Utredning av designförslag

En biblioteksgrupp tillsattes i augusti 1997, där fastighetsbolaget Akademiska

hus arkitektråd Klas Brunnberg, högskolans fastighetsansvarige Bengt Sedvall,

representanter för bibliotekspersonal, prefekter, lärare, forskare och studenter

ingick, och som med prorektor Anki Koch-Schmidt som ordförande ”fick

upp-draget att finna ett förslag, förankrat inom hela Högskolan, på relevanta

funktio-ner och för dessa en anpassad inre utformning av det nya högskolebiblioteket”

(Koch-Schmidt, 1997-10-27). Gruppen beslutade med hänvisning till

bedöm-ningsgruppens utlåtande ”att man skulle arbeta vidare endast med A-plans

för-slag till nytt högskolebibliotek”. En utredning genom vilken Koch-Schmidt

sammanställer synpunkter från bibliotekspersonal, lärare, forskare och studenter

(Koch-Schmidt, 1997-09-22) utgör ett led i förankringsarbetet. Bland

kommen-tarerna märks stöd för både A-plans och Atrios förslag, men också viss kritik

mot det förra, såväl exteriört som interiört, och då inte bara från

biblioteksperso-nalen.

¹⁰¹

Det förekommer också uttryck för oklarheter kring processens förlopp

och tolkningar av förslagen.

¹⁰²

Många av synpunkterna är kortfattade och går

ofta inte in särskilt konkret på biblioteksarkitekturen.

I enlighet med intentionerna bakom förankringsarbetet (Koch-Schmidt,

1997-10-27) fokuserar bibliotekspersonalen nu (1997-09-10) A-plans förslag, troligen

i och med att man mer eller mindre motvilligt accepterat att det är det som

kommer att genomföras. På flera ställen i bibliotekspersonalens synpunkter

fö-rekommer också hänvisningar till Göran Gellerstams utlåtande, bland annat

an-gående risker för ljudstörningar. Bibliotekschefen bemöter i sina kommentarer

till A-plans designförslag på flera ställen bibliotekspersonalens synpunkter

(Jansson, 1997-09-15, s. [5]).

Både hos bibliotekschefen och bibliotekspersonalen samt vissa forskare och

rare framträder i synpunkterna bilden av biblioteket som en arbetsplats för

lä-rande. ”Behovet av studie-, grupp- och seminarierum ökar med förändrade

ar-betsmetoder” skriver bibliotekschefen (Jansson, 1997-09-15, s. [3]) med

hänvis-ning till biblioteksarkitekten Paul Drake (1995, s. 64). En naturvetare säger att

hans institution saknar utrymme för sådana framväxande arbetsformer

(Veen-huizen, 1997-09-19). Enligt prefekten vid den naturvetenskapliga institutionen

behövs ”informationssökningsstationer där grupper om 6-8 personer kan

under-visas/arbeta” (Hallmer, [1997]). Bibliotekspersonalen hänvisar liksom i tidigare

kommentarer till PBI-modellen. Där ”består en basgrupp, en grundsten i PBI, av

minst 5 och högst 8 personer, samt handledare”, vilket kräver grupparbetsrum

med lämplig storlek (1997-09-10, s. [1-2]; liknande synpunkter kommer från

språk och kultur: Nilsson, Olsson & Strumpel-Åkesson, 1997-09-19). Enligt

prorektorns sammanfattning av synpunkter efterlyser lärare platser för enskilt

arbete och grupparbete (PBI) i slutna eller öppna utrymmen, dock utan att det

stör andras arbete. Arbetsplatser och tysta läsplatser får gärna ha egen ingång.

Arbetet kan bestå av både informationssökning och bearbetning (Koch-Schmidt,

1997-09-22) vilket också bibliotekschefen framhåller (Jansson, 1997-09-15).

