Pastoral konsekvens av mängden alternativ KHF 2016 rymmer och den rådande inkonsekvensen
3.2.5 Ekumeniskt perspekt
Synpunkterna på ekumenisk konsekvens har i denna undersökningsdel överlag återgivits invävt i andra granskningsområden. I detta avsnitt kommer primärt de innehållsmässiga spontanremissynpunkter explicit rört det ekumeniska perspektivet återges. Detta för att undvika en återupprepning av tidigare ovannämnda synpunktsåtergivelser samt de som återfinns inom 3.2.3 Liturgi och liturgiska partier.
Den starka lokala fokuseringen i förhållande till den rikstäckande Svenska kyrkan har som tidigare påvisats varit återkommande i spontanremisserna (se vidare, 3.2.4 De många alternativ och kombinationsmöjligheterna). KHF 2016 anses präglas av för stort fokus på det lokala, på jag, på vi/oss men inte världsperspektiv, ekumeniska överenskommelser och/eller harmoni med tradition- och kyrkohistoria.1022 Överlag skönjas en glidning mot det
individualistiska. Det tenderar handla om jag och Gud men inte vi som församling, eller som mänsklighet mm.1023 1016 KS2015/1245:194, KS2015/1245:228 1017 KS2015/1245:182 1018 KS2015/1245:155 1019 KS2015/1245:41, KS2015/1245:56, KS2015/1245:109,KS2015/1245:109, KS2015/1245:259 1020 KS2015/1245:64, KS2015/1245:66, KS2015/1245:139, KS2015/1245:146, KS2015/1245:180, KS2015/1245:186, KS2015/1245:232 1021 KS2015/1245:106 1022 KS 2015/1245:66, KS 2015/1245:71, KS 2015/1245:74, KS 2015/1245:91, KS 2015/1245:102, KS 2015/1245:103, KS 2015/1245:107, KS 2015/1245:112, KS 2015/1245:125, KS 2015/1245:137, KS 2015/1245:138, KS 2015/1245:145, KS 2015/1245:150, KS 2015/1245:157, KS 2015/1245:159, KS 2015/1245:160, KS 2015/1245:164, KS 2015/1245:163, KS 2015/1245:172, KS 2015/1245:182, KS 2015/1245:186, KS 2015/1245:193, KS 2015/1245:194, KS 2015/1245:197, KS 2015/1245:201, KS 2015/1245:203, KS 2015/1245:206, KS 2015/1245:208, KS 2015/1245:218, KS 2015/1245:224, KS 2015/1245:227, KS 2015/1245:230, KS 2015/1245:231, KS 2015/1245:263, KS 2015/1245:264 1023 KS 2015/1245:218
135
Svenska kyrkan är en del av den världsvida kyrkan och har del av det pågående ekumeniska samarbetet. I detta har BEM dokumentet en stor betydelse.1024 Svenska kyrkan bryter genom KHF 2016 gentemot denna överenskommelse (BEM) och/eller brister på annat sätt i ekumeniskt hänseende.1025 Synpunkter på att KHF 2012 och 2016 är ett tydligt ställningstagande mot allmänkyrklig tradition återkommer. Detta riskerar få konsekvens för det ekumeniska samarbetet.1026 Bl.a. påpekas att det inte räcker med att enbart hänvisa till
BEM dokumentet i kommentarsdelen. Hänvisningen i SKU anses, utifrån resultatet, vara både är märklig och missvisande. Där ges sken av att Svenska kyrkan i alla väsentliga aspekter delar tro, lära och liv med den världsvida kyrkan, samtidigt som hon går sin egen väg. Hänvisningarna klingar tomt.
En spontanremiss skriver att genom att förändra teologi, kristologi och nattvardssyn försöker man faktiskt sopa undan tusen år av kyrkohistoria.1027 Detta kan inte ses som annat är allvarligt för det fortsatta ekumeniska samarbetet. Vidare poängteras att överenskommelser är till för att hållas.1028 Endast detta borde vara ett fullgott skäl till att ”hålla tillbaka experimenten.”
