DEGREE PROJECT
REAL ESTATE AND CONSTRUCTION MANAGEMENT BUILDING AND REAL ESTATE ECONOMIC
MASTER OF SCIENCE, 30 CREDITS, SECOND LEVEL STOCKHOLM, SWEDEN 2020
Möjligheter och lösningar för återbruk
En studie om avfallsminimering vid hyresgästanpassningar av kontor
Mikaela Butrs & Moa Fasih
ROYAL INSTITUTE OF TECHNOLOGY
Master of Science thesis
Title Author(s) Department
Master Thesis number Supervisor
Keywords
Opportunities and solutions for reuse Mikaela Butrs & Moa Fasih
Real Estate and Construction Management TRITA-ABE-MBT-20580
Sviatlana Engerstam
Circular economy, Reuse, Sustainability, Waste, Change management
Abstract
The construction sector accounts for one third of the waste that is generated in Sweden. During office adaptations, a lot of functioning components end up as waste. The commercial real estate sector needs to build in a more resource efficient way, furthermore, reuse is the most effective alternative to minimize resources and it avoids extraction of virgin materials. The aim of the study is to propose a way to work with reuse in renovations and office adaptations that also improves the cooperation between real estate companies and key stakeholders, especially with the tenant. In order to achieve this purpose, challenges with reuse in the commercial real estate sector were examined and solutions and incentives were later suggested. Furthermore, a qualitative interview study was conducted in order to answer the study’s research questions. Interviews were held with people within the real estate sector, tenants as well as researchers.
The findings of the study indicate that most stakeholders believe that both social and economic barriers must be overcome in order to facilitate reuse in the construction and real estate sector. The resistance of change is caused by, among other things, a negative mindset and lack of stakeholders and business ideas that can promote reuse. Several respondents also believed that reuse leads to increased project costs.
However, numerous measures and strategies can be used to solve these problems. Some examples are, inventories at an early stage, common goals, educational opportunities and incentives to other stakeholders.
Furthermore, the results demonstrate that the tenants are willing to cooperate. However, it requires a clear discussion from start, a common target and incentives, such as key performance indicators. On the other hand, many respondents argued for a compensation in rent. Therefore, a reuse potential does exist, but it requires several changes at a society level to support the real estate companies' reuse work. For example, the government and municipality can increase knowledge by introducing incentives and promote innovative and sustainable business ideas. These efforts on society, state or municipality and company level leads to reuse being a profitable and sustainable alternative in the long term.
Some recommendations to real estate companies are to determine a definition of reuse and set a certain percentage goal of how much of the office should be reused. Furthermore, real estate owners should appoint someone who is in charge of the reuse work or create an internal reuse department that handles reuse questions and lead the work within the organisation. To facilitate future inventory work, companies can introduce an inventory application. They should perform step-by-step inventories and create an internal database containing materials and products that are categorized according to how they should be managed. It would also be beneficial to implement BIM in order to store information about materials and products.
Acknowledgement
This study is a degree project conducted at KTH Royal Institute of Technology in Stockholm.
The essay comprises 30 credits and is the final part within the Department of Real Estate and Construction Management.
First and foremost, we would like to express our sincere appreciation to our supervisor Sviatlana Engerstam for valuable guidance and viewpoints throughout the writing of this thesis.
Furthermore, we would like to address gratitude to our supervisors Michael Eskils and Kenneth Allberg at AMF Fastigheter, for your input and enthusiasm. We also want to thank AMF for this opportunity of conducting our study in collaboration with the company. To get an insight in your organization and your enthusiasm regarding Science Based Target initiative; a collaboration between a number of stakeholders with a common goal to reduce the impact of global warming, has been very interesting and educational.
Finally, we want to thank our interview respondents who took the time to participate in our study, despite the global crisis we are in due to the current pandemic. A huge thank you for your contribution. Your knowledge and experiences made this study possible.
Stockholm, June 2020 Mikaela Butrs & Moa Fasih
Examensarbete
Titel Författare Institution
Examensarbete Master nivå Handledare
Nyckelord
Möjligheter och lösningar för återbruk Mikaela Butrs & Moa Fasih Fastigheter och Byggande
TRITA-ABE-MBT-20580 Sviatlana Engerstam
Cirkulär ekonomi, Återbruk, Återanvändning, Hållbarhet, Förändringsarbete
Sammanfattning
Idag står byggsektorn bakom en tredjedel av allt avfall som genereras i Sverige. Under lokalanpassningar går en stor del av fungerande komponenter till avfall. Det behövs därför byggas på ett mer resurseffektivt sätt och för att minska avfallet samt undvika utvinning från jungfruliga resurser kan man arbeta med återbruk. Studiens syfte är att föreslå ett arbetssätt med återbruk vid renoveringar och lokalanpassningar som stärker samarbetet mellan fastighetsbolag och andra nyckelaktörer, framförallt med hyresgästen.
För att uppfylla syftet undersöktes utmaningarna med återbruk i den kommersiella fastighetssektorn, därefter föreslogs lösningar och incitament för implementering av återbruk i lokalanpassningsprojekt.
Vidare har frågeställningarna besvarats genom en kvalitativ intervjustudie där intervjuer hölls med olika personer inom fastighetsbranschen, hyresgäster samt experter inom ämnet.
Studiens resultat visar att de flesta aktörerna på marknaden upplever att både ekonomiska och sociala barriärer behöver tacklas för att driva fram återbruksarbetet i bygg- och fastighetsbranschen. Motståndet mot förändring orsakas av ett negativt mindset samt brist på aktörer och företagsidéer som kan främja återbruk. Flera respondenter ansåg även att återbruk leder till ökade projektkostnader. Däremot kan diverse åtgärder och strategier tillämpas för att effektivisera återbruksarbetet. Några exempel är att utföra tidigare inventeringar, sätta upp gemensamma mål, utbildningsmöjligheter samt incitament till andra aktörer.
Dessutom visar resultatet att hyresgästen är samarbetsvillig i återbruksfrågan men att det i sådana fall krävs en tydlig diskussion från start, en gemensam målbild samt incitament i form av exempelvis nyckeltal. Däremot argumenterade flera hyresgäster för en kompensation i hyra om de väljer återbrukad inredning eller material. Det innebär att en återbrukspotential finns men att förändringar behöver ske på samhällsnivå för att stödja fastighetsbolagens återbruksarbete. Till exempel kan kommunen och staten öka kunskapen i branschen genom att införa olika incitament samt främja innovativa och hållbara företagsidéer. Sådana insatser på bolagsnivå samt statlig och kommunal nivå leder på sikt till att återbruk blir ett hållbart och lönsamt alternativ.
Några rekommendationer är att fastighetsbolag sätter en tydlig definition av återbruk och att man fastställer en viss procentsats på hur mycket av lokalen som ska återbrukas. Vidare kan fastighetbolag utse en återbruksansvarig eller skapa en intern återbruksavdelning som hanterar återbruksarbetet och driver frågan inom organisationen. Dessutom borde fastighetsbolag införa en intern inventeringsapp för att underlätta framtida inventeringar. Inventeringar av lokaler borde ske stegvis för att kunna skapa en intern databas där material och produkter är kategoriserade efter hur de ska hanteras. En fördel är även att implementera BIM, där information om befintliga material och produkter kan lagras.
Förord
Denna studie är ett examensarbete som skrivits på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm.
Uppsatsen omfattar 30 högskolepoäng och genomfördes inom institutionen för Fastigheter och byggande. Examensarbetet utgör det sista momentet på mastersnivå inom civilingenjörs- programmet Samhällsbyggnad.
Vi vill först och främst uttrycka stor tacksamhet till vår handledare Sviatlana Engerstam på KTH för värdefull vägledning och engagemang under loppets gång.Vi vill även rikta ett särskilt tack till våra handledare Michael Eskils och Kenneth Allberg på AMF Fastigheter, för möjligheten till att genomföra vårt examensarbete hos er samt för era värdefulla synpunkter och engagemang längs vägen. Att få en inblick i er verksamhet samt ert engagemang i Science Based Target initiative; ett samarbete mellan ett antal aktörer med ett gemensamt mål att minska effekten av global uppvärmning, har varit intressant och berikande.
Slutligen vill vi tacka våra intervjupersoner som tagit sig tid att delta i vår studie, trots den globala kris som vi befinner oss i på grund av den rådande pandemin. Stort tack för ert medverkande, era kunskaper och erfarenheter har möjliggjort denna uppsats.
