Litteratur och kritik m.m.
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1944_litt
Fornvännen 1944, s. 59-64, 187-192, 246-256, 358-380
Ingår i: samla.raa.se
L I T T E R A T U R O C H K R I T I K 59
Det märkligaste méd ristningen är den i det större skeppets akter befintliga mannen med styråran eller sidorodret. (Se bild 5). Sidoroder förekommer här och där på hällristningarna, men detta är den första åtminstone i Bo- huslän upptäckta ristningen där en människa tydligt håller i styråran.
Ristningen är f. ö., som kansko framgår av bilderna, mycket tydlig och väl bibehållen.
S. Hallbäck.
UPPGIFT ANGÅENDE FLINTBEARBETNING VID KÄMPINGE BY ÖSTEB OM FALSTERBO.
Vid Kämpinge by öster om Falsterbo påträffas som bekant ganska ofta olika slag av flintredskap. Bland des.sa märkas mängder av flintspånor av ganska varierande ålder. Att en del av dem äro tämligen nygjorda hänger samman därmed att man vid fångst av vissa fiskarter, framför allt hornfisk ända in till vår tid använt cn urgammal metod. Fångsten har tillgått så, att fiskaren stod framme i fören av en båt, som roddes framåt, och därvid kastade flintspånor efter stimmet, som på så sätt jagados till en vik, ett med nät avspärrat grunt område vid stranden c. d., där fångsten lätt kunde försiggå med håv.
Under äldsta tider har nog avfallet vid tillverkningen av flintredska- pen i stor utsträckning använts för här angivet ändamål. När redskap av- metall sedermera togos i bruk fortsatte man att tillverka avfallsproduk- ten för fiskets behov. Denna flintknackning har fortgått till omkring 1890-talet. Därigenom förklaras rikedomen inom det ovan angivna om- rådet på ofta långa, vackra flintspånor. Det tordo således ännu finnas personer i livet, sora deltagit i dotta primitiva fiske och som möjligen skulle kunna demonstrera, huru det tillgick.
Cr. von Essen
LITTERATUR OCH KRITIK
S Ö D E R B E R G , B E N G T : Be gotländska passionsmålningarna och deras sfilfränder. Studier i birgittinskt muralmaleri. K. Vitt.
Hist. o. Ant. Akad. Handl. del 54. Lund 1942.
»Passionsmålningarna* utgöra Gotlands största grupp av väggmål-
ningar. De bilda oftast en fris på långhusets nordvägg, som tämligen
monotont upprepar Kristi lidandes historia i on rörande, naiv stil. De
framträda sora produkter av en målningefirma som tankes kombinerad
med en träsnidarateljé av likartat sinnelag, sodan gammalt kallad »Mi-
sericordioverksladen>, båda möjligen lokaliserade till trakten av Bals
socken. Tillsammantagna representera dessa konstnärers eller kollektiv-
personligheters produkter en ganska allmogemässigt, ia, för moderna
6 0 L I T T E R A T U R O C H K R I T I K
ögon prolctärartat lagd riktning under »Engelbrektspcriodem-, d. v. s. i förra hälften av 1400-talet. Förf. sammanställer denna, icke bevisligen existerande, men dock rätt sannolika dubbelfirma med den samtida och något tidigare konstproduktionen vid eller omkring Vadstena kloster med refoktoriots muralrnålningar som tidigaste exempel. Både i innehåll och form finnas beröringspunkter mellan Vadstona och passionsmålning- arna, men icke tillräckligt för att övertyga om ett faktiskt samband.
Förf. har märkt, att gotlänningen icke accepterat don speciellt birgit- tinska ikonografien, men han neutraliserar denna svårighet genom att förklara sin mästare i dessa punkter bunden av den insulära traditionen.
Sodan han på detta sätt skildrat och förklarat bildkonsten på Gotland under Engelbrektstid granskar han ett stort antal fastlandsmålningar, som på ett eller annat sätt påminna om Vadstonakonst, såsom Risinge- mästaren, Magnus Haquini (som förut hette Vittskövlemästaren), Amund i Råda träkyrka, alltså ott helt århundrade. Han vinner därigenom före- ställningen om en sammanhängande stor-vadstcnensisk grupp, verksam under hela 1400-talet, ja, in på 1500-talet i Östergötland, med förgrening icke blott åt Gotland (Passionsmästaron) utan i flera Götalands land- skap, ja, t. o. ra. till Skåne och egentliga Danmark och (fast svagare) in i Mälarlandskapen. Sammanknytningen är dock på flora ställen svagt motiverad. De flesta konstnärerna äro stilistiskt skilda från Passions- mästaren (t. ex. den i Danmark och Sverige påvisade, som förf. kallar Unionsmästaron). När likhet finnes, beslår den huvudsakligen i ornament och ramverk.
Emellertid, om icke denna uppbyggnad kan gillas som helhet, så bjuder den dock på många fina detaljiakttagelser och nya orienteringar. Här namnes t. ex. en holländsk konstnär, Nicolaus de Delft, i cistercienser- klostret Yssenstein (känd genom Byvancks och Hoogowerffs publikation av maniiskriptminiatyrer), vars figurstil förf. med rätta anser likna passionsmälningarnas. Visserligen iir denna likhet i och för sig icke stor nog för att bevisa ett genetiskt samband. Men riktigheten i Söder- bergs konstruktion bekräftas, då rec. i mänga av do hithörande svenska fastländska muralniålningarna av Nicolaus Haquini in. fl. ser samma or- nament, sora utmärka den holländska cisterclensermunkeus manuskript.
Donna ornamentik är av en för 1400-talet i Europa eljest icke vanlig, arkaiserande typ ined grova pärlstavar, romanskt tecknade tunga blad- former, veckband och stiliserade dubbla blommor sedda uppifrån. Den- samma är utmärkande för valvmålningar i Holland. Det förefaller alltså som ora ett inslag av denna holländska stil funnits i Sverige och haft sitt inflöde genom Vadstena. Observera, att Holland var landet med de flosta Birgittinorklostren i proportion till storlek och folkmängd! Sex stycken på det lilla området
1Det som skiljer Nicolaus de Delfis stil från det eljest i tidigt 1400-tal
vanligaste sättet att teckna figur, är en viss grovhet, förenkling, rektangu-
laritct och verklighetsbotoning. Normalstilon var ju då eljest den s. k.
