En första fråga är om grundläggande regler bör införas i MB som sätter mer fokus på produkters miljöpåverkan ur ett livscykelperspektiv.
Det har framkommit synpunkter om att MB:s portalparagraf (1 kap 1§) inte är en uttömmande beskrivning på vad som krävs för att balkens mål ska uppnås, och i utredningen om producentansvar föreslås att ett tillägg (punkt 6 nedan) bör göras så att det klart stadgas att miljöbalken ska tillämpas ur ett ”livscykelperspektiv”169:
”Miljöbalken ska tillämpas så att /…../
5. återanvändning och återvinning av uttjänta produkter liksom annan hushåll- ning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås. 6. varors och produkters påverkan på hälsa och miljö minimeras med beak- tande av hela livscykeln.”170
Syftet med förslaget är att arbetet med en miljöanpassad produktutveckling tydligare ska anges som ett nyckelområde för att nå MB:s mål om en hållbar utveckling.171 Den föreslagna lagändringen kan få stor strategisk betydelse även om det är oklart vilket genomslag den skulle få vid tillämpningen av MB.
En annan fråga som förtjänar att diskuterats är om en allmän princip för producentan- svar bör införas i MB. I Naturvårdsverkets rapport Producenters ansvar för varors miljöpåverkan diskuteras om en allmän princip om producenters ansvar bör formuleras inom ramen för en integrerad produktpolitik172. Den föreslagna principen stadgar att producenten ska
- ha kunskap om bl a varornas påverkan på hälsa och miljö under livscykeln, - tillhandahålla information om varornas innehåll av farliga ämnen samt dess totala påverkan på miljö och hälsa,
- ha ett ansvar att utveckla varor som har minsta möjliga påverkan på hälsa och miljö under framställning, distribution, normalt användande och omhändertagande,
169
Förslag av Bohlin i SOU 2001:102. Resurs i retur. Första gången förslaget väcktes torde har varit i Naturvårdsverket (1999). Producenters ansvar för varors miljöpåverkan. Rapport 5043.
170
Det kan finnas en möjlig motsättning mellan den föreslagna punkt 6 och punkt 5 i vissa fall.
171
SOU 2001:102. Resurs i retur; Naturvårdsverket (1999). Producenters ansvar för varors miljöpåverkan. Rapport 5043.
172
72
- tillhandahålla varor som är materialsnåla, energieffektiva, uppgraderingsbara, och kan återvinnas med avseende på material eller energi,
- vidtar åtgärder som möjliggör/underlättar för andra aktörer att ta ett ökat ansvar för varornas miljöpåverkan (t ex genom information, system för återtagning av varor, tillhandahållande av uppgraderingsbara varor och reservdelar).
Ett ansvar enligt ovan åligger till viss del producenterna redan idag enligt de allmänna hänsynsreglerna. Med denna utformning skulle dock producenternas ansvar ytterligare preciseras. Införandet av en sådan princip för producentansvar kan få stor strategisk betydelse även om det är oklart vilket genomslag den kan få i den praktiska tillämpning- en. Detta beror till viss del på var den läggs in i MB. Om principen läggs in som en allmän hänsynsregel kan den få viss betydelse vid tillämpningen av MB, men det torde finnas ett behov av ytterligare konkretisering.
Författaren anser att det även kunde vara intressant att diskutera en allmän hänsynsre- gel om varors miljöpåverkan i ett livscykelperspektiv. Följande är ett preliminärt förslag på utformning:
Livscykelprincipen: Den som konstruerar, tillverkar, använder eller hanterar en vara skall verka för att dess miljöpåverkan under hela livscykeln minimeras.
Fördelen med att införa en allmän hänsynsregel är att verksamhetsutövaren ska redovisa hur regeln uppfyllts i vissa situationer, t ex vid tillståndsansökningar och i den obligato- riska miljörapporten, samt vid tillsynen. Genom den klara ordalydelsen framgår klart att verksamhetsutövaren bör redogöra för att produktens miljöpåverkan i ett livscykelper- spektiv beaktats. Möjlighet att kräva in denna typ av uppgifter finns redan idag, men detta torde mer sällan ske, och en sådan regel skulle göra detta ”obligatoriskt”. Även andra aktörers ansvar inbegrips, vilket de inte gör i en princip om producentansvar. En livscykelprincip som sätter produkten i fokus och stadgar ett ansvar för samtliga aktörer längs produktens livscykel ligger också väl i linje med den bärande tanken inom IPP att samtliga aktörer har ett ansvar. Samtidigt bör den praktiska tillämpningen av regeln i första hand vara aktuell vid tillståndsgivning och tillsyn avseende professionella aktörer, men knappast gentemot konsumenter. Ytterligare en konsekvens av ett införande torde vara att tillsynsarbetet får ett större produktfokus.
En praktisk tillämpning av regeln ovan kunde vara vid t ex tillståndsansökan avseende en anläggning där produkter tillverkas. Kravet ska då inte ses som att den sökande måste göra en full livscykelanalys, men denne bör visa att produktens livscykel och de
betydande miljöaspekter som uppkommer har beaktats vd diskussion om olika alternativ. En klar begränsning är att principen ovan inte omfattar tjänster. Det är dock tveksamt om vare sig tiden eller lagstiftningen är mogenför detta. Detta skulle också kräva att ordet tjänst definieras i lag. Om tjänster bör ingå blir ett preliminärt förslag på utformning:
Livscykelprincipen: Den som konstruerar, tillverkar, använder eller hanterar en produkt, eller utför en tjänst, skall verka för att dess miljöpåverkan under hela livscykeln beaktas.
73
Ett alternativ är att byta ut ordet tjänst mot det traditionella ordet åtgärd, eller att inkludera bägge begreppen. Detta kommer inte att diskuteras vidare här.
Även i andra länder diskuteras hur produktfrågorna kan få en mer framträdande roll i lagstiftningen173. Det kan därför finnas anledning att samarbeta i denna fråga.