I materialet har också tiden som tema varit återkommande. Det handlar här om att tiden upplevs på ett särskilt sätt inne i darkrooms. En fråga i frågelistan var bland annat om tiden upplevdes gå snabbt eller långsamt inne i ett darkroom. Meddelare 1 svarade på den frågan på följande vis och exemplifierar med ett besök på Technobastun när det var på Bronx Sauna:
Det var på klubben Technobastun på Södermalm i Stockholm. Jag var där på klubben med mina vänner, vi är ett gäng som brukar gå till just den klubben och andra liknande tillställningar. Under natten besökte jag darkroomet flera gånger, ibland gick jag bara in och vände och ibland stannade jag längre stunder. Jag minns det som att tiden där inne stod stilla men att jag efteråt hade en känsla av att allt bara flugit förbi.
Här beskrivs alltså en särskild tidslig upplevelse inne i rummet, den är varken långsam eller snabb utan både och, den står stilla men rör sig samtidigt snabbt. Meddelare 6 beskriver intressant nog en nästintill exakt upplevelse av att befinna sig i ett darkroom inne på videoklubben US Video:
Senaste besöket (US Video) gjorde jag med min dåvarande partner. Vi hade sex. Han var stammis, men inte jag. Tiden har ett udda sätt att röra sig på där, den springer men står ändå stilla. Vi var nog där 1 timma.
Det förefaller alltså att vara något särskilt med tiden inne i ett darkrooms. Nim ger uttryck för en liknande upplevelse under vår intervju. Han var på Bronx Sauna och var inne i ett av darkroomen som hade en hörnsoffa (se bild 12). Han berättar att han var där inne med en kille som han hånglade med, när en vän som han delade skåp med plötsligt knackade honom på axeln och sa att han ville ha nyckeln till skåpet. Vännen berättade att han skulle dra och frågade Nim om inte han också skulle det eftersom
festen hade stängts ner. Nim lydde rådet och när han kom ut från darkroomet var det tänt överallt och bara lite människor kvar. Nim berättar att det kändes konstigt. Han var visserligen ganska full, men hade ändå upplevt det som att det hade varit fullt med folk på dansgolvet bara tio
Bild 12. Det darkroom och bås-område som Nim befann sig i när vännen knackade på axeln.
38
minuter tidigare. Nu var det bara ett fåtal människor kvar, tänt och ingen musik. Han hade inte noterat att musiken hade slutat. Jag frågar varför Nim inte märkte det och får till svar att han nog hade fullt upp med killen inne i darkroomet.
Att tiden upplevs annorlunda inne i darkrooms har uppmärksammats i tidigare studier (se t.ex. Tattelman 1999:71). Hälsovetaren Juliet Richters (2007:282) till exempel skriver att: »Sex venues are constructed to create a space ›out of time‹; there are no windows and often no clocks. All intrusions from the outside world, except perhaps the hum of traffic or the muffled electronic ring of the cash register or telephone in the street-front sex shop, are banished.« Darkroomet blir alltså en plats som avskärmas från världen utanför. Att darkroomet som sammansättning kopplas ihop på det här sättet, utan element som markerar tid, talar ännu mer för att det är ett slätt rum inom vilket människor kan befinna sig för att glömma bort världen utanför. Det är ett rum fritt från tid.
Tiden, skriver etnologen Löfgren (1979:21), har haft en nyckelroll för den sociala organisationen i alla kulturer. Den markerar gränser och övergångar, rytmer och faser i individers liv och i hela samhällen. Tid skapar stadga och struktur. Men Löfgren (1979:21) skriver också att tiden i sig självt inte är något annat än ett flöde, ur vilket varje kultur skapar sin egen tid, där flödet bryts upp i smådelar, där perioder och åldrar ordnas. Här handlar det liksom med äcklet om en idé om vad tid är, och hur den tillåts eller inte tillåts dela upp och ordna, vilket varierar från samhälle till samhälle, från epok till epok (Löfgren 1979:21). Under 1800-talet ansågs allmogen leva oansvarigt utan begrepp om tid. De ansågs leva ett lättjefullt och odisciplinerat liv och istället för att hushålla med den dyrbara tiden menade överheten att de slösa bort den. En föreställning som görs gällande i rapporter och lokalbeskrivningar från präster, provinsialläkare, kronofogder och tidiga folklivsskildrare (Löfgren 1979:21f).
