Tredjepartsfinansiering i tvistemål: Problematiken i förhållande till rättegångskostnader i allmän domstol

(1)

Juridiska institutionen Vårterminen 2020

Examensarbete i processrätt 30 högskolepoäng

Tredjepartsfinansiering i tvistemål

Problematiken i förhållande till rättegångskostnader i allmän domstol

Third party funding in litigation

The problematics in relation to litigation costs in civil court

Författare: Elin Eriksson

Handledare: Professor Bengt Lindell

(2)

2

(3)

3

Förord

Idén till denna uppsats kläcktes under en after work i somras. Jag berättade för en kompis att jag hade tänkt skriva uppsats inom processrätt och han utbrast då att jag borde skriva om tredjepartsfinansiering. Helt ärligt tyckte jag inte att det lät särskilt spännande överhuvudtaget men hans förslag fastnade ändå i mitt bakhuvud. När jag senare vid ett intervjutillfälle fick en bok om ämnet var saken given. Jag skulle skriva en uppsats om TPF.

Att skriva denna uppsats har stundtals varit väldigt roligt. Jag har älskat möjligheten att ”nörda ner mig” i ämnet. Även min tid på juristprogrammet har överlag varit väldigt rolig. Visst, ibland har jag och mina vänner slitit som djur och nog har jag fällt en och annan tår under mina tentaplugg, men jag har också haft så kul. Det roliga är dock inte över bara för att juristprogrammet nått sitt slut. Nu väntar nästa roliga kliv, klivet in i arbetslivet.

Stort tack alla nära och kära, ni har varit oumbärliga!

Elin Eriksson

Juridiska biblioteket i Uppsala, januari 2020

(4)

4

(5)

5

Förkortningar

AD Arbetsdomstolen

HD Högsta domstolen

KL Konkurslag (1987:672)

LSF Lag (1999:116) om skiljeförfaranden NJA Nytt juridiskt arkiv Avd. I.

NJA II Nytt juridiskt arkiv Avd. II.

RB Rättegångsbalk (1942:740) RHL Rättshjälpslag (1996:1619)

SCC Stockholms Handelskammare Skiljedomsinstitut TPF Tredjepartsfinansiering

VRGA Vägledande regler om god advokatsed

(6)

6

(7)

7

Innehåll

FÖRORD ... 3

FÖRKORTNINGAR ... 5

1 INLEDNING ... 9

1.1 BAKGRUND ... 9

1.2 SYFTE OCH ÄMNESVAL ... 11

1.3 FRÅGESTÄLLNINGAR ... 12

1.4 AVGRÄNSNING ... 12

1.5 METOD OCH MATERIAL ... 13

1.6 DISPOSITION ... 14

2 TREDJEPARTSFINANSIERING ... 15

2.1 INLEDNING ... 15

2.2 OLIKA FORMER AV TPF ... 15

2.2.1 Terminologisk förvirring ... 15

2.2.2 Crowdfunding ... 16

2.2.3 Tvistinvestering ... 19

2.3 DEFINITION OCH UPPSATSENS TERMINOLOGI ... 20

2.4 INITIERANDET AV FINANSIERINGSPROCESSEN ... 21

2.5 FINANSIERINGSAVTALET ... 22

2.5.1 Omfattningen av finansieringen ... 22

2.5.2 Avkastningen ... 23

2.5.3 Finansiärens möjligheter att påverka processen ... 25

2.6 POTENTIELLA FÖRDELAR MED TREDJEPARTSFINANSIERING ... 26

2.6.1 Access to justice och utjämnande av styrkeförhållanden ... 26

2.6.2 Bra investering och flexibelt finansieringssätt ... 27

2.6.3 En mer omfattande rättsutveckling ... 28

2.7 POTENTIELLA RISKER MED TREDJEPARTSFINANSIERING ... 29

2.7.1 Förringar värdet av rättvisa ... 29

2.7.2 Skapar fler tvister och incitament att föra talan om ogrundade anspråk ... 29

2.7.3 Hindrar förlikningar ... 30

2.8 AVSLUTANDE KOMMENTAR ... 31

3 ANDRA FORMER AV FINANSIERING ... 31

3.2 RÄTTSSKYDDSFÖRSÄKRING ... 32

3.3 RÄTTSHJÄLP ... 33

3.4 RISKAVTAL GÄLLANDE ADVOKATARVODE ... 34

4 RÄTTEGÅNGSKOSTNADER ... 36

4.2 RÄTTEGÅNGSKOSTNADER OCH RB18 KAP. ... 37

4.2.1 Utgångspunkterna för fördelning av rättegångskostnader ... 37

4.2.2 Bedömningen av ombudskostnader ... 37

4.2.3 Teoretiska syften och reella effekter ... 38

5 KÄRANDENS RÄTT TILL ERSÄTTNING VID TREDJEPARTSFINANSIERING ... 40

5.2 RB18 KAP.8§... 40

5.3 KOSTNADER KOPPLADE TILL TPF-AVTALET OCH ERSÄTTNING TILL FINANSIÄREN ... 41

5.3.1 Kostnader kopplade till TPF-avtalet ... 41

(8)

8

5.3.2 Ersättning till finansiären ... 43

5.4 KOSTNADER SOM KÄRANDEN INTE ÄR ÅTERBETALNINGSSKYLDIG FÖR ... 43

5.4.1 Ersättning för faktiska kostnader ... 43

5.4.2 SICAV m.fl. vs. Ryska Federationen ... 43

5.4.3 Rättsfallsanalys ... 45

5.5 SAMMANFATTNING AV RÄTTSLÄGET ... 46

6 SVARANDES RÄTT TILL ERSÄTTNING VID TREDJEPARTSFINANSIERING ... 47

6.2 GENOMGÅNG AV PRAXIS ... 47

6.2.1 NJA 2006 s. 420 ... 47

6.2.3 NJA 2014 s. 877 ... 50

6.3 SAMMANFATTNING AV RÄTTSLÄGET ... 51

7 SLUTSATSER OCH AVSLUTANDE REFLEKTIONER ... 52

7.1 SLUTSATSER ... 52

7.2 AVSLUTANDE REFLEKTIONER ... 53

KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING ... 54

OFFENTLIGT TRYCK ... 54

RÄTTSFALL M.M. ... 54

Högsta domstolen ... 54

Hovrätt och tingsrätt ... 54

Arbetsdomstolen ... 54

Skiljedomar ... 54

Advokatsamfundets disciplinnämnd ... 54

LITTERATUR ... 55

ARTIKLAR ... 55

INTERNETKÄLLOR ... 56

(9)

9

1 Inledning

1.1 Bakgrund

Sir James Matthews, en irländsk domare, ska ha myntat uttrycket ”In England justice is open to all, like the Ritz hotel.”. Uttalandet belyser det faktum att ju mer pengar en part har desto bättre tillgång har den till rättssystemet. Att processer i domstol, i likhet med vistelser på lyxhotell, kan bli kostsamma är knappast en överraskning för den som är bekant med hur ett domstolsförfarande vanligtvis går till. Samtidigt är rätten till en rättvis rättegång (access to justice) en grundläggande rättsstatlig princip.¹ Brist på ekonomiska resurser får inte utgöra processhinder eller begränsa möjligheten till rättslig prövning.²

Verkligheten är dock den att det som utgångspunkt inte går att föra en framgångsrik process utan medel att bekosta ett kvalificerat juridiskt ombud.³ Det finns sålunda parter som vill föra sin talan men som rimligtvis inte har råd med detta. Även parter som förvisso har råd kan skrämmas av höga kostnader och därför bli motvilliga till att initiera processer på grund av den ekonomiska risken att få stå sina egna och motpartens rättegångskostnader.

