2.9 Lagstiftningens roll i en Integrerad Produktpolitik
2.9.5 Lagstiftning som styrmedel för miljöinformation
Flödet av miljöinformation till aktörerna inom produktkedjan har identifierats som mycket viktigt. Produktrelaterad miljöinformation kan delas in i fyra områden58: • Uppgifter om produktens innehåll, framförallt innehållet av farliga ämnen. • Uppgifter om produktens miljöprestanda ur ett livscykelperspektiv (t ex energian-
vändning).
• Uppgifter om hur produkten kan användas på ett miljöriktigt sätt.
• Uppgifter som är av väsentliga för återvinning och slutligt omhändertagande av uttjänt produkt.
Miljöinformation kan ha flera funktioner:
• Förutsättning för ett förbättringsarbete. Tillgång till information om en produkts miljöpåverkan är en förutsättning för en tillverkare ska kunna förbättra produktens
57
Tojo, Naoko. (2001). Effectiveness of EPR Programme in Design Change. Study of the Factors that Affect
the Swedish and Japanese EEE and Automobile Manufacturers. IIIEE, Lund University, Sweden. 58
36
prestanda. Det är också en förutsättning för att andra aktörer ska kunna ställa relevan- ta miljökrav på tillverkarna och på så sätt stimulera ett förbättringsarbete.
• Engagera olika aktörer/underlätta miljövänliga produktval. Information kan
användas av ett antal aktörer för att kunna bedöma och ställa krav på olika produkters miljöprestanda, t ex konsumenter, offentliga och privata uppköpare, aktörer inom en leverantörskedja, miljöorganisationer etc.
• Säkerställa ett säkert/miljövänligt/effektivt användande och slutligt omhändertagan- de. Information är nödvändigt för att stimulera ett säkert och miljövänligt användande samt slutligt omhändertagande av produkter. Detta gäller både inom leverantörsked- jan och för konsumenter59, professionella användare samt de som tar hand om den uttjänta produkten, t ex återvinningsföretag. För återvinningsföretag är information om produkten av extra stor betydelse då detta säkerställer ett säkert och kostnadsef- fektivt slutligt omhändertagande, vilket är en förutsättning för lönsamhet och i för- längningen av yttersta betydelse för möjligheterna att åstadkomma mer kretsloppsan- passade produktsystem. Det faktum att det ofta är tillverkarna av produkter som åstadkommit de mest framgångsrika systemen för återanvändning/återvinning av produkter, komponenter och material indikerar vilken betydelse informationen om produktens innehåll och design har för ett effektivt slutligt omhändertagande.60 • Stimulera ett livscykeltänkande. Genom miljöinformation som på ett bättre sätt än
idag omfattar produktens hela livscykel, blir olika aktörer mer uppmärksamma på miljöproblem utanför produktionsfasen, vilket i förlängningen bidrar till att livscykel- tänkandet blir mer integrerat i olika processer.
• Statistik. Att säkerställa ett informationsflöde kan också vara ett sätt att få fram nödvändig statistik, t ex angående kemikalier i varor.
Det är av yttersta vikt att rätt information ges till rätt aktör. Informationen måste anpassas till de behov som t ex tillverkare, konsumenter och avfallsaktörer har
Hittills har främst frivilliga instrument använts för att ge tillverkarna incitament att ge information om produkter (t ex miljömärkning och miljövarudeklarationer). Ett större undantag gäller de relativt omfattande kraven på utredning, information och märkning av kemiska produkter, ett område som är delvis harmoniserat inom EG61.
De nya svenska reglerna om obligatoriska miljörapporter för A- och B-verksamheter (vilka inges till tillsynsmyndighet) stadgar också en viss upplysningsskyldighet t ex avseende farliga ämnen i produkter62. Detta diskuteras mer utförligt i avsnitt 3.2.8.
59
Ett exempel på en varugrupp där förbättrad konsumentinformation kan ge klara miljövinster är uppladdningsbara batterier. Dessa används ofta på ett felaktigt sätt vilket starkt minskar livslängden.
60
Se t ex van Rossem, Christopher. (2001). Environmental Product Information Flow. Communication of
environmental data to facilitate product improvements in the ICT sector.IIIEE, Lund University. 61
Den 30 juli 2002 börjar nya regler om produktinformation att gälla i Sverige, i syfte att genomföra krav i 4 EG-direktiv (se mer på Kemikalieinspektionens hemsida www.kemi.se). Den allmänna trenden inom EG pekar mot en allt större harmonisering av kemikalielagstiftningen.
62
37
I EU-kommissionens grönbok om IPP diskuteras behovet av styrmedel för att förplik- tiga (genom lagstiftningsåtgärder) eller uppmuntra tillverkarna att ta fram och vidarebe- fordra miljöinformation, men hittills har inga konkreta förslag framkommit. Inom ramen för planerad Nya metoden-lagstiftning inom elektronikområdet diskuteras dock för närvarande i vilken omfattning tillverkare av elektroniska och elektriska produkter ska vara skyldiga att tillhandahålla relevant information till aktörer som är ansvariga för produkten i senare led, bl a information om kemikalier, farliga komponenter och energiåtgång vid tillverkning och användning av varor och komponenter63. Dessa obligatoriska krav på livscykelrelaterad miljöinformation är ett nytt grepp inom miljöområdet, även om svenska och europeiska64 regler om producentansvar för fordon ställer krav på att producenterna ger hanteringsanläggningarna information om material, demonteringsanvisningar (t ex lokalisering av farliga komponenter) m.m.
Sverige infört miljömål (se 2.9.2) vars genomförande kräver allmänna regler om informationsplikt för producenterna avseende kemikalieinnehållet i varor och dess påverkan på hälsa och miljö. Möjligheterna för detta beror troligen till stor del på utvecklingen inom EU.
Möjligheten till ny, tvingande lagstiftning avseende miljöinformation har vissa be- gränsningar. Då råvaror, material och delkomponenter ofta kommer från andra delar av världen så kan det vara en komplicerad och kostsam process att få fram miljöinformation om produkter. Lagstiftningen kan därmed inte ställa orimliga krav på tillverkare och importörer, speciellt inte nationella krav. Dock bör kriterier på vad som är rimliga krav ses i ett tidsperspektiv. Det som är orimligt på kort sikt kan vara rimligt sett över en längre tidsperiod. Frågan diskuteras även i avsnitten 3.3 och 4.3.