4.2.1 Vårdnadshavarnas ansvar enligt 6 kap. 15 § tredje stycket FB
Av 6 kap. 2 a § FB framkommer som nämnts barnets rätt till en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Härutöver har personkretsen som ett barn anses ha behov av umgänge med utvidgats.166 Av 6 kap. 15 § tredje stycket FB stadgas att barnets vårdnadshavare så långt som möjligt ska tillgodose barnets behov av umgänge med någon annan som står barnet särskilt nära.
Det första förslaget som lades fram om barns rätt till umgänge med andra än barnets föräldrar var i en proposition från år 1981 vilken trädde i kraft år 1983.167 Förslaget till förändring av dåvarande umgängesregleringen tog sin utgångspunkt i att barn har behov av goda kontakter även med andra än barnets föräldrar.168 Med anledning härav ansågs det också motiverat att behovet kom till uttryck direkt i lagtexten.169 I samma proposition framfördes att umgänget inte skulle begränsas till särskilda personkategorier eller till särskilda situationer, utan bör hållas allmän för att kunna avse de personer som barnet har en särskilt nära anknytning till. Samtidigt poängterades att det i praktiken i första hand var fråga om tidigare fosterföräldrar, eller, när barnets ena förälder är avliden, vederbörandes mor- och farföräldrar.170
6 kap. 15 § har varit föremål för justering flertalet gånger.171 Barnets rätt till umgänge med personer som står barnet särskilt nära har dock kvarstått i tämligen oförändrad form.172 I senare förarbeten har barns rätt till umgänge med andra än barnets föräldrar diskuterats och då särskilt att barn har behov av mor- och farföräldrar. I sammanhanget har betonats att kontinuerlig kontakt med den äldre generationen är av stor betydelse då mor- och farföräldrar är en värdefull trygghet om barnets föräldrar skulle separera eller avlida.173 Det kan därmed konstateras att mor- och farföräldrar under lång tid ansetts vara en viktig relation för barn.
Kretsen av personer som omfattas av bestämmelsen har sedermera kommit att uppmärksammas och diskuteras i vidare bemärkelse. Det har med anledning härav tydliggjorts att bestämmelsen också kan omfatta andra släktningar till barnet, familjehemsföräldrar och styvföräldrar.174
166 6 kap. 15 § tredje stycket FB.
167 Prop. 1981/82:168, s. 1.
168 Prop. 1981/82:168, s. 42.
169 Prop. 1981/82:168, s. 43.
170 Prop. 1981/82:168, s. 43.
171 Se t.ex. prop. 1990/91:8, Om vårdnad och umgänge; prop. 1994/95:224, Barns rätt att komma till tals.
172 Se t.ex. prop. 1990/91:8; prop. 1994/95:224; prop. 2005/06:99.
173 Prop. 2005/06:99, s. 57.
174 Prop. 2005/06:99, s. 56 f.
4.2.2 Talerätt enligt 6 kap. 15 a § andra stycket FB
I de fall barnets rättsliga föräldrar brister i sitt ansvar att tillse barnets rätt att träffa andra personer som står barnet nära tillkommer en viktig uppgift för socialnämnden att tillvarata barnets behov.175
Av 6 kap. 15 a § andra stycket FB framgår att domstolen på talan av socialnämnden får fatta beslut om umgänge mellan ett barn och någon annan än barnets föräldrar. Om en person som står barnet särskilt nära önskar fastställa umgänge får denne följaktligen kontakta socialnämnden.176 Vid bedömning av om talan om umgänge ska väckas, ska socialnämnden särskilt beakta barnets behov av umgänge med mor- och farföräldrar samt andra som står barnet särskilt nära. Socialnämnden ska vid prövning göra en avvägning mellan de fördelar som umgänget kan leda till och nackdelarna som en process kan föra med sig.177 Om talan väcks av socialnämnden får domstolen göra en bedömning av om en så nära anknytning föreligger att barnet kan anses ha behov av umgänge, samt att umgänget blir förenligt med barnets bästa.178 Socialnämnden bör dock i första hand verka för att en överenskommelse nås med barnets vårdnadshavare och den person som önskar fastställa umgänge med barnet.179
När en förfrågan inkommer om att socialnämnden ska föra en talan om umgänge bedömer socialnämnden om en utredning med stöd av 11 kap. 1 § SoL ska inledas med utgångspunkt i barnets bästa.180 Om en utredning anses befogad gör socialnämnden en utredning i syfte att avgöra om talan om umgänge ska väckas och om det tilltänkta umgänget är i enlighet med barnets bästa.181 I många fall kan den närstående och barnets vårdnadshavare under handläggningen komma fram till en samförståndslösning. Om nyss nämnda parter inte når fram till en samförståndslösning, kan socialnämnden göra bedömningen att det inte är till barnets bästa att ett umgänge med den närstående kommer till stånd. Detta kan varafallet exempelvis om talan avseende ett sådant umgänge skulle kunna öka konfliktnivån, vilket skulle stå i strid med barnets bästa.182 Vid uppföljning framkommer att socialnämnden ytterst sällan har väckt talan om sådant umgänge.
