Feminism och vetenskap

(1)

E V E L Y N F O X K E L L E R

Feminism och vetenskap

Evelyn Fox Keller resonerar här

kring den vetenskapskritik som under senare år utvecklats bland feministiska forskare. Den mest givande kritiken finner hon hos de forskare som ifrågasätter de antaganden om objektivitet och rationalitet som är centrala inom naturvetenskapen.

Men samtidigt varnar hon för att göra vetenskapen till ren ideologi och tömma objektivitetsbegreppet

på all mening.

U n d e r de senaste å r e n h a r en ny vetenskapskritik b ö r j a t f r a m t r ä d a i ett a n t a l feministiska skrifter. D e n lins som ett feministiskt betraktelsesätt utgör, f o k u s e r a r vissa m a n l i g a förvrängningar av vetenskaplig v e r k s a m h e t och s k a p a r d ä r m e d ett dilem- m a för d e m av oss som ä r forskare.

F i n n s det en konflikt mellan v å r lojalitet m o t f e m i n i s m e n och vår lojalitet m o t forskningen? S o m b å d e feminist och forskare k ä n n e r j a g b ä t t r e till den oro och försvarsat- tityd som d e n n a konflikt ger u p p h o v till, ä n j a g skulle vilja göra. Som forskare h a r vi

påtagliga svårigheter att b e h a n d l a d e n typ av f r å g e s t ä l l n i n g a r som vi d r a r u p p som feminister. M e n dessa svårigheter kan kanske i s l u t ä n d e n visa sig v a r a f r u k t b r i n g - a n d e .

M i n avsikt m e d d e n n a essä ä r att u n d e r - söka h u r den senaste tidens feministiska vetenskapskritik p å v e r k a t f ö r h å l l a n d e t mellan v e t e n s k a p och f e m i n i s m . Är d e n n a kritik ett uttryck för konflikt? O m d e n är det, h u r n ö d v ä n d i g ä r d e n n a konflikt? J a g skulle vilja p å s t å att de element i d e n feministiska kritiken som s t a r k a s t tycks strida m o t å t m i n s t o n e konventionella u p p f a t t - n i n g a r om v e t e n s k a p , i p r a k t i k e n kan m e d - föra en möjlighet till frigörelse för vetenskapen. F o r s k a r n a skulle alltså k u n n a d r a nyt- ta av att n o g a följa d e n feministiska kritiken. Vi skulle till och m e d k u n n a a n v ä n d a feministiskt t ä n k a n d e för att belysa och för- klara delar av v e t e n s k a p e n s s u b s t r u k t u r

(som kanske är historiskt b e t i n g a d e till för- v r ä n g n i n g ) för att b e v a r a vad v e t e n s k a p e n lärt oss, för att v a r a m e r objektiva. M e n först m å s t e vi se p å de olika typer av kritik som feminister h a r u t t a l a t .

B r e d d e n p å d e r a s kritik är stor. D e p å s t å r visserligen allihop att v e t e n s k a p e n för- kroppsligar en starkt a n d r o c e n t r i s k vinkling, m e n i n n e b ö r d e n av d e t t a p å s t å e n d e v a r i e r a r starkt. D e t kan v a r a lämpligt att u t t r y c k a skillnaderna i i n n e b ö r d m e d ter- m e r som ö v e r e n s s t ä m m e r m e d de politiska t e r m e r som ä r karakteristiska för feminis- m e n som helhet. J a g a n v ä n d e r beteckning- a r n a v ä n s t e r och höger, och b ö r j a r n å g o t till v ä n s t e r o m m i t t e n m e d vad som skulle k u n - n a kallas d e n liberala u t g å n g s p u n k t e n . D e n liberala kritiken innehåller anklagelser o m androcentricitet som ä r relativt lätta att till- r ä t t a l ä g g a .

D e n m e r a r a d i k a l a kritiken k r ä v e r i mot- s v a r a n d e g r a d m e r a r a d i k a l a förändringar;

den f o r d a r en o m p r ö v n i n g av d e underlig- g a n d e a n t a g a n d e n a o m vetenskaplig teori och m e t o d för att finna m a n l i g a vinklingar.

Skillnaden mellan dessa b å d a u t g å n g s - p u n k t e r döljs emellertid ofta av en reflex- mässig reaktion som k o m m e r m å n g a forskare att b e t r a k t a all s å d a n kritik p å s a m m a sätt — som en u t m a n i n g m o t v e t e n s k a p e n s neutralitet. E n av de p u n k t e r som j a g vill u n d e r s t r y k a , är att den m ä n g d åsikter som hänförs till p å s t å e n d e t o m en a n d r o c e n t r i s k vinkling, å t e r s p e g l a r u t m a n i n g a r p å myck-

(2)

et olika nivåer. Vissa av dessa borde även den mest konservativa forskare k u n n a ac- ceptera.

L i b e r a l o c h r a d i k a l kritik Först i vad j a g har kallat den liberala kritiken, kommer den anklagelse som i huvud- sak gäller orättvis anställningspraxis. Den u p p s t å r ur iakttagelsen att nästan alla forskare är m ä n . D e n n a kritik är liberal i den meningen att den inte på något sätt strider mot vare sig de traditionella uppfattningar- na om vetenskap eller mot dagens liberala jämlikhetspolitik. Den är i själva verket rent politisk och kan stödjas av alla oss som förespråkar lika möjligheter. Enligt d e n n a s t å n d p u n k t skulle vetenskapen i sig inte på något sätt påverkas av frånvaron eller när- varon av kvinnor.

En något mera radikal kritik går vidare och påstår att m a n s d o m i n a n s e n inom vetenskap och forskning har medfört en snedvridning av urval och definition av de problem som forskare ägnat sig åt. Detta a r g u m e n t tas oftast och lättast fram i fråga om forskning som har med hälsa att göra.

Det hävdas till exempel att barnbegräns- ning inte fatt den vetenskapliga u p p m ä r k - samhet som dess mänskliga betydelse be- rättigar till, och, dessutom, att den upp- m ä r k s a m h e t den fatt, främst har inriktats på b a r n b e g r ä n s n i n g s m e t o d e r för kvinnor.