Bibliotekspersonalen framhåller att arbetsplatserna i biblioteket inte får orsaka

ljudstörningar och rekommenderar ”annorlunda utformning av trapporna, samt

dörrar och väggar i skeppen” (1997-09-10, s. [2], med direkt hänvisning till

Gellerstam, 1997-04-29, s. 4, som ger liknande rekommendationer). I

prorek-torns sammanställning av synpunkter anmärks mot bakgrund av forskares

101

En forskare inom historia hävdar att ”Atrios plan har ett mycket starkt stöd i förhållande

till A-plans, både i fråga om de interna lösningarna /.../ som vad beträffar exteriören”

(Fröj-mark, 1997-09-12).

102

”Handlingarna är allmänt hållna” enligt representanter för institutionen för

medieutbild-ning, vilka inte tycks känna till principbeslutet om att bygga biblioteket (Skoog Brandin,

Tå-gerud & Sevelin, 1997-09-12).

mentarer (och precis som i bibliotekspersonalens synpunkter under våren) att

”[s]pring i spiral (?) trappor medger heller inte den tysta miljö man känner

be-hov av”, och lärare förordar ”raka trappor i mittsektion”. Bland de allmänna

synpunkterna går det att utläsa ett ifrågasättande av spiraltrapporna med

hänvis-ning till potentiella svårigheter att gå i dem ”med famnen full av böcker”

(Koch-Schmidt, 1997-09-22). På en reviderad förslagsritning har några av

spiraltrap-porna (de som i den färdiga byggnaden finns i infostråket) till och med ersatts

med raka trappor (Koch-Schmidt, 1997-10-27; A-plan, 1997-10-28).

Spiraltrap-porna överlevde emellertid de många synpunkterna och förverkligades i den

fy-siska byggnaden. Arkitekten Joanna Heilig ger en metaforisk bild av hur viktigt

det har varit att trots invändningarna säkra förbindelser mellan våningsplanen.

Hon säger att ”någon i ett tidigt skede /.../ ifrågasatte att man skulle ha så många

trappor, men det var också ganska lätt att övertyga om att just den /.../

demokra-tiska kvartersstrukturen kräver att man faktiskt kan springa runt lite hur som.

Annars fungerar inte den här uppdelningen” (2004-07-22).

¹⁰³

En prefekt antyder

i samband med prorektorns utredning möjligheter till justeringar och säger att

ljudnivån automatiskt blir lägre ”[m]ed rätta trappor och totalintegrerad miljö”

(Hallmer, [1997]). Här avses möjligen besökares anpassning till ljudmiljön så

som bedömningsgruppen tidigare uttryckt det (1997-04-07, s. 8); i en

”totalinte-grerad miljö” är den hänsynsfulle besökaren rimligtvis mer benägen att dämpa

sig om det faktiskt framgår att miljön är just ”totalintegrerad” (d.v.s. att man lätt

kan uppfatta att miljön inte hindrar mer eller mindre avsiktliga visuella och

akustiska kontakter mellan besökare).

Enligt bibliotekschefen har hantering av störningar lösts arkitektoniskt i A-plans

förslag: ”Uppdelningen på ett medieplan och ett studie- och bearbetningsplan

gagnar både studier och arbetsmiljö. För studenterna innebär en åtskillnad av

utrymmena mindre störningar och trängsel” (Jansson, 1997-09-15, s. [5]). En

fysiker skriver om för stor öppenhet och oroar sig för risk för störning. Han

fö-reslår ytterligare separering av arbetsplatser, läsplatser och böcker (Veenhuizen,

1997-09-19). Liknande synpunkter kommer från en annan fysiker (Westerlund,

1997-09-19). Avskilda läsplatser nämns också i de kortfattade kommentarer som

förmedlas genom studentkåren (Martinsson, 1997-09-09). En forskare inom

hi-storia efterlyser däremot större närhet mellan läsplatser och bokhyllor vilken han

finner hos Atrios förslag. Han uppskattar inte A-plans ”renodlade, bussformade

läsesalar av en typ som förutsätter att studenterna inte går till biblioteket för att

utnyttja dess bestånd, utan helt enkelt för att sitta vid ett bord och läsa medhavd

103

Torsten Tunebro säger att ”tanken var ju att man skulle kunna säga att ’nu ska jag ha en

bok ur det här segmentet’, och så gick man igenom och tog boken och gick upp och satte sig

och läste”. Samtidigt pekar han på att den som hämtat en bok och ska vidare till en kamrat på

en särskild brygga kan behöva passera flera avdelningar av bokbeståndet för att kunna ta

kor-taste vägen till bryggan där kamraten finns (2006-03-07).

kurslitteratur” (Fröjmark, 1997-09-12).

