Synpunkter finns på att det är tillräckligt med en handbok rymmande en rikstäckande version och serie, vilken är tidlös och allmänkyrklig, d.v.s. serie A.1212 Men även denna anses vara i
behov av bearbetning och kvalitetsgranskning.1213
En spontanremiss skriver att man välkomnar att göra gudstjänstmusiken fri men att serie A bör vara grundläggande och normerande för gudstjänstlivet i Svenska kyrkan.1214
När det kommer till övriga serier påpekas att stora brister finns.1215 Så pass stora att dessa inte
bör få en särställning som ett införlivande i en kyrkohandbok, de facto, innebär.1216 Inrättandet av en text och musikbank för det fortsatta liturgiska arbetet är ett återkommande förslag.1217 Förslagen som läggs ut bör dock på något sätt kvalitetsgranskats av experter.1218 Bl.a. önskas fastslagna texter.1219 Utifrån dessa kan sedan ny musik komponeras d.v.s. musiken kan släppas fri.1220
Vidare påpekas att det finns mycket bättre befintliga alternativ än det som presenteras i serierna B-E.1221 Den tilltänkta nya musiken må varit tänkt som mer lättillgänglig i form av ”glad, enkel och folklig” men resulterade i knepiga texter och svåra melodier.1222
Men det återfinns även några spontanremisser som uttrycker glädje, eller delvis glädje, över B-E serierna och finner att dessa fungerar bra, eller att de ser fram emot att få använda dem.1223 Bl.a. går att utläsa i en spontanremiss att kvalitén inte har någon betydelse eftersom ingen skada ändå är skedd om musiken inte håller. Då förblir den bara oanvänd.
Sammanfattning
När det kommer till liturgi och liturgisk musik har vissa återkommande synpunkter kunnat skönjas. En av dessa är att liturgi och liturgisk musik är ett förkunnande, ett lärande och en
1211 KS 2015/1245:139 1212 KS 2015/1245:150, KS 2015/1245:261 1213 KS 2015/1245:42, KS 2015/1245:64, KS 2015/1245:90, KS 2015/1245:99, KS 2015/1245:100, KS 2015/1245:102, KS 2015/1245:155, KS 2015/1245:157, KS 2015/1245:167, KS 2015/1245:203, KS 2015/1245:210/250, KS 2015/1245:217, KS 2015/1245:229, KS 2015/1245:240, KS 2015/1245:261 1214 KS 2015/1245:263 1215 KS 2015/1245:135, KS 2015/1245:170 1216 KS 2015/1245:24, KS 2015/1245:217, KS 2015/1245:218, KS 2015/1245:243, KS 2015/1245:263 1217 KS 2015/1245:33, KS 2015/1245:41, KS 2015/1245:63, KS 2015/1245:86, KS 2015/1245:99, KS 2015/1245:133, KS 2015/1245:157, KS 2015/1245:167, KS 2015/1245: KS 2015/1245:218, KS 2015/1245:240, KS 2015/1245:243 1218 KS 2015/1245:86, KS 2015/1245:167, KS 2015/1245:178, KS 2015/1245:218, KS 2015/1245:240, KS 2015/1245:243 1219 KS 2015/1245:115, KS 2015/1245:139 1220 KS 2015/1245:115 1221 KS 2015/1245:82, KS 2015/1245:205 1222 KS 2015/1245:58 1223 KS 2015/1245:81, KS 2015/1245:113, KS 2015/1245:114, KS 2015/1245:146, KS 2015/1245:175
153
levande tillbedjan. Den är ett kulturarv som förenar Svenska kyrkan med den världsvida kyrkan i allmänkyrklig tradition och kyrko- och liturgihistorien (där KHF 2016 blir en distansering från detta). Liturgi/liturgisk musik kan därav inte ses som en lokal angelägenhet, inte heller utgå från vad som är inne just nu. Kyrkoåret levandegör teologin och opponering mot den upplevda starka nedtoningen av detta är återkommande.
Därtill återkommer synpunkter på både nedtonad och felaktig förkunnelse. KHF 2016 har till viss del fastnat i någon slags begriplighetens tyranni. Andra synpunkter berör ett ofärdigt förslag med felaktiga och ofullständiga sammanblandningar.
Övervägande kan konstateras att återkommande synpunkter gällande liturgin och liturgiska partier rör brott mot tradition och den världsvida kyrkan. Detta bl.a. genom teologiska tvetydigheter. Men även det pedagogiska inkluderande perspektivet belyses.
