genomgripande revision.86 I maj 2010 togs beslut att revisionen framöver skulle bedrivas i projektform under ledning av en styrgrupp och en projektledningsgrupp. Kyrkokansliet fick uppdraget. Referens- och expertgruppen från tidigare projektarbete behölls. Chefen för kansliavdelningen ”Sekretariatet för teologi och ekumenik” utsågs till projektbeställare. Beställare och utförare kom att utgöras av samma enhet, ibland även samma avdelning.87 Styrgruppen bestod av: kyrkosekreterare och professor Cristina Grenholm, forskningschef, docent Anne-Louise Eriksson och chef vid utvecklingsenheten prost Inga-Lena Arvidsson. Handläggare till september 2007 var Karl-Gunnar Ellverson, från april 2008 till augusti 2010 teologie doktorn Anders Björnberg. 88
Projektledningsgruppen bestod sedan september 2010 av teologie doktorn Boel Hössjer Sundman, handläggare för kyrkans gudstjänstböcker, och docenten Karin Sarja projektsekreterare.
Vidare kvarstod tidigare utsedda expert- och referensgrupper med angivna uppdrag (referensgruppen skulle delta i arbetet och expertgruppen utgöra en speciell resurs). Expertgruppens arbete avslutades när KHF 2012 förelåg.
Beslut fattades även att försöksordningar av huvudgudstjänsterna och kyrkliga handlingar skulle ske samt att en försöksverksamhet skulle genomföras.89 Vid sammanträdet i maj följande år beslutade kyrkostyrelsen att en ny kyrkohandbok skulle lämnas till kyrkomötet 2015.
84 Svenska kyrkans utredningar SKU 2012:2 Förklaringar till Kyrkohandbok för Svenska kyrkan s 12-13, 18 85 Edgardh(2010)
86 Kyrkostyrelsens protokoll 2009:7, Dnr 2005:731 §159 Kyrkostyrelsens protokoll 2010-05-19 § 68
Svenska kyrkans utredningar SKU 2016:1 Kommentarer till Kyrkohandbok för Svenska kyrkan s 14-15 87 Thornton (2017) s 21
88 Svenska kyrkans utredningar SKU 2016:1 Kommentarer till Kyrkohandbok för Svenska kyrkan s 14-15 89 Svenska kyrkans utredningar SKU 2012:2 Förklaringar till Kyrkohandbok för Svenska kyrkan s 13
36
Att uppdraget och direktiven för själva revisionsarbetet kommit att omtolkas under pågående arbete har kritiserats i debattartiklar, vetenskapliga artiklar, av akademiker, sakkunniga, gudstjänstfirare och av anställda. Kritik har bl a riktats mot att de olika arbetsgrupperna gett sig allt större frihet i tolkningen av uppdraget. Det som först var tilltänkt att vara en varsam översyn av HB 86 resulterade i 2009 i ett helt nytt projekt.90 Varken kompetens, resurser eller tidsplan ansågs anpassats till detta nya projektdirektiv.
Granskningsrapporten från Grant Thonrnton bekräftar till stor del mycket av den inkomna kritiken. Efter intervjuer har det framkommit att bristande engagemang från styrgruppen upplevts bl.a. i skildringar som att de satt med på vissa möten för att hålla sig informerade
.
91 Dock går i rapporten att utläsa att engagemanget från styrgruppen tilltog betydligt under den senare delen av kyrkohandboksprocessen och att styrgruppen samtidigt upplevde sitt mandat otillräckligt i förhållande till projektledningen. Vidare fastslås att de operativa grupperna för projektet har arbetat tämligen informellt och det går ej att fastslå vem som ansvarat för vilket område eller aktivitet.Men även övergripande belyses i Thorntons granskningsrapport att oklarhet om ansvarsfördelning och mandat inom och mellan olika grupper funnits. Kulturen av att ”alla skall vara med och tycka” kan ha varit en bidragande orsak till att det inte ansetts som en nödvändighet att ansvarsfördelning och mandat behövt tydliggöras.