Stockholm, juni 2020 Mikaela Butrs & Moa Fasih
Innehållsförteckning
1. Bakgrund ... 1
1.1 Inledning ... 1
1.1.1 EUs hållbarhetsmål ... 2
1.1.2 EUs avfallshierarki ... 3
1.1.3 Cirkulär ekonomi ... 3
1.1.4 Utvecklingen i Skandinavien ... 5
1.2 Syfte och frågeställningar ... 7
1.3 Avgränsning ... 7
1.4 Disposition ... 7
2. Teori ... 8
2.1 Att arbeta mot förändring ... 8
2.1.1 Lewins förändringsmodell... 8
2.1.2 Kotters åtta faser för en lyckad förändringsprocess ... 9
2.1.3 Motstånd mot förändring ... 10
2.2 Företagets hållbarhetsarbete ... 10
2.2.1 The triple bottom line theory (TBL) ... 11
3. Litteraturgenomgång ... 12
3.1 Återbruk ... 12
3.1.1 Definitionen av återbruk ... 12
3.1.2 Utmaningar med återbruk av möbler och material ... 12
3.2 Livscykelperspektiv i byggnader ... 13
3.2.1 Livscykelanalys (LCA) ... 13
3.2.2 Miljöcertifiering av byggnader ... 14
3.2.3 Cradle to cradle (C2C) ... 15
3.2.4 Boverkets nya krav på klimatdeklaration ... 15
3.3 Rätt materialval ... 16
3.3.1 Återanvändningsbara material ... 16
3.3.2 Tidslager - Livslängden av en byggnad ... 16
3.3.3 Materialval i samband med lokalanpassning ... 17
3.4 Arbetsmetodik med återbruk ... 18
3.4.1 Arbetsmetoder för möbler och fasta interiörer ... 18
3.4.2 Incitament för återbruk i lokalanpassningsprocessen ... 19
3.4.3 Återbrukshierarkin ... 20
3.5 Samarbete med hyresgästen ... 21
3.5.1 En hållbar affärslogik ... 21
3.5.2 Målformulering ... 21
3.5.3 Nyckeltal och indikatorer ... 22
3.5.4 Kommunikation ... 23
3.6 Projektekonomi ... 23
3.6.1 Inköpskostnader ... 23
3.6.2 Avfallskostnader ... 24
3.6.3 Arbetskostnader ... 24
3.7 Upphandling av entreprenad ... 25
3.8 Digitalisering ... 25
3.8.1 BIM och VDC ... 25
3.8.2 Centrum för cirkulärt byggande (CCbuild) ... 26
4. Metod ... 26
4.1 Ansats ... 26
4.2 Litteraturgenomgång ... 27
4.3 Intervjuer ... 27
4.4 Datainsamling ... 27
4.4.1 Etik ... 29
4.4.2 Reliabilitet ... 29
4.4.3 Validitet ... 29
5. Empiri del ett ... 30
5.1 Fastighetsbolagets arbetssätt ... 30
5.2 Logistik ... 31
5.2.1 Utmaningar ... 31
5.2.2 Utvecklingsmöjligheter ... 31
5.3 Kunskap och inställning till återbruk ... 32
5.3.1 Utmaningar ... 32
5.3.2 Utvecklingsmöjligheter ... 33
5.4 Utbud och efterfrågan ... 34
5.4.1 Utmaningar ... 34
5.4.2 Utvecklingsmöjligheter ... 35
5.5 Verktyg ... 35
5.5.1 Utmaningar ... 35
5.5.2 Utvecklingsmöjligheter ... 36
5.6 Tid och kostnad... 36
5.6.1 Utmaningar ... 36
5.6.2 Utvecklingsmöjligheter ... 37
5.7 Mål och krav ... 38
5.7.1 Utmaningar ... 38
5.7.2 Utvecklingsmöjligheter ... 38
5.8 Hyresgästen ... 39
5.8.1 Utmaningar ... 39
5.8.2 Utvecklingsmöjligheter ... 40
5.9 Inköp av material och möbler ... 41
5.9.1 Material och produkter för återbruk ... 41
5.9.2 Bedömning och krav på material vid inköp ... 42
6. Empiri del två ... 43
6.1 Hyresgästernas syn på återbruk ... 43
6.2 Hinder och utmaningar ... 43
6.3 Utvecklingsmöjligheter - Samarbetet med hyresgästen ... 43
6.3.1 Dialog med hyresgästen ... 43
6.3.2 Incitament ... 44
6.3.3 Information och engagemang ... 44
7. Diskussion och analys ... 45
7.1 Är återbruk verkligen hållbart? ... 45
7.1.1 Social hållbarhet ... 45
7.1.2 Ekonomisk hållbarhet ... 46
7.2. Hur kan det hållbara värdet öka?... 47
7.2.1 Samhällsnivå ... 47
7.2.2 Statlig och kommunal nivå ... 48
7.2.3 Fastighetsbolaget ... 50
7.3 Återbruk kan bli hållbart ... 55
7.4 Kritisk granskning av studien ... 56
8. Slutsats ... 57
9. Förslag till vidare studier ... 58
Referenser ... 59
1. Bakgrund 1.1 Inledning
Vårt moderna sätt att leva på präglas av en kontinuerligt ökande konsumtion och tryck på naturresurserna. Idag används 60 procent av världens ekosystem på ett icke-hållbart sätt (Naturvårdsverket, 2018). Mänsklig påverkan runt om i världen har orsakat konsekvenser som bland annat extrema väderförhållanden, stigande vattennivåer och svåra bränder. Den ekonomiska tillväxten, energiförbrukningen och befolkningstillväxten är de bakomliggande faktorerna, samtidigt är de relaterade till varandra. Exempelvis kan förhållandet mellan befolkningstillväxt, energiförbrukning och koldioxidutsläpp förklaras som en accelererande population, högre energiförbrukning och ökat koldioxidutsläpp (Alam et al., 2016). Dessutom har världens befolkning nått 7,7 miljarder invånare och den uppåtgående trenden förväntas fortsätta att nå 8,5 miljarder invånare år 2030. En ökande konsumtion som leder till miljökonsekvenser indikerar vikten av att hitta långsiktigt hållbara levnadssätt för att hantera resurser mer effektivt och därmed minimera den negativa miljöpåverkan på jorden. (Förenta nationerna, 2019).
Under senare år har behovet av att ändra sättet man använder och omhändertar resurser på gett upphov till en pågående hållbarhetsdebatt som ifrågasätter våra konsumtionsvanor och avfallsprevention. Vidare uppmärksammas behovet av en övergång mot cirkulär ekonomi allt mer. Eftersom byggsektorn står bakom en tredjedel av allt avfall som genereras i Sverige (Naturvårdsverket, 2018) är det nödvändigt att implementera återbruk av material och inredning i byggnationsprocessen. Återbruk bidrar till både avfallsminimering samt att utvinning från jungfruliga resurser undviks. Trots detta har utvecklingen gått långsamt och det saknas arbetssätt som inkluderar återbruk.
Ett nuvarande problem är att fungerande komponenter ofta slängs under rivning samt nybyggnation. I synnerhet slängs mycket under renoveringar och lokalanpassningar när nya hyresgäster träder in eftersom lokalen till stor del anpassas efter deras behov och preferenser.
(Allwood et al., 2011). Detta sker frekvent eftersom kontraktstiden för en lokal är i genomsnitt fem år, vilket också har blivit en standardlängd i flera hyresavtal (Lind och Lundström, 2009).
Denna studie bidrar till en ökad förståelse om miljömässig hållbar konsumtion genom att öka återbruk i bygg- och fastighetsbranschen. Vidare undersöks fördelarna med återbruk och möjligheterna för att implementera det i lokalanpassningsprojekt och hur olika aktörer kan arbeta med frågan tillsammans.
2 1.1.1 EUs hållbarhetsmål
Definitionen av hållbar utveckling fick en stor spridning år 1987 genom rapporten “vår gemensamma framtid” från Brundtlandkommissionen. Rapporten nämner att hållbar social utveckling samt ekonomisk utveckling är beroende av miljön och tillgängligheten till naturresurser. Samtidigt måste dessa tre dimensioner arbeta tillsammans och stötta varandra (Bruntlandkomissionen, 1987).
