Att barns föräldrar separerar är inte ovanligt. Det beräknas att närmare 50 000 barn får uppleva att sina föräldrar går isär varje år.141 I många fall kommer föräldrarna överens om hur barnets tillvaro fortsättningsvis ska ordnas när föräldrarna inte längre bor i samma hushåll men för många leder också separationen till tvister om vårdnad, boende och umgänge.142 Till skillnad från de flesta andra regelkomplex har vårdnadsrelaterade tvister varit föremål för återkommande reformer. Syftet har varit att åstadkomma ett system som underlättar för tvistande föräldrar samt att stärka barns rättsliga ställning.143
Enligt 6 kap. 15 § första stycket FB har barn rätt till umgänge med den föräldern som barnet inte bor tillsammans med. Frågan om umgänge kan således aktualiseras både när föräldrarna har gemensam vårdnad samt när en förälder har ensam vårdnad. Barns möjlighet till kontakt med den föräldern som barnet inte är bosatt hos har redan sedan 1915 års lag varit föremål för reglering.144 Syftet var då att förhindra att en förälder motverkade den andra föräldern umgänge med barnet.145 Bestämmelsen överfördes sedan till 1949 års föräldrabalk. Vid införandet av umgängesregleringen fanns ett tydligt föräldraperspektiv vilket i slutet av 1970-talet kom att förändras då barnets intresse av umgänge alltmer lyftes fram. År 1983 kom också detta till uttryck i FB.146 Barns rätt till umgänge har sedermera kommit att kopplas samman med barnets bästa och 2006 års vårdnadsreform syftade särskilt till att stärka barnrättsperspektivet vilket går i linje med barnkonventionens rättigheter.147 Umgänget som sådant kan ske på olika sätt, exempelvis genom fysiska träffar, telefonsamtal eller annan form av kontakt.148 För att underlätta umgänget finns en lagstadgad upplysningsplikt i 6 kap. 15 § fjärde stycket FB vilken innebär att den förälder som barnet är bosatt hos är skyldig att lämna upplysningar som kan ha betydelse för umgänget, förutsatt att särskilda skäl inte talar emot. Sådana särskilda skäl kan vara
141 Prop. 2020/21:150, s. 31.
142 Singer, Barns rätt, s. 107 f.
143 Singer, Barns rätt, s. 107 f.
144 Prop. 1915:18, Kungl. Maj:ts nåd. Nr. 18, s. 87 f.
145 Prop. 1915:18, s. 87 f.
146 Prop. 1981/82:168, Om vårdnad och umgänge m.m, s. 41 ff.
147 Prop. 2005/06:99, s. 1 och 38.
148 Mägi & Zimmerman, Stjärnfamiljejuridik, s. 229.
34
exempelvis om en vårdnadshavare har flyttat med barnet till en för den andra vårdnadshavaren okänd ort i syfte att undkomma dennes trakasserier och mot bakgrund härav inte vill uppge barnets adress.149
Utgångspunkten för bestämmelserna om umgängesrätt är att barn har rätt till umgänge med de personer som är viktiga för barnet. Syftet är i första hand att barnets intresse och behov ska tillgodoses.150 Umgängesrätten beskrivs därför som skydd för barnets känslomässiga relationer och är något som ska främja barnets harmoniska utveckling.151 Trots att rätten till umgänge är en rätt som tillkommer barnet finns enligt huvudregeln ingen möjlighet för barnet att väcka talan om fastställande av umgängesrätt i domstol. Rätten att väcka talan om umgänge åläggs i stället den förälder som vill ha umgänge med barnet.152 Vid 2006 års reform av 6 kap. FB utvidgades möjligheten att väcka talan genom att även omfatta socialnämnden, vilket framkommer av 6 kap. 15 § a FB.
I första hand ska föräldrarna i samråd med barnet försöka lösa frågan om umgänge. Står barnet under vårdnad av endera eller båda föräldrarna, får de avtala om barnets umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans med enligt 6 kap. 15 a § tredje stycket FB. Ett sådant umgängesavtal ska vara skriftligt och godkännas av socialnämnden enligt samma bestämmelse. Det har sedan länge funnits en insikt om att domstolsprocesser inte är det bästa sättet att lösa tvister om vårdnad, boende och umgänge.153 Tvärtom kan processen i många fall leda till en fördjupad konflikt mellan föräldrarna. År 1991 infördes en skyldighet för kommunerna att erbjuda samarbetssamtal mellan föräldrarna i syfte att nå enighet.154 Av 5 kap. 3 § SoL stadgas följaktligen att kommunen ska sörja för att barns föräldrar erbjuds samarbetssamtal och hjälpa föräldrarna att träffa avtal om vårdnad, boende och umgänge. Även domstolen har ett långtgående ansvar att verka för en samförståndslösning mellan föräldrarna.155 Av 6 kap. 18 § FB framgår att en domstol i mål om vårdnad, boende eller umgänge har möjlighet att uppdra åt socialnämnden att anordna samarbetssamtal mellan föräldrarna i syfte att nå enighet. Från och med den 1 mars 2022 är det också ett krav att föräldrar som överväger att inleda en tvist om vårdnad, boende eller umgänge ska ha deltagit i ett informationssamtal hos socialnämnden innan ett yrkande framställs i domstol i syfte att hitta den lösning som är bäst för barnet.156
I samband med 2006 års vårdnadsreform infördes en möjlighet för domstolen att enligt 6 kap. 18 a § FB uppdra åt en medlare att arbeta för att föräldrarna når en samförståndslösning.157 Domstolen ska således i första hand verka för att föräldrarna når en samförståndslösning om detta är lämpligt. Om domstolen inte
149 Walin, Gösta, Vängby, Staffan, Singer, Anna & Jänterä-Jareborg, Maarit, Föräldrabalken – en kommentar, kommentar till 6 kap. 15 fjärde stycket § FB, Version 21, JUNO.