Vad en process i tingsrätten kan kosta en part kan exemplifieras med hjälp av ett mål som avgjordes under förra året i Uppsala tingsrätt.⁴ I målet yrkade käranden (”C-Rad”) att svaranden (”K.M.”) skulle betala ett skadestånd om 750 000 kr.

Båda parterna yrkade på ersättning för sina rättegångskostnader. Tingsrätten ogillade slutligen käromålet och C-Rad förpliktigades att ersätta K.M:s rättegångskostnader om cirka 1,7 miljoner kr. Av beloppet avsåg cirka 1,2 miljoner kr arvode till ombud.

1 Lindskog s. 327.

2 Lindskog s. 327.

3 Lindskog s. 328.

4 Se Uppsala tingsrätts dom den 14 juni 2019 i mål nr. T 7484-17.

(10)

10

Processen i tingsrätten innebar därmed för C-rad att de som tappande part, med sina egna rättegångskostnader inräknade, fick stå kostnader om närmare 3 miljoner kr. Den totala summan för processen blev därmed nästan fyra gånger större än det yrkade skadeståndet. Det ska observeras att dessa kostnader endast avser förfarandet i tingsrätten och att rättegångskostnaderna därför kommer att bli högre ifall ärendet tas vidare till hovrätten.

Ett rättegångsförfarande behöver dock inte alltid betalas ur egen ficka. I Sverige kan medel till exempel erhållas genom lagstadgad rättshjälp eller genom privat försäkring. Gällande rättshjälpen har det tidigare funnits en stark ambition om att ekonomiskt svaga personer ska få detta stöd. Sedan den senare delen av 1990-talet har dock denna ambition tonats ned avsevärt. Som konsekvens har den svenska rättshjälpslagen reformerats och rättshjälpen har gjorts subsidiär till privata rättsskyddsförsäkringar. Peter Westberg anser att denna utveckling är problematisk. När den enskildes rättegångskostnader primärt ska finansieras genom privata lösningar och inte genom statlig hjälp understryks idén om att rättegångskostnader i tvistemål ytterst ska bäras av parterna. När kostnadsläget för rättegångar samtidigt succesivt fördyrats innebär utvecklingen att fler personer inte kan bekosta sitt deltagande i en rättegång. På så vis blir access to justice blott en illusion.⁵

I gensvar till en utveckling där finansieringsansvaret bärs av den privata sektorn har det på senare tid dykt upp nya möjligheter att finansiera sin tvist, utöver klassiska banklån.⁶ Vissa av dessa möjligheter är kopplade till advokatarvodet där parten endast betalar advokaten om den vinner talan.⁷ I Sverige är dock tillämpningen av dylika avtal i stor utsträckning begränsat på grund av advokatetiska regler. Ett annat alternativt finansieringssätt som därför har börjat diskuterats är det då käranden finansierar sin process i domstol med hjälp av en

5 Westberg s. 108 f.

6 Westberg s. 109.

7 Westberg s. 109.

(11)

11

utomstående tredje part, TPF. Ett sådant upplägg är i nuläget relativt okänt i Sverige och det finns inte heller några direkta regleringar i svensk rätt.⁸ På internationell nivå har marknaden för TPF däremot fått ett omfattande genomslag.⁹ TPF kan förvisso förekomma i svenskt sammanhang, men det är då främst vid internationella skiljeförfaranden med säte i Sverige.¹⁰ Eftersom TPF är ett så pass outforskat fenomen i Sverige finns det många frågor att behandla gällande vad TPF är och vilka implikationer som kan uppstå om TPF börjar användas för att finansiera rättegångar i allmän domstol.

1.2 Syfte och ämnesval

Den här uppsatsen syftar dels till att redogöra för TPF som fenomen, dels till att problematisera hur förekomsten av ett TPF-avtal kan påverka bedömningen och fördelningen av rättegångskostnader i tvistemål vid allmän domstol. TPF är dock ett främmande och relativt obehandlat ämne inom svensk rätt. De gånger ämnet väl berörs är det dessutom ofta i samband med skiljeförfaranden och med inriktning på fall där finansieringen sker i utbyte mot en viss andel av processvinsten.¹¹ Genom att redogöra för en bredare definition av TPF i förhållande till allmän domstol hoppas jag kunna tillföra ytterligare inslag i diskussionen om TPF i förhållande till svensk rätt. Jag anser även att det generellt är av vikt att lyfta frågan om användningen av TPF eftersom den har potential att möjliggöra drivandet av en större mängd processer. En större mängd processer kan vara fördelaktigt av flera skäl såsom en ökad access to justice och en mer omfattande rättsutveckling.

Valet att därtill problematisera TPF i förhållande till reglerna om rättegångskostnader var givet av två anledningar. Det första är det faktum att

8 Sidklev & Persson, The third party litigation funding law review, s. 168.

11 Se exempelvis Mühlenbock samt Sidklev & Persson, The third party litigation funding law review.

(12)

12

finansieringen vid TPF är direkt kopplade till rättegångskostnaderna. Hur dessa kostnader bedöms och fördelas kommer därför i princip alltid vara relevant i TPF- fallen. Den andra anledningen grundar sig på rent personligt intresse för rättegångskostnader eftersom de har så stor påverkan på valet att överhuvudtaget föra en process. Jag ville därför beröra problematiken i min uppsats och i förhållande till TPF fick diskussionen en ytterligare dimension. Rättegångs- kostnader kom därför att bli en central del när jag valde att behandla TPF som ämne.

1.3 Frågeställningar

För att uppfylla de angivna syftena med min uppsats har jag fokuserat på tre frågeställningar:

1. Vad innebär ett TPF-upplägg?

2. Hur påverkar förekomsten av ett TPF-avtal en vinnande kärandes rätt till ersättning från svaranden?

3. Hur påverkar förekomsten av ett TPF-avtal en vinnande svarandes rätt till ersättning från käranden?

1.4 Avgränsning

Självklart finns det en rad olika problem som aktualiseras vid TPF utöver frågor om rättegångskostnader. Jag har dock valt att förhålla mig till kostnads- problematiken för att bibehålla en koncentration i uppsatsen samtidigt som det är ett av de mest diskuterade och aktuella problemen i förhållande till TPF.

I övrigt ämnar jag att inrikta mig på tvistemål vid allmän domstol och RB:s bestämmelser gällande rättegångskostnader i tvistemål. Därmed intet sagt att det inte kommer dras paralleller till skiljeförfaranden. Det finns stora likheter mellan förfarandena vid allmän domstol och inför skiljenämnd och TPF synes vara betydligt vanligare förekommande vid skiljeförfaranden.

