Berättelsen om Negotium: En analys av narrativer från ett företag iförändring

UPPSALA UNIVERSITET

FÖRETAGSEKONOMISKA INSTITUTIONEN KANDIDATUPPSATS, VT-10

Berättelsen om Negotium

En analys av narrativer från ett företag i förändring

Lovisa Eriksson och Isabell Norell

2010-06-07

Handledare: Maria Blomgren

2

Förord

Vi vill rikta ett varmt tack till några personer som på olika sätt hjälpt oss under uppsatsarbetet.

Framför allt vill vi tacka vår kontaktperson på Negotium för värdefullt stöd, och alla de personer på företaget som vi fått möjlighet att intervjua. Vi vill även tacka alla de personer som korrekturläst uppsatsen samt vår handledare Maria Blomgren som med sitt engagemang gjort uppsatsarbetet lärorikt och spännande.

Trevlig läsning!

Lovisa Eriksson och Isabell Norell Uppsala, 7 juni 2010

3

Sammanfattning

Negotium är ett teknikintensivt företag som, till följd av förändrade marknadskrav och ett behov av att kostnadseffektivisera, idag står inför ett omfattande produktskifte. Skiftet är en del i företagets strategi för att fortsätta vara marknadsledande, men innebär även stora utmaningar. Den nya, gemensamma produkten kräver nya sätt att arbeta; samarbete måste ske över de traditionella enhetsgränserna på ett för Negotium helt nytt sätt.

För att ta reda på vilka möjligheter och hinder som kan tänkas föreligga i utvecklingen av den gemensamma produkten har ett narrativt angreppssätt antagits. Narrativ teori bygger på en socialkonstruktivistisk grund och ett antagande om att människan skapar och tolkar sin verklighet genom språket. Genom att studera narrativer, berättelser, som cirkulerar inom Negotium tänker vi oss att skapa en ökad förståelse för varför människor agerar som de gör.

Uppsatsens syfte är således att; narrativt analysera utsagor om utvecklingen av den gemensamma produkten. Mer specifikt ämnar vi att kartlägga vilka narrativer som cirkulerar bland personer med ledande befattning inom Negotiums enhet Utveckling, samt diskutera vilka konsekvenser som de kan tänkas få för handlingar.

Vi har presenterat fyra karakteristika hos narrativer vilka är; är en handlings-, en förklarande, en sekventiell samt en identitetsskapande dimension. Narrativ teoribildning säger att narrativer konstruerar organisatorisk identitet, organisationskultur och kan leda till konsekvenser såsom tröghet, förändring och tävling om meningsskapande. Vi har använt oss av de teoretiska verktygen för att identifiera och analysera de narrativer som cirkulerar inom Negotium.

I resultatet framkom att det finns en gemensam uppfattning om att arbetet med den gemensamma produkten är svårt. Förklaringarna till varför samarbetet är svårt skiljer sig dock åt; motsägande narrativer har identifierats. Vidare framkom en gemensam utsaga om de olika enheterna har olika identiteter, vilket återkommande förklaras genom en historisk narrativ om företagets forna framgångar. Historiskt sett arbetade enheterna isolerat från varandra, vilket upplevdes som enklare jämfört med det tvärfunktionella arbetssätt som idag sker. Det upplevs även som att det är en viss strukturell oklarhet vilket leder till motsägande narrativer om ansvarsfördelning och beslutsbefogenheter. Slutligen framkom att enheterna måste prioritera mellan den enhetsspecifika produkten och den gemensamma produkten.

De individuella narrativerna som identifierats kategoriserades i tre teman; Förändrade arbetssätt, Framställningar av olika identiteter samt Marknads roll i utvecklingen av den gemensamma produkten. Dessa teman har satts samman till en ny generell narrativ om företaget Negotium, vilken avslutningsvis diskuteras i form av konsekvenser som denna kan ha för Negotium. Vi fann att de antaganden som görs om enheternas olikheter, och att olikheterna är historiskt grundade, kan bidra till att göra organisationen svårföränderlig. Vi har också identifierat motsägande narrativer vilka kan utgöra möjligheter till förändring. Dessa slutsatser hoppas vi kunna ligga till grund för, och inspirera till, framtida studier inom området organisationsförändring och narrativer.

Nyckelord: Narrativ teori, socialkonstruktivism, identitetsskapande, kultur, organisation.

Antal ord: 10 822

4

Innehåll

1 Inledning ... 5

1.1 Problembakgrund ... 5

1.2 Syfte och frågeställningar ... 6

2 Teori ... 6

2.1 Narrativ teoribildning ... 7

2.2 Narrativer möter organisationsteori ... 8

2.2.1 Narrativer konstruerar organisationskultur ... 9

2.2.2 Narrativer - en ständig tävlan om meningsskapande ... 10

2.2.3 Narrativer skapar stabilitet och förändring ... 10

2.2.4 Sammanfattning av teori ... 11

3 Metod ... 11

3.1 Teoretiska överväganden ... 11

3.2 Insamling av data ... 12

3.3 Urval ... 13

3.4 Reflexivitet ... 13

3.5 Analytiskt tillvägagångssätt ... 13

3.6 Analyskarta ... 15

4 Presentation av Negotium – Affärsområde A ... 15

5 Empirisk diskussion och analys ... 17

5.1 Förändrade arbetssätt till följd av den gemensamma produkten ... 17

5.1.1 Det är svårt att samarbeta över enhetsgränserna ... 17

5.1.2 Svårt att prioritera mellan gemensam och enhetsspecifik produkt ... 17

5.1.3 Enhet Fusions roll i arbetet med den gemensamma produkten... 18

5.2 Framställningar av de olika enheterna ... 19

5.2.1 En enad kultur eller flera skilda kulturer? ... 19

5.2.2 Framställningar av de olika enheterna ... 20

5.3 Marknads roll i arbetet med den gemensamma produkten ... 21

6 Resultat och diskussion ... 22

6.1 En generell narrativ: Berättelsen om Negotium ... 22

6.2 Narrativer får konsekvenser för handlingar - men vilka? ... 23

6.3 Avslutande kommentar ... 25

7 Referenser ... 26

5

1 Inledning

1.1 Problembakgrund

Negotium

är ett teknikintensivt företag som återfinns i en bransch där forskning och utveckling är avgörande för att behålla konkurrenskraft på marknaden. Negotiums affärsområde A står nu, till följd av förändrade marknadskrav och ett behov att kostnadseffektivisera, inför ett omfattande produktskifte. För att illustrera skiftet kan en dator användas som metafor. Tidigare har enheterna inom Affärsområde A utvecklat varsin dator med unika ”skal”, eller chassin. Ledningen vill nu, i syfte att kostnadseffektivisera, utveckla ett chassi som är gemensamt för samtliga datorer, där respektive enhetsspecifik produkt stoppas in. Utmaningen ligger i att alla enhetsspecifika produkter måste vara kompatibla för att kunna stoppas in i chassit; alla enheter måste därmed samordna sig för att åstadkomma kompatibilitet.

Produktskiftet är en del i företagets strategi för fortsatt stark konkurrenskraft, men innebär således även stora utmaningar. Företaget har en lång tradition av produktutveckling och innovation, där enheterna arbetat isolerat från varandra med respektive produktfamiljer. Den nya, gemensamma produktfamiljen kräver nya sätt att arbeta; samarbete måste ske mellan de enheter som tidigare varit strikt separerade. Det tvärfunktionella arbetssättet innebär att enheterna inom Negotium står inför nya sätt att kommunicera och koordinera sig. Negotiums ledning är intresserad av hur samarbetet kring den gemensamma produktfamiljen fungerar ur ett organisationsperspektiv. Vilka är de stora utmaningarna för att kunna fortsätta produktutvecklingen? Vilka områden har förbättringspotential, och hur kan styrkor inom organisationen tas tillvara på? Konkurrensen på marknaden är hård, och produktutvecklingen kostsam, vilket gör det angeläget för ledningen på Negotium att skapa en ökad förståelse för vilka möjligheter och hinder som kan föreligga i organiseringen kring den gemensamma produkten i syfte att möta utmaningarna och gå segrande ur dem.

