Samverkan mellan Östra Norrbottens kommuner säkerställer framtiden

Rapport från FoU-Norrbotten

Besöksadress V.varvsgatan 11 971 28 Luleå

Telefon 0920-20 54 00

Fax0920-942 49

Hemsida www.

Rapport Nr 26, 2005

Samverkan mellan Östra Norrbottens kommuner

säkerställer framtiden

Östra Sosam, socialtjänsten i samverkan

Projektledare: Marja-Leena Komulainen Utredare: Benitha Eliasson och Petra Wikström

FÖRORD

För ett och ett halvt år sedan inleddes arbetet med projekt Östra Sosam, socialtjänsten i samverkan. Mycket har hänt under tiden och vi har mött många människor som på olika sätt har bidragit till projektets resultat, inte minst alla de som arbetar inom Individ- och familje- omsorgen i Haparanda, Kalix, Övertorneå samt Överkalix kommuner.

Utan er medverkan hade projektet inte varit möjligt att genomföra. Vi vill särskilt tacka vår projektledare Marja-Leena Komulainen för hennes stora kunskap och engagemang samt vår handledare vid Luleå Tekniska Universitet, Elisabeth Berg, vars frågor och råd gav oss nya perspektiv och hjälpte till att fokusera på de prioriterade arbetsområ- dena.

En väl fungerande samverkan beror till stor del på de medverkande parternas engagemang. Vår förhoppning är att vi har bidragit till att utveckla ett tänkesätt inom Individ- och familjeomsorgen som grundar sig i att det är mer som förenar de fyra kommunerna i Östra Norrbot- ten än som skiljer dem åt och att samverkan är nödvändig för att upp- rätthålla en framtida verksamhet med hög kvalitet. Förhoppningen är att vårt arbete har visat att samverkan ger resultat.

Östra Norrbotten, juli 2005 Benitha Eliasson

Petra Wikström

SAMMANFATTNING

Östra Sosam, socialtjänsten i samverkan, är ett samverkansprojekt som är gemensamt för Haparanda stad samt Kalix, Övertorneå och Överkalix kommuner. Syftet är att undersöka vilka möjligheter till samverkan som finns inom Östra Norrbotten, som kan leda till posi- tiva effekter för kommunerna, i första hand kvalitetsvinster men även ekonomiska vinster. Projektet riktar sig enbart mot Individ- och familjeomsorgens frågeställningar.

Bakgrunden till projektet är de minskade ekonomiska resurserna i kombination med en allt mer specialiserad kommunal verksamhet.

Denna problematik innebär svårigheter att säkerställa den kompetens och den kontinuitet som behövs för arbetet inom socialtjänsten. Ett sätt för kommunerna att klara verksamheten är att gå samman i nät- verk med andra kommuner. Det gäller inte enbart de mindre kommu- nerna men nödvändigheten av att arbeta i den riktningen är ofta större och motiven fler för dem. Detta för att kunna ha en framtida verksam- het som är effektiv och av hög kvalitet. Samverkan ökar möjligheterna att utveckla regionen och hävda dess konkurrenskraft. För att de mindre kommunerna även fortsättningsvis skall kunna erbjuda en full- god kommunal verksamhet är de effektivitetsvinster som samverkan erbjuder av stor vikt.

Ett samverkansarbete bör utformas av dem som berörs av förändring- arna och som har den kunskap som behövs för arbetet, i detta projekt de som arbetar inom Individ- och familjeomsorgen. Vi har valt att arbeta enligt aktionsforskningens principer som bygger på engage- mang i praktiska frågor och avser att lösa praktiska problem i ett specifikt sammanhang. Det mest utmärkande draget är att de berörda uppmuntras att aktivt delta som medarbetare i undersökningen snarare än som föremål för den. Kontakten med de anställda har varit bety- delsefull och har i huvudsak skett genom gruppintervjuer och semina- riedagar. Det är de som har arbetat fram de samverkansområden som har prioriterats.

Rapporten är uppbyggd med en inledande del. Därefter presenteras de beslutsunderlag och delrapporter som är resultatet av de utredningar som har genomförts inom projektet. Summan av dem är:

- att gemensamma riktlinjer för arbetet med försörjningsstöd har upprättats,

- att en gemensam familjehemskonsulent har anställts på två år för att förbättra arbetet gentemot dem som är familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner i Östra Norrbotten,

- att ett underlag har utarbetats, för hur samverkansarbetet mel- lan socialtjänsten och vårdcentralen kan förbättras, samt - att utbildningsinsatser har planerats och genomförts i anknyt-

ning till projektet.

Sammanfattningsvis har vi inventerat vilka samverkansbehov som finns i regionen. I och med detta har grunden lagts för fortsatt samver- kan. Kommunerna får, med denna rapport, ett underlag att bygga vidare på. Förutsättningarna för och viljan av att samverka är stora i Östra Norrbotten, samtidigt kommer det att fordras mycket arbete och ett stort engagemang. När samverkan skall drivas av verksamheten, av arbetsledare och handläggare, kommer de ordinarie arbetsuppgifterna många gånger i första hand och samverkansfrågorna i andra hand, även om alla är överens om att de är viktiga. Att Östra Sosams styr- grupp fortsätter sitt arbete och att nätverksträffarna återupptas kommer att ha stor betydelse för hur det fortsatta samverkansarbetet lyckas – för det finns många samverkansområden att arbeta vidare med.

INNEHÅLL

BAKGRUND... 1

SYFTE OCH MÅLFORMULERINGAR... 2

INDIVID- OCH FAMILJEOMSORGEN... 4

METOD... 5

TILLVÄGAGÅNGSSÄTT... 7

SAMVERKAN... 9

SAMVERKAN ÖSTRA NORRBOTTEN... 11

SAMVERKAN – GER RESULTAT... 12

DISPOSITION... 13

SLUTORD... 15

REFERENSER ... 17

BILAGOR

BILAGA 1: INDIVID- OCH FAMILJEOMSORGENS ORGANISA- TION

BILAGA 2: INTERVJUGUIDE - INLEDANDE TRÄFFAR

BILAGA 3: DISKUSSIONSFRÅGOR, FÖRSTA SEMINARIE- TILLFÄLLET

BILAGA 4: FRAMTIDA SAMVERKANSBEHOV BILAGA 5: MINNESANTECKNINGAR

BAKGRUND

I projekt Östra Sosam, socialtjänsten i samverkan, ingår Haparanda stad samt Kalix, Övertorneå och Överkalix kommuner. Den region som de fyra kommunerna ligger i benämns Östra Norrbotten. Vid års- skiftet 2004/2005 uppgår invånarantalet till ungefär 37 000 invånare.

