella livligheten kunde, enligt euro- peiska storstadsideal, gestaltas mycket bättre av en stad byggd i sten menade man. Detta var också lämpligt nog lösningen till att behålla fastighets- strukturen som den var innan branden. Byggnads- tekniken med sten var god men dyr. De som inte hade råd att bygga sitt hus av sten i innerstaden fick välja en lämplig tomt utanför staden för sin träbyggnad. Lyckligtvis fanns det många förmögna människor i Sundsvall som gärna byggde sina palats i sten. En liten eftergift fick emellertid sten- stadsförespråkarna göra i form av att anlägga en 48 meter bred trädplanterad esplanad som delar Stenstaden i en östra och en västra del än idag (figur 16).
Figur 14. Sundsvall efter branden. Kyrkogatan mot öster vid korsningen med Varvsgränd (Medelpads forminnesamling, 1889).
Under 1890-talets mitt återuppbyggdes Sundsvall i ett högt tempo. Det byggdes mellan 1891-95 mer än dubbelt så många bostads- hus i Sundsvall som i Stockholm. För första gången i norrländsk bebyggelsehistoria har en stad byggts med hus av sten. Hus som ställde både estetiska och sociala anspråk, se figur 15.
I Sundsvallsregionen bor idag ungefär 200 000 människor. Regionen avgränsas med en timmes bilfärd från Sundsvalls tätort vilket omfattar kom- munerna Sundsvall, Timrå, Härnösand, Ånge, Nordanstig och Hudiksvall. Drygt 93 000 av dessa 200 000 bor i Sundsvalls kommun. Efter att be- folkningen minskat i kommunen under 1990- talet har den återigen ökat under 2000-talet med ungefär 300 människor per år (SCB, 2009).
Figur 15. Stora torget och Vängåvan år 1900
(Medelpads fornminnesam- ling, 1900).
Figur 16. Esplanaden som delar Stenstaden i två delar finns kvar idag
(Foto: Sundsvalls kommun).
Figur 17. En av de många broarna mellan Norrmalm och Stenstaden
(Foto: Sundsvalls kommun).
Figur 18. Storgatan är Sundsvalls och Stenstadens mest besökta gata
(Foto: Sundsvalls kommun).
Figur 19. Stortorget
tillsammans med en del av Storgatan. (Foto: Sundsvalls kommun)
Den streckade linjen visar Stensta- dens avgränsning
3.1.2 Observationsstudie av rörelsemönster En del av arbetet gick ut på att observera hur människor rör sig i Stenstaden. Fältanalys utfördes ett antal dagar strax före lunchtid för att observera hur människor rör sig. I figur 21 ser vi att längs Storgatan rör det sig mellan 750 och 1200 människor per timme vilket är överlägset mest i hela Stenstaden. Längs Esplanaden rör det sig 654 människor per timme. Köpmangatan är en av de minst besökta gatorna med mellan 257 och 300 besökare per timme. På Thulegatan rör det sig 558 människor per timme medan på motsva- rande del i den östra stadshalvan Nybrogatan rör det sig bara 192 människor per timme. Samtidigt att ser vi att den delen av Storgatan också har ungefär 300 färre besökare än den västra delen.
I figur 22 ser vi hur människor rör sig över Stortor- get. Det är tydligt att Storgatan är det stråk som främst befolkar torget tillsammans med Torgatan i väster. Den handel som finns i anslutning till torget är också lokaliserad till dessa två gator.
Figur 21. Antal människor per timme i Stenstaden.
Figur 22. Rörelsemönster över Stortorget. De gula strecken motsvarar propor- tionerligt antal människor som rör sig över torget.
3.1.3. GIS analys över Stenstadens funktioner
Funktionerna varierar på Stenstadens cirka 45 kvarter. 2008 utförde SCB en analys över Sten- stadens sysselsatta och boende. Analysen är i grunden en arbetsmarknadsanalys vilket innebär att den fokuserar på antalet sysselsatta och boende och inte arbetsplatser och bostäder. Sten- stadens tydliga kvartersstruktur ger analysens olika geografiska statistikområden goda avgräns- ningar illustrerade i figur 23. Området som ana- lyserats sträcker sig från Skolhusallén i väster
Figur 23. Statistikområdets avgränsningar i Stenstaden.
fram till E4:ans befintliga sträckning i öster.
Syftet med den här analysen är att se om det finns tendenser för vissa funktioner att etablera sig i vissa områden. I figurerna 24 - 27 illustrerar varje punkt en sysselsatt eller boende människa i kvarteret. Det måttet hjälper oss finna strukturer av funktioner i staden. Punkterna placeras slump- mässigt över avsett statistikområde.
