Av de spontanremisser som tar upp den övergripande strukturen välkomnas principiellt det grundläggande mönstret Samling, Ordet, Måltiden och Sändningen, samt gemensam ordning för huvudgudstjänsten som kan anpassas för olika tillfällen.1270 En av dem som ställer sig positiv till detta skriver att det öppnar för gemenskap med den världsvida kyrkan.1271 Samtidigt återfinns synpunkter på att denna grundstruktur inte är tillräcklig.1272 Bl.a. påpekas att begreppet ordo i praktiken är övergivet. Så som det gestaltas i KHF 2016 verkar ursprungsdefinitionen ersatts med diffusa skrivningar för gudstjänstens grundläggande handlingsmönster. I detta sammanhang eftersöks konkretisering.1273
I en spontanremiss går att utläsa att det inte är i strukturen igenkännandet ligger utan i text och musik.1274 Därför anses inte fokus på ordo vara rätt väg att gå. I praktiken kommer inte
enhetlighet att skapas utan istället riskerar vi landa i tycke och smak. Den goda tanken om fast ordning spolieras av de många olika varianterna och dess skriftande teologi. 1275
1264 KS 2015/1245:186 1265 KS 2015/1245:113, KS 2015/1245:150, 2015/1245:155, KS2015/1245:209, KS 2015/1245:232 1266 KS 2015/1245:80 1267 KS2015/1245:261 1268 KS2015/1245:146 1269 KS2015/1245:149 1270 KS 2015/1245:50, KS 2015/1245:63, KS 2015/1245:64, KS 2015/1245:91, KS 2015/1245:134, KS 2015/1245:138, KS 2015/1245:150, KS 2015/1245:155, KS 2015/1245:181, KS 2015/1245:194, KS 2015/1245:195, KS 2015/1245:207, KS 2015/1245:223, KS 2015/1245:264 1271 KS 2015/1245:63 1272 KS 2015/1245:44, KS 2015/1245:65, KS 2015/1245:139, KS 2015/1245:205 1273 KS 2015/1245:91 1274 KS 2015/1245:201 1275 KS 2015/1245:150
159
Kungl. Vitterhetsakademin skriver att strukturen för högmässan är bra men de övriga gudstjänstgrupperna är diffusa med ett innehåll som kan variera kraftigt.1276 En fastare reglerad ordning för såväl högmässan, huvudgudstjänst och/eller mässa än det som presenteras i KHF 2016 eftersöks.1277 Detta påtalas även önskvärt med hänvisning till BEM- dokumentet.
Mängden alternativ KHF 2016 rymmer anses ha resulterat i otydlighet av begreppsdefinition och/eller oklarheter i struktur, vad gäller hur och när?1278 En högmässa kan i praktiken komma innebära nästintill ”vad som helst”.1279 Här påtalas betydelsen av att även i framtiden kunna fira en ”traditionell högmässa” i Svenska kyrkan.1280 Som KHF nu är utformat blir det
omöjligt att som gudstjänstfirare veta vad en i församlingsbladet utlyst högmässa egentligen innebär. En församling skriver i sin spontanremiss att det borde vara givet att besökare ges möjlighet att veta vilken typ av gudstjänst de kommer att delta i. Det kan inte anses rimligt att den enskilde besökaren i förväg skall behöva undersöka om det t.ex. är en huvudgudstjänst som firas eller ej.1281
Samma begreppsproblematik återfinns vid Mässa.1282 Och ”kortare gudstjänst”, vad innebär
det?1283 I samtliga av dessa fall eftersöks någon form av kvalitetssäkring av begrepp när möjligheten till utformande nu är så brett.
Den otydlighet som nu finns gällande t ex begreppet högmässa beskrivs på intet sätt olösbart. Men fler fasta moment än nu föreliggande Samling, Ordet, Måltiden och Sändningen ses som erforderliga.1284 Annars riskerar tanken om en sammanhållen gudstjänst spolieras.1285 Detta förslag kan inte anses som en god utgångspunkt för att ge Svenska kyrkan en tryggare identitet.1286 Istället för att framställa gudstjänsten, t ex högmässan, som en helhet, ges i KHF 2016 mer sken av att den är något bestående av en mängd olika smådelar.1287 I en spontanremiss går att utläsa att hela strukturen känns otydligt, lite som en mängd ”legobitar” där man själv bestämmer vilka som önskas användas och vilka som ignoreras. I en annan spontanremiss ställs frågan huruvida det enbart är mönster som skall kännas igen?1288 Borde det inte även gälla texter och formuleringar?