Befolkningen i regionen har det senaste året minskat med 334 perso- ner.¹ Det bidrar till många av de svårigheter som uppkommer för kommunerna och för socialtjänsten att upprätthålla en bra service till medborgarna². De relativt låga födelsetalen och utflyttningen av ungdomar gör att andelen äldre ökar. En ogynnsam befolkningsstruktur och bristen på arbetskraft skapar stora utmaningar i framtiden. Redan idag finns svårigheter att rekrytera utbildad och erfaren personal till en rad olika yrken, exempelvis till socionomyrket.³

Inom socialtjänsten och inte minst inom Individ- och familjeomsorgen har arbetsuppgifterna blivit allt mer specialiserade, kraven och ambi- tionerna har blivit högre. Socialstyrelsen beskriver att ett starkt eko- nomiskt tryck skapar krav att få ut mer för de kommunala medlen och att det blir allt viktigare att samla resurserna inom kommunen eller regionen. Den ökade specialiseringen och ibland även en ökad profes- sionalisering av det sociala arbetet handlar om en kunskapstrend där kvalitetsarbete och kunskapsutveckling får en allt centralare plats i den sociala verksamheten och där socialsekreterarnas utbildningsnivå blir högre. Slutligen beskrivs att svårigheterna att rekrytera och behålla erfaren personal är ett allvarligt problem. Personalomsätt- ningen är ofta hög och det finns vakanser, vilket ibland tvingar kom- munerna att anställda personer utan socionomexamen. Det kan även leda till att nyutexaminerade socionomer får genomföra komplicerade utredningar innan de introducerats tillräckligt i arbetet.⁴

Kommunernas strategier för att klara verksamheten handlar ofta om att gå samman i nätverk med andra kommuner. Det gäller inte enbart de mindre kommunerna, men nödvändigheten av att arbeta i den rikt- ningen är ofta större och motiven fler för dem. Detta för att kunna ha en framtida verksamhet som är effektiv och av hög kvalitet, inte minst gäller det gentemot samhällets medborgare. Speciellt tydligt är beho- vet av samverkan inom de mindre, mer specialiserade områdena där arbetsuppgifterna inte är tillräckligt omfattande för att motivera hel- tidstjänster samtidigt som kraven på kompetens är höga. I många av de mindre kommunerna räcker det egna befolkningsunderlaget inte till

1 Kalix har vid årsskiftet 2004/2005 17 653 invånare och minskar jämfört med året innan med 49 personer. Haparanda har 10 208 personer och befolkningen minskar med 138 personer. Övertorneå och Överkalix är de två mindre kommunerna, de har 5 244 respektive 3 933 invånare. Befolkningen minskar i dessa kommuner med 87 respektive 60 personer. (Folkmängd i riket, län och kommuner 31/12/2004 och befolkningsförändringar 2004).

2 Individ- och familjeomsorg. Lägesrapport 2003.

3 Glesbygdsverket. Årsbok 2003.

4 Individ- och familjeomsorg. Lägesrapport 2003.

för tjänster som kräver specialistkunskap och det är nära nog en omöjlighet att upprätthålla en hög kompetens i de ärenden som före- kommer mer sällan.⁵

Det som Socialstyrelsen och Glesbygdsverket beskriver är karaktäris- tiskt för kommunerna i Östra Norrbotten. Projekt Östra Sosam initie- rades av socialcheferna som har fört diskussioner kring olika samver- kansfrågor under ett par års tid. Bakgrunden är kommunernas mins- kade ekonomiska resurser i kombination med en allt mer specialiserad verksamhet. Befolkningen minskar och det är många gånger svårt att rekrytera utbildad och erfaren personal. Utan samverkan finns få möj- ligheter att utveckla verksamheten och att upprätthålla den kompetens som behövs, i synnerhet för de arbetsuppgifter som inte förekommer i någon större utsträckning. Kommunerna i Östra Norrbotten är bero- ende av varandra för att överleva som egna kommuner. För att även fortsättningsvis kunna erbjuda en fullgod kommunal service samtidigt som de ekonomiska kraven efterlevs har de vinster som ett samver- kansarbete leder till stor betydelse.

Östra Sosam finansieras till hälften av Finansdepartementet och till hälften av kommunerna. Projektet leds av Marja-Leena Komulainen, Övertorneås socialchef, utredare är Benitha Eliasson och Petra Wikström. Kommunförbundet Norrbotten, FoU-enheten, bidrar med en vetenskaplig handledare, Elisabeth Berg, som arbetar på Institu- tionen för Arbetsvetenskap vid Luleå Tekniska Universitet. En styr- grupp, med en representant från varje kommun har det formella ansva- ret för projektet, där ingår personer som ansvarar för Individ- och familjeomsorgen. Under projektet har Marja-Leena Komulainen, Kerstin Hedqvist, Doris Nyberg, Jan-Erik Nilsson, Sirkka-Liisa Jönsson samt Monica Johansson deltagit i styrgruppen. Projektet är stationerat i Övertorneå i det nybildade samverkanskansliet där även de två projekten Framtida samverkan – Attraktionskraft Östra Norr- botten och Gemensam alkohol- och drogsamordning bedrivs.

Syfte och målformuleringar

Det övergripande syftet med Östra Sosam är att undersöka vilka möj- ligheter till samverkan som finns inom Östra Norrbotten, som kan leda till positiva effekter för kommunerna, i första hand kvalitetsvinster men även ekonomiska vinster. Det handlar med andra ord om att utreda och föreslå former för praktisk samverkan. Projektet riktar sig enbart mot de frågeställningar som finns inom Individ- och familje- omsorgen.

5 Individ- och familjeomsorg. Lägesrapport 2003.

De mål som socialcheferna i de fyra kommunerna har upprättat och som är utgångspunkten i arbetet handlar om:

- att utarbeta gemensamma riktlinjer och arbetsmetoder för handläggning och utredningsförfarande,

- att utreda möjligheterna till en gemensam kontaktpersons- och familjehemsbank,

- att utreda samnyttjande av resurser inom missbrukarvården, - att försäkra framtida rekrytering, exempelvis genom att

erbjuda praktikplatser via ett praktikcentra,

- att utarbeta mät- och utvärderingsmetoder för arbetsbelastning, - att genomföra utbildningsinsatser och seminarier i syfte att öka

samverkan inom området,

- att ansvara för rapportering och förankring av nya samverkans- former i verksamheten, samt

- att göra skriftliga del- och slutrapporter.

INDIVID- OCH FAMILJEOMSORGEN

Ett kompromisslöst mål för kommunen är att välfärden omfattar samtliga medborgare. För dem som har personliga problem eller sämre sociala förutsättningar att till exempel hävda sig på arbetsmark- naden utgör socialtjänstens insatser ett skyddsnät. Att stärka det yttersta skyddsnätet så att människor ges förutsättningar att leva ett självständigt och värdigt liv har präglat de ändringar som har skett av den socialtjänstlag som trädde i kraft 1 januari, 2002.⁶ Socialtjänst- lagen är en ramlag som anger huvudmålen för verksamheten utan att i detalj gå in på hur den skall bedrivas. Målen syftar till att skapa utrymme för flexibla och lokala lösningar. Det är riksdagen som anger ramarna, men att utforma verksamheten överlåts åt varje kommun.

