LÄNSRÄTTEN DOM I STOCKHOLMS LÄN
2004-05-12 Mål nr 10400-03 Meddelad i
Stockholm
KLAGANDE
Socialstyrelsen
JÖNKÖPINGS-enheten Box 2163
550 02 JÖNKÖPING MOTPART
Lars Roger Bernhard Sperrling ÖVERKLAGAT BESLUT
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds beslut den 14 maj 2003, se bilaga 1.
SAKEN
Disciplinpåföljd enligt lagen (1998:351) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område
BAKGRUND OCH YRKANDEN M.M.
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd beslutade den 14 maj 2003 att lämna Socialstyrelsens anmälan utan åtgärd, se bilaga 1.
________________________
Socialstyrelsen överklagar beslutet och yrkar att [läkaren]
skall åläggas disciplinpåföljd. Som grund för sitt överklagande anför Socialstyrelsen i huvudsak följande. Även om inte varje patientfall ensamt kan motivera en disciplinpåföljd måste ändå en sammanvägning av dessa fall utgöra tillräcklig grund för att ålägga [läkaren] disciplinpåföljd på grund av de brister han uppvisat i handläggningen av patienterna. Socialstyrelsen delar Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds bedömning att orsaken till att [läkaren] inte kunnat fungera som läkare är såväl sjukdom som bristande erfarenhet. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd synes emellertid anse att dessa orsaker innebär en ursäktlighet och att man därför kan underlåta att ålägga honom disciplin-
påföljd. Socialstyrelsen delar inte den bedömningen. All hälso- och sjukvårdspersonal har enligt 2 kap. 5 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område ett eget yrkesansvar. Sjukdom kan vara en orsak till brister i yrkes- utövningen och i allvarliga fall leda till att en legitimation för yrket återkallas. Detta innebär inte att brister i yrkes- utövningen som beror på sjukdom inte skulle kunna medföra disciplinpåföljd. Det är långt ifrån i alla fall som en sjukdom är av så allvarlig karaktär att den medför en återkallelse av legitimationen. Det gäller i synnerhet som sjukdomsbegreppet inte är helt entydigt. Aparta karaktärsdrag, som kanske inte strikt medicinskt är att hänföra till sjukdom, kan ändå inne- bära en avvikelse av betydelse för patientsäkerheten. Hälso- och sjukvårdspersonalens uppgifter är sådana att det av hänsyn till enskilda är befogat att ställa krav på att de utförs med omsorg och noggrannhet. Patienterna har rätt att förvänta sig en trygg och säker vård av god kvalitet. Om någon som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen är försumlig eller begår fel måste den personen kunna tilldelas en disciplinpåföljd i syfte att uppmärksammas på att han eller hon i ett visst fall handlat på ett icke godtagbart sätt. För det fall [läkarens] brister vad gäller vård och behandling av de tolv patientfallen inte bedöms tillräckliga som grund för disciplinpåföljd bör han i vart fall åläggas disciplinpåföljd på grund av att hans journaldokumentation inte uppfyller kraven i patientjournal- lagen (1985:562).
[Läkaren] har yttrat bl.a. följande. För att få en läkar- legitimation i Sverige fattades tre månaders AT-praktik för honom. Han fann en möjlighet att få detta delblock i
AT-praktiken på psykkliniken i Kalmar, på den norra enheten.
Han blev lovad adekvat handledning och att få delta i AT- föreläsningarna etc. på kliniken, precis som övriga AT-läkare på kliniken. På grund av bristande organisation, sjuk personal m.m. fick han dock aldrig ett adekvat anställningsavtal/
kontrakt. Men på grund av den låga lönen är det helt klart att det rörde sig om ett AT-gråblock/praktiktjänstgöring. Han har flera handlingar som bekräftar att det rörde sig om en AT- tjänst. I Socialstyrelsens författningar finns klarar direktiv om vad som är klinikens, enhetschefens skyldighet/ansvar att delge, undervisa, stödja, göra etc. gentemot en AT-läkare som gör sin AT-praktik. Trots detta fullgjorde inte enhetschefen, kliniken och sjukhuset sina plikter. Han utnyttjades istället som en billig semestervikarie. Han var långa tider helt ensam läkare på enheten utan möjlig handledning, någon att fråga etc.