Figur 1. Hållbar utveckling.
År 2015 togs agenda 2030 för hållbar utveckling fram av FN:s medlemsländer. Denna agenda innehåller de 17 globala målen som uppnår social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Flera av dessa mål syftar till att lösa miljörisken inom tio år. Det tolfte målet inom agenda 2030 är hållbar konsumtion och produktion. Den definieras av en effektiv användning av resurser som inkluderar tjänster där ekosystem försörjer oss. Dessutom måste antalet avfall reduceras avsevärt fram till 2030 genom att använda metoder som minskning, återanvändning samt återvinning. Ett delmål är också att uppmuntra företag till att introducera hållbara arbetsmetoder och integrera information gällande hållbarhet i sina rapporter. (Regeringskansliet, 2015).
Figur 2. Globala mål för hållbar utveckling, FN:s 12:e mål med störst relevans (Regeringskansliet, 2015).
Vidare har Europeiska kommissionen upprättat en handlingsplan för cirkulär ekonomi år 2015, dess syfte är att öka jobb, tillväxt och investeringar. Men framförallt är målet att gå mot en mer koldioxidneutral, resurseffektiv samt konkurrenskraftig ekonomi. Planen fokuserar på flera aspekter av cirkulär ekonomi som bland annat produktion, konsumtion, avfallshantering och innovation. (Europeiska kommissionen, 2015). Detta har resulterat i att nya affärsmöjligheter har utvecklats som i sin tur bidragit till ändrade affärsmodeller och nya marknader, både inom och utanför EU. Trots det faktum att implementeringen av handlingsplanen har accelererat övergången mot cirkulär ekonomi i Europa krävs en starkare och delad vision för att påskynda det pågående arbetet. (Europeiska kommissionen, 2019).
1.1.2 EUs avfallshierarki
Under 2008 skapade EU en avallshierarki för att identifiera hur avfall bör hanteras och prioriteras. Hierarkin består av fem steg där det första steget innebär att avfall bör förhindras, om detta inte är möjligt bör materialet återanvändas. Om materialet är i sådant skick att det inte går att återanvända bör återvinning ske. Utvinning av energi är nästa steg i hierarkin och det utförs genom förbränning. Slutligen går avfallet till deponi men detta steg ska endast tillämpas om övriga åtgärder inte är möjliga att utföra. (Europeiska kommissionen, 2010).
Figur 3. EUs strategi för avfallshantering (Europeiska kommissionen, 2010).
1.1.3 Cirkulär ekonomi
Den mest dominerande ekonomiska modellen i vårt samhälle är den linjära modellen, vilket grundar sig på att produkter produceras ur råmaterial för att säljas, konsumeras och slutligen behandlas som avfall. (Kobza & Schuster, 2016). Men att maximera tillväxt med den linjära modellen är inte hållbart i längden då tillgången till resurser är begränsad. Den cirkulära ekonomiska modellen har istället som avsikt att uppnå noll avfall genom att förlänga livslängden av produkter och fokusera på att behandla avfall som resurser. (Ghosh, 2020).
Därmed minimeras behovet av resurser genom att maximera återanvändning och återvinning av material (Ghisellini et al., 2016).
4 För att implementera en cirkulär modell måste förbränning och deponi uteslutas. Detta kan möjliggöras genom en långvarig design av produkter. Till exempel bör en byggnadsdel vara designad för att den lätt skall kunna demonteras, vilket innebär att man monterar isär byggnadsdelen till beståndsdelar för att underlätta återanvändning. Vidare bör produkten genomgå underhåll, reparation och återvinning för att säkerhetsställa att en produkt eller resurs hålls i omloppet av den cirkulära ekonomin så länge som möjligt. Dessa steg bidrar till att material används på ett effektivt sätt för att skapa ytterligare värde. (Geissdoerfer et al., 2017;
Ghosh, 2020).
I nedanstående figur presenteras en förenklad bild av den linjära och cirkulära modellen.
Figur 4. Linjär och cirkulär ekonomi (Naturskyddsföreningen, 2018).
1.1.4 Utvecklingen i Skandinavien Sverige
År 2017 sammanställdes en undersökning om cirkulär ekonomi. Åtgärder som skattereducering för uthyrning av andrahands- och repareringstjänster samt att göra bilpooler mer tillgängliga var några förslag. Ett år senare tillsattes flera incitament i budgetplaneringen för cirkulär ekonomi. Det beslutades att 100 miljoner kronor skulle investeras i att minska negativ miljöpåverkan för plast, bättre spårbarhet och statistik angående avfall. Därutöver bestämdes det att 15 miljoner kronor skulle användas för hållbar textil varje år fram till 2020. (SB Insight, 2018).
Studier och pilotprojekt i Sverige indikerar på att en stor potential för återbruk av material och produkter finns. Däremot krävs bland annat ett större utbud samt fler tjänster inom sälj, konsultering och demontering. Projektkoordinatorn från IVL Svenska miljöinstitutet anser att både arbetsprocesser och digitala verktyg måste utvecklas. Återbruk Väst är ett pilotprojekt som pågår Göteborg sedan mars 2019, det syftar till att ge mer information om vilka utmaningar marknaden står inför en ökad mängd återbruk. Målet är också att mäta vilken miljömässig nytta återbruk tillför genom minskat avfall. IVL betonar även möjligheten för att projekt med återbruk i fokus kan bidra till lägre kostnader jämför med projekt som endast använder nya material.
(IVL, 2019). Ett exempel på en fallstudie som ingår i projektet är ett 80-tals kontorshus vars material ska inventeras och hyresgästanpassas. Ett annat exempel är en förskola där möjligheter till återbruk i kombination med fossilfritt byggmaterial ska undersökas och stå klar till 2021.
Även digitalisering av internt lager och former för lagerhållning ska testas. (CCbuild, 2019).
En av Vasakronans lokaler i Sundbyberg genomgick en hyresgästanpassning år 2018. Idag används den 700 m² lokalen som bland annat ett showroom för återbruk och som Vasakronans arbetsplats. En blandning av nytt och befintligt fanns alltså från början. Tillsammans med White Arkitekter har Vasakronan lyckats återbruka både byggdelar och inredning inom lokalen samt från andra lokaler inom deras bestånd. Rum kunde återanvändas, slås ihop eller delas av genom att utgå från den befintliga planlösningen, installationer samt krav från brukaren. En slutsats från fallstudien var att en stor mängd arbete, avfall och nya material sparades. (Johansson, 2019). Resultaten visade även att 200 000 kronor hade sparats i inköpskostnader, ett minskat avfall på 9 ton och CO2-besparing på 6,5 ton uppnåddes också. (Denell & Johansson, 2018).
Finland
Information och kunskap om återbruk har ökat på den finska marknaden sedan 2017. Ett år tidigare lanserade landet en handlingsplan för cirkulär ekonomi som gäller fram till 2050. Denna skall fungera som en riktlinje för att uppnå en successiv övergång till cirkulär ekonomi.
Prioriteringar kommer göras för plattformar som testar cirkulär ekonomi, hållbar och innovativ offentlig upphandling såväl som stöd för innovation och nya produkter. (SB Insight, 2018).
RANTA-projektet i Finland är ett pilotprojekt som påbörjades 2016 och finansierades av EU kommissionen. Praktiska exempel på återbrukade konstruktionsmaterial testades efter rivning
6 procedurer och nå upp till EU-målen samt målen i sin nationella avfallsplan. Till exempel visade fallstudier att skolor som rivits innehöll möbler, redskap och maskiner som kunde användas igen. Dessutom, togs återfyllnadsmassor efter rivningen tillbaka vid returresan medan krossad betong flyttades till ett närliggande byggarbete. Ett annat exempel är att buller från rivningen kunde blockeras till en stor utsträckning genom att ställa en tillfällig vägg gjord av avfalls- material. Vidare visade det sig att kostnader och mängden avfall kan reduceras genom att rengöra och separera mark från föroreningar på plats. (EU Kommissionen, 2019).
Danmark
Konceptet återanvändning har existerat i Danmark sedan en lång tid tillbaka. Arbetet med att återanvända material har pågått sedan 1984 och redan då sattes det som mål att 60% av allt bygg- och rivningsavfall till år 2000 ska återanvändas. Dessutom implementerade ett flertal kommuner år 1991 regulationer för hantering av bygg- och rivningsavfall. (Lööf et al., 1993).