Med denna bakgrund antog vi uppdraget att studera Negotium, och mer specifikt dess enhet Utveckling inom affärsområde A, i syfte att ta reda på vilka faktorer som kan utgöra möjligheter och hinder för utvecklingen av den gemensamma produkten. Vi diskuterade olika teoretiska angreppssätt för att närma oss problemet. Kanske var Negotiums organisationsstruktur inte ultimat? Kunde kommunikationskanalerna tydliggöras för att effektivisera kommunikationen? Detta sätt att se på organisationer tycktes för oss lite statiskt. Att söka efter färdiga sanningar och koncept ansåg vi inte ta den sociala kontexten i beaktande och därmed inte ge oss tillräcklig vägledning för att studera mänskligt beteende.

Barbara Czarniawska presenterar ett narrativt angreppssätt för att studera organisationer (Czarniawska, 1997, sid 3). Narrativer kan beskrivas som berättelser som skapar gemensamma referensramar för människors sätt att förstå verkligheten (Bergström & Boréus, 2005, sid 256). Att studera narrativer handlar således om att söka efter berättelser som cirkulerar i en organisation. Vad kan studier av narrativer bidra med i denna studie? Hur relaterar narrativer till människors handlingar inom Negotium? Enligt narratologer strukturerar människan sina erfarenheter genom

1

Negotium är ett fingerat namn, hämtat från latinets ord för företag, och som vi valt att benämna organisationen som

studien bygger på.

6 narrativer. Narrativer ger inte bara information om vad som hänt, utan även en insikt om hur individer, eller grupper av individer, förstår händelserna (Bergström & Boréus, 2005, sid 224 f).

Den narrativa teoribildningen lockade oss tack vare sin inriktning mot språket, och dess relation till mänsklig handling och organisationsförändring. Narrativ teori kan således vara ett sätt att få tillgång till företagets verklighet genom språket. Vad finns det för narrativer om samarbetet mellan enheterna? Vad kan narrativer om Negotiums historia berätta för oss om dess situation idag? Vilka föreställningar finns kring kommunikation och koordination mellan enheterna och hur relaterar de till människors handlingar? Med hjälp av narrativ teoribildning ämnar vi närma oss svaret på frågorna. Vi har med denna studie inte för avsikt att komma med en universell lösning på hur Negotium skall organisera sig på bästa sätt, utan snarare att skapa en förståelse för hur människor talar om den gemensamma produkten och vilka konsekvenser i form av mänsklig handling som det kan tänkas leda till. Med studien ämnar vi belysa hur det mänskliga språket relaterar handlingar; hur individers narrativer skapar organisatoriska handlingsmönster. Vår förhoppning är att studien kan ge ett bidrag till framtida forskning genom att visa på hur narrativ analys kan användas för att studera organisationer som står inför liknande förutsättningar samt att studiens resultat ska ge företagsledningen på Negotium vägledning för att kunna bemöta framtida utmaningar.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med uppsatsen är att narrativt analysera utsagor om utvecklingen av den gemensamma produkten. Mer specifikt ämnar vi att kartlägga vilka narrativer som cirkulerar bland personer med ledande befattning inom Negotiums enhet Utveckling, samt diskutera vilka konsekvenser som de kan tänkas få för handlingar.

Syftet preciseras genom följande frågeställningar:

1. Vilka narrativer cirkulerar gällande samarbetet kring utvecklingen av den gemensamma produkten?

2. Vilka likheter och skillnader finns i narrativerna?

3. Vilka konsekvenser för handlingar i form av hinder och möjligheter får narrativerna?

2 Teori

I uppsatsen kommer vi som ovan nämnts att använda narrativ teori vid analys av det empiriska materialet. För att öka läsarens förståelse för teoribildningen kommer vi i ett inledande avsnitt att försöka placera narrativ teori i en större teoretisk kontext. Avsnittet följs av en närmare presentation av narrativ teori med utgångspunkt i Barbara Czarniawskas resonemang, med komplement från andra teoretiker som återfunnits under litteratursökningen. Slutligen görs en djupare beskrivning av narrativer inom organisationer, samt några exempel på hur narrativ teori tidigare använts inom organisationsforskning.

Barbara Czarniawska har, som inledningsvis sades, skrivit mycket inom narrativ teoribildning (se till exempel Czarniawska 1997, 1998 samt 2004). Hon beskriver organisationer som socialt konstruerade berättelser (Czarniawska 1998, sid v), och antar med andra ord ett socialkonstruktivistiskt perspektiv.

Socialkonstruktivister ser på världen som konstruerad genom sociala processer. Olika uppfattningar

av hur världen ser ut och hur vi talar med varandra inbjuder till olika handlingar; verkligheten skapas,

eller konstrueras, således genom språket. Att studera mänskligt språk är enligt denna skola nyckeln

7 till att förstå varför människor agerar på ett eller annat sätt. Genom sättet att tala om en handling eller ett fenomen, skapas framställningar av vad som anses vara "rätt eller fel"(Burr, 1995, sid 4f).

Ett socialkonstruktivistiskt synsätt låg som grund för utvecklingen av poststrukturalistisk språkfilosofi (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, sid 12). Poststrukturalistisk språkfilosofi bygger på strukturalismen som intresserade sig för hur språkliga tecken fick sin betydelse genom sin relation till andra tecken. Strukturalisterna menade att människan skapar förståelse av verkligheten genom att dela in den i kategorier bestående av motsatser (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, sid 16f). Det var språkets underliggande struktur som studerades, och inte den faktiska språkanvändningen vilken ansågs vara alltför situationsbetingad för att betraktas som vetenskaplig (Potter, sid 72f).

Anhängare av strukturalismen kritiserades för uppfattningen om att språket har en oföränderlig struktur, och i och med denna kritik utvecklades poststrukturalismen (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, sid 17). Poststrukturalisterna instämde i strukturalisternas idéer om att språket är uppbyggt genom strukturer, men vände sig bort från den strukturalistiska ståndpunkten att språkets strukturer var underliggande och konstanta. De lät sig istället inspireras av antropologin genom att peka på den kulturella dimensionens, eller kontextens, inverkan på meningsskapande (Potter, sid 72f).

Poststrukturalisterna menade att den faktiska språkanvändningen är meningsfull att studera, eftersom det är i användningen av språket som strukturen skapas, reproduceras och förändras (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, sid 17f). Den narrativa teoribildningen studerar det faktiska språkbruket, och genom att studera narrativer kan en förståelse skapas för de gemensamma referensramar genom vilka människor förstår världen (Bergström & Boréus, 2005, sid 256). Vi ser därmed att narrativ teoribildning återfinns inom området för poststrukturalistisk språkfilosofi.

För att förstå den narrativa teoribildningen anser vi det vara betydelsefullt att även presentera det diskursanalytiska förhållningssättet. Narrativ analys kan ses som ett underområde till diskursanalys (Søderberg, 2006). Ett diskursanalytiskt förhållningssätt vilar på en poststrukturalistisk och en socialkonstruktivistisk grund (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, sid 10 och sid 15). Diskursanalytiker fokuserar på frågan hur ett begrepp eller en kategori skapas i sociala praktiker, istället för att fråga sig vad begreppet betyder eller fastställa det kvantitativt. De antar att diskurser styr mänsklig interaktion och handling i olika situationer. Fokus inom diskursanalysen ligger på hur verkligheten skapas, och vad som ligger till grund för konstruktionerna (Börjesson, sid 18f). En organisations verklighet produceras genom diskurserna som organisationens aktörer återfinns inom. Individuella eller kollektiva narrativer inom en organisation inte bara speglar den sociala verkligheten, utan de är också med och konstruerar denna (Søderberg, 2006). Ur ett narrativt perspektiv återfinns diskursen inom interaktion och mellanmänskliga samtal, som i sin tur reproducerar och förändrar diskursen (Czarniawska 1998, sid 66). Vi kommer inte att fokusera på diskursbegreppet i föreliggande uppsats, utan nöjer oss med att visa hur diskurs och narrativer förhåller sig till varandra.

2.1 Narrativ teoribildning

Den teoretiska utgångspunkten lades i Czarniawskas två verk; Narrating the Organization – Dramas

of Institutional Identity (1997) samt Narratives in Social Science Research – Introducing Qualitative

Methods (2004). Böckerna gav oss grundläggande insikt i bakgrunden till narrativ teori, vad teorin

bygger på samt hur narrativ teori kan användas som verktyg vid organisationsstudier.