L I T T E R A T U R O C H K R I T I K 6 1
mjuka stilen, som arbetar mod knippen av kurvor, klocksilhuotter, ele- gans, sentimentalitet och hos de stora mästarna en uttrycksförmåga i heliga ting, som förebådar El Greco. Sådan iir Don Lorenzo Monacos karaktär, F r a Giovanni Angelicos, Konrad von Soests, Meister von Wit- tingaus. Denne store böhmare kommenteras i Söderbergs bok, där hans
»Unionsmästare» anses ha efterbildat Wittingauerns Getseraano-tavla. Den som nu betraktar å ena sidan Wittingauern och den med honom i samma stora stilgrupp (men säkert icke omedelbart) förenade »Unionsmästaren*
och å andra sidan de gotländska passionsmålningarna, måste inse att Söderberg här växlat in på fel spår. \ i bortse naturligtvis från den himmelsvida kvalitetsskillnaden och fästa oss blott vid att gotlänningen hör till en annan stilgrupp i Kuropa. Denna iir icko behörigt uppmärk- sammad som sådan av konsthistorien, vilken, vid 1100-talet, varit för mycket upptagen av mästaroattributioner och för litet med skildringen av de stora rörelserna i världsdelen. Till denna grupp, som i motsats till den smidiga >mjuka stilen* karakteriseras av en viss tyngd och stelhet, hör Bebådelsen m, m. i Vadstena klosters refektorium. Hit hör också Nicolaus de Delft oeh en engelsk riktning omkr. 1400 och i början av 15:e seklet, som kan studeras i Millar, English lllnminatod Manuseripts, 1928. (Jfr även Charles L. Kiilm i The Art Bulletin 1940, s. 138.)
Söderberg bar här öppnat en väg för verkligt intressanta studior i euro- peiska sammanhang. Det är synd. alt han icko gått vidare på den bana han öppnat. Antingen har han icke märkt hela betydelsen av sin hän- visning till Yssenstein-munken, eller har han velat hälla sin undersökning inom snäva gränser av praktiska skäl. Dot hade å andra sidan varit bra, om han varit ännu mer praktisk och snäv och icke fört in Heidelberg- bibeln i diskussionen (den äldsta xylografiska Biblia Pauperum), ty vad har don gemensamt med Nicolaus de Delft? Den offrar ju i ö v e r- v ä g a n d e g r a d åt den »mjuka* tidsstilens teckning, under dot att Nicolaus i c n m y c k e t r i n g a g r a d gör detsamma (och dessutom behåller en stor dosis 1300-talsrealism).
Förf. iir Överhuvudtaget mest pålitlig, när lian stannar inom Sverige, och bäst, när han håller sig på Gotland. Där är han en kännare av- sitt material, där har han varit i stånd att skänka vetenskapen en por- tion nytt material, serverad med en ganska klargörande analys.
Denna kunde emellertid varit grundligare. T. ex. på det ikonografiska, som förf. frivilligt förbigått, ehuru flera ganska egenartade drag finnas, t. ex. bödlarnas profiler, S. Görans drakstrid och S. Martin med tiggaren.
I den stil-karakteriserande analysen vore det önskvärt att få en klar
avgränsning bakåt emot vad jag kallat Margaretatid (si. av 1300-t., b. av
1400) och framåt emot Karl Knutssontid. Vad Margaretaperioden angår,
har jag redan ovan påpekat, att dess europeiska motsvarighet (i senare
delen av 1300-talet i cisalpinska Europa) till en viss grad pcrpetueras
i Passionsmästaren. Denna viktiga sanning har verkligen förf. insett. Det
är också ett gott förstående av historiska strömförhållanden, när Söder-
6 2 L I T T E R A T U R O C H K R I T I K
berg leder Engelbrektstidens proletärstämning tillbaka till senare tredje- delen av 1300-talet. Även då låter han den stå som ett folkligt uttryck för en olyckornas tid på Gotland. Han anför visserligen blott en enda muralmålning, Smärtemannen i Fide kyrka, och vacklar dessutom i sin datering för denna mellan omkr. 1361 och omkr. 1400. Till sitt innehåll är målningen desto säkrare. Genom inskrift betecknar den sig själv som en bild av Gotlands olycka etter Valdemar Atterdags invasion 1361.
Det är visserligen alltför litet och osäkert material för att därpå bygga karakteristiken av en period. Bilden av denna blir dock tydligare genom alt »Bälmästarens» rustika och melankoliska stil lägges i samma tids fack. Intrycket av tidskaraktären skulle blivit ännu skarpare, om förf dragit in glasmålningarna i sin undersökning. Det stora korfönstret i Hejde mod framställning av Adams och Evas utdrivande och deras hårda arbete har sin tydliga prolctärstänining. Detsamma gäller vissa apostlar samt Kristus sora Smärteman i Gregorius" mässa i Bunges stora mural- målningssvit. Hithörande skulpturer iiro uppräknade i min Medeltida skulptur i Gotlands fornsal. Alla dessa präglas av on gemensam stil, besläktad med Meister Bertraras i Hamburg, men en grad lugnare, eller stelare, om man så vill. Det är tydligt, att P a s s i o n s m a s t a r e n f r a m g å r u r d e n n a M a r g a r e t a s t i 1, endast i enstaka tillfällen märkes det, att han kronologiskt tillhör »den mjuka stilen».
Den mjuka stilen i egentlig mening kom till Gotland genom import eller immigration under Tyska ordens Gotlandsväldc, varpå just Fide kyrka ger exempel i sin Mariekröningmålning och senare gonom den kända lybska handelsförbindelsen, t. ex. i det ovan nämnda Bungealtar- skåpet. Men den nationella typen på Gotland under 1400-talets förra hälft blir just den allmogoartade Passionsmästarens. Detta, att han är en nationell reaktion mot den europeiska »mjuka stilen», kan icke betonas nog kraftigt. Även många av de vadstenensiska (o. s. v.) fränderna på fastlandet, som förf. i sin senare del så utförligt sysslar med, betyda en inhemsk reaktion, dels mot »den mjuka stilen», dels — eftersom do upp- träda under hela 1400-talet och in på nästa — också mot den s. k. Karl Knutsonstilen (d. v. s. den en smula Roger van der Weydenska europeism, som representeras av t. ex. mäster Iwan i Vendel) och mot Sturetidens Notkestil, och till sist mot den renässansbölja, som vi kallat ultragotiken, i början av 1500-talet. Här är det den, som förf. riktigt säger, fullt all- mogemässigc Amund i Råda, som spinner vidare på »Vadstenatraditionen».
Detta är en ytterst tacksam terräng för konsthistorisk djupplöjning,
denna ryckvis skeende avskiljning av en nationell konst i Sverige från
den mäktiga mellaneuropeiska. Hur gick det till? Har verkligen Vad-
stena kloster spelat en roll här, liksom i litteraturen? Har Gotland be-
tytt något mer än för sig själv? Vad har den europeiska västerns insats
varit? Hur har landets politiska och sociala status inverkat? På dessa
frågor ges antydande svar. Man anar vida horisonter, men ingenting är
säkert.
L I T T E R A T U R O C H K R I T I K 6 3
Slutomdöract om Söderbergs bok är, att han på förtjänst fullt sätt be- arbetat ett stort, förut tämligen oordnat material från Sveriges stora konstmagasin Gotland. Han har dock haft ett gott stöd i den redan existe- rande gotlandskonsthistoriska forskningen (särskilt af Ugglas') samt i frågan om samband på 1400-talet mellan Gotland, svenska fastlandet och Danmark, i Berit Wallenbergs hithörande studier (publicerade i kort sam- manfattning i den av rec. utgivna Actes du Congrés International d'Hi- stoire do l'Art, Stockholm 1933, s. 143). De härtill anknutna vidsträckta studierna över samtida skandinavisk konst skulle kunnat vara borta, till förmån för större djup och brodd i den rent gotländska delen och till förmån för bela arbetets sunda struktur. Men de ha dock sin betydelse.