1276 KS 2015/1245:38 1277 KS 2015/1245:61, KS 2015/1245:66, KS 2015/1245:81, KS 2015/1245:91, KS 2015/1245:107, KS 2015/1245:122, KS 2015/1245:144, KS 2015/1245:150KS 2015/1245:165, KS 2015/1245:203 1278 KS 2015/1245:66, KS 2015/1245:81, KS 2015/1245:91, KS 2015/1245:107, KS 2015/1245:120, KS 2015/1245:122, KS 2015/1245:139, KS 2015/1245:144, KS 2015/1245:150, KS 2015/1245:165, KS 2015/1245:176, KS 2015/1245:182, KS 2015/1245:203, KS 2015/1245:233 1279 KS 2015/1245:61, KS 2015/1245:91, KS 2015/1245:165 1280 KS 2015/1245:91 1281 KS 2015/1245:107 1282 KS 2015/1245:107, KS 2015/1245:232 1283 KS 2015/1245:141 1284 KS 2015/1245:36, KS 2015/1245:66, KS 2015/1245:81, KS 2015/1245:165 1285 KS 2015/1245:74, KS 2015/1245:138, KS 2015/1245:150, KS 2015/1245:160, KS 2015/1245:176 1286 KS 2015/1245:71, KS 2015/1245:182 1287 KS 2015/1245:23 1288 KS 2015/1245:182
160
Flera fasta moment skulle resultera i mindre förvirring. I KHF 2016 är det många moment som ”inte måste”, men som kan, vara med.1289 Otydligheten är stor. Ena gången råder förbud,
andra gången erbjuds mängder av alternativ.1290 KMR skriver i sitt yttrande att anvisningar som underlättar planerandet av gudstjänst och flöde måste finnas.1291 Anvisningar om hur anpassningar kan göras för tillvaratagande och synliggörande av mångfalden i gudstjänsten är något annat som eftersökes.1292 KHF 2016 upplevs faktiskt mer förvirrande än KHF 2012 går
att utläsa i en spontanremiss.1293
Inte heller de anvisningar som finns anses konsekventa.1294 Varken för högmässan eller kyrkliga handlingar. I anvisningar för dop av unga eller vuxna, kan tackbönen utgå eller ersättas av annan bön, men samtidigt står det ej så i ritualet. Detsamma gäller t ex huruvida doptalet av pastoral skäl kan utgå. I anvisningarna går det bra men i ritualet står det som ett obligatoriskt moment.
Spretiga gudstjänstordningar riskerar vidare resultera i spretiga gudstjänster.1295 Kanske det istället vore bättre att strama upp lite?1296 Redan nu, påpekas att det måste vara störande för den gudstjänstfirande församlingen med så täta byten. I en spontanremiss ställs frågan varför en handbok överhuvudtaget skall sanktionera så många olika alternativ.1297
Eftersom frihet att utforma gudstjänsten är så stor, så innebär det inte så mycket mer än att vi i Svenska kyrkan skulle läsa ur Bibeln och fira
nattvard, samt har någon form av inledande respektive avslutande rit.
Igenkännandets glädje mellan kyrkorna torde ligga på ett annat plan och blir genom HBF 156 väsentligt mindre.1298
Faktum är att även de få av spontanremisserna som tydligt ställer sig positiva till mängden alternativ ges uttryck för reflektion om att friheten i vissa avseenden är för stor. Bl.a. påpekas att det finns både för och nackdelar med många alternativ. Förvisso ger variation stort utformningsutrymme, men samtidigt riskerar igenkännandet påverkas negativt.1299
En stiftsstyrelse skriver i sin spontanremiss att de anser att KHF 2016 bereder ”en god ordning” för lokal gestaltning med stor frihet.1300 Strukturen i högmässoordningen i
kombination med en friare mässa/gudstjänst-ordning är en utmärkt lösning på dilemmat kring igenkännande. Men även i denna, överlag positiva spontanremiss, påpekas att prefationsalternativen är för många för att fungera väl i den praktiska verkligheten. Det är önskvärt att kyrkomötet fastställer att en viss gemensam repertoar skall finnas på riksnivå.
1289 KS 2015/1245:107, KS 2015/1245:120, KS 2015/1245:176, KS 2015/1245:182, KS 2015/1245:233 1290 KS 2015/1245:176 1291 KS 2015/1245:149 1292 KS 2015/1245:233 1293 KS 2015/1245:120 1294 KS 2015/1245:182 1295 KS 2015/1245:232 1296 KS 2015/1245:220 1297 KS 2015/1245:44 1298 KS 2015/1245:206 1299 KS 2015/1245:99, KS 2015/1245:144, KS 2015/1245:232 1300 KS 2015/1245:139
161
Här föreslås den äldre musiken. En annan stiftsstyrelse är inne på samma spår.1301 De påtalar
att KHF inrymmer grundstrukturen som speglar Svenska kyrkans bekännelse, tro och lära väl och att stor lokal utformningsmöjlighet finns, men samtidigt betonas att ett gott omdöme kommer att krävas på lokal nivå. Så även ledarskap och rätt kompetens.