Det är inte svårt att skära av rötterna till traditionen eller till den världsvida kyrkan, men växer nya skott ut lika fort?1029
BEM dokumentet har i långa stycken varit till hjälp och skydd inom Svenska kyrkan mot sekulariserade krafter och tendenserna att forma en politiskt styrd sär-religion.1030
Svenska kyrkan bör närma sig de stora kyrkorna.1031 Detta innebär bl.a. att Svenska kyrkans handbok bör ha intentionen att harmonisera med sina systerkyrkors, inte distansera sig.1032 Vidare påtalas att många formuleringar upplevs hemmasnickrade istället för att ha hämtat sitt ursprung ur den allmänkyrkliga traditionen.1033 Det finns en brist på respekt för
traditionen.1034
De allvarligaste ekumeniska konsekvenserna påtalas återfinnas i sakramentsförvaltningen. Vissa böner bör ligga närmare allmänkyrklig tradition.1035 Den ekumeniska bärigheten borde prövats i processen.1036 BEM dokumentet pekar på att vissa moment bör finnas med i
1024 KS 2015/1245:102, KS 2015/1245:125, KS 2015/1245:150, KS 2015/1245:182, KS 2015/1245: 197, KS 2015/1245: 206, KS 2015/1245: 224, KS 2015/1245:227, KS 2015/1245: 230, KS 2015/1245: 254, KS 2015/1245: 256, KS 2015/1245: 263 1025 KS 2015/1245:71, KS 2015/1245:102, KS 2015/1245:103, KS 2015/1245:112, KS 2015/1245:125, KS 2015/1245:137, KS 2015/1245:150, KS 2015/1245:163, KS 2015/1245:172, KS 2015/1245:197, KS 2015/1245:203, KS 2015/1245:206, KS 2015/1245:208 1026 KS 2015/1245:102, KS 2015/1245:112, KS 2015/1245:125, KS 2015/1245:197 KS 2015/1245:203, KS 2015/1245:206 1027 KS 2015/1245:112 1028 KS 2015/1245:71 1029 KS 2015/1245:163 1030 KS 2015/1245:227 1031 KS 2015/1245:224 1032 KS 2015/1245:112 1033 KS 2015/1245:150 1034 KS 2015/1245:208
136
sakramenteten, dop- och nattvard, för fullvärdig dop- och nattvardsliturgi. En hel del av dessa saknas i KHF 2016.1037 Konsekvensen riskerar bli att Svenska kyrkan tar ett kliv bakåt i de ekumeniska framstegs som gjorts under 1900- och 2000-talet. Såväl historiskt, ekumenisk som liturgiskt. Det kristna dopet t.ex., det är inte något som tillhör Svenska kyrkan utan är identitetsskapande för hela den kristna församlingen.1038 Att t.ex. undvika avsägelse av det onda i samband med dop kan inte anses teologiskt korrekt.1039 Detta står även i strid mot BEM
som säger att detta skall ingå i en dopritual. En församling skriver i sin spontanremiss att deras största kritik mot KHF 2016 rör dopgudstjänsten.1040
Det är av vikt att BEM dokumentet är vägledande vid utformandet av t ex nattvardsböner.1041 Flera spontanremisser påpekar att det är det ytterst få av nattvardsbönerna som håller utifrån ekumeniskt perspektiv så som det manifesteras i BEM- dokumentet.1042 Det är inte fullgott att nattvardsbönerna i en kyrkohandbok för Svenska kyrkan enbart tillsammans återspeglar de olika motiven.1043
Vi vill fira en mässa som i allt väsentligt överensstämmer med den världsvida katolska/allmänneliga kyrkans ordning, tro, bekännelse och lära. Högmässan bör inte avvika från västkyrklig praxis.1044
En spontanremiss skriver att SKU förvisso påtalar en förstärkning av nattvardsmotiven gentemot KHF 2012, men denna förstärkning kan på intet sätt anses tillräcklig.1045 De nattvardsteologiska bristerna får internationell konsekvens då det finns ekumeniska rättesnören för hur en nattvardsbön bör vara uppbyggd.1046 Även större hänsynstagande till Limadokumentet eftersökts men de återkommande synpunkterna utifrån ekumeniskt perspektiv hänvisas främst till BEM dokumentet.1047 Höga krav på teologisk stringens bör ses som ett måste.1048 Det finns flera spontanremisser som vittnar om en önskan av ett autentiskt nattvardsfirande som kan kännas igen av alla, överallt.1049 ”Din död förkunnar vi Herre” skall
inte kunna vara fakultativt då även det bör ses ur det ekumeniska perspektivet.1050
1035 KS 2015/1245:137, KS 2015/1245:172, KS 2015/1245:230 1036 KS 2015/1245:196 1037 KS 2015/1245:66, KS 2015/1245:74, KS 2015/1245:150, KS 2015/1245:182, KS 2015/1245:201 1038 KS 2015/1245:150, KS 2015/1245:157, KS 2015/1245:182 1039 KS 2015/1245:150 1040 KS 2015/1245:264 1041 KS 2015/1245:160 1042 KS 2015/1245:186 1043 KS 2015/1245:206 1044 KS 2015/1245:112 1045 KS 2015/1245:263 1046 KS 2015/1245:112 1047 KS 2015/1245:91, KS 2015/1245:107, KS 2015/1245:112, KS 2015/1245:145, KS 2015/1245:186, KS 2015/1245:194, KS 2015/1245:224 1048 KS 2015/1245:145 1049 KS 2015/1245:112 1050 KS 2015/1245:138, KS 2015/1245:159
137
3.2.6 Sammanfattning
I spontanremisserna går ej att återfinna något uttalat motstånd gentemot intentionen att finna ett mer inklusivt språk. Däremot återfinns pregnant kritik mot resultatet. Bl.a. påtalas att det inklusiva språket resulterat i betydande teologisk problematik (teologiska brister, teologisk otydlighet, teologisk inkonsekvens och/eller felaktig teologi i strid med Svenska kyrkans egna bekännelser) och språklig stilistisk kvalitetsförlust. Avsaknaden av expertkompetens anses tydlig. Mycket av den problematik förslaget innehåller hade med dessas hjälp kunnat avvärjts. Vidare finns ett för stort glapp mellan bibelns språk och KHF 2016 finnas.