Sammanhang av stort intresse bli, om icke klarlagda, så dock påpekade.
Med sina brister vittnar denna avdelning om vetenskapligt skapande fan- tasi och öppnar nya perspektiv.
Johnny Roosval
L I T E R A R Y N O T E S AND R E V I E W S
J o h n - E l o f F o r s s a n d e r , Professor of Prehistoric and Medieval Archeology at Lund University, died on 14th January 1944, before he had yet roached the age of förty. Carl-Axel Althin gives a survey of his work and activities. In his very first great work, a treatise on the Swedish boat- axe culture, Forssander — indopondcntly of earlier schools of research — dealt with an important question and worked out a scientific method which dissociates itself from tho one-sidedness of the typologieal method, since tbis method lenvos stratigraphy out of consideration. Subsequently ho dealt with, inter alia, the connection of the Nordic Låter Bronze Age with European culture. Further, bis contributions to the discussion of the central problem of the Iron Age, which has been so rauch to the före during tho last decade, are important At the timo of bis death Forssander was engaged on a considerable work on the Iron Age during the period 400—1100. He was a prominent field archeologist, and owing to the in- spiration of his leetures and bis power of arousing enthusiasm, ho also made a great contribution as a scientific teacber. As a museum official he would probably have marked an epoch, if he had lived to realise bis intentions. Personally Forssander was uncommonly constant in friendslnp and selfsacrificing.
T h e A c a d e m y of L i t e r a t u r e , H i s t o r y a n d A n t i q u i - t i e s a n d t h e s t u d e n t s of O s l o U n i v e r s i t y . On 7th De- cember 1943, following on the tragic reports of the treatment of students and teachers at Oslo University, the Academy of Literature, History and Antiquities docided to send a message to the sister academies in Germany, which message is reproduced in extenso in German on p. 48.
T h e G o v e r n m e n t O f f i c e B u i l d i n g a n d t h e p r e s e r v-
6 4 L I T T E R A T U R O C H K R I T I K
a t i o n of c u l t u r a 1 m o n u in o n t s. On 3rd February 1914 tho De- partment of Antiquities presented an expression of opinion to the Office of Works in connection with the proposal to requisition for the enlargoment of lhe governmont otfices, also the narrow block between Myntgatan.
Västerlänggatan, Storkyrkobrinken and Riddarhuset. In this document tbo Department points out that buildings of very great interest from the Middle Ages and the seventoenth century are comprised within the area in question.
whose cbief value. however, is connected wilh the town plan itself, which could have been preserved by restoration. Unfortunately, hrtwevcr, several of the buildings have, relatively recently, been demolished, and therefore the preservation bas been made more difficult. In lhe opinion of the Department, however, the plans for changes in lhe area should have been closely studied from (lie point of view in question before lhe final proposal was pilt for- ward. This proposal gives the Department occasion for a decided protest in the matter of the sacrifice ot practically all the valuable medieval buildings.
Otherwise the proposal is meritorious in many respects, although it could and should be modified in parts.
S. Hallbäck writes on t h e h e i g h t a b o v e t h e s e a of t h e r o c k - c a r v i n g s i n B o h u s l ä n . He takes as his starting-point a series of levellings of spocially low-lying rock-carvings, which in the main gave the result that, on the whole, the rock-carvings lie above tbo differences in the land height in tho Bronze and Iron Ages, but that some areas in the Tanum and Sotenäs-Stångenäs districts fall below that level and must therefore bo dated to the Iron Age.
G. von Essen contribntes a n o t e o n t h e f l i n t w o r k i n g a t F a l s t e r b o . The abundance of flint ebips is oxplainod by their use in fisbing, when they were thrown behind the shoal lo drive it iu the di- rection desired.
Johnny Roosval rev iews B e n g t S ö d e r b c r g" s treatise T b o G o t - l a n d i c P a s s i o n P a i n t i n g s a n d t h e i r K i n d r e d S t y 1 o s.
Söderberg has opened a way for roally intcrosting studies in the European
connecfion, but is nevertheless most reliable when he deals with lhe
Swedish — and especially with tho Gotlandic — material, with which be
is particular ly well acquainted. Within this sphere be has produccd an
elucidativo analysis. RoosvaTs final conclusion is that Söderberg has
meritoriously worked up a material, previously somewhat confused, from
Sweden's great art storehouse, Gotland. The extensive studies of con-
temporary Scandinavian art associated therewith might have been limited
in favour of groater depth and breadth in the purely Gotlandic part. Bu)
they have their importance for t lie elucidation of the wider question.
LITTERATUR OCH KRITIK
R. R. Schmidt: Jungsteimeit-Siedlungen im Federseemoor. 1. B.
Filser Verlag Augsburg 1930, ti, Ferdinand Enke Verlag Stutt- gart 1936; III, d:o 1937.
Ända sedan 1876 då E. Frank publicerade sina undersökningar av boplat- serna Aichbiihl och Riedschacben har Federseemoor intagit en bemärk!
plats i den arkeologiska litteraturen. Federseemoor, sora ligger omkring 4 mil norr om Bodenseo mellan Rhens och Donaus källor, har ocksä lämnat ett överväldigande rikt material från äldre stenålder, raesoliticum, neoliticum, bronsålder och järnålder. Sin ryktbarhet vann Federseemoor dock genom sina »pålbyggnader», så häpnadsväckande väl bevarade i tor- ven, att man i detalj bar kunnat rekonstruera hela nyanläggningar med sina väl bevarade husrester.
För att bringa klarhet i de många problem, sora uppstått genom Franks och hans efterföljares undersökningar, påbörjade Urgeschicbtlicbes Forscbungsinstitut Tubingen 1919 en systematisk undersökning av sten- åldersbyarna kring Federseemoor. 1930 avslutades arbetet, som leddes av R. R. Schmidt under medverkan av en rad yngre arkeologer, däribland Reinertb. Under dessa år utgrävdes helt byarna Aichbiihl, Riedsachen och Dullenried. Den arkeologiska undersökningen kompletterades med vidlyf- tiga geologiska och pollcnanalytiska undersökningar. Samma år utgav Schmidt förslå delen av en stort upplagd materialpublikation, . T u n g s t e i n - z e i t - S i e d l u n g e n im F e d e r s e e m o o r , avsedd att skildra de neo- litiska boplatserna med tyngdpunkten lagd på huskonstruktionerna och by- anläggningarna. 1936 utkom andra delen, sora 1937 följdes av ytterligare en del. Den fjärde delen, som skulle kommit kort efter och avslutat arbetet, har man däremot under flera år förgäves väntat på, och tydligt är, att man måste betrakta arbetet som avslutat, trots dess ofullständiga skick.
I första delen lämnar Schmidt en sammanfattning av de geologiska och pollenanalytiska undersökningarna, som till största delen utfördes av K.
Bertsch, och som av honom redan tidigare publicerats i en rad arbeten (bl. a. i 18. B e r i c h t d e r r ö m . - g e r m a n . K o m m i s s i o n 19 2 8).
