En förändrad umgängesreglering som ökar förutsättningarna för barn att upprätthålla relationen med sin sociala förälder ger också upphov till ytterligare relevanta avvägningar än vad som diskuterats ovan. En sådan kan vara om det bör vara skillnad i umgängesrätten med sociala föräldrar om barnet redan har två vårdnadshavare eller om barnet enbart har en sådan. I dansk rätt synes det viktiga
vara att en social förälder kan ersätta en frånvarande förälders plats till barnet.
En sådan lösning innebär dock att familjekonstellationer där fler än två tar ett praktiskt föräldraansvar utesluts från regleringens tillämpningsområde. En reglering där det krävs att barnet enbart har en närvarande vårdnadshavare för att kunna få umgängesrätt med en social förälder, ger upphov till samma problematik som råder av den nuvarande umgängesregleringen i svensk rätt, det vill säga att barnet riskerar att förlora sin sociala förälder. Det skulle också uppkomma eventuella verkställighetsproblem om förutsättningarna i barnets liv förändras vilket är rådande situation enligt dansk rätt. Ur ett barnrättsperspektiv är det således önskvärt att umgängesrätten inte begränsas på ett sådant sätt.
En relevant fråga är också hur barnets rätt till sin sociala förälder ska värderas om den sociala föräldern är olämplig. Dessa situationer skulle kunna vålla problematik och innebära svåra avvägningar om rätten till umgänge med sociala föräldrar skulle stärkas. Fråga uppkommer därför om en förändrad umgängesreglering med sociala föräldrar skulle behöva innefatta en skälighetsbedömning i det enskilda fallet. En följdfråga härav är i så fall hur dessa bedömningar ska göras och vilka aspekter som ska vägas in. Om den sociala föräldern i praktiken motsvarar en rättslig förälder kan också frågas om möjligheten till umgänge med umgängesstöd bör finnas tillhanda även för sociala föräldrar. Vidare krävs överväganden om barns behov av umgänge med en social förälder ska väga särskilt tungt om det visar sig att vårdnadshavaren brister i sin omsorg. En sådan skälighetsbedömning behöver kunna prövas i varje enskilt fall för att säkerställa att barnets bästa är avgörande. För att inte riskera att en skälighetsbedömning leder till att socialnämnden förblir alltför restriktiva i sin talerätt, bör det klart framgå om det är särskilda omständigheter som ska aktualisera en skälighetsprövning.
Vidare ska också lyftas den risk att umgängesrätt med sociala föräldrar missbrukas för att undkomma en eventuell dom om minskat eller inget umgänge mellan en rättslig förälder och ett barn. Så kan vara fallet exempelvis om en pappa fått nekat umgänge med sitt barn varvid barnets farföräldrar ansöker om umgänge för att sedan låta barnet träffa sin pappa på deras umgängestid. Denna risk förekommer utifrån rådande umgängesreglering med andra än barnets rättsliga föräldrar. Emellertid skulle denna risk sannolikt inte öka genom en förändrad umgängesrätt till förmån för barns rätt till sociala förälder då en sådan förändring främst ökar förutsättningarna för bibehållet umgänge i fall av separation eller dödsfall med den rättsliga föräldern. Dock kan även denna aspekt möjligen motivera att en skälighetsbedömning bör vara vid handen vid en förändrad umgängesrätt med sociala föräldrar.
Slutligen aktualiserar förslagna lagändringar i tidigare avsnitt beträffande utökade möjligheter för umgänge med sociala föräldrar andra stora frågor som inte behandlas inom ramen för uppsatsens syfte. Exempelvis vilka rättigheter och skyldigheter som den sociala föräldern ska ha gentemot barnet om ett umgänge är vid handen. Motsvarande aktualiseras också frågan om den sociala föräldern ska tillerkännas rättigheter, exempelvis rätt till ersättning för utlägg som görs inom ramen för umgänget.
