I boken Praxis och tyst kunnande undersöker Kjell S. Johan nes- sen förbindelser och likheter mellan fi losofi ska och este tiska undersökningar.199 Johannessen refererar bland annat till
Wittgensteins ”estetiska undersökningar” där Wittgenstein utgår från upplevelsen av ett konstverk, ett musikstycke eller poesi. I sin beskrivning av detta återkommer han till ut trycket
”att se något som så” (engelskans like this). Det Johan nessen riktar uppmärksamheten mot är i vilka situationer vi fäller dessa yttranden, till exempel: ”När du ser det så, ser du var felet ligger” eller ”Du måste frasera det så”200 Johannes sen menar att frågorna eller påståendena riktar sig till att söka
efter en speciell estetisk effekt som pågår, och att verkligen förstå
den effekten. För att kunna genomföra den estetiska under- sökningen och förstå ett specifi kt konststycke eller en del av detta stycke, så måste vissa förutsättningar vara uppfyllda:
1. Det förutsätter det specifi ka konstverkets närvaro, där vi riktar vår uppmärksamhet mot ett speciellt fall. 2. Vi måste rikta oss mot detta specifi ka falls individuali-
tet i sig, det unika fallet.
3. De fraser med vilka vi översätter och beskriver det spe- ciella fallet är vaga, sökande och skissartade. Det påstådda ”så” är i behov av åtföljande exempel.
4. Användandet av exempel uttrycks i en slags verbal jäm förelse där vi ställer det ena exemplet bredvid det andra. Jämförelsen och prövandet av nya infallsvinklar led- sagar oss vidare i förståelsen. De ger oss fi ngervisningar
och väcker vår föreställningsförmåga så vi förstår det spe- cifi ka fallet mer klart. Johannessen uttrycker det som att ”villrådigheten är försvunnen”.
ditioner för att kunna reagera och översätta fi nger- visningen eller gesten.201
Johannessen hänvisar till ett uttalande från Wittgenstein som säger att:
”Allt estetiken gör är att ’dra din uppmärksamhet till något’, att placera saker sida vid sida”202
Vad fi nns det då för likheter mellan estetisk och fi losofi sk verksamhet? Enligt Johannessen ligger likheten i att båda verksamheterna arbetar med ”samma förnuftsskäl”:
”De antar formen av ’ytterligare beskrivningar’ som sägs ’dra uppmärksamheten till något’ eller lyckas ’placera saker sida vid sida’ så att du får en annan människa att ’se vad du ser.’”203
Men, poängterar Johannessen, om du lyckas få andra att se vad du ser och det ändå inte appellerar till dem så fi nns inget mer att säga. Man har nått en återvändsgränd. Detta ställer krav på vår förmåga till konsten att kommunicera – indirekt genom metaforer, analogier och jämförelser.
*
Vad fi nns det då för likheter mellan estetiska verksamheter, fi losofi ska verksamheter och uppfi nnande?
Jämför vi ovanstående fem punkter med Mikaels berät- telse om utvecklingen av trucken fi nns många likheter. Att arbeta nära tinget – att se tinget som något specifi kt och unikt. Idéerna är inledningsvis skissartade och vaga, vilka förtydligas genom gestaltning i ett språk (kartläggningen som beskriver truckens och förarens rörelsemönster) och i materia (byg- gandet av prototyp). Arbetet ställer krav på en förtrogenhet
och nyfi kenhet inom en teknik och – eller ett ämnesområde, där problemet fångar ens intresse. Man vill lösa problemet. Wittgenstein menar att man inte löser fi losofi ska problem med
teorier eller teoretiska förklaringar. ”De blir lösta med hjälp av olika former av strategier /…/ inte genom vinnande av ny erfarenhet, utan genom sammanställning av det sedan länge bekanta”204
Seendet förutsätter att man känner sig ”hemma i bilden”, och har en slags förtrogenhet med det jag ser. Wittgenstein säger ”Jag ser vad jag ser”205 Att känna sig hemma i bilden
är att vara i ett slags samklang med det jag ser. Johannessen använder uttrycket att komma i en ”kontemplation” över konstverket och leta efter dess mening ”helt och hållet in om dess gränser”. Denna samklang är grunden för det Johan nes- sen benämner som den intransitiva förståelsen.206 Det fi nns skillnader mellan konst och uppfi nnande. Betraktar man ett konstverk söker man inte något bortom och oberoende av verket, enligt Johannessen. Man håller sig till det specifi ka verkets gränser. I uppfi nnandet förhåller man sig både inom tingets gränser men söker sig samtidigt bort från de grän- serna. Gränserna är något vi har inom oss själva. Det är de förutfattade meningar vi har om tingets form, egenskaper, funktion etc. Uppfi nnande innebär att arbeta i gränslandet mellan det vi av erfarenhet vet – men också det vi ännu inte vet. Det är ett gränsvidgande och gräns överskridande arbete.
9. Att vidga sitt seende
År 2004 färdigställde min doktorandkollega Anders Her- den stam sin licentiatavhandling Sinnesupplevelsens estetik.207 Avhandlingen undersöker konsten att som vinprovare ge - stalta en sinnesupplevelse i en språklig uttrycksform, vilket innebär att med sinnena som sökredskap röra sig i gräns- landet mellan det som är – vinet och det som blir – sinnes- upplevelsen. Herdenstam utgår i sin undersökning från två betraktelsesätt på kunskapsbildning, dels det analytis ka betraktelsesättet som utgår från att analysera det som ”fy - siskt är” och dels det syntetiska betraktelsesättet som inne- fattar det estetiska inslaget i kunskapsbildning – skapan det av det som ännu inte är – det som blir.
Det fi nns en intressant förbindelse mellan uppfi nnaren och vinprovarens yrkeskunnande då båda arbetar i gränslan- det mellan det som är konkret och fysiskt – det som är – och det
som vi förnimmer. Vinprovaren förnimmer smaken, doften, sträv heten och syran i vinet. Uppfi nnaren förnimmer tingets uttryck i form, förändring, växling, respons på omgivning och detaljer. Vinprovaren söker i språket de ord och uttryck som verkligen sätter fi ngret på det han vill förmedla. Språkformen som kan förmedla en sinnesupplevelse. Uppfi nnaren söker genom prövning och omformning av materia – prototyper, modeller och skisser med bifogade språkliga beskrivningar
– gestalta den nya formen. Gränslandet mellan det som är och
det som blir är den skapande arenan där man med olika medel söker den rätta uttrycksformen.
*
Uppfi nnaren har ofta något konkret och fysiskt att utgå ifrån – ett problem som söker en lösning. Men problemrym- den kan även vara på högre abstraktionsnivå – likt Einsteins tankelekar där han reser i rymden och ser olika möjligheter och alternativa synsätt framträda. I Uppfi nnarboken: om upp-
fi nnandets innersta väsen, beskriver Roland Andersson upp- fi nnandet som att arbeta i öppna problemrymder.208 Den öpp- na problemrymden karaktäriseras av ett expanderande och gränsvidgande tillstånd. Det är här vi söker efter det vi anar – vi expanderar tanken i oss själva och vågar förhoppningsvis kommunicera dessa tankar till andra. Andersson talar om konst närligt arbete och uppfi nnande som ”problemlösning i icke-väldefi nierade problemrymder där vi söker oss fram mot olika lösningar”.209
”Konsten att göra en uppfi nning ligger i att kunna se, för- stå och tolka ett helt systems viljerörelse i en given situa- tion och att kunna ge detta ett adekvat fysiskt uttryck i form av en ny produkt”.210