(13)

13

Jag kommer också att avgränsa mig till de fall där kärandens talan finansieras. Det finns sällan samma incitament för en tredje part att finansiera ett svaromål som ett käromål och det är inte svarandeparten som gör det slutliga övervägandet att initiera domstolsprocessen. Jag kommer dessutom avgränsa mig till tvistemål där värdet överstiger ett halvt prisbasbelopp.¹² Mindre tvister tenderar varken att aktualisera några större rättegångskostnader eller TPF.

1.5 Metod och material

Den första delen som behandlar TPF som fenomen är i mångt och mycket deskriptiv. Ansatsen i denna del är att ge en grundläggande förståelse för vad ett TPF-upplägg kan innebära. När frågorna gällande TPF:s förhållande till fördelningen av rättsgångkostnader har behandlats har jag främst använt mig av en rättsdogmatisk metod.

Det kan vara svårt att beskriva den rättsdogmatiska metoden i generella ordalag och ofta upplevs metoden som ”vag, oklar och ibland motsägelsefull”¹³. I beskrivningar anges dock ofta syftet med rättsdogmatik vara att konstruera lösningen på ett rättsligt spörsmål.¹⁴ Lösningen uppnås genom att en rättsregel appliceras på problemet.¹⁵ Själva utgångspunkten för metodiken är användandet av de accepterade rättskällorna, det vill säga lagstiftning, praxis, förarbeten och juridisk doktrin.¹⁶ Frågeställningarna två och tre i denna uppsats avser att beröra de rättsliga spörsmål som uppstår gällande bedömningen och fördelningen av rättegångskostnader när kärandens talan finansieras genom TPF. Jag har därför ansett den rättsdogmatiska metoden som lämplig för att behandla frågorna och därigenom försöka fastställa det gällande rättsläget, de lege lata. För de fall

12 Prisbasbeloppet för 2020 är fastställt till 47 300 kr, se Regeringskansliet, Prisbasbelopp för 2020 fastställt.

13 Kleineman, Juridisk metodlära, s. 21.

(14)

14

gällande rättsläge har varit svårt att fastställa har jag försökt resonera kring hur problematiken borde lösas, de lege ferenda.

För att behandla problematiken har jag i största utsträckning använt mig av de klassiskt accepterade rättskällorna. Tonvikten i uppsatsen har lagts på svensk och internationell litteratur och artiklar som behandlar TPF. Denna litteratur avhandlar främst TPF som fenomen i förhållande till skiljeförfaranden men eftersom behandlingen av TPF är relativt knapp och det rör sig om generella beskrivningar har jag ansett de som fullgott utgångsmaterial ändå.

Det ska även påpekas att en viss del av det material som används i uppsatsen avviker från gängse rättskällor. Ett exempel på sådant källmaterial är tidningsartiklar som utgjort nyhetsrapportering på området. Jag har i min uppsats använt dessa källor för att berika framställningen med exempel från verkligheten.

En ytterligare avvikelse från gängse rättskällor är att jag i viss utsträckning använt mig av underrättspraxis i min framställning. Även om denna praxis givetvis inte besitter samma rättskällevärde som den från HD anser jag den vara av värde för min uppsats för att såväl visa på vissa exempel som att ha som utgångspunkt för juridisk argumentation.

1.6 Disposition

För att kunna diskutera frågeställningarna i uppsatsen har jag funnit det essentiellt att behandla dem i tur och ordning. Anledningen är att diskussionen av den första frågeställningen är en premiss för att behandla de andra frågeställningarna.

Problemen i frågeställningarna två och tre skapas av förekomsten av ett TPF-avtal och hur detta är utformat. Det måste därför finnas en förståelse gällande TPF innan dessa delar berörs.

Uppsatsen är, inklusive detta inledande kapitel, indelat i sju avsnitt.

 Kapitel 2 behandlar TPF och omfattar olika typer av TPF, uppsatsens definition av TPF, utformningen av finansieringsavtal samt för- och nackdelar med TPF.

(15)

15

 Kapitel 3 fokuserar på finansiering av rättegången och problematiserar användningen av rättsskyddsförsäkring, rättshjälp och riskavtal.

 Kapitel 4 innehåller en översiktlig redogörelse för reglerna om rättegångskostnader i tvistemål.

 Kapitel 5 avhandlar vilken rätt kärande har till ersättning för sina rättegångskostnader då dennes talan finansieras genom TPF.

 Kapitel 6 fokuserar på svarandens rätt till ersättning för sina rättegångskostnader då kärandens talan finansieras genom TPF.

 Kapitel 7 är det avslutande avsnittet och innehåller således mina slutsatser och avslutande reflektioner.

2 Tredjepartsfinansiering

2.1 Inledning

I detta kapitel kommer jag att redogöra för, och i viss omfattning, diskutera TPF.

Således behandlas uppsatsens första frågeställning i detta avsnitt. I ett första skede diskuteras olika former av TPF för att sedan snäva av begreppet till den definition som kommer användas genomgående i uppsatsen. Därefter fokuseras kapitlet på praktiska delar av ett TPF-upplägg såsom investeringsprocessen och utformningen av finansieringsavtalet. Kapitlet avslutas med en diskussion om eventuella för- och nackdelar med TPF.

2.2 Olika former av TPF 2.2.1 Terminologisk förvirring

Det ska inledningsvis påpekas att det inte finns någon enhetlig terminologi när det kommer till TPF. Begreppet kan i det bredaste laget användas för att ge uttryck för alla alternativ en part kan ha för att från en utomstående part få hjälp att finansiera

(16)

16

sin talan.¹⁷ Används begreppet i den vida bemärkelsen kan det innefatta finansiering såväl genom rättshjälp som rättsskyddsförsäkring. TPF kan också användas som ett paraplybegrepp som innefattar nischade former av TPF såsom crowdfunding och tvistinvestering. I den snäva bemärkelsen kan TPF användas synonymt med begreppet tvistinvestering.

För att tydliggöra framställningen kommer jag i det följande att ge en kort överblick av crowdfunding och tvistinvestering isolerat. Jag kommer därefter att förklara den i uppsatsen använda definition av TPF och hur den förhåller sig till de andra finansieringsformerna.

2.2.2 Crowdfunding

Vad gäller crowdfunding går det förenklat sett ut på att samla ihop kapital från många olika finansiärer till en viss mottagare.¹⁸ Som fenomen kan crowdfunding ta sig till utryck på olika sätt men det går att identifiera gemensamma nämnare som oftast förekommer.

Till att börja med brukar internet ha en central roll när det kommer till crowdfunding. I vissa fall sker hela transaktionen över internet, i andra fall fungerar det som en kontaktförmedlare för transaktioner som sedermera övergår till relationer som åtminstone till viss del kan ske utanför nätet. En annan gemensam nämnare är att det ofta finns andra motiv för finansiärerna än kommersiella. Det är vanligt att finansiären vill stödja det ändamål som den finansierade partens representerar. Därtill rör finansieringen oftast projekt eller företeelser som av något skäl har svårigheter att erhålla finansiering genom mer traditionella finansieringsformer.¹⁹

För att illustrera hur crowdfunding kan användas för att finansiera rättegångskostnader går det att få en viss fingervisning utifrån ett nyligen prövat

17 von Goeler s. 2.