7 Slutsatser och avslutande kommentarer
Det övergripande syftet med uppsatsen är att undersöka om barns rättigheter tillvaratas enligt rådande umgängesreglering med sociala föräldrar. Utifrån den framställning som gjorts i uppsatsen kan konstateras att barns rättigheter inte tillvaratas på ett tillfredställande sätt enligt gällande rätt. 6 kap. 15 § tredje stycket FB stadgar vårdnadshavarens ansvar att tillgodose barnets behov av umgänge med personer som står barnet särskilt nära. 6 kap. 15 a § andra stycket FB föreskriver sedermera att rätten på talan av socialnämnden kan besluta om umgänge mellan ett barn och någon annan än barnets förälder samt att socialnämnden vid bedömningen av om talan ska väckas, särskilt ska beakta barnets behov av umgänge med mor- och farföräldrar och andra som står barnet särskilt nära. Båda bestämmelserna kan inkludera sociala föräldrar genom att inrymmas i definitionen andra personer som står barnet särskilt nära. Bestämmelserna omfattar också situationer där fler än två personer tar ett praktiskt föräldraansvar.
Lagstiftningen ger emellertid ett tämligen svagt skydd för barnets relationer med sociala föräldrar i den faktiska tillämpningen. Barn med sociala föräldrar riskerar att skäras av från sin sociala förälder och därmed den person som i praktiken fungerat som barnets förälder. Umgängesregleringen är också bristfällig i förutsebarhet tillika effektivitet då det inte på ett tydligt sätt framgår vad som krävs för att barnet ska ha rätt till umgänge med sin sociala förälder. Med beaktande av motiven som ligger till grund för barns umgängesrätt med andra än barnets föräldrar, kan hävdas att motiven inte längre är heltäckande. Det saknas i förarbetena relevanta avvägningar i förhållande till att barn i många fall lever i andra familjekonstellationer än den traditionella kärnfamiljen. De rättigheter som barn tillerkänns, eftersätts därför i vissa delar i den rådande umgängesregleringen med andra än barnets föräldrar. Umgängesregleringen behöver mot bakgrund härav moderniseras för att erkänna och trygga barns faktiska familjeförhållanden.
Uppsatsen ämnar också analysera huruvida det bör ske en regelförändring av umgängesrätten med sociala föräldrar ur ett barnrättsperspektiv. Alternativa lagstiftningsmöjligheter diskuteras med uppslag från dansk och finsk rätt. En alternativ lagstiftningsåtgärd som varit föremål för diskussion i svenska förarbeten är att utvidga talerätten i 6 kap. 15 a § andra stycket FB och införa en överklagandemöjlighet av socialnämndens beslut för personer som står barnet särskilt nära. Detta förslag har avslagits upprepade gånger mot bakgrund av uppfattningen att en sådan förändring inte vore det bästa för barnet. Ett sådant ställningstagande har inte gjorts i dansk eller finsk rätt. För att bedöma om en förändring av det slaget skulle vara önskvärt ur ett barnrättsperspektiv skulle krävas att de negativa konsekvenser som kan följa av att barnet är föremål för
60
domstolsprocess ställs gentemot den negativa påfrestning som kan följa av att förlora en nära social förälder. Någon diskussion där dessa intressen ställs emot varandra har inte ombesörjts i de svenska förarbetena, vilket kan kritiseras. Mot bakgrund härav är det inte möjligt att i uppsatsen komma fram till en slutsats huruvida en utökad talerätt och införandet av en överklagandemöjlighet skulle vara önskvärt ur ett barnrättsperspektiv.
Med uppslag från finsk rätt diskuteras eventualiteten att särskilt reglera barns rätt till umgänge med sociala föräldrar. En sådan förändring skulle kunna åstadkommas genom en ny lydelse i 6 kap. 15 a § andra stycket FB där sociala föräldrar explicit skulle framgå av ordalydelsen. På motsvarande sätt framgår idag mor- och farföräldrar vilket lades till i syfte att betona vikten av umgänge med den äldre generationen. En sådan förändring skulle innebära att motiven till den nya lydelsen hade kunnat specificera vilka förhållande som ska råda för att barn ska garanteras umgängesrätt med sina sociala föräldrar. Lagstiftningsåtgärden hade varit önskvärd ur ett barnrättsperspektiv då regleringen hade tydliggjorts och inneburit en ökad förutsebarhet. Tydligheten hade sannolikt också skapat incitament för socialnämnden att väcka talan om umgänge med sociala föräldrar när detta är motiverat och värna om barnets faktiska relationer i större utsträckning. Umgängesrätten hade genom en sådan lydelseändring tagit höjd för en förändrad familjebildning och synliggjort olika familjeformer. Det finns slutligen också skäl att se närmare på möjligheten till samförståndslösningar mellan barnets vårdnadshavare och sociala föräldrar med uppslag från dansk rätt.