Ett partnerskap skapades mellan Danmarks tre största kommuner och miljöministeriet för gröna upphandlingar år 2006, idag finns det 12 samarbetspartners. Målet med partnerskapet var att inkuldera gröna mål i deras upphandlingspolicys. Under 2016 lanserades rådgivningsnämnden för cirkulär ekonomi för att förutse den danska regeringen med rekommendationer för hur den cirkulära ekonomin skall implementeras. Detta resulterade i totalt 27 rekommendationer, några av dessa rekommendationer är att den cirkulära ekonomin bör integreras i hela utbildnings- systemet samt att ett ansvarssystem bör introduceras till producenter av elektroniska produkter.
(SB Insight, 2018).
Historisk sett har även byggnation med halvvirke varit mer utbrett i Danmark. Denna typ av byggnationsmetod har möjliggjort flexibilitet och demontering. Idag är selektiv rivning en praxis i Danmark vilket innebär att material under rivning måste demonteras och separeras (Mörk & Gustafsson, 2015), denna praxis sätter indirekta krav på att bygga med demontering i åtanke. Det som ytterligare har underlättat arbetet med återbruk är användandet av Building information modeling (BIM). Eftersom BIM redan har implementerats i stor utsträckning i Danmarks byggföretag, arbetar de med att utveckla ett tredimensionellt komplement som heter Virtual Design and Construction (VDC). (Jensen & Sommer, 2016).
Danmark har även arbetat med ett antal cirkulära byggprojekt som inkluderat en stor mängd återanvänt material från övergivna bostäder och kommersiella byggnader. Rivningsavfallet hanterades således som resurser istället för avfall. Utöver detta har Lendager Group uppfunnit en ny teknik för upcycling av tegelväggar, där väggar tas ut från gamla byggnader och återanvänds i nya byggnadsfasader. I Ørestad, Köpenhamn har det första flerbostadshus- området, så kallat Resource Rows, byggts med denna upcyclingsmetod. Förutom att arbeta med återanvändning och upcycling arbetar man även med att implementera Design for disassembly (DfD). Ett exempel är ett av Lejerbos projekt, världens första bostadsprojekt där 90% av materialet kommer att vara möjligt att återanvändas. (Glatz et al, 2018).
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att föreslå ett arbetssätt med återbruk vid renoveringar och lokalanpassningar som minimerar avfall. För att uppnå detta har nedanstående frågeställningar formulerats:
● Vilka är utmaningarna med återbruk och vilka incitament kan uppmuntra aktörer inom den kommersiella fastighetssektorn att arbeta med återbruk?
● Hur kan fastighetsägaren samverka med hyresgästen för att öka återbruk i lokalanpassningsprojekt?
1.3 Avgränsning
Examensarbetet har utförts med ett svenskt fastighetsbolag som utgångspunkt, med hänsyn till svenska och europeiska regler. Nulägesbeskrivningen utgår därför från ett svenskt perspektiv och fokuserar på den kommersiella fastighetsmarknaden. Vidare fokuserar studien på olika aktörers synpunkter under ombyggnationer som sker i samband lokalanpassningsprocesser.
1.4 Disposition
Följande kapitel beskriver de teoretiska modeller som anses vara relevanta för studien, varefter litteraturgenomgången i kapitel tre lyfter studier och litterära fakta som berör återbruk. I kapitlet därpå presenteras metodval och beskrivning av tillvägagångssätt. I kapitel fem och sex redovisas resultaten som erhållits från den empiriska studien. Sedan ägnas kapitel sju åt en helhetsdiskussion och slutsatser dras i kapitel åtta. Avslutningsvis ges förslag till vidare studier i kapitel nio.
8
2. Teori
Nedanstående del har för avsikt att förklara relevant teori för det undersökta synfältet.
Förändringsteori utgör grunden för diskussionsdelen på grund av behovet att övergå från en linjär modell till en cirkulär ekonomisk modell. Triple bottom line är en metod som kan tillämpas av företag för att uppnå ett hållbart värde med återbruk.
2.1 Att arbeta mot förändring
Alla typer av organisationer går igenom förändringar och det är en naturlig del av en organisation. Det finns dock svårigheter med att införa nya tankar i en redan väletablerad organisation, där utmaningar ligger i det förändringsarbete som krävs. (Brooks, 2009). Ett förändringsarbete kan påverka en grupps dynamik där personer som står inför förändring kan uppleva känslor som frustration, rädsla, och oro. Å andra sidan kan även en del människor se förändringar som utmanande och bli motiverade. Vidare är förändringens komplexitet kopplad till åsikter, teknik och om den är extern eller intern. Förändringar som är länkade till åsikter och uppfattningar har en större komplexitet än tekniska. Om källan till förändring dessutom är extern, är risken att förändringen får en mer negativ respons av de som blir påverkade. (Paton
& McCalman, 2008).
Ett förändringsarbete strävar mot att implementera förändringar och kräver att arbetet är väl genomtänkt och har ett uppsatt gemensamt mål. Enligt forskarna Paton och McCalman är det nödvändigt att alla inblandade parter delar samma uppfattning om vilka konsekvenser förändringen medför för att lyckas med arbetet. Även kommunikationen är avgörande eftersom arbetet involverar ett flertal grupper med personer som måste arbeta i samma riktning. Genom att arbeta mot en gemensam förståelse förbättras kommunikationsprocessen och bidrar till en ökad acceptans och gemenskap. En effektiv kommunikation minskar motståndet och okunskapen och uppmuntrar istället till förändring. (Paton & McCalman, 2008).
Kommunikationsprocessen förbättras av en gemensam förståelse som i sin tur ökar acceptans och engagemang. (Eriksson & Sundgren, 2005).
2.1.1 Lewins förändringsmodell
Lewins förändringsmodell av psykologen Kurt Lewin (1951) är en modell som kan tillämpas vid beskrivning av den förändringsprocess som en organisation genomgår.
Figur 6. Förändringsprocess i tre steg (Hussian et al., 2016).
Den första fasen i modellen är upptiningsfasen där det nuvarande tillståndet ifrågasätts. Man skapar motivation och förberedelse för förändring samtidigt som motståndet växer. I nästa fas som är förändringsfasen införs förändringar, dessa förändringar pågår tills en ny balans mellan pådrivande och hindrade krafter uppnås. Tillståndet i denna fas är ofta oroligt och oklart. I nedfrysningsfasen stabiliseras nya beteendemönster och förändringar, dessa blir permanenta och oron elimineras.
2.1.2 Kotters åtta faser för en lyckad förändringsprocess
John P. Kotters (1995) modell beskriver åtta faser som en organisation behöver genomföra för att lyckas med en förändringsprocess. Den viktigaste grundtanken som Kotter har kommit fram till är att organisationer missar tidsaspekten vid förändringar. Däremot tar en förändring tid, och olika faser kräver olika lång tid. Många ledare vill skynda på förändringsprocessen men detta kan ha motsatt effekt menar Kotter (1995) och istället får processen inte det resultat som önskats. En påskyndad process kan leda till att ledare hoppar över faser och misstag, vilket i sin tur leder till en långsammare process.
1. Skapa en känsla av angelägenhet.
2. Skapa en kraftfull vägledande koalition.
3. Skapa en vision.
4. Kommunicera visionen tydligt.
5. Ge medarbetare förutsättningar att genomföra visionen.
6. Planera för att skapa kortsiktiga lösningar och vinningar.
7. Befäst framgångarna och genomför ytterligare förändringar.
8. Förankra nya rutiner i företagskulturen.
När det kommer till att ge medarbetare förutsättningar att genomföra visionen, anser Kotter att man behöver tillåta att varje medlem i organisationen får tid att arbeta med den förändring som skall ske. En organisation måste frigöra tid för att kommunicera visionen, frigöra pengar i budgeten och nyckelpersoners tid från dagliga uppgifter. Kotter (1995) menar att det inte finns något mer frustrerande än en förändringsprocess som arbetar emot en och därför måste hinder
10 elimineras. Hinder som försvårar arbetet mot den nya visionen kan vara gamla strukturer eller tankemönster.