Precis som hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd sagt/beslutat förelåg varken i hans journaler eller i hans handläggning sådana brister att det finns anledning anmärka på detta eller
att ge disciplinpåföljd. Det bör betonas att särskilt psyk- journaler dels har/vanligen kan ges en mycket friare utform- ning, särskilt vid återbesök som det rörde sig om i detta fall.
Betonas bör också att han hade en mycket hög arbetsbelastning med många och långa besök, långt fler än alla övriga läkare på enheten. Att som AT-läkare skriva ut patienter som han inte tagit emot initialt och inte kontinuerligt deltagit i vården av saknar fullständigt undervisningsvärde. Han har ju som äldre och med mycket erfarenhet en helt annan förståelse och krav angående detta. Att få höra sanningen tålde varken enhetschef eller klinikledning utan de har valt att anmäla och förtala honom istället. Många i personalen, patienter och andra i Kalmar har dock kontaktat honom och gett honom sitt stöd och berättat att de också tycker/förstår att kliniken handlat fel gentemot honom. Han har ett stort antal brev och intyg från dessa, vilka han önskade inge till både Socialstyrelsen eller
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd men de kunde inte garantera anonymitet så som han begärde. De tolv patientfall som Social- styrelsen åberopat har inte föranlett Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd att anmärka på hans handläggning, än mindre att begära disciplinpåföljd. Som AT-läkare skulle han för övrigt ha rätt att ha bristande erfarenhet. Han vill mycket allvarligt påpeka att han inte på något sätt var sjuk vare sig före eller under sin tjänstgöring på kliniken. Han yrkar att Social- styrelsens begäran om disciplinpåföljd avslås.
DOMSKÄL
Tillämpliga bestämmelser
Enligt 2 kap. 1 § lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjuk- vårdens område skall den som tillhör hälso- och sjukvårds- personalen utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. En patient skall ges sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som uppfyller dessa krav.
Vården skall så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Patienten skall visas omtanke och respekt.
Om den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sådan skyldighet enligt nämnda lagrum eller någon annan föreskrift som är av direkt betydelse för säkerheten i vården, får enligt 5 kap. 3 § i nämnda lag disciplinpåföljd åläggas. Om felet är ringa eller om det framstår som ursäktligt får disciplinpåföljd underlåtas.
Disciplinpåföljd är erinran eller varning.
I 3 § patientjournallagen (1985:562) anges bl.a. följande. En
patientjournal skall innehålla de uppgifter som behövs för en god och säker vård av patienten. Uppgifterna skall föras in i journalen så snart det kan ske. Om uppgifterna föreligger, skall en patientjournal alltid innehålla
1. uppgift om patientens identitet,
2. väsentliga uppgifter om bakgrunden till vården,
3. uppgift om ställd diagnos och anledning till mera betydande åtgärder,
4. väsentliga uppgifter om vidtagna och planerade åtgärder, 5. uppgift om den information som lämnats till patienten de ställningstaganden som gjorts om val av behandlingsalter- nativ och om möjligheten till en förnyad medicinsk
bedömning,
6. uppgift om information och samtycke som har lämnats enligt lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.
I 4 § samma lag anges att varje uppgift i en journalhandling, som upprättas inom hälso- och sjukvården, skall utformas så att patientens integritet respekteras.
Länsrättens bedömning
För att en disciplinpåföljd skall kunna åläggas någon fordras i princip att full bevisning föreligger i den meningen att de faktiska omständigheterna som är föremål för bedömning skall vara styrkta (RÅ 1990 ref. 108). Efter genomgång av
handlingarna i målet finner länsrätten att flera av de av Socialstyrelsen anmälda bristerna är sådana där oklarheter föreligger beträffande vad som har hänt. I enlighet med det ovan sagda kan dessa påstådda brister således inte bli föremål för disciplinpåföljd. Beträffande övriga av Socialstyrelsen anmälda brister delar länsrätten den kritik som har framförts av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd men finner inte bristerna vara av den karaktären att [läkaren] kan sägas upp- såtligen eller av oaktsamhet inte ha fullgjort sådan skyldighet enligt lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område eller någon annan föreskrift som är av direkt betydelse för säkerheten i vården. [Läkaren] kan således inte åläggas någon disciplinpåföljd med stöd av 5 kap. 3 § lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.