Hur verksamheten utformas beror till stor del på kommunens behov och ekonomiska förutsättningar.⁷

Det är socialnämnden som ansvarar för socialtjänstens arbetsområde. I socialnämnden, som utses av kommunfullmäktige, ingår folkvalda politiker från de olika partierna. De uppgifter som nämnden har handläggs av socialtjänstens personal. Det regleras av kommunallagen och kallas delegation.⁸ Arbetet leds av en socialchef och i de större kommunerna finns avdelnings- och enhetschefer. Inom socialtjänstens arbetsområde finns Individ- och familjeomsorgen, Äldreomsorgen samt Handikappomsorgen. Beroende på kommunens storlek är arbets- uppgifterna mer eller mindre uppdelade. I Kalix och Haparanda, de två större kommunerna, är verksamheten uppdelad i tre arbetsenheter – missbruksenheten, ekonomienheten samt barn- och familjeenheten. I Övertorneå och Överkalix arbetar socialsekreterarna med samtliga ärenden. Detta innebär att socialtjänsten i Kalix och Haparanda har större möjligheter att organisera sin verksamhet på ett mer specialise- rat sätt.⁹

Individ- och familjeomsorgen bär i stor utsträckning kommunens yttersta ansvar för att alla medborgare får den hjälp och det stöd de behöver. Mer än en halv miljon människor kommer årligen i kontakt med någon enhet inom Individ- och familjeomsorgen.¹⁰ Verksamheten bedrivs enligt socialtjänstlagen, och utgår från den enskildes rätt att själv bestämma över sin situation, där finns inga tvångsåtgärder. Det finns dock tillfällen när socialtjänsten är tvungen att ta till tvångsåtgärder. Det gäller främst vid missbruk eller då barn och ungdomar far illa, då tillämpas de så kallade tvångslagarna lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) samt lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).¹¹

6 Fahlberg, G. och Magnusson, N. 2002.

7 Göthson, E. och Karlström, E. 1999.

8 Ibid.

9 Bilaga 1. Individ- och familjeomsorgens organisation.

10 Individ- och familjeomsorg. Lägesrapport 2003.

11 Göthson, E. och Karlström, E. 1999.

METOD

Ett samverkansarbete bör utformas av dem som berörs av förändring- arna och som har den kunskap som behövs för arbetet. Pål Abraham- sen (2003) menar att en organisation aldrig blir bättre än sina med- arbetare och att det är viktigt att ta reda på vad de enskilda medarbe- tarna verkligen kan och vad de vill. De som arbetar inom Individ- och familjeomsorgen utgör den arbetsgrupp vi har arbetat med. Den har varierat i sammansättning, beroende på vilken frågeställning som har berörts. Vid vissa tillfällen består arbetsgruppen av personal från de olika arbetsenheterna, andra gånger består den av personal från de olika kommunerna. De för processen framåt och bidrar till att projek- tet utvecklas. Att arbeta gentemot en arbetsgrupp bygger på tanken om personalinflytande och att samtliga förslag förankras hos dem som berörs innan de genomförs. Björn Nilsson (1993) understryker att per- sonalen måste ges möjlighet att inverka på förändringar och att viktiga komponenter för en lyckosam förändring är information och delaktig- het. Det skapar motivation och gör att personalen upplever att föränd- ringen är legitim. Det minskar otryggheten inför förändringar och leder till att individens, gruppens och organisationens mål och behov lättare kan uppfyllas. Under arbetets gång har regelbundna träffar och seminariedagar med såväl personalen som styrgruppen anordnats, där information om projektets fortskridande har utgjort en viktig del. Där- utöver har litteraturstudier, studiebesök, träffar, enkätundersökningar och intervjuer genomförts med dem som har varit berörda av de olika utredningarna.

De forskningsetiska principerna ligger till grund för arbetet inom pro- jektet. De ger normer för hur en undersökning skall genomföras, hur forskaren bör förhålla sig till undersökningen och till de i undersök- ningen ingående personerna. Det innebär att resultatet kontinuerligt vägs mot deltagarnas integritet. Principerna skall fungera som väg- visare, inte som detaljreglerade föreskrifter. De fyra huvudkraven som formulerats skall skydda de enskilda deltagarna. Kraven innebär att deltagarna informeras om undersökningens syfte, att deltagandet är frivilligt och att de har rätt att bestämma om, hur länge och på vilka villkor de skall delta. Vidare skall de uppgifter som lämnats förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem. Inte heller bör enskilda uppgifter kunna identifieras av andra, det gäller i synnerhet känsliga uppgifter. Slutligen får materialet inte användas i annat ändamål, exempelvis i kommersiellt syfte.¹²

Valet av metod bestäms av undersökningens syfte, som i detta projekt är att undersöka vilka möjligheter till samverkan som finns i Östra Norrbotten. Vi har valt att arbeta enligt aktionsforskningens principer och vi har använt såväl en kvalitativ som en kvantitativ ansats, bero- ende på vad som har undersökts. Kontakten med de anställda har i huvudsak skett genom gruppintervjuer och seminariedagar. Agneta Hansson (2003) refererar till Ulrika Nylén, som förespråkar pluralism

12 Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning.

när det gäller val av forskningsmetod, där ett gränsöverskridande arbetssätt främjar den vetenskapliga kreativiteten och kunskaps- utvecklingen. Hansson menar att skillnaden mellan en forskare som arbetar med en kvalitativ ansats och en aktionsforskare i allmänhet handlar om att den först nämnda förutsätter att beslutsfattare och andra aktörer tar vid när det gäller att tillämpa forskningens resultat. Då de utarbetade samverkansförslagen har förankrats i verksamheten och då vi även har medverkat till att de har genomförts, passar aktionsforsk- ningens arbetssätt bra i detta projekt.

Aktionsforskningens grundläggande princip bygger på engagemang i praktiska frågor och avser att lösa praktiska problem i ett specifikt sammanhang. Hansson menar att aktionsforskning inte enkelt kan beskrivas som en metod eller en teori. Den skall snarare ses om en strategi för samhällsforskning som skapar ny teori och åstadkommer förändringar. Enligt Martyn Denscombe (2000) har aktionsforskning- ens popularitet ökat de senaste åren, mycket beroende på dess tillämp- ning inom organisationsutveckling, utbildning, hälsovård och inom social omsorg. Vidare beskriver Denscombe aktionsforskningens fyra karaktäristiska grunddrag. Det första är dess praktiska inriktning.

Tanken är att gripa an praktiska problemområden och frågor, i huvud- sak på arbetsplatser och i andra organisationsmässiga miljöer. Forsk- ningen genomförs som en del av praktiken snarare än som ett tillägg till den. Det andra grunddraget är att förändring betraktas som en vär- defull kunskapskälla. Förändring är en integrerad del av aktionsforsk- ningen, både som ett sätt att ta itu med praktiska problem och som ett medel för att nå större kännedom om fenomen och företeelser. Det tredje grunddraget rör aktionsforskning som en cyklisk process, man strävar efter en ständig utveckling där idealet är att förbättra praktiken genom att de tidiga resultaten skapar förändringsmöjligheter. Föränd- ringarna implementeras och utvärderas och blir utgångspunkten för fortsatta undersökningar; det finns med andra ord en återkopplings- mekanism. Det sista och mest utmärkande draget är deltagandet i forskningsprocessen. De berörda uppmuntras att aktivt delta som medarbetare i undersökningen, snarare än som föremål för den.