Bostäder, figur 24, är relativt utspritt över Stensta- den men med Esplanaden som en tydlig avdelare mellan en östra och en västra sida. Det är alltså för- hållandevis få bostäder i kvarteren som omsluter Esplanaden.
I figur 25 illustreras de näringar med en verk- samhet som i huvudsak består av kontor och på liknande sätt slutna verksamheter. Många av de olika näringarna har i vissa fall även en verk- samhet som också är publik. Detta är dock oftast endast en mindre del av verksamheten exempel- vis av den typen vi ser i bankkontor eller försäk- ringsbolag. I jämförelse med bostäder och handel kräver kontorsverksamheter mindre yta vilket kan göra att de i en sådan här illustration kan se dominanta ut.
Figur 24. Bosatta människor i Stenstaden.
För handel, hotell, restauranger och person- inriktade tjänster illustrerade i figur 26 kan vi notera en viss övervikt av arbetsplatser i den norra delen av staden, med koncentration kring Storgatan och Kyrkogatan. Få verksamheter av denna typ sprider sig söder i området men de som gör det har en tendens att fokuseras kring korsningen mellan Köpmangatan och Esplanaden.
Som vi kan se är det en övervikt av handel och per- soninriktade tjänster i fastigheter kring Storgatan.
Anledningarna till att det har blivit så kan givetvis vara många. Efter branden 1888 planerade man för att Storgatan skulle bli huvudgatan i Sundsvall
Figur 25. Kontorsliknande verksamheter.
Figur 26. Arbetsplatser för handel, hotell, restauranger och personinriktade tjänster.
tillsammans med Esplanaden (Åhman, 1988).
Genom sitt centrala samband med övriga gator i Stenstaden blev Storgatan denna huvudgata i öst-västlig riktning. Fler och fler butiker anlades till Storgatan eftersom fler och fler människor använde sig av gatan för sina resor. Dessa faktorer har tillsammans skapat den rörelse som finns längs Storgatan idag och tillsammans lett till gatans handelsvänliga klimat.
En annan anledning till varför Storgatan skulle kunna vara så dominerad av handel är därför att många av de publika parkeringsplatser som finns i anslutning till Stenstaden ligger norr om Selånger- sån vilket gör Storgatan till en av de första gatorna man besöker efter att ha parkerat sin bil.
I figur 27 kan vi se hur Stenstadens funktio- ner är relativt blandade över området. Vissa tendenser kan urskiljas som att det nord- västra hörnet är väldigt handelsintensivt.
Studerar vi de södra kvarteren finns det en skillnad i den fysiska strukturen från övriga Sten- staden. Kvarteren är här betydligt större. Jacobs (1961) beskriver hur korta kvarter är en av förut- sättningarna för att mångfald ska kunna uppnås i ett område. En annan skillnad vi kan se är att tätheten av arbetsplatser eller boende är lägre här. I det här området verkar det vara så att det finns en blandning av funktioner men inte någon densitet. Inte tillräckligt många människor har
Figur 27. Samtliga funktioner samlade gestaltar att Sten- staden är väldigt blandad av funktioner.
primära syften i de här kvarteren för att de ska betraktas som lyckade utifrån Jacobs (1961) för- utsättningar. De södra kvarteren av Stenstaden misslyckas således med två av Jacobs (1961) fyra förutsättningar för mångfald.
I de övriga delarna av Stenstaden finner vi kortare kvarter tillsammans med en hög densitet av ar- betsplatser och boende. Blandningen av funktio- ner kan ibland vara monoton betraktat för enskilda kvarter men tillsammans som område är Stensta- den väldigt blandad med en viss övervikt av icke publika arbetsplatser.
Hur mycket av handelns lokalisering som kan förklaras av människors rörelse kan matematiskt analyseras genom en regressionsanalys. Genom att dividera antalet sysselsatta inom handel, hotell och restaurang och personliga tjänster med varje angränsande gata ges en proportionerlig uppdelning av hur funktionerna är fördelade över Stenstadens gator. I regressionsanalysen i figur 28 ser vi att R2 värdet uppgår till 0,4178 vilket i praktiken betyder att ungefär 42 % av lokali- seringen av handel, hotell och restaurang och personliga tjänster kan förklaras av människors rörelse som sker på angränsande gata.
Figur 28. Regressionsanalys över korrelationen mellan rörelse i det offentliga rum- met och handel, hotell och restaurang och personliga tjänsters lokalisering.