8 Czarniawska (2004) presenterar ett flertal olika definitioner av vad begreppet narrativ innebär, där forskare från olika discipliner inte är helt överens. Narrativ teori har använts inom flera forskningsdiscipliner inom samhällsvetenskap, såsom till exempel inom psykologi, socialpsykologi och företagsekonomi. Narrativer kan studeras på såväl kollektiv som individuell nivå. För forskare som studerar individuella narrativer är det den unika erfarenheten som skänker insikter. För andra – exempelvis forskare som studerar organisatoriska narrativer – är det deras allmänna spridning, förtrogenhet eller upprepade karaktär som ger insikter i en viss kultur (Bergström & Boréus, 2005, sid 234). Vi kommer främst att intressera oss för narrativer på en organisatorisk nivå, vilket innebär att söka efter narrativer som delas av grupper inom organisationen. Till kollektiva narrativer kommer vi att återkomma i avsnitt 2.2 som behandlar organisatoriska narrativer.

Vi har sett att narrativer kan studeras på olika nivåer och inom olika forskningsområden. Men vad är då en narrativ? Vilka aspekter ska en text innehålla för att kunna studeras som en narrativ? I litteraturen har vi urskiljt några karakteristiska drag hos narrativer (Czarniawska, 1997, sid 18 f, Søderberg, 2006 samt Gabriel, 2004, sid 63), vilka vi har valt att sammanfatta nedan i narrativens fyra dimensioner.

För det första innehåller narrativer en handlingsdimension; olika händelser sammankopplas av berättaren till en meningsfull helhet. Berättaren placerar händelser i en kontext för att visa kopplingar och kausala samband, och ibland framkommer berättarens egen ståndpunkt eller åsikt i narrativen (Czarniawska, 1997 sid 18 samt Søderberg 2006). Vidare beskrivs narrativer som innehållande en förklarande dimension. Här relateras en händelse till mänsklig handling, till exempel berättarens eller andras handlingar. Berättaren kan medvetet förklara en händelse som orsakad av en aktör, oavsett om aktören handlade avsiktligt eller ej. Aktörer tillskrivs ofta egenskaper och förvandlas till karaktärer i narrativen. En tredje dimension som återfunnits handlar om en sekventiell relation mellan händelser. Händelser har i narrativen en kronologisk ordning, en sekvens av handlingar längs en tidslinje med en början och ett slut (Czarniawska, 1997, sid 18 f). Slutligen beskrivs narrativer som en del av individuellt eller kollektivt identitetsskapande. Identitet ses inte som något statiskt utan som något socialt konstruerat och som en ständig förhandling om mening.

Berättarens konstruerar sin egen eller andras identiteter genom narrativer. Identiteternas ständigt skiftande karaktär ses som nära relaterat till berättarens återblickande tolkningar av händelser och handlingar.

Som ovan beskrivits är narrativ teoribildning nära sammanlänkat med ett socialkonstruktivistiskt perspektiv på världen; verkligheten konstrueras genom mänsklig interaktion och handling. Genom att undersöka hur människor talar om ett ämne, kan förståelsen för deras handlingar ökas, vilket är vad narrativ teori handlar om för oss. Narrativer kan som synes studeras på såväl individuell nivå, i form av individuella narrativer, som på kollektiv nivå, där mer generella narrativer är i fokus. För att närma oss svaret på frågeställningarna om de narrativer som cirkulerar inom Negotium, ska vi i kommande avsnitt fördjupa oss inom organisatoriska narrativer. Vad gör narrativer i organisationer och vilka konsekvenser får de?

2.2 Narrativer möter organisationsteori

Intresset för organisatoriska narrativer är relativt nytt, men har på kort tid blivit populärt inom

organisationsforskning. De kan avslöja hur människor skapar, eller misslyckas att skapa, mening av

organisatoriska händelser. Narrativer kan ge insikt i organisatorisk politik, kultur och avslöja dolda

9 agendor och tabuer (Gabriel 1995, samt Gabriel, 2004, sid 23ff). Samtal är en viktig organisatorisk handling enligt Czarniawska då det leder till resultat som är lika konkreta som vilken teknisk produktionsprocess som helst. Det som ”bara” verkar vara en serie av samtal får olika konsekvenser, såsom att göra personer till organisationsmedlemmar eller vägra dem tillträde till organisationen.

Med andra ord konstrueras organisationer genom samtal (Czarniawska-Joerges, 1992, sid 132). Att studera narrativer inom organisationer handlar om att söka förklaringar till vad människor tror, eller vill tro, ha skett i en eller flera händelser, snarare än att söka efter en sanning om vad som faktiskt skett (Gabriel 1995, samt Gabriel, 2004, sid 23ff).

Narrativer kan ses som bestående av flera lager, vilket kan vara fördelaktigt vid analys av organisatoriska narrativer. Att studera narrativens olika lager tillåter forskaren att tolka små, lokala berättelser i en kontext av mer generella narrativer. Med generella narrativer menas berättelser i ett sorts mellanlager. De ger inte universella förklaringar av världen eller av livet, men de är inte heller detaljerade redogörelser av människors vardagliga liv (Syrjälä et al, 2009). På så vis kan vi med de små, individuella narrativerna som utgångspunkt skapa en ny, generell narrativ på organisationsnivå.

2.2.1 Narrativer konstruerar organisationskultur

Organisationer och deras omgivning är socialt konstruerade. Mening skapas i social interaktion och dekonstrueras, förhandlas och bearbetas kontinuerligt. Med andra ord konstrueras och rekonstrueras organisationer i vardagliga handlingar (Czarniawska-Joerges, 1992, sid 33f).

Organisationer är inbäddade i en kulturell kontext där vissa egenskaper anammas av vissa grupper.

Czarniawska menar att organisationskultur inte kan ses som något statiskt, eller något som genomsyrar hela organisationen. Hon menar att organisationer är multikulturella och att det leder till krockar och konflikter. Vidare menar Czarniawska att idén om en enhetlig organisationskultur varken finner teoretiskt eller empiriskt stöd (Czarniawska-Joerges, 1992, sid 184f).

Även Joanne Martin (2002) menar att teorier om att en enda stark organisationskultur kan skapas inom en organisation är alltför förenklade. Hon kritiserar traditionella teorier kring organisationskultur, där organisationer antas kunna utveckla en stark kultur, med förbättrad produktivitet och lönsamhet som resultat. Organisatorisk konsensus över hierarkiska nivåer och mellan olika enheter är svårt att uppnå, enligt Martin (2002), förutom kanske gällande vissa vaga värden och mål såsom ”kvalitet” eller ”kundnöjdhet”. Martin menar att organisationskultur endast till viss del består av frågor och uppfattningar som människor ser klart och är överens om. Resten karaktäriseras av konflikter mellan grupper, inkonsekvens mellan vad som sägs och vad som görs;

tvetydighet om vad frekvent använda fraser och mål faktiskt betyder samt oresonliga paradoxer och motsättningar. Att förstå kulturen eller kulturerna inom en organisation är enligt Martin viktigare än att fokusera på styrning av organisationskultur (Martin, 2002, sid 8f).

I sin artikel ”Organizational culture and organizational change: The transformation of saving banks in Denmark, 1965-1990”, undersöker Per Hansen (2007) sparbankers valmöjligheter när de utsatts för yttre påtryckningar. Hansen visar hur ett narrativt angreppssätt kan användas för att förklara organisatoriskt beteende. Han kommer fram till att bankerna till viss del begränsades av delade narrativer om deras historiska ursprung. De historiska narrativerna konstruerade organisationens identitet och kultur, och därmed i vissa fall begränsade organisationens anpassning till nya strategier.

Hansen lyfter fram vikten av att studera historiska narrativer för att förklara organisationskultur och

organisationsförändring. Han kontrasterar angreppssättet med traditionella ekonomiska teorier vilka

10 baseras på antagande om agenters rationella, eller begränsat rationella, och vinstmaximerande beteende. I likhet med Czarniawska och Martin kritiserar Hansen funktionalistiska teorier som ser på organisationskultur som ett uppifrån-och-ned-fenomen, ett enkelt styrmedel för att nå vissa mål och genomföra organisationsförändringar.

