Recension lTill minne
vecklingslinjer. I Palearktis representeras den ena linjen av undersliiktet Cucullia och den andra lin- jen av undersliiktena Sharacucullia (de gulaktiga arterna) och Calocucul/ia (endast en art). Boken behandlar sedan de 60 arter Cucullia som iir funna
i Europa; u.sl. Cucullia (47 arter), Sharacucullia (12 arter) och Calocucullia (l ara). Av dessa iir l6
arter antrdffade i Sverige: Cucullia (13 arter) och Sharacuc ullia (3 arter).
Artbeskrivningama iir noggranna och komplet- teras p[ ett utmiirkt s[tt med tiversiktliga kartor som visar utbredningen i Europa. Fjiirils-
planschema i fiirg iir liksom tidigare av mycket hdg klass och visar som regel ett flertal exempel av varje art. Dessutom avbildas ca hdlften av de behandlade arternas larver ocksi i ftirg. Avslut- ningsvis visas bAda kcinens genitalier.
Det skall segas att boken iir mycket vtilskriven och med stor auktoritet. Det framglr tydligt att fijrfattarna tir de ledande specialisterna pA denna svAra grupp, med en god tiverblick av den Paleark- tiska faunan. NiirstAende arter och bestdmnings- problem diskuteras inglende. MAnga arter av ka- puschongflyna er mycket lika och svAra att skilja At. Inom tex Sharacucullia
sA,iir den i boken
nybeskrivna S. gozmanyi fcirvillande lik S. scrop- hulariae utseendemiissigt och i genitaliema. Lar- vema diiremot visar pA tydliga skillnader. Artema fcirekommer sympatriskt mer. gozmanyi flyger ca 3 veckor tidigare. Det dr utmiirkt att larvbilder ta-
Ent. Tidskr. l16 (1995) gits med, dels fdr att ge en mer fullstlindig fram- stiillning dver artemas utvecklingsstadier men ocksA fcir att underletta identifieringen. Detta har siirskilt stor betydelse dA en del arter iir ytterst
svAra att finna som imagines men liittare att finna som larver.
Genitaliebilderna iir stora och tydliga. En viss
kritik mlste iindA framf<iras. Det giiller den ut- blAsta vesican med sin llga divertikel som niir den avbildas alltid borde ritas i vdtska innan inglut- ningen. I flera avbildningar syns det att diver- tikeln iir kliimd it sidan i preparatet. I nAgra fall har liven genitalier av niirstlende arter, i svAra art- grupper, frAn Palearktis men ej fcirekommande i
Europa tagits med.
Som standardverk civer Europas C ucullia-arter kommer boken att ha sin givna plats fiir lAng tid framtiver. Aven om de flesta behandlade artema har en mer sydlig-sydostlig utbredning i Europa visar viil de dverraskande fynden av Cucullia boryphora, en sydostlig steppart, i Sverige vflren 1993 pL ncidvdndigheten av arbeten som tiicker in stcirre faunaomriden. Boken kan varmt rekom- menderas och fcirviintningama pA volym II av -- Cucullinae, som iir planerad att komma ut i [r, iir stora.
Gdran Palmqvist
Per Inge Persson - en minnesteckning
Per Inge Persson avled den 26maj i
Ari en Alder av 65 Ar. Trots att han under senare er drabbats av
olika allvarliga hdlsoproblem, kom diidsbudet oviintat. Under ett telefonsamtal nAgra veckor ftire sin bortgAng andades han en viss fdrtriistan fiir
den niirmaste framtiden.
Per Inge Persson fdddes i Lund den 30 septem- ber 1929. Han tog studenten i Lund 1949, blev fil.
kand. vid universitetet diirstiides 1957 och fil. lic.
1958 pl en avhandling om vissa borrflugors bio- logi och morfologi. Mellan l95l och 1959 tjiinst- glorde han som amanuens och assistent pe ento- mologiska avdelningen vid lundauniversitetets zoologiska institution. 1959 plbtirjade han en mer omfattande ekologisk-produktionsbiologisk un- derstikning civer bottenfaunan i MtirrumsAn i Ble- kinge. Trots framskridna bearbetningar fiirblev 134
stcirsta delarna av resultaten beklagligt nog opu- blicerade. Under 60-talet togs hans kunnande i
detta sammanhang i ansprAk i samband med un- derscikningar av Riksmuseets dAvarande biocid- grupp rrirande ackumulationen av kvicksilver i olika organismer i vattenmiljcier.
Per Inge kom till Naturhistoriska riksmuseets entomologiska avdelning 1964 och innehade frAn
1970 till sin sjukpensionering 1992 befattning som l:e intendent. Han var en allmiint omvittnat viinlig och hjiilpsam person med stillsam humor.