Ett liknande klagomål, framfört av feministerna, är att m e n s t r u a t i o n s k r a m p e r aldrig tagits på allvar av läkarna, trots att de är allvarliga problem för m å n g a kvinnor. O m kvinnor fatt avgöra vad som är viktigt för medicinsk forskning, skulle antagligen denna obalans aldrig ha uppkommit.^

Liknande snedvridning i vetenskaper fjärran från dem som rör kvinnans kropp, är svårare att finna — men det utesluter givetvis inte att de existerar. M e n d e n n a typ av kritik berör ä n d å inte vår uppfattning om vad vetenskap är eller vårt förtro- ende för forskningens opartiskhet. Det är kanske sant att vi inom vissa o m r å d e n har negligerat vissa problem, men vår definition av vetenskap omfattar inte problemval

31

— de har alltid påverkats av sociala krafter, det kan vi enas om.

O m vi fortsätter mot vänster, finner vi i nästa steg påståenden om snedvridning av uppläggningen och tolkningen av experiment. Det har till exempel påpekats att i praktiskt taget all forskning på d j u r om in- lärning har experimenten utförts på hanråttor.² Den enkla förklaring som ges — nämligen att honråttor har en fyra-dagars cykel som komplicerar experimenten — emotsäger knappast kritiken. Det outsagda a n t a g a n d e t är givetvis att det manliga kö- net representerar arten. I n o m psykologin finns det m å n g a liknande exempel. Det är svårare att finna exempel från biologin, men det är mycket troligt att de existerar.

Ett o m r å d e d ä r det är särskilt troligt, är sexforskningen. H ä r tycks det vara så gott som omöjligt att u n d g å ett starkt inflytande från förutfattade meningar. Trots att såda- na förutfattade meningar är grundligt do- k u m e n t e r a d e historiskt⁵, återstår det fortfa- r a n d e att övertygande bevisa att en motsva- r a n d e snedvridning påverkar uppläggning- en och tolkningen av experiment. Att det är så, tror j a g kan tas som bevis för effektivite- ten i den objektivitetsstandard som råder.

Bevis för snedvridning av tolkningen av observationer och experiment är d ä r e m o t mycket lätta att finna i socialt orienterade vetenskaper. Forskningen på primater är ett omtyckt exempel. U n d e r de senaste fem- ton åren har kvinnor, v e r k s a m m a inom detta område, företagit en o m f a t t a n d e om- prövning av teoretiska begrepp, ofta utan att egentligen byta metodologiska verktyg.

Dessa a n s t r ä n g n i n g a r har resulterat i radikalt a n n o r l u n d a formuleringar. Den stora skillnaden i resultat visar ofta hur starkt vanligt språkbruk påverkar och snedvrider våra teoretiska formuleringar. Det har gjorts ett o m f a t t a n d e och mycket intressant arbete på att analysera s å d a n a snedvrid- ningar. H ä r finns ingen möjlighet att göra rättvisa åt detta arbete. M e n låt mig som ett enda exempel anföra följande beskrivning av en g r u p p d j u r med b a r a en h a n n e som J a n e Lancaster föreslår som ersättning för det vanliga begreppet " h a r e m " : " F ö r en hona är h a n n a r en resurs i hennes omgiv-

(3)

ning som hon kan a n v ä n d a för att f r ä m j a sin egen och sin a v k o m m a s överlevnad.

U n d e r omständigheter d å den manliga rol- len är obetydlig, bildas troligen en g r u p p med bara en hanne. Det behövs bara en h a n n e i en g r u p p honor, om hans enda uppgift är att befrukta d e m . "⁵

Den kritik som h ä v d a r att den manliga dominansen har en verklig effekt på vetenskaplig teori, syftar praktiskt taget uteslutande på de " m j u k a r e " vetenskaperna, j a till och med på de " m j u k a s t e " . På det sättet kan kritiken fortfarande r y m m a s inom det traditionella systemet med det enkla argu- mentet att dessa ä m n e n inte är tillräckligt vetenskapliga. Troligtvis kan, och borde, objektiva (eller vetenskapligt sinnade) ve- tenskapsmän förena sig med feministerna i försöket att identifiera en snedvridning — som är lika m o t b j u d a n d e för både forskare och feminister, om än av olika skäl — i avsikt att göra dessa " m j u k a " vetenskaper fastare.

Det är mycket svårare att h a n t e r a den genuint radikala kritik som försöker spåra androcentrisk snedvridning också i de

" h å r d a " vetenskaperna och till och med i det vetenskapliga tänkandet. D e n n a typ av kritik för oss ut ur det liberala o m r å d e t och kräver att vi ifrågasätter själva det a n t a g a n - de om objektivitet och rationalitet som ligger under ett vetenskapligt företag. Att ifrå- gasätta sanningen i och nödvändigheten av naturvetenskapens slutsatser med argu- mentet att de också återspeglar manliga värderingar, är att ta Gallileis princip och ställa den på huvudet. Det är inte sant att

" n a t u r v e t e n s k a p e n s slutsatser är sanna och nödvändiga, och att mänskliga värderingar ingenting har med dem att göra"⁶. Det är kvinnliga värderingar som de inte har nå- got med att göra.

K r a f t e n bakom d e n n a radikala riktning är tvåfaldig. För det första stöds den av den erfarenhet som feministiska forskare gjort inom a n d r a o m r å d e n . O m och om igen har feminister funnit det nödvändigt att ifråga- sätta själva g r u n d f ö r u t s ä t t n i n g a r n a , när de försökt återinsätta kvinnor som subjekt och som verkande krafter. De har alltså riktat sin u p p m ä r k s a m h e t mot den patriarkaliska

snedvridningens effekt på allt d j u p a r e nivå- er av den sociala strukturen, till och med på språk och tanke.

M e n möjligheten av att utsträcka den feministiska kritiken till g r u n d e r n a för vetenskapligt t ä n k a n d e har skapats genom den senaste utvecklingen av vetenskapens egen historia och filosofi.⁷ Så länge som m a n ansåg att vetenskapligt t ä n k a n d e be- stämdes uteslutande av sin egen logiska och empiriska nödvändighet, fanns det inte plats för någon signatur alls, vare sig m a n - lig eller kvinnlig, i detta kunskapssystem.

V a r j e a n t y d a n om könsskillnader i vårt sätt att tänka om världen skulle dessutom bara alltför lätt k u n n a tala för att kvinnor i ä n n u högre grad skulle utestängas från vetenskapen. M e n allt eftersom den filosofiska och historiska otillräckligheten i det klassiska vetenskapsbegreppet blir u p p e n b a r , och allt eftersom historiker och sociologer iden- tifierat de sätt v a r p å det speciella sociala och politiska s a m m a n h a n g e t skapat utvecklingen av vetenskapligt k u n n a n d e , har vår u p p f a t t n i n g om vetenskapen som en social process förstärkts. D e n n a uppfattning är ett nödvändigt villkor, både politiskt och intellektuellt, för en feministisk hypotes om vetenskap.

