WTO – konflikter mellan fri handel och produktorienterad miljölagstiftning

centrala internationella handelsavtalet, GATT (General Agreement on Tariffs and Trade). GATTs främsta uppgift är att underlätta handelsutbytet och verka för en rättvis konkur- rens på världsmarknaden. WTO kan genom det system för tvistlösning och sanktioner som utvecklats tvinga enskilda stater att följa GATT.

3.1.1.1 Gatt-avtalet

De grundläggande principerna i GATT-avtalet är:

• Mest gynnad nationsbehandling: Varor från varje medlemsstat ska vara tillförsäkrad samma behandling som varor från den medlemsstat som har de gynnsammaste kraven (artikel I).

• Nationell behandling: Utländskt tillverkade varor ska inte behandlas sämre än inhemska varor (artikel III).

Detta avsnitt baseras främst på Nordic Council of Ministers. (2000). Trade Regulations and Product

Oriented Environmental Measures. Tema Nord 2000:549. Copenhagen 2000; Naturvårdsverket. (1999). Producenters ansvar för varors miljöpåverkan. Rapport 5043. Naturvårdsverkets förlag, Stockholm.;

40

Dess regler stadgar att alla varor i princip ska behandlas likadant oberoende av ursprungs- land (icke-diskriminering). Detta gäller för varor med liknande egenskaper (”like

products”-uttrycket tolkas snävt67).

Vidare förbjuds kvantitativa restriktioner mellan medlemsstaterna (artikel XI). Kvanti- tativa handelsrestriktioner innebär handelshinder som hindrar handeln mellan stater, t ex i form av förbud. Det innebär bl a att det i princip inte är tillåtet att ställa krav på

tillverkningsprocessen (process och produktionsmetoder) hos en vara om detta innebär krav på tillverkningsprocessen i ett annat land.

Det finns dock undantagsfall då krav på produktionsmetoder samt liknande produkt- krav kan vara tillåtna (artikel XX), bl a om det

• är nödvändigt för att skydda, människors, djurs eller växters liv eller hälsa.

• avser att bevara uttömliga naturtillgångar om sådana åtgärder genomförs i samband med begränsningar av inhemsk produktion eller konsumtion.

För att kunna åberopa dessa undantag måste medlemsstaten dock visa att • kraven inte innebär godtycklig eller oberättigad diskriminering, • kraven inte utgör förtäckt inskränkning av internationell handel, och

• syftet med kraven är att skydda, människors, djurs eller växters liv eller hälsa, eller åtgärden avser att bevara uttömliga naturtillgångar om sådana åtgärder genomförs i samband med begränsningar av inhemsk produktion eller konsumtion.

3.1.1.2 TBT-avtalet

WTO administrerar också Avtalet om tekniska handelshinder (Technical barriers to trade TBT), härefter benämnt TBT-avtalet. TBT-avtalet är ett multilateralt handelsavtal. Avtalet reglerar tekniska handelshinder för industri- och jordbruksprodukter. Det stadgar bl a att medlemsländerna ska säkerställa att tekniska föreskrifter inte utarbetas, fastställs eller tillämpas så att de skapar onödiga hinder för de internationella handeln (artikel 2.2).

Om en stat fattar beslut om tekniska föreskrifter som ställer krav på varor så krävs därmed under TBT-avtalet att:

• det finns ett legitimt syfte. Exempel på sådana syften är bl a skydd av människors hälsa eller säkerhet, djurs eller växters liv eller hälsa, eller miljön.

• åtgärderna är nödvändiga för att uppnå syftet. • åtgärderna inte skapar onödiga handelshinder.

• åtgärderna inte är mer handelsbegränsande än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med hänsyn till de risker som kan uppstå.

Den sista punkten ovan indikerar att en proportionalitetsprincip ska användas vid bedömningen av huruvida en åtgärd är tillåten eller inte68.

För en genomgång av begreppet Like Products se t ex Nordic Council of Ministers. (2000). Trade

Regulations and Product Oriented Environmental Measures. Tema Nord 2000:549. Copenhagen 2000. 68

Nordic Council of Ministers. (2000). Trade Regulations and Product Oriented Environmental Measures. Tema Nord 2000:549. Copenhagen 2000.