Gällande projektplanen i sig har den, enligt granskning, mer gett sken av att vara ett avrapporteringsdokument än ett hjälpmedel för planering. Detta samtidigt som otydlighet i vad som skall avrapporteras, eller i vilket format verkar rådigt. Detsamma gäller uppföljning av det fortskridande projektet.92
När reflektionsdokumenten och remissbehandling i steg ett avslutats påbörjades steg två. Detta innebar ett konkret utarbetade av förslag till en ny kyrkohandbok.93 I SKU går att utläsa
att detta innebar analys och avvägningar av gudstjänstordningarnas antal, utformningar och innehåll. Vidare påtalas att noggranna prövningar av bl.a. behov genomförts. Däremot redogörs aldrig för hur. Även de erfarenheter som genom tidigare arbeten med handboksrevisioner förvärvats togs tillvara, så även bibelkommissionens arbete med Bibel 2000. Kyrkostyrelsen hölls kontinuerligt uppdaterad och föredragningar till kyrkomötets gudstjänstutskott har genomförts. Biskopsmötet och Svenska kyrkans teologiska kommitté involverades också.
I Thorntonrapporten finnes dock den strukturerade rapporteringen uppåt i organisationen bristfällig.94 Detta konstaterande har skett efter intervjuer. Det som påtalas saknas är insyn i hur arbetet utförts från kyrkostyrelse och biskopsmöte.
90 Lundberg Mattias Hur kunde det bli så här? Om försöken till revision av kyrkohandboken i Svenska kyrkan Signum (2015) http://signum.se/hur-kunde-det-bli-sa-har-om-forsoken-till-revision-av-kyrkohandboken-i- svenska-kyrkan/ 2017-13-09
91 Thornton(2017) s 15 92 Thornton (2017) 13
93 Svenska kyrkans utredningar SKU 2012:2 Förklaringar till Kyrkohandbok för Svenska kyrkan s 14-15 94 Thornton (2017) 21
37
När det kommer till de olika text- och musikförslagen återges i SKU hur dessa diskuterats och bedömts.95 Olika författare, teologer och tonsättare har medverkat vid framarbetandet. På
tonsättarsidan har olika fromhetsriktningar och generationer funnits representerade. Opartisk innehållsmässig granskning av text- och musikförslag genomförts av processgrupper. Bedömningen har skett utan vetskap om upphovsmännen. En annan viktig del har varit tillförandet av ytterligare expertkompetens genom sakkunniga i specifika frågor. Hur, vilka eller tillvägagångssätt återges ej.
Ovanstående skildring, samt urvalsprocessen överlag, har blivit starkt ifrågasatt. Såväl experter som övriga kritiker, däribland sakkunniga, präster, musiker, församlingsbor, m.fl., har bl.a. påpekat att det finns en uppsjö god liturgisk musik som helt ansetts ignorerats, samt att enbart en mycket liten skara, på väldigt otydliga motiveringsgrunder, bjudits in till nykomponering. Den korta utvärderingstiden i församlingarna har även den kritiserats starkt. Kyrkokansliet har besvarat kritiken med återgivelse av framtagandet av serierna B-E:
Arbetet med kompletterande musik från 2006 och framåt i kyrkohandboksrevisionen utgick från det omfattande arbete som gjordes i det som ibland kallats ᾽glad, enkel och folklig mässa-projektet᾽ som skedde på kyrkomötets uppdrag. Till ᾽GEF-projektet᾽ hörde inventering och försöksverksamhet. Utifrån hela detta material och parallellt skedde i reflektionsfasen 2006–2009 ett brett förankringsarbete i Svenska kyrkan vilket var en bakgrund till de reflektionsdokument som gick på remiss 2010. Utifrån reflektionsfas och remiss arbetade expertgruppen därefter vid flera sammanträden med att noggrant inventera behov för bland annat musiken. Utifrån denna behovsanalys gavs sedan uppdrag till personer att komma med förslag – bland annat för musiken, vilka bedömdes anonymt i expertgruppen. Viktiga perspektiv var bland annat barnperspektiv. Utgångspunkten för denna musik var ett kyrkomötesuppdrag.96
Mattias Lundberg (professor i musikvetenskap, Uppsala universitet) menade att en stor del av den problematik som rört det musikaliska hör samman med att denna del av handboksarbetet inleddes mycket sent i processen.97 Detta handhavande signalerar en underskattning av musikens betydelse för svenskt gudstjänstliv. Granskningsrapporten från Grant Thonrnton, bekräftar bristen på att musikkompetensproblematiken borde åtgärdats mycket tidigare i processen och sociala forum översvämmas av liknande synpunkter från kyrkomusiker.98 I SKU återges däremot hur stiftens gudstjänst- och musikhandläggare återkommande samlats för s.k. fördjupningsdagar och avstämningar med stiftsrepresentanter har skett kontinuerligt från 2006-2012. Men uppgifter om totalt antal träffar och innehåll saknas.
