Vid ett sammanträde den 10 december år 2020 beslutades att det föreligger behov av en översyn av utformningen av FB:s regler om föräldraskap. Detta kom att bli kommittédirektivet 2020:132. Uppdraget som gavs till en särskild utredare syftar till att åstadkomma en mer könsneutral, sammanhållen och jämlik reglering om föräldraskap och föräldraansvar anpassat till olika familjekonstellationer.211 I uppdraget ingår för utredaren att ta ställning till hur FB:s regler om föräldraskap kan utformas för att bland annat bli mer heltäckande och inkluderande.
Uppdraget innefattar också att utifrån identifierad problembild göra en kartläggning av vilka svårigheter som uppkommer för familjer där fler än två vuxna tar ett föräldraansvar och analysera huruvida det behöver vidtas åtgärder.
I direktivet framhålls att det är angeläget att barn med andra eller fler än två föräldrar har tillgång till det sociala nätverket och kan dra nytta av detta på motsvarande sätt som andra barn kan. Det är viktigt att relationen mellan ett barn och en social förälder erkänns, och att det både finns förutsebarhet och trygghet
210 Göta hovrätts beslut 2019-01-16 i mål T 1854–18.
211 Dir. 2020:132, s. 1.
för alla barn oavsett vilken familjekonstellation barnet växer upp i. Då den familjerättsliga lagstiftningen är anpassad efter den traditionella kärnfamiljen uppkommer idag osäkerhetsfaktorer för barn med sociala föräldrar.212 Uppdraget ska presenteras senast den 21 juni år 2022.213
4.5 Sammanfattande kommentarer
I förevarande avsnitt har en genomgång av barns umgängesrätt och tillhörande motiv presenterats för att besvara uppsatsens första och andra frågeställning i avsnitt 1.2. Utgångspunkten för barns umgängesrätt är att barn ska ha rätt att träffa personer som är viktiga för barnet och att skydda barnets känslomässiga relationer. Trots att umgängesrätten är en rättighet som tillskrivs barnet har barn inte någon talerätt i umgängesmål. Skälen härför kan konstateras grundas på att det är mer skonsamt för ett barn om en tvist kan lösas utan en process i domstol.
Lagstiftaren har mot denna bakgrund infört en långtgående skyldighet för både socialnämnd och domstol att verka för samförståndslösningar exempelvis genom samarbetssamtal, umgängesavtal och medling.
Vad gäller barns rätt till umgänge med andra än barnets föräldrar är lagtexten tydlig med att barn har behov av umgänge med personer som står barnet särskilt nära. Sociala föräldrar omfattas av bestämmelsen. Den sociala föräldern saknar dock, precis som barnet, en talerätt i umgängesmål. En sårbar situation uppstår därför eftersom barnet inte garanteras en rätt till kontakt med sin sociala förälder.
Mot bakgrund av att talan i mycket begränsad omfattning väcks av socialnämnden, riskerar barn att vid en konflikt mellan barnets vårdnadshavare och sociala förälder, eller vid vårdnadshavares död, slitas från sin sociala förälder.
Detta även om den sociala föräldern är den person som står barnet närmast. Det kan konstateras att förslag om utvidgad talerätt varit föremål för diskussion vid flertalet reformer av FB. Förslagen har vid alla tillfällen avslagits med motivering att inte utsätta barn för fler domstolsprocesser än vad som absolut är nödvändigt.
Även tillämpningsproblematik och kretsen av personer som en utvidgad talerätt skulle omfatta har varit skäl för avslag. Noterbart i denna del är att två intressen ställs emot varandra. Barnets rätt att å ena sidan upprätthålla sina känslomässiga relationer och å andra sidan att inte i onödan utsättas för domstolsprocess. Den senare intresset synes, med beaktande av tidigare utredningar som presenterats, vara viktigare. Det ska också lyftas att de möjligheter som finns för barnets rättsliga föräldrar, såsom umgängesavtal, medling och överklagandemöjligheter, inte finns för sociala föräldrar. Enligt rådande umgängesreglering är det således en tydlig distinktion mellan ett barns rätt till föräldrar och barns rätt till sociala föräldrar, även om dessa i praktiken kan vara lika betydelsefulla för barnet. Som regeringen lyfte fram inför 2021 års vårdnadsreform är det angeläget att socialnämnderna har en medvetenhet att många barn lever i varierande familjekonstellationer och att det åläggs socialnämnden ett stort ansvar att se till
212 Dir. 2020:132, s. 12.
213 Dir. 2020:132, s. 1.
44
att barn får rätt till umgänge som är förenligt med barnets bästa. Det går dock att fråga sig, mot bakgrund av det summariska antalet rättsfall, om en sådan upplysning är tillräckligt för att garantera barns rätt till sina sociala föräldrar i enlighet med barnets bästa.
Av den rättspraxis som presenterats, har domstolen i de tre första fallen bedömt att barnets bästa är att ha umgänge med sin sociala förälder. Vad som särskilt ska noteras här är att socialnämnden i ett initialt skede, då en social förälder önskar umgänge med ett barn, kan bli nekad utredning med motivering att barnet skulle hamna i en fördjupad lojalitetskonflikt vilket skulle strida mot barnets bästa. I hovrätten för Västra Sveriges beslut 2018-12-17 i mål T 3370–18 som presenterats, befann sig barnet just i en lojalitetskonflikt mellan den sociala föräldern och barnets vårdnadshavare. Lojalitetskonflikten ansågs också kunna ligga till grund för barnets negativa inställning med den sociala föräldern.214 Vikten av att bibehålla barnets relation ansågs i fallet väga tyngst, varför barnet ändock hade rätt till umgänge med sin sociala förälder. Problematiken som uppkommer är att socialnämnden, med exklusiv talerätt, som nämnts kan välja att inte starta en utredning om umgängesrätt med en social förälder med risk för lojalitetskonflikt som motivering. Det synes därför oklart vilka faktorer som ligger till grund för en bedömning av om talan ska väckas eller inte. Det innebär följaktligen att ett barn kan riskera att en talan inte väcks, även om en sådan talan i domstol skulle kunna utmynna i ett domslut där bibehållandet av relationen med den sociala föräldern skulle anses vara barnets bästa. Vad gäller rättsfallen som presenterats ska också det sistnämnda fallet från Göta hovrätt nämnas i denna del.215 Även om frågan i målet handlade om giltigheten av föräldraskapsbekräftelse är målet av intresse då tingsrätten i domskälen betonade att beslut om umgänge inte kunde fattas i målet. Detta då det inte var socialnämnden som väckt talan. Beslut om umgänge förutsätter därför att socialnämnden väcker en egen talan. En sådan talan innebär att en ny domstolsprocess skulle vara vid handen och barnet behöver således utsättas för ytterligare en domstolsprocess i stället för att beslut om umgänge skulle kunnat dömas i det aktuella målet, vilket osannolikt ligger i linje med vad som är bäst för barnet. Ett barn som önskar upprätthålla en relation till sin sociala förälder har sammantaget ett svagt rättsligt skydd. Det innebär också att barn med sociala föräldrar inte garanteras samma trygghet som andra barn.
214 Västra Sveriges beslut 2018-12-17 i mål T 3370–18.
215 Göta hovrätts beslut 2019-01-16 i mål T 1854–18.