D e n n i h i l i s t i s k a r e t r ä t t e n Att förena feministiskt t ä n k a n d e med a n d r a sociala studier av vetenskapen ger löften om radikalt nya insikter, men det lägger också ett politiskt hot till den redan existe- rande intellektuella faran. Den intellektuella faran ligger i att betrakta vetenskapen som en rent social företeelse; då upplöses vetenskapen i ideologi, och objektiviteten förlorar all sin inneboende mening. I den kulturella relativism som blir följden, nege- ras varje frigörelsefunktion hos modern vetenskap, och bestämningen av sanningen förlorar sig in i politiska d o m ä n e r .⁸ Mot d e n n a bakgrund kan feministerna frestas att överge sina krav på representation i den vetenskapliga kulturen och att i stället bju- da till återgång till en uteslutande "kvinnlig" subjektivitet. D ä r m e d skulle de göra rationalitet och objektivitet till en manlig

(4)

a n g e l ä g e n h e t — avvisa d e m som p r o d u k t e r av rent m a n l i g m e d v e t e n h e t .9

M å n g a författare h a r angripit de problem som s k a p a s av en total relativism;1 0

h ä r vill j a g b a r a n ä m n a n å g r a av d e speciella p r o b l e m som d e n feministiska varian- ten b i d r a r m e d . O c h det är åtskilliga. I viktiga avseenden är feministisk relativism exakt den sorts r a d i k a l a riktning som för- v a n d l a r ett politiskt s p e k t r u m till en cirkel.

G e n o m att förkasta objektiviteten som ett m a s k u l i n t ideal l å n a r den samtidigt sin röst åt en fiendekör och d ö m e r k v i n n o r n a till att s t a n n a u t a n f ö r m o d e r n kulturs "Realpoli- tik"; d e n förvärrar j u s t det p r o b l e m som den försöker lösa. D e s s u t o m ogiltigförkla- rar den den r a d i k a l a potential för vår u p p - f a t t n i n g av v e t e n s k a p som ligger i den feministiska kritiken. S o m j a g ser det, är uppgif- ten för en feministisk teori i v e t e n s k a p e n tvåfaldig: dels att skilja det som är könsbe- tingat från det som ä r a l l m ä n m ä n s k l i g t i den vetenskapliga ingivelsen och samtidigt å t e r k r ä v a för k v i n n o r n a det som historiskt h a r förnekats d e m ; dels att legitimera d e delar av vetenskaplig k u l t u r som förkastats j u s t d ä r f ö r att d e h a r definierats som kvinn-

liga.

Det är viktigt att inse att det t ä n k a n d e som i n b j u d e r till vad vi skulle k u n n a kalla den nihilistiska r e t r ä t t e n , i själva verket u p p s t å r ur j u s t den objektivitetsideologi, som vi vill u n d v i k a . Det är den ideologin som förfäktar en m o t s ä t t n i n g mellan ( m a n - lig) objektivitet och (kvinnlig) subjektivitet och förnekar möjligheten av ett n ä r m a n d e mellan d e m . N ä r m a n vill u t s t r ä c k a den feministiska kritiken till g r u n d e n för det vetenskapliga t ä n k a n d e t , är d ä r f ö r ett första steg att förändra b e g r e p p e t objektivitet så att det åter u p p f a t t a s som en dialektisk process. D e t t a för att göra det möjligt att sär- skilja objektiv s t r ä v a n från objektivistisk illusion. Som Piaget p å m i n n e r oss:

Objektivitet består i att man så helt inser de otaliga intrången avjaget i dagligt tänkande och de otaliga illusioner som blir resultatet — illusioner i känsla, språk, åsikt, värdering etc — att första steget i varje omdöme blir ansträngning- en att utesluta det påträngande jaget. ( ).

Så länge tanken inte har blivit medveten om

jaget, är den ett offer för ständiga förväxlingar mellan objektivt och subjektivt, mellan det verkliga och det skenbara. 1

K o r t sagt, i stället för att ge u p p d e n i egentlig m e n i n g mänskliga s t r ä v a n att för- stå v ä r l d e n i rationella t e r m e r , m å s t e vi förfina d e n n a a n s t r ä n g n i n g . För att k u n n a göra det m å s t e vi lägga ytterligare en process, n ä m l i g e n kritisk självbetraktelse, till de v ä l k ä n d a m e t o d e r n a rationell och empi- risk u n d e r s ö k n i n g . O m vi följer Piagets re- cept, m å s t e vi bli " m e d v e t n a o m oss s j ä l v a " . På d e t t a sätt kan vi också bli m e d - v e t n a om de inslag i ett vetenskapligt projekt som m o t s ä g e r dess a n s p r å k p å all-

mängiltighet.

De ideologiska ingredienser som är av särskilt intresse för feminister, finns d ä r objektivitet länkas s a m m a n m e d a u t o n o m i och maskulinitet och, i sin tur, vetenskapens mål m e d m a k t och d o m i n a n s . S a m - m a n l ä n k n i n g e n av objektivitet m e d social och politisk a u t o n o m i h a r u n d e r s ö k t s av m å n g a författare som visat att d e n t j ä n a r en m å n g f a l d viktiga politiska funktioner.1"' F ö l j d e r n a av att förena objektivitet m e d maskulinitet är m i n d r e väl klarlagda. D e n - na förening fyller emellertid också vitala politiska f u n k t i o n e r . M e n för att k u n n a för- stå den sociopolitiska betydelsen av hela konstellationen krävs det en u n d e r s ö k n i n g av de psykologiska processer som gör att dessa s a m m a n l ä n k n i n g a r internaliseras och förs vidare.

E t t p s y k o a n a l y t i s k t p e r s p e k t i v H ä r e r b j u d e r psykoanalysen oss ett ovär- derligt perspektiv, och mitt a r b e t e h a r i hög grad gått ut på att u t n y t t j a d e t t a perspektiv. I en tidigare u p p s a t s försökte j a g visa h u r d e psykoanalytiska teorierna o m utvecklingen belyser s t r u k t u r e n p å och betydelsen av ett i n t e r a g e r a n d e system av asso- ciationer som förbinder objektivitet (ett kognitivt d r a g ) m e d a u t o n o m i (ett affektivt drag) och maskulinitet (ett k ö n s d r a g ) .1 5 Ef- ter en kort s a m m a n f a t t n i n g av m i n a tidigare slutsatser vill j a g h ä r utforska h u r d e t t a system förhåller sig till m a k t och d o m i n a n s .

