Sommaren 2004 träffade jag Lotten Svensson-Flor. Lotten driver ett litet konsultföretag som jobbar med affärs planer, EU-ansökningar, centrumledning och stadsaktiviteter. Lotten fi ck, tillsammans med en annan företagare, Thomas, idén till att utveckla ett IT-verktyg för att underlätta affärstrans- aktioner, ekonomiskt och juridiskt, mellan EU-länder.
Lotten berättar:
”Kortfattat handlade det om att få människor att arbeta på ett likartat sätt för att snabbare få hem pengarna i affä- rer. Vi träffade näringslivssekreteraren på kommunen julen 2001. Hon sa att det lät spännande och att hon kunde hjälpa till med att formulera en EU-ansökan för projektet. Vi hade kollat innan om det fanns något liknande system, men det fanns det inte. Alla vi pratade med var medvetna om proble-
met och om behovet av att utveckla en gemensam nordisk praxis. Man vill ju inte få betalt i får?
Lotten berättar att hon ringde Euro info Centre och att de sade:
– Det låter som en bra idé, men det har vi inte tänkt på. Men det fi nns inte här så du måste nog ringa Bryssel.
Men, jag sa:
– Kan inte ni hjälpa mig med det här? Ni ”är ju Bryssel?” Men nej, det gick inte. Jag känner ju ingen i Bryssel. Jag frågade politiker om hur de gjorde. Jag ringde till högsta chefen och sa:
– Vi är ifrån Sverige och vi har en jättebra idé om hur man kunde göra och så vidare …
Han sa:
– Varför ringer du inte till min assistent?
– Nej, sa jag, det är bättre att ringa den högsta chefen direkt, men så gör man inte inom EU.
Och jag ringde igen och igen. Jag fi ck hjälp här i Sverige och till sist hamnade vi hos den där människan i Bryssel igen. Han tyckte att det var lite roligt och att jag var den mest enträgna och envisa människa han hade råkat ut för. Jag började skriva på en jättestor ansökan. Jag skrev och fyllde i rutorna rätt. Jag skickade in, men de sade:
– Ni får inte vara kommersiella.
– Jaha, sade jag, men vi är konsulter – hur gör vi då? – Ja sade han, typ universitet måste driva det här. – Men sa jag, universitet kan ju inte driva det här? Men vi fi ck en smart idé, vi bildade en ideell förening och sökte genom den. Då kunde de inte säga något. De fattade ingenting av vad vi höll på med. Vi var med på ett par uttag- ningar. De hade aldrig haft någon sådan ansökan tidigare, den passade ju inte in någonstans. Men det är ju jättebra, tyckte jag. Det vi hade kommit på var nytt och till nytta för alla.
Men vi fi ck inte igenom ansökan, och blev jätte besvikna. Vi hade lagt ner massor av arbete på det. Thomas var arg på hela EU, detta var hösten 2002. Vi borde ha fattat det,
men jag fattade inte systemet därnere i Bryssel, hur det går till. Vid den här tidpunkten var jag ganska tillplattad. Thomas och jag bestämde oss, på stående fot – vi tar ett lån och köper in det här IT-systemet i alla fall. Så vi startade ett bolag. Jag tog ett lån på trehundratusen kronor. Så vi drog igång och raggade advokater utomlands för att få med dem på vår idé.
Karin:
– Men ditt eget företag, drev du det samtidigt? Lotten:
– Ja uj ja, jag måste ju leva på något. Lånet är nu avbe- talat.
*
Lotten är mycket energisk, hon jobbar på och kliver rätt över problem. Hon bryter regler och lirkar upp stängda dörrar. Går det inte att göra på det ena sättet så får man pröva något nytt. Likt Maxwells demon omvandlar hon energi, oordning till ordning, icke-användbar energi till användbar energi. Det är ett uthålligt arbete – men hon jobbar på. Lotten säger att hon inte passar in i en fyrkantig ruta. Många försöker placera in henne där, men säger hon, jag passar inte in där, jag är rund. Lottens berättelse är fylld av hinder och stopp, men hon kan inte låta bli.
Lotten:
– Jag försöker stänga dörrarna själv ibland och säger – nej, jag ska inte öppna, inte ens pilla på den, men jag måste. Jag kan inte låta bli. Och jag vet att det handlar så mycket om fokus, att tvingas att göra saker, även det som är urtråkigt. Jag är nog för ambitiös egentligen.
Holub säger att allt handlar om energier eller glöd … om
Om misstag
Göran:
– När man har gjort tillräckligt många misstag och själv kommit underfund med vad man har gjort, då blir man mycket mer kritisk mot sig själv – för att slippa göra misstag.
Det kanske är en bit av det sunda förnuftet, att man testar sig själv grundligt.
Sven-Mikael:
– Trettio procent av all utveckling i världen kommer till av misstag. Den intelligenta och uppfi nningsrika personen säger, om misstag – vilken fi n slagghacka det kan bli av det här. Det gäller alltså, när man är uppfi nnare, att vara så dum som möjligt … hahaha, och göra så många misstag som möjligt. Bondförstånd är kanske att utnyttja misstagen. Som när vi på yrkesskolan skulle fl ytta en tung fräs till en annan avdelning. Göran och hans kollega Edström hade vetskap om att man kunde lyfta saker med luft. Så vi tänkte att vi också kunde använda oss av luft, trots att maskinen vägde över tusen kilo. Vi spikade fast en gummislang under en tjock spånskiva och ledde in luft i en luftslang med ventil. När vi satte på den tunga fräsmaskinen blev gummislangen helt platt förstås. Jag sa – klart! Och så släppte kollegan på lufttrycket och BRRRRRRRRRRRRRRRR, maskinen bör- jade hoppa så rappningen släppte i taket under. Vi analyse- rad situationen – vad hände? Vi prövade en gång till, slang- en var först platt och lyftes sedan upp när tryckluften kom. Då började den hoppa upp och ner. Det var så Göran kom på O-ringen, som är var grunden för Slagghackan.
Göran:
– Ja, jag brukar berätta om det när jag är på Tekniska mässan. Det är likadant med gravyrpennan. Jag hade tänkt tillverka en pålkran, men för det fordrades en insats på fl era miljoner kronor. Det hade jag inte råd med. Så det blev en gravyrpenna av det istället, det var ju ungefär samma sak, tryckluftsdriven … det är säkert!
Han fortsätter:
– Ja, det ligger något i det där, med misstagen, för då bör- jar man penetrera det hela från grunden. Om man har den inställningen att man är nyfi ken. Är man inte nyfi ken – då blir det ju ingenting.