Efter träffen i Söderhamn och samtalet kring det sunda för- nuftet, får jag ett brev från Sven-Mikael Mickelsson. Han tackar för senast och har funderat på vårt samtal i Bollnäs.
Han känner sig inte riktigt nöjd, han ställer sig frågan om jag egentligen fi ck ut något vettigt ur samtalet, som jag kan ha nytta av i min avhandling? Han skriver att hans återkom- mande ”tjat” om att analysera situationen och sätta in de rätta resurserna samt använda sitt bondförstånd – gav det något? Han har själv funderat på det och på vad som ligger i själva uppfi nnandet. Han skriver att han inte kunde besvara frågan då och det kan han inte nu heller:
”Alltså inser jag att det är oerhört svårt att exakt fastslå och identifi era en uppfi nnare och påstå att han/hon är lika i psyke och handling. Det fi nns en salig mängd av olika karaktärer som gjort dem till särpräglade individer, men kanske med någon gemensam nämnare som gjort dem till dessa besvärliga och rastlösa människor som helst vill förändra (förbättra?) världen? Vad vet jag?
Men det jag kommit fram till är att de är: • Allmänt nyfi kna
• Optimistiska (Kanske [t.o.m.] NAIVA. Dvs. att de själva kan ändra Världen och dess utveckling …) • Orädda (De gör gärna bort sig, bara de ändå får upp-
märksamhet av omvärlden, Dvs som i sin tur kan öppna dörrar för personlig PR, STATUS och ingång till hittills stängda dörrar.
• Övertygelse – Många har nästan sjuklig övertygelse om att de själva ALLTID vet bäst och att ALLT går att göra bättre, snabbare, billigare, bara just DE får chansen av omvärlden att visa det!
• Mentalt stimulerade av sitt eget ”nytänkande”, (I tron att de alltid är först med sin idé. Men som kan visa sig vara urgamla tankegångar, långt före Kristi födelse, t. ex.)” 173
8. Att se
”Tolkning betyder nog i viss mening att skapa nytt, men detta nyskapande följer inte någon ursprunglig skapelse utan det skapande verkets fi gur, som man har att fram- ställa i enlighet med den innebörd man fi nner däri.”174
Uppfi nnande är inte teknik, säger Kaj. Det handlar om att
uppmärksamma och se ett problem. Det innefattar att kunna sär- skilja det enskilda fallet från det allmänna. Göran säger att minnet hjälper honom att utveckla sitt sunda förnuft. Det kroppsliga minnet där ögat och handen läser av ett ting – tolkar, löser upp och formar om. I det ligger ett skapande inslag. Det skapande inslaget är inget vi väljer att stänga av och sätta på. Det går inte satt särskilja från mänsklig verk- samhet, det är påslaget jämt.
*
Under ett samtal med Mikael Hellsten, berättar han om när han i slutet på 70-talet arbetade på Byggergonomilabbet (BEL), där man kombinerade arbetsvetenskaplig forskning med innova- tion och produktutveckling inom Byggbranschen. 1987 ini- tierade TfK (Transportforsknings Kommissionen) ett projekt (TERGO) där syftet var att eliminera svåra ergonomiska pro- blem. Resultatet blev att ett koncept för ergonomi i truckar.
Mikael berättar:
– På den tiden var det stora problem med nack- och ryggskador hos truckförarna. Unga friska killar hade efter två år som truckförare fått skador för livet, det var inget kul. Måtten på trucken i sidled var redan fastlagda då lager- utrymmena var höga och smala. Men det fanns utrymme att göra den högre. Jag gjorde ett kartläggningsprojekt där, sedan gjorde jag en modell.
Mikael berättar om hur kartläggningen gick till:
– Ja, du vet, vi fi lmade, med videokamera. Vi ställde en kamera på trucktaket ovanför föraren och en vid sidan om. Det var mycket arbete på plats och olika frekvensstudier. Vi mätte, videofi lmade och sprang med.
Karin:
– Det du beskriver, kartläggningsarbetet, att fi lma, springa med … Det måste vara ett arbete som kräver stort tåla- mod?
Mikael:
–Ja, men det är ett skojigt arbete, att vrida och vinkla … att se och att forska. När på TfK gjorde ”Tergoprojektet” gjorde vi bara det som fordrades för att skriva en rapport. Vill man veta hur något är så är det bara att gå ut och fråga gubbarna på golvet, då får man det ju svart på vitt. Jag sa det redan på BEL. Men det räckte inte för referensgruppen, som skall ge pengar för vidareutveckling. Då måste det fi nnas
vetenskapliga bevis. Därför måste vi springa runt och då är det bra att dra in de människor som andra människor har mest respekt för, till exempel doktorer, medicinare, som kan yttra sig lite grand, som vi kan visa våra muskelmätningar och andra mätningar för. Vi kan gå till labbet på KI (Karolinska Institutet), det väcker respekt men det blir inte bättre för det.
Mikael fortsätter:
– Under sommaren tillverkade jag en ”Mock-Up”, en truckmodell i fullskala. Det var under en semestermånad i konstfacks verkstad. Jag stod där och snickrade en proto- typ av papp, brädor, skumgummi och lite av varje. Då inte hytten gick att bygga ut i sidled, gjorde jag istället ratten
mindre. Jag tillverkade en stol som var tiltbar (gick att tippa bakåt) och vridbar åt båda hållen. Det var ju inga konstiga saker … men miniratten har blivit standard på i stort sätt alla truckar, även stolen har blivit standard. Efter att ha sålt den i fem år, gick ATLET tillbaka till den gamla modellen. De tyckte att den nya sålde för dåligt. Att tillverka ergo- nomisk utrustning är inte detsamma som att kunna sälja sådan.
Karin:
– Jag tycker det är intressant är att du som är utbildad inom svetsteknologi, har jobbat med utveckling av arbets- platsergonomi?
Mikael skrattar och svarar:
– Ja, egentligen var jag ju brottmekaniker, som tittade på spricktillväxt – och nu arbetade jag med arbetsskador och ergonomi.