Även vad gäller bristerna i journalföring delar länsrätten
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds bedömning och konstaterar att även om det kan anses ha förelegat en del brister i de
journaler som förts, bl.a. med avseende på anamnes, finner länsrätten att bristerna inte är sådana att [läkaren] med anledning härav skall åläggas disciplinpåföljd.
DOMSLUT
Länsrätten avslår överklagandet.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (Dv 3109/1a)
Maria Lindeberg - - - - -
HÄLSO- OCH SJUKVÅRDENS BESLUT ANSVARSNÄMND
2003-05-14 HSAN 1358/02:A1
ANMÄLARE
Socialstyrelsen, Regionala tillsynsenheten i Jönköping, Box 2163, 550 02 Jönköping
ANMÄLD
[Läkaren, namn och adress]
SAKEN
omhändertagande av patienter ________________________
BAKGRUND
[Läkaren], född 1950, avlade läkarexamen den 8 maj 1998 men har inte fullgjort någon AT-tjänstgöring. Under tiden januari -
augusti 2001 tjänstgjorde han vid Skärvsta vårdcentral och Österåsens hälsohem i Sollefteå samt på psykiatriska kliniken vid Länssjukhuset i Kalmar.
ANMÄLAN
Socialstyrelsen har yrkat att [läkaren] åläggs disciplinpåföljd för bristfällig vård och behandling av patienter och för bristfällig journaldokumentation under tiden januari - augusti 2001. Styrelsen har uppgett bl.a. följande.
Socialstyrelsen mottog i april 2001 dels en anmälan från
[en tillsynsansvarig läkare] vid Kramfors Sollefteå hälso- och sjukvård, dels en anmälan från [en överläkare (1)] vid
Österåsens Hälsohem, Sollefteå. Anmälningarna avsåg klagomål mot [läkaren] som tjänstgjort som tillfällig underläkare vid
Skärvsta vårdcentral två dagar i veckan och vid Österåsens Hälsohem tre dagar per vecka fr o m den 9 januari 2001.
[Tillsynsansvarige läkaren] har uppgett att det kommit många olika signaler från patienter, vårdpersonal och läkarkollegor om att [läkaren] inte fungerade bra som läkare. Hans psykiska tillstånd gjorde att han inte kunde fungera tillfredsställande i arbetet.
[Tillsynsansvarige läkaren] har till anmälan bifogat en
redogörelse för en feldiagnostisering som [läkaren] gjort den 9 februari 2001.
[Överläkare 1] har uppgett att [läkaren] inte hade gjort några slutanteckningar angående ettårsuppföljning av elva patienter samt inga slutanteckningar avseende fyra patienter som gått grundkurs. Han hade heller inte dokumenterat en tremånaders- uppföljning som han gjort på 5 - 10 patienter och inte lämnat någon förteckning på vilka han träffat. [Överläkare 1] har bifogat kopior av journalanteckningar som [läkaren] gjort
avseende bl a tre patienter HJ, IÖ och SO och som måste skrivas om enligt hennes mening. [Läkaren] hade t ex felaktigt skrivit att IÖ eventuellt hade missbruksproblematik och vid påpekande härom hävdat att patienten var en tung heroinist. Vad gäller HJ och SO hade [läkaren] i journalanteckningar uttryckt sig på ett sätt som kunde uppfattas som kränkande av patienten. ---
[Läkarens] tjänstgöring vid psykiatriska kliniken, Länssjukhuset, Kalmar
Genom en skrivelse, som kom in till Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Stockholm den 30 maj 2001 från [en överläkare (2)] på psykiatriska kliniken vid Visby lasarett, kom det till Socialstyrelsens kännedom att [läkaren] arbetade vid Länssjuk- huset i Kalmar. [Överläkare 2] uppgav att [läkaren] under våren 2001 vårdats vid psykiatriska kliniken i Visby, viss tid enligt LPT. Han bedömdes inte som lämplig att fungera som läkare.
Socialstyrelsen inhämtade den 20 juni 2001 uppgift från Läns- sjukhuset i Kalmar att [läkaren] tjänstgjorde där på
psykiatriska kliniken sedan en dryg månad. Det rapporterades inga problem angående hans tjänstgöring annat än att man dagen innan beslutat att han inte fick gå jour ensam.