När man arbetar med aktionsforskning har de aktiva diskussionerna med deltagarna stor betydelse och det är viktigt att låta forskning och förändringsarbete smälta samman. Pål Repstad (1998) poängterar att den kritik som ofta riktas mot aktionsforskningen i stor utsträckning handlar om svårigheten att förhålla sig neutral till forskningen och att det, då man är väldigt engagerad i ett förändringsarbete, kan vara svårt att hålla distans till det som undersöks. Inom aktionsforskningen hävdas även att den traditionella forskningen tar ställning och att neutraliteten är en illusion. Vi är medvetna om denna problematik. En fördel är våra skilda kompetenser och erfarenheter som förhoppnings- vis bidrar till ett mer distanserat förhållningssätt. Hansson beskriver på liknande sätt att balansen i relationen mellan ledning och anställda samt mellan närhet och distans, kan vara problematisk. Det kan handla om att skapa en tillitsfull relation till dem som arbetar samtidigt som

man, med den information man får, skall medverka till att arbetet förs framåt.

Tillvägagångssätt

Arbetet kan delas upp i inventeringsfasen och genomförandefasen. Ett flertal områden har identifierats där samverkan är möjlig. Fyra av dem prioriterades, de handlar om (1) att införa gemensamma riktlinjer för arbetet med försörjningsstöd, (2) att utreda hur arbetet med familje- hem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner kan förbättras, (3) att för- bättra samverkan mellan socialtjänsten och vårdcentralen, samt (4) att genomföra seminarier och utbildningsinsatser.

Inventeringsfasen fullföljdes under våren och en bit in på hösten 2004, beroende på vilket prioriteringsområde det handlade om. Den har innefattat inledande träffar och seminariedagar med de anställda.

Träffarna genomfördes i respektive kommun. I Övertorneå och Över- kalix deltog samtliga socialsekreterare då de är få anställda och då de arbetar med alla förekommande ärenden. I Kalix och Haparanda genomfördes intervjuerna med respektive arbetsenhet. I Kalix träffade vi dessutom barn- och familjeenheten i tre omgångar, de som arbetar med familjerätt, de som arbetar med barn och de som arbetar med ungdomar. Träffarna genomfördes som gruppintervjuer. En fördel med gruppintervjuer är, enligt Jan Trost (1997), att de ger utrymme för interaktion i gruppen vilket kan ge större insikt hos intervjuperso- nen om dennes egna åsikter. De får fram deltagarnas erfarenheter och skapar idéer, genom att samtalet bygger vidare på de tankar och upp- slag som de medverkande har. Till nackdelarna hör de etiska proble- men, att de språksamma och dominanta lätt tar över intervjusituatio- nen och att det endast är deras synpunkter som kommer fram. De tystlåtna och mera blygsamma personerna ställer sig själva eller ställs lätt åt sidan av de andra. Dessutom bör intervjuaren vara uppmärksam på att deltagarna lätt samlas kring en åsikt som är lämplig i situatio- nen; grupptrycket kan bli stort för den enskilde. Vidare kan det vara svårt att hålla reda på vad som sägs och av vem samtidigt som inter- vjupersonernas kroppsspråk och gester bör uppmärksammas, något som underlättades av att vi båda deltog vid intervjuerna.

Gruppintervjuerna hade karaktären av ett samtal men då vi fungerade som intervjuare styrde vi utvecklingen av samtalet i en bestämd rikt- ning. Annika Lantz (1993) understryker att i samtalet finns inte denna av en av parterna bestämda riktning. Begreppet samverkan var det övergripande temat som belystes av ett antal frågeställningar där de anställda fick fördjupa sig i det de fann meningsfullt. Intervjuerna gav oss en uppfattning om vilka samverkansbehov, vilka förutsättningar och vilket intresse för samverkan som finns i regionen. För att struktu- rera intervjuerna användes en intervjuguide.¹³ Lantz skriver att i den öppna och i den öppet riktade intervjun beskriver respondenterna fritt vad de anser vara betydelsefullt i sammanhanget, de ger sin subjektiva

13 Bilaga 2. Intervjuguide – inledande träffar.

bild av verkligheten. Denna form av intervju kännetecknas av att den fokuserar på bestämda teman och att den beskriver det som undersöks.

Efter de inledande intervjuerna anordnades en eller ett par seminarie- omgångar under våren och hösten 2004, där de anställda deltog.

Personalen i Övertorneå och Överkalix valde själva vilket seminarium de ville delta på, ett val som till stor del gjordes från deras intresse för vissa frågor och deras möjligheter att delta. Ekonomienhetens perso- nal deltog vid ett inledande seminarietillfälle, missbruksenheten samt barn- och familjeenhetens personal deltog vid två seminarietillfällen.

Där avhandlades de prioriterade områdena.¹⁴ Syftet med dem var dels att personalen med utgångspunkt i de prioriterade områdena skulle ges möjlighet att komma med förslag och idéer på hur det fortsatta arbetet skulle bedrivas, dels att de fick tillfälle att träffas över kommungrän- serna och utbyta erfarenheter vilket bidrar till att hålla det informella nätverket levande och därmed öka samverkan inom regionen. Temat utbildning var gemensamt vid samtliga seminarietillfällen. Resultatet från de inledande träffarna och seminarieomgångarna sammanställdes och redovisades för styrgruppen som med utgångspunkt i syftet och i de uppsatta målen beslutade vilka områden som skulle utredas vidare.

Det resulterade i att de fyra ovan nämnda områdena prioriterades.

I genomförandefasen har olika förfaringssätt använts, beroende på vad som har undersökts, exempelvis har telefonintervjuer utförts med dem som är familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner i Östra Norr- botten. En avslutande seminarieomgång har anordnats där de anställda har tagit del av utredningarnas resultat för att de förändringar som projektet medför skall förankras i verksamheten.

Resultatet från de prioriterade områdena är:

- att gemensamma riktlinjer för arbetet med försörjningsstöd har upprättats,

- att en gemensam familjehemskonsulent har anställts på två år för att förbättra arbetet gentemot dem som är familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner i Östra Norrbotten,

- att ett underlag har utarbetats, för hur samverkansarbetet mel- lan socialtjänsten och vårdcentralen kan förbättras, samt

- att utbildningsinsatser planerats och genomförts i anknytning till projektet.

14 Bilaga 3. Diskussionsfrågor – första seminarietillfället.

SAMVERKAN

Många gånger menar man olika saker när man pratar om samverkan och ibland används begreppen samverkan och samarbete synonymt.

Därför är det betydelsefullt att skilja begreppen åt. Berth Danermark (2000) definierar begreppet samverkan som: /…/ medvetna målinrik- tade handlingar som utförs tillsammans med andra i en klart avgrän- sad grupp avseende ett definierat problem och syfte.”¹⁵ Ove Mallan- der (1998) beskriver på liknande sätt att samverkan handlar om att verka, att arbeta tillsammans. Trots den formella likheten i betydelse med samarbete ryms i begreppet samverkan något mer än ett tillfälligt möte, en kommunikation eller en interaktion. Det handlar om att en fastare relation etableras mellan minst två aktörer – organisationer, handläggare, aktörer – och det säger något om karaktären hos denna relation; det finns en viss grad av varaktighet och formalisering och mellan deltagarna finns ett gemensamt överenskommet syfte. Även Danermark menar att samarbete handlar om mer temporära kontakter, exempelvis då en handläggare inom socialtjänsten remitterar en klient till försäkringskassan. Här finns ett samarbete, man kommunicerar för att uppnå ett gemensamt mål med klienten men man samverkar inte.