Etter denna inledning följer redogörelsen för stationen Aichbiihl, som även
upptar andra delen. Tredje delen innehåller slutligen en redogörelse för
do omedelbart intill Aichbiihl liggande byarna Riedsachen I och II. Arbetet
tar endast hänsyn till byanläggningarna med sina hus, klarlägger planer
och rekonstruktioner, medan däremot fynden, som kompletterar den pollen-
analytiska dateringen lämnas helt åt sido. Antagligen har avsikten varit
att lämna en redogörelse för dessa i den fjärde delen.
188 L I T T E R A T U R O C H K R I T I K
Desto noggrannare redogör Schmidt för de märkliga rektangulära husen och klarlägger genom planer och rekonstruktioner i detalj samtliga fram- grävda hus,' ett omfattande material på sammanlagt ett 40-tal byggnader, därav 23 hus från Aichbiihl och 4 respektive 20 hus från Riedsachen I och II. Av största intresse är, att man har kunnat konstatera flera bebyggelse- stadier ovanpå varandra och även en viss utveckling av husforinerna.
Denna redogörelse är synnerligen förtjänstfull genom sin noggrannhet, och planerna synes över allt kunna beläggas genom de framgrävda resterna.
Husen är så gott som alltid tvårununiga och indelade i ett förrum, koket samt ett bakom liggande rum, tydligen använt som sovrum. Bäggo rummen är försedda med eldstad. Väggarna består i allmänhet av kluvna plankor, ställda vertikalt intill varandra och vi har här alltså do äldsta .stavbygg- naderna, som har varit försedda med branta åstak. Verkar planerna säkert belagda, ställer man sig däremot stundom mer tveksam inför rekonstruk- tionen av väggar och tak, där man ej får klart besked om, på vilka grunder rekonstruktionerna gjorts. Här har inan tydligen släppt efter på de stränga krav på noggrannhet, som i övrigt präglar arbetet.
Vid undersökningen av Aichbiihl klarlades hela nyanläggningen med hu- sen grupperade i rader med gavlarna vända mot stranden. I mitten av byn låg en samlingsplats, bytorget, och på detta en »samlingshall», som skiljer sig från boningshusen, bl. a. genom frånvaron av den vanliga rumsindel- ningen. Aichbiihl betecknas som en »Moordorf» till skillnad mot den på andra sidan en smal flodarni liggande »Phahlorf Riedsachen», Riedsachen I.
Skillnaden i denna terminologi, som är genomförd i tysk litteratur, består i att »pålbyggnaderna» vilar på ett stockunderlag, sora uppbäres av i mos- sen nedslagna pålar, medan »mossbyggnaderna» har elt stockunderlag, di- rekt lagt på mossen, på samma sätt som t. ex. vid Alvastra.
Aichbiihl dateras genom pollenannlys till tiden omkring 2500—2000, liksom även den första, undre bebyggelsen vid Riedsachen. Riedsachen II, som är anlagd över Riedsachen I, dateras till c:a 2000—1800 f. Kr., vilket i sin tur motsvaras av de ofta brukade benämningarna »Aichbiibler Zeit 1» och
»Aichbiihler Zeit II». Till det förra skedet dateras även den av Reinerth publicerade »Moordorf Taubried», som liksom de föregående legat omedel- bart intill Federsees stenåldersstrand. Den äldsta av de neolitiska boplat- serna skulle den ofta omdiskuterade Dullonried vara, även den publicerad av Reinertb i hans sammanfattning av bebyggelsen kring Federseemoor (Das Federseemoor als Siedlungsland des Vorzeitmenschen, Augsburg 1929).
I sin behandling av byggnadstyperna inordnar Schmidt do olika husen
i en för oss ganska svårförståelig utvecklingskedja med beteckningar häm-
tade från det grekiska huset: »das einzolligo Megaron», *das zweizellige
Megaron» med »Prostylos» eller med »Amphiprostbylos». Schmidt pekar
på samstämmigheten med den tidiga bebyggelsen inom äegeiskt område och
framhåller att ett gemensamt ursprung måste finnas. Samma tankegång men
i tillspetsad form återfinnes bos Reinerth i hans delvis starkt propagandis-
tiskt färgade artikel i H a u s u n d H o f im n o r d i s c h e n R a u m , Loip-
L I T T E R A T U R O C H K R I T I K 189 zig 1937, där han rekapitulerar sin Federseemoorbok. Här skildras det fullt utbildade »nordiska huset», »den Wohnbauten des ostisch-donauländischen und den westisch-mittelmeerischen Kulturkreises weit iiberlegen»! Det nor- diska huset bildar utgångspunkten för den klassiska byggnadskonsten. Den indogermanska kulturströmmen kan följas enbart genom det nordiska husets utbredning. »In Tröja wie in Dimini finden wir das nordische Holzbau in den siidlichen Baustoff umgesetzt. Und von dort geht wieder eine gerade zeitliche Linie bis zum griechischen Tempel, der mit seinen Giebeln, seinen Säulen, die auf den Holzbau zuriickgehen, seiner Ante und seinem Gebiilk deutlich den nordischen Ursprung erkennen lässt.»
Undersökningarna av Federseemoor bar upprepade gånger väckt kritik från tyskt håll, och särskilt gäller detta Reinerths framställning. En .sammanfattning av denna kritik, och en annan synpunkt på problemen, må- hända även den ensidig, lämnar O s k a r P a r e t i uppsatsen D e r U n- t e r g a n g d e r W a s s e r b u r g B u c h a u , Stuttgart 1941 (Fundbe- richte aus Schwaben, Neu Folge X), som framför allt vänder sig mot Reinerths tolkning av den berömda vattenborgen från bronsåldern i Fe- derseemoor, men sora även diskuterar de neolitiska boplatserna. Bl. a. anser Paret att Dullenried är feldaterad, och betydligt yngre än vad Reinerlh gör gällande. Paret framhåller även, att man feltolkat byarnas läge i förhål- lande till den dåtida strandlinjen. I allra högsta grad gäller detta Reinerths ryktbara Wasserburg Buchau, som enligt Paret inte alls är någon vatten- borg, utan en nyanläggning som de övriga, lagd på land. Tydligt är att Federseemoor ännu gömmer flera gåtor, som väntar på sin lösning. Men när man i anslutning till den schmidtska raaterialpublikationen orienterar sig i den litteratur, sora blomstrat kring lämningarna i Federseemoor och ser hur hårt många fakta tillrättalägges och pressas in i en i förväg färdig- gjord form, då vänder inan med tillfredsställelse åter till det omsorgsfulla, grundliga och vackert utstyrda arbetet av Schmidt, som ger oss något av det, man alltid värderat högt i tysk forskning.
S v e r k g r J u m o nGREGOR PAULSSON: Konstens världshistoria. I. Gamla tiden.
Natur och Kultur, Stockholm 1942.
Det är en väldig uppgift professor Gregor Paulsson åtagit sig med att skriva konstens världshistoria i tre mäktiga volymer på sammanlagt bortåt tvåtusen sidor, samtliga behandlande konstens historia i Västerlandet och därmed förbundna antika kulturer, medan en fjärde del, om den östasiatiska, den primitiva och amerikanska konsten kommer att författas av professor Osvald Siren och docenten Carl Johan Lamm. Verket skall tjäna det dubbla syftet att vara en kunskapskälla för allmänheten och en handbok för den studerande ungdomen. Det utgivna förslå bandet omfattar huvudsakligen den förkristna konsten i främre Orienten, i Grekland och Rom och inledes med en psykologiskt betonad betraktelse om konsthistoriens föremål och om skönheten.