(5)

I likhet med Nancy C h o d o r o w och Do- rothy Dinnerstein har j a g funnit att den gren av psykoanalytisk teori som kallas objektrelationsteorin, är speciellt a n v ä n d - bar.^{1 4} N ä r den vill förklara personlighetsut- veckling både utifrån m e d f ö d d a drivkrafter och relationer med a n d r a objekt (dvs subjekt), låter den oss förstå hur våra tidigaste

erfarenheter — erfarenheter som till stor del bestäms av de socialt strukturerade relationer som formar s a m m a n h a n g e t i vår utvecklingsprocess — bidrar till att forma vår uppfattning om världen och vår karakteristiska inriktning till den. Speciellt våra för- sta steg i världen leds av föräldrar av fram- för allt ett kön — våra m ö d r a r ; detta förhål- lande ger en m o g n a d s r a m för vår emotionella, kognitiva och könsliga utveckling som senare fylls i med kulturella förvänt- ningar.

I korthet a r g u m e n t e r a d e j a g på följande sätt: V å r tidiga modersomgivning, kopplad till den kulturella definitionen av maskulinitet (det som aldrig kan förefalla feminint) och av autonomi (det som aldrig kan kom- prometteras av beroende), leder till att det kvinnliga k o m m e r att förknippas med lus- ten och faran av att u p p g å i något a n n a t och det manliga med bekvämligheten och en- samheten i att vara för sig. Pojkens oro över jaget och könet blir en spegling av en mera spridd kulturell oro och u p p m u n t r a r där- med attityder av autonomi och manlighet som kan, j a troligen har till syfte att, utgöra ett försvar mot den oron och mot den läng- tan som genererar den. Slutligen har vår verklighetsuppfattning formats av s a m m a utvecklingsmatris — det gäller oss alla. Som Piaget och a n d r a har betonat utvecklas för- m å g a n till kognitiva distinktioner mellan jaget och a n d r a (objektivitet) samtidigt med och under interagerande med utvecklingen av själslig autonomi; våra kognitiva ideal blir därvid u n d e r k a s t a d e s a m m a psykologiska påverkan som våra emotionella ideal och könsideal. T i l l s a m m a n s med autonomi blir också själva akten att skilja subjekt från objekt — objektiviteten själv —

förknippad med maskulinitet. Det kombi- nerade psykologiska och kulturella trycket gör att alla tre idealen — affektivt, köns- och

kognitivt — utsätts för en ömsesidigt för- stärkande process av överdrift och rigiditet.^{1 5} Slutresultatet blir en fast förank- ring av en objektivistisk ideologi och en nedvärdering av (kvinnlig) subjektivitet.

Det är mycket som är u t e l ä m n a t i d e n n a analys. F r a m f ö r allt underlåter den att dis- kutera den psykologiska betydelsen av makt och d o m i n a n s . Det är dessa betydelser som j a g nu vill ta upp. Centralt i objektrelationsteorin ligger e r k ä n n a n d e t att till- ståndet av själslig a u t o n o m i är tveeggat:

det erbjuder samtidigt en d j u p källa av till- fredsställelse och av potentiell fruktan.

Värdet av autonomi överensstämmer med värdet av kompetens, av att behärska sin omgivning. K o m p e t e n s är faktiskt en första förutsättning för autonomi och t j ä n a r i o m ä t b a r grad till att förstärka jagupplevel- sen. M e n är det nödvändigt att utvecklingen av kompetens och känslan av att behär- ska sin omgivning ska leda till ett tillstånd av alienation, av förnekat beroende av andra, av defensiv avskildhet? Till former av autonomi som kan tolkas som försvar mot fruktan? Objektrelationsteorin gör oss mot- tagliga för olika betydelser av autonomi;

samtidigt anvisar den behovet av en inven- tering av de m o t s v a r a n d e betydelserna av kompetens. U n d e r vilka omständigheter innebär kompetens herravälde över det egna ödet, och u n d e r vilka omständigheter innebär den herravälde över någon an- nans? M e d a n d r a ord, är tvång och domi- nans väsentliga ingredienser i kompetens och väsentliga delar av jaget? Eller är de ingredienser i ett alienerat jag?

Ett sätt att besvara dessa frågor är att a n v ä n d a logiken i den analys som s a m m a n - fattats ovan för att undersöka övergången från kompetens till m a k t och tvång i det lilla barnets psykiska dynamik. Från den analy- sen kan impulsen till d o m i n a n s tolkas som en naturlig följd av defensiv avskildhet — som Jessica Benjamin har skrivit: " E t t sätt att förkasta likhet, beroende och närhet till en a n n a n person och samtidigt försöka und- gå de resulterande e n s a m h e t s k ä n s l o r n a . "1 6

Kanske har ingen skrivit m e r a sensitivt än psykoanalytikern D . W . W i n n i c o t t om de vreda sjöar som ett b a r n måste resa genom

(6)

35

Sonia Delaunay (1885—1979). Mönster 1933 ur "Sonia Delaunay. Sa vie, son oeuvre" av Bernard Dorival, Paris 1980.

for att klara övergången från symbiotisk förening till e r k ä n n a n d e t av sig själv och a n d r a som självständiga enheter. H a n gör oss u p p m ä r k s a m m a på en fara som a n d r a har förbisett — den fara som u p p s t å r ur den omedvetna inbillningen att subjektet i verk- ligheten har förstört objektet i processen att bli en fristående individ.

H a n skriver: " D e t är förstörelsen av objektet som ställer objektet utanför det o m r å d e d ä r det kan k o n t r o l l e r a s . . . Efter 'subjekt står i förbindelse med objekt' kommer 'subjekt förstör objekt' (när det exter- naliseras); sedan k o m m e r kanske 'obejkt överlever att förstöras av subjekt'. M e n objektet må överleva eller inte överleva."

