Meddelad i Stockholm
Dok.Id 87728
Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid
08-700 38 00 08-14 98 89 Box 2302
103 17 Stockholm
Birger Jarls Torg 5
E-post: kammarrattenistockholm@dom.se www.kammarrattenistockholm.domstol.se
måndag – fredag 09:00-11:30 12:30-15:00
KLAGANDE Livsmedelsverket Box 622
751 26 Uppsala
MOTPART
Kraft Foods Sverige AB, 556014-4874
Ombud: Advokat Magnus Eriksson Linklaters Advokatbyrå AB
Box 7833
103 98 Stockholm
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Länsrätten i Uppsala läns dom 2006-10-05 i mål nr 1003-06, se bilaga
SAKEN
Tillämpning av 5 § Livsmedelsverkets föreskrifter om märkning och presentation av livsmedel (LIVSFS 2004:27)
_______________________________
Livsmedelsverket yrkar att kammarrätten upphäver länsrättens dom och fastställer verkets beslut. Livsmedelsverket anför bl.a. följande.
Märkningen ”kan innehålla spår av vete” är vilseledande därför att den riskerar att bibringa konsumenten den uppfattningen att produkten kan innehålla så mycket vete att det kan vara skadligt för en veteallergiker, vilket inte är fallet.
Reglerna i 5 § LIVSFS 2004:27 innebär att det inte räcker med att en uppgift är sann. Den får inte heller på ett avgörande sätt vilseleda konsumenterna, dvs. vara sådan att den kan ge ett missvisande eller felaktigt intryck av livsmedlet i något avseende. Det är nödvändigt att sätta ordalydelsen i relation till om den faktiska mängden vete har någon betydelse eller om den är försumbar. Här är den försumbar. Men många konsumenter måste naturligen få uppfattningen att mängden vete kan
vara så stor att den har betydelse. På detta sätt riskerar märkningen att ge konsumenten en felaktig uppfattning om de faktiska förhållandena och kan därför leda till att konsumenten i onödan och på felaktiga grunder avstår från att konsumera produkten. Märkning kan inte fungera som en kompensation för kontaminering.
Bolaget bestrider bifall till överklagandet. Bolaget vidhåller vad det anfört i länsrätten och anför härutöver bl.a. följande. Märkningen är ostridigt korrekt till sin ordalydelse. Det torde knappast vara möjligt att beskriva (den lilla) risken för att det kan förekomma veteallergener i produkterna på ett mer nyanserat sätt. Begreppet ”kan innehålla spår av”
implicerar ju dels att det inte behöver vara så att produkten innehåller något vete alls, dels att det – i de fall då produkten faktiskt innehåller vete – rör sig om mycket små mängder. Det saknas således förut-
sättningar för att lägga 5 § LIVSFS 2004:27 till grund för ett mot bolaget riktat föreläggande att upphöra med märkningen.
Det är ostridigt i målet att de produkter som tillverkas vid ”Digestive- linjen” kan innehålla dels spår av veteprotein över detektionsgränsen, dels i enstaka fall en eller flera kexkulor. Vidare står det klart att vissa personer är mycket känsliga för allergener redan i mycket små mängder samt att det saknas vetenskapligt fastställda gränser för vilken mängd som krävs för att det skall uppstå en hälsorisk. Det går med andra ord inte att utesluta att en enskild person som konsumerar de aktuella produkterna får i sig en tillräcklig mängd vete för att utlösa någon form av allergisk reaktion. Det är därför som bolaget av hänsyn till veteallergiska
konsumenter har valt att använda sig av märkningen. Bolaget kan inte garantera att det inte överförs rester av vete till andra produkter på samma produktionslinje och således kan bolaget inte välja mellan att å ena sidan rengöra produktionslinjen och å andra sidan använda sig av den aktuella märkningen.
