Restriktioner och möjligheter: agenter

Människor med olika benägenheter, erfarenheter, synsätt och kunskaper deltar

och interagerar med varandra i den process som omfattar utformandet av

bygg-naden. Kommunikation och samarbete leder i idealfallet till av deltagarna önskat

resultat, till glädje och nytta för dem som föreställt sig och/eller påverkas av det.

Man måste dock räkna med restriktioner i planeringsprocessens omgivning och

sammanhang. Vissa begränsningar för visionernas förverkligande kan också

tänkas uppstå på grund av enskilda agenters föreställningar och skiftande

för-måga, och som ett (eventuellt oönskat och inte alltid medvetet) resultat av

agenters (eventuellt bristande) samarbete.

Människor med särskilda sociala positioner och därmed särskilda resurser för att

agera benämns agenter. Agenter som dessutom tar på sig och aktivt skapar

sär-skilda roller kallas för aktörer (Bourdieu, 1981, s. 309; Danermark et al., cop.

2003, s. 148, 152-153; jfr Seldén, 1999, s. 91). Vare sig det är tal om agenter

eller aktörer i min framställning finns det därför en bäring på det grundläggande

begreppet agentskap. På grund av detta och för att inte överdriva agenters

even-tuella karaktär av aktörer använder jag i första hand termen agent, vilket inte

utesluter att vissa agenter kan ha drag av aktörer. Förutom agenter och aktörer

finns ”de som inte har egna handlingsutrymmen” (Malbert et al., 2004, s. 25; se

även Iedema, 1997, avsn. 5.2.1). Björn Malbert et al. (2004) kallar ”människor,

artefakter eller naturelement som enbart finns representerade genom att

nå-gon/några talar för dem” för aktanter (s. 25-26 efter Kain, 2003, s. 304 och

La-pintie, Maijala & Rajanti, 2001, s. 19; efter Latour, 1987 – se definition s. 84).

Jag använder termen aktanter om deltagare och (av andra) representerade

intres-senter i processen vars påverkan på dess resultat varit liten, oklar eller obefintlig.

Därmed gör jag en huvudsaklig åtskillnad mellan aktanter och agenter, av vilka

vissa av de senare alltså kan kallas aktörer.

Dumont C. Bunn (1989) belyser i sin doktorsavhandling hur olika agenter och

deras skiftande kunskaper och erfarenheter i planerandet av akademiska

biblio-tek kan påverka hur byggnader utformas. I de studerade fallen framkom att

bib-liotekarier (chefer) ibland var pålästa inför planeringsarbetet men kunde uppleva

ett behov (eller ha nytta) av stöd från konsulter (s. 110, 225). Exempel gavs på

hur lyckade resultat (ur personalens synvinkel) nåtts när högskolan gett

biblio-tekschefen kontroll över processen och han/hon kommunicerat med arkitekten

(s. 223, 225).

Attityder så som de uttryckts av agenter i planeringsprocessen har studerats

ganska ingående av Lee (1985) i en doktorsavhandling. Lee använde genom

lit-teraturstudier identifierade kritiska faktorer i biblioteksbyggande som

utgångs-punkter för frågor till bibliotekarier, arkitekter och konsulter med erfarenhet av

planering och utformning av högskolebibliotek (s. 11). Lee påpekar att

konsul-ters medverkan kan ha betydande konsekvenser för resultatet av

biblioteksbyg-gande (s. 253). Mellan bibliotekarier och arkitekter märktes attitydskillnader.

Bibliotekarier uttryckte att arkitekter gärna ägnar sig åt monumentalitet och ofta

inte tillräckligt förstår biblioteksbyggnadens funktioner, medan vissa arkitekter

menade att bibliotekarier inte är tillräckligt kunniga om planering och design av

biblioteksbyggnader. Även om bibliotekarier betonade funktion före form

fram-stod arkitekter också som medvetna om vikten av funktionalitet. Konsulter intar

i Lees studie lite av en mellanställning och håller inte nödvändigtvis med

biblio-tekarierna i de olika frågorna (s. 398-400). Intressant är också att arkitekterna

särskilt betonade det estetiska (s. 391, 397).

Elding och Johansson (2000) undersökte i sin magisteruppsats samspel,

kom-munikation och roller hos olika agenter (eller, som författarna kallar dem,

aktö-rer) och professioner i samband med planerandet av universitets- och

högskole-bibliotek i Sverige vid sekelskiftet 2000. Hos agenterna kunde engagemang och

vilja att åstadkomma ett bra hus urskiljas (s. 89). Hängivenheten och dess

bety-delse är omvittnad även i annan forskning kring biblioteksbyggande och andra

arkitekturprojekt (Cuff, cop. 1991, s. 234; Ginsburg, 1997; Curry & Henriquez,

1998, s. 89; Malbert, 1999; Dahl, 2000, s. 53). Anna Lena Pemer (2001)

redovi-sar i sin magisteruppsats tecken på ömsesidiga brister i samarbetet mellan

arki-tekter och bibliotekarier då stadsbiblioteket i Malmö planerades (s. 29-30, 64).