¹⁰⁴

Prefekten vid den naturvetenskapliga

institutionen förefaller representera liknande tankegångar: ”Läsplatser i

galleri-erna bör integreras med bokplatser och större ’rum’ och bli en naturlig del av

helheten för biblioteket”. Han kan också tänka sig en och annan datasökplats där

(Hallmer, [1997]).

Flera av forskarna tycks i sina synpunkter representera informationsförmedling

mer än arbets- och mötesplats i biblioteket. Detta märks särskilt hos historikern:

Bra tillgång till terminaler o.dyl. för att i biblioteket lätt kunna utnyttja de olika

databa-serna och söksystemen är ett önskemål jag gärna instämmer i. (Däremot förstår jag inte

riktigt vad det är för arbetsplatser det talas om där användarna ska kunna – om jag förstår

saken rätt (?) – mer eller mindre framställa uppsatser och dylikt.

¹⁰⁵

Poängen går mig förbi,

helt enkelt...) (Fröjmark, 1997-09-12)

¹⁰⁶

I bibliotekschefens kommentarer och förnyade visionsformuleringar under

för-ankrings- och bearbetningsfaserna är bibliotekets informationsförmedlingsroll

vad gäller både tryckta och elektroniska medier framträdande, även om

”sök-kompetens blir viktigare än samlingar” (Jansson, 1997-09-15, s. [2];

1998-08-25, s. 3). Det är inte fråga om att användare enbart ska sitta och läsa

kurslittera-tur: ”Lokalt kan emellertid

¹⁰⁷

biblioteket reduceras till ett bokmagasin varifrån

man hämtar sin kursbok, disponerar den över dagen och återbördar den till en

bibliotekarie efter nyttjandet” (Jansson, 1997-09-15, s. [3]; 1998-08-25, s. 4).

”Framtiden kräver emellertid annat av högskolebiblioteken” (Jansson,

1998-08-25, s. 4).

Att undervisning genom och i biblioteket ökar i betydelse tas upp av

biblioteks-personalen, som med hänvisning till tillgänglighet och reducering av

ljudstör-ningar säger att funktionella utrymmen för användarutbildning bör placeras nära

huvudentrén (1997-09-10, s. [2]). Uppenbarligen som ett direkt svar på detta

lyfter bibliotekschefen liksom Gellerstam fram förändringsbarhet i A-plans

för-slag: ”Med den flexibilitet förslaget har kan som mycket riktigt framhållits

un-dervisningsytor flyttas närmare personalutrymmena och entrén. De hittills

104

Även akademiska hus arkitektråd uppmärksammar ”partierna med bussuppställda

läsplat-ser” men säger också att man fick lära sig ”att det är relativt få som bara jobbar med lånat

material”; besökare har med eget (Brunnberg, 2006-02-14) vilket också märks i andra studier

(Brännmark, 2004, s. 47; Silver, 2007, s. 75).

105

Här åsyftas rimligtvis det visionsdokument (Jansson, 1996-11-11) som arkitekterna haft

tillgång till.