Narrativer är enligt Hansen (2007) djupt inbäddade i kulturen inom en organisation, och det föreligger en nära relation mellan organisationens kultur och i dess identitet. Narrativer kan vara en del i konstruktionen av organisationskultur; genom berättande och återberättande av narrativer skapas mönster för handling inom organisationen. Kulturen och identiteten är dock inte statiska, de varierar över tid och förhandlas ständigt i interaktion med omgivningen genom arbete, medlemskap i organisationer, konsumtion och så vidare (Hansen 2007). Vi kommer att använda oss av Hansens (2007) resonemang i analysen genom att dels söka efter narrativer som är gemensamma för många, och dels sådana som motsäger dem. Vi kommer vidare att söka efter historiska narrativer som används av respondenterna för att förklara nutida händelser. Att studera olika narrativer kan således ge insikt i Negotiums kultur, eller varierande kulturer, och ge oss en ökad förståelse för hur olika grupper skapar mening i organisationen genom gemensamma tolkningsramar.

2.2.2 Narrativer - en ständig tävlan om meningsskapande

Dawson och Buchanan (2005) argumenterar i artikeln The way it really happened: competing narratives in the political process of technological change för att det kan finnas flera narrativer som samexisterar och tävlar om att förklara en förändring. De menar att det inte kan finnas en enhetlig, korrekt och sann version av förändringen, utan att olika motstridiga förklaringar ofta cirkulerar.

Genom att söka efter narrativer som tävlar om att höras menar författarna att en större förståelse för att det också kan finnas politiska eller maktaspekter som ligger bakom, till synes rationella, tekniska förändringar. Inom en organisation kan det således vara av vikt att se vilka grupper av narrativer som kan finnas på olika nivåer och som tävlar om att förklara en händelse eller situation (Dawson och Buchanan, 2005). Vi kommer att använda oss av Dawson och Buchanans (2005) idéer för att identifiera olika narrativer som konkurrerar om att förklara händelser, såsom exempelvis det produktskifte som sker, inom Negotium. Genom att studera hur narrativer skiljer sig åt och hur olika narrativer tävlar med varandra, tänker vi oss att en ökad förståelse för varför olika handlingar och beteenden vidtagits inom organisationen.

2.2.3 Narrativer skapar stabilitet och förändring

Hansen (2007) kommer i sina studier fram till att narrativer som är gemensamma för många individer

begränsar kapaciteten för lärande, skapar organisatorisk tröghet samt försenar anpassningen till nya

strategier. Han poängterar att organisationskulturer sätter gränser för vilka strategiska val som är

möjliga för organisationen att vidta och därmed i vissa fall skapar en organisatorisk tröghet (Hansen,

2007). Även Geiger och Antonacopoulou (2009) bygger i sin artikel Narratives and Organizational

Dynamics: Exploring Blind Spots and Organizational Inertia på ett antagande om att narrativer är

relaterade till organisatoriska handlingar, att de gör något för organisationen. Författarna undersökte

hur organisationens dynamik skapas i kampen mellan stabilitet och förändring. De menar att

narrativer kan vara gemensamma eller motsägande inom den organisatoriska kontexten. Författarna

lyfter fram att dominerande, gemensamma narrativer kan bidra till organisatorisk stabilitet, och även

tröghet, medan motsägande bidrar till förändring. Slutligen diskuteras hur de gemensamma

narrativerna kvarlever under lång tid inom organisationer, trots att det finns flera motsägande

narrativer. Författarna lyfter fram ett historiskt perspektiv som förklaring, där gemensamma

11 narrativer om tidigare framgång i organisationens historia lever kvar. De blir självlegitimerande och tagna för givet, och får ligga till grund även för framtida framgång (Geiger & Antonacopoulou, 2009).

Det verkar således som att narrativer kan få inverkan på organisatoriska handlingar. De kan skapa såväl stabilitet som förändring. Vi kommer att försöka urskilja gemensamma och motsägande narrativer som cirkulerar inom Negotium, i syfte att öka förståelsen för organisatoriska handlingar i form av tröghet eller förändring.

2.2.4 Sammanfattning av teori

I teoriavsnittet har narrativ teoribildning presenterats i en större teoretisk kontext samt med en mer ingående beskrivning av organisatoriska narrativer. Narrativ teori har relaterats till den socialkonstruktivistiska skolan, och tar i och med det en utgångspunkt i att språket konstruerar verkligheten och mänsklig handling. Organisationer konstrueras genom språk, samtal, och genom samtal kan narrativer identifieras. De kan vara individuella eller generella; och nivåskillnaden kommer vi att använda oss av för att bryta ner individuella narrativer i teman, för att slutligen skapa en ny generell narrativ. Narrativer karakteriseras genom dimensionerna handling, förklaring, sekventialitet samt identitetsskapande, och med dessa teoretiska verktyg skall vi narrativt analysera det empiriska materialet. Vidare har vi i litteraturgenomgången funnit att narrativer konstruerar organisationskultur. Genom att söka efter narrativer som är gemensamma för många personer, respektive motsägande, kan organisationens kulturella aspekt identifieras. Konsekvenser såsom organisatorisk tröghet och förändringsbenägenhet är konsekvenser som de kan tänkas få. Att söka efter historiska narrativer om exempelvis forna framgångar inom Negotium kan ge ytterligare en bild över vilka organisatoriska handlingar som idag sker.

3 Metod

Följande avsnitt innehåller redogörelser för de metodologiska överväganden som gjorts under studiens gång. Inledningsvis presenteras tillvägagångssätt för kartläggning, och val, av teoretiska utgångspunkter, följt av redogörelse för datainsamling. Slutligen presenteras en sammanfattande modell, vilken ska illustrera det kommande analysarbetet.

3.1 Teoretiska överväganden

Som inledningsvis beskrevs, intresserade vi oss för narrativ teori i en tidig fas i uppsatsarbetet. Den

föregående teorikursen ledde oss in på institutionell teori, vars utgångspunkter, framför allt texter av

Barbara Czarniawska, tilltalade oss. För att kartlägga det teoretiska fältet började vi inledningsvis

med breda sökningar i Uppsala universitets artikeldatabas, där vi använde sökord såsom: narrative

analysis, narrating, narratives, organisation, organisational change. Vi fann då, förutom narrativ

organisationsforskning, en mängd resultat rörande narrativ analys som gjorts inom socialpsykologi

och psykologi. Vi valde dock att titta på de studier som gjorts inom organisationsforskning, och mer

specifikt skrivits om organisationsförändring, då de liknar förutsättningarna i vårt

undersökningsområde. Vi fann att Czarniawska återkom i en stor del av sökresultatet och att studier

som gjorts med narrativ teori ofta refererade till hennes texter. Vid en överblick över hur tidigare

studier gjorts med narrativ utgångspunkt, och de referenser som författarna använt sig av, fann vi att

begreppsbildningen var relativt bred. Czarniawska poängterar att den narrativa teorin delvis

innehåller metodologiska drag, och att dess användningsområde kan och bör anpassas till studiens

kontext och syfte (Czarniawska, 2004, sid 44f), vilket diskuteras närmare i nästa avsnitt. Med hjälp av

12 Czarniawskas idéer, kompletterade av studier som tidigare gjorts inom narrativ organisationsanalys, skapade vi ett teoretiskt ramverk som vi ansåg passade för denna studie.

3.2 Insamling av data

Czarniawska menar att det inte finns ett generellt recept för att samla narrativer. Det metodologiska tillvägagångssättet sker genom en avvägning som forskaren gör utifrån kontexten och syftet med studien (Czarniawska, 2004, sid 44f). Vi har valt att använda en metod för att locka fram berättelser som Czarniawska presenterar (2004, sid 42ff). Hon menar att berättelser kan lockas fram genom att be respondenterna beskriva en organisatorisk enhet, dess aktörer samt en av forskaren vald incident.

Vi har samlat in data genom kvalitativa intervjuer där vi ställt öppna frågor baserade på Czarniawskas strategi för att locka fram berättelser. Respondenterna har fått beskriva sin roll i arbetet kring den nya, gemensamma produkten och hur de kommunicerar och koordinerar sig med andra enheter till följd av denna. Vidare har respondenterna fått svara på frågor om vilka möjligheter och hinder som de ser uppkomma till följd av arbetet med den gemensamma produkten. Vi valde att specificera några frågor till ett mer specifikt område inom den gemensamma produkten, då vi fått indikationer om att kommunikationen och koordinationen var intensiv på just detta område.