Tid är också något som Deleuze och Guattari (2015:701) lyfter i sina texter. De skriver att i ett slätt tid-rum ockuperar man utan att räkna, medan man i ett räfflat rum räknar för att ockupera. Jag tolkar darkrooms som tidlösa rum inom vilka människor får tillfälle att glömma bort tiden, att släppa tanken om tidslig kontroll och ordning för att fokusera på andra upplevelser, »lättjefullt« och »odisciplinerat«, precis som 1800-talets allmoge. Deleuze och Guattari (2015) skriver också att nomaderna inom den nomadiska kulturen inte följer den »vanliga« arbetstiden. Nomader har en egen tidsuppfattning. Här likställer jag människorna som rör sig i darkrooms med Deleuze och Guattaris nomader. Genom att lämna samhällets krav på olika ordningar stiger de in i darkroomet och förvandlas till nomader, sexuella nomader.
Sammanfattning
I detta andra empiriska kapitel har fokus legat på hur dessa rum framstår som frigörande respektive kontrollerande. Här har det framkommit att miljöer som hela tiden är i konstant förändring framstår som frigörande. Om miljöerna hela tiden är i förändring upplevs det som dynamiskt och kreativt, men om de är konstanta och institutionaliserade upplevs det istället som styrande och kontrollerande. En plats som är i förändring kan inte definieras, vilket även gäller för dess funktioner. Det har dessutom blivit synligt hur bastun och värmen kan ha en frigörande effekt. Bastun klär av kroppar på sociala lager och gör dem mer avslappnade och bekväma. Ju bekvämare människor är desto större blir deras sexuella möjligheter. Även tystnaden och
39
avsaknaden av tal kan ha frigörande effekter. Liksom bastun skalar tystnaden bort sociala lager som anonymiserar. Men i miljöer som inte är tysta kan musik ha sammanförande effekter. Den lockar till sig människor och gör att en större mängd heterogena kroppar kan mötas. Sedan finns äcklet som kan ha frigörande effekter, så länge människor omfamnar det och låter det bli en del av dem själva. Genom att acceptera äcklet frigörs gränser mellan det äckliga och det rena, men fram tills dess kontrollerar istället äcklet kropparnas rörelsemönster. I grund och botten handlar det också om vilka idéer som existerar om vad som upplevs som äckligt och vad som upplevs som rent. Slutligen har det framkommit hur dessa rum frigör människor från den ordnande och räknande tiden. I darkrooms finns inga klockor och i vissa fall lämnas smartphones i omklädningsskåpen i samband med att en handduk viras runt höften. I rummen upplevs tiden både stå stilla och rusa på en och samma gång. Världen utanför stängs ute och människor blir fria från tid.
40
4 Flyktlinjer
I kapitel 3 analyserades darkrooms och platserna de ansluter till utifrån begreppen släta och räfflade rum, vilket svarade på studiens andra frågeställning om hur dessa rum framstår som frigörande kontra kontrollerande. I detta fjärde kapitel undersöks istället vilka nya möjligheter som uppstår i eller i anslutning till darkrooms, som i sin tur svarar på studien tredje frågeställning. Här tolkar jag alltså dessa möjligheter utifrån Deleuze och Guattaris (2015) begrepp flyktlinjer, vilka i sammansättningar och rhizom ger upphov till blivanden. Här fokuseras alltså blivanden i kontrast till varanden.