Professor Anna Singer betonar att det är svårt att avgöra vilka för- och nackdelar ett umgänge kan leda till, varför det är ovanligt att socialnämnden beslutar att väcka talan.183 Socialstyrelsen påpekar också att socialnämnden har varit alltför restriktiva med att väcka talan. Beslutar socialnämnden att inte väcka talan om umgänge är det ett icke överklagbart beslut. Beslutet kan således vare sig
175 Prop. 2005/06:99, s. 56.
176 Mägi & Zimmerman, Stjärnfamiljejuridik, s. 233.
177 Singer, Barnets bästa, s. 138.
178 Singer, Barnets bästa, s. 138.
179 Walin, Gösta, Vängby, Staffan, Singer, Anna & Jänterä-Jareborg, Maarit, Föräldrabalken – en kommentar, kommentar till 6 kap. 15 a § FB, Version 21, JUNO.
180 Förvaltningsrätten i Malmö, dom 2021-02-26, mål nr. 15444–20 mfl.
181 SOU 2017:6, s. 209.
182 SOU, 2017:6, s. 207 ff.
183 Singer, Barnets bästa, s. 170.
38
överklagas genom förvaltningsbesvär eller laglighetsprövning.184 Nedan illustreras en situation som kan följa av gällande reglering.
Alex och Dana har tillsammans dottern Elsa. När Elsa är 2 år avlider Dana. Alex har då ensamt ansvar för dottern. Alex kommer sedermera att träffa en ny partner, Tove, som i praktiken fungerar som en förälder till Elsa. Efter en stor konflikt några år senare separerar dock Alex och Tove. I samband med detta tillåts inte Elsa att träffa Tove längre. Då Tove inte är rättslig förälder kontaktar hon socialnämnden.
Socialnämnden beslutar att inte väcka talan om umgänge då det skulle innebära att Elsa hamnar i för stor lojalitetskonflikt. Tove, som anser sig vara Elsas mamma, har inga möjligheter att överklaga beslutet eller att driva frågan vidare.
4.2.3 Motiven bakom nuvarande reglering
När bestämmelsen om umgänge mellan ett barn och andra personer än barnets föräldrar infördes år 1983 ansågs det mindre lämpligt att var och en som ansåg sig ha en särskilt nära relation till barnet skulle kunna föra talan vid domstol om umgänge.185 Genom att anförtro socialnämnden exklusiv talerätt ansågs det skapas en garanti för att frågan inte onödigtvis gick till domstol.186 Frågan om talerätt för närstående har sedermera behandlats ett flertal gånger av lagutskottet.187 Samma slutsats som vid bestämmelsens införande drogs också vid 1998 års vårdnadsreform.188 Både regering och riksdag ansåg att de skäl som låg till grund vid införandet av bestämmelsen alltjämt hade bärighet.189
År 2002 tillsatte regeringen en kommitté med uppdrag att utvärdera 1998 års vårdnadsreform tillika vissa andra frågor om vårdnad, boende och umgänge.
Kommitténs betänkande presenterades år 2005.190 Kommitténs bedömning var att socialnämndens exklusiva talerätt bör behållas.191 Kommittén motiverade bedömningen delvis på motsvarande grunder som tidigare framförts. Tillades gjorde också att det skulle uppstå avgränsningsproblematik beträffande de taleberättigade som en utvidgad talerätt skulle medföra. En generell talerätt skulle omfatta personer som upplever sig närstående till barnet men som barnet inte uppfattar vara närstående. Det vore heller inte lämpligt att genom lag peka ut en särskild personkategori som har talerätt, då en sådan bestämmelse skulle riskera att utesluta personer som barnet anser är närstående.192 Kommittén förordade inte heller att det skulle införas en möjlighet för barnets vårdnadshavare eller den
184 Se t.ex. Förvaltningsrätten i Karlstads dom 2019-09-10 i mål nr. 4820–19; förvaltningsrätten i Malmös dom 2021-02-26 i mål nr. 15444–20 mfl.