Vi har genomfört en deskriptiv studie och har varit på plats på Negotium under sex månader. Under denna tid har vi genomfört 40 intervjuer, varav 28 stycken kommer att behandlas som empiriskt material i studien. De inledande intervjuerna var inte anpassade för de teoretiska utgångspunkterna, varför vi valde att utesluta dem ur studien. De har dock hjälpt oss att få en förståelse för Negotiums struktur och produkter, vilket har varit behjälpligt då Negotium är ett teknikintensivt företag där många tekniska termer cirkulerar. Studiens empiriska material omfattar således 28 stycken kvalitativa intervjuer med frågor på temat kommunikation och koordination till följd av den gemensamma produkten. Vi tänker oss att det ger oss ett material som möjliggör en analys av likheter och olikheter i narrativer om hur samarbetet kring den gemensamma produkten fungerar samt vilka konsekvenser narrativerna får för Negotium.

Intervjuerna var mellan 30 och 45 minuter långa. Uppsatsens två författare närvarade under samtliga

intervjuer; en av oss höll i intervjun medan den andra förde anteckningar. Direkt efter intervjun har

anteckningarna renskrivits, medan samtalet är färskt i minnet. Miljön för intervjun är viktig för

resultatet. Miljön ska vara lugn och ostörd och intervjupersonen ska känna sig trygg (Trost, 2005, sid

44f). Vi kom överens med respondenterna att hålla intervjuerna på ett avskiljt ställe på deras egen

arbetsplats. Intervjuerna spelades inte in då ämnet för intervjuerna är känsligt och respondenterna i

många fall inte vill bli ordagrant citerade. Vi ansåg vi att inspelning av intervjuerna skulle kunna skapa

en anspänning hos respondenterna, och hindra dem i deras utsagor. Det är vanligt att transkription

sker vid narrativ analys (Bergström & Boréus, 2005, sid 235), men eftersom vi inte har spelat in

intervjuerna har vi inte heller haft möjlighet att transkribera dem. Vi har valt att se till de stora

dragen i narrativerna, snarare än att studera dem textnära, vilket gör att transkribering av

intervjuerna inte är nödvändig. Inledningsvis ämnade vi komplettera intervjumaterialet med en

dokumentanalys av den medarbetarundersökning i form av en enkät som gjorts på företaget och

skickats ut till samtliga medarbetare. Fördelarna med att genomföra en dokumentanalys; att få

ytterligare bredd i materialet, övervägde inte nackdelarna då vi ansåg det vara alltför tidskrävande

att, utöver de 40 intervjuerna, gå igenom det stora, obearbetade materialet.

13

3.3 Urval

Narrativ teori handlar om att studera språket och skapa en djupare förståelse av organisatoriska handlingar och det hade vi i åtanke när vi genomförde urvalet. Vi utgick från de frågeställningar som formulerats och diskuterade vilka personer inom vilka enheter som bäst kunde ge oss svar på frågorna. Vi har intervjuat ledare på enheten Utveckling inom Affärsområde A (se figur 2, sid 16), på företaget Negotium. Vi har intervjuat personer med ledande befattning inom samtliga underenheter till Utveckling på fem olika hierarkiska nivåer, vilket innefattar chefen för enheten Utveckling och de fyra nivåerna under denna. Vidare har vi valt att även intervjua HR Managers (HRM) inom samtliga underenheter. HRM arbetar som chefsstöd, och vi tror att deras narrativer om hur kommunikation och koordination sker till följd av den gemensamma produkten ger ett relevant bidrag till materialet.

Urvalet skedde systematiskt; vi intervjuade samtliga ledare som fanns på var och en av de hierarkiska nivåerna inom de olika underenheterna. Urvalet ger oss en bild av vilka narrativer om koordinering och kommunikation till följd av den gemensamma produkten som cirkulerar inom organisationen.

3.4 Reflexivitet

Det perspektiv och de teoretiska utgångspunkter vi antagit gör det betydelsefullt att anta ett reflexivt förhållningssätt gentemot studien (Bergström & Boréus, 2005, sid 254ff). Då vi ser verkligheten som socialt konstruerad genom språket är det viktigt att vara medveten om att studien är en del av konstruktionen. Vi har tolkningsramar och erfarenheter sedan tidigare, vilka är svåra, för att inte säga omöjliga, att komma ifrån. Vid insamlandet och analys av materialet har vi försökt vara medvetna om de tolkningar vi själva gör och vilken betydelse de kan få för resultatet. De teoretiska utgångspunkterna begränsar forskningsområdet och gör att vissa aspekter uppmärksammas medan andra utelämnas. Att vi antagit ett socialkonstruktivistiskt perspektiv innebär att vi inte sökt efter någon allmängiltig sanning om vilka problem Negotium står inför eller hur de ska lösas på bästa sätt.

Vi har snarare ämnat att belysa vilka olika sätt att tala om samarbetet kring den gemensamma produkten som finns och vilka handlingar det kan tänkas leda till.

Det faktum att vi genomfört studien som ett uppdrag från företagsledningen på Negotium har givetvis influerat undersökningsområdet och forskningsfrågan till viss del. Uppdraget var dock från början relativt allmänt formulerat och vi har fått stor frihet att formulera forskningsfrågan själva.

Under insamlingen av empiri samt under arbetet med analysen, arbetade vi självständigt i förhållande till företagsledningen. Inledningsviss fick vi viss hjälp med att komma i kontakt med personer som var centrala i arbetet med den gemensamma produkten. Efter en kort tid på företaget kunde vi själva ta kontakt med de respondenter vi ansåg vara lämpliga och som vi fått tips av från andra respondenter. Analysarbetet samt slutsatser presenterades i slutfasen för uppdragsgivaren i syfte att diskutera huruvida företagets anonymitet upprätthölls. Det självständiga arbetssättet gentemot företagets ledning anser vi medföra att studiens resultat inte färgats av uppdragsgivaren.

3.5 Analytiskt tillvägagångssätt

Presentationen av de teoretiska utgångspunkterna har resulterat i en verktygslåda i form av begrepp

och tillvägagångssätt som kommer att användas under analysarbetet. Teorin kan därmed anses ha

vissa metodologiska inslag, men fäster inte så stor uppmärksamhet på hur text skall läsas. Vi finner

det därför lämpligt att komplettera teorin med det metodologiska angreppssätt som hermeneutiken

utgör. Vi har låtit oss inspireras av några av hermeneutikens grundprinciper när vi närmade oss det

empiriska materialet.

14 Hermeneutiken kan beskrivas som en metod för tolkning av text, diskurser eller kulturella handlingar i syfte att nå en gemensam förståelse av dess mening. För att beskriva texttolkning används inom hermeneutiken en metafor i form av en cirkel. Den hermeneutiska cirkeln handlar om en ständig växelverkan mellan textens olika delar och helheten. Efter genomläsning av en text uppstår en ofta vag och intuitiv uppfattning av texten som helhet. Därefter bearbetas texten vidare genom att fokusera på de olika delarna var för sig. Helhetsförståelsen kan därefter förändras vid förståelse av de enskilda delarna och på så sätt fördjupas förståelsen av meningen (Kvale, 2001, sid 49f).

Vi finner att den hermeneutiska cirkeln med fördel kan komplettera den strategi som Czarniawska föreslår för att analysera material i sin bok Exploring complex organizations. Hon menar att forskaren i analysen ska leta likheter och olikheter i respondenternas redogörelser och försöka förstå varför de liknar eller skiljer sig från varandra. Det som forskaren ska leta efter är resonemanget bakom redogörelsen genom vilket redogörelserna formas. När det har gjorts bör forskaren försöka knyta samman varierande versioner, aktörer, situationer och redogörelser så att de får en mening trots att de motsäger varandra. Resultatet ska vara som ett multifacetterat förstoringsglas som visar en bild som blir helt uppenbar men suddig på avstånd, och som blir skarp men ofullständig vid skådande genom en av facetterna. (Czarniawska-Joerges, 1992, sid 203f).

Med hjälp av Czarniawskas strategi har vi i den första delen av analysen sökt likheter och skillnader mellan olika narrativer. I tidigare studier inom området för narrativ organisationsforskning fann vi flera studier som i sin analys av narrativer valt att kategorisera dem i teman baserat på innehåll (se till exempel Gabriel, 2000, sid 147f samt Geiger & Antonacopoulou 2009), ett angreppssätt som vi även vi valde att anta. Vi försökte sålunda identifiera likheter och skillnader med hjälp av Czarniawskas strategi samt hermeneutikens grunder, för att kunna tematisera materialet. Vi bröt inledningsvis ner fältanteckningarna i delar genom att föra över olika utsagor till post-its, vilka kodades så att vi skulle veta vem som utsagan kom ifrån, men presenterades avkodat i analysen. Vi försökte sedan att sortera post-it-lapparna i olika områden, baserat på innehållet i utsagorna. Till en början utkristalliserade sig ett 20-tal teman, vilka sedan i enlighet med hermeneutiken grupperades om till en ny helhet, där vi urskiljde tre övergripande teman. De teman som vi presenterat är ingalunda de enda som står att finna i det omfattande material som insamlats, men har valts då vi funnit dem mest återkommande i materialet och mest relevanta för frågeställningarna.