18 Denna definition används i en rapport från Tillväxtverket, Tillväxt genom Crowdfunding?, s. 14.

19 Tillväxtverket, Tillväxt genom Crowdfunding?, s. 13.

(17)

17

fall i AD.²⁰ Tvisten mellan parterna uppstod när företaget Hatten Education AB (”Hatten”) och animatören (Ola Schubert) blev oense om vem som hade rätt till upphovsrätten till barnfigurerna Babblarna.²¹ Hatten gjorde gällande att det hade rätten att förfoga över animatörens Schuberts bidrag till konceptet Babblarna eftersom det övergått till förlaget.²² Schubert, en privatperson, ställdes därmed ensam mot Hatten, som är ett stort förlag.²³

Vid tidpunkten för konflikten hade Schubert varit medlem för kort tid i intresseorganisation Svenska Tecknares ”konflikt- och rättshjälpsfond” för att få ekonomiskt stöd och kunde endast få viss juridisk rådgivning. Genom Unionen kunde fackliga förhandlingar föras men Schubert rekommenderades att koppla in en affärsjurist eftersom saken rörde upphovsrättsliga frågor. Eftersom Schuberts hemförsäkring inte täckte arbetsrättsliga tvister var Schubert tvungen att använda sig av sina besparingar tills han av ekonomiska skäl var tvungen att avsluta samarbetet med den affärsjuridiska byrån. Schuberts egna kostnader var snabbt uppe i 100 000 kr, detta innan ett rättsligt förfarande i AD ens inletts. Då parterna inte kunde nå en förlikning stämde Hatten sedermera Schubert vid AD.²⁴

Schubert visste att han riskerade att drabbas av stora rättegångskostnader om han tappade målet och startade därför en crowdfunding för att finansiera målet.²⁵ Schubert hade anställt en ny advokat som agerade som en förmedlande part och vände sig till olika aktörer som värnar om upphovsrätten och respekten för kreatörers verk för att be om medel.²⁶ På bara några få dagar lyckades insamlingen nå ett belopp över 15 000 kr.²⁷

20 Se Arbetsdomstolens dom den 27 november 2019 i mål nr. A 69/18.

21 Kindbom, Strid om rätten till Babblarna, Lag & Avtal.

22 Kindbom, Strid om rätten till Babblarna, Lag & Avtal.

23 Kindbom, Han crowdfundar för att driva sin upphovsrätt i AD, Lag & Avtal.

26 Kindbom, Illustratör drar igång insamling till AD-mål, Lag & Avtal.

(18)

18

Mig veterligen finns inte någon tillgänglig information om hur mycket pengar Schubert slutligen lyckades samla ihop, men för att crowdfunden skulle kunna anses som framgångsrik skulle han ha behövt få in betydligt mer än 15 000 kr. När Schubert förlorade målet i AD ålades han att betala över 2,5 miljoner kr i rättegångskostnader, en ekonomiskt förödande summa för de flesta privatpersoner.

Schuberts fall illustrerar dock bra hur en crowdfunding i dagsläget kan användas i ett rättegångssammanhang för att främja ett icke-kommersiellt syfte, här att värna om upphovsrätten och respekten för kreatörers verk. Det visar också styrkan med crowdfunding med de möjligheter som skapas för den enskilda individen att söka medel utan att behöva rikta sig till enskilda stora kommersiella aktörer.

Ett ytterligare nämnvärt fall av crowdfunding till förmån för rättegångskostnader är vad som i det följande kommer benämnas som

”Barnmorskefallet”²⁸. I stora drag är bakgrunden till målet att en blivande barnmorska uppgivit att hon på grund av sin tro inte kan delta i utförandet av aborter. Hennes ansökningar att arbeta som barnmorska nekades och det uppstod därför en tvist mellan henne och Regionen Jönköpings län. Barnmorskan hävdade att hennes rättigheter blivit kränkta genom att hon nekats anställning.

Precis som Schubert förlorade barnmorskan sin sak och hon tappade talan i tingsrätten och AD. Hon kom därvid att stå skyldig Region Jönköpings län för rättegångskostnader överstigande 1,5 miljoner kr. Barnmorskefallet kom dock att bli föremål för stor medial uppmärksamhet och barnmorskan lyckades samla in cirka 900 000 kr till sina rättegångskostnader.²⁹ När ytterligare 700 000 kr dock behövdes för att täcka alla kostnader, gick hennes make ut och vädjade till privatpersoner via Facebook om ekonomiskt stöd.³⁰ Senare rapporterades om att

28 Avser det mål som kom att avgöras genom Arbetsdomstolens dom den 12 april 2017 i mål nr. B 10/16.

29 Massiv pengainsamling till Grimmark, Jönköpings-Posten.

30 Massiv pengainsamling till Grimmark, Jönköpings-Posten.

(19)

19

insamlingen på endast några veckor nått de 700 000 kr som ytterligare behövdes, och mer därtill.³¹

Barnmorskefallet illustrerar ett klart framgångsrikt exempel av finansiering av rättegångskostnader genom crowdfunding. Kanske berodde framgången just i det här fallet på de starka icke-kommersiella motiven som kan finnas i sammanhanget i form av exempelvis abortmotstånd eller förespråkande av rätt till samvetsfrihet.

Fallet visar i vart fall på att crowdfunding går att använda för att finansiera rättegångskostnader och det kan därför sägas att en viss form av TPF redan fått sitt fäste i Sverige.

2.2.3 Tvistinvestering

Tvistinvestering avser ofta en typ av TPF där finansieringen utgör en investering för den utomstående parten. I investeringsfallen finansieras kärandens talan enkom för att få en viss andel eller ett visst belopp av processutfallet.³² För det fall käranden tappar tvisten och processutfallet blir noll uteblir ersättningen till finansiären. Ett lyckat internationellt fall av tvistinvestering kommer att exemplifieras i det följande.³³

New York Law Journal publicerade 2010 en artikel där det beskrevs att Burford Capital (”Burford”) hade investerat i en tvist där Gray Development Group (”Gray”) var kärande.³⁴ Utifrån Burfords pressmeddelanden menades att det funnits ett investeringsavtal mellan Burford och Gray där Burford skulle investera 5 miljoner amerikanska dollar i Grays tvist.³⁵ Enligt överenskommelsen skulle Burfords anspråk på den investerade summan vara prioriterad och de skulle erhålla 33 % av beloppet från en eventuell förlikning och 40 % av utfallet vid en framgångsrik process.³⁶ Investeringen visade sig vara ett lyckokast för Burford då

31 Pengar fortsätter komma in till Grimmark, Smålands-Tidningen.

32 Rogers, Ethics in International Arbitration, s. 185.

33 Användningen av exemplet är helt inspirerat av hur Peder Mühlenbock använt detta, se Mühlenbock s. 114.

34 Longstreth, Litigation finance firm backs big winner in Arizona dispute, New York Law Journal.

(20)

20

domstolen tillerkände Grey 110 miljoner amerikanska dollar.³⁷ För Burfords del innebar det 44 miljoner amerikanska dollar.³⁸ Nettovinsten för Burford innebar därmed drygt 366 miljoner kr.³⁹

Något dylikt exempel från svensk allmän domstol har inte kommit till min kännedom. Anledningen till det kan vara att dylika värden ofta inte slits i svensk allmän domstol utan i skiljeförfaranden höljda i dunkel. Andra orsaker kan givetvis vara okunskap kring uppläggets existens. Med en internationellt växande marknad och ett ökat uppmärksammande inom juridiken ser jag dock inga hinder mot att även denna rent kommersiella form av TPF kan komma att göra sitt inträde på den svenska processmarknaden.