2.1.3 Motstånd mot förändring
En av de största hindrena vid förändringsledning är motstånd mot förändring (Paton &
McCalman, 2008). Detta visar sig främst i organisationer med ett flertal aktörer och framförallt i byggbranschen där aktörer som konstruktörer, entreprenörer och arkitekter har olika incitament (Lines et al., 2015). Svårigheterna i att fullständigt eliminera motstånd ligger bland annat i att människor kan ha en tendens att se förändringar som hot, det känns otryggt och osäkert. Istället fortsätter arbetssätt och processer som tidigare för att hålla fast i det som känns tryggt och säkert. Motstånd kan även bero på att en del förändringar kräver nya praktiska procedurer, färdigheter och tekniska lösningar. (Paton & McCalman, 2008). Dessutom påverkas inställning och motstånd av hur varje individ ser på förändringen och hur det kan påverka dem personligen. Med andra ord, vad de kan vinna genom förändring men även vad de kan förlora.
(Erwin & Garman, 2010).
Motstånd mot förändring kan delas upp i olika nivåer. Den individuella nivån kopplas till individens beteendemässiga, kognitiva och affektiva dimension. Den beteendemässiga dimensionen innefattar det individuella beteendet när individen strävar efter att nå sina mål och deras effekter på andra individers beteenden. Den kognitiva dimensionen innebär motsatsen och innefattar vad andra tänker om förändringen och den affektiva dimensionen handlar om hur de känner kring förändringen. (Cameron and Green, 2004).
Fortsättningsvis finns en koppling mellan antalet engagerade, delaktiga och minskat motstånd.
Desto fler som är engagerade och delaktiga, desto lägre motstånd mot förändring. Förändrings- arbetet underlättas även när en ledare besitter stor kunskap, ledaren ställer sig då positivare till förändring och tron på att lyckas implementera förändringen ökar med kunskapen. (Lines, 2004;
Erwin & Garman, 2010; Washington & Hacker, 2005). Även kommunikation kring förändring är nödvändig och bidrar till ett minskat motstånd (Lewis et al, 2006). Vissa organisationer har så kallade change agents som specifikt jobbar med att hantera samt driva förändringar i en organisation. Organisationer som inte har haft en change agent har upplevt ett fyra gånger större motstånd. Change agents främsta fokus är beteenden, uppfattningar och attityder hos människor i processen med förändringsimplementering. Chefer bör koncentrera sig på att förbättra kommunikation, gruppbeteenden, organisationskultur, organisatoriskt lärande och motivation på arbetsplatsen för att uppnå avsedda resultat och framgångsrika förändringar. (Lines et al., 2015; Christensen et al., 2006).
2.2 Företagets hållbarhetsarbete
Under 80-talet växte en miljöagenda fram och likaså behovet av en formulering att förena de olika aspekterna. Behovet av att förena aspekterna resulterade i Triple bottom line reporting (TBL). Metoden har efter det använts av statliga sektorn, vinstdrivande verksamheter och ideella föreningar. Att kommunicera miljöaspekter och inte bara ekonomiskt resultat har kommit att bli allt viktigare för företag. Även intressenter ställer krav på att verksamheter ska
bli mer transparenta. Det har visat sig att intressenter som eftersträvar en insyn i hur företag bedriver deras verksamhet ökar i högre utsträckning (Grafström et al., 2010). Ett gott rykte bland intressenter leder i sin tur till ett förtroende för företaget och en uppfattning om en legitim aktör på marknaden. Vidare har företag som vill öka vinsten upptäckt att hållbarhet är förenligt med lönsamhet på lång sikt. Dock kan det finnas en svårighet i att mäta de nya dimensionera, enligt Hall et al. (2011) kan exempelvis ekologisk hälsa inte mätas med pengar.
2.2.1 The triple bottom line theory (TBL)
Utifrån TBL kan ett företag visa att de tar socialt och miljömässigt ansvar (Grafsström et al., 2010). Idén om Triple bottom Line togs fram av John Elkington under mitten av 1990-talet och är en idé om att verksamhetens framgång ska mätas i ytterligare dimensioner än av den traditionella ekonomiska aspekten. TBL skapades för att stödja hållbarhetsmål i organisationer genom att fungera som ett verktyg eller en modell, där företag delar sitt hållbarhetsarbete gentemot hela samhället. De traditionella ekonomiska rapporterna kompletteras med rapportering av både miljömässigt och socialt ansvarstagande. Gällande de nedanstående P:na i TBL anser Elkington (1998), att ett företag riskerar att på lång sikt gå under om utmaningen ignoreras och P:na ej respekteras.
1. People: Anställda i företag ska behandlas rättvist och de ska få en rättvis lön. Sedan skall man ge tillbaka till samhället genom till exempelvis donationer.
2. Planet: Företag ska minimera miljöpåverkan genom att se över leveranser och produktion.
3. Profit: Företag bör göra hederliga vinster istället för att öka vinst till vilken kostnad som helst. Detta går hand i hand med hänsyn till de föregående dimensionerna.
Figur 7. TBLs dimensioner: miljömässiga, sociala och ekonomiska (Braccini & Margherita, 2018).
12
3. Litteraturgenomgång
I detta kapitel presenteras generell information som berör återbruk samt de hinder för återbruk som identifierats under litteraturstudien. Vidare presenteras verktyg och metoder som finns tillgängliga eller är under utveckling idag.
3.1 Återbruk
Att arbeta med återbruk är ett fördelaktigt alternativ då det bidrar till minskade luftföroreningar samt att användningen av nya naturresurser undviks. Dessutom kräver återbruksprocessen färre resurser, mindre arbete och energi jämfört med återvinningsprocessen. (Kralj, 2008). Vidare kan befintliga byggnader ses som en väsentlig materialkälla som består av komponenter som kan hanteras i framtiden, det i sin tur minskar behovet av nya resurser. (Gorgolewski &
Morettini, 2009). Några verksamheter som sker i samband med återbruk är insamling, källsortering, rengöring, uppgradering, inspektion, certifiering, lagring, leverans, modifikation och återmontering (Allwood et al., 2011).
3.1.1 Definitionen av återbruk
Definitionen av återbruk varierar och i praktiken kan återbruk hanteras på olika sätt. Den svenska avfallshanteringplanen från 2018 definierar återbruk som: “En produkt eller komponent som inte är avfall och återanvänds för att uppfylla samma funktion som den ursprungligen var avsedd för”. (AvfallSverige, 2018). Denna studie utgår också från denna definition.
Det är däremot vanligt att begreppen återbruk och återvinning nämns som synonymer vilket kan vara vilseledande. Återvinning ändrar det ursprungliga användningssyftet medan återbruk inte gör det. Dessutom bör man också särskilja på ordet upcycling och återbruk där det förstnämnda innebär att produkten designas om för att uppfylla ett annat syfte. Detta anses vara ett tillstånd mellan återbruk och återvinning. (Mörk & Gustafsson, 2015).
3.1.2 Utmaningar med återbruk av möbler och material
En av de största utmaningarna med återbruk är att överkomma motståndet mot att använda produkter utan en certifiering av den testade prestandan. Obalansen mellan utbud och efterfrågan är också ett problem. Ytterligare ett hinder som kan komplicera implementering av återbruk är tidsbegränsningen under demontering. Det krävs längre tid att demontera eftersom återbrukade komponenter behöver hanteras med försiktighet. Vidare är informationen om var produkten kommer ifrån eller hur länge den har använts begränsad och prövningen av materialets prestanda kan leda till ökade kostnader. (Hobs & Adams, 2017).
Enligt en studie för ett renoveringsprojekt med återbruk i fokus för kontorslokaler i Göteborg, är bristen på spårbarhet och kemikalieinnehåll i möbler två stora utmaningar med återbruk. Men det största problemet är att återbrukade möbler uppfattas som mindre säkra jämfört med nytillverkade möbler. Folk förlitar sig mer på att produktionen av möbeln är mer etisk såväl
som miljömässigt anpassad om den är nyproducerad. Därför efterfrågas en ökad kunskap om nuvarande material och expertis inom exempelvis kemikalie- och återbruksområdet. Ett livscykelperspektiv som inkluderar utsläpp av växthusgaser, resursförbrukning och användning av kemikalier är därför nödvändigt idag. Samhället kan då gå mot en cirkulär hantering av befintliga produkter på marknaden. Ett livscykelperspektiv underlättar således valet av återanvända möbler istället för nytillverkade. (Appelgren et al., 2018).
