3.4.1 Barnets rätt till föräldrar
En av de mest grundläggande rättigheterna för ett barn är barnets rätt till rättsliga föräldrar.110 Barnets rätt till föräldrar stadgas i artikel 7 barnkonventionen av vilken det bland annat framgår att barnet omedelbart efter födseln ska registreras och så långt som möjligt ha rätt att få veta vilka föräldrarna är, samt få deras omvårdnad. Även av 6 kap. 2 a § andra stycket andra punkten FB framgår som nämnts i avsnitt 3.3.3 att barn har rätt till båda sina föräldrar. Motivet bakom lagstiftningen grundas på att i större utsträckning garantera att barnets rättigheter tillgodoses och skyddas. Vidare utgör det en ekonomisk, social och rättslig säkerhet för barnet.111 Trots att den föräldraskapsrättsliga lagstiftningen fortfarande i många fall utgår från grundtanken att barn behöver både en moder- och fadersgestalt har detta synsätt i viss mån kommit att förändras. Enligt adoptionsreglerna i FB kan ensamstående adoptera och sedan år 2016 är det också möjligt för en ensamstående kvinna att få tillgång till assisterad befruktning.
Förändringen grundar sig bland annat på att det inte finns skäl att anta att en ensamstående inte kan erbjuda barn en god uppväxtmiljö och tillgodose barns behov.112
3.4.2 Barnets rätt till omvårdnad
Ett av de viktigaste skälen med att fastställa barns rättsliga föräldrar är att göra det möjligt att ålägga någon eller några ett ansvar för att tillgodose barnets behov och intressen.113 I barnkonventionens preambel slås fast att familjen är barnets naturliga miljö för utveckling och välfärd. Preambeln fastslår vidare att barn bör växa upp i en familjemiljö för att kunna uppnå en harmonisk och fullständig utveckling. Barnets föräldrar har det primära ansvaret att ge barnet goda uppväxtvillkor och vid fullgörandet av föräldrarnas uppgift ska barnets bästa vara primärt.114 Föräldrarnas ansvar för barnet framgår särskilt av artikel 5 barnkonventionen som stadgar att barnets föräldrar ansvarar för barnets uppfostran och utveckling samt ska bistå barnet i att få sina rättigheter uppfyllda.
I takt med barnets utveckling och mognad aktualiseras andra behov och intressen. Barnet får en bättre förmåga att på egen hand fatta beslut som rör dennes egna angelägenheter. Barnets beslutsfattande förmåga måste alltid respekteras vilket också framgår av artikel 5 barnkonventionen.115
I FB regleras föräldrars ansvar att tillgodose barnets grundläggande behov genom vårdnadsansvaret. I 6 kap. 1 § FB fastslås att barn har rätt till omvårdnad,
110 Singer, Barns rätt, s. 36.
111 Singer, Föräldraskap i rättslig belysning, s. 384.
112 Prop. 2014/15:127, Assisterad befruktning för ensamstående kvinnor, s. 12.
113 Singer, Barns rätt, s. 91.
114 Singer, Barns rätt, s. 91.
115 Singer, Barns rätt, s. 92.
28
trygghet och god uppfostran. Av bestämmelsen framgår också barns rätt att behandlas med aktning för sin person och egenart, samt rätt att inte utsättas för kroppslig bestraffning. Det är den som har vårdnad om barnet i enlighet med 6 kap. 2 § FB som ska tillgodose barnets behov enligt 6 kap. 1 § FB. Av 6 kap. 3 § FB framgår att ett barn från födseln står under ensam vårdnad av modern, förutsatt att föräldrarna inte är gifta med varandra då barnet står under gemensam vårdnad av båda föräldrarna. Domstol kan även anförtro vårdnadsansvaret åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare eller en tillfällig vårdnadshavare.116 Vårdnadshavaren har följaktligen en tillsynsplikt över barnet i förhållande till barnets mognad och utveckling samt en försörjningsplikt.117 Vårdnadsansvaret innefattar däremot inte någon skyldighet att ombesörja den faktiska omsorgen av barnet. Det rättsliga ansvaret innefattar enbart en skyldighet att se till att barnet får den tillsyn och omsorg som barnet har rätt till men den faktiska omsorgen kan överlåtas på andra. Så kan vara fallet om barnets föräldrar har ett gemensamt vårdnadsansvar men är separerade och barnet inte bor tillsammans med båda föräldrarna. Det är den rättsliga föräldern som barnet bor hos som ombesörjer den dagliga omsorgen, utan att den andra föräldern kan anses försumma sitt ansvar.118 Det är dock inte möjligt att som vårdnadshavare helt och hållet överlåta omsorgen till någon annan, vilket framgår av 6 kap. 6 § SoL.