2.3 Definition och uppsatsens terminologi

Även om crowdfunding är av visst intresse som en del av TPF är det inte ett begrepp som kommer behandlas ytterligare i framställningen. TPF är det primära begreppet och det kommer att avgränsas till att avse situationer där det finns ett avtal mellan en processande part och en tredje part och utbetalningar är kopplade till finansieringen av processen.⁴⁰ Med avtal avses överenskommelser som ingåtts på grund av processen eller den förestående processen och inte till exempel försäkringsavtal där rättsskydd ingår som en del av försäkringen.

Beroende på hur crowdfunding av en tvist utformas kan det mycket väl falla innanför denna uppsats definition av TPF. Det skulle dock kräva att det finns något slags avtal mellan de personer som donerar till crowdfunden och den processande parten. Nyckelelementet av att det är en tredje part som står för processkostnaderna finns dock där. En ytterligare skillnad är dock att det som utgångspunkt är många finansiärer som bidrar vid crowdfunding. För att diskutera frågorna om TPF i

39 Beräknat med DI:s valutaomvandlare 7 januari 2020. Vid tidpunkten motsvarade 1 amerikansk dollar 9,40 kr, https://www.di.se/valutor/.

40 Detta är den definition Mühlenbock använder, se Mühlenbock s. 113.

(21)

21

förhållande till bedömningen och fördelningen av rättegångskostnader har jag valt att utgå från fall av enstaka finansiärer. Jag anser det mer fruktbart att diskutera ansvarsfrågor utifrån denna utgångspunkt och lämna den massa som bidrar med mindre summor över nätet utanför problematiken. Det är därför inte typfallen av crowdfunding som kommer att behandlas i den följande framställningen.

Vad gäller tvistinvestering kommer begreppen i den här framställningen att särskiljas. Om TPF används synonymt med tvistinvestering snävas begreppet in till att avse fall där finansiären har ett rent ekonomiskt intresse. Tvistinvestering, när det omnämns, kommer att avse de kommersiella fallen där en finansiär investerar i en tvist för att få en viss monetär avkastning. TPF kommer att användas som ett paraplybegrepp som även fångar in tvistinvestering när det används eftersom det uppfyller den i uppsatsen angivna definitionen av TPF. Anledningen till att jag inte valt att behandla tvistinvesteringsfallen enbart är att vissa av de juridiska spörsmål som diskuteras förutsätter att finansiären inte kräver ersättning av käranden.

2.4 Initierandet av finansieringsprocessen

För att påbörja redogörelsen om TPF går det att fråga sig hur finansieringsprocessen egentligen initieras. Sanningen är att hur en finansiär egentligen får nys om ett visst fall kan variera. Ibland etableras kontakten mellan käranden och finansiären genom kärandens ombud.⁴¹ I andra fall är det käranden som själv kontaktar finansiären och oftast då genom någon slags förmedlande part.⁴² Scenariot skulle också mycket väl kunna vara att en investerare själv tar initiativ till kontakt med käranden då denna part redan är involverad i en tvist.⁴³ För svensk del skulle en finansiär kunna begära ut handlingarna i en pågående tvist

41 von Goeler s. 13 f.

43 von Goeler s. 14.

(22)

22

vid allmän domstol för att därifrån bedöma om det är av värde att kontakta käranden eller inte.

För att bedöma huruvida det är värt att finansiera en talan går det att titta på en rad aspekter i förhållande till tvisten. Tvistinvesterare brukar exempelvis titta på tvisteföremålets storlek och vilket finansieringsbehov käranden kan tänkas ha.⁴⁴ Kostnaderna för rättegången måste vara proportionerliga i sammanhanget och som en tumregel har sagts att det investerade kapitalet bör hamna runt en tiondel av den möjliga avkastningen.⁴⁵ Andra aspekter en investerare brukar intressera sig av är sannolikheten för utgången i processen, återbetalningstiden för investeringen och avkastningen samt svarandens ekonomiska ställning och annat som kan påverka verkställigheten.⁴⁶ En finansiär som benefikt vill erbjuda ekonomiskt stöd till en kärande kanske dock inte lägger lika stort värde vid alla, eller några av dessa kriterier. En finansiär utan ekonomiska incitament kanske mer intresserar sig för att utreda ändamålet med processen, vilken prejudicerande verkan målet kan få eller vilken publicitet fallet kan väcka.

2.5 Finansieringsavtalet

2.5.1 Omfattningen av finansieringen

Det viktigaste som bör regleras i ett finansieringsavtal är omfattningen av investeringen och frågor rörande avkastningen.⁴⁷ Hur mycket pengar finansiären kommer bidra med varierar. I vissa fall bekostas hela processföringen, och i andra fall kopplas finansieringen till specifika kostnadsposter.⁴⁸ Den mest självklara posten, och oftast även den mest omfattande, är ersättning till kärandens ombud.⁴⁹

46 von Goeler s. 19–21.

47 Mühlenbock s. 123.

(23)

23

Kostnadsposter för ersättning till sakkunnig eller annan kostnad för bevisning kan emellertid också förekomma.⁵⁰

Parterna kan komma överens om att en viss budget ska gälla för finansieringen.⁵¹ I budgeten kan parterna specificera hur kapitalet ska fördelas på de olika kostnadsposterna och ibland även på detaljnivå specificera vissa enskilda kostnader.⁵² Med en budget kan finansiären få ett inflytande över hur mycket pengar som används i processen och hur medlen används.⁵³ Naturligtvis kan inte en dylik budget vara huggen i sten från dag ett, utan ofta utgör den en utgångspunkt för en ständig kommunikation och förhandling mellan tredjepartsfinansiären och käranden.⁵⁴

I vissa fall regleras även den kostnad som käranden kan bli ersättningsskyldig för gentemot svaranden ifall käranden tappar talan.⁵⁵ För den som vill processa helt utan ekonomisk risk måste det anses vara i princip nödvändigt att finansiären även ansvarar för den eventuella kostnaden för motpartens processkostnader.

Vilken omfattning finansieringen ska ha är dock slutligen helt upp till parterna själva. Det bör inte finnas något hinder mot att möta en kärandes individuella finansieringsbehov för de fall det bidrar till framgång med investeringen och den förväntade utdelningen förhåller sig proportionerlig i förhållande till de nedlagda kostnaderna.⁵⁶ En utdelning behöver i den benämningen inte vara monetär utan kan likväl bestå av andra värden vilket kommer att exemplifieras i följande avsnitt.