Som tidigare nämnt är logistik och transporter några problem som måste beaktas när möbler köps in, används och bortskaffas. När kontor ska renoveras uppstår frågor som “borde de förvaras för framtida bruk?”, “kan de återanvändas?”, “ska de säljas eller skänkas bort?”. När nya möbler levereras måste frågan om befintliga möbler lösas för att få utrymme så snart som möjligt. Lagring var en huvudfråga i Göteborgsprojektet. (Appelgren et al., 2018).
3.2 Livscykelperspektiv i byggnader
3.2.1 Livscykelanalys (LCA)
En livscykelanalys används för att förstå hur en byggprocess påverkar miljön utifrån alla relevanta aspekter, det kan vara från utvinning av råmaterial till återvinning och rivning. Denna metod ger en uppfattning om hur varje input eller output påverkar miljön och kan på så sätt bidra till en förbättring av hela processen. Därför är LCA ett nödvändigt stödverktyg för beslutfattare. (Cai & Waldmann, 2019).
LCA kan hjälpa till med att utvärdera effekterna av cirkulär ekonomi samt med att planera med cirkulär ekonomi. Det vetenskapliga verktyget är robust och kan mäta samt utvärdera cirkulära affärsmodeller eller produkter från cirkulär ekonomi. Dessutom använder LCA resultatet för att antingen stärka eller förkasta förslag för cirkulära lösningar. (Szita, 2017). Metodiken följer den internationella ISO 14040-standarden efter det att systemet har skapat en cirkulär modell.
Standarden beskriver krav och riktlinjer för LCA. (Swedish Standard Institute, 2006).
Det första steget är att analysera för- och nackdelarna med en produkt eller tjänst inom cirkulär ekonomi. När begränsningarna är kända kan tillgängliga möjligheter identifieras längs hela livscykeln. Detta steg innefattar även att man omprövar utvecklingsprocessen. Det sista steget handlar om att sätta upp ett mål kopplat till livscykeln. Eftersom LCA utför en objektiv analys och därav säkerställer legitimeringen av lösningarna har den en väsentlig roll i att introducera och sprida cirkulär ekonomi. (Szita, 2017).
Ekodesign är ett koncept som baseras på att integrera den ekologiska aspekten i produktutvecklingen. Det kan användas som ett verktyg för att implementera LCA resultaten eller användas som en riktlinje, checklista eller ett analytiskt verktyg som stöttar en ekoeffektiv
produktutvecklingsprocess. Vidare används Ekodesign ofta i samband med LCA. Nedanstående figur visar klassisk LCA och i vilket steg återbruk kan inkluderas. (Cai & Waldmann, 2019).
Figur 8. Klassisk LCA och Ekodesign (Cai & Waldmann, 2019).
3.2.2 Miljöcertifiering av byggnader
För att säkerställa för allmänheten att byggnaden uppnår en viss standard används miljö- certifieringar. Det har även visat sig finnas en koppling mellan höga poäng och lägre kostnader till följd av förbättring i energiförbrukning och inomhusklimat. Detta kan sannolikt resultera i att miljöcertifieringar ökar värdet på byggnaden (Sweden Green Building Council, 2014). I Nordamerika har intresset ökat för återbruk som en effekt av poängsystem som certifieringar erhåller. Många har fått inspiration för företagsidéer och företag med expertis inom demontering har ökat (Gorgelewski, 2008).
Ett vanligt förekommande miljöklassningssystem i Sverige är BREEAM. Det brittiska systemet har anpassats av Sweden Green Building Council enligt svenska förutsättningar. I BREEAM- SE erhålls poäng för återanvändning av fasader och byggnadsstomme men även för avfallshanteringen (Sweden Green Building Council, 2012). Certifieringen gäller för både nya byggnader samt ombyggnation av nuvarande handels-, kontors- eller industrilokaler. En annan certifiering är LEED och kommer från USA, där ges också poäng för att uppmuntra återanvändning. Några exempel är återbruk av en historisk byggnad och för användandet av återanvända komponenter. (U.S. Green Building Council, 2016).
3.2.3 Cradle to cradle (C2C)
Cradle to cradle (vagga till vagga) är ett produktuvecklingsinsitut som har till syfte att utbilda tillverkare av förbrukningsprodukter att använda C2C-principen. Konceptet togs fram av kemiprofessorn Michael Braungart och arkitekten William McDonough som en ny strategi för hållbar design. Det fokuserar på hur man utformar produkter samt hur man väljer material för produkter och byggnader. (Bakker & Wever, 2010).
Bedömningen av C2C-certifieringar av material och produkter sker i fem kategorier som ger respektive betyg (basic, bronze, silver och så vidare). Sammanfattningsvis är bedömning av kategorierna följande:
1. Hur bra man känner till det kemiska innehållet samt dess egenskaper.
2. Hur väl utformningen av produkten möjliggör att materialet återgår till industrin eller naturen.
3. Hur stor är potentialen att tillverkning ska kunna utföras med 100% förnyelsebar energi längre fram i tiden.
4. Hur rent vatten hanteras som en värdefull resurs utifrån tillverkningen.
5. Hur ekosystemet, anställda och samhället påverkas av produkten.
Därutöver har Cradle to Cradle-certifierade produkter inkluderats i den senaste LEED- versionen där fler poäng ges vid val av C2C-produkter i huvudkategorier material och resurser.
(Cradle to Cradle Products Innovation Institute, u.å.).
3.2.4 Boverkets nya krav på klimatdeklaration
Från och med första januari 2022 avser regeringen att införa krav på att alla nya byggnader ska klimatdeklareras. Detta medför att byggherren måste redovisa byggnadens livscykel och gränsvärden för klimatpåverkan. Boverket har också fått i uppdrag av regeringen att skapa en nationell och öppen databas för klimatdata, utveckla ett register för dessa klimatdeklarationer, ta fram ett informations- och vägledningsunderlag och en plan för hur dessa krav ska utvecklas på sikt. (Boverket, 2020).
16
3.3 Rätt materialval
3.3.1 Återanvändningsbara material
Det är nödvändigt att inkludera material som är återanvändningsbara eller återvinningsbara i projektet då detta bidrar till en minskad avfallsmängd, utsläpp och energianvändning. Generellt sett brukar byggmaterial som innehåller endast ett ämne som exempelvis stål, betong eller trä vara enklast att återanvända. Detta gäller också material som naturligt kan demonteras till individuella material. Däremot är material som är sammansatta av flera ämnen liksom vinyl eller träspånskivor svårare att återbruka. Därför är det av stor betydelse att utvärdera materialvalet noggrant, man bör ifrågasätta huruvida de är det bästa valet för syftet eller om de enkelt kan demonteras i slutet av byggnadens livslängd. Några exempel på återanvändningsbara material är trä, stål, aluminium, koppar och tegel. (Kralj, 2008).
Idag är det lättare att återbruka stål jämfört med andra material eftersom stålkomponenter vanligtvis är demonterbara genom reversibla anslutningar. Stålkomponenter kan till exempel skäras och formas om. Dessutom kan kapaciteten hos stålelement utvärderas visuellt, akustiskt eller med belastningstest. Denna möjlighet finns även hos träelement men det är svårare att uppnå med betongelement. Dokument som innehåller information om sammansättning av konstruktionselement kan komma att underlätta dess framtida återanvändning. (Fivet &
Brutting, 2020).
3.3.2 Tidslager - Livslängden av en byggnad
Som tidigare nämnt är det viktigt att byggprodukter produceras på ett sätt som gör att de lättare kan demonteras. För att förstå vilka produkter som har högst potential att återbrukas samt vilka produkter som måste anpassas till demontering, bör man betrakta en byggnad utifrån olika byggnadsdelar. Författaren Stewart Brand (1994) utvecklade en modell där en byggnad betraktas utifrån sex olika byggnadsdelar med olika livstider. Byggnaden delas in i grund, stomme, fasad, system och saker där en del byggnadskomponenter har längre livslängd och är därför mindre lättanpassade. (Jensen & Sommer, 2016).
Grunden för byggnaden ligger under marken och är svårtillgänglig, dessutom har grunden en lång livslängd och kan uthärda ett flertal byggnader. Livslängden för en grund är över 100 år.
Stommen är byggnadens ryggrad och livslängden för stommen är inte mycket längre än övriga byggnadsdelar. Därför är det viktigt att stommen kan plockas ut och återanvändas i andra byggnader. Livslängden för stommen är över 50 år.
