I avhandlingens sjunde kapitel Sunt förnuft återges ett sam- tal på LIST. Jag frågar Sven-Mikael hur hans sunda förnuft ser ut. Han svarar ”man måste våga skoja – också, men jag vet inte”. Det kan låta som en spontan kommentar som han kanske inte menade så mycket med, men att våga skoja slog an en ton hos mig.
I Gunnar Bergendals bok Ansvarig handling ingår en upp- sats med titeln ”Ett lekperspektiv på kunskap”.301Bergendal
inleder med att refl ektera över Wittgensteins begrepp språk-
spel. Bergendal skriver att ”… ett språkspel inte är något inomspråkligt, utan ett spel som knyter ihop språket med vad vi gör och med verkligheten i stort …”302
Bergendal refererar till Karl Jasper och det tyska begrep- pet – Erkenntnis. Bergendal skriver att det handlar om ”’kun- skap som vunnen, erövrad insikt’, att förstå vad en sak hand- lar om, urskiljning”303 I insiktens väsen fi nns en rörelse, en
rörelse mellan tanke och erfarenhet. Rörelsen kan liknas vid ett spel som sätter språket i rörelse där vi söker de träffande språkliga uttrycken, nyanserna och förbindelserna för att kunna visa på något.304
Bergendal ställer frågan – Vad är lek eller spel? Han hit- tar ledtrådar i Johan Huizingas Homo ludens – den lekande människan.305
”Lekande kastar sig den språkliga fantasin mellan det innehållsliga och det tänkta.”306
barn brukade leka som tidsfördriv under semesterresor i bilen. Det är en lek som vi har hittat på själva (tror jag – det fi nns säkert motsvarande lekar). Vi kallar leken ”gissa dju- ret” och den går till på följande sätt:
En av oss tänker på ett djur, de andra skall med hjälp av frågor söka sig fram till vilket djur det är. Leken följer vissa, av oss, konstruerade regler:
1. Den som tänker på djuret inleder leken med att ge några ledtrådar, till exempel att det är ett mycket litet djur.
2. Frågorna ställs i tur och ordning, endast en fråga per person.
3. Frågan får endast besvaras med Ja eller Nej.
4. Den som först kommer på lösningen har vunnit och blir den som i nästa omgång får tänka på ett djur.
Leken är spännande. De som frågar vet ingenting om djuret från början. Den som tänker på djuret är den enda som vet och har därmed ett övertag på oss andra. Med hjälp av frå- gor erövrar vi mer kunskap om djuret. I våra tankar skiftar det gestalt under lekens gång. Frågor och svar ger nya vänd- ningar: ”Är det ett djur som fi nns i Sverige?” Svaret blir Ja. I ett ögonblick byter djuret gestalt från lejonet på savannen till en räv i en svensk granskog
Vi skrattar mycket åt djuret som växer fram. Att vara den som tänker på djuret ger en känsla av välbehag – fråga på ni bara – jag har svaret. När den yngsta i syskonskaran, som numera är sex år gjorde sin entré och ville vara med änd- rade vi reglerna något. Djuret skall vara något som hon bör känna till och ibland (fast hon vet att man inte får) skiftar hon själv djur under lekens gång. Det är ingen uttalad regel- ändring, det är mer en modifi ering och anpassning som fort- farande ligger inom spelets gränser. Leken är fortfarande samma lek.
*
Huizinga anger vissa formella kännetecken på leken:307
1. Leken är ett fritt handlande – den är inte påtvingad. Men ger vi oss in i leken har vi ändå en ”ansvarighet mot leken själv, dess regler, deltagare och lekens syfte”. Det är en frihet som grundas i ett ansvarigt handlande – ett ansvar för den lek man deltar i.
2. Leken är inte det ”vanliga livet” eller det ”egentliga livet”. I leken träder vi in i en annan sfär. Leken fordrar vissa färdigheter och kunskaper. I leken eller spelet kan vi utveckla vår skicklighet. I leken ”gissa djuret” utveck- lar vi vår skicklighet i att fråga och i tanken hitta för- bindelser och ledtrådar. Dessutom förutsätter den en god föreställningsförmåga.
3. Lekens slutenhet och begränsning. Vi skapar oss vårt lek- rum – vår lekplats. Det kan vara Göran Nilssons verk- stad, korsordet vid köksbordet och ”gissa djuret” som vi bara leker i bilen under längre resor.