Den 21 augusti 2001 underrättades Socialstyrelsen om att [läkaren] tagits ur tjänst samma dag på grund av klagomål från patienter. Hans arbetsgivare uppgav bl a följande. [Läkaren]
hade ett vikariat som underläkare på psykiatriska kliniken för tiden 7 maj - 31 augusti 2001. Problemen med hans tjänstgöring, vilka accentuerats de senaste två veckorna, bestod i samarbets- svårigheter, att han inte ville delta i teamarbetet, att han
hade svårt att hålla tider, att han var distanslös och att han misskrediterade övrig behandlingspersonal inför patienterna.
Patienter hade klagat över att han t ex ändrat den medicinering som andra läkare på kliniken ordinerat och att han sagt till patienter att de skulle sluta med t ex antidepressiv medicine- ring och istället använda naturläkemedel. Han hade mer sett sig som samtalsterapeut än läkare. En del patienter hade upplevt hot och rädsla inför honom.
Socialstyrelsen har inhämtat yttrande och kompletterande utredning från psykiatriska kliniken. [Sektorschefen] har i yttrandet uppgett bl a följande. Ett genomgående tema har varit att [läkaren] inte arbetat som läkare i många patientärenden utan istället bedrivit olika terapier. Många patienter har upplevt sig kränkta i kontakten med [läkaren]. Andra genom- gående teman är att [läkaren] har avslutat pågående behand- lingar och även avbrutit tidigare ordinationer av överläkare på kliniken. Han har inte insatt adekvat behandling för de
psykiska besvär som patienterna sökt för. Ofta har patienterna lämnat mottagningen utan någon som helst behandling. Han har ordinerat diverse olika behandlingar som inte är adekvata eller vetenskapligt förankrade som t ex att smörja in sig med oliv- olja, uppmanat patienterna att skilja sig, rekommenderat motion, naturläkemedel har nämnts i åtminstone ett fall, uppgett sig vara specialist i diverse olika sjukdomar trots att han inte har någon specialistutbildning för dessa. [Läkaren]
har vid ett flertal tillfällen gett ordinationer respektive
rekommendationer som strider mot patientens ordinarie doktor på andra medicinska kliniker, det gäller t ex somatiskt insatta
mediciner respektive rekommendationer. Sammanfattningsvis har 60 - 70 patienter som träffat [läkaren] erbjudits ny kontakt
hos annan doktor respektive hos samtalsterapeut. Ett stort problem då det gäller att dokumentera vad som har inträffat i flera fall är att det ofta saknas dokumentation eller att dokumentationen av [läkaren] är bristfällig. Utöver detta så har hans journalföring i många fall inte överensstämt med vad han egentligen har ordinerat enligt patienterna. Vidare har [läkaren] behållit tidboken trots upprepade anmaningar att lämna tillbaka den. Man har även tvingats byta låskolvar på mottagningen eftersom han till en början vägrade att lämna tillbaka nycklarna, vilket han dock senare har gjort. Hand-
ledning har förekommit dels av terapeut, av överläkare
respektive genom teammöten. Ett av problemen enligt överläkaren som skötte handledningen har varit att [läkaren] inte tagit upp speciellt många ärenden, inte lyssnat på överläkarens rekommendationer respektive i stort sett uteblivit från de flesta teammöten som förekommit.
Till yttrandet har [sektorschefen] bifogat en kortfattad beskrivning av 42 patientfall, i vilka man anser att [läkaren]
handlagt patienterna felaktigt.
Socialstyrelsen har inhämtat ytterligare information i 12 av de 42 patientfallen och erhållit journalkopior avseende dessa.
Bedömning ---
I de 12 patientfall i vilka Socialstyrelsen granskat journal-
dokumentationen närmare gör Socialstyrelsen följande bedömning.
Fall 1
Mycket kortfattad anamnes som inte tar fasta på den psykiatriska problematiken. [Läkaren] sätter igång en stor apparat behandlingsmässigt med tanke på att det är en mera tillfällig kontakt hos honom. Han sätter ut antidepressiv medicin utan att ange alternativ.
Fall 4
Mycket mager anamnes trots fyra besök. Ordrikt i journalen men inget riktigt relevant innehåll. Sätter diagnosen PTSD utan att ha penetrerat anamnesen eller symtomatologin. Ger sig in i mycket allmänna råd till patienten, bl a att bli mer social,
kanske separera från maken m.m. Patienten vill ha annan läkare än [läkaren].