3.2 Pågående planer – Norra och Södra kajen
År 2007 publicerade Sundsvalls Kommun strategin Stadsvision Sundsvall som ska fungera som en röd tråd för all planering i Sundsvalls innerstad. I den finns tio formulerade mål, som strategin definierar som uppdrag, som alla har sin utgångspunkt i att göra Sundsvall till en mer hållbar stad. De fyra första av dessa mål relaterar väldigt starkt till på- gående planer för Norra och Södra kajen:
1. Bygg en starkare stadskärna
Vi bygger stadskärnan både större och tätare för att ge plats för en blandning av boende, näringsverksamhet och rekreation. Nya områden ska få god kontakt med befintlig bebyggelse när stadskärnan växer.
(Sundsvalls kommun, 2007 sid. 5).
2. Utveckla människornas rörelsestråk Vi stärker stråken ytterligare med liv och rörelse genom strategiskt placerade målpunkter. Stadens centrala stråk är
Storgatan och Selångersåns stränder från Inre Hamnen till Mittuniversitetet. När
detta stråk utvecklas kan universitetet,
Stenstaden och övriga målpunkter bidra ännu tydligare till stadens liv.
(Sundsvalls kommun, 2007 sid. 5).
3. Låt Stenstaden möta det nya
Vi värnar Stenstaden som en kulturhistoriskt värdefull stadskärna. Förändringar och nybyggnationer ska ha hög arkitektonisk kvalitet. Mötet mellan äldre och ny
bebyggelse blir därigenom spännande och berikande. (Sundsvalls kommun, 2007 sid. 5).
4. Utvidga den klassiska kvarters- staden
Vi bygger vidare på den klassiska
kvartersstad som Stenstaden är på Södra Kajen och mot Selångersån. I kvarteren blandar vi verksamheter som ger liv hela dygnet och som även gör staden trygg och tillgänglig. Ett finmaskigt kvartersnät ger fler mötespunkter för
människor. (Sundsvalls kommun, 2007 sid. 5).
Längs både Norra och Södra Kajen har plane- ringsprocessen påbörjats för ny bebyggelse. Det har gjorts en fördjupad översiktsplan över Norra Kajen och detaljplanearbetet är påbörjat för Södra kajen (FÖP för Norra kajen, 2010; Detalj- planeprogram för Inre hamnen – Södra kajen, 2010).
3.2.1 Norra kajen
Under 2009-2010 arbetade Sundsvall kommun tillsammans med ett antal konsulter fram ett un- derlag för en fördjupad översiktsplan för Norra kajen. Områdets mål är att innehålla cirka 2500 lägenheter och kommersiella lokaler och att denna nya stadsdel ska vara en attraktiv, håll- bar stadsdel, ur ekologisk, ekonomisk och so- cial synvinkel (Sundsvalls kommun, 2010a).
Figur 30.Vy över Norra kajen (Foto: Sundsvalls kommun).
Figur 29. Karta över pågåen- de planer (Sundsvalls kom- mun, 2007).
I planens stadsbyggnadsidé skriver man att soci- alt liv eftersträvas mellan husen:
Det offentliga rummet med parker, torg, konst, lekplatser, och gator är viktiga mötesplatser och främjar ett socialt liv mellan husen. (Sundsvalls kommun, 2010a, sid. 8).
Det finns alltså en ambition om att det offentliga rummet ska främja ett socialt liv. Hur detta so- ciala liv ska främjas utvecklas tyvärr inte bortsett från att rum som är tillgängliga för allmänheten ska utformas. Enligt Gehl (1971) främjas sociala aktiviteter när de nödvändiga och valfria aktivite- terna sker i samma rum.
I planens vision står det:
…granne med havet och med
promenadavstånd till Sundsvalls centrum.
(Sundsvalls kommun, 2010a, sid. 3).
Figur 32. Plankarta från den Fördjupade översiktsplanen för Norra Kajen. (Illustration:
White Arkitekter).
Figur 31. Illustration från nå- got av Norra kajens gaturum.
(Illustration: White Arkitek- ter).
Stadsdelen har en tydlig fysisk koppling till den övriga staden. Parker och gång- och cykelstråk knyter ihop området med inre hamnen, Haga och Skönsberg.
(Sundsvalls kommun, 2010a, sid. 9)
Det finns alltså en ambition i planen att tillva- rata kvalitéerna med det centrumnära läget och att göra det med hjälp av starka tydliga fysiska kopplingar. Dessvärre återfinns inte dessa tydli- ga kopplingar på plankartan och faran är att en god ambition inte förverkligas. Att andra män- niskor än de som har primära mål i området an- vänder det innebär alltid en ökad hållbarhet.
Det ökar det ekonomiska underlaget för verk- samheter samtidigt som det tillför social trygg- het i form av ögon på gatan (Jacobs, 1961).
