Åtgärder för att stärka objektiviteten i utredningsförfarandet

6.2.1 ”Djävulens advokater” inom Polis- och Åklagarmyndigheten

Forskning visar att det är mycket svårt för alla människor, experter som lekmän, att tänka falsifieringsinriktat i fråga om egna hypoteser.³⁹⁶ Åklagarens dubbla roll som innebär att denne på en och samma gång ska beivra brott och värna rättssäkerheten framstår mot denna bakgrund som problematisk. Frågan uppstår därför hur en ändamålsenlig avvägning mellan dessa intressen kan tillgodoses och säkerställas inom ramen för gällande system.

Även om människor är blinda för sina egna tankefel har vi samtidigt en utvecklad förmåga att se när andra människor drabbas av mentala fastlåsningar.³⁹⁷ Christianson och Montgomery menar att detta tyder på att det kan vara bra att låta en person agera ”djävulens advokat” i organisationer för att uppmärksamma tecken på dylika frysningar av individers tänkande.398 En variant på denna lösning tillämpas av nederländsk polis som använder självständiga ”kriminalanalytiker” för att motverka tunnelseende.399

Analytikerna kodar bevisningen systematiskt för att eftersöka alternativa händelse-förlopp och gärningsmän. Har utredningen missat någon relevant ledtråd levererar analytikern alternativa förklaringar och identifierar saknade bevis. En sådan lösning skulle kunna gagna såväl polisutredares som åklagares objektivitet genom att förse utredningen med ett vidgat beslutsunderlag.

Men i en studie av analytikernas beslutsprocesser påvisade Kerstholt och Eikelbloom just vilket motståndskraftigt fenomen konfirmeringsbias är.⁴⁰⁰ Det visade sig att analytikerna, oavsett om de var erfarna eller mindre erfarna, var mer benägna att av-lämna en analys som gick i linje med primärutredarnas teori om de hade kunskap om denna. Det sagda väcker vissa tvivel om hur effektivt det är att inrätta en ”objektivitetens väktare” i organisationer. Möjligen skulle man, genom att på olika sätt avskärma denna roll från den övriga verksamheten, minska risken för att primär-utredarnas teori ”smittar av sig”. Men det kan vara en utmanande uppgift.

396 Se Wason & Johnson-Laird, se även Christianson & Montgomery, s 108.

397 Se Pronin, Gilovich & Ross.

398 Christianson & Montgomery, s 108.

399 Se O´Brien, s 330.

Ett exempel på en annan åtgärd kan hämtas från betydligt närmre håll. Riksåklagaren har inom ramen för ett pågående förbättringsarbete inom åklagarmyndigheten nyligen tillsatt en arbetsgrupp med uppdraget granska möjligheterna att utveckla principerna för fördelning av ansvar mellan åklagare. Syftet är att främja objektiviteten och integriteten i åklagarnas beslutsfattande.⁴⁰¹ I en delrapport från 2015 uttalade arbetsgruppen bland annat följande:

” (…) det finns en inneboende spänning i åklagarrollen mellan uppgiften att vara en aktiv, drivande förundersökningsledare och sedan part i rättegången mot en enskild och uppgiften att värna rättssäkerheten för samma person. Det är också så att ett objektivt förhållningssätt alltid är beroende av människors bedömningar. Denna spänning inne-bär en potentiell risk för att rättssäkerheten kan komma att åsidosättas i något avseende”.⁴⁰²