Fall 7
Träffar patienten en gång efter tidigare kontakt med skötare.
Patienten kommer för bedömning. Någon egentlig anamnes tas inte. Diagnosen depression eller annan diagnos avfärdas inledningsvis i journalanteckningen. Därefter följer en lång och ordrik beskrivning av uppväxt, sociala förhållanden, egna värderingar m.m. [Läkaren] skriver mycket om övervikt och kostvanor. Patienten vill efter detta besök inte komma tillbaka till kliniken alls.
Fall 8
Patienten kommer för bedömning av depression samt eventuell medicinering. Liksom i övriga fall ingen egentlig anamnes, inget psykiskt status. Allmänt hållna tankar kring sociala förhållanden. Patienten är mycket missnöjd med [läkaren].
Fall 9
Det finns ingen egentlig anamnes. [Läkarens] bedömning är
"ingen annan lösning än separation". Enligt kontaktorsaken anger patienten receptförnyelse. Detta nämns överhuvudtaget inte i journalen.
Fall 12
Dålig anamnes, inget psykiskt status. Otydlig och ordrik
bedömning. Patienten rekommenderas remiss till behandlingshem i Västernorrland. Mycket prat om övervikt och kostvanor.
Patienten vill inte komma tillbaka.
Fall 15
Nästan obefintlig anamnes, dåligt psykiskt status. Mycket märklig åtgärd med "heta stolen". Patienten är mycket missnöjd med [läkaren] och har uppgett att läkaren pratade mest om sig själv.
Fall 18
Kortfattad anamnes som inte beskriver patientens symtom. Gör bedömningen att inte behandla farmakologiskt på obefintlig anamnes. Lägger sig i andra läkares behandling av patientens son, som har blödarsjuka. Patienten ställer sig mycket frågande till [läkarens] rekommendationer om blödarsjuka.
Fall 20
Ingen riktig anamnes. Mycket prat kring övervikt och kostvanor.
Sätter ut pågående medicinering men överväger inget farmakolo- giskt alternativ. Lägger sig i pågående psykoterapeutisk
intervention. Patienten känner sig mycket kränkt.
Fall 25
[Läkaren] sätter ut Zoloftbehandling trots att denna varit
framgångsrik. Skriver i journalen om sociala svårigheter och om övervikt. Patienten känner sig kränkt.
Fall 26
Vid en tillfällig kontroll hos [läkaren] under den behandlande läkarens semester trappar [läkaren] ned pågående framgångsrik Zoloftmedicinering. Patienten är orolig över detta vid
uppföljande besök.
Fall 42
[Läkaren] sätter ut Remeron efter ca en månads behandling. Tar inte ställning till om depression föreligger, trots att
patienten svarat bra på insatt medicinering. Patienten kände sig tvingad att sluta med medicinen. Patienten uppgav för annan läkare vid senare återbesök att [läkaren] uppmanat patienten att ta ett glas vin till kvällen för att sova bättre.
Sammanfattningsvis visar journalgranskningen:
- Genomgående dålig journaldokumentation med avsaknad av egentlig anamnes, dåligt dokumenterat psykiskt status.
- Genomgående vidlyftiga, ordrika resonemang kring patienter- nas sociala förhållanden och långtgående slutsatser utifrån dessa.
- Genomgående långa resonemang kring patienternas vikt och kostvanor.
- [läkaren] tycks använda märkliga behandlingsmetoder som t ex "heta stolen".
- [läkaren] sätter i stort sett konsekvent ut all antidepressiv behandling oberoende av om patienten tidigare bedömts av överläkare.
- Flera patienter har uttryckt direkt missnöje eller känner sig starkt kränkta av [läkaren] bemötande.
Av utredningen i ärendet framgår att [läkaren] i flertalet av de patientfall som granskats inte har handlagt patienter i
enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet då han t ex utan motivering satt ut läkemedel som ordinerats av andra läkare på kliniken, inte alls behandlat patient för det den sökt för samt använt icke vedertagna terapier t ex "heta stolen".
Vidare föreligger stora brister i [läkaren] journaldokumentation.