150 Singer, Föräldraskap i rättslig belysning, s. 452.
151 Singer, Föräldraskap i rättslig belysning, s. 452.
152 Singer, Anna, Barnets bästa – om barns rättsliga ställning i familj och samhälle, 6 u., Norstedts Juridik, 2014, s. 136.
153 Singer, Anna, Barnets bästa – om barns rättsliga ställning i familj och samhälle, s. 136.
154 Prop. 1990/91:8, s. 3.
155 Singer, Barns rätt, s. 132.
156 Prop. 2020/21:150, s. 1.
157 Prop. 2005/06:99, s. 2.
har framgång men det kan antas finnas möjlighet till överenskommelse så kan domstolen följaktligen besluta om medling.158 Medlaren ska då med utgångspunkt i barnets bästa, verka för en samförståndslösning mellan föräldrarna under en period som enligt huvudregeln uppgår till fyra veckor.159 Medling ökar förutsättningarna för att föräldrarna kommer överens och når långsiktiga hållbara lösningar. Samtidigt används medling i begränsad omfattning idag.160 Om föräldrarna inte kommer överens, ska domstolen i beslut om umgänge se till vad som är bäst för barnet. Som nämnts ska utgångspunkten vid frågor om umgänge vara att barn har behov av umgänge med båda föräldrarna. Om det finns särskilda skäl som talar emot detta kan umgänge dock nekas eller vara förenas med restriktioner såsom umgängesstöd.161
Forskning visar att barns mående kan påverkas av tvister. Detta genom uppslitande familjeuppbrott med efterföljande sabotage av barns relation till den andra föräldern vilket också är en faktor som kan utveckla ohälsa hos barn.162 Vidare visar forskning även samband mellan barns mående och föräldrakonfliktens intensitet. En hög konfliktnivå bidrar följaktligen till ett sämre mående hos barn. Samband återfinns också mellan barns mående och mängden livsförändringar och stressfyllda händelser som barnets utsätts för under och efter en separation.163 Djupa föräldrakonflikter innebär således stora påfrestningar för ett barn vilket kan komma att uttrycka sig som beteendeproblem, skolproblem och försämrad förmåga att hantera stress.164 Professor Michael Bohman visar i sin forskning att ålder och känslomässig kvalitet i relationen mellan ett barn och barnets föräldrar eller andra omvårdande personer är avgörande för hur barnet kommer att reagera när barnet skiljs från denne. Det biologiska släktskapet spelar i den del inte någon betydande roll.
Föreställningen att barnets biologiska föräldrar skulle vara viktigast menar Bohman utgår från att de flesta barn har den närmaste och djupaste känslomässiga relationen till sina biologiska föräldrar under sina första levnadsår.
Bohmans forskning baseras på barn som adopterats av känslomässigt stabila adoptivföräldrar. Det har sedermera konstaterats att de adopterade barnen har samma förutsättningar att utveckla en nära känslomässig relation till adoptivföräldrarna, som andra barn har till sina biologiska föräldrar.165
158 Singer, Barns rätt, s. 133.
159 Singer, Barns rätt, s. 133.
160 Prop. 2020/21:150, s. 78.
161 Mägi & Zimmerman, Stjärnfamiljejuridik, s. 230 f.
162 Johnston, Janet, Roseby, Vivienne & Kuehnle, Kathryn, In the name of the child – a developmental approach to understanding and helping children of con flicted and violent divorce. Springer Publishing Company, New York, 2009; Wadsby, Marie & Svedin, Carl Göran, Barns reaktioner och psykiska hälsa vid föräldrars skilsmässa, Socialmedicinsk Tidskrift, 72 (8), 1995, s. 334 f.
163 Amato, Paul R, Children’s adjustment to divor ce: theories, hypotheses, and empirical support. Journal of Marriage and the Family, Journal of Marriage and Family, Vol. 55, No. 1, Nebraska, s. 23 f; Lagerberg, Dagmar & Sundelin, Claes., Risk och prognos I socialt arbete med barn: forskningsmetoder och resultat, Gothia Kompetens, Stockholm, 2000.
164 Kelly, Joan B Emery, Robert E, Children’s adjustment following divorce: risk and resilience perspectives, Family Relations, 2003.
165 Bohman, Michael, De svenska adoptivbarnen: Det sociala arvet i ett historiskt perspektiv: Familjen som jordmån för barns hälsa och utveckling, Socialmedicinsk tidsskrift, häfte 8, 1995.
36