Samverkan mellan kommuner är vanligt förekommande idag. Många kommuner är beroende av varandra för att överleva. I Samverkan mellan kommuner – för ökad attraktivitet, tillväxt och sund ekonomi (Ds 2001:61) beskrivs att det stora intresset för samverkan till stor del har sin grund i den befolkningsminskning som har skett de senaste tio åren. Samverkan ökar möjligheterna att utveckla regionen och hävda dess konkurrenskraft. För att de mindre kommunerna även fortsätt- ningsvis skall kunna erbjuda en fullgod kommunal service samtidigt som balanskravet efterlevs är de effektivitetsvinster som samverkan erbjuder betydelsefulla. Danermark skiljer mellan olika ambitions- nivåer i ett samverkansprojekt där en nivå handlar om att hitta nya arbetsformer som bygger på en gemensam samverkan. Det är aktuellt i Östra Norrbotten och handlar bland annat om att gemensamma utbild- ningar planeras eller att en för regionen gemensam familjehems- konsulent anställs.

För att ha större möjligheter att lyckas med ett samverkansarbete finns vissa frågor som bör identifieras, lyftas fram och diskuteras. En av dem är att klargöra vilka vinster eller effekter som ett samverkans- arbete förväntas bidra till. Ingvar Nilsson (2000) lyfter fram fyra parter som kan vinna på samverkan. Den första och mest uppenbara parten är individen eller klienten, brukaren, patienten. När krafterna riktas mot individen leder det till en bättre livssituation och en högre livskvalitet för denne. Den andra parten som kan vinna på samverkan är personalen. De känner att deras ambitioner och ansträngningar ger resultat och de upplever en större arbetstillfredsställelse. För den enskilda myndigheten eller verksamheten kan samverkan innebära bättre resultat för mindre pengar samt att myndighetens trovärdighet

15 Danermark, B. 2000. Citat sid. 15.

ökar. Slutligen kan skattebetalarna och därmed också samhället i sin helhet gynnas av samverkan, då verksamheten bedrivs billigare och effektivare. Inte sällan bidrar ett samverkansprojekt till positiva effekter för alla fyra parter, men ibland kan det bidra till både samver- kande och motverkande, ibland motstridiga, effekter. Nilsson ger exempel på motverkande effekter. Den enskilde kan få det bättre sam- tidigt som det blir dyrt för samhället eller att myndigheten skall spara pengar samtidigt som personalens arbetsbörda ökar. När samverkans- arbetet leder till en omfördelning för någon part kan det å ena sidan ge stora samhällsvinster för en eller flera parter, å andra sidan får en annan part ta hela smällen, den enes vinst blir den andres förlust. Då är risken uppenbar att den förlorande parten drar sig ur och att hela arbetet går förlorat.

De effekter som Östra Sosam förväntas ge handlar i första hand om kvalitetsvinster, men även om de effektivitetsvinster och samverkans- vinster som på sikt kan nås. Ingvar Nilsson förklarar vilka motiv som kan finnas bakom ett samverkansarbete. Effektivitetsmotivet har sin grund i att man med samverkan kan lösa uppgifterna mer kostnads- effektivt. Det etiska motivet handlar om att kvaliteten på arbetet skall förbättras. Nilsson beskriver det som att individens fallande mellan stolarna samt gatloppet mellan olika aktörer reduceras. Verksamhets- motivet bygger på tanken att man är beroende av andra för att lösa sin uppgift. Projekt Framtida samverkan – Attraktionskraft Östra Norr- botten arbetar efter tre principer som de kallar inriktningar för sam- verkan, och som till stor del överensstämmer med de motiv som Nils- son beskriver. Den första principen handlar om att resultatet av sam- verkansarbetet skall bli billigare, något som ofta är ett krav från de styrande politikerna. Den andra principen utgår från att samverkan ger en förbättrad kvalitet i arbetet; går det inte att genomföra till en lägre kostnad bör samverkan bidra till en väsentligt högre kvalitet till samma kostnad. För styrgruppen är denna princip ledande. Med den sista principen, bra för en och inte sämre för någon är bra för alla, menas att inte alla alltid kan vinna på samverkan. Det kan medföra positiva effekter för tre av kommunerna medan det för den fjärde inte innebär någon skillnad. Förutsättningen är att det inte skall bli sämre för någon kommun.

Detta bekräftas i Samverkan mellan kommuner – för ökad attraktivitet, tillväxt och sund ekonomi (Ds 2001:61). Där sammanställs resultatet från den tävling som utlysts för att få fram de kommunala samver- kansprojekt som kommunerna själva betraktade som goda exempel för samverkan. Ungefär 200 kommuner, fördelat på 42 bidrag, deltog. På frågan om kommunerna ansåg att effekterna och resultatet av samver- kansarbetet delats rättvist och om de känner sig som vinnare uppger kommunerna överlag att så var fallet. Det påpekas att tilltro, tillit och förtroende är viktiga faktorer för att samverkan skall utvecklas. Alla kan inte alltid känna att de får en rättvis behandling, men över tiden jämnar det ut sig. Några menar att för de mindre kommunerna är sam- verkan en överlevnadsfråga. Det finns ett värde i att skapa en med-

vetenhet om och förståelse för olika situationer i respektive kommun och utifrån det se vad som förenar dem.

Samverkan Östra Norrbotten

Samtidigt som de fyra kommunerna i Östra Norrbotten arbetar under liknande förhållanden finns det mycket som skiljer dem åt, vilket avspeglas i samverkansarbetet. I projektets styrgrupp är de dock eniga om att den främsta samverkansvinsten rör de kvalitetsförbättringar som samverkan kan erbjuda, men de menar även att i förlängningen kan effektivitetsvinster göras. Till detta kommer att kommunerna är beroende av varandra för att i framtiden kunna erbjuda en fullgod ser- vice till medborgarna. Förutsättningarna för att samverka skiljer sig mellan kommunerna. Det handlar om hur verksamheten organiseras och vem som fattar besluten. Danermark beskriver att de organisa- toriska förhållandena bör klargöras och att ledningen måste vara tydlig. När samverkansprojektet prioriteras minimeras risken att det sätts åt sidan i tidspressade lägen. Ledarskapet har mycket stor bety- delse när arbetet skall förankras i den egna verksamheten.

De två mindre kommunerna, Övertorneå och Överkalix, har i mångt och mycket liknande arbetsförhållanden. Verksamheten är organiserad på samma sätt. De har ett stort behov av att samverka och ser nödvän- digheten av att samverka för att kunna upprätthålla den service och den kvalitet som medborgarna har rätt till. En märkbar skillnad är dock att Överkalix kommun inte har samma ekonomiska möjligheter att utveckla verksamheten som vad Övertorneå kommun har. Även inom Individ- och familjeomsorgen i Haparanda finns ett behov och en vilja av att samverka med de andra kommunerna i regionen. Här finns emellertid ett intresse av att, när det är lämpligt, samverka med Finland. Detta har vi tagit hänsyn till i projektet, det är naturligt att samverkan sker med vårt östra grannland då Haparanda och Torneå ligger geografiskt nära varandra och då människorna bor och/eller arbetar i någon av länderna. I Kalix, den största kommunen i sammanhanget, fanns i projektets inledningsskede vissa svårigheter att förankra arbetet i verksamheten. En större organisation medför längre informations- och beslutsvägar vilket kan innebära att det tar längre tid att exempelvis boka tid för träffar eller att få in begärda uppgifter.