De fel som [läkaren] begått i sin yrkesutövning är allvarliga och några omständigheter som innebär att felen framstår som ursäktliga föreligger inte.
Socialstyrelsen har bifogat sin utredning i ärendet, bl.a.
kopior av journalhandlingarna i de tolv patientfallen.
Socialstyrelsen har härefter i en kompletterande anmälan, som kom in till ansvarsnämnden den 28 november 2002, närmare preciserat vad som saknas i sjukhistoria respektive i fråga om terapi och övrig handläggning i de tolv patientfallen.
Styrelsen har också korrigerat en felaktig uppgift i patient- fall 4 och uppgett att diagnosen PTSD inte satts av [läkaren]
utan av en annan läkare.
UTREDNING
Ansvarsnämnden har tagit del av Socialstyrelsens utredning och hämtat in yttrande av [läkaren]. Han har delgetts styrelsens första anmälan men har inte - trots anlitande av stämningsman - kunnat delges den kompletterande anmälan. [Läkaren] har bestritt att han handlat felaktigt och begärt att ansvars- nämnden inhämtar kompletta journalutdrag i de tolv patient- fallen och tillställer honom kopior av dessa. Han har uppgett bl.a. följande.
Inga klagomål framkom öht innan jag framförde klagomål på handledning och arbetsledning! Om mina brister varit så stora skulle ju självklart detta framkommit tidigare (under ca 4 månaders tjänst!) och inte dom sista 3-4 dagarna av min AT-tjänst/mitt vikariat som underläkare! Alltså, allt är uppenbart ett rörigt falsarium!
Ingen patient har öht haft några klagomål eller gjort någon spontan anmälan till vare sig HSAN, Patientnämnd eller annan instans! Jag har däremot ca 20 st brev från patienter som tvärtom har skriftligt intygat att de var mkt nöjda med både mitt bemötande och mitt medicinska handläggande och inte har något att vare sig anmärka på eller har någon som helst anledning att anmäla på ngt sätt öht! De anger däremot att de på ett försåtfullt sätt har kallats till mottagningen/kliniken för att där bli utsatta för försök att manipuleras att rikta
pejorativa uttalanden etc mot mig som person och min medicinska gärning. De motsatte sig delvis detta men pga att de blev så överraskade liksom pga upplevda hot om repressalier och att inte bli adekvat omhändertagna på sjukhuset/kliniken m.m. - så har de inte meddelat kliniken/sjukhuset detta. De vill också av dessa skäl vara absolut anonyma! ---
En mkt stor arbetsbelastning där jag icke fick något adekvat stöd, handledning, undervisning eller hjälp med att överföra patienter till annan ÖL eller samtalsterapeut trots ett stort antal påpekanden och begäranden av detta från min sida.
Ansvarig sektorschef fanns inte tillgänglig för AT-handledning
enl SoS´s regler! ---
Gällande de 12 patienter/fall där man från kliniken riktat kritik mot mig för min handläggning journalant etc - ber jag om att få hänvisa till att dessa påståenden redan tydligt och
klart motbevisas/motsägs av övriga tidigare journalanteckningar som jag gjort på respektive patient. Det framgår tydligt att akt läkare, terapeut etc inte öht bemödat sig med att läsa detta - för dessa ant visar ju att kritiken är helt obefogad.
Jag begär att HSAN begär ut kompletta journalutdrag på dessa patienter och tillställer mig kopior - jag anser att jag där- igenom kan visa på att jag gjort adekvata journalanteckningar fullt jmfr-bara med de som andra läkare på kliniken gjort på samma patienter. I dessa finns också mina anteckningar där det tydligt framgår att jag gjort väl avvägda bedömningar av
patienterna, deras livssituation och vad som stod i deras tidigare journalant.
Socialstyrelsen har i yttrande häröver vidhållit sin anmälan.
BEDÖMNING
Ansvarsnämnden finner att ärendet är tillräckligt utrett för att kunna prövas i sak. Ansvarsnämnden gör beträffande de anmälda patientfallen följande bedömning.