Czarniawska menar att narrativer som samlats in genom intervjuer kan omskrivas och tolkas av

forskaren för att bli en ny narrativ (Czarniawska, 2004, sid 55). Genom att tematisera de narrativer vi

fann i materialet skapade vi en ny, övergripande, narrativ. Den nya helhetsbilden hjälpte oss att

förstå vilka föreställningar det fanns om koordinering och kommunikation till följd av den

gemensamma produkten. På så vis gick vi från helhet, till delar, för att sedan i enlighet med

hermeneutiken återvända till en ny helhet. Den övergripande narrativen diskuterades slutligen i syfte

att skapa en ökad förståelse för vilka konsekvenser i form av handlingar den kan tänkas leda till.

15

3.6 Analyskarta

Innan vi övergår till att presentera det empiriska materialet finner vi det värdefullt för läsaren att presentera en sammanfattad analyskarta (figur 1), för att förtydliga hur analysen kommer att gå till. I ett första steg samlas individuella narrativer in genom intervjuer, vilka sammanfattats skriftligen.

Därefter bryts varje individuell narrativ ned i olika utsagor, eller uttalanden, baserat på innehåll. I detta skede är de individuella narrativerna således nedbrutna i delar, eller fragment, där innehållet granskas på nära håll. Den stora mängden utsagor kategoriseras sedan i teman genom att söka efter likheter och skillnader i utsagorna. Varje tema analyseras löpande genom att applicera de narrativa teoretiska verktyg som presenterats i avsnitt 2.2. Slutligen skapas en generell narrativ i uppsatsens slutsatser genom att sammanlänka dessa tre teman till en ny helhet. I slutsatserna kommer vi även att föra en diskussion kring vilka konsekvenser som narrativen kan få för handlingar inom Negotium.

Figur 1 - Analyskarta, exempel på hur analysarbetet skett.

4 Presentation av Negotium – Affärsområde A

Negotium är ett företag inom en teknisk bransch präglat av hög konkurrens. På grund av företagets önskan om anonymitet, har företagets namn, samtliga enheter och befattningar givits fingerade namn. En beskrivning av de delar av Negotium som vi finner nödvändig för läsarens förståelse kommer nedan att presenteras.

1. Insamling av individuella

narrativer

2. Nedbrytning av individuella narrativer till

utsagor

3. Utsagor tematiseras 4. Applicering av teoretiska verktyg (se avsnitt 2.2.4)

5. Skapande av generell narrativ

6. Diskussion kring narrativens konsekvenser

för Negotium

Generell narrativ

Tema 1 Utsaga A

Ind. narrativ

Utsaga B Ind. narrativ

Tema 2 Utsaga C

Tema 3 Utsaga D

Ind. narrativ

Ind. narrativ

Utsaga E

Utsaga F etc.

Ind. narrativ

etc.

Figur 2 - Organisationsschema över Negotiums A

Inom Affärsområde A finns två huvudavdelningar; Marknad och Utveckling.

tillika uppdraget, berör Utveckling, varför insamling Utveckling är en forsknings- och

teknisk utveckling. Aktiviteterna inom Utveckling påverkas till viss del av aktivit

varför enheten kort ska presenteras. Marknad sköter all kontakt ut mot marknaden. Baserat på vilka krav och önskemål som Marknad identifierar på befintliga eller potentiella marknader, beställer de produkter som de vill ha utförda av Utveckling. Marknad ger Utveckling pengar för

produkter som Marknad beställer. Utveckling tar då fram den produkt som Marknad beställt, till förutbestämd kostnad. Marknad och Utveckling är organiserade efter de produkter som utvecklas och säljs, där de olika underenheterna är indelade

Marknad” beställer produkter från Utvecklings underenhet ”Fusion Utveckling, medan Marknads underenhet ”Alfa Marknad” beställer produkter av Utvecklings underenhet ”Alfa Utveckling” och så vidare.

Till följd av ny den gemensamma

produktfunktionerna ska integreras. Tidigare har Alfa Utveckling, Beta Utveckling och Gamma Utveckling tagit fram separata produkter. Vissa delar av produkterna liknar varandra och

har nu tagit beslut om att de delar

gånger. De gemensamma delarna ska nu utvecklas inom Fusion Utveckling. I och med en omorganisation som skedde under år 2009 har personer från Alf

Fusion inom såväl Marknad som Utveckling. Alfa Utveckling, Beta Utveckling och Gamma Utveckling arbetar efter omorganisationen med sina separata produkter, men sitter även med i projekt inom Fusion Utveckling som arbetar med

gemensamma produkten är redan framtagen inom Fusion utveckling, men det återstår fortfarande gemensamma delar som är under utveckling.

För att sätta ihop den nya, gemensamma produkten måste de olika und samarbeta tvärfunktionellt, vilket sker

projektform har skett tidigare, men då har projekten inte gått över enhets presentation är vi redo att angripa det

Affärsområde A Marknad

Fusion Marknad

Alfa Marknad

Beta Marknad

Negotiums Affärsområde A

Inom Affärsområde A finns två huvudavdelningar; Marknad och Utveckling. Undersökningsområdet, Utveckling, varför insamlingen av data uteslutande baseras på denna enhet.

och utvecklingsenhet som främst består av ingenjörer som

teknisk utveckling. Aktiviteterna inom Utveckling påverkas till viss del av aktiviteterna inom Marknad, presenteras. Marknad sköter all kontakt ut mot marknaden. Baserat på vilka krav och önskemål som Marknad identifierar på befintliga eller potentiella marknader, beställer de produkter som de vill ha utförda av Utveckling. Marknad ger Utveckling pengar för

produkter som Marknad beställer. Utveckling tar då fram den produkt som Marknad beställt, till förutbestämd kostnad. Marknad och Utveckling är organiserade efter de produkter som utvecklas och säljs, där de olika underenheterna är indelade efter funktioner. Marknads underenhet ”Fusion Marknad” beställer produkter från Utvecklings underenhet ”Fusion Utveckling, medan Marknads underenhet ”Alfa Marknad” beställer produkter av Utvecklings underenhet ”Alfa Utveckling” och så

gemensamma produkten står företaget inför nya sätt att arbeta då produktfunktionerna ska integreras. Tidigare har Alfa Utveckling, Beta Utveckling och Gamma Utveckling tagit fram separata produkter. Vissa delar av produkterna liknar varandra och

delarna ska utvecklas gemensamt, för att slippa utveckla samma sak tre gånger. De gemensamma delarna ska nu utvecklas inom Fusion Utveckling. I och med en omorganisation som skedde under år 2009 har personer från Alfa, Beta och Gamma flyttats till Fusion inom såväl Marknad som Utveckling. Alfa Utveckling, Beta Utveckling och Gamma Utveckling arbetar efter omorganisationen med sina separata produkter, men sitter även med i projekt inom Fusion Utveckling som arbetar med att ta fram den gemensamma produkten. En del av den gemensamma produkten är redan framtagen inom Fusion utveckling, men det återstår fortfarande gemensamma delar som är under utveckling.

gemensamma produkten måste de olika underenheterna på Utveckling tvärfunktionellt, vilket sker genom projekt som går över enhetsgränserna.

, men då har projekten inte gått över enhetsgränserna.

presentation är vi redo att angripa det empiriska materialet, för att finna berättelsen om Negotium.