KHF 2016 rymmer mängder av alternativ, men samtidigt synes diakonen och/eller lekmännens roll i gudstjänsten glömts bort. Frågetecknen eller synpunkter kring dessas roll återkommer i spontanremisser.1302 Diakonen är betydelsefull i liturgin.1303 dels synliggöra den diakonala dimensionen i gudstjänstlivet, dels för att synliggöra människors utsatthet.1304
Människors nöd bärs in i gudstjänsten genom diakonen i som samtidigt hämtar kraft för att gå ut i en trasig värld och igen möta nöden. Att ansvara för och tillsammans med lekmän utforma och leda kyrkans förbön är en självklar uppgift för diakonen.1305
Det finns även de som föreslår att diakonen skall kunna hålla i en begravningsgudstjänst.1306 Detta då begravning inte är ett sakrament. Ett par spontanremisser gläds åt anvisningar till lekmanaledd gudstjänst medan en annan påpekar att man inte gillar insmugna förändringar såsom att delar av nattvard kan ledas av lekman.1307
Vidare påpekas även inkonsekvenshet återspeglas i samband med vigselordningen. Hela KHF 2016 präglas av en uppsjö alternativ, så varför inte då behålla två vigselordningar?1308
Att utforma en gudstjänst utifrån en kyrkohandbok med så många valmöjligheter som KHF 2016 faktiskt inrymmer ställer ökade krav på liturgiskt kunnande, praktisk kunskap om den äldre liturgiska musiken och förtrogenhet med struktur.1309 Den ökade friheten kommer även ställa större krav på utbildningsinstitutionerna. I en spontanremiss påtalas att det kommer blir essentiellt att blivande kyrkoarbetare är i behov av god kunskap i dessa ämnen.1310 Därför bör
tillägget 18:6a i KO problematiseras.1311 En stiftsstyrelse skriver att även en problematisering av KO 18:3 bör göras. Detta då paragrafen betyder att kyrkohandbokens ordningar inte blir obligatorisk vid vardagsgudstjänster, veckomässor eller söndagsgudstjänster som inte är huvudgudstjänster (där t ex helt andra nattvardsböner kan brukas, andra ordinariumsånger och böner mm). Denna oklarhet är redan nu aktuell i Svenska kyrkan men när därtill ett KHF bereder väg för en gudstjänstordning med så stor utökad lokal frihet bör formuleringen av KO 18:3 omprövas. Detsamma gäller den nya KO formuleringen 18:6a, som talar om en fri
1301 KS 2015/1245:64 1302 KS 2015/1245:36, KS 2015/1245:45, KS 2015/1245:47, KS 2015/1245:121, KS 2015/1245:165, KS 2015/1245:119, KS 2015/1245:112, KS 2015/1245:233, KS 2015/1245:138, KS 2015/1245:165, KS 2015/1245:195, KS 2015/1245:232, KS 2015/1245:233, KS 2015/1245:238 1303 KS 2015/1245:47, KS 2015/1245:238 1304 KS 2015/1245:47 1305 KS 2015/1245:47 1306 KS 2015/1245:241 1307 KS 2015/1245:66, KS 2015/1245:139, KS 2015/1245:209 1308 KS 2015/1245:112, KS 2015/1245:145 1309 KS2015/1245:138 1310 KS2015/1245:139 1311 KS2015/1245:139
162
liturgisk musik. Domkapitlets möjlighet att ur tillsynsperspektiv medverka till igenkännandet av gudstjänstsång över församlingsgränser upphör.1312 Genom detta kommer högre krav på stiften att ställas som på något sätt kommer behöva främja bruk av en viss gemensam repertoar, förslagsvis främst gregoriansk musik. Annars riskerar olikheterna i gudstjänstssång mellan de olika församlingarna hämma igenkännandet. Detta påpekande återfinns även i andra spontanremisser. Bl.a. ställs frågan om huruvida domkapitlets sakkunniga i fortsättningen kommer kunna avgöra huruvida en specifik gudstjänst håller sig inom handbokens ramar eller ej med tanke på den stora variationsrikedomen som finns representerad i KHF 2016.1313 Utifrån tillsynsperspektiv, och för bevarandet av enheten, betonas vikten av att församlingar fullt följer kommande kyrkohandbok i de moment där utrymme för egna formuleringar ej ges. Detta då det är dessa moment som kommer vara den bärande enheten i det svenskkyrkliga gudstjänstlivet.1314