Umgängesavtal, samarbetssamtal och medling är alla preventiva åtgärder för att undkomma domstolsprocesser. Sådana åtgärder finns enligt gällande rätt tillhanda för barnets rättsliga föräldrar. Genom rättsligt bindande samförståndslösningar mellan barnets rättsliga förälder och sociala förälder skulle barnet tillförsäkras sin sociala förälder utan att nödvändigtvis behöva medverka i en domstolsprocess vilket skulle vara eftersträvansvärt ur ett barnrättsperspektiv. Det skulle följaktligen innebära att rådande reglering om umgängesavtal, samarbetssamtal och medling skulle reformeras för att inte enbart gälla den traditionella kärnfamiljen, utan också omfatta andra familjekonstellationer.
Samtliga förslag som presenteras i uppsatsen syftar till att öka förutsättningarna för barn att bibehålla relationen med sin sociala förälder genom umgänge. Lagförslagen föranleder också vissa gemensamma överväganden såsom om en skälighetsbedömning är motiverad. 2020 års utredning om en föräldraskapsrättslig lagstiftning för alla ska redovisas senast den 21 juni 2022.
För att få den familjerättsliga lagstiftningen att korrespondera med samhällsutvecklingen är det av vikt att utredaren tar sin utgångspunkt i att barn lever i varierade familjekonstellationer och inte utgår från existerande normer inom familjerätten. Förutsättningarna för ett barn att bibehålla relationen med en social förälder behöver ur ett barnrättsperspektiv förbättras. En sådan utveckling skulle värna om barnets rätt till familjeliv och bidra till en mer inkluderande och modern familjerättslig lagstiftning där barnets rättigheter tillgodoses på ett bättre sätt.
Källförteckning
Offentligt tryck
Betänkanden
1997/98:LU12 Vårdnad, boende och umgänge.
Departementsserien
Ds 2019:23 Vägledning vid tolkning och tillämpning av FN:s konvention av barnets rättigheter [cit. Ds 2019:23].
Kommittédirektiv
Dir. 2020:19 Utökade möjligheter att göra utländska föräldraskap gällande i Sverige [cit. Dir. 2020:19].
Dir. 2020:132 En föräldraskapsrättslig lagstiftning för alla [cit. Dir. 2020:132].
Motioner
Mot. 2020/21:3938 Med anledning av prop. 2020/21:150 Ett stärkt barnrättsperspektiv i vårdnadstvister.
Propositioner
Prop. 1915:18 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 18 [Prop. 1915:18].
Prop. 1975/76:170 Om ändring i föräldrabalken m.m. [cit. Prop.
1975/76:170].
Prop. 1997/98:7 Vårdnad, boende och umgänge [cit. Prop. 1997/98:7].
Prop. 1981/82:168 Om vårdnad och umgänge m.m. [cit. Prop.
1981/82:168].
Prop. 1989/90:107 Om godkännande av FN-konventionen om barnets rättigheter [cit. 1989/90:107].
Prop. 1989:107 Om godkännande av FN-konventionen om barns Rättigheter [cit. Prop. 1989:107].
Prop. 1990:91:8 Om vårdnad och umgänge [cit. Prop. 1990:91:8].
Prop. 1992/93/139 Om olovligt bortförande och andra övergrepp mot barn.
Prop. 1993/94:117 Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och rättighetsfrågor [cit. Prop. 1992/93/139].
Prop. 1994/95:224 Barns rätt att komma till tals [cit. Prop. 1994/95:224].
Prop. 2005/06:99 Nya vårdnadsregler [cit. Prop. 2005/06:99].
Prop. 2009/10:232 Strategi för att säkra barnets rättigheter i Sverige [cit.
62
Prop. 2009/10:23].
Prop. 2014/15:127 Assisterad befruktning för ensamstående kvinnor [cit.
Prop. 2014/15:127].
Prop. 2017/18:121 Modernare adoptionsregler [cit. Prop. 2017/18:121].
Prop. 2017/18:186 Inkorporering av FN:s konvention om barnets Rättigheter [cit. Prop. 2017/18:186].
Prop. 2020/21:176 Modernare regler för bekräftelse av föräldraskap, faderskapsundersökningar och för att åstadkomma könsneutral föräldraskapspresumtion [cit. Prop.
2020/21:176].
Statens offentliga utredningar
SOU 1997:116 Barnets bästa i främsta rummet [cit. SOU 1997:116].
