En tredje effekt som blir till i sammansättningar där det finns darkrooms är att det uppstår en speciell typ av stämning. Detta tema var särskilt framträdande i frågelist-materialet, där en av frågorna berörde hur det kändes att befinna sig i ett darkroom. Upplevelsen beskrevs återkommande som »läskig«, »spännande«, »förväntansfull« »pervers« och »snuskig«. Dessa upplevelser var särskilt förekommande när meddelarna beskrev deras första besök i ett darkroom. Som när meddelare 1 besökte US Video i Stockholm:
Första gången jag besökte ett darkroom var kanske 2007 på US Video efter en utekväll. Det var sommar och solen hade gått upp. Jag var full och jag gick dit för att jag var nyfiken och ville ha sex. Själva darkroomet upplevde jag då som skrämmande, det var totalt mörker och jag vågade bara vara där inne en kort stund innan jag gick. Jag minns att jag tyckte det var spännande/upphetsande men också läskigt. Just för att det var totalt mörkt, inte som i resten av lokalen där det var halvdager och man ändå kunde se de andra besökarna.
32
Här är det alltså det totala mörkret som framkallar känslor av spänning och upphetsning. Det upplevdes som läskigt, men också som lockande och upphetsande. Meddelare 13 skriver om en liknande erfarenhet när han beskriver sitt första besök till ett darkroom som också var på en videoklubb:
Det va The Basement på Södermalm, nära min dåvarande skola. Var där mitt på dagen för att träffa en KK. Jag var nog 20 år han var äldre, han bestämde att vi skulle dit för det va nära för oss båda. Hade sex, jag var spänd nervös ångestfylld och exalterad samtidigt. Gick direkt från skolan dit, sen hem igen.
Även meddelare 15 beskriver sitt första besök i ett darkroom i liknande ordalag. Han identifierar sig som en heterosexuell man och skriver att han har en väldigt modest erfarenhet av darkrooms, även om de alltid lockar. Hans första besöka i ett darkroom var i Berlin, en upplevelse som han beskriver som »läskigt«. Meddelare 16 vistades också ett darkroom för första gången när han var i Berlin och beskriver det på följande vis:
Det första besöket i ett darkroom var nog 2013, då jag bodde i Berlin. Jag brukade gå till en klubb som heter Berghain, och vid nyår så öppnades dörrarna mellan Laboratory som är sexklubben på nedervåningen i samma byggnad och resten av Berghain. Jag gick dit för att jag var kåt och nyfiken. Det var spännande och kändes förbjudet men också som ett tydligt ställningstagande ideologiskt. Jag kände mig som den vuxna människa jag vill vara, fri att göra vad jag vill med min egen kropp utan skuld och skam.
Citatet ovan ger uttryck för ytterligare en aspekt, nämligen att det var spännande eftersom det kändes förbjudet, men också att agerandet i sig utgjorde ett ideologiskt ställningstagande. Besöket i darkroomet fick meddelare 16 att känna sig som den vuxna människan han ville vara, fri att göra vad han ville med sin egen kropp utan skuld och skam. Meddelare 17:s första besök till ett darkroom skiljer sig från det övriga eftersom det var på en nattklubb, nämligen gayklubben Tiptop:11
Första gången tror jag var på gayklubben Tiptop på Sveavägen i början av 2000-talet. Jag var 17-18 år och jag och mina vänner gick mest in där på skoj, inte för att ha sex. Vi gick snabbt ut igen och fortsatte dansa, utan att egentligen ha varit med om något. Det var mer för spänningens skull, för att kunna säga att man varit där inne. Det var både lite läskigt och kul, vi var lite uppspelta och fnissiga.
Precis som för meddelare 15 och 16 var meddelare 14:s första besök i ett darkroom utomlands. Han skriver att det var i Barcelona på nyårsafton. Han hade varit ute på olika klubbar tillsammans med sina vänner och sedan gick dem alla till en gayklubb som också hade ett
33
darkroom. Han skriver att det var en lång mörk gång som de gick igenom, »med väggar av kött och fukt.« De gick inte in för att ha sex, utan för att »parasitera på atmosfären«. Slutligen skriver han att det var »äckligt och upphetsande«.