En stor del av sin tid iignade han lt den omfattande internationella utltningsverksam!eten som flvilar den entomologiska sektionen. Atskilliga iir de
specialister viirlden civer som har Per Inge att
tacka fdr att material av olika insekts- och spindel-
djursgrupper i sektionens samlingar glorts till-
Ent. Tidskr. ll6 (1995)
Per Inge Persson vdren 1978 framfdr Carl Clercks
insektskdp fr,in 1760-talet. Foto: Torbjdrn Kronestedt.
ghngligt fdr forskning. Med tiden blev hans kun- skaper om Riksmuseets olika entomologiska sam- lingar och insamlare betydande.
Den svenska entomologins historia intresserade Per Inge siirskilt. Hans historiska nyfikenhet ledde
till uppdagandet av Carl Clercks insektsamling frAn 1700-talet. Samlingen befann sig dl i Berg- ianska triidgArdens institutionsbyggnad men 6r numera deponerad pA Riksmuseets entomologiska sektion. Per Inges historiska intresse tog sig ocksl mer lekfulla viindningar, t.ex. som huvudfiir- fattare till det ennu inte framfiirda spexet "Gustaf och naturaliema eller Mordfcirstiket i Kanslihu- set". Spexet - han hade tidigare luttrats i detta
"6mne" i Lund - var inspirerat av 60-talets an- grepp frAn de "vita" biologer som ifrlgasatte den forskning som bedrevs pl Riksmuseet (Mord- fiirs<iket...) och som sAg mdjligheter att pA muse- ets bekostnad stiirka sina egna resurser. (Gustaf avserGustafvon Paykull, som l819 donerade sina omfattande samlingar av olika djur som grund fcir ett Riks Museum.)
Genom flren fcirblev Per lnge tvlvingarna tro- gen. En av de arter som biir hans namn som patronym dr spjutvingeflugan Lonchoptera pipi
Andersson, l97l (samlad av R. Malaise i Burma)
"named in honour of Mr. P. I. Persson... who has always carried out careful and unselfish work to make the large collections of this museum availa- ble for specialist study". (Per Inge kallades av vdnner och kollegor kort och gott ftir "PIP".) Niir Rikmuseets entomologiska sektion i slutet av 70- talet genomfcirde.en inventering av insekt- och spindelfaunan pf, Olands Stora Alvar fcill flugoma p[ PIPs lott och han fann diir mlnga ftir Oland och flera ftir Sverige nya arter.
Till minne Per Inge frjrde en tillbakadragen tillvaro, nlgot som han sjiilv framhtill i ett TV-program kring sin person 4 juni 1985, "Flugornas herre". Vid sidan av entomologin flngade den svenska skdnlittera- turen, framfiir allt lyriken, hans intresse och i TV- programmet valde han sjtlv fdljande slutrader ur sonetten "Noli me tangere" av Carl Snoilsky: "Jag torgfdr ej mitt hjiirtas lust och kval att skrynklas ner av obekanta hiinder...". Frid 6ver hans minne.
Publicerade entomologiska arbeten
1956. Notiser om getingar. - Opusc. ent.
2l: 55-56.
1956.
(P.I. Persson & H. Stenram:) NAgra insektfynd av intresse frAn Oland. - Ent. Tidskr. 77: 187-190.
1958. A revision of the family Trypetidae in Zetter
stedt's "Diptera Scandinaviae". - Opusc. ent. 23: 105-
t2t.
1959. TvA skilda puparietyper hos nAgra arter av famil- jen Trypetidae (Diptera). - Not. ent. 39: 102-103.
1963. Studies on the biology and larval morphology of
some Trypetidae (Dipt.). - Opusc. ent. 28:33-69.
1964. Entomologiska Museet och entomologer i Lund fram till 1800{alets slut. - Opusc. ent.29:57-80.
1967. (A. G. Johnels, T. Westermark, W. Berg,
P.I. Pers- son & B. Sjiistrand:) Pike (Esor lucius L.) and some other aquatic organisms in Sweden as indicators of mercury contamination in the environment. - Oikos
I8:323-333.
1971. "Eugenies resa". Localities, dates and labels of the insects collected during the voyage around the world by the Swedish frigate "Eugenie" in the years 1851-1853. - Ent. Tidskr. 92:164-172.
1972. Hydropsyche pellucidula Curt. och Hydropsyche instabilis Curt. (Trichoptera) i M6mrmsAn (Ble- kinge). I: Aurlandselven: et symposium angAende rennende vanns Okologi (red. H. Kauri): 50-53. Ber- gen.
1976. Description of third instar larval characters in Spathulina trrstis (Loew) from Crete (Diptera:
Tephritidae). - Ent. scand. 7:307-308.
1978. Carl Clercks insektsamling. En or<ird samling frin
Linn6s tid. - Fauna Flora, Stockh. 73: 131-143.
1983. Flugor
pAOlands Stora alvar. - Ent. Trdskr. 104:
I 5 1-