Den efterföljande brett lagda framställningen är historisk och förklarande,
1 9 0 L I T T E R A T U R O C H K R I T I K
påtagligt fri från psykologiska termer och illustreras av ett förstklassigt bildmaterial. Här är ej fråga om någon nyordning eller omtolkning, utan fört. följer i stort sett de traditionella linjerna. Mer än i konsthistoriska skildringar brukar vara vanligt, hänvisar han likväl till samhällsstrukturen, den sociala miljön, som en av konstens viktiga förutsättningar.
Huru det Sociala, den oerhörda skillnaden mellan olika samhällsklasser gestaltade sig t. ex. i faraonernas land, kan man få en aning oin genom en nyligen utgrävd stadsanläggning, Kahun, byggd av Seosistris II under Mellersta riket. Planen är en rektangel med regelbundna kvarter. En hög mur avgränsar arbetarnas bostäder från de törnämares stadsdel. De förra ligga ined ryggen mot varandra vid smala tvärgränder, som utmynnar i en bredare långgata. Varje litet hus bestod av en gård med tro rum. men man kan göra sig en föreställning om trångboddbeten, då det största rummet i den minsta typen blott var 2X3 m. Herrefolket rörde sig i betydligt rym- ligare bus, sora upptog en eller två gårdar ined anslutna rumsgrupper, raen själva byggnadsprincipen är densamma som i de förra.
Större delen av volymen ägnas givetvis åt Grekland och åt Kom fram till Diocletianus. Även här löper hänvisningen till den sociala miljön som en röd tråd genom framställningen. »Stads- och busbyggnad», »Städer och privatmiljö*, »Staden» äro återkommande rubriker. Men härigenom vidgas perspektivet. Emellertid skildras utförligt och åskådligt de grekiska stilarna mod deras skiftande nyansering såväl inom arkitekturen som skulpturen, och vi få följa med utvecklingens skeende förändringar fram till fulländ- ningen, på det ena hållet i Parthenon, på det andra i Praxitles", Skopas och Lysippos' konst. Den sistnämnde betecknar visserligen idealismens upp- lösning, men ändock på sitt sätt en fulländning, skulle jag vilja framhålla.
Parthenon, arkitekturens krona, har ägnats vederbörlig uppmärksamhet.
Även om de förfiningar av stereometrisk natur, de s. k. optiska korrek- tionerna har förf. velat uttala sig. »De räta linjerna äro icke alltid raka.
de lodräta planen inte lodräta.» Märkliga äro bl. a. stylobatens och bjälk- lagets kurvalurer med en svag höjning upptill 10,7 resp. 10,9 em å lång- sidorna och 5,9 och 6,7 på kortsidorna. De förklaras avsedda att motverka gestaltföiändringar, då ögat kommer dessa för nära. Andra förtaltare anse likväl, att de nämnda kurvaturerna ha lill uppgift att för en betraktare, som befinner sig på v i s s t a v s t å n d låta stylobat och bjälklag verka fullt vågräta.
Grekerna lade sina tempel, där flera på samma plats funnos, icke i någon relation till varandra, utan här och var, där on tradition knutit sig till en helig plats eller av annan orsak. Det märker man på Athens Akropolis, där även andra helgedomar lär ha funnits, i Selinunt och Agrigent på Sici- lien eller i Olympia i Grekland. En kortare översikt jämte plan över Olym- pias festplats hade här varit önskvärd. Förf. begränsar tyvärr sin skildring blott och bart till Zevstemplet och dess skulpturer (s. 325—336).
Bortsett från illustrationer behandlas 300-talets bildkonst endast på fem
å sex sidor, men mästare och konstverk karakteriseras förträffligt i några
L I T T E R A T U R O C H K R I T I K 191
få ord. » P r a x i t e l e s var attisk måtta. S k o p a s ä r eld och låga. Aldrig förut b a r en g r e k i s k k o n s t n ä r så helt, så våldsamt, så egensinnigt givit u t t r y c k åt sitt eget intensiva känsloliv.» Han var som bekant jonier, från P a r o s , och arbetade bl. a. i Mindre Asien vid Athenateraplet i Tegea och Mauso- leet i H a l i k a r n a s s o v samt s k a p a d e en uttrycksfull och patetisk stil, som gjorde sig gällande långt in i hellenismens tidevarv. Även denna tid h a r haft sin s t o r a betydelse, p å p e k a r förf. med all rätt. D e n är, k u n d e man säga, en modern eflerklangslid, då det iir jämförelsevis ont om stora ny- skapelser, men d å konstintresset s p r i d e r sig i vida k r e t s a r , och förmögna p r i v a t m ä n n i s k o r skaffa sig kopior av berömda konstverk. D e n n a kopierings- lust fortsätter även u n d e r romartiden. N y s k a p a n d e t h a r likväl icke alldeles upphört. Vi k u n n a hänvisa lill bl, a. konsten i P e r g a m o n , s k o l o r n a på Rodhos och i Alexandria. Vid sidan av porträtt som t. ex. Demostbenes staty k u n d e förf. även nämnt D i a d o k e r n a s patetiska, s y n b a r l i g e n från Skopas påverkade porträtlkonst.
Det instruktiva och överskådliga avsnittet och G r e k l a n d avslutas med n å g r a reflexioner om den g r e k i s k a konsten och den samtida filosofien som parallella företeelser. D e voro endast, heter det, två olika aspekter av samma föremål, m ä n n i s k a n . Men med h e n n e sysselsätta s i g k n a p p a s t de världs- f ö r k l a r a n d e joniska filosoferna, P l a t o n s idélära eller Aristoteles.