Fall 1:
Patienten hade träffat andra läkare före [läkaren]. Vid åter- besöket hos denne den 19 juli 2001 redovisas tankar kring den fortsatta behandlingen. Bl.a. anges att patienten upplever att metoder som akupunktur, värmebehandling, motion och träning ger bättre effekt än medicinering. [Läkarens] handläggning är
svepande och innehåller ingen djupare analys av patientens sjukhistoria. Han har dock inte gjort sig skyldig till några egentliga fel vid sina kontakter med patienten. Den bedömning som senare gjordes av överläkare låg också helt i linje med vad [läkaren] skissat vid sina kontakter med patienten. Hans
behandling av patienten kan inte leda till disciplinpåföljd.
Fall 4:
Som Socialstyrelsen påpekat har diagnosen posttraumatiskt stressymtom satts av en annan läkare än [läkaren], som inte heller kunnat motivera varför diagnosen satts. Det förefaller som om språksvårigheter bidragit till att problem uppstått vid [läkarens] anamnesupptagning. Ansvarsnämnden finner i likhet med styrelsen att anamnesen borde ha varit mer strukturerad och
att den psykiatriska bedömningen borde ha varit fylligare. Hans förslag om att patienten borde skilja sig från sin make tyder också på viss okänslighet. [Läkarens] brister i handläggningen motiverar dock inte disciplinpåföljd.
Fall 7: Att bedöma om någon är deprimerad
Vid återbesöket den 12 juli 2001 konstaterade [läkaren] att patienten inte var suicidal eller psykotisk och inte heller hade någon egentlig depression. Han borde emellertid ha varit mer detaljerad i sin anamnesupptagning och han har också delvis gjort en felbedömning, såtillvida att patienten hade en
depression. Det bör dock påpekas att inte heller ansvarig
överläkare närmare motiverat sina bedömningar av patienten. Det kan också i vissa fall vara svårt att bedöma om någon är
deprimerad och [läkaren] var en mycket oerfaren läkare, som lämnades att klara sig själv i stor omfattning. Vad som ligger honom till last kan inte medföra disciplinpåföljd.
Fall 8:
Även här föreligger brister i [läkarens] journalföring. Bl.a.
har han inte dokumenterat ett recept på Sonata. Felet måste dock anses som ringa och bör inte leda till disciplinpåföljd. I ärendet finns också en beskrivning av patienten hur han upplevt sin kontakt med [läkaren]. Det är dock inte styrkt att
[läkaren] bemött patienten på sätt som denne gjort gällande.
Fall 9:
Ansvarsnämnden ansluter sig till den kritik som Socialstyrelsen riktat mot [läkaren]. Bristerna är dock inte så allvarliga att de kan leda till disciplinpåföljd.
Fall 12:
Patienten bedömdes ha en cardiomyopathi och hade enligt remiss till Länssjukhuset i Kalmar haft besvärliga bieffekter av given behandling, varför man gjort försök att sätta ut medicinen.
Från medicinkliniken hade man satt in Efexor depå mot oro och nedstämdhet. [Läkaren] bedömde att patienten inte behövde någon fortsatt kontakt med psykiatriska mottagningen utan att hennes besvär berodde på bl.a. hennes övervikt och livsstil.
Omständigheten att [läkaren] och psykiatriska mottagningens läkare haft olika uppfattning om livsstilens betydelse visar inte att hans uppfattning var felaktig. Inget tyder på annat än att hans psykiatriska handläggning av patienten varit korrekt.
Det är inte heller styrkt att han föreslagit patienten att
strunta i sina hjärtmediciner. [Läkarens] behandling av patienten kan inte leda till disciplinpåföljd.
Fall 15:
Ansvarsnämnden delar den kritik som Socialstyrelsen riktat mot [läkaren]. Bristerna är dock inte så allvarliga att de
motiverar disciplinpåföljd.
Fall 18:
Utredningen har inte kunnat klarlägga vilka råd [läkaren] gett till patienten. Den psykiatriska handläggningen förefaller dock ha varit korrekt, liksom hans slutsats att patienten inte
behövde någon farmakologisk bedömning men däremot kognitiv beteendeterapi. Disciplinpåföljd kan inte komma i fråga.
Fall 20:
Patienten hade stått på Cipramil under lång tid och tydligen själv justerat dosen. Enligt [läkaren] hade han och patienten kommit överens om att medicinen skulle sättas ut, eftersom patienten mest var intresserad av att komma till rätta med sin livssituation. Det är inte visat att den bedömningen var felaktig eller att [läkaren] åsidosatt sina skyldigheter.