N ä r det överlever " h a r subjektet kanske börjat leva ett liv i objektens värld på grund

av objektets överlevnad, och då har subjektet mycket att vinna; men priset måste beta- las genom ett accepterande av den pågåen- de förstörelsen i den omedvetna inbillningen enligt objektrelationsteorin."1 7 Winni- cott talar naturligtvis inte om verklig över- levnad utan om subjektiv övertygelse om att den a n d r e ska överleva. Överlevnad i den meningen kräver att barnet uppehåller relationen; misslyckande medför oundvikli- gen skuld och fruktan. Barnet balanserar på en fruktansvärd brant. På ena sidan ligger fruktan för att ha förstört objektet, på den a n d r a fruktan för att förlora sig själv.

Barnet kanske gör ett försök att säkra sin riskabla position genom att bemästra objektet. Faserna av förstörelse och över- levnad utspelas på nytt m e d a n objektet

(7)

hålls på säkert avstånd, och — som Benja- min skriver — " d e n ursprungliga självhäv- delsen . . . förvandlas från att oskyldigt be- mästra till att d o m i n e r a och hata objektet."^{1 8} I psykodynamiska termer är d e n n a speciella lösning av föroidipala kon- flikter en produkt av oidipal konsolidering.

Barnet (pojken) når sin slutliga trygghet genom identifiering med fadern — en identifiering som samtidigt i n n e b ä r ett förne- kande av modern och en förvandling av skuld och fruktan till aggression.

Aggression har givetvis m å n g a betydelser, m å n g a källor och m å n g a uttrycksformer. H ä r avser j a g b a r a den form som ligger under impulsen att dominera. J a g åbe- ropar psykoanalytisk teori för att belysa de uttrycksformer som d e n n a impuls finner i vetenskapen i allmänhet och i dess förhål- lande till objektifiering i synnerhet. S a m m a frågor som j a g ställde om barnet, kan j a g ställa om vetenskapen. U n d e r vilka om- ständigheter söker m a n vetenskaplig kunskap för nöjet att veta, för den ökade kompetens som den ger oss, för den ökade mak- ten (verklig eller inbillad) över vårt eget öde, och under vilka omständigheter är det riktigt att påstå att vetenskapen faktiskt för- söker d o m i n e r a naturen? K a n m a n göra en meningsfull distinktion här?

M a k t e n ö v e r n a t u r e n

I sitt arbete The Domination of Nature obser- verar William Leiss: " D o m i n a n s e n s nöd- vändiga korrelat är medvetandet om un- derkastelse hos dem som måste lyda någon a n n a n s vilja; alltså kan egentligen bara a n d r a m ä n vara objekt for d o m i n a n s " .1 9

(Eller kvinnor, kunde vi tillägga.) Från d e n n a observation d r a r Leiss slutsatsen att det inte är d o m i n a n s av fysisk n a t u r som vi behöver oroa oss över, utan a n v ä n d n i n g e n av vår kunskap om fysisk n a t u r som ett redskap för d o m i n a n s av mänsklig natur.

Därför ser han behov av förbättring, inte av vetenskapen men av dess a n v ä n d n i n g . Det är här han skiljer sig från a n d r a författare av Frankfurt-skolan vilka förutsätter att vetenskapens själva logik är dominansens lo-

gik. J a g i n s t ä m m e r i Leiss g r u n d l ä g g a n d e observation men d r a r en något a n n o r l u n d a slutsats. J a g anser att impulsen till domi- nans finner uttryck i målen (och i teorierna och praktiken) för m o d e r n vetenskap, och m e n a r att d ä r den finner s å d a n t uttryck, måste impulsen ses som en projektion. M e d a n d r a ord, j a g anser att m a n inte bara i förnekandet av interaktionen mellan subjekt och objekt utan också vid dominansens

inträde i målen för vetenskaplig kunskap finner intrång av ett j a g som bidrar till den kulturella konstruktionen av maskulinitet.

V ä r d e t av medvetenhet är att den gör det möjligt för oss att välja — b å d e som individer och som forskare. T v å n g och d o m i n a n s är faktiskt inte självklara ingredienser i vare sig jag-känsla (dvs autonomi) eller vetenskaplig kunskap. J a g skulle i stället vilja påstå att den betoning som västerländsk vetenskap lägger på dessa b å d a funktioner av kunskap, är n ä r a besläktad med det objektivistiska idealet. K u n s k a p i allmän- het och vetenskaplig kunskap i synnerhet t j ä n a r två gudar: m a k t och transcendens.

Den strävar o m v ä x l a n d e efter d o m i n a n s över och förening med naturen."²⁰ Sexualite- ten t j ä n a r s a m m a g u d a r och strävar efter d o m i n a n s och extatisk gemenskap — med a n d r a ord aggression och eros. O c h det är knappast någon ny sanning att makt, tvång och d o m i n a n s i stor utsträckning närs av aggression, m e d a n gemenskapen tillfreds- ställer en mera renodlat erotisk impuls.

Att betrakta den betoning av makt och d o m i n a n s som i så hög grad präglar den västerländska vetenskapens retorik, som en projektion av en övervägande manlig medvetenhet kräver ingen större fantasi. Den uppfattningen är i stället vanlig. Framför allt är det så att den retorik som förenar makt över n a t u r e n med den efterhängsna bilden av n a t u r e n som kvinnlig, inbjuder till den. Den föreningen är ingenstans så vanlig som i Francis Bacons författarskap.

För Bacon är kunskap och makt ett. O c h det löfte som kunskap ger, uttrycker han som att den "leder till N a t u r e n och alla hennes b a r n för att ställa henne i er tjänst och göra henne till er slav"2 1, med medel som inte " e n d a s t utövar en mild styrning av

(8)

37

Sonia Delaunay, "Projet de plafond", gouache 1937, ur "Sonia Delaunay. Sa vie, son oeuvre" av Bernard Dorival, Paris 1980.

naturens väg; de har också kraft att besegra och underkuva henne, att skaka henne i hennes g r u n d v a l a r " .²" I s a m b a n d med Ba- cons vision förefaller Bruno Bettelheims slutsats oundviklig: " B a r a med fallisk psy- kologi blev den aggressiva manipuleringen av naturen möjlig."^{2 3}

U p p f a t t n i n g e n av vetenskapen som ett oidipalt projekt är välbekant också från Herbert Marcuses och N o r m a n O . Browns böcker.2 1 M e n b å d e Brown och M a r c u s e intresserar sig framför allt för vad Brown kallar en " m o r b i d vetenskap". Följaktligen förblir för b å d a dessa författare sökandet efter en icke-morbid vetenskap, en "ero-

tisk" vetenskap, en romantisk strävan. Det förhåller sig så därför att deras bild av vetenskapen är ofullständig; den underlåter att ta i betraktande de avgörande fast mind- re synliga, erotiska komponenter som redan finns i den vetenskapliga traditionen. V å r egen strävan måste, om den vill vara realis- tisk hellre än romantisk, bygga på en d j u p a - re förståelse av den vetenskapliga traditionen i alla dess dimensioner och på en förstå- else av de sätt på vilka d e n n a komplexa dialektiska tradition förvandlas till monoli- tisk retorik. V a r k e n det oidipala barnet eller modern vetenskap har lyckats frigöra sig från sin föroidipala och i grunden bisexuel-

(9)

la drift. Det ä r u t i f r å n d e n insikten som s ö k a n d e t efter en a n n o r l u n d a v e t e n s k a p m å s t e b ö r j a , en v e t e n s k a p som inte sned- vrids av maskulinistiska f ö r d o m a r .

