Berättelsen som förklaringsmodell i komplexa beslutssituationer

Att utreda brott kan liknas vid en form av logisk slutledning.260 En slutledning kan i sin tur beskrivas som den kognitiva process genom vilken vi identifierar den bästa möjliga förklaringen till ett antal observationer.²⁶¹ För att bedöma en viss hypotes giltighet måste vi samla bevis som antingen bekräftar eller förkastar den.²⁶² Under utrednings-arbetet kompliceras slutledningsprocessen av att det ofta finns en mängd olika för-klaringar på ett problem, ständigt tillkommande information och flera möjligheter att kombinera, testa och utveckla olika hypoteser om den bästa förklaringen.²⁶³ Eftersom utredarna inte kan pröva ett oändligt antal hypotetiska händelseförlopp och bevis, så måste en eller flera hypoteser om brottet formas relativt tidigt i processen för att utredarna ska kunna sortera den tillgängliga informationen.²⁶⁴ Detta gör utrednings-arbetet till en delikat kognitiv utmaning.

Psykologisk forskning visar att människor strävar efter att skapa en koherent tolkning av händelser som omger dem. Organiseringen av händelser i form av kausala scheman bidrar till att uppnå detta mål.265 Den mänskliga hjärnan använder ett berättelseformat eller narrativ för att logiskt koppla samman och lagra information.266 Wyer menar att vi fyller i luckor i dessa berättelser med stöd av vår minnesfunktion för att uppnå en koherent och sammanhängande förklaring till våra iakttagelser.²⁶⁷ Vilken information som anses vara relevant för uppbyggnaden av berättelsen beror till stor del på personens egen subjektiva tolkning av situationen.²⁶⁸ Det är värt att notera att en brottsutredning aldrig kan resultera i en fullständig kartläggning av den verkliga händelse som konstituerar ett misstänkt brott. Varken våra samhällsekonomiska eller kognitiva resurser räcker till för den övermäktiga uppgiften att ta reda på den absoluta sanningen. Därför måste en brottsutredning fokusera på de detaljer som är mest centrala för berättelsens hållbarhet och eventuella luckor fylls ut genom uppskattningar om vad

260 Simon, D, 2012, s 22.

261 Josephson & Josephson, s 5.

262 Simon, D, 2012, s 21 f.

263 Fahsing, & Ask, 2016, s 203-223.

264 Simon, D, 2012, s 21 f.

265 Kahneman, Slovic, & Tversky, s 117.

266 Jfr Schank, & Abelson, s 1-85, se även Granhag & Christianson, 2008, s 162 & Read, s 288 f.

267 Ask, & Granhag, P, 2008, s 168.

som är mest sannolikt eller ”vanligast” i liknande situationer.²⁶⁹ Enligt Innes är utredare medvetna om detta faktum och strävar därför efter en lösning som är ”tillräckligt bra” givet verklighetens komplexitet.²⁷⁰

Forskningen om berättelseformatet som förklaringsmodell i den juridiska kontexten har till större del fokuserat på domare och jurymedlemmar, men vissa studier har även företagits med fokus på den brottsutredande verksamheten under förundersökningen. Forskning av det senare slaget har bland annat bedrivits av Innes som genom fältstudier konstaterade att brittiska mordutredare konstruerar ett narrativ av den tillgängliga informationen i utredningen.²⁷¹ Han konstaterade att berättelsen om brottet inte enbart växte fram som ett resultat av de utredningsåtgärder som vidtogs. Berättelsen tjänade därtill som en slags heuristik för att organisera den insamlade informationen.272 Som exempel nämner han förundersökningsprotokoll som många gånger är omfattande och kan innehålla hundratals, kanske tusentals dokument och uppgifter. För att skapa en mening av all data försöker polisen att konstruera en berättelse som knyter samman brottets viktigaste fakta med de bevis som styrker dessa.²⁷³ Enligt Innes styrs berättelsens uppbyggnad av ett antal grundläggande frågeställningar: Vem är och var är

gärningsmannen? När ägde brottet rum? Vilken bevisning finns tillgänglig och varför och hur begick gärningsmannen brottet? Dessa frågor underlättar konstruktionen av en

sammanhängande berättelse och identifierar de delar av berättelsen som måste täckas av bevisning.²⁷⁴

Berättelseformatets intuitivt övertygande kraft påvisades av Pennington och Hastie i en studie som utfördes på jurymedlemmar.²⁷⁵ Testdeltagarna uppvisade mer än dubbelt så stor benägenhet att döma en tilltalad för mord när åklagarens bevisning presenterades i berättelseform och försvararens bevisning samtidigt inte var ordnad på detta vis, jämfört med när förhållandet var det omvända. Pennington och Hastie lanserade sin teori om förklaringsbaserat beslutsfattande för att beskriva hur vi gör bedömningar i situationer där omfattande, tvetydig och osäker information måste värderas inför valet

269Ask & Granhag, 2008 s 163.