Samtidigt genomsyras spontanremisserna av att det inte är en dikotomi mellan önskan att bevara traditionen och nyskapande. Kritiken ligger i att h det ena får ge vika för det andra.
154
3.2.8 De många alternativen och kombinationsmöjligheterna
Vad blir Svenska kyrkans gemensamma gudstjänst?
Utifrån granskat källmaterial finns inget som tyder på något generellt motstånd gentemot en kyrkohandbok innehållande olika alternativ. Snarare återkommer synpunkter på att olika alternativ behövs för att möjliggöra gestaltandet av olika typer av gudstjänster. Detta särskilt med tanke på att Svenska kyrkan idag består av människor med många olika bakgrunder.1224
Men samtidigt framlyfts att KHF 2016 innehåller alldeles för många alternativ i sig och/eller alldeles för många kombinationsmöjligheter1225
En fråga som ställts är hur många alternativ som egentligen behövs för de olika momenten?1226 KHF 2016 möjliggör för över 8000 sätt att gestalta en högmässa. Detta i
jämförelse med de plus 200 i nuvarande HB 86.1227 T ex påpekas att prefationen i liggande
förslag går att gestalta på 127 olika sätt och det finns 191 kombinationsmöjligheter för sursum corda och prefation tillsammans (mot nuvarande 26).
Alla de olika musiktextförslagen omöjliggör utantilläsning.1228 Och de 13 nattvardsböner förslaget innehåller anses för många till antalet, för spretiga, och/eller undermåttliga.1229 Nattvardsböner bör istället utformas igenkännande.1230 I två spontanremisser påpekas att det
inte är långa nattvardsböner som behövs utan fullödiga, som utformats igenkännande.1231 Behövs överhuvudtaget så här många olika alternativ? Detsamma gäller inledningsorden. Det kan inte anses nödvändigt med 17 alternativ.1232 Särskilt inte när flera är kvalitetsundermåttliga.
Samtidigt som alternativen anses för många belyses en annan problematik, begränsning. Trots ett förslag som rymmer en uppsjö av alternativ riskerar en fastslagen handbok leda till svårigheter de gånger då helt andra typer av böner än föreslagna behövs.1233 En församling skriver att mitt i alla dessa alternativ finns inte möjligheten att, utan att söka undantag, fira särskilt utformade gudstjänster (som ej är huvudgudstjänst) efter de behov som den enskilda församlingen kan ha.
Även om intentionen med KHF 2016 legat på att finna en balans mellan valfrihet och fastslagenhet riskerar mängden alternativ att påverka igenkännandet negativt.
1224 KS 2015/1245:107, KS 2015/1245:218 1225 KS 2015/1245:44, KS 2015/1245:61, KS 2015/1245:63, KS 2015/1245:66, KS 2015/1245:69, KS 2015/1245:71, KS 2015/1245:74, KS 2015/1245:92, KS 2015/1245:99, KS 2015/1245:102, KS 2015/1245:107, KS 2015/1245:109, KS 2015/1245:119, KS 2015/1245:128, KS 2015/1245:138, KS 2015/1245:141, KS 2015/1245:144, KS 2015/1245:150, KS 2015/1245:155, KS 2015/1245:160, KS 2015/1245:176, KS 2015/1245:182, KS 2015/1245:183, KS 2015/1245:189/191, KS 2015/1245:197, KS 2015/1245:200, KS 2015/1245:205, KS 2015/1245:206, KS 2015/1245:209, KS 2015/1245:220, KS 2015/1245:221, KS 2015/1245:224, KS 2015/1245:229, KS 2015/1245:232, KS 2015/1245:246/c, KS 2015/1245:263 1226 KS 2015/1245:69 1227 KS 2015/1245:150 1228 KS 2015/1245:155 1229 KS 2015/1245:155, KS 2015/1245:200 1230 KS 2015/1245:229 1231 KS 2015/1245:69, KS 2015/1245:144, KS 2015/1245:229 1232 KS 2015/1245:109, KS 2015/1245:138, KS 2015/1245:150, KS 2015/1245:197, KS 2015/1245:209, KS 2015/1245:224, KS 2015/1245:263 1233 KS 2015/1245:122
155
En spontanremiss finner dock många alternativ (inledningsord) gott men att en kommande kyrkohandbok bör betona att förslagen ej skall ses normativa utan inspirerande till kontextuellt utformade t.ex. hänsyn efter den lokala församlingen.1234