Arbetsgruppen uppgav som förslag för att stärka besluts- och handläggningskvaliteten bland annat att myndigheten skulle införa en möjlighet att föredra större ärenden för en panel av åklagare, så att enskilda åklagare kunde få stöd i åtalsbeslutet.⁴⁰³ En sådan panel infördes på försök den 1 juni 2016 och projektet ska pågå till och med 31 december 2017.⁴⁰⁴ Panelen är frivillig och ska ta sikte på förundersökningar eller mål med särskilt svårbedömda bevis- eller rättsfrågor men ska även kunna nyttjas i andra fall där det anses vara lämpligt. En liknande försöksverksamhet bedrivs lokalt inom Ekobrottsmyndigheten i Göteborg.405 Projektet var avsett att avslutas 31 maj 2016 men har förlängts, eftersom man ville ha ett större underlag för utvärderingen.406Enligt Christer Dahlström som är verksjurist på Rättsenheten på Ekobrottsmyndigheten utgör ett av skälen till att försöksverksamheten drogs igång att åklagare i ett antal fall hade kritiserats (främst från försvararhåll) för sitt sätt att bedriva förundersökningar av fram-för allt större omfattning.⁴⁰⁷ Han uppger att försöksverksamheten kanske kan hjälpa

401 Dnr ÅM-A 2014/0226, s 8. 402A a s 49. 403 A a s 8. 404 Dnr ÅM-A 2016/0140. 405 Dnr EBM-B 2015/0136.

406 Dahlström, Christer, i svar på e-post, 17/10 2016.

åklagaren att ”landa utredningarna rätt” och på så sätt ”vässa utredningsverksam-heten”.⁴⁰⁸

Åklagarkammaren i Uppsala utgör en av de verksamheter som har fått pröva konceptet inom Åklagarmyndigheten. Vice chefsåklagare Magnus Berggren har uppgett att en panel hittills endast har sammanställts vid ett tillfälle.⁴⁰⁹ På fråga om hur reaktionerna varit svarar han att försökspanelen initialt bemöttes tämligen negativt, men att inställningen nu borde betraktas som neutral. Anledningen till den inledande skepsisen tror han huvudsakligen är att åklagare ansåg att en dylik stödfunktion redan fanns i informell form, genom samtal kollegor emellan. Panelförfarandet betraktades som en onödig och tidskrävande formalisering. Därtill tror han att det fanns en osäker-het om vad panelförfarandet innebar och hur panelens beslut påverkar åklagarens självständighet.410

Själva panelen ska bestå av åklagare, men eventuellt även andra lämpliga personer med särskild sakkunskap. Som utgångspunkt bör paneldeltagare inte ha någon detaljerad kunskap om en förundersökning eller ett mål före panelförfarandet.⁴¹¹ Enligt resultatet av Kerstholt och Eikelblooms studie ovan kan denna avskärmning från förundersökningsmaterialet anses främja objektiviteten. Frågan är dock hur väl detta lyckas i verkligheten. Mot bakgrund av rättspsykologisk forskning kan det även ifråga-sättas om denna ordning, som innebär att stödpanelen ska göra en bedömning endast utifrån informationen som förmedlas av den föredragande åklagaren, är den mest ändamålsenliga om man vill kvalitetssäkra åtalsbesluten. Eftersom kognitiva bias ofta påverkar människor omedvetet, så kan åklagarens framställning ha formats av en omedveten selektivitet i hanteringen och bedömningen av informationen. Det besluts-underlag som förmedlas till panelen riskerar att begränsas i motsvarande mån. Hur panelen kommer att fungera i praktiken återstår dock att se.

Forskningen antyder att det kan vara svårt att på ett effektivt sätt motverka risken för olika typer av kognitiva bias i brottsutredningen genom att inrätta en ”gransknings- eller stödfunktion” på sätt som beskrivits ovan. Att åtgärder vidtagits inom åklagarmyndig-heten är ändå positivt och tyder på en medvetenhet och en vilja att komma tillrätta med problematiken. Den ovan nämnda försökspanelen utgör bara en del av ett mer om-

408 Dahlström, Christer, i svar på e-post, 18/10 2016

409 Berggren, Magnus, i svar på e-post 30/9 2016.

410 A st.

fattande åtgärdsprogram inom myndigheten. Utöver detta har Riksåklagaren bland annat utfärdat etiska riktlinjer som ska tjäna som ett stöd för den enskilde beslutsfattaren i dennes arbete och förhållningssätt i och utanför tjänsten.⁴¹²

