Diskursanalys

I mitt syfte ingår att undersöka utsagor, språklig interaktion och byggnaders

möjliga uttryck i förhållande till visioner så som de går att utläsa av

dokumenta-tion och intervjuer. Hur sådana meningspotentialer kan uppstå studeras genom

diskursanalys (DA). DA förespråkas inom B&I av bland andra Bernd Frohmann

(1994) och Birger Hjørland (2002, s. 448). Eftersom DA har teoretiska

kopp-lingar och kan kombineras med Bourdieus teoretiska perspektiv och

professions-forskningens resultat, tar jag upp vissa analytiska implikationer redan i detta

ka-pitel (se dock även kap. 5, samt ssk avsn. 7.5 och 8.5 nedan).

Termen diskurs (i obestämd form singular) kan syfta på dels meningsskapande

element (t.ex. språk) i samhället i största allmänhet, dels (i obestämd och

be-stämd form singular och plural: en diskurs, flera diskurser) på mer avgränsade

system av betydelser. Diskurser kan lagras materiellt och ha effekter oavsett om

de ”bärs” av människor eller inte; diskurserna kan få verkningar genom att de

utnyttjas av eller påtvingas människor. Iver B. Neumann (cop. 2003)

uppmärk-sammar att ”[m]ening är väldigt ofta en förutsättning för handlingar”. Genom

DA studeras bland annat förutsättningar för att handlingar ska äga rum. Mening

söks i språket, inte inne i enskilda individers huvuden (s. 37). Diskurser skapas

över tid i samhället snarare än av enskilda individer. De kan ses som

tolknings-resurser som individerna inte utan vidare kan modifiera (Talja, 1999, s.

469-471). Detta kan i förlängningen innebära att enskilda agenter långt ifrån alltid

uttrycker sig utifrån medvetna intentioner (jfr avsn. 4.1 ovan).

Alvesson och Sköldberg (2008) menar att språkliga utsagor låter sig i varierande

utsträckning tolkas på tre nivåer: 1) den diskursiva nivån, där man undersöker

hur personer yttrar sig om olika förhållanden, 2) föreställningsnivån, där man

tolkar människors föreställningar, och nivå 3) som gäller handlingar och

för-hållanden och därmed avser sådant som ligger bortom de båda första nivåerna

(s. 469). Samhällsvetenskaperna har all anledning att ägna sig även åt det som

inte finns i huvudet på människor. DA och praktikteori (till vilken Bourdieu kan

räknas – se Stern, 2003, ssk s. 187, 191) har här en gemensam utgångspunkt i

det att de inte bara fokuserar idéer och motivation. De bidrar till att

uppmärk-samma (vad DA beträffar) utsagor och deras betingelser respektive (vad gäller

praktikteori) det fysiska och vanemässiga (Neumann, cop. 2003, s. 90-91 med

hänv. t. Swidler, 2005, s. 84).

³⁶

Meningspotentialer och konkreta möjligheter

och begränsningar för socialt liv har betydelse för hur människor tänker och

handlar, medvetet eller omedvetet. En inriktning av DA som relaterar sina

anta-ganden och arbetssätt till övergripande samhällsteorier – inte minst med relevans

för struktur-agentproblematiken – är kritisk diskursanalys (critical discourse

analysis, CDA), företrädd inte minst av Norman Fairclough och i stor

utsträck-ning förenlig med Bourdieus praktikteori (Chouliaraki & Fairclough, cop. 1999;

Everett, 2002, s. 75). Inom DA fokuseras text, tal och språk över huvud taget,

vilket dock inte utesluter andra former av semios – företeelser med

meningspo-tentialer, till exempel skyltar och bilder (Fairclough, Jessop & Sayer, 2002;

Fairclough, 2003a, s. 24). CDA uppmärksammar dessutom särskilt maktaspekter

(se bl.a. Chouliaraki & Fairclough, cop. 1999; Winther Jørgensen & Phillips,

cop. 2000, s. 69; Fairclough, 2001). I en undersökning kring en

biblioteksbygg-nads tillkomst och egenskaper bör DA vara en hanterbar och givande inriktning

för studier av dokument, intervjuer och byggnad (nivå 1). En undersökning på

”verklighetsnivå” (nivå 3) kan utföras genom observation av byggnaden (ssk

dess konkreta form) och genom utsagor som kan bedömas vara giltiga även

bortom nivå 1) och 2). Utsagor i dokument och intervjuer kan med andra ord ge

underlag för slutsatser om faktiska händelser och företeelser. I viss utsträckning

kan även agenters och aktanters föreställningar och uppfattningar nalkas genom

intervjuer och dokument (nivå 2).

Diskursbegreppet definieras på olika sätt inom olika diskursanalytiska

inrikt-ningar. En användbar definition omfattar diskurs som sätt att se på

(delar/aspek-ter av) världen och ge mening åt erfarenhe(delar/aspek-ter ur särskilda perspektiv (Winther

Jørgensen & Phillips, cop. 2000, s. 7, 104, 114; Fairclough et al., 2002).