185 Prop. 1981/82:168, s. 43.
186 SOU 2005:43, Vårdnad - Boende – Umgänge. Barnets bästa, föräldrars ansvar, s. 191.
187 SOU 2005:43, s. 191.
188 Prop. 1997/98:7, s. 63.
189 Bet. 1997/98:LU12, Vårdnad, boende och umgänge, 229 f.
190 SOU 2005:43, s. 3 f.
191 SOU 2005:43, s. 191.
192 SOU 2005:43, s. 192 f.
närstående att träffa verkställbara avtal om umgänge och motiverade det på motsvarande grunder som för utvidgad talerätt.193
Inför 2006 års vårdnadsreform framförde regeringen genom prop.
2005/06:99 att barns behov av umgänge med närstående skulle lyftas fram i lagens ordalydelse. De flesta remissinstanser tillstyrkte förslaget.194 I 6 kap. 15 a § andra stycket FB framgår därför sedan reformen som ovan nämns, att socialnämnden vid bedömningen av om talan ska väckas, särskilt ska beakta barnets behov av umgänge med mor- och farföräldrar samt andra personer som står barnet särskilt nära. Frågan om talerätt för barns närstående blev återigen föremål för diskussion. Några remissinsatser, såsom Sveriges advokatsamfund och Riksförbundet för Familjers Rättigheter ansåg att närstående till ett barn bör ges rätt att föra talan om umgänge i domstol.195 Regeringen delade emellertid kommitténs bedömning att det inte bör införas en talerätt för närstående. Skälen grundade sig särskilt på att det är av största vikt att ett barn inte utsätts för fler domstolsprocesser än vad som absolut är nödvändigt.196 Det lyftes även fram att en sådan avvägning inte är enkel att göra för en utomstående person som önskar umgänge med ett barn men som inte erhåller detta till följd av motstånd från barnets rättsliga förälder. Socialnämnden förutsätts därför att på ett mer objektivt sätt kunna överväga om de nackdelar som en domstolsprocess för med sig för barnet, vägs upp av de fördelar som barnet skulle dra av umgänget.197
Remissinsatserna Forum för mor- och farföräldrar och UmgängesrättsFöräldrarnas Riksförening ansåg i vart fall att det skulle införas en möjlighet att överklaga socialnämndens beslut om att inte väcka talan om umgänge.198 Även detta förslag avslogs emellertid av samma skäl som tidigare.199 Samtidigt betonades i förarbetet betydelsen av barns kontakt med andra närstående än barnets föräldrar och att det finns en risk att socialnämnderna är alltför restriktiva i sin bedömning om att väcka talan om umgänge. Det framfördes också av regeringen att det är av vikt att barnet inte onödigtvis förlorar kontakt med sina närstående vid en separation mellan föräldrarna, när ett sådant umgänge skulle vara förenat med det bästa för barnet.200 Mot bakgrund av att närstående inte har en egen talerätt anses det angeläget att socialnämnderna uppmärksammar de situationer där barn kan ha ett behov av umgänge med andra personer än barnets föräldrar.201
Även i förarbeten till 2021 års vårdnadsreform om ett stärkt barnrättsperspektiv, lyftes socialnämndens uppgift att se till barnets bästa i de fall barnets föräldrar inte fullgör sin uppgift enligt 6 kap. 15 § tredje stycke FB. En utvidgad talerätt övervägdes också men med samma slutsats som tidigare att det fortsättningsvis enbart bör vara socialnämnden som har talerätt.
193 SOU 2005:43, s. 193.
194 Prop. 2005/06:99, s. 54 ff.
195 Prop. 2005/06:99, s. 54.
196 Prop. 2005/06:99, s. 57.
197 Prop. 2005/06:99, s. 57.
198 Prop. 2005/06:99, s. 54.
199 Prop. 2005/06:99, s. 56 f.
200 Prop. 2005/06:99, s. 57.
201 Prop. 2005/06:99, s. 57.
40
Remissinstanserna Föreningen Pappabarn och Föreningen Saknade Barnbarn invände häremot och förordade egen talerätt för närstående. Föreningen Saknade Barnbarn lyfte också faktumet att socialnämndens beslut inte är överklagbart.202 Övriga remissinstanser hade inga invändningar mot socialnämndens exklusiva talerätt eller karaktären av socialnämndens beslut såsom icke överklagbara.203 Det poängterades dock av regeringen att det är angeläget att socialnämnderna är medvetna om deras ansvar för barnets rätt till umgänge med närstående och att många barn idag lever i andra familjekonstellationer än den traditionella kärnfamiljen.204