Fasaden är exponerad för både luftföroreningar och klimatförändringar, det förväntas därför att en större renovering. I och med att fasaden behöver bytas ut
och genomgå större renovering är det viktigt att dessa åtgärder kan göras smidigt. Livslängden för en fasad är minst 50 år.
En byggnad genomgår förändringar som behöver anpassas till de behov som finns, ett krav är därför att det finns en flexibilitet gällande skiljeväggar samt system i byggnaden.
Saker refererar till det vi har i byggnaden, som inredning, möbler, dekoration och så vidare.
Material inom denna kategori har en kort livscykel och livslängden är minst ett år och uppåt.
(Jensen & Sommer, 2016).
Figur 9. Tidslager för byggnadsdelar (Jensen & Sommer, 2016).
3.3.3 Materialval i samband med lokalanpassning
I Sverige är omsättningen av kontorslokaler stor och det investeras flera miljarder kronor varje år. Men det är möjligt att spara både ekonomiskt, avfallsmässigt och med hänsyn till klimatpåverkan. I en rapport från IVL Svenska Miljöinstitutet presenteras material som är lämpliga för återbruk i kontorssektorn. Urvalet av material baserar sig på de typer av material som återfinns i större kvantitet, miljöpåverkan, produkter som har relevant information och produkter som har undersökts i tidigare forskningsprojekt. Vidare finns den största potentialen för återbruk hos glaspartier, höj- och sänkbara skrivbord samt textilgolv. I nedanstående figur presenteras sådana material utifrån kategorierna interiöra byggprodukter och kontorsinredning.
(Andersson et al., 2018).
Figur 10. Vanliga kontorsprodukter (Andersson et al., 2018).
Under Vasakronans renoveringsprojekt i Sundbyberg har man kunnat identifiera produkter och material som har varit möjliga att återanvända. När det kommer till inredning var det främst skrivbord, kontorsstolar, soffor, soffbord, förvaringsmöbler, konferensbord och konferensstolar som återanvändes. De byggprodukter som återanvändes var parkettgolv, träglaspartier, metall- glaspartier, dörrar, glasdörrar och undertaksplattor.
I ett annat projekt med White Arkitekter och Engqvist i Kiruna (Kirunas första arkitektstudio) återanvände man samtliga ytskikt och fasta inventarier, dessa modifierades med nya ytskikt eller funktioner. Även akustikplattor från undertak monterades ner för större takhöjd och dessa återanvändes sedan som väggabsorbenter. Väggar kring mötesrummen utgjordes av begagnade fönster från en närliggande gård och samtliga möbler hade till största delen återbrukats från närliggande företag. (Landfeldt & Nilsson, 2019).
3.4 Arbetsmetodik med återbruk
3.4.1 Arbetsmetoder för möbler och fasta interiörer
IVL har framtagit en arbetsguide under IVLs kontorsprojekt i Göteborg i samverkan med deltagande projektpartner och med input från bland annat fallstudier samt workshops.
Arbetsguiden skiljer på återbruk av möbler och fasta interiöra byggprodukter då de ofta hanteras av olika aktörer i processen och dessutom kräver olika åtgärder för att skapa förutsättningar för återbruk. Som det framgår av nedanstående figur är processen för återbruk av fasta interiöra byggprodukter betydligt mer omfattande, då den sträcker sig över stora delar av lokal- anpassningsprocessen och kräver ett samarbete med ett flertal aktörer. Detta kan vara en anledning till varför återbruk av möbler är mer vanligt förekommande och att den marknaden är mer utvecklad. Nedan presenteras ett tillvägagångssätt för återbruk av fasta interiöra produkter respektive möbler. (Lindholm et al., 2018).
Figur 11. Stegvis arbetsmetodik för återbruk av möbler samt återbruk av fasta interiör av byggprodukter (Lindholm et al., 2018).
Lokalanpassningsprocessen är främst utvecklad kring nyinköp samt avfallshantering av produkter. Ett ökat återbruk under lokalanpassningsprocessen är möjligt om det utvecklas för att stötta återbruk av nuvarande produkter, inköp av begagnade produkter och flytt av återbruksprodukter till annan plats. (Lindholm et al., 2018).
3.4.2 Incitament för återbruk i lokalanpassningsprocessen
En rapport från IVL föreslår tre centrala arbetssätt som fastighetsägaren kan använda för att öka incitament för återbruk i lokalanpassningsprocessen. Vidare definieras “Lokalanpassning” i rapporten som “En renovering, ombyggnad eller anpassning av en befintlig lokal i samband med att en ny hyresgäst flyttar in. Likvärdigt med begreppet hyresgästanpassning.”
1. Fastighetsägaren bör formulera effektiva organisations- och projektmål gällande återbruk 2. Skapa incitament och inkludera dessa i hyresförhandling och hyresavtal
3. Inkludera incitament för återbruk i upphandling med arkitekter och entreprenörer
Fastighetsägaren måste sätta specifika mål som är mätbara, realistiska, tidsatta och accepterande för att få effekt. Därefter bör regelbundna mätningar ske och kunna redovisa med, exempelvis, nyckeltal i årsredovisningen. Vid behov borde också målen regelbundet utvärderas eller revideras.
20 När det berör hyresgästen kan ett incitament från fastighetsbolaget vara att informera de om vilka fördelar återbruk har, som att det leder till minskade avfallsmängder, minskade kostnader eller möjlighet till tidigare inflyttning än om man hade haft den traditionella lokalanpassnings- processen där en stor mängd interiör och möbler byts ut mot nya. Om hyresgästen vill öka återbruket kan den se över sin kravspecifikation, till exempel om det gäller bestämmelser om ljud och ljus, och se huruvida kraven kan anpassas eller minska för att uppnå mer återbruk.
Det är även viktigt att fastighetsägaren tillhandahåller incitament till arkitekten och bygg- och rivningsentreprenörer för att återbruk ska utföras i praktiken. I samband med upphandling borde fastighetsägaren skapa ekonomiska incitament för återbruk, kravställa en viss återbruksgrad eller bestämma särskilda riktlinjer för kvalitetssäkring samt garantier på återbrukade produkter (Gerhardsson et al., 2019).
3.4.3 Återbrukshierarkin
I riktlinje med den nationella avfallshierarkin som EU tog fram 2008 (se avsnitt 1.1.2), har IVL utformat en kompletterande återbrukshierarki som organisationer kan följa.
Figur 12. Återbrukshierarkins olika steg (Gerhardsson et al., 2019).
En prioritetsordning enligt ovan ger hyresvärden möjlighet att skapa incitament för sig själva samt andra involverade aktörer i lokalanpassningsprocessen. I första hand bör fokuset ligga på att minimera avfall genom att minska inköpen och istället bevara så mycket som möjligt.
Därefter bör återbruk på plats eller inom lokalen prioriteras, utan någon rekonditionering som omfattar utbyte av olika delar av produkten för att återställa dess skick. Om detta steg inte anses vara aktuellt bör återbruk inom eller mellan organisationer ske, förslagsvis genom en återbruksmarknad eller direkt inom eller mellan olika organisationer. De lägre stegen innefattar materialrekonditionering, vilket är ett mindre resurseffektivt alternativ. Efter samtliga steg bör återvinning, energiåtervinning och till sist deponi övervägas. (Gerhardsson et al., 2019).
3.5 Samarbete med hyresgästen
3.5.1 En hållbar affärslogik
Ekman och Röndell (2018) på Mälardalens högskola utförde en studie som syftade till att utveckla nya nyckeltal och indikatorer. Projektet utgick från teorin Triple Bottom Line (se avsnitt 2.2), där ekonomisk, miljömässig och social hållbarhet inkluderas i synen på hållbara fastigheter. Projektet omfattade kommersiella fastigheter och offentliga hyresgäster. Genom att definiera nyckeltal och indikatorer kan hyresgästen och hyresvärden belysa hållbarhetsfrågan och skapa gemensamma målbilder.
En hållbar affärslogik kan inte grundas på snabba lösningar. Långsiktighet krävs där ekonomisk lönsamhet enbart är en aspekt parallellt med att det ekologiska och mänskliga fungerar bra och uppnår de svenska generationsmålen. Istället för att företag fokuserar på den nyttan de själva anser att de levererar genom sin produkt borde de prioritera det potentiella värdet som kan uppstå vid samarbete med kunden genom de varor och tjänster som erbjuds. (Ekman och Röndell, 2018).