Affärsområde A Marknad

Marknad

Gamma Marknad

Utveckling

Fusion Utveckling

Alfa Utveckling

Beta Utveckling

16 Undersökningsområdet, baseras på denna enhet.

ingenjörer som arbetar med eterna inom Marknad, presenteras. Marknad sköter all kontakt ut mot marknaden. Baserat på vilka krav och önskemål som Marknad identifierar på befintliga eller potentiella marknader, beställer de produkter som de vill ha utförda av Utveckling. Marknad ger Utveckling pengar för att utveckla de produkter som Marknad beställer. Utveckling tar då fram den produkt som Marknad beställt, till förutbestämd kostnad. Marknad och Utveckling är organiserade efter de produkter som utvecklas efter funktioner. Marknads underenhet ”Fusion Marknad” beställer produkter från Utvecklings underenhet ”Fusion Utveckling, medan Marknads underenhet ”Alfa Marknad” beställer produkter av Utvecklings underenhet ”Alfa Utveckling” och så

står företaget inför nya sätt att arbeta då produktfunktionerna ska integreras. Tidigare har Alfa Utveckling, Beta Utveckling och Gamma Utveckling tagit fram separata produkter. Vissa delar av produkterna liknar varandra och ledningen ska utvecklas gemensamt, för att slippa utveckla samma sak tre gånger. De gemensamma delarna ska nu utvecklas inom Fusion Utveckling. I och med en a, Beta och Gamma flyttats till Fusion inom såväl Marknad som Utveckling. Alfa Utveckling, Beta Utveckling och Gamma Utveckling arbetar efter omorganisationen med sina separata produkter, men sitter även med i projekt inom att ta fram den gemensamma produkten. En del av den gemensamma produkten är redan framtagen inom Fusion utveckling, men det återstår fortfarande

erenheterna på Utveckling genom projekt som går över enhetsgränserna. Arbete i gränserna. Efter denna empiriska materialet, för att finna berättelsen om Negotium.

Utveckling

Beta Utveckling

Gamma

Utveckling

17

5 Empirisk diskussion och analys

I föreliggande avsnitt kommer en presentation av de tre teman som utkristalliserats i det empiriska materialet att ske tillsammans med en löpande narrativ analys. Det empiriska materialet presenteras som utsagor; uttalanden som gjorts av några få eller många respondenter, och som av anonymitetsskäl avkodats till att endast benämnas som just "utsagor". De teman som urskiljts är;

förändrade arbetssätt till följd av den gemensamma produkten, framställningar av de olika enheterna samt Marknads roll i arbetet med den gemensamma produkten.

5.1 Förändrade arbetssätt till följd av den gemensamma produkten

Ett första tema som utkristalliserats i de individuella narrativerna är utsagor som berör förändrade arbetssätt till följd av arbetet med den gemensamma produkten. För att underlätta läsningen har temat ytterligare delats in i tre avsnitt; samarbete över enhetsgränserna, prioriteringar bland arbetsuppgifter samt enheten Fusions roll.

5.1.1 Det är svårt att samarbeta över enhetsgränserna

En gemensam utsaga som urskiljts är att det är svårt att kommunicera, och koordinera sig, mellan de olika enheterna. Det sker endast en liten grad av koordinering mellan de tre enheterna Alfa, Beta och Gamma, och i den mån koordinering förekommer, sker det via enhet Fusion. Samarbetet mellan enheterna beskrivs som "strävsamt" och "tidskrävande" på grund av att det är många personer inblandade. Enheterna framställs som isolerade från varandra; vilket beskrivs som "organisatoriska gap", och lyfts upp som bidragande till svårigheterna att koordinera och kommunicera mellan enheterna. En utsaga säger att samarbetet kring den gemensamma produkten redan från början inte förutsattes fungera, och att hinder kring kommunikation och koordination som idag uppstår blir bevis för antagandet. Utsagorna kan med narrativa glasögon ses som innehållande en handlingsdimension;

koordination och kommunikation är svår då det ska ske över enhetsgränserna. Utsagornas handlingar relateras av respondenterna till olika förklaringar såsom att enheterna är isolerade från varandra, att många personer är inblandade och att det redan från början fanns tvivel.

En annan utsaga som återkommer är att det i vissa frågor är "politik" som styr individers agerande.

Individers egna agendor påverkar ibland hur samarbetet kring den gemensamma produkten sker. I en utsaga beskrivs till exempel att det finns en rädsla för att de tre enheterna Alfa, Beta och Gamma ska slås ihop till en enhet, vilket skulle innebära färre höga positioner inom Utveckling, och i sin tur medföra att beslutsfattare ibland fattar beslut utifrån självbevarelsedrift snarare än utifrån verksamheten. I flera utsagor framställs hur bristande kommunikation ibland vara ett resultat av rädsla för att förlora sin möjlighet till avancemang inom organisationen. Det sägs att problem inte lyfts till ledningen på grund av en risk att framstå som förlorare, "det innebär ett streck i karriären". I utsagorna framträder narrativens handlingsdimension. Genom sina utsagor placerar intervjupersonerna händelser i en kontext, och i detta fall framkommer en viss oro inför framtiden och för att förlora sin position. Även narrativens förklarande dimension blir synlig. I en kontext av oro förklaras handlingen; att hålla inne med information och försvårande av kommunikation och koordinering, av att beslutsfattarna ibland handlar utifrån sina egna agendor snarare än utifrån företagets bästa.

5.1.2 Svårt att prioritera mellan gemensam och enhetsspecifik produkt

En utsaga som återkommer är att enheterna nu tvingas tillverka sina respektive enhetsspecifika

produkter samtidigt som utvecklingen av den nya, gemensamma produkten parallellt ska ske. De

18 enhetsspecifika produkterna ses som organisationens ”smör och bröd”, vilka måste säljas för att få in pengar. Det beskrivs som omöjligt att hinna med att göra båda produkterna och att enheterna tvingas välja vilken av dem som resurser ska läggas på. Här blir en handlingsdimension synlig, människor tvingas prioritera bland arbetsuppgifter då de inte har resurser att göra allt. De enskilda aktörerna, människorna, beskrivs som passiva och utsatta för omständigheter, en kontext, som de själva inte har valt. Vem som är ansvarig för omständigheterna, den ökade arbetsbördan, är inte tydligt i utsagorna, vilket i sin tur befriar den enskilda människan från ansvar för det val hon gör.

Utsagorna inom Utveckling är eniga i antagandet att arbetet med den gemensamma produkten är viktigt för att företaget ska kunna behålla sin position på marknaden. Det finns ett engagemang inför utvecklingen av den gemensamma produkten. En utsaga som återkommer inom de tre enheterna Alfa, Beta och Gamma, är dock att den gemensamma produkten inte utgör en så stor del av deras respektive vardag. I utsagorna lyfts fram att de mål som enheterna mäts och utvärderas efter relaterar till den enhetsspecifika produkten. Enheterna strävar därmed efter att producera befintliga produkter snarare än att lägga fokus på att utveckla den gemensamma produkten. Vidare uttrycks en uppfattning om att det inte medför några ”straff” när utvecklingen av den gemensamma produkten inte går framåt, och inte heller några belöningar i de fall då den faktiskt gör det. I utsagorna framkommer hur valet mellan att arbeta med den gemensamma och den enhetsspecifika produkten ofta faller på den senare. I utsagorna relateras denna handling till olika förklaringar såsom mål, mätningar och ekonomiska ramar. Enheterna Alfa, Beta och Gamma har inte resurser, eller kanske ens vilja, att prioritera den gemensamma produkten. De ser inte den gemensamma produkten som en stor del av sin egen verksamhet; deras identiteter utgörs endast till liten del av denna. En sekventialitet kan identifieras, där omständigheter i kontexten leder till påtvingade prioriteringar vilka i sin tur har negativa effekter på utvecklingen av den gemensamma produkten.

På övergripande ledningsnivå framställs det som att organisationen ska kunna göra mer än en sak samtidigt. Enheterna ska kunna producera de befintliga produkterna samtidigt som den gemensamma produkten utvecklas. Ett exemplifierande uttalande säger; "att prata om prioriteringar ses som ett tecken på att organisationen är omogen och inkapabel till att göra mer än en sak". Det borde inte vara fallet då organisationen kommit över denna fas enligt utsagan. I resonemanget kan enheternas handlingar relateras till en identitetsskapande dimension. Enheternas mognadsnivå framställs som en förklaring till varför de gör vissa val, och utsagan kan ses som motsägande eller i alla fall skild från den gemensamma utsagan som framställde prioriteringarna som nödvändiga och påtvingade.