270 Jfr A st.

271 Innes, s 163.

272 A a s 164.

273 A a s 163 f.

274 A a s 166.

av ett av flera beslutsalternativ.²⁷⁶ Enligt teorin konstruerar vi inledningsvis en mental orsaksmodell för att förklara tillgängliga fakta och det efterföljande beslutet fattas sedan på grundval av denna modell.²⁷⁷ Hur acceptabel en berättelse anses vara beror vidare på två grundläggande visshetsprinciper: konvergensprincipen och koherensprincipen.²⁷⁸ I korthet kan dessa principer sägas innebära att berättelsens grad av trovärdighet mäts utifrån hur väl den täcker den befintliga bevisningen och hur sammanhängande den är.²⁷⁹ Ask och Granhag beskriver att narrativet i brottsutredande sammanhang, på ett liknande sätt, kan sägas utgöra utredningens slutprodukt och att utredningens robusthet återspeglas i hur väl bevisen bekräftar den beskrivning av händelsen som förmedlas.²⁸⁰

Konstruktionen av ett narrativ är en övertygande representationsform av brottet som rekursivt påverkar brottsutredarnas arbete.281 Ett psykologiskt fenomen som antas bidra till berättelseformatets övertygande kraft och som därför visat sig särskilt bekymmer-samt i utredningssammanhang är konfirmeringsbias. Hur konfirmeringsbias kan påverka uppbyggnaden av berättelsen om brottet ska därför beskrivas mer ingående.

4.7 Konfirmeringsbias

“It is a capital mistake to theorize before one has data. Insensibly one begins to twist facts to suit theories, instead of theories to suit facts.”

Sir Arthur Conan Doyle i A Scandal in Bohemia

I det ovan angivna citatet, som hämtats från Sir Arthur Conan Doyles succénovell A Scandal in Bohemia, manar den världsberömde fiktive detektiven Sherlock Holmes till att inte låta förutfattade meningar och förhastade slutsatser styra informationssökningen i utredningsarbetet. Uttalandet belyser en allmän svaghet i människans kognition som kan anses särskilt bekymrande i utredningssammanhang. När människor fattar beslut

276 Se Hardman, s 85.

277 A st.

278 A a s 86.

279 A a s 88.

280Ask & Granhag, 2008, s 163.

spelar våra tolkningar av den tillgängliga informationen en avgörande roll för kvaliteten i våra slutsatser. I praktiken är emellertid vår bedömning av information ofta beroende av huruvida informationen stödjer en slutsats som vi föredrar.²⁸²

Konfirmeringsbias utgör ett samlingsnamn för olika tendenser att söka information som stärker en tidigare uppställd hypotes samtidigt som mindre uppmärksamhet ägnas åt sådant som talar emot hypotesen.²⁸³ Men det handlar inte om en medveten selektivitet av det slag som försvarsadvokaten tillämpar när han eller hon samlar argument för att bygga ett försvar för sin klient. Konfirmeringsbias betecknar en mindre explicit och mer omedvetet ensidig bearbetning av information.²⁸⁴ Så här sammanfattades fenomenet när det uppmärksammades i Bergwallkommissionens rapport SOU 2015:52 (s 593 f):

”(…) utredningsarbetet kom att präglas av konfirmeringsbias, det vill säga ett sökande efter sådan information som stödjer de uppfattningar man har sedan tidigare och en benägenhet att tolka även tvetydig information som stöd för den egna uppfattningen”.

Hur konfirmeringsbias uppstår kan teoretiskt beskrivas inom ramen för den ovan nämnda Tvåsystem-modellen och beror då på ett särskilt samspel mellan System 1 och System 2 som manifesterar sig genom en oavsiktlig selektivitet i användningen av information för att anpassa den till en hypotes eller uppfattning.²⁸⁵ Kognitiva bias upp-står i regel när System 1 förbiser något som är logiskt relevant eller när irrelevant information upptas i tänkandet.²⁸⁶ System 2 ska ha en ”de-biasing” effekt och rätta till sådana misstag, men kan många gånger nöja sig med att tillämpa en tankemodell som är ”tillräckligt bra”, om än inte optimal för att lösa det aktuella problemet.²⁸⁷På detta sätt kan System 2 rentav understödja konfirmeringsbias, genom att prestera argument för en intuitiv känsla. Denna problematik ska nu relateras till den brottsutredande kontexten.