F o r s k n i n g e n s d i a l e k t i k

N ä r v a r o n av k o n t r a s t e r a n d e t e m a t a , av en dialektik mellan aggressiva och erotiska impulser, kan observeras b å d e i verk av enskil- d a forskare och — p å ett ä n n u m e r a d r a m a - tiskt sätt — i j ä m f ö r e l s e r mellan a r b e t e n av olika forskare. F r a n c i s Bacon ger oss den e n a modellen2 5; m e n det finns m å n g a a n d - ra. För en speciellt slående k o n t r a s t , be- g r u n d a en n u t i d a forskare som vidhåller vikten av att " l å t a m a t e r i a l e t tala till d i g " , av att låta det " t a l a o m for dig vad d u ska göra h ä r n ä s t " — en som tillrättavisar a n d r a forskare för att de försöker " p å t v i n g a ett s v a r " p å det de ser. D e n n a forskare u n d e r - l ä t t a r u p p t ä c k a n d e t g e n o m att bli " e n del av s y s t e m e t " i stället för att s t a n n a utanför;

m a n m å s t e h a " k ä n s l a för o r g a n i s m e n " .2 6

Det är s a n t att f ö r f a t t a r e n av dessa r a d e r inte b a r a ä r från en a n n a n tid och ett a n n a t o m r å d e (Bacon själv v a r egentligen ingen forskare enligt de flestas m å t t s t o c k ) , u t a n också kvinna. Det ä r också s a n t att det finns m å n g a skäl — och vissa av dessa h a r j a g r e d a n a n t y t t — till att tro att könet (i sig självt en k o n s t r u k t i o n av ett ideologiskt s a m m a n h a n g ) faktiskt gör skillnad i vetenskaplig forskning. Det o a k t a t ä r min s t å n d - p u n k t h ä r att v a r k e n v e t e n s k a p e n eller indi- viden är helt b u n d n a av ideologi. Det ä r faktiskt inte svårt att finna l i k n a n d e t a n k a r u t t r y c k t a av m a n l i g a forskare. Betänk till exempel följande y t t r a n d e : " J a g h a r ofta haft a n l e d n i n g att k ä n n a att m i n a h ä n d e r är skickligare än mitt h u v u d . Det är en grov beskrivning av e x p e r i m e n t e r a n d e t s dialektik. N ä r det går b r a , är det som en lågmäld konversation m e d N a t u r e n . "2 7

Skillnaden mellan u p p f a t t n i n g a r n a om v e t e n s k a p som " d o m i n e r a n d e " och som

" k o n v e r s e r a n d e m e d " n a t u r e n är kanske inte f r ä m s t en skillnad mellan tidsepoker eller mellan kön. I stället kan d e n ses som exempel p å ett d u b b e l t e m a som spelats u p p i alla forskares a r b e t e i alla tider. M e n d e

två p o l e r n a i d e n n a dialektik u p p t r ä d e r inte m e d s a m m a tyngd i v e t e n s k a p e n s historia.

V a d vi d ä r f ö r m å s t e v ä n d a u p p m ä r k s a m - heten m o t , ä r d e n utvecklingsprocess som väljer vilket t e m a som ska d o m i n e r a .

I ett a n n a t s a m m a n h a n g h a r j a g talat för en a n n a n urvalsprocess.2 U r v a l e t av for- s k a r n a själva styrs delvis av d e n emotionella d r a g n i n g s k r a f t e n hos vissa (stereotypa) föreställningar o m v e t e n s k a p e n . H ä r talar j a g för vikten av ett urval i n o m v e t e n s k a p -

ligt t ä n k a n d e — först val av metodologier och mål, s e d a n av teorier. Stereotyper är visserligen inte b i n d a n d e (dvs d e beskriver inte alla eller kanske ens n å g o n individ), och d e t t a f a k t u m s k a p a r u t r y m m e för en fortgående k a m p i n o m v e t e n s k a p e n , m e n den första urvalsprocessen p å v e r k a r u t a n tvivel u t g å n g e n av d e n a n d r a . M e d a n d r a ord, individer som a t t r a h e r a s av en speciell ideologi, t e n d e r a r att välja ä m n e n som ö v e r e n s t ä m m e r m e d d e n n a ideologi.

E t t exempel d ä r d e n n a process utspelas p å ett teoretiskt p l a n , ä r d e interaktionistis- ka teoriernas öde i biologins historia. T ä n k p å d e n strid som r a s a t hela d e t t a å r h u n d r a - d e mellan organismisk och p a r t i k u l ä r syn p å cellulär o r g a n i s a t i o n — m e l l a n vad som kan beskrivas som hierarkisk och icke- hierarkisk teori. V a r e sig d e b a t t e n rör kär- n a n s övertag eller cellen som helhet, g e n o m eller c y t o p l a s m a , är d e t hierarkins föresprå- kare som h a r v u n n i t . E n genetiker h a r be- skrivit konflikten i r e n t politiska t e r m e r : Två uppfattningar av genetiska mekanismer har fortlevt sida vid sida under hela den moder- na genetikens utveckling, men tyngdpunkten har hela tiden legat på den ena av d e m . .. Den första kan vi här kalla 'Over-Molekyl-idén'...

Denna är i själva verket 'Teorin om Genen' och kan tolkas som idén om en totalitär regering...