2.5.2 Avkastningen

Om käranden vinner framgång med sin talan har finansiären rätt till den avkastning som specificerats i finansieringsavtalet.⁵⁷ Vilken avkastning en finansiär ska få kan

(24)

24

givetvis variera. Ett riktmärke vid tvistinvestering kan vara 20 till 40 % av processutfallet eller cirka tre gånger det investerade kapitalet – beroende på vilken beräkningsmodell som ger högst avkastning.⁵⁸ Det kan dock vara viktigt att specificera vad som räknas som ”framgång” och anpassa avkastningen därefter.

Följande situation kan användas som ett förenklat exempel. En finansiärs investering i processen uppskattas till 5 miljoner kr och den förväntade utgången i processen är att käranden ska erhålla 100 miljoner kr. Enligt TPF-avtalet ska finansiären erhålla det som blir högst av 30 % av processutfallet eller tre gånger sin investering. Om käranden vinner full framgång med sin talan får finansiären 30 miljoner kr om avkastningen räknas enligt procentsatsen och 15 miljoner kr ifall den räknas utifrån investeringen. Eftersom procentsatsen ger högre avkastningen kommer därför denna att gälla. Ponera dock att rättegångs- kostnaderna blir högre än planerat och investeringen istället landar på 7 miljoner kr. I processen vinner käranden endast delvis framgång och tillerkänns istället 50 miljoner kr. I det fallet kommer det att vara ersättningen baserad på investeringens storlek som blir mest fördelaktig för finansiären. Ersättningen baserat på investeringen blir 21 miljoner kr medan den baserat på procentsatsen blir 15 miljoner kr.⁵⁹

En annan vanligt förekommande reglering är att finansiären får en mindre del av processutfallet om parterna förlikas.⁶⁰ Finansiären kan ofta gå med på en sådan överenskommelse i TPF-avtalet eftersom den effektiva räntan är avgörande.⁶¹ Den effektiva räntan påverkas av såväl ersättningens storlek som tiden det tar innan finansiären får ut sin avkastning.⁶²

För det fall investerarens primära syfte med att finansiera tvisten inte är ekonomiska kan naturligtvis avkastningen vara avtalad som mycket låg eller

59 Detta exempel är inspirerat av Jonas von Goelers, se von Goeler s. 31.

(25)

25

obefintlig. Sådana incitament att finansiera en tvist kan vara av exempelvis social, politisk eller strategisk karaktär.⁶³ Ett exempel som Peder Mühlenbock tar upp för att illustrera ett politiskt intresse är då en tidigare anställd förde en talan om sexuella trakasserier mot dåvarande amerikanska presidenten Bill Clinton.⁶⁴ Finansieringen av kärandens talan sköttes av en finansman vars politiska intressen var motsatta den sittande presidentens.⁶⁵ Ett ytterligare exempel kan tas från SCC- förfarandet Quasar de Valores mot Ryssland.⁶⁶ Bolaget Menatep agerade i den tvisten som tredjepartsfinansiär av strategiska skäl.⁶⁷ Anledningen var att avgörandet kunde bli fördelaktigt prejudicerande för Menateps egen tvist gentemot den ryska staten eftersom tvisterna uppvisade stora likheter.⁶⁸

2.5.3 Finansiärens möjligheter att påverka processen

I TPF-avtalet kan parterna reglera vilka möjligheter finansiären har att påverka processen. Finansiären kan som exempel ha starkt intresse av att ha inflytande gällande val av ombud, huruvida parten ska ingå en förlikning eller vid viktiga strategiska beslut i processen. Det kan tänka sig att dessa saker antingen regleras genom en generell klausul som säger att viktiga beslut måste godkännas av finansiären, eller att parterna utformar specifika bestämmanderättigheter gällande specifika typer av beslut.⁶⁹

Finansiären kan också utöva kontroll över processen genom sin makt över budgeten.⁷⁰ Dessutom kan finansiären utöva kontroll över vissa beslut genom de möjligheter som finns att säga upp TPF-avtalet.⁷¹ Finansiären kan i princip erhålla

66 Quasar de Valores SICAV S.A. et al. V. The Russian Federation, SCC Arbitration No. 24/2007.

(26)

26

en vetorätt mot vissa beslut om fattandet av beslutet innebär en rätt att säga upp avtalet.

2.6 Potentiella fördelar med tredjepartsfinansiering 2.6.1 Access to justice och utjämnande av styrkeförhållanden

Ett av de starkaste argumenten till fördel för TPF är att det öppnar för att fler ska kunna nyttja det rättsliga systemet. När parter kan finansiera och föra sin talan genom ett TPF-upplägg ökar det möjligheten att nyttja rättssystemet och därmed får rättsprincipen om access to justice genomslag.

Jonas von Goeler anser att det går att dela upp parter som är i behov av finansiering i två grupper.⁷² Den ena gruppen utgörs av parter som inte har tillräckligt med medel för att överhuvudtaget föra en process.⁷³ Det kan exempelvis röra sig om företag av mindre storlek eller företag som det har gått dåligt för eller som har blivit försatta i konkurs.⁷⁴ Det kan också röra sig om privatpersoner vars ekonomi inte klarar påfrestningen av en process, även om dessa inte är den typiska parten i ett kommersiellt TPF-avtal.

Den andra gruppen består av företag som i och för sig har råd att driva sin tvist men som inte vill ta vissa risker associerade med en tvist.⁷⁵ Exempelvis kan ett företag ha ont om likvida medel till löpande betalningar eller vilja driva tvisten utan att behöva redovisa den som en avsättning i balansräkningen med anledning av framtida processkostnader.⁷⁶ Med en erfaren tvistfinansiär i ryggen kan företaget också effektivisera sitt arbete med tvister.⁷⁷

Även i de fall TPF inte är en nödvändig förutsättning för att parten ska föra processen kan det fylla ett syfte genom att jämna ut styrkeförhållandena mellan

76 Lüning, Extern tvistfinansiering nu även i Sverige.

77 Lüning, Extern tvistfinansiering nu även i Sverige.

(27)

27

parterna. En obalans i styrkeförhållanden kan bero på skillnader mellan parternas resurser, möjlighet till risktagande eller en kombination av båda dessa faktorer.⁷⁸ För att demonstrera målar von Goeler upp scenariot där ett litet företag som utvecklar läkemedel i en tvist ställs mot en internationell jätte inom läkemedelsbranschen.⁷⁹ Till skillnad från läkemedelsjätten kanske det mindre företaget inte klarar att betala arvodet för ett team från en välrenommerad advokatbyrå och kanske dessutom är sårbart för taktiker från motparten som syftar till att dra ut på förfarandet. Om det lilla företaget däremot kan få sin talan finansierad genom TPF så kanske inverkan från dessa faktorer minskar.