DOMSKÄL
Frågan i målet är om bolagets märkning att de aktuella produkterna kan innehålla spår av vete på ett avgörande sätt kan vilseleda köparen (5 § LIVSFS 2004:27). För denna fråga har det inte någon betydelse huruvida bolaget har gjort vad det kunnat för att undvika att produkterna innehåller vete.
Liksom länsrätten konstaterar kammarrätten att märkningens ordalydelse är korrekt i det avseendet att produkterna kan innehålla spår av vete.
Enligt kammarrättens bedömning innebär detta emellertid inte i sig att märkningen inte kan vara vilseledande i den bemärkelse som avses i 5 § LIVSFS 2004:27. Enligt kammarrättens mening krävs för att en märk- ning av ifrågavarande slag inte skall vara vilseledande inte enbart att produkten kan innehålla spår av ett ämne, exempelvis vete, utan också att det finns en viss sannolikhet för att produkten också gör det. Vidare skall sannolikheten gälla i förhållande till en sådan mängd av ämnet som kan antas ha någon betydelse för köparen, ur t.ex. hälsosynpunkt. Hur stor denna sannolikhet bör vara för att märkningen inte skall anses vilse- ledande går inte att säga generellt – det får avgöras från fall till fall – men den får inte vara så liten att den är försumbar.
I förevarande fall produceras produkterna med märkningen ”kan inne- hålla spår av vete” på samma produktionslinje som Marabou Digestive.
Marabou Digestive innehåller kulor av kex och kulorna har vete som ingrediens. Det har framkommit att andra produkter som tillverkas på denna produktionslinje vid provtagning uppvisat en påvisbar mängd vete och att enstaka kexkulor hamnat i en annan produkt än Marabou Dige- stive.
Enligt Livsmedelsverket är den ifrågavarande märkningen vilseledande för att den riskerar att bibringa köparen den felaktiga uppfattningen att produkten kan innehålla så mycket vete att det kan vara skadligt för en
veteallergiker. Livsmedelsverket anser att den faktiska mängden vete i produkterna är försumbar.
Vad gäller sannolikheten för att de aktuella produkterna innehåller vete har bolaget anfört att det inte kan garantera att rester av vete från tillverkningen av Marabou Digestive inte oavsiktligt överförs till andra produkter som tillverkas vid samma produktionslinje och som inte har vete som ingrediens, utan att det finns risk för att en eller flera kexkulor kan förekomma i de aktuella produkterna. Det är också ostridigt i målet att det förekommit att produkterna har innehållit vete. Mot denna bakgrund finner kammarrätten att det finns en sannolikhet för att produkterna kan innehålla vete som inte kan anses vara obetydlig.
Beträffande den faktiska mängden vete noterar kammarrätten att det i Livsmedelsverkets egen undersökning dras slutsatsen att en av de kulor av kex som Marabou Digestive innehåller möjligen skulle innebära ett problem för några individer. Redan en vetekula kan således ge upphov till problem. Till detta kommer att bolaget har gjort gällande att det saknas vetenskapliga fastställda gränser för exakt vilken mängd vete- allergener som är tillräcklig för att det skall uppstå en hälsorisk, vilket Livsmedelsverket inte har ifrågasatt. På grund av det anförda finner kammarrätten att Livsmedelsverket inte har visat att den mängd vete som aktuella produkter kan innehålla är så ringa att det inte kan vara skadligt för en veteallergiker att förtära dem. På grund härav kan denna mängd inte anses försumbar.
Med hänsyn till anförda omständigheter finner kammarrätten att den aktuella märkningen inte kan anses vilseledande i den mening som avses i 5 § LIVSFS 2004:27. Överklagandet skall därför avslås.
DOMSLUT
Kammarrätten avslår överklagandet.
HUR MAN ÖVERKLAGAR (formulär 1) se bilaga.
Per Anders Lindgren Sten Lindbäck Erik Sjöstedt
lagman kammarrättsråd tf. assessor
referent
Jenni Ralph föredragande