Ett projekt har också initierats för att diskutera hur rättssäkerheten och förtroendet för åklagarrollen ska upprätthållas, samt hur åklagarrollen ska tydliggöras mot bakgrund av samhällsutvecklingen. Projektet skulle ha slutredovisats den 1 oktober 2016, men har blivit försenat och en rapport förväntas istället kunna presenteras vid årsskiftet.⁴¹³

6.2.2 Utbildning, fortbildning och standardiserade arbetsmetoder

I ett tidigare avsnitt framkom att det engelska så kallade PIP-programmet, som utgör ett nationellt system för utbildning och fortbildning av polisutredare, har visat lovande resultat när det kommer till att höja kvaliteten i beslutsfattandet under brottsutredningar. Kärnan i PIP-programmet utgörs av en certifieringsprocess i flera steg, som bland annat innebär systematisk träning i att identifiera och dokumentera relevanta utrednings-hypoteser.⁴¹⁴Därtill utförs regelbundna kvalitetskontroller och årlig fortbildning för en kontinuerlig utveckling av den brottsutredande verksamheten.415

Genomgången ovan har visat att det är svårt att hitta effektiva sätt att motverka kognitiva bias. Framgången hos PIP-programmet och liknande åtgärder ligger förmod-ligen i att den riktar sig mot att förändra beslutskontexten istället för att rikta sig mot de psykologiska fenomenen i sig. Det är lättare att ändra förutsättningarna för beslutet än att ändra människor sätt att tänka.

Trots att ett antal rättsskandaler har ägt rum i Sverige under de senaste årtiondena har ingen åtgärd motsvarande det engelska PIP-programmet vidtagits för att stärka professionaliteten i den brottsutredande verksamheten. Däremot har Sverige till skillnad från England en längre och mer akademiskt inriktad polisutbildning som pågår i fem terminer, inklusive sex månaders avlönad aspiranttjänstgöring.⁴¹⁶ I England och Wales är polisutbildningen mer praktiskt inriktad och består av en prövoperiod om två år som endast innefattar 25 veckors grundutbildning. Irena Höglund, tidigare lärare i beteende-

412 RåR 2014:1, s 1.

413 Larson, Daniel, i svar på e-post 9/10 2016.

414 Jfr Fahsing & Ask, 2016.

415 A st.

416 Ett förslag om att göra om polisutbildningen till en treårig högskoleutbildning har dock nyligen framlagts, se SOU 2016:39.

vetenskap på Polishögskolan, menar att detta sannolikt innebär att miniminivån vad gäller utredningskompetens är högre i Sverige än i Storbritannien.⁴¹⁷ Hon informerar om att konfirmeringsbias har uppmärksammats och utgjort en del av utredningskurserna på Polishögskolan sedan år 2008. Ämnet har fördjupats i seminarium och övningar, tillsammans med lärare i beteendevetenskap, juridik och polisvetenskap. Studenterna har bland annat fått öva på att generera alternativa hypoteser i en simulerade utred-ningar.

Höglund säger att det hittills har saknats någon systematisk och enhetlig vidare-utbildning för personer som börjar arbeta inom polisens utredningsverksamhet, men att detta är under uppbyggnad.418 Detta bekräftas även av Ola Kronqvist som är lektor i polisvetenskap och ämnesansvarig för beteende- och samhällsvetenskapliga ämnen på polisutbildningen i Växjö. Han uppger att det sedan omorganisationen av Polismyndig-heten 2015 finns ett antal kompetenscentrum med olika ansvarsområden som har fått i uppgift att utveckla nationella utbildningskoncept.⁴¹⁹ Kronqvist meddelar att denna process har fått en trög start och att insatser i nuläget riktas mot mer akuta utbildnings-behov till följd av omorganiseringen. Men han tror att de flesta utbildningarna kommer att vara på plats inom ett år.