Ett viktigt element för att den spända stämningen ska kunna uppstå verkar hänga samman med ljud eller snarare avsaknaden av vissa särskilda ljud, närmare bestämt ljud från tal. Meddelare 19 skriver att en del av spänningen ligger i att man inte ska prata med varandra inne i ett darkroom och att kommunikationen ska ske på andra sätt. Meddelare 1, vars utsaga finns med i uppsatsens inledning, närmar sig också ljudet i sin beskrivning när han skriver:
[D]om [darkrooms] ingjuter trots det samma känsla. Det är något med ljudet, tyst fast ändå inte. Folk som viskar. Stön. Ljudet av musik någon annanstans. Ljudet av en bas.
Även under min intervju med Michele kommer stämningen på tal. Michele beskriver den som en speciell stämning som han upplevde som hemlig och anarkistisk. Han pratade många gånger om den speciella miljön med sina vänner:
När jag var där med polare så vet jag att jag sa flera gånger: »Tänk vad häftigt att spela in en kortfilm här, vilken häftig miljö. Två bögar som sitter och röker i rökrummet på en sauna där allt bara är smutsigt, mörkt och fuktigt. Och man sitter och röker och snackar, och alla är nakna i alla åldrar och att det är alla sorters människor.«
Jag frågar vad musiken hade för effekt inne på Bronx Sauna och får till svar att den spelade en stor roll. Han tror att ett skäl till varför det kom så mycket folk till Bronx Sauna var på grund av musiken. Om det inte hade varit fester där, som exempelvis Technobastun, hade det inte kommit lika mycket människor. Han menar att folk gick ju dit för att dansa. Sedan jämför Michele Bronx Sauna och Technobastun med videoklubben US Video:
MICHELE: [D]är är det ju ingen musik som spelas i darkroomet. Där är det ju helt tyst. Helt tyst och mörkt, vilket skapar en stämning. Det är ju HELT tyst. Man vågar knappt göra ifrån sig ett ljud liksom. Och det går runt män som tittar på varandra och drar sig själva i kuken typ. Inte ens i rökrummet så pratar man speciellt mycket. Så det är tyst och en ganska tryckt stämning på något sätt. Men på Texas och Bronx, när det inte var klubbar där, då spelade de ändå musik. Lite technoaktig ambient. Ibland lite loung-igt, ibland lite disco. Väldigt blandat, men de lirade ändå alltid musik i bakgrunden. Det sätter ju en stämning och skapar en annan typ av stämning liksom.
JONAS: Vad är det för stämning?
MICHELE: Jag vet inte om det handlar om att det blir så påtagligt när det är tyst. Som på US Video. Då blir det påtagligt att det är tyst /…/ Säkert att man blir kåt av det också liksom, att det ska vara tyst. Men jag tror att på Texas och Bronx så var det nog enklare att möta varandra, att börja prata. Att det bara är en puls som går i bakgrunden liksom, vilket gör att det blir lättare att slappna av och bara hänga runt.
Här framstår alltså en skillnad mellan de två olika miljöerna och det är främst musiken som framkallar skillnaden. Ju tystare det är desto mer spänd verkar stämningen bli. Etnologen
34
Ingeborg Svensson har i artikeln Maskulinitet som behag och begär (2002) beskrivit en liknande stämning på den läderklubben som utgjorde studiens studieobjekt. Här är det en »erotisk«, »kåt« och »sexig« stämning som skapas av människorna, inredningen och musiken, som är ett av dem centrala inslagen i läderbögskulturen (Svensson 2002:11). Hur kan då denna stämning tolkas utifrån begreppen släta och räfflade rum? Precis som hur värmen klär av innebär även avsaknaden av tal en sorts avkodning och anonymisering. Men det intressanta här är alla de olika element som krävs för att denna perversa och spännande stämning ska uppstå. Ju tystare det är desto mer spänd är stämningen. Likaså gäller hur van eller ovan besökaren är. Är det första gången personen i fråga besöker ett darkroom blir det extra spännande och läskigt.