3.4.3 Barnets rätt till delaktighet
I artikel 12 barnkonventionen regleras barns rätt att komma till tals och bli hörd.
Artikelns första stycke föreskriver att konventionsstaterna ska tillförsäkra att ett barn som kan bilda egna åsikter har rätt att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i relation till barnets ålder och mognad.119 Det har inte ansetts möjligt att ange någon bestämd ålder för när barnet ska få möjlighet att framföra sina åsikter utan bör bedömas från fall till fall. Utgångspunkten ska dock vara att barnet kan bilda åsikter, även om barnet inte har någon möjlighet uttrycka dessa verbalt.120 Barnrättskommittén betonar särskilt att lydelsen i artikel 12 barnkonventionen inte anger någon åldersgräns för barns rätt att uttrycka sina åsikter och avråder konventionsstaterna att sätta en åldersgräns för att inte begränsa barns rätt att bli hörda. Konventionsstaterna blir således skyldiga att i varje enskilt fall bedöma i vilken utsträckning som barnet kan bilda sig en egen åsikt.121 Barnets rätt att fritt uttrycka sina åsikter innebär att barnet ska kunna göra detta utan manipulationer eller otillbörlig påverkan.122 Rätten att bli hörd innebär också att barnet har rätt att avstå från att utöva sin rättighet. Det är därmed inte någon skyldighet för barnet att uttrycka sina åsikter.
Konventionsstaterna åläggs följaktligen att säkerställa att barn får tillräcklig
116 Se 6 kap. 3 § FB.
117 Singer, Barns rätt, s. 93.
118 Singer, Barns rätt, s. 93 f.
119 Artikel 12 första stycket barnkonventionen.
120 CRC/C/GC/12, p. 20 f.
121 CRC/C/GC/12, p. 20 f.
122 CRC/C/GC/12, p. 22.
information för att kunna ta ställning till huruvida denne vill använda sin rätt att bli hörd.123
Av artikel 12 andra stycket framgår vidare att barnet i alla domstols- och administrativa förfaranden som berör barnet, ska beredas möjlighet att höras direkt, genom företrädare eller lämpligt organ. Barnrättskommittén understryker att det i många fall finns en risk för intressekonflikter mellan ett barn och dennes förälder. Om hörandet av barnet görs via en företrädare är det därför av yttersta vikt att denne enbart vidarebefordrar barnets åsikter till beslutsfattaren.
Företrädaren måste också vara medveten om att denne enbart företräder barnets intresse vilket inte får förväxlas med exempelvis föräldrarnas intresse eller samhället.124
Barnets rätt till delaktighet i frågor om vårdnad, boende och umgänge framgår som nämnts av 6 kap. 2 b § FB. 6 kap. 2 b § FB är en ny bestämmelse sedan år 2021.125 Skälet bakom bestämmelsen är att stärka barnets rättsliga ställning och klargöra att barns rätt att uttrycka sin vilja inte är begränsad till en viss fråga utan gäller i vidare bemärkelse.126 Rätten till delaktighet gäller i samtliga frågor om vårdnad, boende och umgänge, både de frågor som är föremål för prövning och förfarandet i övrigt. Genom den tillkomna bestämmelsen framgår barnets rätt till delaktighet på ett överensstämmande sätt med artikel 12 barnkonventionen.
Rätten till delaktighet är central för att barnets bästa ska kunna säkerställas. Vid umgängesfrågor är det ytterst domstolen som ansvarar för att kraven på delaktighet är uppfyllda. I praktiken är det dock ofta den person som genomför en utredning, eller som lämnar upplysningar till domstolen i fråga om umgänge, som i första hand kommer behöva se till att barnets rätt till delaktighet tillgodoses.127 Skulle medling enligt 6 kap. 18 a § FB vara aktuellt är det medlaren som ansvarar för att barnets rätt till delaktighet inom ramen för medlingsförfarandet uppfylls. Medlaren kan då själv eller med hjälp av socialnämnden ge barnet möjlighet att framföra sina åsikter. Om det i ett mål inte framgår att barnets rätt att komma till tals har tillgodosetts, bör domstolen överväga att komplettera utredningen.128
I rättspraxis har domstolen åtskilliga gånger tagit ställning till betydelsen av ett barns vilja. Som exempel ska NJA 1995 s. 398 nämnas där Högsta domstolen [cit. HD] bedömde att ett barn med en ålder om 13 år ansågs ha en mognad som innebar att dennes inställning skulle beaktas. Det var otvetydigt att barnet ville bo hos sin fader. Faders lämplighet kunde dock ifrågasättas. Barnets bestämda vilja ansågs dock väga tyngst varför vårdnaden tillerkändes fadern.129 Även i NJA 1988 s. 488 ansågs ett barn om 13 år uppnått en sådan ålder och mognad att barnets åsikter skulle tillmätas betydelse. Med anledning av att det förelåg en stor konflikt mellan föräldrarna ville barnet inte ta ställning i tvisten. Barnets vilja