SOU 2005:43 Vårdnad - Boende – Umgänge. Barnets bästa, föräldrars ansvar [cit. SOU 2005:43].
Rättspraxis
Nytt juridiskt arkiv, avdelning 1 NJA 1988 s. 488.
NJA 1995 s. 398.
Opublicerade rättsfall
Göta hovrätts beslut 2019-01-16 i mål T 1854–18.
Hovrätten för västra Sveriges beslut 2018-12-18 i mål nr. T 3370–18.
Svea hovrätts beslut 2017-02-20 i mål nr. T 9106–16.
Södertörns tingsrätts dom 2016-10-04 i mål nr. 8919–15.
Förvaltningsrätten i Karlstads dom 2019-09-10 i mål nr. 4820–19.
Förvaltningsrätten i Malmös dom 2021-02-26 i mål nr. 15444–20 mfl.
Europadomstolen
Bronda mot Italien (22430/93), dom meddelad den 9 juni 1998, ECHR.
Kopf och Liberda mot Österrike (1598/06), dom meddelad den 17 januari 2012, ECHR.
Manuello och Nevi mot Italien (107/10), dom meddelad den 20 januari 2015, ECHR.
Nazarenko mot Ryssland (39438/13), dom meddelad den 16 juli 2015, ECHR.
Litteratur
Adolphsen, Caroline & Røhl, Jane, Børn i familie- og socialretten, 3 u., Djøf Forlag, Köpenhamn, 2020 [cit. Adolphsen & Røhl, Børn i familie- og socialretten].
Hammarberg, Thomas, Barnkonventionens bärande idé: I barnets intresse, i Barnets bästa
– en antologi, Barnrättskommittén (red.), bilaga till Barnkommitténs
huvudbetänkande, SOU 1997:116, 1997 [cit. Hammarberg, Barnkonventionens bärande idé: I barnets intresse, i Barnets bästa – en antologi].
Kaldal, Anna & Sjöberg, Gustaf, Vetenskapskrav på uppsatser i rättsvetenskap – handfasta tips, Jure Förlag AB, Stockholm, 2018 [cit. Kaldal & Sjöberg, Vetenskapskrav på uppsatser i rättsvetenskap – handfasta tips].
Kleineman, Jan, Rättsdogmatisk metod, i: Juridisk metodlära, Nääv, Maria & Zamboni, Mauro (red.), 2 u., Studentlitteratur, Lund, 2018 [cit. Kleineman,
Rättsdogmatisk metod, i: Juridisk metodlära].
Mattsson, Titti, Rätten till familj inom barn- och ungdomsvården, Liber, Malmö, 2010 [cit. Mattsson, Rätten till familj inom barn- och ungdomsvården].
Mägi, Erik & Zimmerman, Lina-lea, Stjärnfamiljejuridik, Gleerups förlag, Malmö, 2015 [cit. Mägi & Zimmerman, Stjärnfamiljejuridik].
Rejmer, Annika, Vårdnadstvister: En rättssociologisk studie av tingsrätts funktion vid handläggning av vårdnadskonflikter med utgångspunkt från barnets bästa,
Studentlitteratur, Lund, 2003 [cit. Rejmer, Vårdnadstvister: En rättssociologisk studie av tingsrätts funktion vid handläggning av vårdnadskonflikter med utgångspunkt från barnets bästa].
Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: Ämne, material och argumentation, 5 u., Norstedts Juridik, Stockholm, 2021 [cit. Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: Ämne, material och argumentation].
Santos Pais, Marta, The Convention on the Rights of the Child, i: The manual on Human Rights Reporting Geneva, United Nations, 1997 [cit. Santos, The Convention on the Rights of the Child].
Schiratzki, Johanna, Barnets bästa i ett mångkulturellt Sverige – En rättsvetenskaplig undersökning, 2 u., Iustus Förlag, Uppsala, 2005 [cit. Schiratzki, Barnets bästa i ett mångkulturellt Sverige – En rättsvetenskaplig undersökning].
Schiratzki, Johanna, Barnrättens grunder, 7 u., Studentlitteratur, Lund, 2019 [cit.
Schiratzki, Barnrättens grunder].
Schiratzki, Johanna, Vårdnad och vårdnadstvister, Nordstedts Juridik, Stockholm, 1997 [çit. Schiratzki, Vårdnad och vårdnadstvister].