Bokens sista avdelning b e h a n d l a r den r o m e r s k a konsten med ett inled-
ningskapitel om E t r u r i e n . D ä r m e d komma vi in i en a n n a n värld. S å viil
e t r u s k e r n a s enkla tempelbyggnadskonst som deras realistiska porlrättkonst
Övertogs väl av r o m a r n e , raen det var likväl först från g r e k e r n a de bidrag
kommo, vilka tillsammans med vad de själva skapade, k u n d e förläna fram-
för allt b y g g n a d s k o n s t e n prägeln av en för s e n a r e tider mönstergiltig
k l a s s i s k konst. Vi få se, h u r u n y a material, t. ex. b r ä n t tegel och gjutet
cement, olika m u r n i n g s s ä t t , nya k o n s t r u k t i o n s f o r m e r såsom b å g a r , valv och
kupoler och ett nytt dekorationssätt — halvkolonner med bjälklag på en av-
valvbågar genombruten m u r — n u komina i a n v ä n d n i n g . I samband med skild-
ringen h ä r a v borde man dock väntat sig få veta något om r o m a r n e s kolonn-
o r d n i n g a r . S t i l a r n a kallades j u »ordines* och blev ej mindre iin fem, den
sista med det ologiska kompositakapitakapitälet. Allrahelst som dessa heliga
o r d n i n g a r s e n a r e kom att spela en så viktig roll i r e n ä s s a n s e n s och klas-
sicismens läroböcker i a r k i t e k t u r . Detla ä r en lucka. Men l ä s a r e n får veta
mycket a n n a t av intresse, som de s e n a r e å r e n s f o r s k n i n g a r , t. ex. i Ostia,
avslöjat, om bostadsskickets förvandling i Rom och a n d r a städer. Atrium-
huset. tillräckligt k ä n t från Pompeji, försvinner, oeh s t e n h u s på tre till
fem v å n i n g a r , förvillande lika våra moderna, t r ä d a i stället. Andra ut-
g r ä v n i n g a r och u n d e r s ö k n i n g a r under Mussolinis lid ha slutligen ökat vår
kännedora om kejsartidens p r a k t b y g g n a d e r , såsom raden av k e j s a r t o r g med
s i n a tempel eller a n d r a byggnadsverk öster om F o r u m eller om de van-
vettigt l u x u ö s a t e r m a n l ä g g n i n g a r , med vilka en Nero, en T i t u s , en T r a j a -
n u s , en Caracalla sökte Överträffa den ene den a n d r e och slå en värld med
häpnad.
192 L I T T E R A T U R O C H K R I T I K
Arbetet, som är i alla avseenden förnämligt typografiskt utstyrt, h a r väl vissa luckor och brister, raen äger likväl sitt stora, bestående värde såväl genom sina estetiska u t r e d n i n g a r som k a n s k e ä n n u mer genom sina historiska perspektiv och h ä n v i s n i n g a r lill r å d a n d e sociala miljöer.
A u g u s t Hnhr.
L I T E R AR Y N O T E S A N D R E V I E W S
S v e r k e r J a n s o n reviews R. R. S c h m i d t s J u n g s t e i n z e i t — S i e d l u n g e n i m F e d e r s e e m o o r , which place, situated 40 km. north of L a k e Constance, yielded a very a b u n d a n t material from the Stone Age and u p to the I r o n Age. Most r e m a r k a b l e a r e the amazingly well preserved
»pile buildings». Sohmddfs w o r k is based on an a b u n d a n c e of material and is designed lo describe lhe Neolithie settlements, the greatest attention being paid lo (be construclion of the h o u s e s and (lie p l a n n i n g ot the villages. It h a s been possible to clear about 40 h o u s e sites so t h o r o u g b l y (hat it can be eslablisbed that lhe houses practically a l w a y s contained two rooms. A cerlain development took place, however, within the v a r i o u s p b a s e s of the buildings.
which a r e found at times on top of each other. T h e reconstruetions of walls and roofs do not a l w a y s seem lo be entirely convincing. T h e different stages of development date to lhe period 2500—1800 B. C. I n bis treatraent of the types of buildings Schmidt a r r a n g e s lhe different h o u s e s in a development series which is somewhal difficull lo umlersland, lhe designation being laken from lie Grccian house. T h e s e poinls of view in an exaggerated form have been met with in the raore recent literature about Federseemoor, w h e r e many facts have been severely trealed and forced into a ready-niade form. I n comparison with tbis more recent literalure S c b m i d f s work represents some- thing of that in G e r m a n research w o r k which h a s a l w a y s been greatly appreciated.
G r e g o r P a u 1 s s o n ' s w o r k K o n s t e n s v ä r l d s h i s t o r i a , I,
A n c i e n t T i m e s is dealt with by August H a h r , w h o s t r e s s e t the histori-
cally e x p l a n a t o r y stamp of the representation. T h e a u l h n r refers to the
social s t r u e t u r e , which is one of the most important preconditions of art,
more tban is u s u a l in h i s t o r y of a r t descriptions. T b o g r e a t e r part of the
volume is devoted to Greece and to Rome up to lhe time of Diocletian. By
reference to the social milieu breadtb is given to the perspective without loss
lo the surveyable description ot the development ot style. T h e r e m a r k a b l e
a r t of s t a t u a r y d u r i n g the 4lh century is dealt with coucisely but is excee-
dingly well characterised. T h e last part of the book deals with the great art
of Rome, and inter alia, the a u l h o r gives an account of lhe results of the
development of the change in lype of dwelling in Rome and other cities.
2 4 6 L I T T E R A T U R O C H K R I T I K
Den undersökning av stensättningen på gravfältet vid Kråkhättan, som kommer att företagas längre fram, skall troligen ge ett slutgiltigt svar på frågan om bildstenens datering. Möjligen kunna också ytterligare delar av bildstenen anträffas.
Harry Thålin.
LITTERATUR OCH KRITIK
TILL FRÄGAN OM 700-TALETS NORDISKA FÖRBINDELSER MED VÄSTEUROPA
Under de senaste åren har problemet om 700-talets nordiska förbindelser med Västeuropa varit föremål för uppmärksamhet från arkeologiskt håll, och tre arbeten i ämnet ha därvid framlagts: år 1937 Arbmans Schweden und das karölingische Reich, år 1941 min undersökning över keltiska och orientaliska stilinflytelser i vikingatidens nordiska konst samt nu senast Greta Arwidssons ståtliga monografi över Vendelstilc, Email und Glas im 7 . - 8 . Jahrhundert.
En utomstående granskare av nyssnämnda tre arbeten skulle lätt kunna bibringas uppfattningen, att ett direkt motsatsförhållande i här berörda hän-
seende förefinnes mellan å ena sidan de två förstnämnda, å andra sidan det tredje av dessa arbeten. Den följande orienteringen torde ur denna synpunkt få anses motiverad och den vänder sig närmast till den på området icke direkt specialiserade läsaren, vilken kanske- icke haft anledning ägna ifråga- varande arbeten en för bedömandet tillräckligt ingående granskning. Vår kortfattade översikt över problemställningen har givits formen av en re- cension av de till frågan knytande partierna i Arwidssons avhandling.
Min år 1941 eller delvis tidigare framlagda utredning har velat visa, att den äldre vendeltidons nordiska förbindelser huvudsakligen riktats mot fast- landsgermanska områden, framträdande bland annat i en mycket likartad stilutveckling. Detta gäller sålunda skedet för stil II. Men därefter brytas de gamla förbindelserna så tillvida som nordisk konst blir mera isolerad gentemot den fastlandsgermanska stilutvecklingen, vilken mer och mer börjar gravitera mot den klassiska linjen för att omsider utmynna i den karolin- triska renässansen. I stället anknyter nordisk konst från och med tiden omkring år 700 till den insulära utvecklingen, varigenom 700-talets nordiska stilar, utan att helt släppa kontakten med frankerkonsten, få sin starkasto påverkan från insulärt håll.
1För 700-talets vidkommande kan den av mig företrädda uppfattningen sägas stå i nära överensstämmelse med Arbmans. Skillnaden är kanske endast, att Arbman något starkare betonar det frankiska inslaget. I Arwids- sons framställning skjutes däremot det insulära helt åt sidan, och samtliga
1
Arwidssons s, 63 gjorda hänvisning till min uppfattning är sålunda icke
fullt adekvat.