41

Vidare ska medlemsstaterna, om det finns internationella standarder eller om sådana kommer att färdigställas inom kort, använda dessa som grundval för sina nationella tekniska föreskrifter. Undantag medges om de internationella standarderna är ineffektiva eller olämpliga för att uppnå de mål som eftersträvas, men bevisbördan för att så är fallet ligger hos medlemsstaten.

TBT-avtalet innehåller också bestämmelser om procedurer för att anta internationella och nationella standarder.69

3.1.1.3 WTO-regelverkets betydelse för nationella åtgärder

Det bör först konstateras att tillgången på praxis som kan klargöra rättsläget är begrän- sad70, samt att WTO-besluten inte är prejudicerande rättsavgöranden i samma bemärkelse som domar i högre nationella och internationella rättsinstanser. Ovanstående gör att det kan vara svårt att fastställa rättsläget, och att avgöra vilka nationella åtgärder som kan vara tillämpliga eller inte. För en mer grundlig genomgång av praxis se t ex Alanen71, som har sammanfattat rättsläget enligt följande72:

• Internationella miljöavtal beaktas av WTO då de avgör tvister. Det är därför lättare att rättfärdiga handelsbegränsande nationella miljöåtgärder om de baseras på internatio- nella miljöavtal.

• Den viktigaste principen inom WTO-regelverket är den om likabehandling (icke- diskriminering) av importerade produkter. Det finns utrymme för att gynna miljömäs- sigt bättre produkter inom en produktgrupp om detta baseras på objektiva kriterier. Detta innebär att nationella regler under vissa förutsättningar kan antas som i prakti- ken gynnar inhemska produkter om dessa är överlägsna ur miljösynpunkt.

• Under TBT-avtalet har medlemsstaterna förbundit sig att inte skapa onödiga hinder för den internationella handeln. Dock finns ingen praxis som klargör vad denna nödvändighetsprincip betyder i praktiken. I princip är det upp till varje enskild stat att själv bestämma den miljöskyddsnivå som önskas.

• I princip kan diskriminerande åtgärder vara tillåtna. Det finns inget uttalat krav på att medlemsstater ska använda icke-diskriminerande åtgärder, eller de åtgärder som är minst diskriminerande. Dock är det lättare att rättfärdiga sådana åtgärder än starkt diskriminerande åtgärder. Det är också lättare att rättfärdiga åtgärder som är svå- ra/omöjliga att undvika, eller åtgärder där diskrimineringen var en oanad effekt.

69

WTO administrerar även Avtalet om tillämpning av sanitära och fysiosanitära åtgärder (Sanitary and Physiosanitory Measures – SPS). SPS-avtalet reglerar säkerhets- och hälsoföreskrifter rörande handeln med livsmedel, djur och växter. SPS-avtalet gäller endast sanitära och fysiosanitära åtgärder så som de definieras i avtalet, annars gäller reglerna i TBT-avtalet. SPS-avtalet är något mer detaljerat än TBT-avtalet och ger troligen mindre utrymme för miljöhänsyn. Det är dock mindre troligt att SPS-avtalet kommer att spela någon avgörande roll för regleringen av miljörelaterade produktåtgärder69.

70

Praxis på området omfattar främst uppenbart diskriminerande åtgärder och ger därmed föga ledning för politiskt beslutsfattande.

71

Nordic Council of Ministers. (2000). Trade Regulations and Product Oriented Environmental Measures. Tema Nord 2000:549. Copenhagen 2000.

72

Notera att avvikande uppfattningar finns i litteraturen. Alanen har gjort en relativt ”miljövänlig” tolkning av WTOs regelverk.

42

Vidare bör en medlemsstat ha försökt lösa det underliggande problemet genom sam- arbete med berörda stater innan handelsrestriktiva nationella åtgärder införs. • I princip är det möjligt för WTO:s medlemsstater att vidta handelsbegränsande

åtgärder baserade på process- och produktionsmetoder. Det är lättare att rättfärdiga sådana åtgärder om de är baserade på internationellt miljösamarbete eller om de reglerade aktiviteterna medför gränsöverskridande miljöpåverkan.

• WTO:s regelverk ger större utrymme än EG:s regelverk för införandet av nationella produktorienterade åtgärder73. Då EG-reglerna i praktiken är striktare än WTO- reglerna bör de nordiska staterna i första hand uppfylla EG-lagstiftningen. WTO:s regler påverkar i första hand EG:s regelverk som då också sätter gränserna för de nationella regelverken.