Företag och forskare har tidigare fokuserat på value-in-exchange vilket innebär att man arbetar hårt med sin produkt som bärare av ett förutbestämt inbyggt värde. Men istället kan man fokusera på kundens value-in-context, det vill säga, vad de upplever som värde i användning. I detta fall är inte det materiella lika väsentligt utan det viktiga är vad kunden kan åstadkomma (till exempel i en lokal). Detta kallas även för tjänstelogik och flera företag utgår från detta koncept när de ska utveckla sina verksamheter med kunden för att skapa värde och således fortsätta verka på marknaden. Vid nya hållbara förändringar ska inte endast den objektiva, ekonomiskt mätbara, nyttan utredas inför en hållbarhetsinsats utan också det subjektivt upplevda värdet. (Vargo & Lush, 2004).
3.5.2 Målformulering
Mål kan definieras av hyresvärden utifrån befintliga regleringar som lagar, förordningar eller föreskrifter. Till exempel kan man utgå ifrån “hur något ska vara” men det är fördelaktigt att istället formulera det med en framåtblickande riktning, som exempelvis “hur något ska eller kan bli”. Förväntningar bör vara sammanhängande med regional, nationell och internationell nivå.
Dessutom kan målen kopplas till formella certifieringar, då kan ett visst resultat avgöra huruvida en certifiering kommer att uppnås.
Vidare kan mål tala om hur man vill göra något, på vilket sätt eller vad som kan göras. Forskare har också lyft problematiken med att vissa personer inte alltid har de kunskaper, tankesätt eller den praktisk erfarenhet som krävs i organisationer för att uppnå ett optimalt tillvägagångssätt.
Därför är utbildningsinsatser samt att nya vanor socialiseras nödvändigt för att förändringen i arbetssätt blir institutionaliserad. (Ekman och Röndell, 2018).
3.5.3 Nyckeltal och indikatorer
Nyckeltal är till för att värdera ett bolag eller en organisation och dess verksamhet. Men att avgöra om det går bra eller dåligt för ett företag genom att bara titta på ett resultat säger inte alltid vad företagets omsättning eller satsat kapital ligger på. Det är därför viktigt att kunna ställa resultatet i relation till något, alltså ser man det som en “nyckel” som hjälper en att förstå företagets utveckling. Mer specifikt är nyckeltal ett numeriskt värde vars syfte är att beskriva några förhållanden, antingen verkliga eller overkliga beroende på vilken verklighet företaget konstruerar. Det behöver inte vara ekonomiska värden, de kan fungera som effektivitets- indikatorer för exempelvis kundnöjdhet eller personals hälsa. Även om företaget hittar relevanta faktorer vars resultat de kan mäta och följa upp, måste de våga ifrågasätta sitt eget framgångs- recept och successivt ändra sina framgångsfaktorer. (Catasus et al., 2008).
Till skillnad från nyckeltal är indikatorer till för att redovisa mätningar samt leda och strukturera kunskapsgenerering med ett givet mål. Indikatorn visar, med andra ord, ett tillstånd, grundat på en önskad riktning och mål. Man kan fråga hur väsentlig en viss aspekt är för en viss typ av intressent, därmed visar indikatorn vad som är önskvärt samt hur väl företaget har nått upp till detta mål. Dessutom möjliggör indikatorer uppföljning och insatser kopplat till ett visst mål.
Fastighetsbolag kan använda en hållbarhetsindikator för att uttrycka sina värderingar, normer och prioriterade områden. Eftersom en indikator vanligtvis kräver att diverse aspekter av en verksamhet eller ett beteende mäts och sätts i relation till övriga mått kan det konstateras att nyckeltal och indikatorer hör ihop med varandra. Med andra ord ger nyckeltal delvis en förklaring till en indikators resultat beroende på sammansättning. (Ekman och Röndell, 2018).
RISE forskningsinstitut har tillsammans med IVL Svenska Miljöinstitutet utvärderat en ny indikator, C, som representerar den cirkulära ekonomin. Deras projektrapport från 2018 visar att indikatorn kan skatta produktcirkularitet för produkter som innehåller återbrukade delar samt material. Själva indikatorn är en kvot av återbrukade och primära (obrukade) produktdelar, där ges varje produktdel olika vikt beroende på vilka kostnader den delen ansamlat i värdekedjan.
Projektets resultat indikerade på att C har ett starkt samband med livcykelskattning av miljöpåverkan från produktionsfasen i relation till typiska svenska produkter. Det visade sig även att indikatorn C fungerar som ett effektivt beslutsunderlag för de som håller ett cirkulärt ekonomiperspektiv och behöver överväga mellan olika produkter, sortiment eller designval.
Däremot existerar flera sammanhang där C inte enbart kan fungera som primärt beslutsunderlag då hänsyn till flera miljöindikatorer krävs. (RE:Source, 2018).
Vidare kan indikatorn användas för utvärdering, internt eller externt och vid jämförelse av produkter, värdet på C ligger alltid mellan 0% och 100%. Om en policy som syftar till att handla cirkulärt kommer från en kund kan indikatorn C hjälpa med att definiera innebörden av den policyn. Denna definition kan användas när en leverantör och kund kommunicerar. Indikatorn kan även hjälpa företag som strävar efter att uppnå mer cirkularitet när man väljer mellan olika investeringar och vill avgöra vilka komponenter som borde prioriteras för att cirkulera med en förlängd livslängd. (RE:Source, 2018).
3.5.4 Kommunikation
Ekman och Röndell (2018) har vidare utfört undersökningar för att förstå hur hyresgästerna ser på hållbarhet och hur hyresvärden bör kommunicera med dem. Att det finns en samverkan mellan hyresgäst och fastighetsägare är en grundförutsättning i ett hållbarhetsarbete, det behövs en kontinuerlig dialog. Undersökningen visade att hyresgäster ansåg att deras hyresvärd hade en hög nivå i tekniskt kunnande men att de inte hade lätt för att överföra denna kunskap till hyresgästerna med relevans för deras verksamhet.
En enkät skickades ut till 541 hyresgäster för att bland annat undersöka vilka medier hyresgäster föredrar att kommunicera med. Resultatet visade att hyresgäster oftast föredrar personlig kontakt för kommunikation samt e-mail för information. De prioriterar alltså traditionell interaktion. Värt att nämna är också att ett initiativ som uppskattats av en tredjedel av alla hyresgäster i undersökningen är gröna hyresavtal. Detta miljöfokuserade avtal innehåller både obligatoriska såväl som frivilliga avtalspunkter som hyresgästen och hyresvärden ska förhålla sig till. Drygt var femte hyresgäst anser att det vore intressant att engagera sig i frågan ifall hyresvärden gör det.
Vidare undersöktes hur viktig en miljöcertifiering ansågs vara, 22% av samtliga respondenter uppfattade det som högst relevant. Men det visade sig även att denna åsikt berodde på vilken klustertyp hyresgästen tillhörde. (Ekman och Röndell, 2018).
3.6 Projektekonomi
3.6.1 Inköpskostnader
Det råder skilda uppfattningar kring den ekonomiska aspekten gällande återbruk. Många gånger är uppfattningen att återbruk är kostsamt i och med de olika moment som krävs. Några exempel är inventering, lagerhållning, demontering, transport, rekonditionering och underhåll. Dock har erfarenhet från fallstudier visat på lägre kostnader som i sin tur kan vara motiv till ökat återbruk.
En fallstudie utförd av IVL i samband med deras egna lokalanpassningar i Stockholm och Göteborg, visade att för åtta vanliga inredningsprodukter och ett kontor på 2 000 kvadratmeter finns potential att minska totala inköpskostnader med 1,7 respektive 2,2 miljoner kronor. För både Stockholmskontoret och Göteborgskontoret stod möbler för den största delen av bes- paringarna på 1,3 miljoner respektive 1,9 miljoner kronor. Detta i förhållande till kostnader för nyinköpta möbler visade att inköpskostnaderna minskade i snitt med 40% vid köp av begagnade möbler. Den största besparingen erhölls genom inköp av begagnade mötesstolar, där besparingar upp till 300 000-500 000 kronor möjliggjordes. (Lindholm et al., 2018).