L I T T E R A T U R O C H K R I T I K 247
stilinslag utifrån, vilka upptagas till granskning, härledas frän frankiskt håll.
Den vid en första blick något förbryllande motsättningen i uppfattning är emellertid till väsentlig del endast skenbar och beroende på, att Arwidsson, trots arbetets titel, icke behandlar vendelstilarna, utan endast vendelstil D.
Stil D och vad därtill hör av andra element i nordisk konst göras helt obe- rörda av insulärt inflytande, men bringas i nära relation till frankerkonsten.
Stil C däremot, alltså den i Vendelgrav I härskande stilen, får mottaga starka impulser frän insulärt håll (s. 21). Men denna stil behandlas oj i avhandlingen.
Orsaken till den partiella behandlingen av vendelstilarna angives å s. 20, där förf. meddelar, att den vetenskapliga analysen av stil C reserverats för en annan av Valsgärdomaterialets bearbetare. En dylik motivering måste läsaren givetvis respektera, men man kan fråga sig, varför arbetet fått en sådan titel.
Frånsett en inledande karakteristik av de här för första gången presen- terade fem vendelstilarna, ägnas alltså granskningen åt stil D och övriga företeelser i nordisk konst, vilka förf. vill bringa i ett direkt ursprungs- förhållande till själva djurstilen. Av ett särskilt intresse för vår granskning vore alltså ett fastslående av de skäl, som kommit förf. att söka anknytning till frankerkonsten. De må här sammanställas i form av ett referat, utan ställningstagande från vår sida.
Djurmotiven i stil D bygga dolvis på äldre nordiska traditioner, men ha också mottagit främmande impulser, sannolikt komna från frankiskt håll (s. 21). Do bandformado djuren besitta även vissa analogier i insular konst (s. 68).
De sydskandinaviska rektangulärspännena äga formsamband mod fran- kiska bältebeslag (s. 68), och deras ornering är likaledes frankiskt in- fluerad. Så gäller om det diagonala listverkot i förbindelse med djurorna- mentik och vidare om den streckade bakgrundsmönstringen (s. 33, 38).
Endast ringkedjemotivet och ringarna kring listverkets korsningspunkter äro hittills icke belagda i frankisk konst. Men dessa företeelser torde likväl icke behöva uppfattas såsom av insulärt ursprung, trots deras uppträdande i Book of Durrow (s. 33, 37).
Några bornholraska ovalspännen och ett norskt ryggknappspänne uppvisa ett i nordisk stilisering starkt vanställt Danielmotiv. Ursprungsmotivet har kommit från frankisk konst (s. 45).
Den å stil D-arbeten ständigt återkommande klassiska pärlstaven (astra- galbandot) utvisar förbindelser mellan Norden och det frankiska Burgund (s. 64, 65).
Uppträdandet av den s. k. Herkulesknuten samt en viss förkärlek inom stil D för 8-forraade motiv antyda frankiska stilimpulser (s. 68).
En mera regelbunden användning av emalj förekommer endast inom stil-
grupp D (s. 70, 72), och donna nordiska emaljeringskonst torde fä tillskrivas
frankiskt inflytande. »Die nachweisbaren Verbindungspunkte zwischen
2 4 8 L I T T E R A T U R O C 11 K R I T 1 K
fränkischem Email und dem Vendelemail sind vielleicht nicht sehr auf- fallend, aber doch hinreichcnd zahlreich, um zusammen die Annahme eines direkten Kontakts zu stiitzen» (s. 81). Hästmunderingen i Vendelgrav I I I är snarare av frankiskt än av insulärt ursprung (s. 74).
Ett intressant kapitel i avhandlingen ägnas Vcndeltidens glas. Förf.
framhåller därvid den påfallande kontrasten mellan folkvandringstidens och vendeltidens glasimport. Under skedet för stil I (alltså succession mellan stilarna?) dominera de höga spetsbägarna, som på nordiska områden upp- träda i stort antal, exempelvis i Norge minst 25 och från Gotland kanske lika många. Dylika glas äro icke i något enda fall anträffade i vendeltids- miljö (s. 84).
Till vendeltidens karakteristiska formor höra framför allt bägarna med strutar kring sidorna (Riisselbecher). Det äldsta från nordiskt område här- rörande exemplaret av denna bägartyp tillhör möjligen Odenshögen
2vid Gamla Upsala; i övrigt ingå fynden i den rena vendeltidsmiljön (s. 85).
Under äldre vendeltid äro emellertid de nordiska fyndon av glaskärl få- taliga, och först vid tidpunkten för Vendelgrav I, alltså tiden omkring år 700 sätter importen in med full kraft (s. 84). Liknande gäller beträffande glaspärlor, av vilka äldre vendeltid endast har att uppvisa små och en- färgade typer, medan däremot 700-talet visar en rik variation av stora flerfärgade typer, mosaikpärlor och s. k. reticellaglas, det sistnämnda in- gående såväl i pärlor som kärl (s. 85, 98). Samtliga dessa företeelser visa hän mot Belgien och norra Frankrike sora fabrikationsområden (s. 98).
»Die Ursacho eines verstärkten Exports von Glas nach dem Norden von den letzten Jahrzehnten des 7. Jhs. an mogen teils auf einer verbesser- ten Produktion beruhen, . .. teils auf der verändorton politischen Lage am Untcrrhein, wodurch wohl die glascrzougenden Gebiete in Belgien und Nordfrankreich fiir einen fränkisch-friesischen Handclsaustausch geöffnet wurden» (s. 86).
Därmed är den refererande översikten avslutad. Ett ställningstagande kan här icke ifrägakomma, då ramen för denna framställning där-
igenom skullo sprängas. Beträffande min uppfattning får jag därför hänvisa till mitt arbete av år 1941, alltså gällande i den mån samma frågor där behandlats.
Det återstår emellertid att något beröra förf:s uppfattning av för- bindelselederna och karaktären av de faktorer som förmedlat stilimpulser- nas överförande till Norden. Med skärpa framhållcs därvid betydelsen av kommunikationerna längs Nordsjökusten och ned mot Rhenmynningarna
2
Om så varit fallet, varför då icke datera Odenshögen såsom av mig före-
slagits? Ty för en sådan datering talar bl. a. förf:s karakteristik av
vendolstil A, alltså den tidigasto av de fem stilarna. Såsom särskilt bety-
delsefullt för den äldsta vendelstilens datering anför förf. dess uppträdande
i tre fynd, nämligen: Odenshögen, Valsgärdegrav 6 och skeppsgraven från
Sutton Hoo i Suffolk (s. 19).
L I T T E R A T U R O C H K R I T I K 2 4 9
(s. 104). Beträffande frågan om den förmedlande parten är dock framställ- ningen icke fullt klarläggande, varför en rekonstruktion av förf:s tanke- gång blir vansklig. Ett försök må likväl göras.
Den insulärt präglade flätornoringen saknas icke inom stil D, men tillhör enligt förf. icke denna, utan stil C, som även i övrigt är insulärt påverkad.
Vid tiden omkring år 700 skulle vi alltså på nordiskt område hava ägt tvenne stilar, den ena anknytande åt frankiskt häll, den andra åt insulärt.