Den andra uppfattningen kan vi kalla 'idén om det Solidariska Samhället'. Med denna term ger vi visionen av en dynamisk, självförnyande organisation av ett antal olika molekylära arter som för sina specifika egenskaper har att tacka inte någon enskild molekyls karakteristika utan den funktionella interrelationen mellan dessa molekylära arter.2 9

G a n s k a s n a r t efter att d e t t a skrivits, avslu- tades d e b a t t e n mellan " ö v e r - m o l e k y l e r n a "

(10)

och d e n d y n a m i s k a i n t e r a k t i o n i s m e n ge- n o m den syntes som D N A och " d e n c e n t r a - la d o g m e n " e r b j ö d . M e d den nya molekylä- ra biologins t r i u m f förlorade " s o l i d a r i s k a "

eller " e g a l i t ä r a " teorier allt intresse hos n ä s t a n alla genetiker. M e n n u tycks s a m m a konflikt å t e r u p p s t å — i n o m genetiken, i teorierna o m i m m u n s y s t e m e t och i utveck- lingsteorin.

J a g anser att m e t o d och teori kan bilda en n a t u r l i g kontinuitet, trots P o p p e r s p å s t å e n - d e o m m o t s a t s e n , och att s a m m a urvalspro- cesser kan gälla s a m t i d i g t och i lika hög g r a d för b å d e v e t e n s k a p e n s medel och m å l och för de faktiska teoretiska beskrivningar som k o m m e r f r a m . J a g m e n a r d e t t a delvis p å g r u n d av d e n å t e r k o m m a n d e och slåen- de ö v e r e n s s t ä m m e l s e som m a n kan observera i forskares sätt att a r b e t a , d e r a s relation till sitt ä m n e och d e n teoretiska inriktning som de föredrar. För att å t e r k o m m a till det tidigare a n f ö r d a exemplet: den forskare som lät sig själv bli " d e l av s y s t e m e t "

och vars u n d e r s ö k n i n g a r leddes av en

" k ä n s l a för o r g a n i s m e n " , utvecklade ett p a r a d i g m som avvek lika radikalt från det r å d a n d e p a r a d i g m e t i n o m h e n n e s o m r å d e som h e n n e s metodologiska stil.

I stället för d e n l i n j ä r a hierarki som be- skrivs i den molekylära biologins c e n t r a l a d o g m , d ä r D N A k o d a r och överför alla in- struktioner för utvecklingen av en levande cell, g a v h e n n e s forskning till resultat en a n n a n syn p å D N A : i en känslig interaktion m e d den cellulära o m g i v n i n g e n — en organismisk syn. För viktigare ä n g e n o m e n som s å d a n (dvs D N A ) är o r g a n i s m e n som helhet. S o m hon ser det, f u n g e r a r g e n o m e n

" b a r a i förhållande till sin o m g i v n i n g " .3 0 I d e t t a a r b e t e ä r själva det p r o g r a m som ko- d a t s av D N A , föremål för förändring. H ä r står inte längre n å g o n ö v e r m y n d i g h e t att finna i en enskild b e s t å n d s d e l i cellen; i stället utövas kontrollen av d e komplicera- d e i n t e r a k t i o n e r n a i hela systemet. I n g e n förstod det a r b e t e som låg b a k o m visionen, n ä r d e h ä r t a n k a r n a först publicerades, och de u p p m ä r k s a m m a d e s inte.3' I d a g är mycket av d e t t a a r b e t e föremål för en om- v ä r d e r i n g , även o m det ä r viktigt att kon- s t a t e r a att h e n n e s totala vision f o r t f a r a n d e

ä r alltför radikal för att d e flesta biologer ska k u n n a a c c e p t e r a d e n .3 2

D e t t a exempel visar att vi inte behöver lita till vår fantasi för att fa en vision av h u r en a n n o r l u n d a v e t e n s k a p skulle k u n n a te sig — en v e t e n s k a p som i m i n d r e g r a d h ä m - m a s av i m p u l s e n till d o m i n a n s . Eller r ä t t a - re sagt, vi b e h ö v e r b a r a se p å d e n t e m a t i s k a p l u r a l i s m e n i d e n egna v e t e n s k a p e n s historia och utveckling. Det finns m å n g a fler exempel, m e n vi s a k n a r a d e k v a t förståelse av m å n g f a l d e n av faktorer som p å v e r k a r valet mellan att a c c e p t e r a eller förkasta inte b a r a vissa teorier u t a n också olika teoretiska riktningar. V a d j a g m e n a r ä r att o m vissa teoretiska t o l k n i n g a r h a r valts bort, är det j u s t i d e n n a urvalsprocess som ideologin i a l l m ä n h e t , och en m a s k u l i n ideologi i s y n n e r h e t , kan ses u t ö v a sitt inflytande.

D e n uppgift som d e t t a m e d f ö r för en radikal feministisk vetenskapskritik, ä r alltså först en historisk och slutligen en förändrande uppgift. Till d e n historiska kan feminister tillföra en helt ny m e d v e t e n h e t som leder till en lika ny insikt o m d e möjligheter som s l u m r a r i det vetenskapliga projektet.

Översättning: Gunnel Noble

Artikeln har tidigare varit publicerad i Signs:

Journal of Women in Culture and Society, 1982, vol 7, nr 3.

N O T E R

1 Observera att det här inte påstås att själva närvaron av kvinnor inom medicinsk forskning skulle vara nog för att rätta till en sådan obalans. Man är ju väl medveten om hur lätt kvinnor, liksom andra grupper som hålls utanför, accepterar intressen och värdering- ar hos den grupp som de vill tillhöra.

2 J a g vill tacka Lila Braine för att hon gjort mig uppmärksam på detta.

3 D.L. Hall och Diana Long, " T h e Social Implications of the Scientific Study of Sex", Scholar and the Feminist 4:1977, s 11—21.

4 Se till exempel Donna Haraway: "Animal Sociology and a Natural Economy of the Body Politic, Part I: A Political Physiology

(11)

o f D o m i n a n c e " och " P a r t II: T h e Past Is the Contested Zone: H u m a n Nature and The- ories of Production and Reproduction in Pri- mate Behavior Studies". Signs: Journal of Wo- men in Culture and Society 4, nr 1. 1978, s 2 1 - 6 0 .

5 J a n e Lancaster, Primate Behavior and the Emer- gence of Human Culture, Holt, Rinehart &

Winston 1975, sid 34.

6 Galileo Galilei. Dialogue on the Great World Systems, University of Chicago Press, 1953, s 63.

7 Russel Hansons och Thomas S. Kuhns arbeten var av central betydelse for att lära oss förstå vetenskapligt tänkande med tanke på social, psykologisk och politisk påverkan.