Huizinga liknar leken vid en andlig skatt i minnet. Den be - varas i minnet så att vi kan upprepa den. Den upprepas men är inte identisk för vid varje tillfälle är det en ny tid och rum- met skapas på nytt. När uppfi nnaren går in i sin verkstad går han in på nytt varje gång.
*
Bergendal refererar även till en recension av två böcker om uppfi nningar, som lyfter fram leken snarare än nöden som uppfi nningarnas moder:
”Leken förenar koncentration och öppenhet, allvar och infall. I leken är vi fria att pröva sådant som i realiteternas värld anses onödigt eller omöjligt, ta upp trådar som inte hör hemma (eller inte anses höra; Bergendals anm.) till saken, och allmänt göra oss döva för omgivningen.”308
Mina tankar går till Lottens berättelse om EU-projektet och om att öppna stängda dörrar. Bergendal skriver att leken är ett sätt att ”ställa sig själv och världen på prov”.309 Man
utforskar verkligheten och är samtidigt en medskapare till verkligheten.
”I mötet med det oväntade visar spelaren upp sin skicklig- het och sin säkerhet. Ovissheten ger åt spelet än säregen spänning som skapas av att spelaren övervinner motstånd eller skall få grepp om ett nytt läge.”310
I det mötet visar spelaren sin handlingskraft, energi, uthållig- het och påhittighet. Spelaren griper in i verkligheten, öppnar stängda dörrar och kliver in i det ovissa. Man ställer sig till verklighetens förfogande. Det är ovisst och samtidigt spän- nande då man inte på förhand vet spelets utgång. Lotten säger att ”saker blir vad man gör dem till” Bergendahl skri- ver att tänkandet har en karaktär av kamp. Att gripa in i verkligheten är att en medveten och aktiv handling. Ett val och ett beslut där verkligheten sätts på prov:
”Därmed har också kunskap som insikt, som ett spel mel- lan tanke och erfarenhet, i vilket verklighetens sätts på prov, ett drag av kamp. Denna kamp kan vi se i bearbet- ningen av naturen, men också i människors samarbete och inbördes motsättningar. Att vinna kunskap är att över- vinna världen, inte minst självövervinnelse. All insikt bör- jar med att man bortser från något självklart, säger Jaspers (Nachlaß zur philosphischen Logik S191.) Att inse är övervin- nande av fördomar.”311
Ger man sig in i leken får man leken tåla. Lotten säger att hon ”riskar”, då hon lånar trehundratusen kronor och där- med pantsätter sin skog. Att slåss för något man tror på och att gå in för något med hull och hår. Det är en del av lekens regler.
Motstånd
Plötsligt sätts ett hinder upp, det kan vara den egna tanken, tvivlet, det kan vara andra som spjärnar emot. Wittgenstein säger att efter ”tvivlet kommer efter tron”.312 När något börjar stå klart för oss sviktar tron och tvivlet kommer – ett inre motstånd. Kommer det att fungera, blir det något bra av det här? Tvivlet och motståndet kan även komma från en annan människa, en vän, samtalspartner eller rådgivare. Motståndet föder en spänning som ger vitalitet och spänst för att driva arbetet vidare. Det blir något ta spjärn mot och skärpa sin prövning. Det kan även vara motståndet som till slut gör att man släpper idén. Man befriar sig från idén som ligger där och väsnas.
*
Utdrag från samtal med Göran Nilsson, Sven-Mikael Mickels- son och Sven-Göran Larsson på LIST:
Karin (till Göran): – Brukar du ringa någon? Göran:
– Jag håller på mycket med energi och världsrymden just nu och det får jag älta själv.
Karin: – Varför då? Göran:
– För det fi nns ingen att prata med, för offi ciella personer har andra tankar.
Karin:
– Men kan du prata med någon om annat som inte hand- lar om så svåra saker?
Göran:
– Ja, jag har haft en väldig nytta av Sven-Göran Karin:
Göran:
– Ja, han har sagt emot mig. Karin:
– Vad händer när han säger emot? Göran:
– Då får man nya infallsvinklar. Sven-Mikael:
– Du blir förbannad först. Sven-Göran:
– Ja, han slänger på luren …
För att kunna övertyga en person måste tanken skärpas och tankekedjan byggs upp steg för steg. Göran säger att har man det bara i huvudet så ”går du i genvägar”. Genom att berätta för någon annan tvingas man vara logisk, steg för steg. Ibland kommer det en fråga som ger nya infallsvinklar. Det är svårt att släppa grejen man håller på med.