95 Svenska kyrkans utredningar SKU 2012:2 Förklaringar till Kyrkohandbok för Svenska kyrkan s 15 96 Hössjer Sundman Boel: Officiell chatt om Kyrkohandboksförslaget [2016-12-16]
97 Lundberg (2015) 98 Thornton (2017) 31
38
Som ovanstående skildring från SKU påvisar har kyrkohandboksrevisionen bedrivits av kyrkokansliet i Uppsala, av en central tjänstemannainstans. Arbetssättet är nytt för Svenska kyrkan och motsvarighet saknas i jämförbara lutherska kyrkor internationellt.99 Förvisso har många tillfälligt sammansatta grupper bestående av personer med teologisk och musikalisk expertis funnits vid framtagandet av KHF, men dessa har kommit och gått. Möjligheten att kontinuerligt följa det teologiska, liturgiska och musikaliska arbetet har ett ytterst fåtal tjänstemän haft. Den enda yttre tillsyn som funnits under processen är att denna lilla tjänstemannagrupp själva fått avlägga rapport till en referensgrupp vilka besått av representanter för politiska nomineringsgrupper, till biskopsmötet samt till styrgruppen härrörande från kyrkostyrelsens arbetsutskott.
Lundberg redogör att de omfattande kyrkohandboksdebatterna under sena 1700- talet och tidiga 1800-talet är belysande för nuvarande processen. Men en stor skillnad ligger i tillvägagångssättet. Tidigare har nya alternativ tillkommit av enskilda drivna musiker och teologer, vars bidrag prövats och aktualiserades centralt. Därefter har de stadgas för församlingsbruk. Med KHF föreligger motsatsen. Initiativet kommer från kyrkokansliet och ett färdigt förslag har lämnats till församlingarna och fastställts av en fast central auktoritet. En annan väsentlig skillnad är att i tidigare handboksarbeten fanns i kommittéerna ledamöter med specialistkunskaper.
Den 23 maj 2012 beslutade kyrkostyrelsen att Förslag Kyrkohandbok för Svenska kyrkan del I och Förslag Kyrkohandbok för Svenska kyrkan del I Musikvolym skulle prövas i Svenska kyrkans församlingar.100 Försökstiden skulle vara mellan första söndagen i advent 2012 och fram till Domsöndagen 2013. Vilka församlingar som skulle bli sk remissförsamlingar utsågs av domkapitlen i respektive stift, efter beslut av kyrkostyrelsen. Urvalskriterier var bl a församlingsstorlek, antal gudstjänstdeltagare, flerspråkighet, kyrkorum mm.101 Utöver testförsamlingar inbjöds även andra remissinstanser. Dit hörde domkapitel, stiftsstyrelser samt övriga instanser Svenska kyrkan önskade få in synpunkter ifrån.