106

Historikern skriver också i sitt e-postmeddelande till prorektorn: ”Så är jag mer marginellt

lite främmande för formuleringen om biblioteket som ’en naturlig mötesplats för individer

och tankar’. Själv är jag en mycket flitig biblioteksanvändare, men jag ser det sällan som att

jag går till en ’mötesplats’ när jag går till biblioteket. Det är helt andra ändamål jag har med

besöken” (Fröjmark, 1997-09-12).

liminärt inritade undervisningsytorna kan lätt bytas ut mot bearbetningsytor som

skriv- och kopieringsrum” (Jansson, 1997-09-15, s. [5]). Konkreta förslag till

sådana ändringar uttrycks också. Biblioteksgruppen säger att ”rum för

biblio-tekspersonalens undervisning av studenter skall ligga i anslutning till entr[é]

(helst på bv.)” (Koch-Schmidt, 1997-09-30). Ett motsvarande utkast till

revide-ring syns på en förslagsritning där lokaler för användarutbildning anges på

bot-tenplanet i nordspetsen och i norra änden av korridoren på det övre planet

(Koch-Schmidt, 1997-10-27; A-plan, 1997-10-28). Intressant nog har

undervis-ningssalen kommit att vara kvar långt från huvudentrén, men man har också

un-der de första åren kunnat använda salarna i nordspetsen nära entrén för unun-der-

under-visning (Jansson, 2006-03-11).

Prefekten vid den naturvetenskapliga institutionen förespråkar mer av enskilda

rum och mindre av kontorslandskap i bibliotekspersonalens utrymme. Han

för-ordar implicit informationsdiskar på båda planen (Hallmer, [1997]) vilket

pro-rektorn explicit tar upp i sin sammanställning av synpunkter från lärare

(Koch-Schmidt, 1997-09-22). Också bibliotekspersonalen vill ha informationsdisk även

på det övre planet, gärna med en organisation av medier och bibliotekariernas

arbete utifrån ämne, detta med hänvisning till att hög kvalitet på servicen till

be-sökarna kräver flera diskar där ämnesspecialiserad ”och därmed mer

professio-nell” personal kan arbeta (1997-09-10, s. [3]). Bibliotekschefen bemöter i

klar-text dessa önskemål:

Centrala informationsdiskar eller ämnesinformationsdiskar enligt facksalsmodellen

be-hövs inte utan systemet för användarstöd bör kunna lösas på ett mindre

utrymmeskrä-vande och ett mer effektivt sätt. Informationstjänsten, lokaliserad till särskilda ”diskar”,

får inte reduceras till att bli ett bekvämt och för studenten ett arbetsbesparande instrument.

Den informationstjänst som förmedlas av biblioteket skall vara kvalificerad och

profes-sionell. Andra kontaktytor och kommunikationsvägar för kvalificerad vägledning måste

finnas. A-plans förslag uppmanar oss att tänka i nya konstruktiva banor. (Jansson,

1997-09-15, s. [6])

Frågorna om utformningen av personalens arbetsplatser och möteszonen mellan

personal och besökare mynnar ut i flera år av diskursiv och fysisk bearbetning

av A-plans biblioteksdesign. Arkitekten Heilig säger att arkitekterna från A-plan

uppfattat ”någon sorts kulturkrock” mellan ”den /.../ visionäre bibliotekschefen”

och bibliotekspersonal som var van vid gamla arbetssätt och stängda tjänsterum

(Heilig, 2004-07-22). Denna beskrivning emotsägs inte av faktiska uttryck för

en mer eller mindre utbredd skepsis mot stor öppenhet mellan

personalarbets-platser och mer publika utrymmen i biblioteket, ställd mot särskilt

biblioteksche-fens och inredningsarkitektens preferenser för kontorslandskap (Liljeström &

Rehnman, 2005-07-07; Jansson & Kellander, 2007-10-17).

Förankringsarbetet går allt mer över i bearbetning i och med biblioteksgruppens

insatser. Biblioteksgruppen tar vid sitt möte 1997-09-29

¹⁰⁸

uppenbarligen fasta

på farhågor i under hösten inkomna synpunkter samt förslag från Gellerstam

(vilka dock inte genomförs) med anknytning till farhågor: trappors utformning

och placering, inglasning av bryggor, bokhiss. Man säger också att ”antalet

per-sonalrum bör uppgå till ca 13 st.” (Koch-Schmidt, 1997-09-30), en

rekommen-dation som avviker från bibliotekschefens önskemål om ”ett enda stort rum”

(Jansson, 2004-06-08).

In document I främsta rummet (Page 175-180)