8 Se till exempel Paul Feyerabend, Against Method New Left Books, 1975, sv övers Ned med metodologin, Stockholm 1977; och Science in a Free Society, New Left Books, 1978.

9 Denna uppfattning har starkast uttryckts av några av de nya franska feministerna (se Elaine Marks och Isabelle de Courtivron, red., New French Feminisms: An Anthology, University of Massachusetts Press, 1980) och den kommer också fram i verk av några av dagens amerikanska feminister. Se till exempel Susan Griffin Woman and Nature:

The Roaring Inside Her, Harper & Row, 1978.

10 Se till exempel Steven Rose och Hilary Rose,

"Radical Science and Its Enemies", Socialist Register 1979, red. Ralph Miliband och J o h n Saville, Humanities Press, 1979, s 3 1 7 - 3 3 5 . Flera av de påpekanden som görs där, har också gjorts av Elizabeth Fee i " I s Feminism av Threat to Objectivity?", föredrag hållet vid möte med American Association for the Advancement of Science i Toronto 4 jan.

1981.

11 J e a n Piaget, The Child's Conception of the World Littlefield, Adams & Co., 1972.

12 Jerome R. Ravetz, Scientific Knowledge and Its Social Problems, Oxford University Press,

1971; Hilary Rose och Steven Rose, Science and Society, Allén Lane, 1969.

13 Evelyn Fox Keller, "Gender and Science", Psychoanalysis and Contemporary Thought 1 (1978), s 4 0 9 - 4 3 3 .

14 Nancy Chodorow, The Reproduction of Mothe- ring: Psychoanalysis and the Sociology of Gender, University of California Press, 1978; Doro- thy Dinnerstein, The Mermaid and the Mino- taur: Sexual Arrangements and Human Malaise, Harper & Row, 1976.

15 För en djupare förståelse av detta argument, se not 12. När j a g koncentrerar mig på bi-

drag från individualpsykologin, vill jag inte på något sätt antyda en enkel uppdelning mellan individuella och sociala faktorer eller beskriva dem som alternativa påverkansfak- torer. Individuella psykologiska egenskaper utvecklas i ett socialt system och sociala system i sin tur belönar och utväljer individer för speciella uppsättningar individuella egenskaper. Därför är det nödvändigt att förstå att om specifika val i vetenskap åter- speglar vissa slag av psykologiska impulser eller personlighetsdrag, så är det i en be- stämd social omgivning som dessa val görs i stället för några andra.

16 Jessica Benjamin har diskuterat samma frå- ga i en utmärkt analys av dominansens plats inom sexualiteten. Se " T h e Bonds of Love:

Rational Violence and Erotic Domination", Feminist Studies 6, nr 1 1980, s 144— 174, sär- skilt sid 150.

17 D.W. Winnicott, Playing and Reality, Basic Books, 1971, sid. 8 9 - 9 0 .

18 Benjamin, sid 165.

19 William Leiss, The Domination of Nature Bea- con Press, 1974, sid 122.

20 För en diskussion av de olika roller som dessa båda impulser spelar i Platons och Bacons bild av kunskapen, se Evelyn Fox Keller: " N a t u r e as 'Her' " (föredrag vid Se- cond Sex Conference, New York Institute för the Humanities, i september 1979).

21 B Farrington, " Temporis Partus Masculus: An Untranslated Writing of Francis Bacon", Centaurus 1, 1951, s 193-205, spec. s 197.

22 Francis Bacon, "Description of the Intellec- tual Globe" i The Philosophical Works of Fran- cis Bacon, red J H Robertson, Routledge &

Sons, 1905, s 506.

23 Citerad i Norman O. Brown, Life against Death, Random House, 1959, s 280.

24 Brown; och Herbert Marcuse, One Dimensio- nal Man, Beacon Press, 1964, sv övers Den endimensionella människan, Stockholm 1968.

25 För en diskussion om förekomsten av samma dialektik i Francis Bacons arbeten, se Evelyn Fox Keller, "Baconian Science: A Hermaphrodite Birth", Philosophical Forum

11, nr 3 1980, s 2 9 9 - 3 0 8 .

26 Privata samtal med Barbara McClintock 1 december 1978 och 13 januari 1979.

27 G. Wald: " T h e Molecular Basis of Visual Excitation", Les Prix Nobel en 1967, Kungliga Boktryckeriet, 1968, sid 260.

28 Keller: "Gender and Science".

29 D L Nanney. " T h e Role of the Cyctoplasm in Heredity" i The Chemical Basis of Heredity,

(12)

red. William D. McElroy och Bentley Glass, John Hopkins University Press, 1957, sid

136.

30 McClintock 1 december 1978.

31 McClintock, "Chromosome Organization and Genic Expression", Cold Spring Harbor Symposium of Quantitative Biology 16, 1951,

13-44.

32 McClintocks senast publicerade arbete om detta ämne är "Modified Gene Expressions Induced by Transposable Elements" i Mobi- lization and Reassembly of Genetic Information, red W A Scott, R Werner och J Schultz, Academic Press, 1980.

S U M M A R Y Feminism and science

The criticism of science which has developed amongst feminist researchers contains many different points ofview ranging from a "liberal"

position, which basically concerns itself with unfair employment practices, to a genuinely radical position which traces an androcentric bias even in the hard sciences, and which questions the very assumptions of objectivity and rationa- lity that underlie the scientific enterprise.

Evelyn Fox Keller allies herselfwith the latter position, but also cautions that it can lead to science being viewed as pure ideology, and that the concept of objectivity can lose its meaning.

The striving for objectivity must be dissociated from "the objectivist illusion", and the ideal of objectivity must be redefined so that it no longer asserts an opposition between "male" objectivity and "female" subjectivity.

The ideological ingredients of particular con- cern to feminists are found where objectivity is linked with autonomy and masculinity, and in turn, the goals of science with power and domination. To understand how these constella- tions are internalized and developed further, Evelyn Fox Keller recommends a psychoanaly- tic perspective. Aided by the object relation the- ory, she shows how boys' early development can lead to an entrenchment of objectivist ideology, but she also claims that this development is not inevitable. By the same token, force and domi- nance are not unavoidable, either viz ego development or in science.

This article was originally published in Signs:

Journal of Women in Culture and Society, 1982, vol 7, no 3.

Evelyn Fox Keller Northeastern University Boston, Mass.

USA