Samtidigt har de större möjligheter att organisera sin verksamhet på ett specialiserat sätt och har inte alla gånger behov av att samverka med de mindre kommunerna. När projektet hade förankrats i verk- samheten har de varit mycket positiva till de förändringar som arbetet har medfört och svårigheterna har försvunnit.

SAMVERKAN – GER RESULTAT

Syftet med projektet är att undersöka vilka möjligheter till samverkan som finns inom Östra Norrbotten som kan leda till positiva effekter för kommunerna, i första hand kvalitetsvinster men även ekonomiska vinster. Vi föreslår former för praktisk samverkan inom Individ- och familjeomsorgens verksamhetsområde. Det finns dock mycket kvar att arbeta med, i bilaga 4 redovisas de samverkansbehov som personalen har framfört, men som inte har berörts i detta projekt. Ambitionen har varit att arbeta med områden som rör arbetet inom ekonomienheten, missbruksenheten samt barn- och familjeenheten, vilket vi har gjort.

Därutöver har vi arbetat med kompetensutveckling för de anställda.

Vissa av de målsättningar som socialcheferna utformade innan pro- jektet har anpassats efter de behov som socialsekreterarna har haft, deras behov av samverkan har vägt tungt. Styrgruppen beslutade att två av målsättningarna inte utreds vidare, det som handlar om att utarbeta mät- och utvärderingsmetoder för arbetsbelastning och det som handlar om att försäkra en framtida rekrytering till exempel genom att erbjuda praktikplatser via ett praktikcentra. Den först nämnda målsättningen har vidarebefordrats till Kommunförbundet Norrbotten, FoU-enheten, som har större möjligheter att genomföra en sådan omfattande och tidskrävande undersökning. När det gäller att skapa ett praktikcentra har ett projekt genom Kommunförbundet Norrbotten avslutats. Det syftade till att upprätta ett väl fungerande system för socionomstuderande från Umeå Universitet som vill göra sin praktik i länet. Vidare har den målsättning som handlar om att utarbeta gemensamma riktlinjer för arbetsmetoder för handläggning och utredningsförfarande avgränsats till att handla om de samverkans- behov som ekonomienhetens personal har, gemensamma riktlinjer för arbetet med försörjningsstöd har upprättats inom projektet. Även det mål som syftar till att utreda möjligheterna för en gemensam kontakt- persons- och familjehemsbank har förändrats något. Istället för att enbart utreda möjligheterna för en gemensam kontaktpersons- och familjehemsbank har vi dessutom undersökt förutsättningarna att anställa en för regionen gemensam familjehemskonsulent.

Förhoppningen är att samverkan i första hand skapar kvalitetsvinster och på sikt bidrar till effektivitetsvinster. Att resultatet av vårt arbete medför en högre kvalitet är tydligt, däremot är det inte lika enkelt att visa de ekonomiska vinsterna då dessa uppnås i ett senare skede. En väl fungerande verksamhet innebär ekonomiska besparingar för kom- munerna, då arbetet bedrivs med en högre kvalitet bedrivs det också effektivare och därmed många gånger till en lägre kostnad. Vilka vinster som skapas i och med att en familjehemskonsulent anställs får tiden utvisa. Förhoppningarna är att institutionsplaceringar undviks;

familjernas kompetens blir högre och de kan hantera svåra och kom- plicerade placeringar. Enligt Svenska Kommunförbundets rekommen- dationer vad gäller arvode och omkostnadsersättning kostar en famil- jehemsplacering kommunen drygt 18 000 kronor per månad. För en HVB-placering (Hem för vård och boende) får kommunen betala

3 000 kronor per dygn, vilket ger en månadskostnad på cirka 90 000 kronor, institutionsplaceringar är något dyrare. För varje HVB- eller institutionsplacering som undviks minskar kostnaden med åtmin- stone 72 000 kronor per månad. Många gånger är barnet placerat under hela eller delar av uppväxten, vilket i ett längre tidsperspektiv leder till stora besparingar.

När det gäller de gemensamma utbildningsinsatserna kan ekonomiska besparingar göras då utbildare bjuds till regionen och då personalens rese- och boendekostnader blir lägre. Exempelvis kommer Ersta Sköndal Högskola att genomföra en fempoängsutbildning i LVU och LVM i Östra Norrbotten. Genom att anordna utbildningen i regionen blir kostnaderna för varje deltagare lägre och fler kan delta. Då utbild- ningen genomförs i Stockholm är priset 9 100 kronor per deltagare, till detta kommer 1 500 kronor för kurslitteratur samt rese- och boende- kostnader. En flygresa tur och retur samt en övernattning på hotell kostar uppskattningsvis 2 000 kronor respektive 1 200 kronor. Kursen kräver tre övernattningar och två flygresor tur och retur. För en kurs- deltagare får kommunen således betala 18 200 kronor. När utbild- ningen genomförs i regionen är priset 7 000 kronor per deltagare, inklusive kostnaderna för utbildarnas resor och boende, därtill kom- mer litteraturkostnaden på 1 500 kronor. Från de fyra kommunerna kommer 21 personer att delta, vilket medför en kostnad på totalt 178 500 kronor, inklusive litteraturkostnader. De resterande tre utbild- ningsplatserna erbjuds övriga kommuner i Norrbotten för 8 500 kronor per styck. Enligt vår beräkning sparar kommunerna ungefär 9 700 kronor per kursdeltagare, förutsatt att samtliga utbild- ningsplatser nyttjas.

Disposition

I de följande delrapporterna kommer resultatet av projektet Östra Sosam att redovisas. Där presenteras de utredningar, beslutsunderlag och förslag som har utarbetats. Genomgående i hela arbetet är samverkanstemat och de vinster som kan göras genom samverkan med andra kommuner. I vissa delrapporter är samverkanstemat tydligt vilket kan innebära en upprepning från det som sägs i början av denna rapport, det gäller främst beslutsunderlagen. I andra delrapporter är samverkanstemat underförstått och förutsätter att läsaren har tagit del av ovanstående avsnitt om samverkan.

Den första delrapporten redovisar området som handlar om arbetet med att upprätta riktlinjer för arbetet med försörjningsstöd. Här presenteras det beslutsunderlag som låg till grund för socialnämndernas ställningstagande i frågan som gäller införandet av gemensamma riktlinjer för arbetet med ekonomiskt bistånd i regionen.

I början av detta år har samtliga socialnämnder beslutat att de skall användas i verksamheten.

Det andra prioriterade området handlar om den utredning som har genomförts i syfte att förbättra socialtjänstens arbete gentemot dem som är familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner i Östra Norr- botten. Undersökningen resulterade i ett beslutsunderlag och i en sepa- rat rapport som publiceras av Kommunförbundet Norrbotten, där undersökningen redovisas i sin helhet. I beslutsunderlaget föreslås att en för regionen gemensam familjehemskonsulent anställs. Respektive kommuns socialnämnd har tagit del av materialet och har under våren 2005 beslutat att en familjehemskonsulent anställs inom regio- nen, under två år. Denne person påbörjar sitt arbete under hös- ten 2005. Resultatet från den avslutande seminariedagen med social- sekreterarna har sammanställts och överlämnats till berörda arbets- ledare för att de skall få ta del av de anställdas tankar och idéer om hur det egna arbetet kan förbättras. Personalen upplever överlag att resul- tatet stämmer väl överens med deras uppfattning och de har lämnat konkreta förslag på hur den egna verksamheten kan förbättras.