Ett uttalande av en bibliotekarie (s. 29) liknar Lidmans (2001) farhågor om en

föråldrad syn på bibliotek hos vissa arkitekter. Dahl (2000) berör i sin

magister-uppsats planeringssamarbete mellan arkitekter, bibliotekarier och användare i

processen vid ett universitetsbiblioteksbygge. Cecilia Bengtsson och Emelie

Ullstad (2002) ger i sin magisteruppsats exempel på samarbete mellan arkitekter

och bibliotekarier. I dokument om arkitekttävlingen inför byggandet av

stads-biblioteket i Malmö finner de hur politiker beklagar sig över att arkitekter ställs

mot bibliotekarier och arkitektur mot funktion (s. 36). Barbro Roos, engagerad i

planerandet av stadsbiblioteket i Malmö, säger i en intervju ”att hon egentligen

inte tycker att tävlingsformen är lämplig när man bygger nya bibliotek, eftersom

personalen inte har någon kontroll under utvecklandet av förslagen” (Bengtsson

& Ullstad, 2002, s. 46). Roos förespråkar parallella uppdrag till olika

arkitekt-firmor, där ett av arkitektförslagen kan väljas för fortsatt arbete efter att

syn-punkter lämnats till arkitekterna (s. 47). Elding och Johansson (2000)

intervju-ade arkitekter som var ”mycket positiva till tävling som form för att utse arkitekt

till projekt” (s. 46) och menade att det ger bra och spännande arkitektur (s. 44).

Biblioteksrepresentanter var däremot mer skeptiska mot tävlingar (s. 80).

Argu-ment mot tävlingsformen från en planerande bibliotekarie och en

förvaltnings-chef vid Malmö högskola går ut på att den är dyr och att funktionen blir lidande

(s. 44). IT-koordinatorn och en arkitekt vid projektet i Malmö säger ”att arbetet

har försvårats av att det fanns ett tävlingsförslag som man varit bunden av innan

det fanns ett program för byggnaden” (s. 77). Lee (1985) nämner liknande

pro-blem och varnar för att tävlingar ofta är kostsamma och ger mindre möjligheter

till interaktion mellan arkitekter och klienter. Man riskerar att form får gå före

funktion varvid ändringar kan behövas (s. 41). Likt Elding och Johansson visar

Eva Hansson (2000) i sin magisteruppsats hur tävlingsförfarandet kan upplevas

som en låsning vid ett förslag där arkitekten avgör förutsättningarna.

Biblioteks-företrädare efterlyser tidigare medverkan från bibliotekspersonalen (s. 27).

Seb-right (1996) säger i en artikel baserad på hans doktorsavhandling att

biblioteks-ledningen vid en mindre högskola bör ”communicate well and often with

subor-dinates, superiors and peers in the college (especially the computer services

ad-ministrator)” för att nå ett gott resultat i planeringsprocessen (s. 110).

Den omfattande planeringshandbok för akademiska biblioteksbyggnader som

sammanställts av Philip D. Leighton och David C. Weber (1999) innehåller

också rekommendationer om bibliotekspersonalens medverkan (s. 30). Även

Richard J. Bazillion och Connie L. Braun (2001) argumenterar i en handbok för

personalens medverkan i planeringen (s. 143). Bazillion (2002) lyfter dessutom

fram ett alternativ till anbudsförfarande inför biblioteksdesign med hänvisning

till potentiella samarbetssvårigheter i den traditionella strategin (s. 53). Alla

parter är med från början i det alternativa tillvägagångssättet vilket enligt

Bazil-lion underlättar skapandet av en funktionell byggnad (s. 54). Involverandet av

ett stort antal deltagare i planeringsprocessen kan dock kräva mycket arbete för

beslutsfattandet (Ginsburg, 1997; Pemer, 2001). Marie-Françoise Bisbrouck

(2002) fann i en studie av universitetsbiblioteksbyggande i Frankrike under

1990-talet att dialogen mellan deltagarna i processen ofta var begränsad. Det var

då vanligt att bibliotekspersonalen, byggnadens primära användare, utestängdes.

Bibliotekspersonalen tenderade att kräva förklaringar och modifieringar av

funktionell natur i projektet (s. 53). I en uppföljande studie var däremot

klago-mål på relationer till planerare, arkitekter och lokala myndigheter mer sällsynta

hos bibliotekspersonalen i undersökningen (Bisbrouck, 2008, s. 222).

Bibliotekarier och arkitekter som deltagit i planerandet av folkbibliotek

intervju-ades av Curry och Henriquez (1998). Samtliga arkitekter och bibliotekarier höll

med om att en framgångsrik designprocess kräver givande och tagande (s. 84).

