Produktfrågor i miljörapporter

Alla tillståndspliktiga verksamheter måste årligen ta fram en miljörapport. Naturvårds- verket har utfärdat föreskrifter (NFS 2000:13) och allmänna råd om vad miljörapporten ska innehålla. Syftet med miljörapporten är att redovisa hur verksamheten har tillgodosett kraven och hänsynsreglerna i MB.

Reglerna för miljörapporter har nyligen ändrats. Miljörapporten består av tre delar: 1. En grunddel med vissa fakta om verksamheten samt beslut om tillstånd enligt MB; 2. En textdel med en beskrivning av bl a verksamhetens miljöpåverkan, tillbud och störningar och rutiner för miljöförbättrande arbete;

3. En emissionsdeklaration med emissioner från verksamheten.

Samtliga tillståndspliktiga verksamheter ska lämna in grunddelen och textdelen av miljörapporten, Emissionsdeklaration behöver bendast lämnas in i av vissa verksamheter.

I föreskrifterna ställs numera vissa krav på redovisning av varors miljöpåverkan. Bland annat krävs enligt föreskriften en redovisning i miljörapportens textdel om hur de

allmänna hänsynsreglerna uppfyllts (4 § 2 st):

”av övriga åtgärder som vidtagits för att minska miljöpåverkan eller förbruk- ningen av resurser i enlighet med miljöbalkens hänsynsregler i 2 kap. Detta gäller även tillståndspliktiga verksamheter som saknar tillstånd enligt miljöbal- kens 9 kap. 6 §”

Vidare krävs i textdelen (4 § 3 st):

”Miljörapportens textdel skall även innehålla en sammanfattning av uppgifter som avser rapporteringsåret om

- tillbud och störningar samt vidtagna åtgärder,

Se t ex Kemikalieinspektionen. (1999). Välj mindre riskabla kemikalier. Kemikalieinspektionen, Solna.

133

61

- risker och vilka rutiner för undersökning av risker som har ändrats, - vilka rutiner för fortlöpande miljöförbättrande arbete som har ändrats,

- vilka undersökningar om miljöpåverkan från verksamhetens produkter som har gjorts samt eventuella åtgärder som vidtagits för att minska denna miljöpåverkan,

- vilka åtgärder som har vidtagits för att minska mängden farligt avfall från verksamheten samt

- en kommenterad sammanfattning av resultaten av utförda mätningar och undersökningar.”

I emissionsdeklaration krävs (5 §):

”De verksamheter som hör till någon av de branscher som räknas upp i bilaga 4 och som överskrider där angivna kapacitetsgränser och i produktionen an- vänder eller tillverkar något av de ämnen som markerats med ”Kem” i bilaga 2, skall redovisa följande:

- hur mycket av ämnet som används eller tillverkas,

- hur mycket av ämnet som släpps ut till vatten eller luft eller som går ut med

produkter eller avfall, om mängden av ämnet i någon av dessa flöden

överskrider angivet tröskelvärde.”

Årsvärdena i emissionsdeklarationen skall ha en beskrivning av om värdet beräknats, uppmätts eller uppskattats. Redovisningen baseras på krav i Århuskonventionen.

De allmänna råden och handboken om egenkontroll ger ytterligare vägledning på området. Dessa har behandlats i avsnitt 3.2.2 och 3.2.3.

Som framgår av ovan så har reglerna om miljörapporter börjat kräva mer redovisning av produktfrågorna. De första miljörapporterna som ska uppfylla de nya reglerna kommer under våren 2002. De nya reglerna har erhållit ganska mycket kritik från industrin, bland annat p g a merkostnader för att ta fram informationen och därför att det finns vissa oklarheter om vilka ämnen som ska redovisas i emissionsdeklarationen. Vidare har det framförts att industrin borde få mer tid att ta fram data om produkternas innehåll, då industrin alltid har varit mer inriktade på emissioner vid produktionen. Det bör dock påpekas att de nuvarande reglerna inte ställer direkta krav på företagen. När det gäller innehållet av farliga ämnen i produkterna så räcker det med att företaget ger ett uppskattat värde. När det gäller frågan om någon undersökning av produkternas miljöbelastning gjorts, så kan företagen svara att de inte undersökt produkternas miljöpåverkan eller vidtagit några åtgärder för att minska densamma. Detta kan naturligtvis föranleda ett visst intresse från tillsynsmyndigheternas sida, varför det är troligt att de flesta företag

åtminstone kommer att ge vissa allmänna beskrivningar av vidtagna åtgärder.

Information saknas som ger en bra bild av hur tillsynsmyndigheterna använder sig av miljörapporterna. Miljörapporterna kan dock ge tillsynsmyndigheterna en bild av vilken kvalitet företagen har på sin egenkontroll. De flesta personer som intervjuats är överens om att miljörapporterna är ett viktigt instrument för tillsynsmyndigheterna. Ibland har dessa dock inte erforderliga resurser för att gå igenom miljörapporterna.

Det är osäkert hur tillsynsmyndigheterna kan använda sig av redovisningen av pro- duktdata i miljörapporterna i tillsynen. Rent allmänt sett torde företagens inrapportering av data skilja sig åt ganska starkt, vilket försvårar jämförelser av olika företags arbete med miljöanpassning av produkterna. Dock bör tillsynsmyndigheterna kunna lägga rapporteringen till grund för viss jämförelse mellan företag vad gäller deras arbete med produkter samt produkternas innehåll av kemikalier, vilket kan ge vägledning i tillsynen.

62

Vidare kan tillsynsmyndigheterna genom ytterligare förelägganden kräva in mer information om produkternas miljöpåverkan från företag när detta befinns lämpligt, och därmed skapa en praxis för vilken rapportering som krävs av företagen.

Miljörapporterna har traditionellt sett haft ett begränsat värde för andra aktörer än tillsynsmyndigheterna, då deras struktur, fokus och språk gjort dem mindre lämpliga för att användas t ex vid utvärdering av underleverantörers miljöprestanda. De har dock använts som underlag när kriterier för miljömärkning utarbetats134. Eventuellt kan de nya reglerna för miljörapporter där det ingår en allmän beskrivning av verksamhetens

påverkan på miljön m.m. göra miljörapporterna mer användbara för andra aktörer. Även företagens redovisning av vilka undersökningar av produktens miljöpåverkan som gjorts samt vidtagna åtgärder för att minska denna bör vara av stort intresse för andra aktörer, liksom redovisningen av farliga ämnen i vissa produkter. Vidare har de nya reglerna för miljörapport lagt in krav på redovisning av nya typer av emissioner, vilket kan göra dem mer attraktiva bland nya aktörer. T ex ska vissa typer av företag redogöra för sina utsläpp av koldioxid, något som är av intresse för aktörer på finansmarknaden135.

För närvarande pågår projekt som syftar till att göra miljörapporterna mer tillgängliga för andra aktörer (t ex den finansiella sektorn), genom att göra miljörapporterna eller delar av dem tillgängliga på Internet. Detta projekt ska också tillgodose allmänhetens behov av information om utsläpp av kemikalier (vilken stadgas i Århuskonventionen).

En diskussion om möjligheten till ytterligare krav på redovisning av produkternas miljöprestanda i miljörapporterna finns i kapitel 4.