Nästkommande delrapport beskriver hur samverkansarbetet mellan socialtjänsten och vårdcentralen fungerar när det gäller avgiftnings- behandlingen av missbrukare. Vid ett avslutande seminarium har personalen i de olika kommunerna tagit del av resultatet och lämnat förslag på vad skriftliga rutiner bör innefatta, dessa bifogas rapporten.

Projektets styrgrupp bedömer att det är upp till de enskilda kommu- nerna att arbeta vidare med att förbättra det gemensamma arbetet, då det fungerar bättre i vissa kommuner och sämre i andra.

Den sista delrapporten beskriver hur utbildningsinsatserna bör plane- ras och genomföras i Östra Norrbotten. Vidare redovisas de utbild- ningar som har genomförts och som är planerade efter projektet.

Utbildningarna har prioriterats av handläggarna. Östra Sosams styr- grupp kommer att fortsätta med att planera och genomföra gemen- samma utbildningar.

SLUTORD

Att arbeta i ett samverkansprojekt är ett jobb med många utmaningar.

Det är inte alla gånger lätt att jämka samman de samverkande parterna, i vårt fall de fyra kommunerna. Det är en balansgång som till stor del handlar om att hitta det gemensamma, det som förenar, samti- digt som man måste ta hänsyn till de enskilda kommunernas behov och specifika önskemål. De anställda har varit aktiva och de har bidragit med många förslag på samverkansområden och hur arbetet med de prioriterade områdena skall utvecklas. Det är främst deras förslag vi har arbetat med, styrgruppen har varit lyhörda för persona- lens behov och har, av den anledningen, ändrat vissa av de i förväg uppsatta målen.

Förutsättningarna för samverkan är stora i Östra Norrbotten. Befolk- ningen minskar och kommunerna får allt svårare att upprätthålla en väl fungerande verksamhet. Vi som arbetar med samverkan ser tydligt vilka vinster som kan skapas, och de är många. Alternativet i ett längre tidsperspektiv är för många en sammanslagning med andra kommuner, vilket inte är ett enkelt och problemfritt alternativ. Vilken väg som är den rätta är något som de själva måste ta ställning till. Det vi bidrar med är att beskriva de anställdas inställning till samverkan, hur ett samverkansarbete kan bedrivas och vad det kan medföra för kommunen, de anställda och medborgarna. I första hand genereras kvalitetsvinster men en effektiv och väl fungerande verksamhet inne- bär vanligtvis ekonomiska besparingar, exempelvis medför en bättre arbetsmiljö färre långa sjukskrivningar bland handläggarna.

Överlag har såväl de anställda som arbetsledarna en mycket positiv inställning till samverkan. Östra Sosams styrgrupp är angelägen om att samverkan fortsätter efter projektet, speciellt när det gäller gemen- samma utbildningsinsatser. Styrgruppen kommer att fungera som styrgrupp för familjehemskonsulenten och kommer därmed även att ansvara för samverkansfrågorna. Att planera och genomföra gemen- samma utbildningsinsatser är bland de viktigaste samverkansområ- dena. Det är även beslutat att de nätverksträffar som de tre arbets- enheterna i Östra Norrbotten har haft innan vårt projekt genomfördes skall återupptas under hösten 2005. Minnesanteckningarna från den avslutande träffen, där dessa frågor diskuterades, bifogas i bilaga 5.

För att ett samverkansarbete skall bli lyckosamt måste det sanktione- ras av arbetsledarna, vilket de har gjort i vårt projekt, och det är de som måste driva samverkansfrågorna fortsättningsvis. Under projektet har styrgruppen på ett bra sätt arbetat mot de styrande politikerna för att genomföra förändringarna och för att förankra projektet i verksam- heten. De svårigheter som fanns i inledningsskedet i Kalix, berodde troligtvis på att det är en större kommun, vilket gör att kommunika- tionsvägarna är längre där jämfört med i de tre mindre kommunerna.

Efter ett halvt år, när projektet hade förankrats, har dessa svårigheter försvunnit och de i Kalix har varit engagerade i vårt arbete. Till stor

del har vi dem att tacka för att den gemensamma familjehems- konsulenten har anställts.

Genom att styrgruppen arbetar vidare med att genomföra gemen- samma utbildningar skapas mötesplatser där personalen kan fortsätta att träffas och det är en bra form för att förbättra samverkan i regio- nen. Även de gemensamma nätverksträffarna gynnar samverkan, informella nätverk skapas och det blir lättare för handläggarna att ta kontakt med kollegorna då de behöver råd och stöd. På träffarna kan socialsekreterarna utveckla det egna och det gemensamma arbetet och de kan arbeta vidare med de samverkansområden som presenteras i bilaga 4.

Sammanfattningsvis har vi under projektet inventerat vilka samver- kansbehov som finns i regionen. I och med det har grunden lagts för fortsatt samverkan. Kommunerna får, med denna rapport, ett underlag att bygga vidare på. Samtidigt som förutsättningarna för och viljan av att samverka är stora i Östra Norrbotten kommer det att fordras mycket arbete och stort engagemang av samtliga aktörer för att sam- verkansarbetet skall vidareutvecklas. När samverkan drivs av verk- samhetens arbetsledare och handläggare är det lätt att de ordinarie arbetsuppgifterna kommer i första hand och samverkansfrågorna i andra hand, även om de är viktiga. Att Östra Sosams styrgrupp fort- sätter att arbeta med samverkan och att nätverksträffarna återupptas har stor betydelse.

Under arbetets gång har vi träffat många människor och knutit många kontakter som har varit betydelsefulla för arbetet. Det har tagit lång tid och det är under det senaste halvåret som vi har känt att projektet är väl förankrat och att de anställda vänder sig till oss för att ge förslag på områden för samverkan. Det finns med andra ord många områden att arbeta vidare med, så egentligen är det nu som samverkansarbetet borde inledas – inte avslutas.

REFERENSER

Litteratur

Abrahamsen, P. (2003). Samarbete, samverkan, samvaro. Stockholm:

Svenska förlaget. ISBN 91-7738-622-1.

Danermark, B. (2000). Samverkan – himmel eller helvete? Stockholm:

Förlagshuset Gothia AB. ISBN 91-7205-278-3.

Denscombe, M. (2000). Forskningshandboken – för småskaliga forsk- ningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. Lund: Studentlitteratur.

ISBN 91-44-01280-2.

Fahlberg, G. och Magnusson, N. (2002). Socialtjänstlagarna. Bak- grund och tillämpning. Stockholm: Liber AB. ISBN 91-47-05124-8.

Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Antagna av Humanistisk-samhällsvetenskapliga forsknings- rådet i mars 1990. Stockholm: Vetenskapsrådet. ISBN 91-7307-008-4.

Göthson, E. och Karlström, E. (1999). Social omsorg. Stockholm:

Liber AB. ISBN 91-47-04892-1.

Hansson, A. (2003) Praktiskt taget. Aktionsforskning som teori och praktik – i spåren efter LOM. Göteborg: Sociologiska institutionen, Göteborgs universitet. ISBN 91-974437-0-0.