Disciplinpåföljd kan inte komma i fråga.
Fall 25:
[Läkaren] har valt att fokusera på sociala faktorer och betydelse av livsstil, medan man från psykiatriska mot- tagningens sida valt farmaka som en viktig del i terapin.
Ansvarsnämnden finner inte visat att de åtgärder som [läkaren]
vidtagit var felaktiga. Däremot var det olämpligt att han under sitt vikariat lade om behandlingskursen såsom han gjort. Detta motiverar dock inte disciplinpåföljd.
Fall 26:
Även i detta fall var det mindre lämpligt av [läkaren] att under ett pågående vikariat lägga om behandlingskursen men detta motiverar inte disciplinpåföljd.
Fall 42:
Fallet påminner om det föregående och bedömningen är densamma.
[Läkaren] borde således inte ha satt ut ordinerad medicin men felet motiverar inte disciplinpåföljd.
Ansvarsnämnden finner sammanfattningsvis att det är uppenbart att [läkaren] både på grund av sjukdom och bristande erfarenhet inte kunnat fungera som läkare. Det är anmärkningsvärt att han lämnats utan handledning och kontroll så länge och att det tog så många veckor för mottagningen att upptäcka hans svårigheter, trots att det kommit förfrågan tidigare. Det är uppenbart att han inte är speciellt kunnig i psykiatri, vilket heller inte är att förvänta hos en så oerfaren yrkesutövare. Det är också troligt att hans psykiska hälsotillstånd menligt har påverkat hans arbete och relationen till hans patienter. På befintligt material är det dock inte möjligt att avgöra hur stor roll [läkarens] sjukdom spelat för de påvisade bristerna i hans yrkesutövning. Anmälan kan därför inte leda till disciplin- påföljd.
BESLUT
Ansvarsnämnden bifaller inte [läkarens] yrkande om ytterligare utredning och lämnar anmälan utan åtgärd.
Detta beslut har fattats av Lars-Åke Johnsson, ordförande (avvikande mening, se aktbilaga 1), [en projektledare], [en ombudsman], [en leg tandläkare], [en biomedicinsk analytiker], [en riksdagsledamot] samt [tre f d riksdagsledamöter, varav en med avvikande mening] och [ett landstingsråd]. Föredragande har varit [en docent (1)], sakkunnig hos ansvarsnämnden i ärenden rörande allmän psykiatri.
I beredningen av ärendet har även deltagit [en docent (2)], medicinskt sakkunnig hos ansvarsnämnden.
Hur man överklagar, se bilaga 2.
Lars-Åke Johnsson
[Docent 1]
Kopia till:
Socialstyrelsen, Regionala tillsynsenheten i Jönköping; dnr 42-3835/2001
[Läkaren]
Socialstyrelsen, 106 30 Stockholm
BILAGA 1 Avvikande mening
Lars-Åke Johnsson och [en f d riksdagsledamot] anmäler avvikande mening och anför följande.
Av utredningen har således framgått att [läkaren] inte är speciellt kunnig i psykiatri, vilket heller inte är att
förvänta hos en så pass oerfaren yrkesutövare. Det är också troligt att hans psykiska hälsotillstånd menligt har påverkat arbetet och relationen till patienterna. Uppenbarligen har han på grund av bristande kompetens och sjukdom inte kunnat fungera tillfredsställande som läkare. Därför är det märkligt att han
lämnats utan kontroll så länge och att det tog så många veckor för mottagningen att upptäcka hans svårigheter, trots att det förekommit varningstecken tidigare. Varken den ursprungliga anmälan eller denna anmälan i förening med den komplettering som Socialstyrelsen gett in senare (som det inte varit möjligt att delge [läkaren]) och åberopad utredning ger emellertid tillräckligt stöd för att fastslå att [läkaren] av oaktsamhet åsidosatt sina skyldigheter vid vården av patienterna på ett sätt som kan föranleda disciplinpåföljd. Däremot uppfyller hans dokumentation i de anmälda fallen såsom Socialstyrelsen angett inte de krav som enligt patientjournallagen (1985:562) måste ställas i fråga om precist och adekvat innehåll. Vi finner således styrkt att han av oaktsamhet brustit i kraven på dokumentation. Felen motiverar disciplinpåföljd i form av en erinran.