2.6.2 Bra investering och flexibelt finansieringssätt

TPF:s växande popularitet ska inte bara tillräknas den fördel det har för käranden utan TPF kan vara väldigt attraktiv som investeringsform. Det som kan vara ekonomiskt gynnsamt med att investera i tvister har uppgetts vara att investeringen inte påverkas av prisförändringar på andra tillgångsklasser och att det dessutom är möjligt att få hög avkastning på sin investering.⁸⁰ Det finns dock en rad upplevda nackdelar med investeringsformen såsom att det krävs omfattande utredningar innan ett investeringsbeslut och att investeringen ofta är riskfylld.⁸¹ Dessutom är avkastningen begränsad till kärandens anspråk och att det kan vara svårt att kontrollera och förutse när man som investerare kommer få avkastning från investeringen.⁸² I vissa fall kan dock investeringen, som i Burfords fall under avsnitt 2.2.3, vara värd nackdelarna i och med den stora utdelningen i förhållande till investeringen.

En ytterligare, mer generell, fördel med TPF som finansieringsform är dess flexibilitet. Som har åskådliggjorts vid redogörelsen för utformningen av TPF- avtal kan finansieringen skräddarsys efter tvisten. Varje tvist har sina unika drag

80 Veljanovski, Third party funding in Europe, Journal of Law, Economics & Policy, s. 417.

(28)

28

och förutsättningarna kan ändras i en handvändning. Det kan därför vara en fördel att kunna anpassa finansieringen därefter.

2.6.3 En mer omfattande rättsutveckling

I en artikel från 2017 problematiserar Jon Mannheimer det faktum att allt färre kommersiella tvistemål handläggs i allmän domstol. Det största problemet som Mannheimer ser är att rättsutvecklingen hämmas då få kommersiella tvister avgörs av HD. Även om det finns ett fungerade system med skiljeförfaranden är dessa förfaranden under sekretess och det finns stora svårigheter att få parter att tillåta publicering av intressanta domar. De skiljedomar som blir offentliga är i princip bara de som klandras.⁸³

Ifall tillämpningen av TPF kan öka antalet parter som har råd att föra sin talan borde det i sin tur inte bara leda till att fler tvister tas upp i skiljeförfaranden men utan förhoppningsvis också att fler tvister tas till allmän domstol. Avgörs fler tvister i domstol borde detta i sin tur leda till fler mål i HD. Eftersom allmän domstol inte tillhandahåller samma sekretess av förfarandet som skiljeförfaranden kan det dock tänkas att det inte är de gigantiska kommersiella tvisterna som kommer att hamna i tingsrätten. Dessa fall lär fortfarande slitas i skiljeförfaranden.

De mål som dock kan komma att förekomma mer i den allmänna processen tänker jag är de fall där andra värden, såsom politiska och strategiska, är centrala. I sådana fall kan den allmänna domstolsprocessens egenskap av att vara offentlig vara värdefull eftersom offentlighet är något finansiären kan vilja uppnå med en sådan process.

Det ska inte heller glömmas att fler tvister i skiljeförfaranden indirekt kan skapa fler tvister i allmän domstol i de fall dessa domar blir föremål för klander- eller ogiltighetstalan. Skiljedomarna blir då, som nämnts ovan, offentliga och kan bidra till rättsutvecklingen genom att åskådliggöra hur skiljemännen bedömt en viss juridisk fråga.

83 Mannheimer Advokaten nr 4 2017 årgång 83.

(29)

29

2.7 Potentiella risker med tredjepartsfinansiering 2.7.1 Förringar värdet av rättvisa

Ett av de orosmoment som lyfts kring TPF är att det skulle kunna bidra till att vinstbegäret hos investerande främlingar förringar värdet av rättvisa.⁸⁴ Historiskt sett har meningen varit att den som söker rättvisa bör biträdas av ett ombud som den själv betalat för.⁸⁵ Att en tredje part blandade sig i processen ansågs därför som ett inkräktande, eller om inte värre – en korruption eller kommersialisering av rättvisan.⁸⁶ Tankesättet kan till viss del även sitta kvar i nutid.

Även om det kan argumenteras för att tvister borde vara fredade från inblandning från utomstående investerare tror jag att det i grunden bara handlar om en attitydfråga i förhållande till TPF snarare än en faktisk risk. Även om tvistinvestering inte i sig är vanligt i Sverige, förekommer det att tvistiga fordringar överlåts mellan parter. Där och då överlåter parten i princip en tvist till en

”vinsttörstig främling” och det anses som helt acceptabelt och inte alls som ett liknande övergrepp på rättvisan. Ett liknande förhållningssätt borde kunna appliceras gentemot TPF.

2.7.2 Skapar fler tvister och incitament att föra talan om ogrundade anspråk Precis som att en ökning av tvister kan innebära fördelar finns det potentiella nackdelar med detta. En ökad mängd tvister kan innebära ytterligare arbetsbörda för de allmänna domstolarna vilket tär på skattemedel. Det är självklart inte positivt om domstolssystemet överbelastas men det måste ifrågasättas ifall det är ett hållbart argument så länge det är legitima anspråk som ökar. I nära anknytning till detta argument har därför även sagts att TPF riskerar att trappa upp antalet ogrundade anspråk. Vad gäller professionella investerare är det föga troligt att de efter en noggrann granskning av fallet skulle finansiera en talan som inte med stor

(30)

30

sannolikhet skulle bli framgångsrik. På så vis kan TPF till och med bli ett ytterligare filter mot ogrundade anspråk när kärande får avslag från finansiärer.⁸⁷

Den verkliga risken bör egentligen hänga samman med att en större finansieringsmarknad innebär att finansiärer sprider ut sina risker på flera olika tvister. Med en ökad riskspridning kan finansiärer låta vissa investeringar ske i anspråk som är relativt osäkra men där avkastning blir hög vid framgång i domstolsprocessen. En mer omfattande marknad skulle också kunna innebära ett otillräckligt utbud av tvister med grundade anspråk vilket i sin tur kan leda till att investerarna söker sig till mer osäkra tvister.⁸⁸

2.7.3 Hindrar förlikningar

Det finns flera argument som talar för att en användning av TPF skulle hindra parter från att ingå en förlikning. Ett starkt argument är att en parts ekonomiska incitament att ingå en förlikning minskar när parten backas av en välbärgad finansiär.⁸⁹ Dessutom kan en finansierad part vilja begära mer pengar än vad sitt anspråk är värt för att kompensera för vad parten eventuellt är skyldig finansiären.⁹⁰ Som nämnts angående en finansiärs kontrollmöjligheter, kan det också vara så att finansiären kan förhindra en förlikning genom att ha rätt att invända mot ett förlikningserbjudande.

Det finns dock också argument som pekar på det motsatta, att TPF tvärtom skulle främja förlikningsförhandlingar. Förklaringen till det har bland annat uppgetts vara att TPF balanserar parternas ekonomiska risker i ett rättegångsförfarande.⁹¹ Om parterna är likvärdigt ekonomiskt starka borde det bli lättare för dem att ingå en mer rättvis förlikning än om en av parterna har ett finansiellt övertag. Denna parameter tillsammans med att professionella

88 von Goeler s. 93–95.