När det kommer till gudsbilden påtalas att det inklusiva språket resulterat i negativa konsekvenser kring treenigheten. Bl.a. återkommer synpunkter på en försvagad och utarmad treenighetslära med felaktig, eller tveksam teologi, minimerad frälsningslära mm. Gränsen till skapandet av en ny religion påpekas, så även skillnaden ett fördjupande av gudsbilden och skapandet av en ny. Detta riskerar även få pastoral konsekvens, där t ex en fördunklad och förminskad gudsbild riskerar resultera i minimerande av läran om Guds förmåga att gripa in i människans liv. Detta särskilt i begravningssamanhang (nedtoningen av Jesus som frälsare och försonare har skänkt trygghet och hopp genom alla tider).
Vissa traditionella benämningar såsom ”Jesus är Herre” (äldsta bekännelsen), Fader och Herre har burit och förenat kyrkan genom alla tider. Ett minimerande/borttagande av dessa grundläggande benämningar anses inte enbart bli distansering till den världsvida kyrkan utan även med sin egen historia. Därtill påtalas risk för en sanktionering av språklig fundamentalism, där herre inte kan innebära annat än man (motsats till kvinna).
Återkommande synpunkter gällande ändringarna i sig är att flera av dessa inte kan anses bibelförankrade. Istället verkar de härröra ur någon önskan om vad vi vill att Gud skall vara (där synpunkter på ideologisk- och politisk markering är återkommande).
Många av det synpunkter som återfinns i KHF 2016 berör att de olika vägvalen som genomförts i grund och botten inte finnes färdigreflekterade.
Vidare återkommer synpunkter på att det inklusiva språket resulterat i en förändrad människobild. Bland de mest frekventa synpunkterna hör att fokus tenderat förflyttats från Gud till människan, människan har blivit Guds jämlike, eller t.o.m. överordnade. Otydlighet i böners innehåll, texters innebörd och definitionsproblematik (t.ex. synd, förlåtelse, brustenhet mm) anses finnas, vilka alla påverkar den människobild som förkunnas. Tendensen i KHF 2016 är bortval av det som kan anses stötande, men att t.ex. ersätta synd med tillkortakommande eller brustenhet är inte teologiskt korrekt.
Även teologiska samband såsom bekännelse följt av förlåtelse anges tvivelaktigt. Dessa ändringar riskerar i sin tur pastoral konsekvens och därtill väcks frågor om förlust av allmänkyrklig och reformatorisk grundsyn.
Teologiska brister, teologisk otydlighet, teologisk inkonsekvens och/eller felaktig teologi är inte enbart en Svenskkyrklig angelägenhet. Återkommande synpunkter i spontanremisserna
138
berör att Svenska kyrkan faktiskt är del av den världsvida kyrkan och ekumeniska överenskommelser. Återkommande hänvisningar sker till BEM dokumentet men även återkopplingar till det kyrkohistoriska perspektivet och bevarandet av den tradition Svenska kyrkan är bärare av. Allvarligaste konsekvenser påtalas återfinnas i sakramentsförvaltningen, och de förklaringar som ges i SKU ses som bristfälliga. Vissa gånger upplevs ändringarna vara mer av ideologisk än teologisk karaktär, ett sökande av vad som skulle kunna vara möjligt utifrån t.ex. rådande samhällsmentalitet, inte tro, lära och bekännelse.
139