Lantz, A. (1993). Intervjumetodik. Den professionellt genomförda intervjun. Lund: Studentlitteratur. ISBN 91-44-38131-X.

Mallander, O. (1998). Samverkan. Ur: Vardagsbegrepp i socialt arbete. Ideologi, teori och praktik. Denvall, Verner. och Jacobson, Tord. (red.). Stockholm: Norstedts Juridik AB. ISBN 91-39-10176-2.

Nilsson, B. (1993). Individ och grupp: en introduktion till gruppsyko- logi. Lund: Studentlitteratur. ISBN 91-44-37461-5.

Repstad, P. (1998). Sociologiskt perspektiv i vård, omsorg och socialt arbete. Lund: Studentlitteratur. ISBN 91-44-00517-2.

Trost, J. (1997). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur. Andra upplagan. ISBN 91-44-00374-9.

Elektroniska källor

Ds 2001:61. Samverkan mellan kommuner – för ökad attraktivitet, tillväxt och sund ekonomi. Utgiven av Finansdepartementet.

URL: http://www.regeringen.se/content/1/c4/20/09/ceabd6e7.pdf (2004-06-01).

Folkmängd i riket, län och kommuner 31/12/2004 och befolknings- förändringar 2004. Utgiven av Statistiska Centralbyrån.

URL: http//www.scb.se/templates/tableOrChart____117343.asp (2005-02-14).

Glesbygdsverkets Årsbok 2003. Utgiven av Glesbygdsverket.

URL: http://www.glesbygdsverket.se/site/default.aspx?id=3761 (2004-03-05).

Individ- och familjeomsorg. Lägesrapport 2003. Utgiven av Social- styrelsen.

URL: http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/3B0A4491-A4A3- 48EE-8D78-3F5CCCD3FBFE/1854/20041316.pdf (2005-03-07).

Nilsson, I. (2000). Framgång i samverkan. En problematisering.

URL:http://www.seeab.se (2004-03-10).

Övriga källor

Inriktningar för samverkan. Hämtat från projekt Framtida samverkan – Attraktionskraft Östra Norrbotten.

Socialtjänstlag (2001:453).

INDIVID- OCH FAMILJEOMSORGENS ORGANISATION

Bilaga 1

I Kalix arbetar en avdelningschef och en enhetschef under social- chefen. Enhetschefen inom Individ och familjeomsorgen har ansvaret för barn- och familjeenheten, ekonomienheten samt missbruksenheten.

Socialsekreterarna inom barn- och familjenheten arbetar inom ett av tre områden: barn upp till 15 år, ungdomar mellan 16-25 år eller familjerätten. Totalt arbetar tolv personer inom barn- och familje- enheten. Inom ekonomienheten arbetar tre socialsekreterare och inom missbruksenheten arbetar två socialsekreterare. På behandlings- hemmet Solgården arbetar tre personer och det finns en sjuksköterska som bland annat arbetar med anonym alkoholrådgivning.

Individ- och familjeomsorgen Haparanda leds av en enhetschef och en avdelningschef som arbetar under socialchefen. Även i Haparanda arbetar personalen uppdelade i de tre enheterna. Totalt arbetar 10 personer inom någon av enheterna, tre handläggare inom miss- bruksenheten, tre inom ekonomienheten och fyra inom barn- och familjeenheten.

I Övertorneå leds arbetet inom Individ- och familjeomsorgen av socialchefen. Tre socialsekreterare arbetar med samtliga förekom- mande ärenden. Verksamheten bedrivs på liknande sätt i Överkalix, men med två och en halv socialsekreterartjänster.

Bilaga 2

INTERVJUGUIDE – INLEDANDE TRÄFFAR

Samverkan

1) Hur har ni arbetat med samverkan tidigare?

- Vad har fungerat bra?

- Vad har fungerat mindre bra?

- Hur fungerar samverkan mellan kommunerna i Östra Norrbotten?

2) Vilket är ert behov av samverkan?

3) Inom vilka områden skulle ni vilja samverka?

4) Hur skulle den samverkan se ut?

5) Vad vill ni prioritera när det gäller samverkan?

6) Hur ser ni på samverkan när det gäller utbildning?

7) Hur ser ni på samverkan när det gäller specialistkompetens?

8) Hur fungerar samverkan mellan socialtjänsten och andra myndigheter i dagsläget?

Arbetssituation

9) Hur upplever ni att kvaliteten är på det arbete ni utför?

- Inom vilka områden fungerar det bra/mindre bra?

- På vilket sätt kan kvaliteten förbättras?

10) Vilka ärenden förekommer ofta?

11) Vilka ärenden är mindre vanligt förekommande?

12) Vid vilka situationer kan det vara en fördel om en annan kommun kan ta över ett ärende?

13) Arbetar ni efter de riktlinjer som finns utarbetade? Beskriv.

14) Vilka metoder arbetar ni efter?

Bilaga 3:1

DISKUSSIONSFRÅGOR, FÖRSTA SEMINA- RIETILLFÄLLET

Tema: Utbildning

- Vilka områden behöver ni mer kunskap inom?

- Vilka vinster skapas när kommunerna samverkar kring utbild- ningsinsatser?

- Hur kan gemensamma utbildningar utformas?

- Efter en genomförd utbildning – hur kan kunskapen föras vidare till de arbetskamrater som inte har deltagit?

Tema: Missbruk

- Hur kan samverkansarbetet mellan socialtjänsten och vård- centralen förbättras?

- Vilka samverkansvinster finns det (för de fyra kommunerna) inom detta område?

- Hur kan en hel vårdkedja se ut i Östra Norrbotten?

- Vilka samverkansvinster kan det ge?

- Vilka behandlingsalternativ finns i de olika kommunerna?

Vilka saknas?

- Vilket behov finns av att ta del av varandras arbetsmetoder och arbetssätt?

Tema: Familjerätt

- Hur upplever ni att er arbetssituation är?

- Vilka samverkansvinster ger en specialisttjänst i familjerätts- liga frågor?

- Vilka arbetsuppgifter kan ingå i en sådan tjänst?

- Hur kan en specialisttjänst utformas?

Bilaga 3:2

Tema: Barn och familj

- Hur fungerar kontakten efter placeringen:

a) med familjehemmen, kontaktfamiljerna och kontakt- personerna?

b) med barnen/ungdomarna?

- Vilket behov finns av en specialisttjänst inom detta område?

- Vilka samverkansvinster uppnås med en specialisttjänst?

- Vilka arbetsuppgifter kan ingå i en sådan tjänst?

- Hur kan en specialisttjänst utformas?

- Vilket behov finns av att ta del av varandras arbetsmetoder och arbetssätt?

Tema: Ekonomi

- Vad anser ni om gemensamma riktlinjer för arbetet med försörjningsstöd inom Östra Norrbotten?

- Vilka fördelar ger gemensamma riktlinjer de fyra kommu- nerna?

- Vad anser ni om de utarbetade riktlinjerna?

- Har ni möjlighet att fördjupa er i ert arbete?

- Hur kan arbetet med ekonomiskt bistånd förbättras?

- Vilket behov finns av att ta del av varandras arbetsmetoder och arbetssätt?