M: Nope. Det har myndigheterna satt stopp för… D: älskar er klubb så du vet!
M: Hjärta.
K: buuuuu för myndigheter
Dialogen ovan kommer från klubben Backdoors Facebook-sida. En besökare frågade ifall det skulle finnas ett darkroom på klubben den kvällen. Svaret blev nej, och förklaringen uppgavs vara att det hade myndigheterna satt stopp för. Efter upptäckten av detta digitala kommentarsutbyte tog jag kontakt med polismyndigheten i Stockholm för att ta reda på om det faktiskt fanns ett myndighetsbeslut som representanten för klubben hävdade på Facebook-sidan. Hos polisen fanns det inga handlingar rörande nedstängningen av ett darkroom. Efter detta besked tog jag istället kontakt med enheten för alkohol- och tobakstillsyn på folkhälso-myndigheten. Inte heller där fanns det något beslut rörande nedstängningen av ett darkroom, utan de rekommenderade mig istället att ta kontakt med tillståndsenheten på socialförvaltningen. Efter en hel del mailande fram och tillbaka fick jag till slut beskedet att det inte heller hos tillståndsenheten fanns några upprättade handlingar att ta del av för det aktuella serveringsstället. Istället blev jag tipsad om att jag kunde kontakta brandförsvaret för att se om det eventuellt rörde sig om brandsäkerheten på något vis. En möjlig förklaring menade tillståndsenheten kunde kanske vara att:
[T]illståndshavaren inte tillåter klubben att ha något darkroom av den anledningen att personal ska kunna hålla uppsikt över gästerna. Enligt alkohollagen ska lokaler som har
56
serveringstillstånd vara beskaffade på sådant sätt att serveringsställets personal kan hålla uppsikt över gästerna, vilket naturligtvis blir svårt i en lokal som är väldigt mörk.
I slutet av mailet fick jag rådet att det nog var bäst om jag själv frågade tillståndshavaren varför rummet har tagits bort och om någon myndighet i så fall hade varit inblandad. Jag kände mig nöjd med svaret och just när jag skulle svara och tacka för tipset inkom följande mail i min inbox:
Jag kunde inte riktig släppa detta så jag kollade runt bland mina kollegor och fick fram ett korrekt svar på din fråga. Via anonymt tips från allmänheten fick tillståndsenheten info om att klubben på Facebook annonserade att det fanns ett darkroom i lokalerna. Då darkroom inte är förenligt med alkohollagens bestämmelser avseende lokal så kontaktade tillståndsenheten tillståndshavaren och upplyste om detta. Vid uppföljande tillsyn på plats så fanns inget darkroom då det redan tagits bort. Det har alltså inte drivits något ärende eller fattats något beslut ang. detta då tillståndshavaren helt enkelt rättat sig efter upplysning. Där har du förklaringen till att det inte längre finns något darkroom.
Det visade sig alltså till slut att det faktiskt var en myndighets agerande som hade lett till att darkroomet avlägsnades från lokalerna inne på klubben. Ett agerande som motiverades med att darkroom inte är förenlig med alkohollagens bestämmelser avseende lokal. Vad alkohollagens bestämmelser avseende lokal i sin helhet innebär framgick dock inte i mailet från tillståndsenheten. Hur det anonyma tipset hade kommit in framkom inte heller. Ifall det exempelvis hade inkommit via mail hade det dessutom klassats som en inkommen handling, fri för allmänheten att ta del av. Jag skickade ett sista mail med frågor angående detta och fick tillbaka följande som svar, denna gång från Tillståndsenhetens enhetschef:
Vi får in tips på olika sätt, ibland via vår jourtelefon och ibland via mail. Vi ser också själva på sociala medier och ibland via annonser sådant som vi reagerar på och kontaktar tillståndshavare om. Just i detta fall kommer jag inte ihåg den ursprungliga »källan«, vi bedriver ständigt tillsyn, både intern och externt och i detta fall fanns det någon annons som vi tittade på.
Om man kontrollerar definitionen av vad ett darkroom är så är det antingen: - Ett rum för sexuella aktiviteter
- Ett rum för framkallning av tex foton
Då det enligt de kommunala riktlinjerna för serveringstillstånd i Stockholms stad anges att: »Verksamheter som inte överhuvud taget ska ges serveringstillstånd är sexklubbar och drogliberala rörelser. Staden vill inte gynna sådana verksamheter genom att möjliggöra vinster från alkoholservering.« hade vi en dialog med tillståndshavaren vilken verksamhet de hade i sitt darkroom. Efter dialogen fanns det inte anledning för oss att ifrågasätta verksamheten.« Av enhetschefens svar att döma likställs ett darkroom på en nattklubb med en sexklubb. Verksamheter med alkoholtillstånd tillåts alltså inte att ha darkrooms i sina lokaler enligt de kommunala riktlinjerna för serveringstillstånd i Stockholm eftersom staden inte vill gynna
57
sådana verksamheter genom att möjliggöra vinster från alkoholservering. I svaret framkommer det även att myndigheten ständigt bedriver tillsyn, både internt och externt och att den exempelvis kan ske via sociala medier.
»Statens svar mot allt som hotar att gå bortom den består i att räffla rummet« skriver Deleuze och Guattari (2015:572). Men målet för staten är trots det inte att besegra nomadismen, utan målet är snarare att kontrollera migrationer och flöden av populationer, varor och kapital. Därför begränsas hastigheter och cirkulationer med väldefinierade riktningar och regleringar. Med politisk makt styr staten det offentliga vägnätet och ständigt försöker staten ta isär, sammanfoga och omvandla rörelser eller reglera hastigheter (Deleuze & Guattari 2015:572). För den här studien tolkar jag sex i darkroom som en nomadisk rörelse, en närvaro av vissa särskilda praktiker och förhållningssätt som inbegriper anonymt sex. Denna nomadiska rörelse stoppades av tillståndsenhetens agerande. Det släta rummet, fria rummet omvandlades till ett räfflat, ordnat och staten täppte därmed igen de flyktlinjer som uppstod därinne. Flyktlinjer som gav upphov till nya sexuella blivanden, sexualiteter. Jag tolkar även alkohollagen som en idé om vad människor får och inte får göra med sina kroppar, samt vad kroppar får och inte får göra med andra kroppar, på specifika platser. Idag får inte människor ha sex i rum som ansluter till platser där det serveras alkohol, i en sådan sammansättning blir det olagligt. För att se till så att detta förbud inte bryts pågår en ständig tillsyn och kontroll. Kontrollsamhällena håller på att ersätta de gamla disciplinära samhällena skriver Deleuze (1998:191) i texten Postskriptum om
kontrollsamhällena. Vi är ständigt övervakade både av stater och av företag, vi kontrolleras,
granskas och registreras. »Det är inte science fiction att tänka sig en kontrollmekanism som i varje ögonblick anger ett elements position i en öppen miljö, ett djur i ett reservat, en människa i ett företag (elektroniskt halsband)«, skriver Deleuze (1998:191). Det faktum att tillståndsenheten ständigt bedriver tillsyn via digitala kanaler bekräftar Deleuzes påstående om att vi idag lever i ett kontrollsamhälle, kanske mer än någonsin tidigare.
58