(31)

31

finansiärer ofta utför en grundlig granskning av målet och värdering av anspråket föregående ett finansieringsbeslut, kan leda till att parterna når en mer marknadsmässig överenskommelse än annars.⁹²

2.8 Avslutande kommentar

Något som är slående vid en redogörelse för TPF är hur mycket variation som ryms inom upplägget. Definitionerna är oenhetliga, det finns olika former av TPF, förfaranden kan initieras på olika sätt och finansieringsavtalen kan skräddarsys utefter tvisten i fråga eller utifrån kärandens och finansiärens önskemål. I framställningen har dock vissa mer vanligt förekommande drag lyfts vilket borde ge en översiktlig bild av hur TPF-uppläggen oftast kan se ut.

Därutöver har det i avsnittet både diskuterats kring för- och nackdelar med TPF.

Fördelar som access to justice, investeringsmöjligheter och flexibla upplägg samt en ökad rättsutveckling har ställts i kontrast med ett förringande av rättvisan, en ökad mängd tvister och TPF:s eventuella hindrande effekt på förlikningar.

3 Andra former av finansiering

3.1 Inledning

I detta kapitel kommer jag att redogöra för finansiering genom rättsskydds- försäkring och rättshjälp eftersom dessa finansieringsformer är de vanligast förekommande vid diskussioner om rättegångskostnader i svensk litteratur.

Därefter kommer jag även behandla finansiering genom riskavtal för att visa på varför detta finansieringssätt i stor utsträckning är begränsat för svensk del.

Poängen med redogörelsen är att mer specifikt åskådliggöra de brister som

(32)

32

existerar med finansieringsformerna för att visa på varför det kan finnas ett behov av alternativa finansieringssätt såsom TPF.

3.2 Rättsskyddsförsäkring

Rättsskyddsförsäkring ingår vid tecknandet av hemförsäkring och många företagsförsäkringar.⁹³ Rättsskyddsförsäkringen kan således hjälpa ett företag som är i en tvist och det kan också omfatta den försäkrades ansvar för motpartskostnader.⁹⁴ Utgångspunkten gällande rättsskyddsförsäkringar är att försäkringsbolaget är den som står för utgifterna i samband med en rättstvist.⁹⁵ Skyddet regleras av försäkringsavtalet.⁹⁶ Även om det kan låta enkelt finns det ofta många begränsningar i avtalet. Exempelvis är det vanligt att försäkringstagaren måste haft försäkringen en viss tid innan den kan tas i anspråk.⁹⁷ Försäkringsskyddet är dessutom ofta subsidiärt till ersättningen från motparten enligt RB 18 kap. och det finns ofta en avsevärd självrisk, vanligen uppemot 25 % av kostnaderna.⁹⁸ Därtill är försäkringsbolaget endast ansvarigt upp till ett maximibelopp.⁹⁹ Det normala maximibeloppet år 2018 var på 250 000 kr.¹⁰⁰ Detta maximibelopp är i jämförelse med den inledande exemplifierade tvisten där C-Rad fick stå rättegångskostnader om närmare 3 miljoner kr i tingsrätten lågt. Utöver detta finns ofta begränsningar i ersättningsåtagandet avseende ombudet.¹⁰¹ Sist men inte minst begränsas ofta vilka tvister försäkringen omfattar.¹⁰²

93 Ekelöf m.fl. s. 306.

(33)

33 3.3 Rättshjälp

Om en part inte har en försäkring som täcker kostnaderna för sin tvist kan den i vissa fall ha rätt till rättshjälp.¹⁰³ Utgångspunkten med rättshjälp är att staten initialt betalar partens rättegångskostnader.¹⁰⁴ Vinner parten ska motparten betala statens rättshjälpskostnader, men om parten förlorar får den själv stå för ersättningen av motpartens rättegångskostnader.¹⁰⁵ En part som får rättshjälp står därmed, trots den ekonomiska hjälpen gällande sina egna kostnader, en risk att alltjämt behöva bli skyldig motparten stora belopp. Det som emellertid kan vara mildrande även för en tappande part med rättshjälp är att de egna kostnaderna i normalfallet begränsas till rättshjälpsavgiften samt eventuell rådgivningsavgift.¹⁰⁶

Rätten till rättshjälp är också i sig starkt begränsad. Förutom subsidiariteten i förhållande till rättsskyddet så är den även enligt RHL 9 § sekundär till ”annat liknande rättsskydd”. Sådant liknande rättskydd kan till exempel tillhandahållas genom medlemskap i en facklig organisation eller annan intresseorganisation.¹⁰⁷

Ytterligare förutsättningar för att rättshjälp ska beviljas är exempelvis

 enligt RHL 7 § att den rättssökande behöver juridiskt biträde utöver rådgivningen,

 enligt RHL 2 § att rådgivning i enlighet med RHL 4 § lämnat i angelägenheten i minst en timme,

 att tvisten omfattas av reglerna om rättshjälp samt inte faller in under någon av de undantag som räknas upp i RHL 10 §,

 enligt RHL 8 § att det med hänsyn till omständigheterna är rimligt att staten bidrar till kostnaderna,

 i princip att käranden är en fysisk person och

103 Rättshjälpsmyndigheten, Har du rätt till rättshjälp?.

(34)

34

 att en fysisk person inte har en årsinkomst som, beräknad enligt RHL 6 och 38 §§, överstiger takbeloppet om 260 000.

Gällande den sista strecksatsen ska påpekas att senaste höjningen av gränsvärdet skedde år 1999 med 50 000 kr.¹⁰⁸ Den som dessutom ligger nära eller inom övre hälften av brytpunkten för detta belopp ska normalt anses ha förmåga att försäkra sig.¹⁰⁹ Det innebär att en person med en årsinkomst överstigande 130 000 kr (cirka 10 800 kr/månad) efter eventuella avdrag för kostnader för underhåll till barn som regel anses ha haft möjlighet att skaffa sig en försäkring innehållande rättsskydd.¹¹⁰ Enligt RHL 9 § ska rättshjälp i de fall den rättssökande borde ha haft rättsskyddsförsäkring endast beviljas om det finns särskilda skäl.

Ponera dock att en part beviljas rättshjälp. Vilka kostnader omfattas av hjälpen och i vilken utsträckning täcks kostnaderna? Vad gäller kostnaden för ombud omfattar rättshjälpen enligt RHL 15 § i regel ersättning för arbete om högst 100 timmar. Efter denna tidsgräns ska rättshjälpsbiträdet anmäla detta till rätten eller Rättshjälpsmyndigheten som sedan prövar ifall rättshjälpen ska upphöra.

Rättshjälpen täcker även skäliga belopp för bevisning (RHL 16 §), skäligen påkallade kostnader för utredning understigande 10 000 kr (RHL 17 §) samt kostnader för en eventuell medlare (RHL 18 §). Som tidigare har påpekats brukar dock merparten av kostnaderna vara just för ombudet.

3.4 Riskavtal gällande advokatarvode

Ett riskavtal innebär ett avtal där ombudets arvode baseras helt eller delvis på utgången i processen.¹¹¹ Vad gäller finansieringen av rättegång genom avtal med sitt ombud finns det inget uttryckligt förbud i Sverige mot att ombud ingår riskavtal

108 Sverna Arvill, Juno, kommentar till rättshjälpslagen, not 16.

109 Lindell s. 669.

110 Lindell s. 669.