»Es scheint demnach am natUrlichstcn, anzunehmen, dass die Verschieden- lieit der beiden nordischen Gruppen wirklich seinen Grund darin hat, dass der Schöpfer der einen nähere Verbindungen mit insulärer Kunst, der der
anderen mit fränkisch-kontinentalcr gehabt hat* (s. 21).
Om alltså frisiska köpmän varit förmedlande part, har man svårt att inse, varför de gjort en så stark boskillnad vid fördelningen av sina skeppslasters håvor. I förf:s framställning spela ej heller friserna någon roll, i stället framhålles uttryckligen, att trafiken på Rhenraynningarna till stor del upp- rätthållits av nordbor. »Man braucht wohl nicht däran zu zweifcln, dass dieser Ilandelsaustausch sich ohne grössere Untcrbrcchung auch in der Ven- delzcit fortgesetzt hat, oder däran, dass der Handel damals ebenso wie frtiher und später zu einem grossen Teil von Nordländern betrieben wor- den ist» (s. 103).
Uppfattningen av nordiska handelsmän såsom de verksammaste trafi- kanterna på Nordsjötraden torde med tanke på frisernas aktiva uppträdande i Birka kunna diskuteras. Men i vilket fall som helst blir därmed förhål- landet icke uppklarat, då ju även nordiska köpmän vid Rhenmynningarna utan större åtskillnad böra ha mottagit såväl frankiska som insulära han- delsproduktcr. Förf:s inställning till problemet får kanske sin rätta belys- ning genom hänvisning till ett å s. 18 gjort uttalande, där de olika stilarnas avhängighet av enskilda konstnärers verksamhet framhäves. »In jeder sol- chen national abgogrenzten Gruppe finden sich lokale Varianten, dio sicher- lich jcweils an einen einzelnen Kunstschmied anknupften.» Förklaringen skullo alltså kunna tänkas vara, att enstaka konstnärer följt de nordiska handelsvägarna längs Nordsjön och att de därvid kommit i beröring med för dera nya konstkretsar, från vilka de mottagit nya impulser, varvid alltså skaparen av stil D influerats från frankiskt håll, skaparen av stil C där- emot från insulärt.
20 nov. 1942. Nils Åberg.
POUL N0RLUND: Klxdedragt i Oldtid og Middclalder. (Nordisk Kultur, XV:R, udgivet af Poul Nerlund, Stockholm 1941).
Den ganska ymniga litteraturen om dräktskicket under forntid och medel- tid torde i stort sett kunna sägas mera vittna om fantasifullhet än om veder- häftigt studium. Inom intet område av den arkeologiska vetenskapen har Väl den fria tantasien härjat så vilt som i fråga om dräktrekonstruktioner.
Ursäkten ligger ju i tcxtilmaterialets förgänglighet — de dräktplagg som
2 5 0 L I T T E R A T U R O C H K R I T I K
bevarats från forntid och medeltid äro ju försvinnande få och mer eller mindre ofullständiga. Att av dessa rester och de sparsamma och ytterst otydliga samtida avbildningarna rekonstruera fram de ursprungliga plaggen tarvar alldeles speciella insikter. Tiden synes emellertid nu ba mognat även för denna forskningsgren, ty under det senaste decenniet ha cn rad utom- ordentliga specialundersökningar sett dagen, arbeten som utgöra förutsätt- ningen för vår kunskap om dräktskickets utveckling.
Den framställning som i serien Nordisk Kultur presenterats av dr Nör- lund är den första vetenskapligt grundade sammanfattningen av vad man f. n. vet om forntidens och medeltidens klädedräkt i Norden. Dess utom- ordentliga värde är därför självklart, i all synnerhet som den kännetecknas av en berömvärd fullständigbet och överskådlighet. Först redogör han för förefintliga fynd och därefter diskuteras varje plaggtyp för sig.
Stenåldern utgör fortfarande en vit fläck på kartan och framhäver fynd- rikedomen från den äldre bronsåldern, vilken ju på ett förebildligt sätt pub- licerats av danska forskare: Thomsen, Broholm och Hald. Gentemot de båda sistnämnda hävdar förf. med rätta, att de omdiskuterade jättestora kvinno- kjolarna måste betraktas som verkliga kjolar. På vilket sätt do burits vill han ej avgöra men framför ytterligare en hypotes: att de på indunesiskt vis stramats över bysten, varefter överkanten vikts tillbaka; detta i förening med bälte synes mig icke vara osannolikt mod hänsyn till det kraftiga materialet. Men problemet torde dock ännu ej kunna betraktas som slut- giltigt löst.
Avgränsningen av det andra kapitlet, järnåldern och medeltiden tram till c:a 1375, är givetvis ändamålsenlig ehuru vid första påseendet något för- vånande.
Vad järnåldern före vikingatiden beträffar ha vi hittills endast haft de nordtyska mossfynden samt några fä, ur dräktsynpunkt oansenliga, norska fynd att lita lill i detta avseende; de förra nyligen kompletterade med en sscdvanligt väl bevarad kolt från l:a eller 2:a århundradet, funnen i en östfrisisk mosse (Hanns A. Potratz, Das Moorgcwand von Reepsholt, Ost- friesland, Hildesheim 1942). Här redogöros för ett betydande antal danska fynd om vars karaktär av dräktplagg litteraturen hittills icke haft något att meddela. Dessa äro nu, glädjande nog, under bearbetning. Vikingatiden belyses av Birkamaterialet och de något yngre finska och baltiska fynden.
Ytterligare en källa kunde ha framhållits: de gotländska bildstenarna, vilka nu äro lätt tillgängliga genom Sune Lindqvists båda volymer Gotlands Bild- steine (Stockholm 1941—42). De upplysa bl. a. om varierande byxformcr och olika sätt att bära manteln.
I fråga om medeltiden har förf. själv gjort ytterst viktiga primärforsk-
ningar: de bekanta gravfynden från Herjoltsnos på Grönland. Till samma
epok hör den märkligt fullständiga mansdräkten från Bockstens mosse i
sydvästra Sverige, påträffad 1936 och publicerad av Sandklef, samt den föga
alamodiska nordnorska Skoldohamnsdräkten, troligen från 1400-talet, offent-
liggjord av Gjessing.
L I T T E R A T U R O C H K R I T I K 251 Den följande diskussionen över de olika typernas förekomst och utveck- ling är intressant och övertygande. Men en sak gör den besvärlig för en icke-dansk läsare, även om han annars obehindrat läser danska. Det är don nästan komiska betydelseförbistringon av vissa dräkttermer inom de germanska språken. Följande tablå över några varandra motsvarande ord på danska, tyska ooh svenska skulle — med fördel utförligare kompletterad
— säkerligen hälsats med tacksamhet av olika skandinaviska läsare, inte endast med hänsyn till denna framställning.
Svenska Danska Tyska Kompletterande förklaringar Kolt
Kolt, livklädnad Skjorta
Kolt, klädning Frack
Kjol Rock Mantel Kappa Rock Mössa
Kjortel
i
Underkjortel Kjole Kjole Skört, Under-
del
Kofte, Kjortel Kappe
Fräcke
K
