Analysmetoder

Jag har inte på förhand låst datainsamling och analys vid en viss uppsättning

metoder (jfr Merriam, [1988] cop. 1994, s. 136). Metodstudier men inte minst

materialets karaktär har gett vägledning, då det är svårt att sätta upp fasta

proce-durer i kvalitativ forskning. Detta gäller inte minst i diskursanalys (Winther

Jørgensen & Phillips, cop. 2000, s. 81) och analys av intervjudata med avseende

på mening. Ämnets rikedom och komplexitet kan bidra till svårigheterna att

finna standardmetoder (jfr Kvale, cop. 1997, s. 164-166, 170). Alvesson och

Sköldberg (2008) menar att medvetenhet är ”[v]iktigare än konkreta arbetssätt

och tekniker” (s. 27). Arbetets induktiva inslag nödvändiggör en öppenhet för

utformning av procedurer, detta till skillnad från i rent hypotestestande,

deduk-tiva och experimentella studier, där kraven på möjlighet till upprepning är

an-norlunda. Framför allt måste ontologi, epistemologi, teorier och metoder hänga

ihop tillräckligt mycket för att de under forskningsprocessen utvecklade

tillvä-gagångssätten ska kunna verka i överensstämmelse med det övergripande syftet.

Inspiration och medvetandegörande från bekantskap med metodologiska

ansat-ser ansat-ser jag som väsentligare än bundenhet till särskilda metoder in i minsta

de-talj. Critical incident technique erbjuder exempelvis viss flexibilitet (Flanagan,

1954, s. 335; Fisher & Oulton, 1999, s. 113-114).

Ett viktigt motiv till användandet av diskursanalys, formulerat inte minst av

Fairclough, ges av antagandet om betydelsen av att meningsskapandet har

ef-fekter. Meningspotentialer kan undersökas genom studier av inte minst texter

och tal, men också bland annat bilder och arkitektur. CDA ger konkreta

analys-verktyg och har särskilt tillämpats i undersökningar av senmoderna företeelser,

till vilka den av mig studerade typen av högskolebibliotek hör (inte minst vad

gäller tillkomsttid). CDA i Faircloughs tappning öppnar som sagt också för

kompletterande teorier (Fairclough, 2003a, t.ex. s. 210) vilket kan öka

möjlig-heterna att förklara och förstå fenomen som analyseras med hjälp av CDA. Jag

50

Jag har även hösten 2007 och våren 2008 delat ut en enkät till biblioteksbesökare om hur de

upplever byggnaden. Då enkäten begränsats till ett fåtal dagar och endast gett ett femtiotal

svar har jag för att inte tynga framställningen utelämnat enkätresultaten för redovisning i en

separat rapport.

har inte använt Faircloughs verktygslåda fullt ut eftersom det skulle blivit

mycket tidsödande med ett så stort material. För att kunna belysa en hel

plane-ringsprocess med implikationer för högskolebiblioteksbyggande i allmänhet har

jag i stället försökt att balansera bredd och djup i analys och slutsatser.

Det torde vara möjligt att urskilja ett stort antal olika diskurser i materialet.

Dis-kurs kan ses som ett analytiskt begrepp som forskaren använder utifrån

forsk-ningens syfte (Winther Jørgensen & Phillips, cop. 2000, s. 136-137). Jag har

därför i enlighet med mina frågeställningar avgränsat mig till diskurser som är

inriktade på funktioner och verksamheter i byggnaden. Det skulle till exempel

gå att utifrån Kalmar-materialet tala om en ”öppenhetsdiskurs” kring

byggna-den, men denna går i sin tur att se som underordnad en bredare

funktionsrepre-senterande mötesplatsdiskurs som också är urskiljbar i empirin (se vidare ssk

avsn. 7.5.3, 9.2.4 nedan).

Intervjuerna och de viktigaste dokumenten har jag kodat med hjälp av

pro-grammet Atlas.ti. Koderna har skapats utifrån min egen erfarenhet på området,

tidigare forskning, teori och induktion från materialet. Inledningsvis kodades

dokument inklusive intervjutexter genom anmärkningar i själva texten. De koder

som då utkristalliserades matades in i Atlas.ti för kompletterande kodning och

som stöd för analys. Koderna motsvarar bland annat centrala begrepp i de teorier

som jag har valt (se kap. 4 samt jfr avsn. 4.3.2, 5.1 ovan om abduktion). Med

stöd av Atlas.ti har koderna utgjort ett underlag för insikter om var i materialet

de olika teorierna kunnat bidra till ökad förståelse av problemområdet. Atlas.ti

har också underlättat upptäckandet av likheter, hierarkier och relationer. Arbetet

med litteratur och källor har även underlättats av referenshanteringsprogrammet

EndNote.

För att underlätta för läsaren att följa resonemang och bedöma slutsatsernas

un-derbyggnad använder jag citat från dokument och intervjuutskrifter rikligt. Detta

är särskilt viktigt vid analys på den diskursiva nivån, då texter i sig själva utgör

undersökningsobjekt (jfr Potter & Wetherell, 1987, ssk s. 7, 35; Talja, 1999, s.

472; Alvesson & Sköldberg, 2008, s. 469). Vid citat i min fallstudie förekommer

som markering av uteslutningar /.../ (ej att förväxla med ... som markerar paus).

Uteslutningstecken har jag dock inte använt vid (mindre) uteslutningar av sådant

som upprepningar, utfyllnad och hummanden, när jag bedömt att det uteslutna

inte varit betydelsefullt för tolkningar och argumentation. Steinar Kvale (cop.