Singer, Anna, Barnets bästa – om barns rättsliga ställning i familj och samhälle, 6 u., Norstedts Juridik, Stockholm, 2014 [cit. Singer, Barnets bästa – om barns rättsliga ställning i familj och samhälle].
Singer, Anna, Barns rätt, 2 u., Iustus förlag, Uppsala, 2019 [cit. Singer, Barns rätt].
Singer, Anna, Föräldraskap i rättslig belysning, Iustus förlag, Uppsala, 2000 [cit.
Singer, Föräldraskap i rättslig belysning].
Övrigt
Barnombudsmannen
Barnombudsmannen, Dom tror att dom vet bättre – Barnet som rättighetsbärare, Norstedt Juridik, Stockholm, 2020.
64
FN:s barnrättskommitté
Barnrättskommitténs allmänna kommentarer nr 7 (2005), Genomförandet av barnets rättigheter under tidig barndom, CRC/C/GC/7, reviderad 2006, [cit.
CRC/C/GC/7].
Barnrättskommitténs allmänna kommentarer nr 12 (2009), Barnets rätt att bli hörd, CRC/C/GC/12, reviderad 2014 [çit. CRC/C/GC/12].
Barnrättskommitténs allmänna kommentarer nr 14 (2013), Om barnets rätt att i första hand få beaktat vad som bedöms vara barnets bästa, CRC/C/GC/14, reviderad 2018 [cit. CRC/C/GC/14].
Forskning
Amato, Paul R, Children’s adjustment to divorce: theories, hypotheses, and empirical support.
Journal of Marriage and the Family, Journal of Marriage and Family, Vol. 55, No. 1, Nebraska.
Bohman, Michael, De svenska adoptivbarnen: Det sociala arvet i ett historiskt perspektiv:
Familjen som jordmån för barns hälsa och utveckling, Socialmedicinsk tidsskrift, häfte 8, 1995.
Johnston, Janet, Roseby, Vivienne & Kuehnle, Kathryn, In the name of the child – a developmental approach to understanding and helping children of con flicted and violent divorce, Springer Publishing Company, New York, 2009.
Kelly, Joan B & Emery, Robert E, Children’s adjustment following divorce: risk and resilience perspectives, Family Relations, 2003.
Lagerberg, Dagmar & Sundelin, Claes, Risk och prognos I socialt arbete med barn: forskningsmetoder och resultat, Gothia Kompetens, Stockholm, 2000.
Von Houdt, Kirsten, Like My Own Children: A Quantitative Study of Stepparents Claiming Adult Stepchildren, Jounal of Family Issues, Stockholm, 2021.
Wadsby, Marie & Svedin, Carl Göran, Barns reaktioner och psykiska hälsa vid föräldrars skilsmässa, Socialmedicinsk Tidskrift, 72 (8), 1995.
Lagkommentarer
Oldenstedt, Boel, Föräldrabalk (1949:381) 6 kap. 2 a § FB, Karnov 2021-09-15 (JUNO).
Oldenstedt, Boel, Föräldrabalk (1949:381) 6 kap. 8 § FB, Karnov 2021-09-24 (JUNO).
Walin, Gösta., Vängby, Staffan., Singer, Anna & Jänterä-Jareborg, Maarit, Föräldrabalken – en kommentar, kommentar till 6 kap. 15 a § FB, Version 21, JUNO.
Walin, Gösta, Vängby, Staffan, Singer, Anna & Jänterä-Jareborg, Maarit, Föräldrabalken – en kommentar, kommentar till 6 kap. 15 § fjärde stycket FB, Version 21, JUNO.
Rapporter
Statens medicinsk-etiska råd, Smer rapport 2013:1, Assisterad befruktning – etiska aspekter, Stockholm, 2013.
Statistik
Statistiska centralbyrån, 215 000 barn har en bonusförälder [Tillgänglig på:
www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2021/215-000-barn-har-en-bonusforalder/] 2021.
Utländska källor
2011/1 LSF 157, Forslag til lov om ændring af forældreansvarsloven, retsplejeloven og lov om Det Centrale Personregister [cit. 2011/1 LSF 157].
Højesterets kendelse, den 12 december 2014, Sag. 137/2014.
RP 88/2018 rd.
VEJ nr 11362 af 30/12/2015, Vejledning om samvær [cit. VEJ nr 11362 af 30/12/2015].
VEJ nr 9403 af 26/06/2020, Vejledning om forældremyndighed, barnets bopæl og samvær [cit. VEJ nr 9403 af 26/06/2020].