Fair-clough (2003a, ssk kap. 2, 4) ser diskurser som sätt att representera. Diskurser

utgör resurser för människor i olika sociala positioner och kan omfatta olika

mycket av världen (s. 124). Neumann (cop. 2003) säger att en diskurs består av

representationer som är grupperade på ett bestämt sätt. Centralt i

diskursbegrep-pet är enligt Neumann i vilken utsträckning materia kan inkluderas (s. 23). Olika

diskurser – till exempel om vilka verksamheter högskolebibliotek bör stödja –

bör därför rimligtvis kunna urskiljas i såväl dokument från biblioteksplanering

som i intervjumaterial kring processen och i själva byggnaden (jfr Thomas,

1996; Felth, 2004). Framträdande i diskursbegreppet så som det hanteras av

flera forskare är hur en diskurs representerar vissa företeelser medan andra

ham-nar i skymundan (Laclau & Mouffe, 1985, 2001; Winther Jørgensen & Phillips,

cop. 2000 – se bl.a. om tillslutning; Fairclough, 2003a; Neumann, cop. 2003).

Ett skäl till min strävan att urskilja och jämföra diskurser i planerings- och

de-signprocessen, hos planerare och i byggnaden (designprodukten), förutom det

36

Jag har tagit del av den citerade texten i en elektronisk utgåva (i Neumanns not anges

metodologiska, är att ”there may be conflicts within a social practice where

dif-ferent discourses work side by side, but in competition with each other” (Sundin

& Johannisson, 2005, s. 35). Kunskaper om sådana konflikters mekanismer

(el-ler avsaknad av konflikter) kan vara till hjälp för att förstå och förklara

plane-ringsprocessen och dess resultat. Lilie Chouliaraki och Fairclough använder

be-greppet diskursordning (eller, med en bredare term som betonar att

meningspo-tentialer inte enbart har med talat och skrivet språk att göra, semiotisk ordning)

som en diskursiv motsvarighet till Bourdieus fält (Chouliaraki & Fairclough,

cop. 1999, s. 114; Fairclough et al., 2002, s. 6-7). En diskursordning är med

Faircloughs terminologi den språkliga aspekten av ett nätverk av sociala

prakti-ker och befinner sig på en nivå mellan sociala strukturer och händelser. Sociala

praktiker är artikulationer av olika typer av sociala element, bland andra diskurs

och fysisk miljö, som förknippas med särskilda områden av socialt liv.

Under-visning i klassrum är ett exempel på en social praktik. Förutom diskurser

ur-skiljer Fairclough i diskursordningar genrer och stilar. Genrer är sätt att handla,

diskurser är som sagt sätt att representera, och stilar är sätt att vara vilket innebär

att de har att göra med identifiering. Dessa tre meningsaspekter kan kopplas till

element i sociala teorier. Identifiering kan till exempel relateras till

habitusbe-greppet (Fairclough, 2003a, s. 23-29; 2003b). Begreppen genre och stil är till

hjälp i min undersökning eftersom de kan belysa hur språkliga och andra

semio-tiska element av högskolebiblioteksplanering realiserar olika former av faktorer

som påverkar planeringsprocessen och eventuellt resultatet av den. Sådana

fak-torer kan vara deltagarnas habitus (urskiljbara genom stilar) och med dessa

åt-minstone delvis sammanhängande handlingar (urskiljbara genom genrer,

materi-aliserade bland annat i olika typer av dokument).

Marianne Winther Jørgensen och Louise Phillips (cop. 2000) använder

begrep-pet diskursordning om ”olika diskurser som konkurrerar i samma rum” (s. 134).

Detta underlättar inringandet av diskurser för analys, samt urskiljandet av det

som är omstritt och fördelningen av diskurser. Analys av fördelningen av

dis-kurser sätter fokus på att människor inte har samma tillgång till disdis-kurser (s.

135). Här kan man urskilja motsvarigheter till Bourdieus tankar om kamp,

ka-pitalfördelning, positioner och doxa på fält. I den av Fairclough företrädda

rikt-ningen av CDA ingår i maktaspekten att människor med olika positioner på ett

fält och med olika habitus sannolikt har tillgång till olika diskurser och semios

(Chouliaraki & Fairclough, cop. 1999, s. 117, 146; Fairclough et al., 2002, ssk s.

4). Ibland befinner sig människor i positioner med begränsad tillgång till

diskur-ser. Under sådana omständigheter kan diskurser påtvingas utifrån (Chouliaraki

& Fairclough, cop. 1999, s. 127-129). Människor kan bygga på olika diskurser i

olika sammanhang (Potter, 1996, s. 150; Winther Jørgensen & Phillips, cop.

2000, s. 115). Vad arkitektonisk planering beträffar har Iedema (1997) genom

sin doktorsavhandling demonstrerat hur sådan kan ses som arbete med resurser

(språkliga, semantiska, diskursiva, semiotiska). Jag har därför funnit det relevant

att, i undersökningen av processens karaktär och mekanismer bakom

högskole-biblioteksplaneringens resultat, vara öppen för hur olika agenter använder olika

diskurser och diskursiva resurser som i förlängningen påverkar byggnadens

ut-formning. Diskursernas samband med diskursordningar och därmed också

soci-ala fält möjliggör dessutom förståelse av (särskilda) socisoci-ala fälts betydelse för

vilka diskurser som framträder om (i detta fall) högskolebiblioteksbyggnader

och deras funktioner. I agenters arbete i planeringsprocessen mobiliseras

fältre-laterade diskursiva resurser som påverkar vilka diskurser som framträder.

In document I främsta rummet (Page 70-73)