• Framtidens miljölagstiftning kommer troligen att utgå mer från produktens livscykel när prioriteringar görs. Denna utveckling har redan påbörjats genom producentan- svarsregler, Nya metoden-lagstiftning m.m. Det finns mycket starka indikationer på att producenterna i framtiden måste skapa system för att ta fram miljöinformation om produkternas livscykel och deras kemikalieinnehåll. En utveckling mot en mer pro- duktorienterad miljölagstiftning framstår som oundviklig, då fler och fler aktörer börjar se miljöfrågorna ur ett livscykelperspektiv, med produkten, produktsystemet eller funktionen som den naturliga basen. En sådan utveckling bör stödjas av flera skäl. Samtidigt finns det anledning att framskynda stegvis, då industri och myndighe- ter kan uppleva ett ’paradigmskifte’ när de tvingas tänka i nya banor. Detta kräver en omprioritering av resurser, och utvecklandet av ny kunskap.
• Under 1990-talet har det talats mycket om en den framtida förändringen av miljöpoli- tiken, vilken kommer att baseras mer på ekonomiska och frivilliga styrmedel och mindre på lagstiftning. Samtidigt kommer ständigt nya signaler om lagstiftningens betydelse. En politik som baseras på frivillighet och ”svaga” ekonomiska styrmedel kan innebära ett steg bakåt snarare än ett steg framåt. Lagstiftning kan vara nödvän- dig för att stimulera en ständig produktutveckling inom varugrupper där inga naturli- ga incitament uppkommer. Starka ekonomiska styrmedel är ett alternativ till lagstift- ning, men i praktiken har det visat sig vara mycket svårt att införa sådana både på europeisk och nationell nivå.
• Lagstiftningen har inte bara betydelse som direkt påtryckningsmedel. Den har också starka indirekta effekter. Företagen koncentrerar sina resurser till de områden som är reglerade, eller där signaler finns om framtida lagstiftningsinitiativ. På det sättet har lagstiftningen ett starkt inflytande över företagens uppfattning om miljöproblemen – ”om det är reglerat så är det ett allvarligt miljöproblem, annars inte”. En strikt bi- dragande orsak till att så många aktörer inom tjänstesektorn inte anser att de har några betydande miljöproblem är troligen att stora delar av tjänstesektorn inte erhållit signaler från lagstiftningshåll om att sådana problem finns. Lagstiftningens indirekta betydelse visar på behovet av mer livscykelinriktade åtgärder, i syfte att påverka olika aktörers syn på miljöproblemen, och närma sig dem från ett livscykelperspektiv. • En viktig fråga inom OPP-arbetet rör förhållandet mellan åtgärder tagna på EU-nivå
och åtgärder tagna på nationell nivå. Kommissionens Grönbok ger oundvikligen ett något kluvet intryck när det talas om harmonisering av produktpolitiken samtidigt som det stadgas att medlemsstaterna ska vara drivande inom IPP-arbetet och Kom- missionen främst ska ha en stödjande roll. En klar trend är att utrymmet för nationell
98
produktlagstiftning har minskat p g a regelverket inom EG och WTO, och troligen kommer att minska ytterligare, men fortfarande är gränserna oklara.
• Även när det gäller behovet av lagstiftning finns dubbla budskap inom det europeiska IPP-arbete. I Kommissionens Grönbok stadgas att IPP främst bör stödjas på frivilliga och ekonomiska instrument. Samtidigt sägs att lagstiftning kan bli aktuellt, vilket ytterligare befästs genom Ministerrådets yttrande om IPP, där Kommissionen ombeds att utreda lagstiftningsbehovet.
• Det finns många ”sanningar” men ytterst lite konkret forskning när det gäller kostnads- och konkurrensaspekter för genomförandet av produktrelaterad miljölag- stiftning. T ex sägs det ofta att det är dyrt att ta fram miljöinformation om produktens livscykel, men det beror ofta på att kostnaden jämförs med kostnaden för en full livscykelanalys (LCA). Vidare är det svårt att estimera kostnaden i ett framtida per- spektiv, när mer effektiva kanaler för att ta fram och kommunicera miljödata tagits fram. Det är ytterst olyckligt att miljövarudeklarationer baserade på fullständiga LCA används som referensram vid kostnadsuppskattningar, då det varken är möjligt eller önskvärt att lagstifta om den typen av miljöinformation, som ofta är oanvändbar för de flesta aktörer.
• En annan ”sanning” som framförs både på europeisk och nationell nivå är att arbetet med IPP kommer att innebära konkurrensfördelar för europeisk/nationell industri. Det talas mer sällan om hur dessa konkurrensfördelar kommer att uppstå, och det verkar finnas ytterst lite forskning inom området. Det framstår som rimligt att en miljöorien- terad produktpolitik kan stärka industrins konkurrenskraft genom att stimulera nya miljöinnovationer, stärka resurseffektiviseringen, och göra industrin mer beredd att möta framtida miljökrav på internationella marknader, men det verkar inte finnas mycket konkret skrivet material inom produktområdet.
• Det finns ett antal lagstiftningsinitiativ som kan stärka IPP:s mål. En intressant fråga rör hur produkt/livscykelfrågor bättre kan inkorporeras i nuvarande system för till- stånd, miljörapportering och tillsyn för miljöfarlig verksamhet. En sådan utveckling har en stor potential, men aktualiserar också en rad problematiska frågor rörande t ex miljöbalkens tillämpningsområde och ekonomi- och konkurrensaspekter.
• Inom en i bokstavlig mening integrerad produktpolitik så bör miljöaspekten samordnas med andra produktaspekter såsom funktion, kvalitet och säkerhet. Detta innebär att en optimal produktlagstiftning lämpligen reglerar samtliga aspekter hos en produkt inom ramen för samma lagstiftning, och att de olika aspekterna bedöms i en integrerad process. Även om detta är svårt att åstadkomma i dagsläget så bör all produktlagstiftning i största möjliga mån samordnas.
• Det finns inte mycket skrivet om hur en produktorienterad miljölagstiftning kan samordnas med andra miljöstyrmedel inom produktområdet. I kapitel 5 diskuteras ett antal möjliga synergieffekter som kan uppstå i samspelet mellan olika styrmedel. Det bör finnas en stor potential för en samordning av olika styrmedel på produktområdet.
99
• En aktuell fråga rör om IPP även bör innefatta tjänster. Ett antal faktorer pekar på att tiden är mogen för att se närmare på tjänstesektorns miljöpåverkan. I kapitel 6 disku- teras vilken roll lagstiftningen kan spela för att förbättra tjänsters miljöprestanda. Det är ofta svårt att direkt påverka tjänsters miljöpåverkan genom lagstiftning, men vissa möjliga lagstiftningsinitiativ bör utredas. Den mest grundläggande frågan rör om definitionen av miljöfarlig verksamhet även bör omfatta vissa typer av tjänsteverk- samhet.