Lina Erikssons (2005) magisteruppsats belyser bibliotekariers medverkan i

pla-nerandet av det kombinerade folk- och högskolebiblioteket i Visby. Arkitekten

där var villig att göra ändringar. Hos denne märktes viss betoning av det

este-tiska och hos bibliotekarier viss betoning av det funktionella. Detta liknar

resul-tat hos Curry och Henriquez (1998) som fann att arkitekter koncentrerade sig på

form och bibliotekarier på funktion (s. 88; se även Mattern, 2002, s. 272, 292).

Susan Joy Erickson (2000) gjorde i ett masterarbete genom en litteraturstudie en

kategorisering av övergripande områden som behandlas av arkitekter och

biblio-tekarier i tidskriftsartiklar (s. 8). Hon fann i materialet att arkitekter är mer

sys-selsatta med institutioners ändamål uttryckt i exteriören (s. 29). Curry och

Hen-riquez (1998) säger att bibliotekarier på grund av exteriörens symboliska roll bör

engagera sig mer i dess utformning än vad vissa sagt sig fått göra (s. 85).

Erick-son (2000) fann också att bibliotekarier koncentrerade sig mer på interiör än

ex-teriör (s. 28). Inredning är ett område som enligt Erickson verkar domineras av

bibliotekarier (s. 42). Arkitekter framstår i hennes resultat som mer angelägna

om att åstadkomma öppenhet och luftighet (s. 43).

Jämfört med bibliotekarierna föreföll arkitekter i Ericksons studie vara mer

in-tresserade av filosofi bakom byggnader (s. 9), hänsyftningar i utformningen (s.

14) och relationen mellan form och funktion (s. 15). Många skrifter om

biblio-teksplanering rekommenderar att konsulter anlitas av biblioteksföreträdare (s.

29). Där betonas också flexibilitet i designen (s. 34-36). Särskilda funktionella

element behandlas i Ericksons undersökning främst av arkitekter (s. 38), medan

informationsteknik i gamla och nya byggnader engagerar både arkitekter och

bibliotekarier (s. 40).

Erickson noterade att planerings- och designprocessen fokuseras i

bibliotekstid-skrifterna vilket inte förvånar henne med tanke på att bibliotekarier ofta är

ny-börjare inom planering och design jämfört med arkitekterna (s. 24). Elding och

Johansson fann att intervjuade arkitekter tenderade att inte uppmärksamma

pro-blem i planeringsprocessen i samma utsträckning som andra deltagare (s. 87)

vilket påminner om Lidmans anmärkning om arkitekter som mer inriktade på

resultat än process (se kap. 1 ovan). Kunskaper är betydelsefulla för planering då

bibliotekarier oftast har mindre erfarenhet än arkitekter av byggprojekt enligt

Curry och Henriquez (1998). De noterar att inte alla bibliotekarier i deras

under-sökning föreföll vara pålästa (s. 82). Dock uppvisade både bibliotekarier och

arkitekter entusiasm över planeringsprocessen och ömsesidig uppskattning av

varandras färdigheter och engagemang (s. 89).

Marie Strid, Göran A. Lindahl och Jan Ahlin (1999) redogör för erfarenheter

från spel upplagda som sammanträden kring lokalplanering på universitet. En av

deltagarna såg problem i planeringsprocessen i olika utgångspunkter hos

tekni-ker och pedagoger (s. 36). Skillnader mellan fastighetsägare, pedagoger och

lo-kalplanerare, där de senare ”verkar sitta mitt emellan”, märktes också i

diskus-sioner (s. 24). Forskarna som skrivit rapporten konstaterar att dialog mellan de

olika parterna saknas (s. 46).

Rachael Elizabeth Barlow (2008) uppmärksammar i sin doktorsavhandling

ge-nom bland annat intervjuer med akademiska bibliotekarier byggnadens

bety-delse för bibliotekarieprofessionen. Hon menar att både flexibilitet och brist på

flexibilitet hos biblioteksbyggnaden kan gynna professionen (s. 312-314). Ett

exempel på byggnaders restriktioner och möjligheter med betydelse för

bibliote-karier är graden av öppenhet och hur möten med och kontroll över besökare

möjliggörs. Andra exempel är byggnadens betydelse för bibliotekets

undervis-ningsfunktion (s. 306-308, 310) och samarbete mellan bibliotek och IT-enhet (s.

312-313). Bibliotekarierna verkar dock i en omgivning bestående dels av andra

bibliotek, som är både konkurrenter och förebilder, dels av den egna

moderor-ganisationen med administratörer och fakultetsfolk, vilka kan utöva visst

infly-tande över byggnadens kostnad och utformning (s. 101).

In document I främsta rummet (Page 32-36)