5.1.3 Enhet Fusions roll i arbetet med den gemensamma produkten

En gemensam utsaga som urskiljts är att enheten Fusions roll har förändrats efter den

omorganisation som skett i och med utvecklingen av den gemensamma produkten. Vilken roll

enheten har efter omorganisationen råder det dock olika uppfattningar om. En utsaga som många

respondenter är eniga om är att enheten ska ha ett koordinerande ansvar mellan enheterna i arbetet

kring den nya, gemensamma produkten. Utsagorna skiljer sig dock åt i frågan om huruvida enhet

Fusion har beslutbefogenhet över de andra enheterna. I vissa utsagor framställs Fusion som en

koordinator och en underleverantör till enheterna Alfa, Beta och Gamma, medan andra utsagor

framställer samtliga enheter som hierarkiskt likställda. En utsaga säger att innan omorganisationen

var enheterna Alfa, Beta och Gamma hierarkiskt överordnade enheten Fusion; ”de var kungar, och

Fusion var underleverantör”. Efter omorganisationen var ordningen delvis omvänd; "nu ska lillebror

19 styra". I utsagorna framträder narrativens sekventiella dimension, då omorganisationen ses som en brytpunkt där enheten Fusions roll förändrades. I utsagorna kan även narrativens identitetsskapande dimension urskiljas. En gemensam utsaga om att Fusion har en koordinerande roll framställs.

Däremot skildras enhetens identitet som olika i olika utsagor. Vissa menar att enheten Fusion har beslutsbefogenheter, medan andra utsagor motsäger detta. Vidare framställs Fusion i vissa utsagor som underleverantörer, medan de i andra framställs som likställda med Alfa, Beta och Gamma.

Gemensamt i utsagorna om Fusions roll finns en framställning om att enheten har vissa brister i arbetet med den nya, gemensamma produkten. Fusion har ansvar för den gemensamma produkten, men vågar inte ta beslut, vilket ibland förklaras genom att referera till enheten Fusions historia. Till exempel återkommer utsagor såsom att Fusion ”ska fungera som en central platta i mitten av den nya produkten, men enheten föddes inte så” och att Fusion ”måste sluta bete sig som en underleverantör”. Utsagorna framställer att det inte finns något driv inom enhet Fusion och personer som arbetar inom enheten är inte vana vid att leda och koordinera utvecklingsarbete. Med en narrativ begreppsbildning förklaras bristerna hos enheten med en historisk narrativ om att medarbetarna inom Fusion inte är vana att leda utvecklingsarbete. Genom utsagorna framställs således enhet Fusions identitet som oförmögen att ta koordinerande ansvar och att leda projekten kring den gemensamma produkten.

5.2 Framställningar av de olika enheterna

Det andra temat som vi identifierat handlar om att de olika enheterna beskrivs ha olika identiteter.

Temat är tudelat, där den första delen berör utsagor kring kulturen inom Utveckling och den andra mer ingående behandlar de olika framställningarna av enheterna.

5.2.1 En enad kultur eller flera skilda kulturer?

Som beskrevs i föregående tema, återkommer utsagor om att det är en stor utmaning att kommunicera och koordinera sig över enhetsgränserna. Uttalandena härleds ofta av respondenterna till de olika kulturer som finns inom de olika enheterna. En utsaga säger till exempel att ledningen har dålig insikt i att de olika enheterna befinner sig på olika stadier i produktlivscykeln, och att de därmed har olika kulturella problem att arbeta med. De olika enheterna har olika mål, processer och budgetar, vilket stimulerar olika beteenden. Det skapas en känsla av ”vi” gentemot ”dem” som leder till att enskilda individer ser till sitt eget projekt snarare än till organisationen som helhet. I arbetet med en gemensam produkt finns därmed en risk för suboptimering. Utsagorna kan relateras till narrativens handlingsdimension; de kulturella problemen sätts i en kontext där enheterna befinner sig i olika stadier produktmässigt sett. I utsagorna görs en koppling mellan att produkterna befinner sig i olika stadier i produktlivscykeln och att enheterna mäts efter olika mål. Det bidrar till att skapa en identitet av ”vi och dem”, vilken i sin tur kan kopplas till narrativens förklarande och identitetsskapande dimension. Narrativen förklarar således de olika identiteterna och det suboptimerande beteendet med att hänvisa till kontexten av skiljda målsättningar.

En utsaga handlar om att det inom organisationen ses som viktigt att få till en enhetlighet i kultur och

arbetssätt, men att det tar väldigt lång tid. Från ledningshåll sägs att intentioner finns om att "skapa

en enad kultur genom delaktighet av personalen i strategiarbetet". Frågor kring att ena kulturerna

inom organisationen tas inte upp på operativa möten, då agendan ofta är fullspäckad med mer

närliggande uppgifter. Liknande utsagor återkommer även på lägre hierarkiska nivåer där det

beskrivs som att det finns årliga strategiplaner där kulturskillnader diskuteras, men inte är något som

20 arbetas med på daglig basis. Narrativerna skiljer sig åt på olika nivåer gällande hur ledningen arbetar med att främja eller motverka de olika kulturerna. På lägre nivå har det i flera utsagor framställts som att ledningen sätter mål där de olika enheterna utvärderas utifrån olika, motsägelsefulla kriterier. På ledningsnivå framställs det som att en enhetlig kultur är något som eftersträvas, men att det tar tid att nå dit.

5.2.2 Framställningar av de olika enheterna

I ovanstående avsnitt har vi kunnat urskilja utsagor om att de olika enheterna skiljer sig åt kulturellt.

Många utsagor pekar på att det finns skillnader, och i följande avsnitt vill vi närmare presentera hur skillnaderna framställs.

I flera utsagor förklaras de olika kulturerna av de val som gjordes vid grundandet av de olika enheterna. Historiska aspekter påverkar således det arbete som sker idag. I en utsaga beskrivs att enhet Alfa utvecklades på 90-talet, med det språk och verktyg som var hetast då. Beta utvecklades tio år senare, med det arbetssätt som gällde då. Gamma utvecklades ytterligare tre år senare med ytterligare ett annat språk och tillvägagångssätt. När Beta och Gamma skapades fanns en rädsla för att trampa i gamla fällor, varpå helt nya lösningar för produkterna upprättades. Det är inte lätt att idag smälta samman de olika enheternas arbetssätt. I en utsaga beskrivs det som att utvecklingen av de tre produkterna förr sågs som statisk; Alfas produkt skulle bytas ut mot Betas produkt, vilken i sin tur slutligen skulle ersättas av Gammas lösningar. Så blev inte fallet, nu måste de olika produkterna leva tillsammans. Det finns en historisk narrativ inom Negotium som förklarar kulturskillnaderna genom att framhäva de olika tillvägagångssätten och strategiska besluten vid grundandet av de olika enheterna. Den historiska narrativen framställs som påverkande arbetet än idag och fungerar som förklaring till de svårigheter i samarbetet som föreligger.

I flera utsagor framträder narrativens identitetsskapande dimension. Alfas identitet framställs som en väletablerad enhet som har många produkter ute på marknaden, vilket kan ses i utsagor såsom att om Alfa inte levererar sina produkter så får det stora ekonomiska konsekvenser för företaget. Alfas identitet konstrueras även i utsagor som beskriver enheten som mindre förändringsbenägna, och inte så häftiga, vilket härleds till dess höga ålder i jämförelse till de andra enheterna. Betas identitet konstrueras genom utsagor vilka beskriver att enheten är på uppgång. Samtidigt beskrivs enheten i flera utsagor som en udda fågel i förhållande till de andra enheterna. Betas egenskaper förklaras av respondenterna av en historisk narrativ; när Beta grundades gjordes det med ett blankt papper, vissa beslut togs som gick stick i stäv med enheten Alfa. Enheten Gammas identitet konstrueras i utsagor som beskriver en ung och modern enhet. I flera utsagor beskrivs att när Gamma grundades infördes en helt ny kultur med platt organisation och få nivåer, vilken skiljde sig mot de tidigare grundade enheterna Alfa och Beta. Enheten Fusions identitet beskrivs i flera utsagor som stor och trög i jämförelse mot de övriga enheterna. En utsaga säger att Fusion är en "lillebror" som vill stå på egna fötter och inte vara beroende av "storebror", men att de inte kommer med något förslag på hur den gemensamma produkten skall utvecklas, utan enbart fokuserar på målet.

Som nämndes i teoriavsnittet kan tolkningar av händelser och handlingar ses som nära relaterade till

olika konstruktioner av identiteter. Vi har utifrån utsagorna försökt att fånga de gemensamma

utsagorna om Alfa, Beta, Gamma och Fusions identiteter. Dock är det viktigt att poängtera att

identiteter inte ses som statiska, utan att de är socialt konstruerade och under ständig förhandling.