Området struktureras främst av en huvudgata som sträcker sig genom hela området i en öst- västlig riktning. Gator i nord-sydlig riktning kor- sar alla denna huvudgata vilket ger området orienterbarhet och karaktär (Sundsvalls kom- mun, 2010a). Längs denna huvudgata ska verk- samheter finna det lägligt att etablera sig. Frå- gan är vilka förutsättningar denna gata har getts i avseende av ekonomiskt underlag?
3.2.2 Södra Kajen – Inre Hamnen
I januari 2010 tog Sundsvalls kommun fram ett program för Inre Hamnen - Södra Kajen. I den definieras ett antal mål och ett förslag för områ- det (Sundsvalls kommun, 2010b). I närhet till den Södra Kajen ligger Sundsvalls järnvägsstation.
Det finns ambitioner att göra stationen till ett re- secentrum för nationell, regional- och lokaltrafik.
Sundsvall är alltså mitt i planeringsarbetet med att förtäta staden för ökad hållbarhet och att göra kollektivt resande mer lättillgängligt.
Figur 33. Perspektiv längs kajkanten (Illustration: White Arkitekter).
Målet med området är att:
Den nya stadsdelen ska bli en tydlig förlängning österut av den täta innerstadens med kvartersstorlekar i liknande skala som Stenstadens.
Stenstaden är en bra förebild med sin blandning av verksamheter och boende.
(Sundsvalls kommun, 2010b, sid. 2).
Detaljplaneprogrammet bygger till viss del på den Stadsvision som Sundsvall utarbetat. I program- met omskrivs visionen för Södra Kajen – Inre hamnen som följande:
Grundfilosofin för hela stadsdelen är en blandad stad med arbete, bostäder, service och handel i sådan skala att den stödjer förutsättningar för ett gott stadsliv.
Området ska skapa möjlighet till vattenkontakt och kopplingar via grön- struktur till Östermalm/Skönsmon.
Huvudstråk genom området kan fånga upp siktlinjer till Stenstaden.
Figur 34. Planprogrammets konceptförslag för utbyggnad av Södra Kajen. (Illustration:
Sundsvalls kommun)
Exploateringsgraden i stadsdelen kan
variera beroende på marknadens önskemål men bör styras så att den blir högre
närmare Stenstaden. Kvarteren kan delas upp i mindre fastigheter som möjliggör en mångfald av olika typer av bebyggelse. På så sätt ges även mindre exploatörer
möjlighet att vara med och bygga staden.
(Sundsvalls kommun, 2010b, sid. 4).
Området planeras för cirka 800 lägenheter vilket skulle innebära ungefär 1 500 invånare i området.
Den viktigaste utgångspunkten för arbetet är att sammankoppla området med Stenstaden och att skapa en egen identitet för området. Huvuddra- gen i det förslag som togs fram kan sammanstäl- las i fyra punkter:
1. Låta rutnätet enligt Sundsvalls stenstad fortsätta på Södra Kajen.
2. Skapa förutsättningar för ett havsnära promenadstråk och ett centralt
kommunikationsstråk genom hela stadsdelen.
3. Alla trafikslag skall vara välkomna på lika villkor: gångtrafik, cykeltrafik, kollektivtrafik, transporter, biltrafik.
4. Grevebäcksparken skall bindas samman med grönområdet på Södra Kajen och underlätta kontakten mellan staden och Södermalm/Östermalm.
(Sundsvalls kommun, 2010b, sid. 8).
Programmet beskriver ingående hur ett rikt folkliv är viktigt för området som stadsdel. En blandning av funktioner är viktigt för att detta ska kunna uppnås. Det är också viktigt att den barriäreffekt som dagens E4 utgör ska minskas när motorvä- gen flyttas till den nya bron. För att lyckas med ett rikt folkliv ska attraktiva gång- och cykelstråk löpa genom området. Detta skapar, enligt pro- grambeskrivningen, ett bättre kundunderlag för olika verksamheter samtidigt som det ökar den sociala tryggheten i området. Det är också vik- tigt att de sydöstra delarna av Sundsvall leds mot Stenstaden via Södra Kajen. Området ska också vara visuellt attraktivt med hjälp av dess närhet till vattnet. Mötesplatser är viktiga i området och kvartersstrukturen ska fungera som en god grund för detta. Dessa platser ska möbleras för männis-
kors möten och uppehållande på platsen (Sunds- valls kommun, 2010b).
Detaljplaneprogrammet anger en konceptuell fysisk struktur hur man hade tänkt uppnå sin stadsbyggnadsidé. Genom att använda samma rumsliga struktur som i Stenstaden och skapa förutsättningar för ett centralt kommunikations- stråk genom hela stadsdelen är medlen mellan form och funktion beskrivna. Programmet anger också att kvartersstrukturen ska fungera som en god grund för mötesplatser, tyvärr utan att på något sätt motivera varför den strukturen är bra.