Enskilda vidareutbildningskurser tar dock redan nu upp problematiken med konfirmeringsbias. Störst uppmärksamhet har fenomenet fått inom ramen för kurser i förhörsmetodik, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att en inte obetydlig forskning har bedrivits inom just detta område.

Mycket skulle enligt min mening kunna vinnas på att ta ett mer enhetligt grepp om utbildningen och fortbildningen av polisutredare i Sverige. Arbetsmetoder som inne-fattar en systematisk identifikation och dokumentation av relevanta utredningshypoteser har flera potentiella fördelar. Dels kan det antas bidra till att beslutsunderlaget breddas och blir mer synligt vilket minskar risken för kognitiva bias hos utredarna, dels kan det även förväntas öka förundersökningsmaterialets tillgänglighet och transparens och på så sätt underlätta för den misstänkte och dennes försvarare att granska utredningsarbetet. Även åklagaren skulle därmed få ett bättre underlag för beslutet i åtalsfrågan.

Enligt uppgift från kammaråklagare Daniel Larson finns inte heller inom Åklagarmyndigheten några särskilda riktlinjer utarbetade för att direkt motverka

417 Höglund, Irena, i svar på e-post 26/9 2016.

418 A st.

fenomen som konfirmeringsbias.⁴²⁰ Däremot berörs fenomenet indirekt i olika utbild-ningar. I åklagarnas centralt anordnade grundutbildning på 15 veckor ingår flera moment som berör vikten av att t.ex. bestämma sig sent i en beslutsprocess, förhålla sig kritiskt till utredningsmaterial och ständigt pröva huvudtesen i ett ärende.⁴²¹

Under grundutbildningen förbereds unga åklagare för att samarbeta med polis under jourtjänstgöring. I en joursituation får oftast jouråklagaren ett ärende presenterat för sig av en föredragande polis och det är då viktigt att åklagaren ställer kontrollfrågor och kritiskt granskar den information som presenteras, samt funderar över alternativa händelseförlopp. Larson menar att detta synsätt är djupt rotat hos åklagare eftersom att domstolen ytterst, genom beviskravet ”ställt utom rimligt tvivel”, prövar om det finns alternativa händelseförlopp till det åklagaren påstår.422

Jag anser att det även inom Åklagarmyndigheten kan finnas ett behov av att arbeta mer systematiskt med olika arbetsmetoder och fortbildning för att öka objektiviteten i åklagarnas arbete, kanske med PIP-programmet som förebild. Därtill tror jag, som ovan nämnts att åklagarna kan dra fördel av att ett sådant arbete bedrivs inom polisen.

6.3 Den misstänktes egna utredningar som säkerhetsventil

Det faller utanför uppsatsens syfte att presentera ett heltäckande förslag om hur en mer flexibel rätt till ersättning för utredningsåtgärder kan införas i dagens system. En översiktlig diskussion kommer dock att föras här, främst i syfte att belysa eventuella problem och främja vidare diskussion. En fråga av grundläggande betydelse är vad en sådan åtgärd ska åstadkomma. Som jag betraktar problematiken handlar den i huvudsak om bristande förutsebarhet. Försvararen kan som tidigare nämnts inte få utrednings-kostnader ersatta som utlägg inom det egna advokatarvodet. Möjligheten till ersättning tillkommer istället den misstänkte, eller genom den misstänkte indirekt till försvararen, vid frikännande dom enligt 31 kap. 2 § RB. Till problemet hör att bedömningen av kostnadsersättningsfrågan, av naturliga skäl, sker först sedan utredningen eller målet har avslutats.⁴²³ Den bedömning som då ska företas av domstolen för att avgöra huruvida viss åtgärd har varit ”skäligen motiverad för att tillvarata den misstänktes rätt” inne-

420Larson, Daniel, i svar på e-post 27/9 2016.

421A st.

422A st.