123 CRC/C/GC/12, p. 16.
124 CRC/C/GC/12, p. 36 f.
125 Prop. 2020/21:150, s. 130.
126 Prop. 2020/21:150, s. 1 och 43.
127 Prop. 2020/21:150, s. 130.
128 Prop. 2020/21:150, s. 130 f.
129 NJA 1995 s. 398.
30
ansågs därav motstridigt. HD menade att då barnet inte uttryckt en bestämd uppfattning kunde den inte ligga till grund för avgörandet. HD avgjorde i stället målet på basis av kontinuitetsskäl.130
3.4.4 Barnets rätt till respekt för privat- och familjeliv
Ett barn har även rätt att inte utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv enligt artikel 16 barnkonventionen. Begreppet familj ska tolkas i vid bemärkelse.131 Till detta kommer att barn har en rätt att inte skiljas från sina föräldrar, bortsett från de fall då det anses nödvändigt för barnets bästa vilket framkommer av artikel 9.1 barnkonventionen. Om barnet behöver skiljas från sina föräldrar har barnet rätt att upprätthålla ett personligt förhållande till föräldrarna så länge det inte skulle strida mot barnets bästa, vilket framkommer av artikel 9.3 barnkonventionen. Barnrättskommittén har uttalat att barns rätt enligt artikel 9.3 barnkonventionen omfattar personer som har vårdnad om barnet, familjehemsföräldrar och andra personer som barnet har en stark personlig anknytning till.132 Barnrättskommittén framhåller därvid också att barnets familj utgör en trygghet och är en viktig del i barnets liv varför familjeenheten inte ska splittras i onödan.133 Rätten till respekt för privat- och familjeliv framkommer även av artikel 8 EKMR, vilken också gäller som lag i Sverige.134 Rättigheten är inte absolut men får enbart inskränkas om det finns lagstöd och om det är nödvändigt för att skydda andra viktiga samhällsintressen, vilket framgår av artikel 8.2 EKMR.
Europadomstolen har i några avgöranden tagit ställning till barns umgängesrätt till personer som står barnet nära med utgångspunkt i artikel 8 EKMR.135 I Europadomstolen mål Kopf och Liberda mot Österrike (1598/06), dom meddelad den 17 januari 2012, behandlades frågan huruvida en relation mellan ett barn och barnets tidigare familjehemsföräldrar kunde anses omfattas av skyddet i artikel 8 EKMR. Europadomstolen konstaterade bland annat att familjeliv som avses i artikel 8 EKMR inte begränsar sig till äktenskapsbaserade förhållanden utan också omfattar faktiska familjerelationer. I grunden var det en fråga om huruvida relationen kunde anses vara en sådan praktisk nära relation.
Europadomstolen uttalade att för en sådan relation ska uppstå, fordras i allmänhet boende tillsammans. Europadomstolen framhöll emellertid att det undantagsvis också är möjligt att i vissa fall visa att en relation är tillräckligt stabil för att skapa ett faktiskt familjeförhållande.136
I avgörandet Manuello och Nevi mot Italien (107/19), dom meddelad den 20 januari 2015, slog Europadomstolen vidare fast att familjeband mellan mor- och
130 NJA 1988 s. 488.
131 CRC/C/GC/14, p. 59.
132 CRC/C/GC/14, p. 60.
133 CRC/C/GC/14, p. 61.
134 Prop. 1993/94:117, Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och rättighetsfrågor, s. 1.
135 Se t.ex. Kopf och Liberda mot Österrike (1598/06), dom meddelad den 17 januari 2012, ECHR;
Bronda mot Italien (22430/93), dom meddelad den 9 juni 1998, ECHR.
136 Kopf och Liberda mot Österrike (1598/06), dom meddelad den 17 januari 2012, ECHR.
farföräldrar och barnbarn är en relation som omfattas av rätten till respekt för privat- och familjeliv i artikel 8 EKMR. Berörd myndighet hade i målet upphävt farföräldrarnas umgängesrätt med barnet vilket utifrån omständigheterna i målet kränkte klagandes familjeliv.137