1997) öppnar för att ”snygga till” citat av respekt för de intervjuade och för att

öka läsbarheten (s. 158; se även Arfwedson & Ödman, 1998, s. 24). Detta har

jag strävat efter att åstadkomma utan att förvanska någonting. Citaten är därmed

så långt möjligt ordagranna, med undantag av något enstaka förtydligande som

gjorts i samband med att intervjupersonerna inför slutbearbetningen av

avhand-lingen fick möjlighet att kommentera citat och referat (vid direkta

komplette-ringar har ytterligare källhänvisning gjorts). I citat från skriftliga källor har jag

inte utan anmärkning rättat fel annat än i uppenbara fall (t.ex. när det gäller

så-dant som överflödiga eller saknade mellanslag).

Språk och stil i materialet har jag ägnat viss uppmärksamhet i analysen, men då

främst i de dokument som är en del av byggnadens tillkomstprocess. Citat från

dem har jag inte ”rensat” på något vis. Även intervjuerna har jag analyserat ur

ett diskursivt perspektiv, men de har (jfr ovan) samtidigt utgjort ett komplement

till dokumenten vid mitt urskiljande av ”critical incidents” och viktiga

meka-nismer i byggnadens tillblivelse. Även om Faircloughs diskursanalys (CDA)

in-nebär detaljerad analys, är sådan av tids- och utrymmesskäl inte möjlig annat än

i enstaka små delar av textmassan i mitt fallmaterial. Att intervjupersoner stakar

sig behöver heller inte betyda att de är osäkra. Stakningar och upprepningar kan

ha att göra med deras personliga sätt att uttrycka sig snarare än vilka diskurser

de kan sägas uttrycka. Ordval (som kan utgöra nyckelord i urskiljbara diskurser)

och grammatik torde ur ett CDA-perspektiv vara intressantare än stakningar

(upprepningar av typen ”att, att”; ”och, och”) och sådant som inte alls fastnar på

ljudband.

För analysen av möjligheter och restriktioner som själva arkitekturen innebär har

jag använt en av Anders Ekholm (1987) presenterad tredelad rangordning av

byggnaders delar. Där är inredningsdelar tertiära i förhållande till

basbyggnads-delar, som i sin tur är primära och till vilka bland annat stomme, ytterväggar, tak

och stamledningar hör. Basbyggnadsdelarna är grundläggande för de mest

männa egenskaperna hos byggnadsverket som klimatskydd, hållfasthet och

all-män rumslig struktur. Däremellan finns inbyggnadsdelar vilka har sekundär

rang och omfattar bland annat byggnadens icke-bärande väggar, fasta inredning

och grenledningar (s. 223). Uppmärksammandet av hierarkier och rangordningar

har gjort det möjligt för mig att observera konkreta möjligheter för funktioner i

byggnaden, samt eventuella möjligheter att med måttliga insatser förändra

bygg-naden för framtida funktioner och aktiviteter. Öppenhet för förändring utifrån

verksamhetsmål uppmärksammades av Thomas (1996 – se kap. 3 ovan), och

relevansen för bibliotek kan även illustreras av Halden Rönnlund (2002 – se

kap. 3 ovan) som påpekade vikten av att kunna lokalisera olika funktioner till

mer eller mindre åtkomliga delar av en byggnad, allt efter behov (av t.ex. möten

respektive studiero). Kochs (2004) forskningsresultat (även de delvis uppnådda

med hjälp av samma metoder – se kap. 3 ovan) styrker betydelsen av detta. De

typer av fördelning (distribution) som Koch nämner (av, i och genom rummet)

har också paralleller till Ekholms uppdelning av byggnader i basbyggnadsdelar,

inbyggnadsdelar och inredningsdelar. Kochs resultat kan därmed vara

intres-santa för förståelsen av en högskolebiblioteksbyggnads möjligheter och

be-gränsningar på dessa nivåer av byggnadsdelar.

Ovan har jag berört hur jag använder flera teorier i min undersökning.

Använ-dandet av teorier som stöd för analysen innebär att vissa aspekter och

förklar-ingar kommer i förgrunden, medan andra (mer eller mindre implicit) inte får

nå-got större utrymme. I anslutning till diskursanalys säger Fairclough (2003a) att

en analys inte kan vara fullständig eller helt objektiv (s. 14-15). Den sker ur ett

visst perspektiv, och det empiriska får inte förväxlas med det faktiska (s. 202; jfr

avsn. 4.3.2 ovan). Även utan teoretisk grund skulle jag som forskare inte vara

befriad från aspektseende och föreställningar om var störst förklaringspotential

finns. Mina förkunskaper och referensramar bidrar till att styra uppmärksamhet

och tankar. Redovisningen av använda teorier blir en del av beskrivningen av

forskaren som undersökningsverktyg. Därmed blir möjligheterna för läsaren att

bedöma resultaten större än vid ”perspektivfri” och ”teorilös” (eventuellt ”rent”

teorigenererande, empirinära) forskning. Min bakgrund som

högskolebiblioteka-rie är givetvis en del av referensramarna. Troligen har den färgat valet av ämne i

större utsträckning än den påverkat analysen, eftersom jag har byggt ut teori och

metodologi efter att ämnesvalet gjordes, och jag därmed influerats även av annat

än min yrkespraktik och mina arbetslivserfarenheter.

In document I främsta rummet (Page 97-100)